Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 202

←  Om Kongl. Slottet i Stockholm

Stockholm, Första delen av Johan Elers Om Stockholms Stads Försvars-verk.

Om de af Stockholms Stad uthärdade belägringar och anfall  →

II. CAPITLET.
Om Stockholms Stads försvars-verk.

§. 1.

Af Birger Jarl grundlades Stockholms Slott som förbemält är; äfven i det stora ändamål, att igenstänga Mälaren för Vikingar och Sjöröfvare; och att således göra sin nya Fästning, till ett försvarsverk, för flere omkring Mälaren, liggande Städer och Landsorter.

Hvad man i Häfderne funnit om den älldste Borgen, Adelhuset och Kongl. Slottet, är redan anfört. Ordningen har fordrat, i det föregående om Stadens anläggning och byggnad, på sitt ställe intaga, hvad om Stadens murar och Torn, varit nödigt att anmärka. Ordningen fordrar ock i det följande, att uti beskrifningen om Kädjeskär, omtala de der från älldste tider vidtagne defensions-anstalter, om det första Castell der varit, redan i K. Olof Skötkonungs tid, som Birger Jarl låtit af sten ombygga; om Stocksunds tillslutande med kädjor och stockar; om Holmens befästande med torn och murar; och om försvars-verket på Helgeandsholmen, såsom Stadens förborg; der yttre Norra porten var belägen, och med torn, skärmar och försvarsverk, förvarad; med det mera, som localen fordrat, att hvar på sitt ställe anföra.

§. 2.

Yttre Norre bro, försvarades af ett fästningsverk med tre torn. Genom det medlersta der porten var, gick vägen åt Norre malm, och ifrån de andra, var på ömse sidor en mur, uppdragen omkring holmen. På Padt-Brugges Charta, omstucken 1626, finnes väl tornen, både vid Norre och Södra porten teknade; men är så oredig, att den dock icke gerna kan åberopas; utan som ett vittnesbörd, af Christierns grymheter, som der äro, i flere afdelningar förestälde. Vid Tyrannens intåg ifrån Brunkeberg, der Hyllningen skedde d. 1 Nov. 1520, blef Norre port nedhuggen^[1]; och på nyssnämde Charta föreställes Södra tornet på S. malm såsom sönderskutit. På den, i första Capit. om Stadens anläggning, under N:o 18, omnämde perspectivmålning, af Stockholm, i K. Johans tid, förmodeligen graverad; vises yttre Norre port, med ett litet rund-torn å hvardera sidan; slutandes sig ena muren åt Mälaren, vid ett till hälften sönderskutit torn; men Östra muren synes sträcka sig, ned till vattnet, utan något torn.

Inre Norre port, på samma afritning utmärkt, var vid mynt-torget, och gick vägen genom tornet, öfver bron till Helgeandsholmen. Ifrån samma torn gick på 1520-talet, ett plank eller skidgård, åt Riddarhus platsen, till det så kallade Herr Bencts torn. Ett torn vid mynt-torget, på Västra sidan af Slottet, hette lejon-tornet, och förmodeligen kan backen, upp till Norra Slotts-hvalfvet, lika troligen, deraf hafva sitt namn: Lejon-backen, som af de der uppsatte och i koppar gutne Lejon 1704; åtminstone torde ruinerne af Lejon-tornet, fördt Tessin på den tanken, att gifva Slottet denna prydnad^[2].

Södra Stads porten var i älldste tiderne i gamla tornet åfvan för järntorget, som redan i Magnus Erichssons tid, blef nedbrutit och användt till Dominicaner-Klostrets byggnad, som han vid sin Kröning utlåfvat, och ej långt från Torn-platsen lät uppföra. I början af 1500-talet, var Södra porten nära qvarnströmmen, hvarigenom vägen gick öfver vindbron, till det yttre tornet^[3], af hvars fasta och tjocka murar, med sina styck-gluggar, synes ännu märkeliga lämningar, i gamla Stads-grafven, nu Järnvågen; hvilka till bodar och Contoir äro inredde. Sedan dagtingan med Tyrannen d. 5 Sept. 1520 var sluten, öfverlämnades Stads-nycklarne, ute på Södermalm, af Borgmästarne; Söder port blef då nederhuggen, och Christiern höll sitt intåg d. 7 Sept. med all högtidlighet. (Murberg l. c. p. 81).

