Gotlands konsthistoria/Öfverblick af skrifter och plancher rörande Gotland
| ← Förord |
|
Blick på Gotland → |
Ehuru Gotland under äldre tider haft mera rörelse än de allrafleste af Sveriges öfriga landsorter, har det jemförelsevis ganska få urkunder. Orsaken härtill är uppenbar. De många härjningar, hvilka öfvergått denna ö, och de olika herrar, som varit der rådande, ha naturligtvis i hög grad bidragit till gamla handlingars förstörande. Det lider intet tvifvel, att många urkunder blifvit af samlare bortförda från Gotland. Vi kunna härpå anföra tvenne exempel.
Legaten Marinus de Fregeno uppehöll sig 1461 såsom aflatskrämare på Gotland, hvarest han samlade åtskilliga gamla krönikor, handlingar och bref och lofvade deraf författa en historia. Men konungen lät fråntaga honom en del af de summor, hvilka han insamlat. Häröfver förbittrad lät legaten i Lybeck uppbränna berörda handlingar. Biskopen i Linköping Jöns Brask kom 1527 till Gotland för att visitera. Han samlade der alla handlingar, som han öfverkom, och medtog desamma på sin afresa från Sverige, dit han aldrig återvände. Vid reformationen, då kyrkor och kloster plundrades och bildverk förstördes, blefvo många böcker och bref dels uppbrända dels utkastade[1].
Icke dessmindre ha några vigtiga bref rörande Gotland blifvit intill våra dagar bibehållna, af hvilka flere äro aftryckta i Svenskt Diplomatarium. Dessutom finnas talrika bref och handlingar rörande samma ö uti arkiverna i Köpenhamn, och många sådana äro aftryckta i Danske Magazin.
Gotlands landslag och saga samt Wisby stadslag och sjörätt ha lyckligtvis blifvit räddade från förödelse. Dessa urkunder äro mycket vigtiga för närmare kännedom om Gotlands och Wisby fordna förhållanden. Gotlandslagen och sagan äro författade på Skandinaviens fornspråk, men förete några afvikelser från Isländskan. Både Gotlandslagen och sagan, hvilka fått en gammal öfversättning på Tyska och en sådan på Danska, ha tillika med svensk öfversättning samt ett kritiskt företal och utförliga glossarier blifvit i stort qvartformat utgifna af C. J. Schlyter, Lund 1852. Denne grundlige forskare anser, att Gotlandslagen icke kan vara äldre än från sednare hälften eller närmare slutet af trettonde århundradet, och att sagan i sin nuvarande form måste vara författad efter år 1318. Den tyska öfversättningen har 1401 tillkommit.
Wisby stadslag och sjörätt äro skrifna på Tyska och beggedera ha fått flere äldre och nyare öfversättningar. Dessa båda lagböcker äro med svensk öfversättning samt ett kritiskt företal och sakrika glossarier i ett stort qvartband utgifna af C. J. Schlyter, Lund 1853. Magnus Eriksson förordnade, att Wisbyborne skulle ha en stadslag skrifven på Gotländska och en sådan på Tyska, som båda voro lika lydande. Då Magnus Eriksson i denna stadslag, som endast finnes på Tyska, kallas konung af Sverige, Norge och Skåne, så har den icke tillkommit före 1332. Wisby sjörätt, hvilken blifvit af köpmän och skeppare i nämnde stad sammanskrifven, visar sig vara till sina särskilda delar lånad från författningar i Lybeck, Flandern och Amsterdam, men den tillvann sig tidigt både in- och utrikes stort anseende och blef äfven annorstädes antagen.
Gutniska urkunder: Guta Lag, Guta Saga och Gotlands Runinskrifter språkligt behandlade. Akademisk afhandling i oktavformat af C. Säve, Stockholm 1859. Dessa urkunder, som af nämnde författare blifvit med en sakrik inledning utgifna, innehålla texten af Gotlands landslag och saga samt en kritisk behandling af detsammas många runinskrifter. Denne författare antager, att Gotlandslagen snarare kan sättas före än efter år 1200, och att sagan är något sednare skrifven. Vi anse oss icke böra i detta afseende uttala någon egen mening, men vi vilja blott nämna, det vi förmoda, att Gotland måste långt före sistnämnda år haft en stadgad författning, om också icke skrifven, samt att sagan måste länge bibehållit sig genom muntlig öfverlemning, om den nemligen blifvit så sent upptecknad.
En pergamentskodex i folioformat, hvilken tillhört Gråbrödernas kloster i Wisby, förvaras på kongliga biblioteket i Stockholm. Första delen af denna handskrift utgöres af ett kalendarium, hvari bröderne och deras välgörare, som blifvit jemte dem begrafna, äro antecknade; andra delen är en krönika, hvilken sträcker sig ifrån år 67 till 1525. Den första delen, som börjades kort före medlet af fjortonde och fortsattes till början af sextonde seklet, innehåller många konsthistoriska upplysningar i afseende på klostrets kyrka och dessutom några rent historiska uppgifter. Detta kalendarium är under titel af Necrologium Gotlandiæ Fratrum Minorum in Wisby utgifvet i Script. Rer. Dan. T. VI. p. 557—575. Den andra delen är för den äldsta tiden föga vigtig; men från medlet af fjortonde till början af sextonde seklet ha deri historiska anteckningar, som röra hufvudsakligen Gotland men jemväl Sverige, Danmark och Norge, blifvit vid händelsernas inträffande inskrifna. Dessa anteckningar, af hvilka flere äro ovanligt utförliga, sprida såsom trovärdiga mycket ljus öfver Skandinaviens historia för medeltiden. Den andra delen är under benämning af Annales Fratrum Minorum Wisbyenses utgifven i Script. Rer. Dan. T. I. p. 251—266. Den sistberörda delen har under titel Diarium Minoritarum Wisbyensium blifvit aftryckt i Script. Rer. Svec. T. I. p. 32—39.
