...
Elder (eld, Sk.), m. 1) eld. ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* e. varþer lös, eldi lösum slæppa, se Lös. e. ær l. varþer höghri æn hava þorf, hava eld höghra æn hava þorf, ɔ: elden är lös, U.* SM.* VM. II. B. 24: 1; ME.* Chr. Tg. 14; Tj. 18. e. ær hofþi höghri, VM.* e. far l. ganger viþari (ok varþer höghre) æn (hava) þorf, om skogseld, U.* SM.* VM. II. B. 24: 2; ME.* Chr. B. 38: pr. e. rinder viþari æn han (n. maþer) vil, VM.* þo at e. viþari omfari, VM. II. B. 24: 2. sætia eld i hus, se Sætia. stiæla eld i hus annars, se Stiæla. brinna l. brænna i eldi, VM.* Jfr. Arin, Asikkia; Bæru-, Forsumelsa-, Stekara hus-, Stuvu-, Vangömo-, Vaþa-, Utbyrþa elder. 2) vådeld, brand. e. æller ofse, allitt. VM.* valda eldi, vara vållande till eldsvåda, ÖG.* e. komber up, e. kom af vaþa, SM. B. 18: pr, 5.
...
