Säv, säv, susa

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Den gamla goda tiden
Säv, säv, susa
av Gustaf Fröding
I bönhuset  →
Ur Nya dikter 1894.


Säv, säv, susa,
våg, våg, slå.
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.

De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg
de kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjungen, sjungen sorgsång.
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!