En förteckning, som tyckes härröra från fjortonde seklet, upptager, huru biskopen i Linköping hvart tredje år plägade skiftevis hålla visitationer i församlingarna på Gotland, så att han hvart sjette år återkom till hvarje kyrkoherde. Denna förteckning, hvilken uppräknar Gotlands alla kyrkor och anger de allraflestas byggnadsår, är således i konsthistoriskt afseende af största intresse; enär det visar sig, att uppgifterne på byggnadsåren väl öfverensstämma med kyrkornas hållning, undantagandes några, som blifvit omkring fjortonde seklets slut ombyggda. Samma förteckning har under titel af Dessignatio omnium Gotlandiæ ecclesiarum et quo anno qvælibet ædificata blifvit intagen i Script. Rer. Dan. T. VIII. p. 312—315. Emellertid står under denna titel en äldre rubrik nemligen Omnium Paroeciarum Insulæ Gothlandicæ Divisiones, secundum quas alternatim tertio quoque anno Episcopus Lincopensis olim visitare solebat, ita ut sexto quoque anno ad quemlibet ministrum visitatione sua rediret. Utgifvarne af nämnda förteckning ha blott anmärkt, att Langebek, som tagit en afskrift deraf, ej omnämnt, hvarifrån han fått densamma. C. A. Weström har i en akademisk afhandling, De visitationibus Episcoporem Lincopensium olim per Gothlandiam habitis, Upsaliæ 1848, aftryckt berörda förteckning. Denna afhandling, hvilken blott utgör 10 sidor i qvartformat, innehåller ingenting nytt med undantag af den vigtiga underrättelsen, hvarifrån samma afskrift troligtvis blifvit hemtad. I nämnda afhandling upptages följande: M. D. Bilefeld, kyrkoherde i Barlingbo, har med egen hand 1585 afskrifvit ifrågavarande förteckning ur en gammal bibel i S. Maria kyrka i Wisby. Sedan har J. Wallin fått en sådan afskrift, som förvaras bland hans samlade handskrifter på högre elementarläroverkets bibliotek i Kalmar.
Urbium præcipuarum mundi theatrum, auctore Georgio Braunio Agrippinate. Detta arbete, hvilket utgör sex böcker i stort folioformat med plancher, afslutades 1618. I samma arbete finnes en mycket kort berättelse om Gotland samt en färglagd planch öfver Wisby. Berättelsen är af intet värde; ty på den tiden brydde man sig föga om historisk forskning. Planchen, som är den äldsta, vi känna af denna stad, hade med sin storlek kunnat vara ganska upplysande, men den strider så emot stadens gamla byggnader, gator, ringmur samt slott och hamn, att densamma saknar nästan allt intresse.
Illustriorum principumque urbium septentrionalium Europæ tabulæ. Detta arbete, hvilket är i något större folioformat, har samma berättelse om Gotland och samma planch om Wisby, som finnes i nyssnämnda verk. Alltså förtjenar detta nära samtidiga arbete icke att nämnas i berörda afseende; ty berättelsen är ordagrannt aftryckt och planchen är återgifven med samma kopparplåt dock utan färgläggning.
P. Bertii commentariorum rerum Germanicarum libri tres. Amstelodami anno 1616. Detta verk, hvilket har aflångfyrkantigt qvartformat, innehåller en kort beskrifning om Wisby samt en färglagd planch af detsamma. Beskrifningen saknar allt historiskt värde, och planchen är i förminskad skala en efterhärmning af den nyssberörda.
Cronica Guthilandorum. Den Guthilandiske Cronica aff Hans Nielssön Strelow, Kiöbinghaffn, 1633, utgör ett qvartband med 404 sidor. Författaren blef 1647 superintendent på Gotland och afled der 1656. Mer än hälften af denna krönika består af de oblygaste eller narraktigaste dikter utan några lärda omfattningar. Äfven för christna tiden framkommer denne författare på många ställen med de uppenbaraste oriktigheter. Vi kunna ej uraktlåta att erinra, det Strelow, som född i Wisby länge före utgifvande af sin krönika ej allenast var prost utan äfven ledamot i stiftets domkapitel, bort skäligen ha kännedom om ofvannämnda förteckning rörande de gotländska kyrkornas byggnadsår; enär M. D. Bilefeld någon tid förut afskrifvit den ur en bibel, hvilken tillhörde S. Maria kyrka, och J. Wallin fått ett sekel derefter en afskrift af samme urkund. Vi kunna således ingalunda antaga, att Strelow kunde rimligtvis vara okunnig om denna förteckning. Vi anse oss deremot berättigade att tro, det han enligt dåtidens lika vanliga som klandervärda begär sökt mot bättre vetande förherrliga sin fosterbygd genom att omhölja densamma med den mest ålderdomliga slöja. Vi ha visserligen funnit, att man velat bemantla denne författares djerfva dikter med föregifvande, att man icke känner hans källor. Vi medge mycket gerna, att han kunnat möjligtvis ha några anteckningar, som blifvit gjorda i Gotlands kloster och som nu icke mer finnas; men ho vet icke, att dylika anteckningar, hvilka röra den mörka hedniska och äfven den första christna tiden, äro i hög grad opålitliga. Att han deremot i afseende på kyrkornas ålder ingalunda följt några anteckningar, som blifvit gjorda i medeltiden, visar sig bäst af merberörda förteckning. Det väcker således förvåning, att man under mer än tvenne århundraden kunnat tro och återupprepa de byggnadsår, som meranämnde författare utan något slags bevis tillagt de gotländska kyrkorna. Vi vilja dock icke neka, att Strelow för den sednare tiden förtjenar i flere fall vitsord, emedan mycket deraf öfverensstämmer med gamla handlingar, hvilka ännu förefinnas, hvadan hans arbete i detta afseende ej saknar värde. Således måste ett sådant arbete med varsamhet begagnas. Om vi å den ena sidan ingalunda tagit hans uppgifter på god tro, ha vi deremot å den andra åberopat hvad vi skäligen ansett oss kunna följa. Det bör icke förtigas, att hvarje häfdeforskare är Strelow synnerlig tack skyldig derföre, att han uti sin krönika inryckt flere bref, hvilka äro ganska upplysande.
Plante der Stadt Wisby, anno 1646. Denna karta, som förvaras i kongl. krigskollegii arkiv, håller 3. 1 i bredd och 1. 8 i höjd. Vid närmare påseende visar det sig, att samma karta, hvilken saknar författarenamn, är med noggrannhet uppgjord i afseende på ringmuren, slottet, qvarteren och hamnen samt kyrkornas läge; men att deremot några misstag äro i afseende på kyrkornas benämningar begångna. Å ringmuren liksom å slottsmuren visas profiler i större skala. Således är denna karta, som blifvit uppgjord ett år efter Gotlands återförening med Sverige, af synnerligt värde och ganska upplysande.
I nyssnämnda arkiv finnes Proiect, hvareffter Kongl. Maijst Nådigst will, att Wiesby Slott skall medh styckewärn, grafvar och staketter blifwa uthbättradt. Signat. Stockholm den Junij 1651. Denna karta, hvilken framter Wisborgsslott, söderport och den närmaste sträckan af ringmuren samt hamnen, är hållen i lika stor skala som den nyssomnämnda och företer drottning Christinas egenhändiga namnteckning. Det visar sig, att man ärnat omgifva slottet med breda grafvar.
I kongl. riksarkivet finnes Kortt Relation om Gothlandh och dess Beskaffenheet. Då Carl Gustaf 1652 fick Gotland i förläning, har troligtvis denna relation tillkommit. Uti kongl. kammarkollegii arkiv förvaras Berättelse om Gotland, uppsatt vid jordransakningen 1654 af kammar-revisorn Gustaf Berg. Begge dessa handlingar, hvilka innehålla flere vigtiga upplysningar om Gotland vid detsammas återförening med Sverige, äro aftryckta i Nya Handlingar rörande Skandinaviens Historia. D. 19. s. 363—400.