Uti Stockholms Stad räkenskaper för 1550, uppföres hvad Stadens dagakarlar uppburit, som utan för Söder port i grafven, arbetat; nemligen för 6173 dags-arbeten; för 3 öre om dagen, i penningar 2315 mark; item för 964 dagar à 2 öre om dagen, penningar 241, tillsammans 2556 mark. Detta arbetet fortsattes flere år i rad, och upptager Stadens räkenskaper för år 1558, utgiften derföre till 3882 mark och 8 öre.

I sammanhang med Stadens portar, må här ock något nämnas om dess port-nycklar. På underd. anhållan, att de måtte blifva i Stadens förvaring; svarade Konungen 1614, sig tycka derpå föga makt ligga, hvem them hafver, anten K:s Befallningsmän eller någon annan i Staden; emedan Staden icke bättre med murar och bomar är förvarad; förmanandes dem att mera beflita sig, samma murar uppbygga och förbättra låta, än som dertills skedt var. (K. Resolut. d. 25 Febr. 1614, 10 §)^[4].

§. 3.

Tornen voro utom dem, som redan nämde äro, många flere. I 1550 års räkenskaper, upptages ibland hus och lägenheter, hvarföre tomtören borde ärläggas, endast i Östra qvarteret, sju torn: ett näst skeppsgården, med antekning: hafver vårt nådige Herrskap Hus, och går ingen lego af; Tornet dernäst, hafver Joseph Arvidsson, Hus, räntar 16 m. Tornet i Fru Gunills gränd, 10 m.; i Brunsgränden 2:ne torn, det ena för 15 mark 3 öre, det andra fritt; Tornet dernäst, hvarunder voro åtskillige bodar, och Tornet i samma gränd, hafver vårt nådiga Herrskap Hus. Uti 1553 års tomtöre bok: ett Torn i Lars Privalks gränd, der Hans K. M:t hade sitt skeppstakel; år 1557 i Shultans gränd ett torn, och i bredegränd ett torn.

I Västra qvarteret nämnes Skantsen vid Kornhamn och Västan till innom Stadsmuren, Draka-tornet, med antekning: der hafver Ture Perssson Hus; år 1553, i Fodermaskgränden: lilla tornet vid Nils Helsings gränd.

Om alla desse Torn, rund-Torn kallade, som ehuru till en del älldre, förmenes vara anlagde i K. Gustaf I:s och hans Söners tid^[5]; i början hört till Stadens fästnings-verk; hafva de dock sedan blifvit nyttjade till andra behof; att öka Stadens inkomster och ränta: hvarföre i Privilegierne nämnes, ibland gårdar, hus, tomter, och andra lägenheter, äfven tornen, som Staden ägde att nyttja till sin fördel. Uti Resolut. d. 25 Febr. 1614 om Stadens torn, som dem några år hafva varit ifrån; yttrar sig K. villja gifva uti befallning, att de dem igän, skola inrymde varda.

En del af förberörde torn, med flere, såsom Fiskastrands-tornet vid skeppsbron, hafva förmodeligen varit byggde, att försvara stränderne och det dervid i dubbla rader, med hammarband, sammanfogade pålverk, som kallades Kransen, och omgaf icke allenast Staden, utan ock Kädjeskär. På detta pålverk voro flera öpningar, hvilka kallades bomar; emedan de med svängbomar och lås tillstängdes. Sådane voro vid koggehamn, kornhamn, fiskestrand och flerestädes; och voro antingen större, för Fartyg, eller mindre för båtar och skutor. Vid hvarje bom, var merendels ett torn anlagdt, och årligen tillsattes visse bomslutare, af de bäste borgare i Staden, som förvarade nycklarne, till hvar sin bom och torn. I Stadens Archiv finnes ännu, en förtekning på de borgersmän, som varit bomslutare allt ifrån 1419, till slutet af 16-åra hundradet. Utom bomen fick intet gods handlas eller utlastas utur fartygen, och till bomens och brons underhållande, var en viss afgift under namn af pålagäld 1454 ålagd, som skänktes Staden 1456 af K. Carl Knutsson, i Stadens Privilegier af samma år^[6]. Pålepenningarne bestego sig 1550 till 85 mark, 7 öre; och 1558, till 427 mark, 7 öre, enligt Stadens räkenskaper, som synes gifva tillkänna, ett märkeligt tilltagande i handel och rörelse, innom en tid af 8 år.

