Hoppa till innehållet

Gotlands konsthistoria/Stadens ringmur

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Nedbrutna Kyrkor
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Stadens ringmur
Wisborgs slott  →


[ 285 ]

Stadens ringmur.


Borgrarne, hvilka befästat staden med en ringmur, besvärade landtborna med pålagor. Deraf yppades stor oenighet, som 1288 utbröt i öppen fejd. Tvenne drabbningar höllos, af hvilka den förra utföll till borgrarnas fördel, men den sednare blef oafgörande. Medan underhandlingar för fejdens biläggande inleddes af presterna, blefvo borgmästare och råd med flere i Wisby samma år inkallade till Nyköping af Magnus Ladulås. De tillstädeskomne erkände i en öppen skrifvelse, att de förbrutit sig emot sin konung derigenom, att de utan hans tillstånd omgifvit staden med murar och gripit till vapen. De förbundo sig att i böter erlägga 2,000 mark lödiga och 500 mark penningar. De förpligtade sig jemväl att ej taga sjelfhämnd och att i händelse af uppkommen oenighet derom vända sig till konungen, såvida de icke plötsligen anföllos. De åtogo sig att utverka, det Lybeck, Wismar, Rostock, Greiswald, Stralsund och Riga skulle bistå konungen till att hemsöka Wisby, om de valde annan öfverhet eller sveko i ofvannämnda förbindelser. De skulle dessutom på egen bekostnad utverka en bannlysning af påfven och underkasta sig en sådan af biskopen i Linköping och till konungen böta 10,000 mark lödiga, om de ej fullgjorde dessa förbindelser [1]. På dessa lika hårda som förödmjukande vilkor fingo borgrarne nämnda år tillstånd att befästa staden med murar [2].

[ 286 ]Af ofvanstående är ostridigt, att staden före 1288 varit omgifven med murar. Då flere af ofvanbeskrifna kyrkor haft torn, hvilka tillkommit för att begagnas till försvarsverk, och några af desamma påtagligen härröra från första hälften af trettonde seklet; så måste den första ringmuren uppstått något efter berörda tid. Det vill äfven synas, som ringmuren, hvaraf oenigheten mellan borgrarna och landtmännen yppat sig, tillkommit kort före 1288; åtminstone finnes intet, som i hela detta byggnadsverk röjer ren rundbågsstil. Strelow berättar, att ringmuren uppfördes frånochmed 1289 tillochmed 1299, och att landtmännen i hvarje ting ålades såsom skadeersättning bygga ett torn i densamma [3]. Det är troligt, att borgrarne kort efter 1288 förstärkt ringmuren; men det är deremot icke troligt, att tornen då uppfördes, och allraminst, att landtmännen, hvilka ej ställdes inför konungen till ansvar för den uppkomna fejden, blifvit en sådan byggnadsskyldighet ålagde. Enär Strelow visar sig i synnerhet för den äldre tiden i högsta grad opålitlig i sina uppgifter; så kan man svårligen sätta någon tro till hans nyssanförda yttrande. Låtom oss derföre skärskåda sjelfva ringmuren för att efterse, huru dess förhållanden öfverensstämma med de samtida vittnesbörd, som vi ofvanföre omnämnt.

Ringmuren, hvars ungefärliga längd åt landsidan utgör 7200 fot och åt sjösidan 4000, är mycket olika till den förra och sednare sträckningen.

Åt landsidan äro höga torn med och utan portar uppdragna i ringmuren och midt emellan dessa mer än [ 287 ]hälften lägre sådana på densamma. Den ursprungliga ringmuren, som är 15.0 till 20.0 hög, har till det inre haft en 6.0 bred skyttbank och till det yttre ett 2.5 tjockt bröstvärn. Förtagningar visa, att ringmuren är samtidig med tornen, af hvilka de högre bilda från marken yttre och inre framsprång; men de lägre deremot uppgå ifrån och framstå till det yttre och inre utöfver densamma.

