Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 201

←  Om Kröningar, Riksdagar och högtideliga intåg i Stockholm

Stockholm, Första delen av Johan Elers Capitlet, om Kongl. Slottet.

Om Stockholms Stads försvars-verk  →

Andra Afdelningen.

---

I. CAPITLET.
Om Kongl. Slottet i Stockholm.

§. 1.

Att Birger Jarl, Rikets Föreståndare och sin sons, K. Waldemars förmyndare, grundlagdt Stockholms Slott, och låtit detsamma, med Torn och murar befästa; är så allmänt erkändt och bekant, att inga bevis behöfva derom åberopas.

Att om detta Slott författa en fullständig beskrifning, och följa dess historia, under så mångfaldiga skiften, efter mera än fem tidehvarfs förlopp; bör icke kunna väntas, då ruinerne deraf icke mera finnes och då så litet derom af våra häfdateknare blifvit förvarat.

Hvad Peringsköld, Palmsköld och flere derom samlat och anteknat, angår i synnerhet Slottets tillbyggnader och förändringar, ifrån K. Gustaf I:s tid, till slutet af sist förflutne tidehvarf.

Adelhuset, den älldste Borgen eller Slottet, var i dess början en inskränkt byggnad, der lilla Borggården nu är; anlagd utan annan grund, än på en liten sandbacke, tretton alnar högre än Förborgen, som dock sedan blef till lika högd, dermed planerad. I Adelhuset voro de rum, som Konungarne fordom bebodde. Förborgen som i senare tider fådt namn af stora Borggården, ehuru icke strax bebyggd, var dock med Fästningsgraf och ringmur allt neder till Strömmen, tillika omgifven och innesluten. När Slott och hus börjat i förborgen att byggas, och huru mycket hvarje Konung bygga låtit; derom säger Peringsköld, för mer än hundrade år tillbaka, någon egentelig upplysning, icke hafva stådt att igänfinna.

Af de i Riket ifrån urminnes tid, uppförde gamla Slott och Fästen, kan man någorlunda döma, om byggnadssättet i Birger Jarls tid. Ofanteliga murar af Sprängd gråsten, till tre alnars tjocklek och deröfver, minskade utrymmet innom hus, till de få Salar och Mak, som behofvet och bruket, den tiden fordrade. Man vågar således tro, att det af Birger uppförde Slott, varit mera fast och säkert; än stort och Kungeligt; mera byggdt till försvar, än till pragt och ett lysande utseende. I afseende på förstnämde ändamål och att befalla öfver inloppet i mälaren, som ifrån den tiden, för ströfvande vikingar igänstängdes, anlades borgen med Torn och Fästnings verk, helt nära utmed strömmen, som då var bredare och mera farbar, för då brukelige skepp och Fartyg. Birger Jarl hannt väl icke i sin tid, att få denna byggnad så färdig, att han kunde dit inflyta. Hans son, K. Waldemar, fortsatte Slotts byggnaden, och förmenes vid slutet af sin regering, år 1272, här hafva tagit sitt säte, der hans yngre broder, K. Magnus Ladulås, sedan inrättade sin Hof-hållning. (Lagerbring S. R. H. 2 Del. p. 489).

Det förut nämde Stockholms Torn eller Kerna, af sin skapnad så kalladt, förmenar Peringsköld, vara detsamma, som finnes prägladt på Birgers mynt, med tre Kronor på ena sidan, och Götha lejon på den andra.

Stockholms Slott med underliggande län, kom uppå Hertig Waldemars andel, vid det upprättade häfda-byte, med Brodren Hertig Erich, i Lödese 1315. (Rimkr. 2 Del. p. 8).

I en gammal handskrift skall finnas anteknat, att Stockholms Slott afbrunnit 1330^[1].

§. 2.

Under de Nordiske Rikens förening, då Sverige ansågs, nästan som ett erröfradt land under Danmark; har Slottet, med Hufvudstaden och hela Riket delat ett lika öde; att vara missvårdadt af främmande Konungar.

Af några gamla handlingar finnes, att Slottet i Carl Karlssons och Sten Sture den älldres tid, blifvit utvidgadt och med nya tillbyggnader försedt. Under partie-striden emellan Carl Knutsson, såsom Riksmarsk, och Erich Puke, om företrädet att Riket förestå, i den afvekne K. Erichs ställe; berättar Rimkr., att Puken måtte lämna Slottet eller Adelhuset ifrån sig, till Riksmarsken; då Drotzen Christ. Nilsson (Wasa) annammade förborgen. Både Slottet och förborgen voro då i det försvarsstånd, att de af tvänne särskildte partier kunde innehafvas, och det ena af det andra, såsom särskilte Fästningar, tvingas och i lydnad hållas. Om Slottet heter det då: att det var så fast, att det med härsmagt, till den tiden, alldrig blifvit intagit, ehuru hårdt det belägrat varit; men hungren, en fiende innom murarne, tvingade Puken att dagtinga^[2].

