kungöra. VG. II. Þ. ind. 49; ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* ME.* St. Thj. 13: 1; Chr. B. 48: 4; Add. B. 3. iorþ ær laghbuþin ok -st, ɔ: lagligen uppbuden och dess försäljning kungjord, ME.*
Laghlysning, f. laglig kungörelse. siþan l. kom æptir hanum, sedan det blef lagligen kungjordt att han var fredlös, ÖG.*
...
Laghsagha (lanzsagha i många yngre hss. af ME. och Chr.), f. (af sighia) 1) lagarnes uppläsande för folket af lagmannen, l. själfva lagarne som upplästes (jfr. min skrift om Sv. ä. ind. s. 66 o. f.). lyþa l. höra l., U.* SM.* VM. II. Þg. 24: 1; Sm.* l. var hon byrias sva, Sm.* nu ær l. iþur lyktaþ, ÖG.* 2) skriftligen upptecknade lagar. vigers l., U.* 3) lagsaga, det under lagmannens domsrätt lydande område. VG.* U.* SM.* VM.* ME.* Chr. Jfr. Folkland. uplanda, nærisk l., SM.* land ok l., allitt. SM. Þj. 8: pr; ME. Kg. 7: pr. innan l. utan land ok l., VG.* ÖG.* (u. Land); U.* SM. Add. 1: 1, 7, 9; VM.* ME. Egn. 33: 2; Þj. 16; Chr. Tg. 14; Tj. 17. utlændis ok utan l., = utan land ok l., ÖG.* -ghu (gen. sing. för pl.) mællum (jfr. Karina), U.* Jfr. Friþlös 1.
...