Atlas Danicus sive descriptio regni Daniæ etc. auctore Petro Resenio, Joh. filio Joh. nepote. Hafniæ, 1688. Denne Atlas, som är tillegnad Christian V och utgör 7 tomer i stort folioformat, är en vacker handskrift på Latin med laverade kartor och plancher och förvaras på kongl. biblioteket i Köpenhamn. Sjunde delen innehåller Descriptio Gothlandiæ, Islandiæ et Groenlandiæ. Vi nödgas här anmärka, att Gotlands beskrifning, hvilken finnes i detta verk och blott innehåller 49 sidor, är föga upplysande. Till denna beskrifning höra: en karta öfver Gotland, en planch af Wisby efter Braunius, en planritning af Wisborg, en perspektivritning af Wisborg och närmaste del af Wisby. Såväl planritningen som perspektivritningen är 1. 6. 5 bred och 1. 3. 4 hög. Under den sistberörda ritningen slår: Egentlige Afbilding af den ældgamle og vidtberümte Stad Wisbye paa Gulland, saaleedes som den var, da den Aar 1676 den 1ste Maij ved Hans Kongelige Maijtts af Danmark lykkelige Vaaben blev erobret og intagen af begge Deres Excellencer, Herr Baron Jens Juel og Herr General-Admiral Niels Juel. Planritningen af Wisborg, hvilken saknar årtal och författarenamn, är på det närmaste likadan som, men hållen i vida större skala än ofvanberörda karta af 1646. Perspektivritningen röjer ingen noggrannhet. Hvad, som der visas af staden och dess omgifning, är i högsta grad oriktigt. Så t. ex. framställas å stadens bördigaste jordar sex landskyrkor, ehuruväl ingen sådan der någonsin funnits.
Thottska samlingen på kongl. biblioteket i Köpenhamn har en perspektivritning af Wisborg kort efter dess sprängning. Å ritningen märkes följande påskrift: Eigentlich Abritzung der Weidtberümten Festung, Wisborg Slodt auff Gotlandt, welches is von den königl. Swedischen an die königl. Denischen über geben worden Anno 1676 der 1 Maij. Derpå följer en förklaring och derunder står: Johan Tideman d. 5 Oktober 1679. Ritningen, som håller 1. 4. 1 i bredd och 1. 1. 8 i höjd, röjer en penna på fri hand och bjert färgläggning. Om ritningen icke är konstmessig, så tyckes den dock vara noggrann.
Rudera Gothlandica sive De priscis insulæ istius colonis, opibis, munimentis etc. Gothlands Godheet, eller kort Beskrifning om then Öen samt dess Inbyggiare och Lägenhet, sammandragen etc. Anno 1683 af Haqv. Spegel. Detta arbete är en handskrift, hvars original finnes i Wexiö och hvaraf en afskrift förvaras i Wisby högre elementarläroverks bibliotek. Författaren, som 1679 utnämndes till superintendent på Gotland och utmärkte sig enligt dåtidens lärdom, blef erkebiskop i Upsala och afled 1711. Af ifrågavarande arbete handlar kap. X om kyrkorna i Wisby, kap. XI om klostren i Wisby, kap. XII om kyrkorna på landet, kap. XIII om klostren på landet, kap. XIV om kyrkornas inkomster, friheter och styrelse, kap. XV om klostrens inkomster. Dessa kapitel äro de enda, hvilka i konsthistoriskt afseende förtjena att nämnas, men på Spegels tid var kyrklig byggnadskonst en bortglömd vetenskap, och den lärde mannen saknade all kännedom om konsthistorisk kritik. Han följde med all fromhet sin företrädare Strelows diktade uppgifter rörande de gotländska kyrkornas byggnadsår. Alltså har detta arbete nästan ingen användbarhet för Gotlands konsthistoria.
Sciagraphia Gothlandiæ novo-antiquæ brevissima, præside Andrea Stobæo, Johannes Gane. Londini Scanorum, 1706. Pag. 24 in duodecimo. Denna titel lofvar ej mycket, hvarföre ej mycket kan fordras. Afhandlingen innehåller tre kapitel nemligen om Gotlands benämning, dess topografi och historia, och den kan läsas med mera intresse än mången nyare. Vi vilja blott nämna såsom ett bevis på författarens urskilning, att han anser Wisby ha sin benämning af Wi helig plats och af by eller stad. Om många långt sednare författare noga begrundat denna enkla förklaring, skulle de ej försökt på ett fåkunnigt sätt härleda Wisby benämning från sköldmön Wisna eller från den förstörda staden Wineta.
I Suecia antiqva et hodierna finnas två plancher af Wisby. Å den ena planchen ses en karta af nämnda stad samt en perspektivteckning af densamma tagen från nordvest. Å den andra planchen föreställes Wisborg i halft fågelperspektiv. Kartan och perspektivteckningen af Wisby, hvilka tillkommit 1707, äro mycket felaktiga. Den snillrike författaren E. Dahlberg bör i anseende till sina maktpåliggande befattningar i någon mån ursäktas, att han liksom de fleste dåtidens lärde föga bekymrade sig om kritiska undersökningar. Vid framställning af Wisborg i perspektivteckning, sådant det var före dess förstöring 1679, har författaren mera följt samma anordning, som är iakttagen uti den perspektivteckning, som af detsamma finnes i P. Resenii Atlas Danicus.
Uti krigskollegii arkiv i Stockholm förvaras: Dessein Hvar Effter Byggnings- och Reparations-arbetet uti inevarande åhr 1711 uppå Wisby gambla Ruinerade Slått mur till instängande och Stadens säkerhet som och hvad ännu Manquerar till Perfectionerandet. Derunder står: Datum Wisby d. 10 October 1711. Claes Reich. Denna karta, som håller i bredd 1. 4 och i höjd 0. 9. 5. visar blott en liten del af stadens ringmur. Der anges intet mer af Wisborg än dess yttre sträckmur, hvarifrån tvenne bastioner utgå. Å samma karta ses en större tvärgenomskärning af en bastion.
Dissertatio de Gothlandia, sub præsidio Johannis Steuchii, Johannes Schoumacher, Upsaliæ 1716. In quarto. Pag. 48. Denna akademiska afhandling innehåller flere underrättelser om Gotland, hvilka ha föga värde i historiskt afseende. I samma afhandling upprepas på god tro de uppdiktade byggnadsår, som Strelow uppgifvit för kyrkorna på Gotland. Således saknar detta arbete allt intresse i fråga om konsthistorisk forskning.