Stockholms Slott innehades på K. Carl Knutssons vägnar, af Arendt Bengtsson Ulf och Olof Drake 1457, då det belägrades af Erke-Biskop Jöns. Desse Höfvitsmän måste omsider capitulera, d. 15 Marti s. å.; ärhållandes Erke-Biskopens och någre af Rådets försäkran, att när de uppgåfvo Slottet till dem, skulle ingen vid lifsstraff, få förevita dem, en sådan öfvergift. År 1464 då K. Carl återkom, innehades Slottet af Danskarne. Konungen belägrade det, och Danskarne måste ingå en villkorlig dagtingan. År 1466 andtvardades Slottet åt Erke-Biskop Jöns och emottogs af Ifvar Gren, att hålla Erke-Biskopen, eller om han affölle, K. Christiern tillhanda. Efter någon kort tid, samma år, återstältes Slottet genom förlikning, af Erke-Biskopen till R. Råd, som aflämnade det, till Erich Axelsson (Tott), på den tiden Riks Föreståndare^[3].

Konung Carl Knutsson afled i Stockholm 1468; öfverlämnandes Stockholms Slott och Stad, till Sten Sture, som lät sammankalla Sv. menigheten, att utvälja en ny Höfvitsman i Riket, 1470.

Då Rimkr. (p. 558, 559) beskrifver det slag, som till en del, stod utan för Slottsporten, emellan K. Hans och Sturarne, omtalas att då Herr Sten, för det förräderi som var i slaget, nödgades gifva sig i strömmen med hästen, och låta honom simma öfver intill lönneporten, ingick han på Slottet, och lät sticka upp en hatt; då striden upphörde och med K. Hans om nya villkor dagtingat blef; men då han sedermera vid R. Råds ankomst till Staden, lät till Skotts upplägga, alla sina byssor kring om Slottet, och förstärka sig mer och mer; sågo de Svenske hvad ringa säkerhet de ägde, i hans ord och löften; uppsägandes honom ändteligen i Wadstena möte, all undersåtelig trohet och lydnad.

Det är alltför bekant och alltför rysligt, att här omtala, huru Tyrannen icke med mod, (Tyranner hafva det sällan), icke med magt och vapen, utan med feghet, list och bedrägelige löften, intog Stockholms Stad och Slott, då det så ärofullt försvarades af Sturens Enka, Christina Gyllenstierna. Må Hännes krönte skald, derom sjunga Hännes låf^[4].

”En qvinna ägde hjerta nog,
En qvinna Christierns högmod bräckte,
Då än en del hans magt förskräckte,
Och än en del, hans guld bedrog.
Tyrannen tager in den Thron,
Hvarpå hans ränker honom ställa;
Bland pöbeln höres glädjens ton,
Den vise ser man tårar fälla;
Men J! hvars mandom blifvit röjd!
Till Christierns skräck och Sverges heder,
Förskräckens! ifrån Thronens höjd,
Han sträckt sin Bila öfver Eder.
Hjeltinna! från Tyrannens band,
Du måste se ditt Fosterland,
I blod och tårar kring dig flyta;
Förgäfves var din Makes blod,
Förgäfves var ditt eget mod,
Att Tyranniets fjättrar bryta.” — —

Om Slottes öde i Christierns tid, berättar Rimkr. att det blef alldeles afbrändt, tillika med mycket folk, som var derinne (p. 582).

§. 3.

Konung Gustaf I. med all sin kärlek och tillgifvenhet för Fäderneslandet; var icke trygg för inhemske afvundsmän, eller upproriske undersåter, och kunde således icke vara nog försigtig och omtänksam, att förekomma och möta, alla anfall och öfverrumplingar, af de, med dem sammansvurne utländske fiender. Han lät derföre på Norremalm afrödja, hvad som kunde tjena en belägrande fiende, till skärm och betäckning; tillöka Adelhusets och förborgens byggnader och i ståndsätta Slottets murar och försvarsverk. Litet syntes deraf, säger Palmsköld, i sina samlingar, för de höga murarnes skull; som af taflan öfver Stockholms Slotts och Stads utseende, i bemälte K:s första tid, är att finna.

Stockholms Torn, sedan tre Kronor kalladt, vid Adelhuset, fick i hans tid en tillökning; efter Hadorphs sedan gjorde mätning 1675, till 70 alnar i högden, för att kunna beskjuta strömmen och näst omliggande berg och högder. Der kunde ock 30 stora stycken ligga, att nyttjas till värn och försvar, vid fientligt anfall^[5].

Borgerskapet och Allmogen anhöllo vid Riksdagen i Västerås 1527, att Stockholms Stads och Slotts murar, måtte förbättras och uppbyggas; hvartill tegel af S. Claræ Kloster och onödige Capeller, kunde användas. Till följe deraf blefvo ock de fästningsverk eller rundtorn anlagde, säger Dalin, hvaraf vår tid ännu sedt lämningar utmed Norr-ström och Mälaren, fast icke till fullbordan bragte, förr än i K. Gustafs Söners tid. På ett annat ställe säger han: att kring Stockholm skulle 1544 byggas rundtorn, eller skantsar med murar emellan hvardera; man har sedt lämningar deraf och trodt, att de varit af Birger Jarls anläggning; men det är ogrundadt^[6]. Om de Torn och murar, som i Birgers tid anlades; är i det föregående, med all historisk visshet förmält.

