Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/639

←  638

Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné 639

640  →

Utgiven 1910 (Sidindex)

639.

Ädle och Höglärde Hr Doctor.

Welkomen till Leipsig. I går fick jag Hr Doctorens bref; i morgon wäntar wij Rådman Bro^[1] hit till distingen, då wij få lefwerera brefwet i egna händer. Tack och ewig tack för alt beswäret af Systema naturæ, som jag ser måste nu wara wackert.

Mon ingen är i Leipsig, som will uplägga min bok de animalibus regni Sveciæ,^[2] den jag arbetat på i 14 åhr. alla äfter classes, genera, nomina specifica, synonyma, loca natalia, descriptiones stälde.

uti insecterne har jag oändeligen mycket, nästan alla synonyma, så at jag tror det så wara stäldt, at långt lättare är uptaga ett det minsta insect, än den största ört. sådant hafwom wij ej föruth. jag har där ibland wähl 800 nya species insectorum; Aves nye helt månge; conchilia äfwen så.

nu är Hamnerin^[3] blefwit characteriserad lifmedicus; äfwen så en fältskärsgesäll och en charlatan Engelsman wid namn Blackwell.^[4] Rosén är Professor i Lund, sedan Lifm. Rosen^[5] liggat 1⁄4 åhr i stockholm och arbetat där på. Kolmeter är Doct. efter min Swärfader och fått min Swägerska.^[6]

Melander^[7] ligger för döden. Beronius står först på förslaget till Calmar. ingen wet ännu hwem komer till Hernoesand^[8] älr Gotland; Wallin är Biskop i Giöteborg.^[9] Bælter är nu i Rysland. Beronii fru har hectiquen.

Ludwigs programma har jag ej sedt; ej häller Kleins, doch hört talas om detta. Tack för observationen de Renibus connatis, ju för hon komer, ju bättre; jag skall laga att Hr Doctoren blif:r ledamot.

Helsa Hr Prof. Hebenstreit oändelig; äfwen så Prof. Ludwig. jag beklagar att hans bref komma så sent och gå så lång tid ifrån Leipsig hit. Sök förmå Herrarne i Leipsig at skicka mig några frön till academiæ trägården.

Ullén^[10] och Aspen^[11] hafwa bägge speculation på Hernesand.

Om Hr Doctoren skrif:r mig till, lägg couvert till societeten i Upsala.

Tag äntelig:n ett exemplar med Eder hem af Hallers Flora jenensi.^[12]

Hr Doct. måste blifwa Hans Kongl. Höghets medicus. drög ej för länge ute. jag skulle hafwa lust äga Prof. Hebenstreits correspondence. Hurudan är Prof. Walthers Hortus.^[13]

Gisler är Doctor, Lector och Practicus i Hernösand.^[14]

Westman är vice Provincial medicus i Westerås.^[15]

Troillius är pastor i Clara^[16], Hausvolff i Riddarholmen^[17] äffter honom.

Factoren Krælius^[18] skall gifta sig med Borgmästar Arnells änka mot påsk.

I dag fick jag tillfälle gifwa Hr Rådm. Bro brefwet i egna händer, som fölliande sida utwisar.^[19]

Är det mögligt skaffa någre fröen utur Hr Professors Walthers Hortum, beder jag Hr Doctoren är så gunstig, nu som altid, och har mig i minnet.

Kan Paradisus Batavus Hermanni^[20] älr Barrelieri rariores stirpes 4:to^[21] öfwerkomas, så försuma ej at kiöpa dem; de äro ej tillförene i Sverige, om jag kan få lösa dem sedermera, betalar jag dem gierna dyrt.

Lef wähl. jag längtar oändel. äffter Hr Doctorens hemkomst.

förbl.	Ädle och Höglärde Hr Doctorens
Upsala d. 8 febr.		wördsame tienare
1744[22]		C. Linnæus.

Professor Jussieu har hafft mycket omak för mitt Systeme, men än mångfaldigt mehr Hr Doctoren.

Societeten här har hafft Leipsiger gelerte Zeitung och nu fått rächning af Hr Joh. Carl Bohn, näml. mk 9 — st. nu är Anders Celsius död; ingen förstår sig på rächningen, ej häller wet, hur älr hwar hon skal betalas; laga at jag får weta tydeligen huru mycket det är, så skall jag skaffa wäxel och sända uht.

När Hr Doctoren skrifwer, så sändt det under wettenskaps academiens couvert, ty jag uptager alla brefwen.

Hr Professor Ludwig skrif:r rätt sent; jag har ej hafft swar på mitt senaste

Utanskrift:

Viro clarissimo

DD. Abrah. Bæck
Med. Doct. Sveco

Lipsiæ

Sigill III (sönderbrutet). rödt lack.