Carl Linnæi Öländska och Gothländska resa på Riksens Ständers befallning förrättad 1741. Med anmärkningar uti Oeconomien, Natural-Historien, Antiquiteter etc. med åtskillige figurer. Stockholm och Upsala, 1745. I oktav, tillsammans 344 sidor. Ehuru den vidtfräjdade författaren var egentligen naturforskare, så har han gjort flere värderika iakttagelser i afseende på arkitektoniska förhållanden. Denne snillrike man har nemligen under en tid, då ingen hade begrepp om konstforskning, fästat synnerlig uppmärksamhet på byggnadsverk, som mången lärd i våra dagar, efter upprättande af lärostolar för konsthistorien, icke vårdar sig om att ens betrakta och ännu mindre förstår att rätt bedöma.
Gothländska samlingar af Jöran Wallin, två delar i qvartformat, af hvilka den första, som innehåller 274 sidor, trycktes i Stockholm 1747, och den andre, hvilken har 202 sidor, utgafs i Götheborg 1776. Författaren, som på sin tid var en ovanligt lärd man, utnämndes 1735 till superintendent på Gotland och 1744 till biskop i Götheborg, hvarest han afled 1760. Första delen af nämnda arbete innehåller Roma kloster, Gothlands vapn och sigiller, Superintendenterne på Gothland, Gamla kyrkor i Wisby. I andra delen läses Om mindre Atland, Gothland utom Gothland, Gothlands belägenhet, Solbergs Nunne-kloster, Gothlands afvel och förmoner, Utgående waror. Mycket af intresse för Gotlands historia och beskrifning finnes i första delen. Det ligger dock i sakens natur, att den lärde författaren saknade begrepp om konsthistorisk forskning, och att således hans framställningar om gamla byggnadsverk ha föga värde. Emellertid bör man vara honom mycket förbunden för de sigiller, hvilka han låtit aftrycka. Det är ganska märkvärdigt, att samme författare, som allvarligen tuktat Strelow för dess narraktiga dikter, sjelf på gamla dagar fallit på den barnsligheten att vilja i andra delen göra Gotland till ett Atlantis. Emellertid finnes äfven i andra delen åtskilligt, hvilket har sannt värde.
Langebekiana eller Bidrag til den danske Literairhistorie, uddragne af Jacob Langebeks efterladte Papirer ved Rasmus Nyerup. Kiöbenhavn, 1794, i duodes. J. Langebek, som ankom till Gotland den 7 Juni och derifrån afreste den 15 Juli 1753, har der gjort några anteckningar, hvilka innehållas i nämnda arbete på sidorna 137—162 och meddela flere upplysningar af intresse.
Dissertatio de Gothlandia, quondam feudo Sveciæ oblato, sub umbone Sven Bring, J. E. Barfoth. Londini Gothorum, 1767. Pag. 23 in quarto. Denna afhandling, som hufvudsakligen utreder Gotlands länsförbindelse till Sverige, innehåller flere upplysningar i afseende på nämnda ös äldsta historia. Samma afhandling var likväl för nära hundra år sedan af vida större intresse än nu, sedan flere hithörande urkunder blifvit offentliggjorda.
C. G. G. Hilfeling, som föddes 1740 och afled 1823, var en lika skicklig som outtröttlig fornforskare. Han gjorde flere antiqvariska resor för lärda i Danmark, hvadan han derifrån erhöll en årlig lön. Han reste på bekostnad af P. Tham på Dagsnäs 1788, 1791 och 1792 i Bohuslän, Småland och Vestergötland samt 1797, 1799, 1800 och 1801 på Gotland. De anteckningar, hvilka denne nitiske fornforskare lemnat efter sig, äro korta men bestämda, och de åtföljas af ganska små men goda pennritningar. Anteckningarne äro skrifna på liten oktav, och ritningarne äro dels införda i texten dels bilagda derjemte. En jurnal för hvarje års resa är paginerad, men oinbunden. Sådan är den jurnal, hvarefter Tham 1794 utgifvit Göthiska monumenter i Bohuslän uti stort qvartformat med lika stora bifogade plancher. C. G. Brunius, som för många år sedan fått de fleste originalerna till nämnda verk, finner, att Tham omarbetat texten och gjort plancherna vida större. Kongl. biblioteket i Köpenhamn har Hilfelings jurnaler för dess tre sista resor på Gotland. Jurnalen för 1799 utgör 193 sidor, jurnalen för 1800 innehåller 203 sidor och jurnalen för 1801 blott 118 sidor, och alla äro författade på alldeles lika sätt som den nyssberörda. Hilfelings resor på Gotland, hvilka förvaras på kongl. biblioteket i Stockholm, utgöra 10 helt tunna väl inbundna delar i mindre och större qvartformat. Resan 1797 innehåller tab. 35, resan 1799 tab. 62, resan 1800 tab. 57 och resan 1801 tab. 42. Ingen enda af dessa delar, hvaribland 2 äro dupletter, visa sig vara originaler af Hilfeling. Väl har denne fornforskare renskrifvit och renritat ett och annat, men det allramesta af texten företer Thams egen handstil, och de fleste plancherne, som äro utförda i stor skala, röja ett helt annat sätt att rita än det, hvarmed Hilfeling utmärkte sig. Det är alltså mer än troligt, att Tham omarbetat Hilfelings gotländska anteckningar och förstorat hithörande plancher för att häftevis utge ifrågavarande delar liksom Göthiska monumenter i Bohuslän. Om således samma delar ej äro originaler, så ha de likväl mycket värde i synnerhet som Hilfeling af berörda plancher utarbetat och laverat några i större skala och som deri innehållas ej ovigtiga saker, hvilka saknas i de originaler, som finnas på kongl. biblioteket i Köpenhamn. Vi ha utförligare omnämnt Hilfeling, emedan han, ehuru konsthistorien var på den tiden en okänd vetenskap, förstod liksom Linné och Langebek före honom att göra mången iakttagelse af arkitektoniskt värde. Samme fornforskares korta anteckningar och små ritningar ha så mycket större intresse som flere af de konstverk, hvilka han skildrat, nu äro förstörda.
Karta öfver Gottland eller Wisby höfdingdöme, utgifven af friherre S. G. Hermelin, författad af C. P. Hällström, Premier-Ingeniör, 1805. Om denna karta behöfves blott sägas, att densamma tillhör nämnde friherres berömda kartverk öfver Sveriges provinser.
Bref under nya resor i Sverige af J. C. Linnerhielm. Stockholm, 1806. I qvartformat. Detta arbete innehåller å sidorna 133—148 några skildringar af Wisby och Roma kloster samt trakten deremellan och Klintehamn. Ehuru författaren onekligen hade mer än vanligt konstsinne, sakna dock hans anteckningar om Gotland allt konsthistoriskt värde, och plancherne af Wisby ruiner äro, ehuru med skicklighet gjorda, utan vetenskapligt intresse.