Uti brefvet till Botvid Larsson, om tre Kronors täckning med Koppar, svarade Konungen 1544^[7], att så många förfrågningar voro onödiga, då han väl viste, att ju bättre det tillpyntades, ju hälldre såg Konungen det, samt att K. önskade, att ett fängelse-torn, måtte annorstädes utses, på det detta Tornet, sedan kunde användas till någon annan nytta. Uti ett annat bref, af d. 6 Aprill samma år, samtyckte K. att 30 Ungerska gyllen, måtte bestås, till tre Kronors förgyllning, som till en prydnad öfverst på Tornet, skulle uppsättas.

Södra sidan på Slottet var icke så befästad, som vederborde; hvarföre K. befalte, att der skulle hållas starkare vackt; äfven var hans vilja att uti förborgen, en skants skulle blifva uppmurad och byggd^[8], hvilket ock blef efterkommit, och ett nytt vackthus uppsatt, uppå en fyrkantig mur, innemot Skepps-gården.

Ibland Riks-Archivi gamla anteckningar i denna Konungs tid, nämnes åtskillige rum i gamla Slottet; såsom Rikssalen, der samtelige Riksens Ständer kunde församlas, Konungsmaket, Hertig Erichs mak, Sölfkammaren, Kistesalen, Krutkammaren, Borgestugan, m. fl.

Slottsporten åt Staden, med de små hus der voro, hade K. Gustaf låtit uppbygga och bepryda 1548, hvilket åratal stod öfver porten.

Slottsgrafven blef mycket utvidgad, på samma Konungs befallning, efter den befanns allt för trång, å Östra ändan; hvilket kunnat synas af gamla muren, straxt vid Slottsbron, samt huru den krökt sig in emot rundelen, och att antingen en mycket smal graf då varit, eller rundelen af K. Gustaf sedermera uppförd, när Stor-Kyrkan i längden aftogs, till grafvens utvidgande och en rymligare vägs öppnande till Slottet. År 1544, lät K. uppmura Slotts-grafven, vid Stockholms Slott^[9].

År 1525 skall elden kommit lös på Slottet, emellan Söndagen och Måndagen, efter Sigfridi, midnatts-tid, då Kungsmaket och Sölfkammaren brunnit slätt af; deraf K. stor skada bekom^[10].

Ett nytt uppmurat palats skall d. 11 Oct. 1559 fallit neder inne på borgen, midt för den stora Borgestugan, som låg uti Norr, hvarvid någre Murmästare satte lifvet till. Det säges hafva varit uppsatt, till Prinssessan Catharinas biläger^[11].

Flerestädes finnes antecknadt, att en hemlig gång varit ifrån Slottet, under torget, neder till Landshöfdingen Hoghusens hus, och som troligt vara kan, till någon dervarande vattuport^[12].

§. 4.

Hvad i Konung Erich XIV:s tid finnes i Rikets Historia anfört, som kan hafva någon gemenskap med Kongl. Slottet, äro i synnerhet vittnesbörder, om hans svaga regering och ett olyckeligt slut derå. Då han efter en åtta-årig styrelse, d. 29 Sept. 1568, för en redo fordrande menighet, anförd af Hertig Carl, nödgades ur Stockholms Stads Stor-Kyrka, skyndesammeligen söka sin säkerhet, innom Slottets stängda portar; måste han icke allenast snart öppna dem, för sina bröder; utan ock från Thronen stött och fängslad, se sig derstädes instängd och bevakad.

I anseende till ett namn på Slotts-Tornen, anmärkes här utur berättelsen om de högtideligheter, hvarmed Konungens ankomst till Stockholm, efter Kröningen i Upsala, firades, nemligen: att något för afton-måltiden, d. 13 Julii 1561, såg man för tidsfördrif, flygare konst, den der flög utur svärmare-hålet, på Kinke-Tornet och ned på Slotts-backen^[13].

Man har hittils uppskutit att omtala Eskilsmak; som voro fyra stora hvalf, af hvilka, tvänne de största voro på Stockholm Slott, hvardera till 9 à 10 alnar i högd, längd och bredd, så fullproppade med silfver-tackor, att dörren näppeligen kunde öppnas^[14]; för att tillika nämna, huru som K. Erich, sedan han plötsligen förskingrat, hvad K. Gustaf, med så mycken hushållning samladt, derstädes hade sitt första fängelse. Det skall der hafva händt, som Palmsköld i sina samlingar intagit, att Gustaf Baner, som var Ståthållare på Stockholms Slott, en gång uti Gr. Axel Leijonhufvuds närvaro, (som var K. Johans smådräng) skall förebrått K. Erich, huru illa han förestått Riket, när han så hasteligen förstört, en snart otrolig skatt, som förut i hans fängelserum varit förvarad; att der inmom sex år, icke mera en silfvernagel var tillfinnandes. Samtalet derom, hör till sedernes historia för den tiden, och befäster den erfarenheten, att ett välde, grundat på grymhet och frucktan, sällan varar länge, och att minnet deraf, förvandlar räddhågan och en härmad vördnad, för Tyrannen eller Gunstlingen, till ett öppet och verkeligt förackt.