1. ​ Anders Abrahamsson Bro, rådman och handelsman i Söderhamn, säkerligen en nära slägting, morbror eller kanske kusin, till Bäck.
2. ​ Någon dylik upplaga utkom icke.
3. ​ Peter Hamnerin, född 1712, den förste i Upsala promoverade medicine doktorn (1738), provincialmedicus i Värmland s. å., kungl. lifmedicus, död 1766. År 1741 ingaf han till Kungl. Maj:t en skrift, hvari han uttalade sin »oförgripliga tanke», att en doctor medicinæ ... bör oumgängeligen wara en god chirurgus, så wida han skall wara förswarlig att anförtros någon provincial medici beställning». Därför förslog han, att undervisning i kirurgi skulle meddelas vid universiteten, hvilket hittills ej varit förhållandet. Som det den tiden ansågs förefinnas en hardt när oöfverstiglig klyfta mellan medicin och kirurgi, så att det betraktades som nästan otillständigt, om en läkare företog några operationer, enär dessa borde förbehållas åt fältskärerna eller barberarne, så väckte Hamnerins skrift stor ovilja eller rent af förbittring. Upsala medicinska fakultet (d. v. s. Rosén och Linné) afgåfvo 1746 ett af den förre författadt, mycket snäft och förnämt afvisande utlåtande. Collegium medicum, som först mot slutet af 1747 blef färdigt med sitt betänkande, skredde däri icke på orden; det uttalade visserligen sin förmodan, att Hamnerins »grofwa insinuationer» härflöto från »pur enfaldighet och icke af argt uppsåt», men ansåg sig ock kunna »wisa, huru litet förenämnda, så widlyftiga och dierfwa, som ogrundade och enfaldigt författade skrift förtienar namn af et wälment förslag». Det vore nämligen omöjligt »att i begge delarne [medicin och kirurgi] excellera»; sysslade en medicus med kirurgi, blefve detta »dens fördärf, som hielp söker». Collegium yrkade därför, att man »måtte foga den eftertryckeliga anstalt, att medicinalförordningarne måge framdeles blifwa i det nogaste efterlefda och icke, såsom nu beklagligen tillgår ... dierft och utan försyn uppenbarligen öfwerträdas». — Att emellertid Linné snart nog insåg vigten af läkarnes inhemtande af kirurgiska kunskaper, framgår af hans uppträdande vid flera tillfällen. Bland annat förslog han 1757, att på universitetets Nosocomium skulle blifva så »inrättadt, att äfwen Chirurgien kunde der demonstreras och practiceras för Medicinæ alumnis» samt angaf, huru man för detta ändamål skulle kunna bilda »en ny Profession utan ærarii minsta gravation». Hans förslag strandade visserligen på hans medbroders, Professor S. Aurivillii, häftiga protester, men Linné hade dock på sin ålderdom den glädjen att se sin lärjunge Ad. Murray 1774 tillträda en nyinrättad professur i kirurgi och anatomi.
4. ​ Alexander Blackwell, född i Aberdeen 1700, en läkare, »som gjort sig namnkunnig genom en Oeconomisk Tractat om Lerbränning, tjänlig för gödsel til åkren; kom för några år sedan [1742] til Swerige, och just då, när nationen med all ifwer begynte tänka på Oeconomiens upkomst i Riket. Han, som lät sig förmärka äga en ogemen kunskap uti Oeconomien, blef med många förmoner begåfwad [bland annat med titel af kungl. lifmedicus], och fick därtil Kongs-Säteriet Ållestad at bebo, där göra försök, och at wisa de lärgirige sina många arcana oeconomica, hwarom han lät afgå en widlyftig specification til alla Landshöfdingedömen i Riket». Under sin Västgötaresa 1746 besökte Linné Ållestad »för at se och lära de högstönskeliga rön, som kunde gagna både oss och publicum», och »Blackwell war ej obenägen at wisa strax alt han härtils uträttat». Den af Linné lemnade ironiska specifikationen (Wästgöta-Resa s. 105—6) lyder sålunda: »1) På Caracters byggningen hade han midt emot dörren åt sjösidan låtit uthugga en lustdörr. 2) Några hundrade famnars gärdesgård hade han låtit upresa på denna skoglösa ort, och hämtat gärdslet ifrån en annan by, sådant, som han det kunnat fåt. 3) Wid gården hade han begynt anlägga en trägård, i hwilken, utom Kökssaker, han hade sått några stånd Galium album 117. Lotus sylvestris 609, Melilotus luteus 619. Trifolium bituminosum, Phaseolus humilis, hwilka stodo hwar på sin säng. 4) Til Humlegård hade han låtit upgrafwa en hop sängar wäl 1 alns höge, och något mera brede, uti hwilka han tänkte plantera Humle; men i medlertid uti åtskilliga satt Potatos och bönor. 