Uti antiqvitetsmuseum med myntkabinettet i Stockholm förvaras handteckningar med följande titel: Planritningar och utsigter af fornlemningarne på Gottland uppå Kongl. Maj:ts allernådigste befallning till Herr Öfverintendenten, Riddaren af K. N. O. En af de XVIII i Svenska akademien A. N. Edelcrantz författade år 1807 af J. W. Gerss, Lieutenant-Mechanicus, Conductör vid Kongl. Öfverintendents-embetet , agreerad af Kongl. Målare- och Bildhuggare akademien. Detta arbete innehåller karta öfver Wisby samt teckningar af dess kyrkor och ringmur samt Gann, Elinghem, Roma kloster och Valdemars segerkors. Titelblad och 51 plancher äro med tusch och färger utförda på hela folier, af hvilka hvardera håller 1. 5. 5 i bredd och 2. 2 i höjd. Dessa plancher, som bestå af grund- och perspektivritningar, äro, ehuru efter dåtidens sätt ingalunda skarpa, dock i flere fall upplysande. Skada, att, till följe af effecktsökeri, små kojor samt gärdesgårdar och buskar bortskymma vigtiga partier.
Fornlemningar i Wisby, utgifna af J. G. Klingwall, två häften, af hvilka det förra innehåller 7 sidor och det sednare 12 och hvardera har 5 plancher. Stockholm, 1823 och 1824, i qvart. Då konstforskningen på nämnde tid var uti sin linda, så kan man icke vänta af detta arbete med sin korta framställning någon vetenskaplig ledning. Plancherne sakna ingalunda värde, ehuru de vittna om den tidens dåliga stentryck. Det gläder oss, att författaren förstått, det ej allenast perspektiviska utan jemväl geometriska ritningar varit nödvändiga.
J. G. Klingwall har någon tid därefter utgifvit karta öfver Wisby. Denna karta, som håller 1. 8 i bredd och 1. 6. 5 i höjd, är den bästa, hvilken dittills utkommit öfver nämnde stad. Omfattningen utgöres af följande perspektivritningar. Öfverst ses Wisby från sydvest, vid sidorna och inunder märkas S. Maria, S. Nikolaus till det yttre och inre, S. Klemens till det yttre och inre, S. Olof, S. Drotten, Helgeandskyrkan och lasarettet till det yttre, Helgeandskyrkan till det inre, S. Lars till det yttre och inre, S. Catharina till det yttre och inre, S. Johannes. Dessa ritningar äro ej illa utförda, men stentrycket mindre rent. Samme författare har utgifvit Kort Sammandrag af Gothlands och Wisby Stads Historia. Bilaga till Chartan öfver nämnde stad, såsom en beskrifning och vägledning för bedömandet af dess sköna och märkvärdiga ruiner. Stockholm 1854. Detta arbete innehåller blott 14 sidor. Både kartan och bilagan äro för längre tid sedan utsålda.
Wisby ruiner lithographierade af C. G. Ankarsvärd. Stockholm 1828. Detta planchverk innehåller 16 perspektiviska teckningar i stort qvartformat, och dithörande beskrifning utgör blott 4 sidor. Teckningarne äro onekligen med konstnärlig skicklighet utförda, men de röja deremot ingen vetenskaplig syftning. Merendels fylles förgrunden af dejor, kor, hundar och svin. Flerestädes upptages förgrunden af eländiga kojor, så att ruinerne bortskymmas. Byggnadernas innandömen vanställas med en myckenhet skräp och bråte, och derjemte ses en och annan menniska samt kreatur i synnerhet svin och höns. Dessa sammanblandningar göra högst obehagliga intryck, och dylika plancher äro till ringa eller ingen båtnad för vetenskapsmannen. beskrifningen är i högsta grad klen och kan gerna med tystnad förbigås.
Bidrag till Sveriges geognosie af W. Hisinger. Stockholm 1828. I oktav, H. 4. Gotland. Sid. 202—240. Stockholm 1831. H. 5. Sid. 108—149. Om Gotland i naturskönhet icke kan jemföras med ett och annat af Sveriges öfriga landskap, så kan likväl mången äfven utan att göra naturforskning till en hufvudsak finna mycket intresse vid närmare betraktande af denna ös ovanliga formation. Redan Linné fästade sin uppmärksamhet på Gotlands egenheter i berörda afseende; men Hisinger är den förste, hvilken sökt närmare utreda ifrågavarande ämne.
M. Gustafson, som föddes 1770 och afled 1846, var konsistorii-notarie i Wisby och började 1817 att sysselsätta sig med Gotlands historia och beskrifning och har härom efterlemnat 4 folioband i handskrift. Vi ha icke sett dessa anteckningar, hvadan vi hvarken vilja eller kunna yttra oss om deras värde i sin helhet. Men sedan vi sett utdrag af samma anteckningar i några nummer af Wisby stiftstidning för år 1861, måste vi uppriktigt tillstå, det vi alldeles icke hysa något förtroende till författarens förmåga att grundligt forska och kritiskt bedöma de historiska källor, som han begagnat. I afseende på Strelows uppgifter rörande landskyrkornas byggnadstider säger sig Gustafson tro, ”att några af de äldste äro mycket äldre, hvarom ock deras tyngre och ofullkomligare byggnadssätt tyckes vittna.” Då det uppgifves, att Stenkyrka tillkommit 1032, Atlingbo och Fardhem 1039, Sjonhem och Hafdhem 1040, och att dessutom trettiosju landskyrkor uppstått under elfte seklet, mot slutet hvaraf början gjordes med uppförande af Lunds domkyrka, så torde det väl vara uppenbart, att nämnde författare gjort de gotländska helgedomarna alldeles för gamla. Gustafson borde också lätt funnit, att Stenkyrka omöjligen kunde 1032 vara byggd, enär Olof den helige först 1028 tvingat några Gotländingar att antaga christendomen. Icke nog härmed. Sistnämnde författare anser, att de äldste landskyrkorna äro mycket äldre än Strelow uppger, det vill säga, att de skulle tillkommit långt förr än några på Gotland blifvit omvända, och detta påstås på den grund, att deras byggnadssätt är tyngre och ofullkomligare. Vi ha icke på hela Gotland funnit en enda helgedom, som röjer någon sådan ofullkomlighet i anordning och utförande, att den rimligtvis kan vara äldre än slutet af elfte eller början af tolfte seklerna. För öfrigt förundrar det oss, att Gustafson icke känt den förteckning, enligt hvilken biskoparnas visitationer under medeltiden förrättades på Gotland och i hvilken de fleste landskyrkornas byggnadsår anföras. Denna förteckning kände likväl Wallin för mer än hundra år tillbaka, och i samma förteckning uppges Stenkyrka, hvars byggnadstid tanklöst hänföres till 1032, vara invigd den 17 Maj 1255. Den förra uppgiften är i högsta grad stridande emot hela kyrkans anordning, som tvärtom öfverensstämmer med förteckningens uppgift. Kortligen, om Gustafsons anteckningar ha, såsom vi ej betvifla, värde i afseende på Gotlands beskrifning, så synas de ha föga kultur- och intet konsthistoriskt värde.