Åfvannämde Eskils gemak, förmenes hafva varit under Tornet tre Kronor; Dalin åter, säger: i Västra hörnet åt Norr-ström, och att Erich der budit till, att med ett glas affila gallret^[15].

§. 5.

Konung Johan III, som sträckte sin omvårdnad till flere Slotts vidmagthållande i Riket; skall ock till Stockholms Slotts tillbyggnad, utvidgande och prydnad, under sin regering, det mästa bidragit. Adel-Slottet blef då till den högd uppdragit, som det hade i de senaste tider, långt efter Konungens död. Lika med förborgen lät han planera och jämna borggården vid Adel-Slottet, samt i förborgen uppföra och fullborda alla husen, med sina koppartäckte Torn; äfven som han der lät inreda flere beqvämlige våningsrum, med kosteliga tak och målningar, samt annat arbete, som af Palmsköld finnes anmärkt.

Huru omständeligen Slottets då varande utseende, än skulle kunna beskrifvas; inhämtas dock deraf det redigaste begrepp, dels af de afritningar som finnes i Grefve Dahlbergs verk, öfver gamla Slottet; dels af det koppar-stick, som föreställer K. Johans liks införande, ifrån Kongl. rummen i Slotts-Capellet, förfärdigad af Hieron. Nutzel 1597, hvaraf Slottets inre beskaffenhet och byggnad kan intagas. Det finnes uti Peringskölds monum. Upland. Här bör dock icke obemält lämnas, hvad om Slottets tillbyggnader och dermed gjorde förändringar, kan förtjena till närmare upplysning, att anmärkas.

Utanför stora Slottsporten befaltes 1571, att en stark vindbro, skulle med första anläggas; likaledes att en Vattenkonst skulle förfärdigas uti Tornet vid gamla badstugan; att uti Drottning-maket skulle fönstren förändras; år 1572, att en raket-bahn, skulle upprättas på Västra sidan om Slottet, uti den torra grafven, emellan Slotts-bron och det Norra Tornet, samt en liten kammare eller stuga der bredevid, för Konungen; med flere förändringar i Jungfru-stugan; med Kiste-salen och de tvänne gaflar på Slottet, som K. Erich låtit uppmura och med bly täcka, hvarom förordnades 1576; vidare skulle Husgeråds-Kammaren flyttas, till de trenne hvälfde rum, der Cantzliet varit, och Cantzlie handlingarne, till andre läglige rum och våningar.

Den älldsta Kyrkan på Slottet, skall hafva varit vid uppgången till Riks-Salen, på Norra sidan Öster ut. Den andra i Västra flygeln, der sedan Cammar-Archivi hvalf inrättades; Bibliotheket i Östra flygelns öfversta våning, der Drottning Catharina Jagellonica, hade sin Papistiska gudstjenst.

Att Capellet med flere byggnader på Slottet, skulle med det första förfärdigas, derom gaf K. Johan befallning, d. 18 Jan. 1570. Han lät ock bygga ett särskilt Capell, för Catholske barn och qvinnor, i Östra delen af Slottet^[16].

Kyrkan som i hans tid byggdes och påskyndades 1577, blef härligen utsirad, med 10 marmor-pelare, tagne i Finland. Till Tornets täckande, anordnades koppar 1580; till högchorets afstängande, lät K. föranstalta om gutne galler af mässing, 1588, och samma år d. 10 och 20 Jan. om samma Kyrkas prydnad, innan- och utantill, af huggen sten, på alla sidor, som skulle på Öland tillhuggas; emellen hvart fönster, der hvalfbogen vidtog, skulle blifva en stor Cherubim af Alabaster, åtminstone ansigtet, vingarne som skulle förgyllas, kunde vara af annan sten, m. m. Och skulle Kyrkan först och framför allt annat, gjöras färdig till sommarn; hvarom Byggmästaren Wilhelm Boij, skulle besörja. Från Borckholm skref K. åter, d. 19 Apr. 1588, att han ingen lust hade, att komma till Stockholm, med mindre att Kyrkan vore alldeles färdig; eftergifvandes något af sin första mening, angående uthuggningarne i sten, som fordrade mera tid; allenast det af Stuc gjordes, det prydeligaste som möjeligt var; hvilket Stuc-arbete skulle komma, under alla hvalf och kring alla väggar; dock icke längre ner, än fönstren voro; de skarfvade pelarne skulle bort; piedestalerne på de främsta pelarne, som voro af tegel, skulle beklädas med Ölands eller Wäsby sten; skefheten skulle för allting hjelpas, och Kyrkan blifva vinkelrätt; den stora läcktaren skulle bort, och tvänne stora fönster brytas på muren, emellan Kyrkan och den kammaren, som var öfver ingången till Kyrkan; hvilken kammare K. ville hafva väl tillpyntad, med en skorsten, efter han acktade under tiden, att blifva der, och höra tidegärden, m. m. Huru högeligen denna byggnad, låg honom om hjertat; vittnar ett än ytterligare bref af d. 23 Junii 1588 i samma ämne; intygandes allt detta, att K. oaflåteligen varit omtänkt, att pryda och förbättra sitt Slott, som han ock sjelf ansedt, såsom det förnämsta fäste, under Svea välde.