Sedan har ringmuren förmodligen kort efter 1288 invändigt fått till stor del af sin sträckning pilastrar, som hålla 4.0 i bredd och förenas med spetsbågar. På sådant sätt ha nicher, hvilka äro vidpass 3.0 djupa, 10.0 breda och 6.0 till 8.0 höga, tillkommit. Den äldre ringmurens bröstvärn, hvars skotthål blifvit igenmurade, har till det yttre en påbyggnad, som är lodrät, men till det inre en tillbyggnad, hvilken från skyttbanken och nichbetäckningen sluttar utåt. Denna påbyggnad, som, 8.0 till 10.0 hög, saknar förtagningar med tornen, företer spår af skotthål och kroppåsformig betäckning med uppstående hällar. Å inre tillbyggnaden förmärkas mindre murhål, hvilka tillkommit för att anbringa en skyttbank af bjelkar och plankor.

De större tornen, som innehålla fyra till fem afdelningar öfver hvarandra, äro dels helt och hållet fyrkantiga, dels till de nedersta afdelningarna fyrkantiga, till de öfra utåt tresidiga. Ett torn söderom Österport är utåt halfrundt. Tornen hålla ungefär 20.0 i hvarje sida och 60.0 till 70.0 i höjd samt 3.0 till 4.0 i murtjocklek. De fleste tornen bestå till de nedersta afdelningarna af fulla murar, men äro till alla de öfra helt och hållet öppna inåt; några få deremot ha ursprungligen eller i nyare tid fått helt och hållet fulla [ 288 ]murar, och fem bilda portar, af hvilka tre begagnas. De nedersta afdelningarne betäckas med tunn- eller korshvalf, i de öfra ses kragstenar och murhål för bjelklag. De mellersta afdelningarne förete smala, men höga skotthål, som invändigt ha ganska vida smygar. Några skotthål ha i den sednare medeltiden blifvit utvidgade för begagnande af eldvapen. De öfversta afdelningarne skyddas med stora tinnar. Inga lemningar af gamla rösten förmärkas å tornen, af hvilka de öppna sakna, men de slutna ha tegeltak dels med tvenne dels med fyra vattenfall.

Söderport har ett spetsigt korshvalf med vågräta kappor och en stor lågrakspetsig sittnich i hvarje insida, Öster- liksom Norderport betäckes med ett spetsigt tunnhvalf och alla ha ut- och invändigt spetsbågiga öppningar. Norderport har å midten af hvarje insida en fyrkantig pilaster och derpå en grof spetsbåge. Å utsidorna och högt öfver öppningarna finnas framsprång, som innehålla 0.8 breda och 0.5 djupa rännor för att upp- och nedvinda fällgaller. Alla öfra afdelningarne äro utåt rätvinkliga och inåt alldeles öppna. Söderport har till öfra afdelningarna blifvit mycket skadad. Andra afdelningen af Österport innehåller uti södra sidomurens vestra hörn en spis med en ugn och en skorstenspipa. Norderport har i andra afdelningen mot öster inom ringmuren en rundbågig ingång och uti motsatta sidomuren närmare åt söder en mindre spis eller ugn med skorstenspipa. Då dylika eldstäder först omkring midten af tolfte seklet uppfunnits och långt derefter blifvit använda i Norden; så visar det sig, att detta försvarsverk ingalunda kan ha en högre ålder än den, hvilken vi nyligen angifvit. Ett torn mellan Öster- och [ 289 ]Norderport liknar de nyssberörda. En port i nedersta afdelningen har ett lågspetsigt tunnhvalf med vederlag i söder och norr. Mot midten af hvarje insida framstår en fyrkantig pilaster och derpå hvilar en spetsbåge. En öppning åt vester och en åt öster äro lika breda och höga som och ha lika betäckningar med den nyssberörda. Vid sidorna om och öfver östra öppningen finnes en yttre fördjupning med ränna för ett fällgaller. I andra afdelningen, hvartill en rundbågig ingång å den södra sidomuren inleder från en stege, märkes på midten af den norra en stor spis med skorstenspipa och å desamma nära den östra sidomuren smala, höga och rakslutna skotthål med stora och sneda smygar invändigt, men utan sådana utvändigt. Nedra afdelningen är till yttre och inre öppningarna igenmurad, så att en ingång är lemnad å midten af vestra sidomuren. De öfra afdelningarne, som inåt varit helt och hållet öppna, äro äfven igenmurade, och tornet har fått tegeltak med vattenfall åt söder och norr. På midten af vestra sidomuren och midt öfver ingången är en stor fyrkantig kalkhäll med följande inskrift infattad. Detta förrådshus skall åt efterverlden förvara tacksamt minne af K. M:ts Troman, v. Landshöfdingen Majoren och Ridd. Hr. L. R. Dalmans prisvärda omvårdnad för Gotlands nödställde invånare år 1784, då svår spannmålsbrist tryckte landet. Af denna inskrift inhemtas, att ifrågavarande torn 1784 blifvit förändradt till magasin, hvartill det ännu begagnas. Att på dylikt sätt vanställa ett urgammalt konstverk måste högligen beklagas. Alltså är den hedern, att samma torn fått benämning af det Dalmanska ingalunda afundsvärd. Det [ 290 ]såkallade Öde tornet, det andra norrom Norderport, är till första afdelningen fyrkantigt till de öfra utåt tresidigt och inåt alldeles öppet. Första afdelningen, som bildat en port, har ut- liksom invändigt en spetsbågig öppning. Vid sidorna om och öfver yttre öppningen finnes ett framsprång med ränna för ett fällgaller. Yttre öppningen är igenmurad. Man har uti porten för ej länge sedan intimrat en schweizeributik, så att det icke kan utrönas, hurudan den ursprungliga betäckningen varit beskaffad. Vi bekänna, att vi icke förstå, huru sådant ofog kan tillåtas.

