Fylgia
← Tröst |
|
Koros → |
Ur Nya dikter, 1894 |
Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
när jag drags av det låga mot dyn,
du skygga, förnäma, sky mig ej,
när med lumpna tankar jag skymmer din rena gestalt,
som svävar i skönhet och stjärnglans
och drömmar av ljus för min syn
så nära mig,
men så fjärran dock
som den fjärran, fjärran skyn,
du eftertrådda, du oåtkomliga,
du flicka av skönhetslängtan,
du väsen i dräkt av livets skiraste silverskir
med lyckliga drag och kärlekens skäraste törnros skimmer i hyn.
Fylgia, Fylgia, fly mig ej,
du skygga, förnäma, sky mig ej,
du min skönhetslängtan,
som mot dagens sorger
är min skyddande tröst i nattens syn!
Nya dikter av Gustaf Fröding |
---|
Från Värmland
Balen | En litten låt ôm vårn | Bergslagstroll | Blixten | Gamle Skam | Jäntblig | Korperal Storm | Mordet i Vindfallsängen | I valet och kvalet | Tre trallande jäntor | En nyårslåt | Den gamla goda tiden | Säv, säv, susa | I bönhuset | Stadens löjtnant | Skalden Wennerbom |
Bibliska fantasier
Mannen och kvinnan | Vår | Höst | Saul och David | Upp till Salem | Predikaren | En syn | Hosiannah! | Det är fullbordat |
Från när och fjärran
Tronskifte | Don Quixotte | Clown Clopopisky | Förrädarn | Renässans | De gode och de ädle | Idealism och realism | Idealet | Hans högvördighet biskopen i Växjö | Bollspelet vid Trianon | Ur Friederike Brions visor | Sålunda talade Zarathustra | Atlantis | Infruset | Tröst | Fylgia | Koros | Den evige juden |