Ehuru med afbrott i den Chronologiska ordningen, må dock här intagas: att Cammar Colleg. d. 29 Julii 1647, fådt befallning, att till Slotts-Kyrkans behof, låta upphandla och förskaffa, en kyrko-dör, predikstol, ljus kronor, kalk, patén, med flere oumgängelige reqvisita, att på Öfver-Håf-Predikanten Emporagrii anfordran, lefverera. För Hof- och Slotts betjente blef i denna Kyrka, Gudstjenst endast hållen, innan K. Carl XI. trädde till regeringen. På Kongl. Öfver-Hof-Predikanten sedan Biskopen Sam. Virenii Memorial, biföll K. M:t att de penningar som samlades i bäckena i Slotts-Kyrkan, skulle disponeras af dem, som voro anbefallte att besörja Kyrkans utgifter och inkomster; att till det förfallne gipsverket i Slotts-Kyrkan, hvartill 1679 blifvit beviljadt 1000 d:r S:mt, skulle medel i påföljande års Stat uppföras; till Kyrko-fönstrens reparerande, skulle af Slotts-medlen, behofvet anordnas, och angående ett bättre positiv derstädes, uppsköts dermed, tills vidare. (Original-Acten).

Om en händelse timad i Slotts-Kyrkan, har Secreteraren Joh. Månsson Silfverstierna, lämnadt följande berättelse, uti bref till Riks-Cantzleren, dat. Stockholm d. 21 Julii 1647. ”Uti högmesso-predikan förleden stora Bönedag, skedde ett stort tumult, här uti Slotts-Kyrkan, i thy när M. Ericus Gabrielis (Emporagrius) hade ändat Predikan och skulle begynna bönen, gick Lector Gymnasii Presbeckius fram åt Choren, utan kappa med ett svärd på sidan, och var allaredan kommen någre af Gardet förbi, de öfrige satte emot honom sina Partizaner; och efter han mycket opiniatrerade, fick han hugg ock måste åt Smedje-gården. Sedan han ransakades vardt han befunnen, att hafva hos sig en lång knif, utan slida, ock en annan något mindre. I går var han för Herr Knut Posse och någre flere till förhör, då han bekände sig hafva haft i sinnet, att dräpa M. Ericum Gabrielis; men så äro någre ord af honom fallne, som gifva starke suspicioner, att sådant hans elaka förehafvande, emot Hännes M:ts egen person varit ansedt.” Förmodeligen har denna Presbeckius varit Lector vid Gymnasium Holmense^[17].

Om fängelsernas förflyttande ifrån Kongl. Slottet, lät Konung Gustaf, redan i sin tid, förmärka sitt uppsåt, som här åfvanföre förmält är. K. Johan uti skrifvelse härom, ifrån Stegeborg, d. 23 Jan. 1570, till Öfverståthållaren i Stockholm, säger sig slätt intet vilja hafva, några fångar på Slottet; åliggandes Öfverståthållaren så beställa, att de som der voro, måtte innan K:s ankomst, derifrån afförde varda, till något fängelse i Staden, hvartill K. ville hafva det gamla Drake tornet i S:t Laurentii gränd uppbyggdt. Der hade fordom varit kamrar för missgärnings-män och andre brottslige, som i fängelse blifvit inmante. Smedje-gården på Stockholms Slott, innanför förborgen; var enligt Stockholms tänke-bok 1624, ett fängelse för tjufvar. Dit fördes alla fångar från Barnhuset, som derifrån skulle sedan under Öfverhetens ögon, gå till rättar-platsen; hvilket genom Resolut. d. 11 Maji 1666 ändrades; och stadgades sedermera 1667, att fängelserna på Slottet och Smedjegården, skulle flyttas till Barnhuset. Namnet Smedje-gården, - åtföljde då fångarne, och Smedje gården, på Slottet, kallades sedan lilla borggården. I förenämde författning gjordes sedan det undantag 1677, att brottslige, som till lifvet straffas skulle och hörde under Konungens Borg-rätt, borde på Slottet både förvaras och derifrån till execution utföras.

Om en på Stockholms Slott, förborgad skatts eftersökande; än i de rum, der varuhuset stått, i förborgen; än i den nedre trägården; lät K. gifva åtskillige befallningar, till dem som voro uti Slotts-lofven, 1584 och 1588^[18].

Till en prydeligare Slottsports förfärdigande, skulle enligt K:s skrifvelse, d. 17 Nov. 1587, Byggmästaren Wilh. Boij, upprätta ritning och förslag, till K:s vidare påseende; förordnandes ytterligare, d. 10 Jan. 1588, huru Slotts-portarne med de tu Torn, skulle blifva med Vapen, pelare och huggen sten beprydde.