§. 4.

Vid K. Christierns förväntade fiendteliga återkomst, till Stockholm 1520, blef Söderström med flottbommar och en stark järnkädja försedd, samt porten, torn och bomar, dels ombyggde, dels förbättrade, och med så kallade vingar, skärmar och skantsar förstärkte. De försvars-verk, som mot Christiern blifvit uppförde, voro alla i godt stånd; men förbättrades och ökades, vid ett förmodat nytt anfall, af Gustaf Wasa. Blockhus byggdes Västan till, vid yttre Norreström och Östan till vid Söder port; ett staket, både på Östra och Västra sidan; en flottbom omkring qvarnen och ett nytt bolverk, på det yttre Söder torn. På Södermalm uppkastades en graf, och på Gråmunkeholm, blefvo järnbulltar och ringar inhuggne och ingutne, hvaruti bommarne, öfver strömen, fästes^[7].

Att Stockholms både torn, murar, portar och vallar, skulle förbättras och åter uppbyggas, derom förordnade K. Johan III, 1581. Om vallen vid Söder port, heter det: att den skulle med jord, torf, grus, och annat sådant byggas, som man det utomlands, med sådane vallar vid Städer och andra befästningar, plägar beställa; hvarmed kalk och sten kunde besparas, som behöfdes till ringmuren. Härom skulle Lasse Erichsson besörja. (Resolut. d. 1 Jan. 1581). Kring Staden och Riddarholmen, befallte K. Johan, år 1583, att fästnings-verk och rundtorn, skulle antingen förbättras eller å nyo uppbyggas^[8].

På den så kallade Dr. Christinas Charta, öfver Stockholms Stads utseende, visar sig Brunkeberg, med ett vackttorn och flere Canoner besatt, samt vid Slussen ett torn och ett batteri, med 4 Canoner, vände åt Staden; och således förmodeligen, snarare till signalers gifvande, än till defension.

Att Söder torn blifvit nedtagit 1695, intages af Öfverståthållarens bref till Magistraten, af d. 30 Jan. samma år, att dervid noga taga till vara, de byggnads materialier, som till en del, till andra nödige behof, kunde användas^[9]. Om vallens nedrifvande på båda sidor om Söder port; dertill lämnade K. Carl XII. sitt nådiga tillstånd, såsom redan förut, af Hans Fader K. Carl XI. munteligen gifvit^[10], hvarom mera angående Södermalm.

§. 5.

Om försvarsverken å Södra sidan, som rätteligen bordt besparas till Södermalms beskrifning, kan här; att vidare fullfölja ämnet, äfven nämnas, de 1659 anlagde Skantsar: Grinds och Danviks Skants; den förre bygd af Major Christopher Gerner, och den sednare, af Capitaine Anders Harders. Om på förenämde ställen, någon älldre skants varit, har ingen underrättelse kunnat erhållas. Uppå en afritning af Stockholms belägenhet i senare tider gjord, är skantsen, der hammarby sjön, stöter intil Åhrsta fjärden, utmärkt, under namn af Grima Skants^[11]; På Vijkmans; Tillæi och Bjurmans Chartor, under namn af Skantsen och Södra skantsen. Detta lilla fästningsverk skall bestått af en Poligon, med 2:ne halfva bastioner, med sina façer, flanquer och courtin. Några lämningar äro väl ännu i behåll af murar och grafven; men på R. R. och Öfverståthålllaren Baron Carl Sparres hemställan, biföll K. M. att en chaussée eller solide väg måtte deröfver gjöras, i stället för träbron, som af 20 alnars längd och 16 alnars bredd, räknades hvart 20 år, fordra af Stadens Cassa, en summa af 13,500 d:r K:mt, med nybyggnad och underhåll. (K. br. d. 25 Feb. 1774).

På en ritad Plan-Charta, på 1600-talet af Danviks skantsen med dess omkring liggande land, som öfverskriften lyder; finnes den hafva varit belägen, högt uppå berget vid Segelleden, der Handlanden Lundin, i sednare tider anlade ett Lusthus. Ifrån samma skants var en Fortifications-linia dragen till Hammarby sjön, der trenne vägar sammanstötte, gående öfver lilla bron, vid Danviks-qvarn ränna^[12]. På Vijkmans Charta anvises skantsen äfven, liggande midt emot stärckelse-bruket på Valdemars ön, eller vid inloppet till Staden.