De mindre tornen, hvilka alla äro fyrkantiga och inåt alldeles öppna, hålla ungefär 16.0 i hvarje sida och höja sig 5.0 öfver ringmuren. Två, tre eller fyra kragstenar, som äro fyrkantiga med afrundade ändar och öfver hvarandra framskjuta ur ringmurens begge sidor, bilda för hvarje torn fyra hörnstöd. En rundbåge eller en lägre eller högre spetsbåge sammanbinder två yttre hörnstöd och två sådana bärbågar förena dessa yttre med två inre hörnstöd. På sådana bärbågar hvila hvarje torns tre sidomurar. Å ringmurens inre sida finnes ingen bärbåge, ty der saknas sidomur. Härvid bör jemväl anmärkas, att de yttre kragstenarne äro vida längre än de inre; en anordning, hvilken lätt förklaras af det föregående. Å sidomurarna, som hålla 2.0 i tjocklek, finnas skottgluggar och tinnar. I hvarje torn märkas spår efter ett bjelklag, hvadan der funnits två afdelningar öfver hvarandra. Dessa mindre torn ha aldrig haft några betäckningar.

Söderom icke långt ifrån Norderport synas å ringmurens inre sida lemningar af en stor byggnad, hvaraf den nedra våningen haft flere korshvalf, och den öfra [ 291 ]ett bjelklag. Denna byggnad har troligtvis tjenat till förrådsrum och logementer.

Ringmuren mellan Öster- och Norderport är uppförd på kalkklippan. Derutanför sträcker sig grafvar och vallar, som tillkommit genom bortbrytning af kalkklippan, hvadan god tillgång på byggnadssten erhållits. Äfven ligga dubbla grafvar och vallar utanför ringmuren från Norderport nedtill hafsstranden. Öfver inre grafven på norra sidan om icke långt ifrån sistnämnda port märkas lemningar af en bro, hvilken haft två spetsiga tunnhvalf af huggen kalksten. Mellan Söder- och Österport synas äfven utanför ringmuren spår efter grafvar och vallar.

I ringmuren mellan Söder- och Österport ligger en aflångfyrkantig tvärbyggnad, som inåt framspringer 12.0 och utåt 32.0. Byggnaden håller 16.6 i inre bredd och 41.5 i längd samt 3.0 i murtjocklek. Betäckningen består af ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Vid två tredjedelar af inre längden åt vester står en tvärvägg. I sidomurarna finnas fyra rundbågiga sittnicher. På den vestra gafvelmuren åt söder märkes en rundbågig ingång, hvilken är igenmurad, åt norr deremot en rakspetsig glugg. Östra gafvelmuren har en rakbetäckt glugg, som är igenmurad. Byggnaden, hvilken troligtvis blifvit uppförd med ringmuren, har tvifvelsutan fått sitt starka framsprång utåt för att kunna derifrån bättre bestryka grafven, och för öfrigt har den varit, såsom de nedra afdelningarne i de stora tornen utan portar, begagnad till förvaringsrum eller logementer. I sednare tid har byggnaden blifvit använd till magasin.