På Tornet tre Kroner, skulle muren förhöjas 15 alnar. (K. Br. d. 19 Apr. 1588). Att Guldsmederne i Stockholm begärt 300 Ungerska gyllen, för att förgylla Kronan och Engelen, som skulle uppsättas på Tornet, ansåg K. olideligt och straffvärdigt; och som Diedrich, Guldsmed i Upsala, och hans medarbetare, dertill fordrat så när halfparten mindre; så skulle han få denna beställning. Denna förgylte prydnad ville K. ock hafva uppsatt, innan sin ankomst till Stockholm. (K. Br. d. 8 Maji 1589). Muren skulle göras tjockare i den Salen, der K. fick sin mat, på den väggen som var emot Barnkammaren. (B. d. 30 Jan. 1591).

Uti det hvalf, der Rasmus Ludvigsson, hade gamla handlingar, nederst under K. Johans egen kammare, der utsigten var emot strömmen, insattes 1592 d. 4 Martii de uti onåd råkade Råds-personer, Sten och Gustaf Baner, ditförde af Nils Jönsson och 16 Hingstridare; i lika måtto blef den följande 5 Martii Riks Rådet Erich Sparre, der sammastädes införd, beledsagad af Olof Jöransson och 14 Hingstridare. För samma fängelse lästes tvänne dörar hvar natt och bevakades med 4 Knecktar; blifvandes intet mera folk, efterlåtit att ingå, än en piga och en dräng, för hvardera af Herrarne^[19].

Till Slottets Historia i K. Johans tid, torde här ock få antecknas, hans skrifvelse 1569, till Hertig Carl, om det förräderi som K. Erichs parti hade anstält, att förlossa K. Erich och förraska Stockholms Slott; samt hans förbud 1570, att Hertig Magnus till Saxen, icke måtte instädjas på Slottet i Stockholm, förr än K. sjelf kom dit; efter att han hade öfverfallit Vackten, slagit några ihjäl med egen hand; befallandes att der sådant skedt vore, att man honom med vackt förvara skulle^[20].

§. 6.

Konung Johan afled på Stockholms Slott d. 17 Nov. 1592. K. Sigismund vistades allt för korrt tid i sitt Arfrike, för att här intaga ett rum i Slottets Historia. Häfderne nämna dock, att då K. d. 14 Julii 1594, lät uppkalla Stockholms Stads fyra Borgmästare på Slottet, för att underrätta dem om sin borrtresa till Polen, blefvo de inkallade uti den lilla Glas-kammaren på Slottet, som var öster ut mot sjön^[21].

Carl IX. som honom i styrelsen och sedan på thronen efterträdde, hade icke mycken tid öfrig, att gifva åt fredliga yrken, åt byggnader och fria konster. Han måste i ostyrige parti-tider, bevara Konunga-magten; befästa sin thron och freda Rikets gräns, för opåliteliga grannar. Hans Son ärfde hans krig och hans mödor. Hvad om dem, hörande till förevarande ämne, finnes anteknat, är att K. Gustaf Adolph, låtit fortfara med sin Faders, Carl IX:s påbegynta byggnad, och att han sjelf låtit lägga grundvalen, till den nordöstra delen af Stockholms Slott.

Som man af naturliga händelser, fordom och än i dag, ofta hämtar betydelser och spådomar om tillkommande ting; så torde ock, af en sådan orsak, uti Grefve Abrah. Brahes Ephemerides blifvit anteknat, att man den 7 Apr. 1595, blifvit varse, uppe uti Tre Kronor, en Korp och en Skata, hvilka hade med hvarandra en lång kamp; ty Skatan hade i den öfversta Kronan, byggdt sig ett bo, det Korpen några resor nederref; men skatan åter uppbyggde; måtte dock å sistone öfvergifva att bygga der. (Palmsk.)

Utaf älldre och sednare Råds-Protocoller, finner man, att i de nu omtalde tider, och äfven sedermera de flästa Rikets Collegier och derunder hörande verk; hade sine rum och våningar i Slottet. Der var ock en rustkammare, der gevär för 40,000 man kunde förvaras. Uti samma Rustkammare förvarades sedermera Konung Gustaf Adolphs Häst uppstoppad, med Sadel och hölster, uppå hvilken han red; då han vid Lützen blef skuten, och syntes der blod på ena hölstret; äfven de kläder, hvaruti han blef blesserad i Preussen, som efter Dess egen befallning, skulle till åminnelse förvaras.

§. 7.

De olyckor Slottet öfvergått i Drottning Christinas tid, och hvad till dess i ståndsättande och förbättring, blifvit vidtagit och föranstaltat; bör nu här få sitt rum.