5) Åkren, som war fattig på swartmylla, hade han låtit plöga til 17 tumms djup. med 4 par oxar, hwarigenom alfwen eller sanden blifwit blandad med myllan, hwilken sand han förmente efter 3 år skulle witra sönder til swartmylla; war altså ej underligit, at han desse första åren måste tola misswäxt, at rågen här såg sämre ut, än på något annat ställe; men denna förlust lärer hundradefalt betalas, om Sand någonsin skulle förwändas i Swartmylla. 6) Emellan en myra, som låg öster om gården, nära intil sjön, hade han låtit slå et litet dike af några famnars längd, til watnets afledande, Detta alt hafwer han hittills uträttat, mycket mera hoppas man framdeles». Detta blef dock ej förhållandet: redan följande år hade han nämligen så inlåtit sig på politiska intriger, at han den 27 Juli blef halshuggen i Stockholm. I sina anteckningar om Nemesis divina berättar Linné åtskilligt om honom, som skulle tjäna till bevis för att han »hade ganska wäl förtjent sitt öde».
5. ​ Nils Rosén (von Rosenstein), äldre bror till Eberhard Rosén (Rosenblad).
6. ​ Olof Kalmeter, född 1712, gruf- och provincialmedicus i Falun 1743, gift 1745 med Linnés svägerska Anna Christina Moræa, död 1766.
7. ​ Erik Melander, född 1682, teologie professor i Upsala, död den 15 Februari 1745.
8. ​ Biskopsstolen i Härnösand var ledig efter Nils Nilsson Sternell (död 1744). Till hans efterträdare utnämndes 1746 kyrkoherden i Stockholm Ol. Kjörning.
9. ​ Georg Wallin, född 1686, bibliotekarie i Upsala 1726, teologie professor 1726, superintendent i Wisby 1735, biskop i Göteborg 1744, död 1760. Hans efterträdare på Gotland blef teologie adjunkten i Upsala Martin Kammecker.
10. ​ Petrus Ullén, först logices et physices, sedan theologiæ professor i Upsala, död 1747.
11. ​ Matthias Asp, född 1696, först poëseos, sedan theologiæ professor och domprost i Upsala. död 1763.
12. ​ Heinrich Bernhard Rupp utgaf Flora jenensis, första upplagan 1718 och den andra 1726. Den tredje, omarbetad och tillökad af Alb. von Haller, utkom 1745.
13. ​ Augustin Friedrich Walther, född 1688, professor i Leipzig, död 1746; hans här afsedda arbete är Designatio plantarum, quas hortus Augustini Friderici Waltheri complectitur (Leipz. 1735).
14. ​ Nils Gissler, se bref. 232 not. 3.
15. ​ Johan Westman, född 1714, amiralitets-medicus i Stockholm 1749, provincialmedicus i Westerås 1749, stadsphysicus i Göteborg 1754; skänkte 1763 2000 dlr kpmt till löningsfond för en adjunkt vid Wästerås gymnasium med vilkor, att han själf skulle erhålla platsen, hvilket ock skedde följande år; lektor i matematik 1766—81 och tillika praktiserande läkare, död 1785.
16. ​ Samuel Troilius, född 1706, kyrkoherde i St. Claræ församling 1743, biskop i Wästerås 1751, erkebiskop 1757, död 1764.
17. ​ Justus Christopher Hauswolff, född 1708, kyrkoherde först i Kongl. Riddarholms och Bromma, sedan i St. Claræ församling, död 1773.
18. ​ Antagligen Anders Crælius, faktor vid gewärsfaktoriet i Söderhamn.
19. ​ Öfverst på denna sida finnas några rader, säkerligen af Bro, att han »fåt fägnat mig utaf Min Gunstige Högtær. Kiäraste Broders bref».
20. ​ Paul Hermann, född 1646, någon tid läkare på Ceylon och Goda hoppsudden, sedan professor i Leyden, död 1695. Hans arbete Paradisus Batarus continens plus centum plantas affabre æri incisas etc. utgafs efter hans död (1698 och 1705) af William Sherard. Detta innehåller dock endast en del af de på Ceylon samlade växterna, och det blef Linné beskärdt att undersöka och beskrifva de öfriga. Han meddelar härom i Egenh. Ant. s. 45: »Professor Hermann i Leyden hade i förra seculo blifwit sänd till Ostindien af Holländarne att på deras Zeylon beskrifwa alla där wäxande örter och specerier. Han återkom lyckligen, men fullbordade icke arbetet, och äfter hans död förswan det för den lärda wärlden, till dess det änteligen stante uti Apothekarens Günthers händer i Köpenhamn. Han fick lust att weta desse upptorkade örters namn, och därföre skickade dem till Holland, men fick till swars, att ingen Botanist wore i stånd att dem nämna, förutan Linnæus i Swerige; hwar före han sände dem till Upsala, och då Linnæus igenkände Hermanns samling, fägnade han sig, att han skulle ifrån förgängligheten få rädda denna Thesaurus, som hitintills förswunnit. Han anwänder altså dagar och nätter på detta Herculis arbete, att examinera så länge torkade blomster, och skrifwer sin Flora Zeylanica, som nu i år [1747] blifwer tryckt».
21. ​ Jacques Barrelier, född 1606, dominikanermunk, död 1673. Anton de Jussieu utgaf i Paris 1714 hans efterlemnade arbete Plantæ per Galliam. Hispaniam et Italiam observatæ.
22. ​ Skriffel i st. f. 1745.