Gotlands konsthistoria/Källunge

←  Bara

Gotlands konsthistoria av Carl Georg Brunius Källunge

Vallstena  →

På Wikipedia finns en artikel om Källunge kyrka.

Källunge.

I nordost ½ mil från Bara ligger Källunge på en temligen hög och stor kulle, som nästan helt och hållet omgifves af Källunge myr. Denna kyrka, hvilken utgöres af aflångfyrkantigt skepp och fyrkantigt torn i vester samt ett fyrkantigt kor i öster med en likadan sakristia vid norra sidomuren, är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Skeppet och tornet äro temligen små, men koret har deremot högst ovanlig storlek. Då skeppet och tornet äro vida äldre än och stå i stort missförhållande till koret och sakristian, så vilja vi först granska byggnadens ursprungliga delar och sedan taga dess nyare partier i betraktande.

Skeppet, som invändigt utgör i bredd 22.1 och i längd 33.4 samt i murtjocklek 3.9, har å den södra sidomuren skråkantiga och rundstafviga socklar, men inga å den norra. Då skeppet, hvars betäckning blott består af dess vattentak, saknar spår efter takhvalf; så måste detsamma haft på urgammalt sätt platt träbetäckning. Den södra sidomuren, hvilken är ursprunglig, har en ingång och öster derom ett fönster. Den norra sidomuren, som saknar spår både efter ingång och fönster, visar sig härröra från en sednare tid. På flere fots afstånd från norra sidomuren sträcka sig grundvalar och derpå några skråkantiga sockelstycken i vester och öster, hvilka troligtvis äro lemningar efter en tillbyggnad. Detta är så mycket sannolikare, som en pelare af qvadersten är infattad i midten af norra sidomuren, hvilken för öfrigt består af hopvräkta flisor. Förmodligen har denne pelare uppburit två bågar, hvarunder stora genomgångar öppnat sig emellan skeppet och tillbyggnaden. Troligtvis har vid det nuvarande korets uppförande tillbyggnaden blifvit såsom obehöflig bortbruten och genomgångarne till densamma vårdslöst igenmurade; helst meningen varit att, såsom vi skola nedanföre visa, jemväl ombygga skeppet.

Portalen har å hvarje sida två murhörn och derutanför en framspringande pilaster, som prydes med en halfkolonn åt ingången. Socklarne, hvilka ligga på hel bottenhäll, utgöras af en bladprydd skråkant med ett gubbhufvud å vestra sidan, och derpå följer en fin rundstaf. Kransarne bestå af en liten rundstaf samt en stor och en liten hålkäl. Poster på hög tröskel uppbära ett fyrbladigt dörrfält. Från de inre murhörnen uppgår en fyrbladig, men från de yttre en skarpkantig spetsbåge. Dörrfältet siras med tre rosiga knoppar samt bladslingor och fyra dubbla rosor. Å den inre bågen, som har likadana knoppar, föreställes nederst åt vester en flygande drake, deröfver ett springande djur, nederst åt öster ett lejon, deröfver två ekorrar. Öfverst ses Christus med korsgloria uppstiga ur grafven samt hålla en segerfana i den venstra handen och utsträcka den högra till välsignelse. Å hvarje sida derom neddigna tre knektar med pansar och hjelmar. Vestra kransen har ovanliga afbildningar. En man och en qvinna knäböja vid hvar sin sida om ett altare och räcka hvarandra händerna. En man och en qvinna luggas öfver ett bord och hålla knifvar i händerna och en person derjemte förskräckes och utsträcker högra handen. Åt motsatt håll sitter en qvinna på en stol och håller en knähund. Två bära en bår, andra ämbar samt mat och kärl. Förmodligen afbildas der äktenskaplig förening, dålig sammanlefnad samt ett förestående graföl. Östra kransen företer dessa figurer. Tvenne män tröska, några leka, två spela fiol, en blâser horn, en leder en hund och derutanför ses två rådjur. Alltså föreställas der höstarbeten och vintergillen samt jagter. Bilderne äro blott 0.5 höga. Öfver pilastrarna framstå yfviga blad. På halfkolonnerna hvilar en rundstafvig spetsbåge, hvilken vid slutstenen har ett framlutande menniskolikt hufvud med långa nedhängande öron öfver pannan och mycket gapande mun. Pilastrarne, som framspringa 0.5 och uppbära en skarpkantig spetsbåge, äro uppdragna öfver kransarna och förenas med en vägrät betäckning. Denna anordning är uti sitt slag den enda på Gotland, hvarest framsprången å alla öfriga portaler bära höga rösten. Således måste denna vågråta betäckning vara en sednare förfuskning. Inre omfattningen är snedsmygig och stickbågig.

Fönstret på östra sidan om ingången är litet och har med hög bröstning spetsbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda smygar. Triumfbågen, hvars betäckning är halfrund, saknar vederlagskransar. Uti skeppet, hvilket ej begagnas till gudstjenst, finnes ingen inredning, och triumfbågen tillslutes med ett brädskrank och derå en dörr.

Tornet, som saknar socklar, inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra. Der finnas blott bjelklag, hvartill stegar uppleda. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 13.5 samt i vester och öster 13.8 och murtjocklek 4.2, har å vestra sidomuren en ingång, hvilken är ensprångig samt utoch invändigt rätvinklig och rundbågig. Tornbågen har hålkälade och rundstafviga dynstenar och spetsbågig betäckning. I andra afdelningen märkes å varje sida en glugg, hvari en midtkolonn med attisk bas och tärningformigt kapitäl utan krans uppbär tvenne små rundbågar. Liksom i Follingbo stå kolonnerne och bågarne uti gluggarnas rätvinkliga ytterkanter, och de inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Tredje afdelningens hvarje sida har likaledes en glugg. hvari en smärt midtkolonn med inåtsvängd bas bägarlikt kapitäl och hålkälad krans uppbär tvenne små spetsbågar. De yttre omfattningarne äro tvåsprångiga och lågspetsiga med hålkälade vederlagskransar, men de inre rätvinkliga och rundbågiga. De nedra gluggarne äro nära 2.0 bredare, men något lägre än de öfra; ty de förras öppningar motsvara de sednares yttre omfattningar. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

Koret, som invändigt håller i söder och norr 53.9 samt i vester och öster 56.9 och i murtjocklek 5.5, har likadana socklar som skeppet. I koret stå två åttkantiga kolonner i vester och två runda i öster, hvilka alla vid sidomurarna och östra gafvelmuren motsvaras af tvåsprangiga pilastrar med rundstafvar i vinklarna och framtill. Kolonnerne samt pilastrarne uppbära höga skarpkantiga och spetsiga skiljebågar, och derpå sex spetsiga korshvalf med raka uppåtgående kappor. Emellan de vestra kolonnerna och skeppets utdragna och förhöjda gafvelmur samt korets sidomurar finnes ett rum, hvilket i söder och norr sträcker sig 53.9. men i vester och öster blott 10.0. Tre spetsiga tunnhvalf, som på vederlag i söder och norr betäcka samma rum, sammanbindas med korshvalfven. Denna förlängning har tillkommit för skeppets framtida ombyggnad. Alltså uppkomma tre gångar, af hvilka den mellersta är vida bredare och något högre än de omgifvande. Mellangången håller i bredd 20.4, södra sidogången 12.7 och norra 12.3. Mellangångens höjd under slutstenarna uppgår till 45.0. Kolonnernas afstånd från varandra i vester och öster utgör 24.0. Korets sidomurar äro ungefär en tredjedel högre än skeppets. Kolonnerne ha följande anordning. De vestra fotställningarne äro fyrkantiga och karnisade, de östra runda och hålkälade med runda plinter och attiska baser. De åttkantiga skaften hålla 10.0, men de runda 6.2.5 i omkrets. De vestra kapitälerne äro åttkantiga och hålkälade med yfviga blad och derpå åttkantiga och hålkälade kransar. De östra kapitälerne äro runda och inåtsvängda med yfviga blad samt fyrkantiga och hålkälade kransar.

Der finnes en ingång å södra sidomuren nära vestra ändan. Portalen visar å hvarje sida lemmingar af fyra kolonner mellan murhörn, och ytterst står en trestafvig pilaster. Grundstenarne äro skråkantiga och löfprydda, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika med treflikiga knoppar. Öfver kapitälerna murhörnen och pilastrarna sträcka sig kransar, hvilka utgöras af en låg men ganska djup karnis och derpå en liten hålkäl. Poster, som äro ovanligt tjocka och stå på hög tröskel, uppbära ett sexbladigt dörrfält och deröfver utbreder sig en sexbladig båge med löfverk och figurer i svicklorna. Dörrfältet har fyra rosprydda knoppar och i midten en femflikig. Bågen har äfven fyra rosprydda knoppar och öfverst en femflikig samt derå ett hundhufvud med uträckt tunga. Hvardera af de nedersta svicklorna innehåller ett bladverk. I den vestra af de två nästföljande ses en qvinna med hufva och språkband och i den östra Maria med krona och ett sådant. I öfversta svicklan sitter Christus med korsgloria på en tron upplyftande högra handen till välsignelse. För öfrigt motsvarar betäckningen, hvilken är spetsbågig, sidornas anordning. Ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister hvilar på pilastrarna, och i midten deraf föreställes Maria i halfnaturlig storlek med krona sitta å en tron och hålla barnet på venstra armen. Detta bildverk innefattas i en rätvinklig och rundbågig nich. Den inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Öster om ingången ses ett och å altarväggen tre fönster, som alla äro spetsbågiga. Det södra fönstret har en midtpost, hvilken med motsvarande karm uppbär två trebladiga spetsbågar och derpå en ring med en fyrbladig ros. Altarväggens båda sidofönster äro alldeles lika det södra. Dithörande mellanfönster har två poster och motsvarande karm, och derpå hvila två rundbågar, som skära hvarandra, så att tre enkla spetsbågar bildas, öfver hvilka tre ringar med fyrbladiga rosor höja sig. Alla omfattningarne posterne karmarne ringarne och rosorna äro ut- och invändigt snedsmygiga. Södra sidomurens bröstning är högre än altarväggens. Utvändigt och midt öfver slutstenen i betäckningen af altarväggens mellanfönster framskjuter ett menniskohufvud med spetshatt.

Å korets vestra gafvelmur, som är skeppets östra med utdragning och förhöjning, finnes midt emot norra sidogången en ingång, hvari tunna poster på tröskel uppbära en rundbåge mellan en yttre rätvinklig och rundbågig samt en inre snedsmygig och lågrakspetsig omfattning. Öfver ingången märkes ett spetsbågigt fönster med en midtpost och motsvarande karm, hvilka uppbära två trebladiga spetsbågar och derpå en trebladig ros. Omfattningarne posten karmen bågarne och rosen äro ut- och invändigt snedsmygiga.

I södra sidomuren nära östra ändan finnes ett rakspetsigt väggskåp och ett sådant mot midten af altarväggen. I norra sidomuren nära östra ändan inrymmes ett ganska stort väggskåp, hvartill tre höga trappsteg uppföra. Pa öfversta steget stå tvenne korta skaft med bägarlika kapitäler, som förenas med en stor hålkälad sträcksten, hvilken bildar skåpets botten. Från sträckstenen och öfver kolonnerna uppstå pilastrar, som utgöras af ett murhörn och en rundstat samt åter ett murhörn och en rundstaf. Dessa pilastrar, hvilkas inre rundstafvar bilda framsprång, ha höga och otillhuggna grundstenar och skråkantiga socklar samt bägarlika kapitäler för murhörnen och bladprydda för rundstafvarna. Kransarne äro hålkälade. På pilastrarna hvilar en trebladig spetsbåge, hvars listverk helt och hållet öfverensstämmer med desammas. Å bagens spets höjer sig ett kors. Hela omfattningen består af kalksten. Dörrarne, som visa sig vara ursprungliga och äro arbetade af ek, ha löf- och rosprydda gångjern. Skåpet är invändigt rakspetsigt och brädbeklädt samt afdelas med hyllor.

En ingang å norra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen inför i sakristian. Denna ingång är utåt rätvinklig och rundbågig samt inåt rätvinklig och lågrakspetsig. Uti inre omfattningens vestra sida inleder en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppgår från öster åt vester till korets takhvalf. Sakristian, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 13.9 samt i öster och vester 15.5, har lika beskaffade och lika höga socklar som koret. Ett korshvalf med rundbågiga raka starkt uppåtgaende kappor betäcker sakristian, som på midten af östra sidan har ett fönster, hvilket är till det yttre snedsmygigt och spetsbågigt och till det inre äfven snedsmygigt men rakslutet. På midten af norra sidan ses ett nyare fönster, som till det yttre är rakbetäckt och till det inre stickbågigt.

Korets vestra gafvelröste hvilar på triumfbågen. Af fruktan för bristande bärighet har derföre samma röste blifvit blott till hälften uppfördt, hvadan korets höga kroppåstak fått en stor afskärning, hvilken har brant betäckning med vattenfall åt vester. Då korets östra röste är spetsigt, så gör berörda afskärning ett ganska störande intryck på åskådaren.

Å altarbordet, som är muradt och ganska stort, ligger en hel hålkälad skifva af slipad kalksten. På skifvan. hvars bredd utgör 5.6.5 och längd 11.1, står ett altarskåp med flygeldörrar och flygelstycken. I skåpet ses Maria, som knäböjande krönes af Gud och Christus, af hvilka hvardera sitter under en större baldakin. I dörrarna stå de tolf apostlarne med sina attributer, och hvardera under en mindre baldakin. Alla figurerne äro fullrunda i snidverk. Baldakinerne ha vridna kolonner, som uppbära genombrutna och löfprydda rundbågar. Gud med hög krona har riksäple i hand. Christus är barhufvad. Derbakom utsträcka tvenne små personer en gyllene duk. Apostlarne stå mot guldgrund, hvarå märkas glorior och bladverk. Under baldakinerna sträcka sig smala bladprydda fördjupningar. På flygeldörrarnas utsidor och på flygelstyckenas insidor finnas oljemålningar, nemligen två taflor å hvardera således åtta tillsammans. Der märkas dessa föreställningar. Öfverst å det norra flygelstycket ses en engel hålla i handen ett språkband, hvarå läses: gratia plena dominvs tecvm, det är bebådelsen. Midt deremot å norra flygeldörren skildras Marias besök hos Elisabeth. Nederst under den förra framställningen är flykten till Egypten och under den sednare omskärelsen. Öfverst å södra flygeldörren skådas herdarnes besök, å det motsvarande flygelstycket de vise männens ankomst. Nederst under den förra skildringen frambäres det heliga barnet i templet och under den sednare lärer Christus i templet. Undersatsen är låg och skråkantig. Å hvarje sida om skåpet står ett fyrkantigt torn. Skåpets och dörrarnas hela bredd utgör 8.6 och deras höjd 4.2. Detta skåp, som tillhört S. Maria i Wisby, blef 1684 försåldt till Källunge. Denna ej illa arbetade och temligen väl bibehållna altarprydnad har på berörda sätt blifvit räddad ifrån förstöring. Ännu omtalar mången denna flyttning; men ingen beklagar en dylik missaktning för våra förfäders kyrkliga konstnärskap.

I koret står en mycket vittrad dopfunt af sandsten. Foten är rund, men skålen åttkantig. Å foten framskjuta två mennisko- ett vädurs- och ett hundhufvud. Skålen, hvars botten är skråkantig och slät, har raka sidor, af hvilka hvardera utgör ett rundbågigt fält. I fälten märkas figurer, som äro så förvittrade, att få lemningar deraf äro öfriga. I skålen står en gammal kopparkittel, hvilken inuti har grepar. Dopfuntens hela höjd utgör 2.8 och skålens yttre tvärmått 2.2.

Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1209 uppförd^[1]. Denna uppgift tyckes oss vara antaglig i afseende på skeppet och tornet, som förete äldre öfvergångsstil; men ingalunda med hänseende till koret och sakristian, hvilka röja mycket sen spetsbågsstil och troligtvis uppstått efter femtonde seklets början. Vid betraktande af det ganska anspråkslösa skeppet och tornet, som i förening med det mycket stora koret synas helt obetydliga, väcker det hela en konstvidrig känsla; ty dessa hufvuddelar stå högst illa tillsammans med hvarandra. Kortligen utvidgningen visar sig vara på det mest oharmoniska sätt utförd. Det hade tvifvelsutan varit långt ändamålsenligare att bortbryta skeppet vid korets ombyggnad; ty det förra blef efter det sednares tillkomst obehöfligt. Hade man gifvit denna nybyggnad skeppets läge och förenat med densamma ett mindre kor i öster, så hade man fått en kyrka med temligen harmonisk hållning. Det föga betydliga tornet i vester skulle någorlunda försvarat sig vid jemförelse med ett lägre kor i öster. Man hade på dylikt sätt undsluppit allt underhåll af det lika onyttiga som vanprydliga skeppet, hvars sköna portal, som utgör dess enda märkvärdighet, väl kunnat bibehållas i det nya koret.

Härvid bör dock erinras, det meningen varit att efter skeppets bortbrytning utdraga korets sidomurar åt vester och att jemte tornets östra sida sammanbinda desamma med en gafvelmur och att i denna förlängning uppsätta två kolonner på 24.0 afstånd från korets vestra och efter nedtagning af de ofvanberörda tre tunnhvalfven öfver korets vestra ända inslå sex nya korshvalf samt sålunda göra ett enda mycket stort långhus. Att man ärnat på sådant sätt fullborda byggnaden, är så mycket vissare, som samma tre tunnhvalf, hvilka förstöra det helas öfverensstämmelse, ej rimligtvis blifvit inslagna för att allt framgent qvarstå. Många väl arbetade kalkstenar, som fullkomligt likna stycken i korets pilastrar, ligga på kyrkogården. Deraf inhemtas, att man vid korets byggande påtänkt temligen snart utföra merberörda förlängning. Emellertid kan hvarje byggnadskunnig med klarhet inse, att ett så ansenligt långhus som det ifrågavarande skulle stått mindre väl tillsammans med det jemförelsevis smala och låga tornet. Här bör jemväl erinras, att, ehuru man på Gotland inemot medeltidens slut bibehållit, såsom här visar sig, en berömvärd skicklighet i stenhuggning både i afseende på list- och bildverk; så hade man redan då förlorat de gamlas förmåga att uppgöra goda byggnadsplaner och inslå pålitliga takhvalf. Detta är orsaken, hvarför kyrkan fått en opassande utvidgning och korshvalfven blifvit alltför spetsiga och flere skiljebågar brustit.

---

1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.