År 1641 d. 8 Jan. emellan 9 och 10 om aftonen, kom elden lös i nya byggnaden på Slottet, der Kammar-Collegium då var, och stod hela Slottet i stor fara. År 1642 d. 25 Nov. samma afton, som Hertig Fredric, Margrefven af Baden, var ankommen, med stor Suite på Slottet, att fullborda förmälningen med Fröken Christina Helena, (som sedan skedde d. 30 i samma månad) och när Drottningen som bäst begynte, att göra sig med dem lustig och glad; yppades i Slottet och de våningar, som voro öfver vattu-porten, neder åt Kranen och Skeppsbron, på Östra Slotts-sidan, en ganska farlig vådeld, och brann det så häftigt, till kl. 9 eller 10 påföljande morgon, att fyra kosteliga Torn afbrunno och föllo ynkeligen neder, tillika med det som fants uti öfversta första våningarne; men murarne blefvo någorlunda behållne. Drottningen flydde i stor hast med förskräckelse, till Drotzen, Gr. Pehr Brahes hus, vid stora torget; men som vädret och elden låg ditåt, begaf sig Hännes M:s till Fält-Herren Gr. Jacob Pontus De la Gardies nya hus, beläget gent emot Slottet, tvärt öfver elfven eller strömmen, emellan Staden och Norremalm (sedan Arsenalen), att den natten derstädes, uti någon bättre säkerhet qvarblifva. De öfrige flydde hit och dit, uti Staden och på Malmarne. En Sergeant satte vid detta tillfälle lifvet till; och skall eldskenet varit synligt ända till Nerike. Dagen efter om aftonen d. 26 Nov. blef elden lös uti Papistiska Kyrkan och gjorde stor skada. År 1646 kom åter elden lös på Slottet, då en del deraf Öster ut afbrände. (Palmsköldiana).

Hela Östra sidan måste således dels repareras, dels å nyo byggas. Drottningen ansåg ock Slottet behöfva någon förändring i byggnaden, och lät Architecten La Vallée upprätta dertill en ny dessein, den K. Carl Gustaf sedermera, skall öfversedt, ändradt och befallt efter hand verkställas; hvarmed en begynnelse ock blifvit gjord, och en del på Slottets Östra sida nederrifven och grundvalen innanföre lagd. Igenom denna dessein som var stor och kostsam, skulle icke allenast största delen af den tomten, som Breants hus var byggdt uppå; utan ock några andra, i synnerhet bägge Bollhusen, komma att gjöras till en fri och öppen plats, Söder om Slottet; som Palmskölds samlingar innehålla.

Uti Bengt Baaz bref till Pfaltzgrefven Johan Casimir 1641 och 1642 berättas: ”Att Slottet dageligen mer och mer förföll; att hela Norreport blifvit nederrifven, så att allt folk som ville på Norre-malm, måtte igenom eller under Slottet passera, reformatio ubiqve apparet. Att nedre i Luntegården tillreddes rum för Portugisiske gesandten 1642; att på Slottet tapitserades, förutan Hennes M:ts Gemächer, också Rikssalen eller stora fyrkanten, der man förmenar Regeringen Audience gifvandes varder; att Smedje-gården på Slottet, var under Drottningens rum, hvilket i Senaten blifvit anmärkt, såsom varande mycket nesligt”^[22].

Om detta Slott finnes i Whitelockes dagbok 1654 denna beskrifning: ”Slottet var betäckt med Koppar. Det var mera att anmärka för den beqvämlighet, hvarmed Hofvet der bor, än dess utvärtes prydnad. Det är byggt nästan i fyrkant; dock tvänne emot hvarandra svarande sidor längre, än de öfrige bägge, af tegelsten och rappat, för att gifva det utseende af sandsten, hvarpå man här i landet, ej har mycken tillgång. Ingången på Slottet, är på Norra sidan; Södra och Östra sidorna, äro bäst byggde, fyra våningar höga; men med små fenster; uti Västra flygeln är Kyrkan, 130 fot lång, med deremot svarande bredd, försedd med en myckenhet röd sprecklote marmor-pelare af Svensk art, vackre och väl polerade. Man ser der en myckenhet rum; de bäste efter landets bruk, i andra våningen; och ehuru det, på intet vis är befäst, ser man dock strax, att det är ett Kongl. palats.”

Enligt K. Carl Gustafs Instruction för Architecten De la Vallée, af d. 3 Junii 1658 intages; att de nya våningar, på Slottets Östra sida, som uti Smedje-gården byggde blefvo, skulle efter gjord dessein, varda så fördelte; att öfversta våningen blefve till K. M:ts egne logementer; den andra dernäst under, till Cantzliet, och i Södra hörnet tvänne hvalf, till K. M:ts eget behof, med en lönn trappa upp, ifrån K. M:ts kammare, neder i samma hvalf; och den våningen dernäst underkommer, skulle den Södra delen fördelas till Archivo och den Norra til Cammar-Collegii Bokhålleri och revision; men den nedersta jämt vid stora Borggården och Smedje-gården, der Öfverståthållarens våningar då voro, skulle fördelas till Räknekammarens logementer, och der under på Södra delen, skulle Räntekammaren komma, med dertill hörige hvalf och logementer, med en trappa ifrån K. M:ts rum, neder i bemälte Collegier. Skulle också göras en dessein, på alla öfriga våningar, i hela Stockholms Slott, som de då voro beskaffade, efter hvilken man sedan kunde, en annan dessein göra, på deras rätta fördelande och regulerande^[23].