E. Tunelds geografi öfver Sverige, åttonde upplagan och tredje bandets andra afdelning, sid. 1063—1120, innehåller Gotlands beskrifning, hvilken är liksom för rikets öfriga landskap redig och upplysande, men deri finnas, såsom vanligtvis i stora verk, flere misstag. Det är lätt begripligt, att en någorlunda felfri beskrifning öfver ett vidsträckt rike omöjligen kan utarbetas, innan noggranna specialbeskrifningar om särskilda orter utkomma.
Dissertatio Gothlandorum cum Suecis diversis temporibus conjunctionem adumbrans. C. J. a Nordin et C. J. Wretholm. Upsaliæ 1832. Pag. 45, in quarto. Denna afhandling innehåller, såsom titlen förutsätter, en kort framställning af Gotlands förening med Sverige.
Berättelse om Wisby stads fornlemningar. Wisby 1835. Sid. 19 i oktav. Till åtlydnad af serafimerordensgillets skrifvelse den 8 oktober 1833 har G. M. de Berg såsom hospitalssyssloman i Wisby afgifvit denna berättelse, hvilken lemnar åtskilliga upplysningar af intresse i afseende på dervarande ruiners beskaffenhet och vårdande.
Runographia Gothlandiæ revisa, aucta et illustrata, præside J. H. Schröder, J. N. Cramér. Upsaliæ 1835. P. I. Pag. 8, in quarto. Efter en kort inledning innehållas i denna afhandling blott tvenne inskrifter, som äro aftryckta med runor sedan med latinska bokstäfver och slutligen öfversatta på Latin. Vi finna således här en ganska liten början till att på sådant sätt offentliggöra Gotlands många runristningar.
Inscriptiones Gothlandenses medii aevi, præside J. H. Schröder, J. N. Cramér. Upsaliæ 1836. P. I. Pag. 9 in quarto. Denna afhandling innehåller aderton inskrifter, af hvilka sexton finnas på grafstenar, men en å en trätafla och en annan å en ringklocka.
De nummis Gothlandicis dissertatio, præside J. H. Schröder, auctor C. J. Bergman. Upsaliæ 1837. P. I. Pag. 16 in octavo. Ej allenast för myntkännare utan äfven för konstforskare är denna afhandling af stort intresse. Gamla mynt äro nemligen ganska upplysande både i afseende på kultur- och konsthistorien.
A tour in Sweden in 1838, by S. Laing. London 1839. In octavo. Detta arbete innehåller uti 302—329 sidor anteckningar om Gotland. I åtskilliga afseenden äro dessa anteckningar läsvärda; men de historiska uppgifter och de arkitektoniska betraktelser, der göras rörande Wisby ruiner, väcka i hög grad förvåning, då de blifvit 1838 nedskrifna. Laing säger t. ex. om Helgeandskyrkan, att hon synes på intet sätt passande till christlig gudstjenst, och att den åttkantiga byggnaden tyckes ursprungligen varit ett tempel för en annan gudalära, och att ett kor tillkommit för att inviga det hela till kyrka. Han påstår, att Odens religion var i Skandinavien i full styrka i det tionde seklet, då Wisby var en stor stad och hade såsom gamla Upsala och Sigtuna tempel af sten, hvilka i konstnärskap ej öfverträffades af christna kyrkor, som vida sednare uppstått. Han säger jemväl, att Oden haft ett ryktbart tempel i Wisby o. s. v. Man behöfver icke veta mera om denne författares historiska och arkitektoniska uppgifter för att rätt bedöma desamma. Ingen har hittills bevisat, att våre hedniske förfäder kunnat bygga med sten och kalkbruk, ännu mindre hugga sådan och allraminst inslå stora takhvalf. För öfrigt var i konsthistorien redan 1838 så mycket skrifvet, att Laing borde vetat, det dubbelkapeller såsom Helgeandskyrkan finnas flerestädes, och att goda skäl kunna uppges för deras egenheter. Han borde ock skäligen kunnat inse, att Helgeandskyrkans alla hufvuddelar äro samtidiga, såsom skeppets och korets förtagningar med hvarandra tydligen ådagalägga.
De arce Wisbyensi anno 1676 a Danis expugnata alque paullo post funditus excisa, dissertatio, præside J. H. Schröder, auctor C. J. Bergman. Upsaliæ, 1842. Pag. 10 in quarto. Denna afhandling innehåller en kort men redig framställning af Wisborgsslott. Dervid bifogas en berättelse om Gotlands öfvergång 1676 till Danskarna och nämnda slotts förstöring 1679. Samma berättelse, hvilken är författad af en samtidig och icke förr kommit i allmänhetens händer läses med intresse.
De paroeciis Gothlandiæ Burgs et Stånga dissertatio historico-topographica, præside J. H. Schröder, auctor C. J. O. Laurin. Upsaliæ 1842. P. I. Pag. 16 in octavo. Denna första del innehåller endast beskrifning om Burs’ socken, så att en sådan om Stånga skolat i en följande del inrymmas. Afhandlingen kan i flere fall med nöje läsas. Det vore önskligt, om Gotland finge många dylika sockenbeskrifningar; ty dessförutan kan en fullständigare länsbeskrifning icke af en person utarbetas. Emellertid är denna afhandling af intet värde i konsthistoriskt afseende.
Bemærkninger över Öen Gotland, dens Indbyggere og disses Sprog, af C. Säve. Med en historisk Forerindring af C. Molbech. I Historisk Tidskrift, Bind 4. Kiöbenhavn 1845. Sid. 167—252. För inhemtande af närmare kännedom om Gotlands folklynne och språkart är denna afhandling mycket upplysande, och dermed bifogade inledning är ett ganska godt sammandrag af nämnda ös äldre historia.
Vägledare i Wisby ruiner, jemte förord om Gothland och Wisby af D. Söderberg, Græc. Ling. et Hist. Lector. Wisby 1845. Sid. 20 i oktav. Då denna afhandling blifvit sammanskrifven i anledning af ett studentbesök nämnda år, kan en grundligare forskning och utförligare framställning ej begäras. Om vi tänka alldeles lika med författaren i afseende på Gotlands naturförhållanden, så nödgas vi i flere fall hysa olika mening beträffande Wisby ruiner.
