De gode och de ädle
← Renässans |
|
Idealism och realism → |
Ur Nya dikter 1894. |
Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de goda och de ädla de ställa upp sin stod
i skönaste belysning på högsta piedestal
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.
Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de tänka i sitt hjärta: Si, allt är ganska gott!
— men bakom står Hin onde och hostar så smått.
Nya dikter av Gustaf Fröding |
---|
Från Värmland
Balen | En litten låt ôm vårn | Bergslagstroll | Blixten | Gamle Skam | Jäntblig | Korperal Storm | Mordet i Vindfallsängen | I valet och kvalet | Tre trallande jäntor | En nyårslåt | Den gamla goda tiden | Säv, säv, susa | I bönhuset | Stadens löjtnant | Skalden Wennerbom |
Bibliska fantasier
Mannen och kvinnan | Vår | Höst | Saul och David | Upp till Salem | Predikaren | En syn | Hosiannah! | Det är fullbordat |
Från när och fjärran
Tronskifte | Don Quixotte | Clown Clopopisky | Förrädarn | Renässans | De gode och de ädle | Idealism och realism | Idealet | Hans högvördighet biskopen i Växjö | Bollspelet vid Trianon | Ur Friederike Brions visor | Sålunda talade Zarathustra | Atlantis | Infruset | Tröst | Fylgia | Koros | Den evige juden |