Mellan Öster- och Norderport sträcka sig ifrån [ 292 ]ringmuren utåt två tillbyggnader i förening med två torn. Sidomurarne bilda räta vinklar mot ringmuren, och gafvelmurarne äro halfrunda och alla ungefär 20.0 höga, och de motsvara tornens nedersta afdelningar. Samma tillbyggnader ha tre fyrkantiga gluggar å hvarje sidomur och en sådan å midten af hvarje gafvelmur. Der märkes ingen yttre ingång och intet takhvalf. Man har förmodligen inkommit genom ringmuren. Den södra tillbyggnaden, som sluter sig med den södra sidomuren till det närmaste tornets nordöstra hörn och med den norra till ringmuren, är uppförd i sjelfva grafven, hvilken, från 60.0 mot 80.0 bred och från 15.0 mot 20.0 djup, röjer en vårdslös uppbrytning af kalkklippan. Den norra tillbyggnaden ligger lika högt som det närmaste tornet och sluter sig med sina sidomurar till detsammas sydöstra och nordöstra hörn. Tillbyggnaderne, som äro illa uppförda af idel rå kalksten, sakna förtagningar med tornen och ringmuren, och de äro mycket förfallna och ha troligtvis ej varit synnerligen högre. Dessa tillbyggnader, hvilka varit ett slags bålverk, ha naturligtvis tjenat till beskjutande af fiender, som nalkats ringmuren. Gafvelmurarne ha blifvit halfrunda för att bättre motstå angrepp med kastmaskiner.

Ringmuren, hvilken sträckt sig åt sjösidan långs med hamnen och nedåt jemte stranden, är till betydlig del alldeles förstörd. Södra delen har tvifvelsutan blifvit medtagen af de kalkugnar, som ligga derunder. En mursträcka, hvilken från söder framgår och är ungefär 200 fot lång, slutar vid Donners plats med ett afrundadt hörn. Ringmuren, som der blifvit vidpass 150 fot afbruten för uppförande af nya hus, fortgår till någon del genom gårdsplatser till dess nordvestra hörn. [ 293 ]Hela denna mursträcka, hvilken ej blifvit såsom de öfriga till- eller påbyggd, är ungefär 2.5 tjock och har varit nära 20.0 hög. Samma mursträcka hade fyra spetsbågiga portar, nemligen den ene bortåt 300 fot från Wisborgs nordvestra hörn, den andre vid Donners plats och de två öfrige vid Packhus- och Fiskarplan. Vid norra sidan om porten vid Donners plats låg en stor fyrkantig byggnad, som måhända varit ett försvarsverk [4]. Hela ifrågavarande mursträcka hade endast tvenne torn, och dithörande portar saknade sådana öfverbyggnader. Dessa torn, hvilka hette Silfverhättan och Jungfrutornet, äro i behåll. Om Silfverhättan är ganska märkvärdigt i anseende till sin arkitektoniska anordning, så är deremot Jungfrutornet ej mindre märkvärdigt genom en barnslig berättelse derom. Vi böra derföre taga begge dessa torn i närmare skärskådande.