§. 6.

Namnet af Blockhus-udden förvarar minnet af det älldste försvarsverk, att hindra Vikingars fria infart, till Stocksund, ehuru otillräckeligt och litet svarande emot dess anläggning; men till avenuërnes säkrare befästande och att förvara inloppen till Stockholm, hade K. Gustaf I. redan i sin tid, all omtanke ospard. Således att förbättra, hvad Svante Sture begynt 1510; lades 1549 en bomm, utöfver Stigesund och blockhus på Vaxholmen. Tornet derstädes, har nu tvänne bomfria hvalf och trenne omgångar af stora stycken; är ock omgifvit med vallar och batterier. En del af fästnings-verket, tillika med defensions-batteriet, ligger på Vaxholms-landet, så lågt, att sjelfva vattubrynet kan beskjutas^[13]. Oxdjupet blef igänstängt, med stenkistor och pålar öfver största djupet^[14]. Palmsköld har anteknat, att Konungen, befallte d. 3 Mart. 1551 att byggningarne vid Vaxön, Blockhuset och Oxdjupet, måtte fliteligen blifva förfordrade, hvaruppå ansågs mycken magt ligga^[15].

Den gamla försänkningen vid oxdjupet, som fullföljdes af K. Johan III, och K. Carl Gustaf, kunde dock icke hafva bestånd, i anseende till sundets djuplek; således har denna Segelled och inloppet till Stockholm, i senare tider blifvit förvarad, med Fredrichsborgs skants, en half mil ifrån Vaxholmen. Fästningen begynte anläggas 1724, och blef färdig 1735; bestående af ett stort torn, bestyckat i flere etager och bomfritt; men ej med några verk omgifvit, som varit tillärnat. Vid stranden af sundet emellan Värmdön och Rindön, äro tvänne Caponierer, af flere bomfrie etager, emellan hvilka äro åtskillige strandverk. På alla verken, skola öfver 100 Canoner finnas.

I det vidsträckte ändamål, att försvara alla inloppen till Stockholm; hafver tid efter annan, flere defensions-anstalter blifvit vidtagne.

Dalarö skants och torn, vid skeppsleden i Södertörn och Tyresjö Socken, 11 mil ifrån Stockholm sjöledes, har i älldre tider blifvit uppfördt, att tjena till en retraite för fartyg, som i Krigs-tider blifva jagade och eftersatte; samt till betäckning för tullplatsen derstädes.

Pålsundet vid Vaxholm, ett af Stockholms fyra inlopp, blef 1726, med stenkistor fyllt, och endast en liten genomfart, för båtar, öppen lämnad. Denna försänkning och pålning, har sedan blifvit betäckt af ett batterie, och en redout anlagd; men underhålles nu icke mera.

Södra stäke 1 ¼ mil, ifrån Stockholm, vid Bo-Capell i Vermdö Socken, kalladt i gamla handlingar Herre-stäke, och Baggars stäke. Detta sund har varit försedt med ett provisionelt verk; men ämnadt att gjöras beständigt. Det har vid en fiendes befarade ankomst blifvit igänstängt; men åter öppnadt. År 1719 voro här 2:ne skantsar uppkastade, då Ryssarne blefvo afslagne, som här försökte att landstiga. Planen till försvarsverket för Stockholms Stad vid Södra Stäket, uppsattes på befallning, af Öfversten Baltz. von Dahlheim; blef gillad af Senaten, samt påskrefven af Prins Fredrich, som Generalissimus. Utförandet anförtroddes åt Dahlheim, som uti 3:e skarpa attaqver, d. 13 Aug. 1719, gjorde det modigaste motstånd. Han blef mot aftonen understödd af Södermanländningarna, då Ryssarne, med en ansenlig förlust, måste draga sig tillbaka. Öfversten Frih. Fuchs, sedermera Öfverståthållare, inlade vid detta tillfälle, en odödelig ära. (Se Gezelii Biogr. Lexicon IV Del. p. 542).

