Iswi, Sauls son, 1 Sam. 14: 19.
Ithamar, Aarons son, 2 Mos. 6: 23, blef efter Guds befallning wigd till prest, cap. 28: 1. 3 Mos. 8: 13. Skötte Öfwersteprest-embetet under sin fader Aaron, 4 Mos. 4: 28. Under hans hand woro de heliga kärilen, 2 Mos. 38: 21. Han war en öfwerste för de Gersoniter och Merariter, som buro Herrans arks tyg, 4 Mos. 4: 28. Han nämnes ock, cap. 7: 8. 3 Mos. 10: 9, 12, 16. Efter Babyloniska fängelset nämnes ibland hufwudmännen af Ithamars barn, en Daniel, Esra 8: 2.
Ithiel, Jesajas son, Neh. 11: 7. En annan, Ords. 30: 1.
IttaKazin, Sebulons gräns, Jos. 19: 13.
Ittai, en Gittiter, Davids wän, som icke wille skiljas wid honom, när han flydde för Absalom, 2 Sam. 15: 19, 21. Blef utwald till höfwitsman, cap. 18: 2, 5. Ribai son af Gibea Benjamins, en Davids hjelte, 2 Sam. 23: 29. 1 Chrön. 11: 31.
Iturea, som Jetur Ismaels son har bebott; ett land i Canaans land, wid Arabiska öknen, öfwer hwilket Philippus war fjerdingsförste, Luc. 3: 1.
Iva, 2 Kon. 18: 34; cap. 19: 13. Es. 37: 13; En stad som konungen i Assyrien förstört hade.
Jubal, Lamechs son, uppfann allehanda spel, 1 Mos. 4: 21.
Juchal, Jehuchal, Selemias son, som konung Zedechia sände till propheten Jeremia, Jer. 37: 3; cap. 38: 1.
Juda, bekännare; Jacobs son, blef född, 1 Mos. 29: 35. Han tog en Cananeisk mans dotter till hustru, cap. 38: 2. Han gaf sin förste son Er Thamar till hustru, v. 6. Han besof sin sonhustru Thamar owetandes, v. 15—18. Juda öfwertalar sin fader Jacob, att han släpper Benjamin, och går i borgen för honom, cap. 43: 9; cap. 44: 32. Konungaspiran skulle blifwa i Juda, intill Messias komme, cap. 49: 10. 5 Mos. 33: 7. Dom. 1: 2. 2 Sam. 7: 12. 2 Chrön. 6: 6. Juda efterkommande, 1 Mos. 46: 12. Deras arfwedel. Jos. 15: 1. Juda hus höll med David, 2 Sam. 1: 18; cap. 2: 4; cap. 19: 11, [et]c. Om Judafolket talas, 4 Mos. 2: 3, 9; cap. 7: 12; cap. 26: 22. 5 Mos. 27: 12. Dom. 1: 1, [et]c. 1 Sam. 22: 5.
Emot Juda och Jerusalem propheteras. Se Jerusalem.
Judar, se Israeliter; Judarnas utwärtes gudstjenst är ett tecken, skugge och förebild till det sannfärdiga och andliga goda, 2 Mos. 13: 9, 14. 4 Mos. 15: 38, 39. 5 Mos. 16: 1–3. Hes. 20: 10–12. 1 Cor. 5: 7; cap. 10: 1—3. 2 Cor. 3: 13. Ebr. 7: 17–19; cap. 8: 5; cap. 9: 1, 10, 23; cap. 10: 1.
Judarna hämnade sig på sina fiender, Esth. 9: 1.
Judarnas blindhet och förhärdade hjerta, Es. 29: 9–11.
Judiska folket skall blifwa omwändt til Christus, 5 Mos. 4: 29–31. Es. 59: 20, 21. Hes. 37: 21, [et]c. Jos. 10: 16. Rom. 11: 25, 26.
Judeen, Juda land eller Juda, 1 Sam. 23: 3. 2 Chrön. 36: 23. Esra 2: 1.