Snäckgärdet och D. B. W. Gotländska Minnesblad af C. J. Bergman. Wisby 1849. Sid. 29 i oktav. Snäckgärdet, som ligger 3⁄8 mil norr ifrån Wisby under branta kalkklippor och omgifver en hafsvik, framter i synnerhet för en främling en ganska ovanlig naturskönhet. Då några vänner från staden 1814 badade vid detta ställe, stiftade de ett sällskap under benämning af D. B. W. eller de badande vännerna. Detta välgörande sällskap firar sin högtidsdag den 9 Juli. Det var på en sådan dag 1848, som nämnde författare snillrikt skildrade ställets naturskönhet och sällskapets berömvärda verksamhet. Denna lilla skrift förtjenar i mera än ett afseende att läsas.
Några ord om Wisby fornlemningar m. m. utgifna såsom upplysningar till kartan öfver Wisby af C. J. Sjöberg. Wisby 1851. Sid. 25 i duodes. Härmed följer en plan af Wisby, utgifven 1851 af C. J. Sjöberg. Denna lilla skrift anger hvad, som förtjenar att af en resande beses i Wisby och dess omgifning, samt hvad, som under färder till Slite- och Klintehamn är att taga i betraktande. Ovanlig korthet och nödig fullständighet ha i detta lilla arbete blifvit med mycken skicklighet förenade. Den åtföljande kartan öfver staden är utarbetad med noggrannhet och väl utförd i stentryck. Vi beklaga, att författaren bortgått i sin bästa ålder. En öfversedd och tillökad upplaga af samma skrift har i Wisby utkommit 1857. Sid. 30 i duodes.
Hellig-aands Kirken i Wisby paa Gulland. Fire tegninger af Architect J. D. Herholdt med Forklaring af Prof. N. Höyen. Kiöbenhavn 1852. Sid. 8 uti imperialfolio. De teckningar, hvilka meddelas i detta arbete, äro nedannämnda nemligen, utom en grundritning, en yttre perspektivritning tagen från söder, en inre af skeppets nedra del från vester samt en från öster och en af skeppets öfra del. Grundritningen är väl riktigare än den, som Wallin meddelat, men den företer dock flere fel, hvilka äro sådana, att hvarje sakkunnig inser, att byggnaden i vissa detaljer ej kan vara sådan. De perspektiviska ritningarne äro med mycken skicklighet utförda. Härvid bör likväl erinras, att perspektiviska ritningar i allmänhet ej gifva klart begrepp om en konstmessigare bvggnads förhållanden. Då bortskymmande hus, buskar och träd anbringas å sådana ritningar, bli desamma ännu mindre tillfredsställande. Det är temligen säkert, att, om den, som icke är byggnadskunnig, ut- eller invändigt betraktar ett så ovanligt tempel som Helgeandskyrkan, får han derom föga eller intet begrepp. Det är ej mindre säkert, att ingen kan med klarhet uppfatta Helgeandskyrkans anordning af perspektiviska ritningar. Det är således ett vågsamt företag att beskrifva en sådan helgedom, hvilken man aldrig sett utan endast känner af opålitliga grundritningar och felaktiga beskrifningar samt ifrågavarande perspektivritningar.
Uti antiqvitetsmuseum med myntkabinettet i Stockholm förefinnas 32 blyerlsritningar, som P. A. Säve åren 1846—1850 på allmän bekostnad tagit af Wisby ruiner samt Stånga, Bara, Ganns och Dalhems kyrkor. Plancherne, hvilka hålla 1. 0. 5 i bredd och 1. 6. 5 i höjd, äro alla perspektiviska och mycket trogna, så att många hufvudpartier bortskymmas af hus, kojor, träd, buskar, gärdesgårdar samt menniskor och djur. Ehuruväl plancherne ha mycket konstvärde, så äro de föga tillfredsställande i konsthistoriskt afseende.
I nämnda förvaringsrum finnes af samme författare ett värdefullt arbete, som innehåller vackra ritningar af gotländska ringkors, grafstenar, klockinskrifter, vägg- och glasmålningar m. m. Dessa ritningar, hvilka tillkommit åren 1850—1856 och utgöra två tjocka tomer i stort folioformat, äro utförda dels med blyerts dels med tusch dels med färger, och de förtjena i hög grad att utgifvas.
Antiqvarisk-topografisk karta och beskrifning öfver fornminnen uti Ardre, Alskog, Garde och Lau socknar samt Thorsborgen uti Kräklingbo socken på Gotland med åtföljande grundritningar och utsigter af kyrkorna samt andra minnesmärken, Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitetsakademien vördsamt tillegnad af L. Cedergren 1855. Detta arbete, hvilket jemväl förvaras uti antiqvitetsmuseum med myntkabinettet i Stockholm, innehåller en karta öfver nämnde socknar samt grund- och perspektivritningar öfver dithörande kyrkor m. m. Ehuru detta arbete ej vittnar om synnerlig teckningsförmåga, är det ganska upplysande, helst detsamma åtföljes af temligen nöjaktiga beskrifningar. Kartan håller 1. 9. 2 i bredd och 3. 1 i höjd, plancherne äro 1. 6. 5 breda och 1. 3 höga och alla äro utförda i tusch och färger.
Om Gotlands äldsta fornlemningar af Carl Säve i Annaler for Nordisk Oldkyndighed og Historie, 1852, Kiöbenhavn. Sid. 130—170. Denna afhandling röjer berömvärd forskning och klar uppfattning. Man får af samma afhandling ett ganska nöjaktigt begrepp om Gotlands hedniska minnesmärken, grafhögar, stensättningar och borgar samt derjemte en kort framställning af detsammas kasteller. Vi ha med synnerlig fägnad genomläst denna afhandling, ehuru vi ej dela alla deri förekommande åsigter.
Karta öfver staden Wisby med dertill lydande egor 1854. Denna väl utförda karta tillhör Atlas öfver Sveriges städer med deras alla egor och jordar, jemte areal-beskrifningar af G. Ljunggren, styresman för rikets ekonomiska kartverk.
Bidrag till historien om Gotland såsom hörande till drottning Christinas underhållsländer. Akademisk afhandling under inseende af J. H. Schröder författad och utgifven af G. Lindström. Upsala, 1854. Sid. 20 i oktav. Denna afhandling lemnar vigtiga upplysningar för Gotlands historia under berörda tid.
Bidrag till Gotlands historia under åren 1645—1654. Akademisk afhandling af A. Gahne. Stockholm, 1857. Sid. 16 i oktav. För nämnda få år innehåller denna afhandling värderika uppgifter i afseende på ifrågavarande ö.
Bidrag till historien om Gotland under åren 1700—1718. Akademisk afhandling af C. J. H. Gerle. Stockholm 1857. Sid. 24 i oktav. Äfven denna afhandling har för uppgifna tidrymd vigtiga upplysningar.
Försök till beskrifning öfver Sveriges städer af T. G. Rudbeck. Stockholm 1857, i oktav. D. 2 framställer sid. 118—136 Wisby. Hvad derom anföres i afseende på stadens byggnadsverk m. m. är visserligen icke sådant, som det kunnat vara, om föregångare utredt alla dithörande frågor eller författaren sjelf haft tillfälle att deröfver anställa behöfliga forskningar. Alltså tyckes oss Rudbeck med goda skäl yttra: ”Då så godt som ingen detaljbeskrifning öfver Wisby finnes, om man undantager Gottländska Samlingar af Wallin och Linnés Gottländska resa, af hvilka den yngsta är från medlet af förra århundradet, så ser utgifvaren sig icke i stånd att lemna några utförligare topografiska uppgifter.”
Gotland och Wisby i taflor. Tjugo originalteckningar af P. A. Säve, jemte en karta öfver Gotland och plan af Wisby, samt beskrifvande text af C. J. Bergman. Stockholm 1858, uti imperialqvart. Sid. 62. Alla teckningarne, hvilka äro perspektiviska, framte konstnärlig skicklighet. Det hedrar i sanning P. A. Säve att ha jemte en trägen lärarebefattning kunnat så utbilda sitt naturanlag såsom tecknare. Ingen, som har konstsinne, kan utan nöje betrakta dessa taflor. Vi måste dock tillstå, att en vetenskapsman, hvilken ej sjelf tagit kännedom om de byggnadsverk, som blifvit aftecknade, icke får genom taflorna något klart begrepp om desamma. C. J. Bergman har för hela tjugo år sedan gjort sig ganska fördelaktigt känd såsom författare af Upsala Minne och han har genom texten till ifrågavarande arbete väl häfdat sitt namn såsom skriftställare. Det måste glädja hvarje vän af häfdeforskning, att denne man, som länge sysselsatt sig med samlingar för utgifvande af Gotlands historia, nu beslutat att dermed gå i befattning.
Gotländska Minnen af P. A. Säve. Wisby 1859. Sid. 45 i oktav. Författaren, född Gotländing och lika ovanlig kännare som stor älskare af sin fäderneö, skildrar på ett värdigt och lefvande sätt sina berömde landsmäns förtjenster.
Karta öfver Wisby upprättad år 1861 af L. Fegræus. Denna karta tyckes vara med synnerlig noggrannhet uppgjord. Omfattningen består af perspektiviska teckningar. Nederst sträcker sig utsigt af Wisby från sjösidan. Åt vester framställas S. Hans, S. Klemens, S. Catharina till det inre och S. Maria eller domkyrkan. Åt öster ses S. Drotten, Helgeandskyrkan, S. Catharina till det yttre, S. Nikolaus. Öfverst i midten visas Wisborgs slott och cellfängelset och i vester derom läroverkshuset samt i öster badhuset. Kartan och omfattningen äro väl litografierade.
Gotland och dess fornminnen. Anteckningar rörande öns historia, folksägner, språk, seder och bruk samt minnesmärken. Af Octavia Carlén. Stockholm 1862. Sid. 275 i oktav. Om detta arbete kan i korthet sägas, att dess titel ingalunda motsvarar dess innehåll. Den, som lofvar att framställa Gotlands fornminnen i afseende på dess historia, folksägner, språk, seder och bruk samt minnesmärken, bör icke glömma, att häfde- konst- språk- och fornforskning ovilkorligen erfordras, om ett sådant företag skall rimligtvis lyckas. Men uti detta arbete finna vi endast en romantisk skildring af denna händelse- och konstrika ö; en skildring, hvari högst oriktiga uppgifter mångstädes upprepas. Vi bekänna med nöje, att framställningen är ganska behaglig; men vi nödgas derjemte tillstå, att den är mera vilseledande än tillrättavisande.
One year in Sweden, including a visit to the isle of Götland. By Horace Marryat. In two volumes. London, 1862, in octavo. Hvad i detta arbete handlar om Gotland, innehålles i andra delen på sidorna 230—294. Ehuruväl nämnde författare uppträder såsom konstforskare, har han bland Gotlands mer än hundra kyrkor med inberäknande af ruiner icke beskrifvit en enda, så att man kan derom göra sig ett begrepp, och han har icke på ett enda ställe visat sig inneha någon konsthistorisk kritik. Samme författare upprepar utan all betänklighet de uppdiktade byggnadsår, hvilka Strelow tillagt kyrkorna, äfven om uppgifterna stå i den uppenbaraste strid med stilförhållandena. Han säger, att S. Maria i Wisby är uppförd i sann Lybecksstil. Detta är en alldeles ny konstterm, som vi ingalunda vidkännas. Nämnda kyrka är nemligen byggd i ren rundbågs- och mycket utvidgad i äldre öfvergångsstil och hon har fått ett kapell samt flere fönster i utbildad spetsbågsstil. Således skulle sann Lybecksstil bestå uti en sammanblandning af rundbågs- och öfvergångs- samt spetsbågsstil. För öfrigt behöfver det knappt nämnas, att Lybeck aldrig haft någon egen byggnadsstil. Marryat gör äfven här och der obehagliga misstag. Han meddelar t. ex. en teckning på en portal å Gerum och han uppger den härröra ifrån 1050. Samme författare lemnar jemväl en teckning på en dithörande korbänk, hvilken enligt hans uppgift låg och ruttnade på kyrkogården, och var samtidig med sjelfva helgedomen. Det ledsamma härvid är, att, ehuru Gerum har trenne portaler, ingen liknar den ifrågavarande, och att ingen bänk der förmärkes. Strelow, hvars uppgifter godtroget följas af Marryat, säger, att Gerum 1281 tillkommit, men Hväte 1050. Härtill kommer, att Hväte har å södra sidomuren en alldeles sådan portal som den, hvilken sistnämnde man tillagt Gerum, och att vi 1860, då han besökte Gotland, sågo å kyrkogården en afsågad del af den bänk, hvarpå han meddelat teckning. Här bör jemväl anmärkas, att Hväte företer liksom ifrågavarande portal sen spetsbågsstil, och att alltså kyrkan ej rimligtvis blifvit byggd före 1350, och att bänken, som bestod af svarfvade språtar och var hållen i mycket sen öfvergångsstil, måste tvifvelsutan tillkommit kort före eller kort efter reformationen. Marryat talar flerestädes om vapenhus vid landskyrkorna, ehuru något sådant ej förmärkes vid en enda. Samme författare säger, att vid Vägume stå remnade murar af det slott, hvari Severin Norby bott. På nämnda ställe har aldrig någonsin ett slott funnits, men väl ligger vid Fardume öfver 1 mil derifrån en ansenlig lemning af ett sådant, der nämnde höfvitsman skall enligt en föga sannolik sägen residerat. Vi skulle lätt kunna ytterligare framdraga rätt många misstag af oftanämnde författare; men vi anse, att de redan anförda böra skäligen urskulda oss uti de fall hans anteckningar icke öfverensstämma med våra.
- ↑ Strelow, s. 218, 219, 256, 257.