Denne store Konungen hant intet se, långt större förslag och anläggningar verkställte; än förenämde byggnad. Han afled i Götheborg under Riksdagen 1660, och Hans lik som s. å. derifrån, Landvägen till Stockholm anlände, nedsattes i Kongl. Slotts Kyrkan.

§. 8.

Under Förmyndare-Regeringen gjordes den förändringen, angående friheten, att med Hästar och Vagnar fara in på Borggården; att den allenast blef tillåten för Konungens förmyndare, Rikets Råd, deras Fruntimber, samt höga och främmande Ministrar, som hade Carractere af Extra Ordinarie Ambassadeurer och Extr. Envoijer; men Ressidenter, Envoijer och Abgesandter, som vid Hofvet under mindre Carractere uppvacktade, blef en sådan frihet icke förund eller beviljad. (K. br. till Öfverståthåll. A. Sparre, d. 18 Jul. 1668).

Utaf R. Rådet och Öfver-Ståthåll. Baron S. Rosenhanes Ämbets Relation, inlämnad år 1663, inhämtas: att Slottet var efter gamla desseinen mäst behållit; men fordrade många oumgängeliga reparationer, hvartill på några år, inga medel blifvit bestådde. Utom Konungen och Dess Fru Moder, var der, de förnämste Collegier då inlogerade; såsom Hof-Rätten, Krigs-Rätten, Cantzlie med Riks-Archivum, Cammar-Collegium med dess Archiv, Handels-Collegium, såsom ock Riksmarskalken, Hofmarskalkarne, Hofmästerinnor och Hoffruntimbret, Kongl. Bibliotheket, Husgeråds-kammare, Apothek m. m. Sammaledes Öfver-Ståthållaren med Slottsbetjente. Innom Slottet, var ock Kyrka, Arklie och Rustkamrar, Kök, Källare, med mera som för Hofvet nödigt var. Hvad som utom Slottet fordrade underhåll af Kronans medel, voro fyra stycken broar, Stallet, Mynthuset, Rännare-banan, Hissarhuset på Waldemars-ön, Trägårdarne med plank, Slacktare- Bagare- Brygge-hus och Tvättstuga.

Öfver- och Under-Ståthållarens rum inrymdes 1666, till Krigs- och Commerce-Collegierne, som afträdde sina, till conference-rum med Ministrarne. (K. br. till Öfverståth. Cl. Tott d. 3 Febr. 1666). — Leyongården skulle förbyggas, till gevärs, med flere sakers förvarande, som på Slottet icke väl kunde rymmas. (K. br. d. 24 Mart. 1666). De små kyffen och träbyggningar, som omkring Slottsmuren byggde voro, skulle borttagas. (K. br. d. 8 Julii 1668).

Angående byggnader och inrättningar på K. Slottet, gjordes under K:s minderårighet flere förslag; såsom om en Rännarebans inrättande och en öfvertäckt hviloplats för Öfverheten, att derifrån se inn uti Rännarebanan, då der någon lustbarhet anställtes; om ett gallerie i samma ändamål, för Fruntimbret; om en ny trägårds anläggande, med tre afsatser ned till sjön, med fiskedam och vattenkonster, hvartill vattnet skulle ledas, antingen från Fateburs-sjön på Södermalm, eller med en vattenqvarn drifvas från Strömmen; men dessa projecter torde icke hafva kommit till någon mognad och verkställighet.

Under K. Carl XI:s vistande i Skåne, påminte Öfverståthållaren Clas Rålamb, om medel till Slottets reparerande; och uti ytterligare underdånig skrifvelse derom, af d. 11 Apr. 1677, bifogade han Architecten Nicod. Tessins besigtning öfver Slottets bofälligheter, innehållande: att sparrar och bräder på taket, öfver K. M:ts våning, voro bortrutnade, så befrucktandes vore, att taket i ett stormväder kunde rifvas af; att taket öfver stora Slotts Köket, Kyrkan och gröna gången, hängde på styltor, och att Kopparen knapt kunde hålla sig vid brädren, som oftast här och der afblåser; att å Östra flygeln som är byggd å nyo, det förlorade taket håller på att falla inn uti byggningen; att den dubbla trappan på stora Borggården, som går upp åt lilla Borggården och åt tre Kronor, vore alldeles bofällig och af vattnet fördärfvad, och kunde borttagas, efter den dessutan icke kommer i dessein, utan står fast mera i vägen, på stora Borggården; att hela den delen som är emellan berörde dubbla trappa, och intill Kongl. lilla Rådkammaren, lutar till fall; att altanerne omkring tre Kronor, äro mycket fördärfvade, samt trappan åt gamla matsalen; äfven tornet öfver Hännes M:ts stora fyrkant; muren utmed Slotts-Kyrkan, på båda sidor om gången åt sjöporten, lutande till fall; huset utmed fogleburen, vore bofälligt och rutit; m. m. (Öfverståth. br. ifrån 1675 till 1682, i K. Riks-Archivo).

Enligt K. brefvet d. 28 Febr. 1665, skulle de underhålla rummen, som bebodde dem.

§. 9.

En mera lysande tidepunct, för Slotts byggnaden inträffade med Nicod. Tessins återkomst till Riket, efter hans sista utländska resa. