Vår
← Mannen och kvinnan |
|
Höst → |
Ur Nya dikter, 1894. |
Simson sade sig själv:
Si, världen all sig gläder,
de milda vårens väder,
de komma och försvinna
och markens blomster spira
och vattubäckar rinna,
jag vill gå ned till Thimnath
och söka mig en kvinna!
Si, luftens fågel flyger,
si, skogens rådjur smyger
sin kära vän att finna,
si, öknens starka lejon
hos bergens lejoninna,
jag vill gå ned till Thimnath
och söka mig en kvinna!
Si, purpurröd till färgen
går solen bakom bergen
och himlars skyar brinna
och aftonsvalkan kommer
som nattens bådarinna,
jag vill gå ned till Thimnath
och söka mig en kvinna!
Nya dikter av Gustaf Fröding |
---|
Från Värmland
Balen | En litten låt ôm vårn | Bergslagstroll | Blixten | Gamle Skam | Jäntblig | Korperal Storm | Mordet i Vindfallsängen | I valet och kvalet | Tre trallande jäntor | En nyårslåt | Den gamla goda tiden | Säv, säv, susa | I bönhuset | Stadens löjtnant | Skalden Wennerbom |
Bibliska fantasier
Mannen och kvinnan | Vår | Höst | Saul och David | Upp till Salem | Predikaren | En syn | Hosiannah! | Det är fullbordat |
Från när och fjärran
Tronskifte | Don Quixotte | Clown Clopopisky | Förrädarn | Renässans | De gode och de ädle | Idealism och realism | Idealet | Hans högvördighet biskopen i Växjö | Bollspelet vid Trianon | Ur Friederike Brions visor | Sålunda talade Zarathustra | Atlantis | Infruset | Tröst | Fylgia | Koros | Den evige juden |