Judas Ischarioth, blef kallad till Christi apostel, Matth. 10: 4. Han förenar sig med de Phariseer att förråda Christus, Luc. 22: 4. Han förråder sin Herre med kyssande, Matth. 26: 25, 48, 49. Marc. 14: 43–45. Joh. 18: 5, 6. Om hwilket war propheteradt, Ps. 41: 10. Ps. 55: 13–15. Ps. 109: 5–10. Joh. 6: 70; cap. 12: 4; cap. 13: 2. Han hänger sig sjelf, och remnar itu, Matth. 27: 4, 5. Ap.G. 1: 18.
Judas, en apostel; se Lebbeus och Thaddeus.
Judas af Galileen, förgicks, och hans anhang blef förskingradt, Ap.G. 5: 37.
Judas, som ock kallades Barsabas, och Silas, blifwa sände med Paulus och Barnabas till Antiochien, Ap.G. 15: 22, 27.
Judas war en borgare i Damascus, Pauli wärd, Ap.G. 9: 11.
Judi, bekännare; Nethanie son, han läste Jeremie bok om Jerusalems förstöring för konung Jojakim, Jer. 36: 14.
Judija, Jisbai hustru, 1 Chrön. 4: 18.
Judith, Beeri dotter den Hetheens, Esau hustru, 1 Mos. 26: 34.
Julia, en gudfruktig qwinna i Rom, Rom. 16: 15.
Julius, kejsarens höfwitsman, bewisar sig wänligen emot Paulus, då denne fången war, Ap.G. 27: 3.
Junias, en christtrogen i Rom, Rom. 16: 7.
JusabHesed, Serubbabels son, 1 Chrön. 3: 20.
Justus, rättfärdig; Joseph Barsabe tillnamn, Ap.G. 1: 23. Äfwen Jesus, en af de trogna i Rom, Col. 4: 11. Äfwen en gudfruktig i Corinth, Ap.G. 8: 7.
Jutta, Levitstad, i Juda slägte, Jos. 15: 55; cap. 21: 16.
K.
Kabzeel, en stad i Juda wid Edoms gränser, Jos. 15: 21. 2 Sam. 23: 20. 1 Chrön. 11: 22. Neh. 11: 25.
Kades, helighet; en stad i öknen Paran, 4 Mos. 13: 27. Ps. 29: 8, och Sin, 4 Mos. 20: 1, 14, [et]c.; cap. 27: 14; cap. 33: 36, wid Edoms gränser, Hes. 47: 19, som kallades Kades Barnea, Jos. 14: 7, och Mispat, 1 Mos. 14: 7. Emellan Kades och Bared syntes Herrans engel för Hagar. 1 Mos. 16: 14. Emellan Kades och Zur bodde Abraham, 1 Mos. 20: 1. Israels barns läger i Kades, 4 Mos. 33: 36. 5 Mos. 1: 46. Här dog Mirjam, 4 Mos. 20: 1. Aaron och Mose syndade emot Herran, 4 Mos. 27: 14. 5 Mos. 32: 51. Härifrån sände Mose budskap till konungen i Edom, 4 Mos. 20: 14. Mose utsände 12 spejare ifrån Kades, Jos. 14: 7. 4 Mos. 13: 4. 5 Mos. 9: 23.
Kades Barnea, förlofwade landets gräns wid söder, 4 Mos. 32: 8; cap. 34: 4. Jos. 10: 41.
Kadmiel, en man af Levi stam, Esra 2: 40; cap. 3: 9. Neh. 7: 43.
Kain kallar Bileam de Keniter, 4 Mos. 24: 22.
Kain, en stad i Juda, Jos. 15: 57.
Kallai, presten Sallais son, Neh. 12: 20.
Kanton, ett stad i Gilead, hwarest domaren Jair begrofs, Dom. 10: 5.
Kana, köpstad; en förstad i Assers slägte, Jos. 19: 28.
Kareah, Johannans och Jonathans fader, 2 Kon. 25: 23. Jer. 40: 8.
_922.jpg&oldid=344458){kind=link}