Vid norra sidan om Fiskarplan ligger Silfverhättan, som nu kallas Kruttornet, emedan krut der blifvit i sednare tid förvaradt. Kruttornet är fyrkantigt och har å alla sidor fulla murar samt tre afdelningar öfver hvarandra. Det håller i hvarje yttre sida ungefär 34.0 och ifrån marken till takfoten 60.0. Hvarje afdelning är vidpass 20.0 hög. I första afdelningen, hvilken betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i sydvest och nordost, finnes en vattenrik brunn. En stickbågig ingång å nordöstra sidan har ifrån staden infört till första afdelningen, hvari närboende fått för icke lång tid sedan hemta vatten. En yttre stentrappa, som härrör från en sednare tid, uppför till en mindre ingång å sydvestra sidan, hvarest man inkommer till andra [ 294 ]afdelningen. Denna ingång, hvilken är till det yttre rundbågig, har poster och derpå ett enkelt dörrfält samt därinnanför en rak betäckning. Murtjockleken utgör der 8.5. Andra afdelningen har å midten från sydost till nordvest en mellanmur med rundbågig genomgång vid nordvestra ändan. Således bildas tvenne rum, af hvilka det ena håller 8.5 och det andra 8.0 i bredd, samt hvardera mer än dubbelt i längd. Hvarje af dessa rum är temligen högt, och betäckes med ett tunnhvalf med vederlag å långsidorna. Från ingången till andra afdelningen uppgår i sydvestra sidomuren en trappa till tredje afdelningen, i hvars vestra hörn ses en halfrund nich, som tjenat till latrin. Der finnes ett fyrkantigt midtrum, hvilket omgifves af tvenne omgångar öfver hvarandra. Den nedre af dessa omgångar har tunnhvalf, men den öfre är öppen. Midtrummets hvarje insida utgör 21.3. Den nedre omgången är 3.5 och den öfre 4.5 bred. Den yttre muren är 2.3 och den inre 3.1.5 tjock. Midtrummet betäckes med ett korshvalf, som icke har såsom vanligt skiftegång öfver hörn utan från hvarje sida. Till midtrummet finnes en rundbågig ingång på midten af nordvestra sidan och midt deremot å sydöstra en utgång till öfre omgången, dit en stege uppleder. Begge dessa genomgångar äro rundbågiga. Den nedra afdelningen har ingen, men den öfra tre små ljusöppningar. Å tredje afdelningens nedre omgång märkas sex små och å densammas öfre tolf stora skotthål. Betäckningen, hvilken härrör från en sednare tid, har raka vattenfall åt alla sidor och derpå vanliga tegelpannor. Den yttre dörren är af jern, de inre af klufna och groft tillyxade furuplankor. Dessa dörrar tyckas således vara mycket [ 295 ]gamla. Att nyssbeskrifna torn, som nästan helt och hållet består af tuktad kalksten, tillkommit såsom ett starkt försvarsverk för sig inser enhvar, den der känner medeltidens befästningssätt. Om man begagnat samma torn liksom det, hvilket intager ringmurens nordvestra hörn, för fångars inrymmande, så bevisar detta intet i afseende på dess ursprungliga ändamål. Samma torn, som röjer en mycket enkel rundbågsstil, saknar förtagningar med och är tvifvelsutan äldre än ringmuren.

Norrom ett godt stycke från Kruttornet står Jungfrutornet, hvilket är ganska smalt och lågt och saknar förtagningar med ringmuren, som före detsammas uppförande fått en betydlig utåtlutning. Detta lilla torn tyckes således ha egentligen tillkommit såsom stöd för ringmuren. Det är mer än sannolikt, att Jungfrutornet icke uppstått före utan efter år 1561, hvadan sagan om den flicka, hvilken skall deri blifvit inmurad för stadens förrådande till Valdemar III, är föga trolig, och dessutom kan denna berättelse ej bekräftas med något äldre vittnesbörd.

Förmodligen ha de många tornen i forntiden haft särskildta namn. Utom de tvenne nyssnämnda heter tornet i ringmurens nordvestra hörn Kames och det tredje norrom Söderport Cæsar eller Kaisar. Dessa namn tyckas vara gamla. Några få andra torn ha i sednare tid fått benämningar, men de allrafleste sakna sådana.

Att nästan alla tornen äro till det inre öppna, kan deraf förklaras, att desamma med denna anordning kostade mindre vid byggnaden och lemnade större utrymme för besättningen samt hade tillräcklig styrka [ 296 ]före eldvapens bruk. En likadan ringmur med likartade torn omgaf Helsingborgs kärna, som 1624 försågs med nya utanverk.

