Hans högvördighet biskopen i Växjö

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Idealet Hans högvördighet biskopen i Växjö
av Gustaf Fröding
Bollspelet vid Trianon  →
ur Nya dikter, 1894



Det lider mot slutet av biskopskalaset
och biskopen klingar med gaffeln mot glaset
och fyller det bräddfult med skummande vin
och blinkar i smyg åt sin vän Heurlin.

Prostinnnorna tystna, kaplanskorna tiga,
och halvmätta suckar av vördsamhet stiga
ur prostarnas djup, och bedrövat och tungt
mot tallriken blickar kaplan och adjunkt.
Av lyssnande andakt gå moln genom salen
i väntan på ett av de frejdade talen,
där biskopen plägar att utsmycka tron
med tankfulla bilder och klangfull ton.

Men Foibos Apollon i gnistrande char
olympisk och ljus över Thule far,
och strålar från gudomens härlighet stanna
bland lockarnas virrvarr kring biskopens panna
och skänka ett tycke av grekisk stil
åt biskopens fina, förnäma profil.
Och biskopen reser sig, ögonen ljunga
av trotsets, men icke av tronens sken,
och attiskt är saltet på biskopens tunga
och tankarna komma direkt från Aten.

Hur ystert de nakna kariterna springa
från biskopens läppar, hur ystert de svinga
kring salen i abakreontisk takt,
hur ädel och stolt går historiens Klio
som korledarinna förut för de nio,
hur skön kommer Eros i all sin makt!
Om frihet är talet och adel, som kräver
heroiska bragder, och skönhet som väver
sitt soliga skimmer kring allt som är,
om guden i druvan och sången och dansen,
i segrarens blick under lagerkransen,
i gratien som kvinnan i lemmarna bär,
om enhetens gud i materien och anden,
som härskar i alltet och lever i granden,
om livet som lyckans och segrarens ban
i skydd av den store och mäktige Pan.

Det är som i lycksaliga korer hördes,
det är som den eviga plekterns rördes
ac Foibos Apollon med egen hand,
det klingar i luften, den dånar i marken,
centaurerna stampa där ute i parken,
menaderna dansa på gårdens sand.

Och skogarnas åbor ur klyftorna lockas
och fauner och nymfer i fönstren skockas
att le åt vårt vördiga prästerskap.
Och biskopen tystnar, och prostarna titta
förbluffade upp, och prostinnorna sitta
och stirra och undra med öppna gap.

Men snart går en viskning i lönn genom salen:
"Herr biskopen blickar för djupt i pokalen,
om detta får gå, så blir biskopen galen!"
Från hus och till hus går den stora skandalen
i hela den småländska jämmerdalen.