| 352 | Prophetia mot Babel. | Propheten Esaia. | Cap. 13. |
8. Förskräckelse, ångest och wärk skall komma dem uppå; de skola hafwa wedermöda såsom en, den der barn föder: den ena skall grufwa sig wid den andra; röda som eld skola deras ansigten wara.
Då denna straffdom kommer, skola alla af förskräckelse blifwa kraftlöse.
9. Ty si, HERrans dag kommer gruflig, wred, grym, till att förderfwa landet, och till att förgöra fynd arena deraf.
10. Ty stjernorna på himmelen, och Hans Orion,* skina icke klart; solen går mörk upp, och månen skiner mörk:†[1] *Job 9: 9; cap. 38: 31. Amos 5: 8. †Hes. 32: 7, 8. Joel 2: 31; cap. 3: 15. Matth. 24: 29. Marc. 13: 24. Luc. 21: 25.
Herrans dag är straffdomens dag. Sol och stjernor synas mörka för menniskorna, då mörker och förskräckelse uppfylla deras hjertan. Amos 8: 9. Es. 8: 22.
11. Jag skall hemsöka jordens krets för hennes ondskas skull, och de ogudaktiga för deras odygds skull; och skall göra en ända uppå de stoltas högmod, och ödmjuka de wäldigas högfärd:
12. Så att en man skall dyrare warda än fint guld, och en menniska mer wärd än ett stycke guld af Ophir.
Under dessa straffdomar skola så många menniskor falla, att knappt någon man skall mera wara att finna.
13. Derföre skall jag röra himmelen, så att jorden skall bäfwa utaf sitt rum, igenom HERrans Zebaoths wrede, och igenom Hans wredes dag.
Babel skall känna min wrede så hårdt, som om himmel och jord rördes och sammanstörtade, bet skall blifwa något, som för dem liknar den yttersta domen.
14. Och han skall wara såsom en förjagad rå, och såsom en hjord utan herde; så att hwar och en skall wända till sitt folk igen, och hwar och en fly uti sitt land.
Till Babels rike hörde många olika folk, som blifwit underkufwade; men då straffdomen kom, skulle hwar och en, som kunde, återwända till sitt folk och till sitt land, om de woro i Babylon.
15. Derföre, att hwilken sig derinne finna låter, han skall igenomstungen warda, och den der när är, skall igenom swärd falla.
16. Skola ock deras barn för deras ögon dräpna warda,* deras hus skinnade, och deras hustrur skämda. *Ps. 137: 8, 9.
17. Ty si, jag skall uppwäcka de Meder öfwer dem, hwilka intet silfwer söka, eller efter något guld fråga:
18. Utan att skjuta de unga män ihjel med bågar, och icke förbarma sig öfwer frukten i moderlifwet, eller barn skona.
En sådan förödelse gick öfwer Babylon, då det förstördes af Mederna under konung Cyaxares den 2:dre, som underkufwade det Babyloniska riket och eröfrade staden Babylon genom Cyrus. Förut hade Mederna under sin konung Cyaxares den 1:ste, i förbund med Nabopolassar, konungen af Babylon, eröfrat Assyriens hufwudstad Ninive.
19. Alltså skall Babel det aldraskönaste ibland riken, de Chaldeers härliga prål, omstörtadt warda af Gudi, likasom Sodom och Gomorra;* *1 Mos. 19: 24, 25. Jer. 49: 18; cap. 50: 40.
20. Så att man sedan der icke bo skall, eller någon der blifwa i ewig tid; att ock de Araber der ingen hydda göra skola, och de herdar der inga bodar uppsätta;
21. Utan stygga fåglar* skola der lägga sig, och deras hus full med odjur wara, och strutsar skola der bo, och gastar skola der springa; *Zeph. 2: 14.
22. Och ugglor sjunga uti hans palats, och drakar uti de lustiga borgar. Och hans tid warder snart kommande, och hans dagar skola icke dröja.
Chaldeerna woro redan ett mäktigt folk, förr än det Assyriska riket uppstod. 1 Mos. 10: 8, 10—12. Men Babels egentliga makt räknas från Nabonassars tid år 747 före Christi födelse. Småningom blef Babylon alldeles förstördt, och nu wisa blott stora grushögar, hwar det mäktiga Babylon fordom war beläget. Stygga fåglar, odjur och strutsar beteckna öknens bjur och fåglar. Gastar är samma ord, som står i 3 Mos. 17: 7, och der kallas i wår öfwersättning ”djeflarna.” Ordet betecknar både afgudar i allmänhet och djefwulska makter, hwilka man då föreställde sig boende i öknarna. Ordet innebär en wigtig sanning; ty i det oomwända menniskohjertat herrskar synden, det är en öken, der lifwets watten icke finnes; djurlifwet herrskar; det andeliga lifwet finnes icke; blott naturlifwet leker der; himlalifwet är obekant, se Es. 35. Ugglor, v. 22, bet. schakaler eller tjutande djur. Dess tjut är en stark bild af förödelse och jemmer. 2 Thess. 1: 6.
- ↑ Dessa straffdomar öfwer Babel förebilda den stora werldsdomens dag. Uppb. 6: 12–17.
_356.jpg&oldid=345559){kind=link}