Vid Hörningsholm, ett gammalt Sture- och Banere-gods, i Mörkö Socken, 1 ½ mil från Söder-Telge, hafva väl skantsar, tillfälligtvis blifvit anlagde till förvarande af inloppet till Telge-viken; men är dock nu, utan alla försvarsanstalter.

Uppå K. Carl XI:s befallning hade Öfverståthållaren Baron Clas Rålamb 1678, med biträde af Öfversten Örneklou, gådt i författning om passen och avenuërnes befästande, vid Fittja och Flottsbro. Hvad Vaxholms fästning angick, anmälte han, att dermed vore så illa bestält, att den med ringa magt skulle kunna, af en fiende öfverända kastas. Konungen uppdrog sedan Fältmarskalken Baner, att om detta ärendet besörja^[16].

År 1711 infordrades, den för någon tid, förut tillförordnande Öfverståthållaren, General Burenskölds yttrande eller anmärkningar, angående Stockholms defension, medelst alla avenuërs befästande och deribland i synnerhet, vid Söder-skants, Horns bro, Fittja bro, Flottsbro, Danviken, Dalarön, Vaxholmen, Oxdjupet, pålsundet, Ålkistan, hela etenduën ifrån Järfva till Mälaren, samt skantsen vid Hörningsholm. Uti aflämnadt Memorial, till svar härå, ansåg han allt detta vara, ett vidlöftigt arbete, som fordrade mycken tid och ännu större kostnader. Bäst vore, som memorialet innehåller, att på de gamle Grekiske republikers vis, söka Stadens defension i folkets mod och styrka. Hvarom en Svensk skald sig således yttrar:

Holmia, qvam vastæ rupes sinnosaqve Tethys,
Qvam Civis virtus protegit atqve fides^[17].

---

1. Murberg l. c. Vitt. A. Handl. IV D. p. 56, 85.
2. Om Konung Carl XI:s äreport, som finnes afritad i Gr. Dahlbergs verk, Tab. 30, säger C. R. Berch, att den varit af trä, och efter några års förlopp blifvit borrttagen; men Lejonen som vid samma tillfälle ditsattes, hafva varit qvarstående till Slottet brann, som gammalt folk, honom berättadt; hvilken vana att se Lejon utanför Slotts-porten, torde hafva gifvit Tessin idée att 1693, sätta koppar-Lejon på Norra sidan. (Saml. om Stockholm).
3. Murberg l. c. p. 54.
4. Om dessa nycklars förgyllande och upphängande i Rådhus-salen, på sidorne af K. Tribunen; hvarigenom de som en gammal antiqvitet, blifvit bortblandade, med annat Bildthuggeri; hafver såsom en otjenlig anstalt blifvit anmärkt i Ext. Posten 1795, N:o 115.
5. Dalin 3 Del. p. 375; hvilket dock icke instämmer med Palmskölds antekning, att Tornen kring Staden, både Östan och Västan, skulle förbyggas och bättras, till att mota Gustafs ytterligare förväntade anfall; enligt beslutet 1522.
6. Murberg l. c. p. 55.
7. Ibid. p. 104, 105.
8. Dalin l. c. 4 Tom. p. 154.
9. Stadens bref-bok, N:o 69.
10. K. br. d. 4 Jul. 1698.
11. Bibliot. Björnstiernas Samlingar.
12. Ibid.
13. Rhyzelii Sveo Got. munit. p. 202.
14. Tegels Hist. öfver K. Gustaf I. 2 Del. p. 278.
15. Uti en declamatio in Laudem Holmiæ, Aboæ 1669, a Joh. Hesling, säges om Stockh. försvarsverk: Verum arx munitissima Vaxholmia, item fortalitium. Dalaskants, ita ingressum arctant ut invitis Regiis Præfectis ibidem excubantibus, nullæ ingredi aut egredi naves possint. — Med Dalaskants, torde förmodeligen Dalarön, eller Dalaröskants vara ment.
16. Öfverst. Ämbet. Handl. i Riks-Archivo. Om Stockholms försvarsverk säger J. P. Wallin l. c. att en järnkedja gådt från Vaxholm, till berget Kädjelöpe, och att ett Blåckhus af trä blifvit uppbyggdt vid Stockh. omkring år 1645, samt vallen vid Söder port upkastadt. p. 63, 64.
17. Encomium Stockholmiæ Urbis Primariæ Regni Svio Gothici, af Gust. Lithou. Holm. 1749. folio.