Utanför Söder-, Öster- och Norderport ha enligt ofvanberörda karta af 1646 legat såkallade zwinger eller förgårdar, hvilka varit aflångfyrkantiga och lika breda med och mera än dubbelt längre än portarnas genomfarter. Dessa förgårdar, som varit förenade med portarnas yttersidor och haft lika stora öppningar midt emot desamma, ha bestått af grofva omgifningsmurar. Samma förgårdar, hvilka tvifvelsutan tillkommit för att skydda portarna och göra utfall och återtåg säkrare, ha ända till grundvalarna försvunnit. Att ifrågavarande utanverk ej varit ursprungliga, inses deraf, att inga förtagningar dertill märkas å portarnas yttersidor.

Ringmuren skall ursprungligen haft 45 större och mindre torn. Landshöfdingen A. Sparrfelt, som 1710 satte Wisby i försvarsstånd, försåg 42 torn å ringmuren med lafvar af bjelkar och bräder. Dessa torn voro således då nog fasta för att begagnas för berörda ändamål. År 1851 voro blott 38 torn öfriga.

Om man närmare betraktar ringmuren, visar den sig fordom ha blifvit på flere ställen förbättrad. Man ser mycket väl, hvarest Valdemar 1561 lät österom och helt nära Söderport nedbryta en sträcka af ringmuren för att kunna tryggt inrycka i staden. Man visar äfven de ställen å ringmurens norra sträcka, hvilka Lybeckarne enligt sägen skolat 1509 och 1525 genombrutit, då de intågade i staden och afbrände större delar deraf.

Enligt en anteckning 1797 af Hilfeling hade nedstörtade delar af ringmuren då kort tid förut blifvit [ 297 ]igenmurade till förekommande af lurendrägeri. Ej obetydliga murras ha 1822, 1846, 1849 och 1865 inträffat. Vid hvarje af dessa händelser har ett hängande torn å ringmuren störtat utåt och medtagit en ej obetydlig sträcka af densamma. Detta är helt naturligt, då ringmuren är till det yttre lodrät och till det inre utåtdragen, och tornen derpå bilda starka framsprång och ha fulla sidomurar utåt men inga inåt. De från grundvalarna uppdragna tornen kunna tvifvelsutan många århundraden qvarstå, såvida de icke nedrifvas; men sedan ringmuren blifvit allt mer och mer försvagad af vittring och många hängande torn fått stark utåtlutning, synas de i en ej aflägsen framtid försvinna.

Hela ringmuren och alla tornen, som äro uppförda af tuktad med några hörnstycken samt port- och gluggomfattningar af huggen kalksten i ganska godt kalkbruk, ha varit både ut- och invändigt fogstrukna. Af tegelsten märkas inga lemningar.

Denna befästning, hvilken tillkommit före begagnande af eldvapen och är temligen väl bibehållen, förtjenar största uppmärksamhet, helst ingen annan sådan numera finnes i Norden. Då författaren, som för ett årtionde tillbaka fick en klar sommarmorgon för första gången beskåda från Helgeandskyrkans höga ruin hela omkretsen af den väldiga ringmuren med dess talrika torn, har ännu i det lifligaste minne det utomordentliga intryck, han deraf erfor. Ju mera han tid efter annan undersökt och begrundat denna högst ovanliga befästning, dess högre uppskattar han densamma i konsthistoriskt afseende och framförallt i fråga om medeltidens krigsväsende.

Då ringmuren förtjenar i flere afseenden att på [ 298 ]det noggrannaste undersökas; så måste vi beklaga, det många kojor i sednare tider blifvit uppförda å betydliga sträckor dels helt nära dels inpå densamma. Ja man har tillochmed inbyggt rucklen i sjelfva slottsruinen. Det mest obehagliga är, att man utanför hela ringmuren åt landsidan inhägnat en bred sträcka med skidgård för odling och för bete, så att man icke kan utan på långt afstånd beskåda detta ovanliga byggnadsverk. Man har äfven i sednaste åren uppfört skräpiga hus helt nära ringmurens yttre sida. Då ringmuren och grafvarne, att ej nämna vallarna, tillhöra kronan; så väcker det förundran, att sådana inkräktningar fått göras, och ännu mer, att dylika tilltag få fortsättas.



  1. Svenskt Dipl. N:o 970.
  2. Chronol. Svec. Script. Rer. Svec. T. I. Sect. I. P. 41.
  3. Strelow, S. 146, 147.
  4. Plante der Stadt Wisby 1646.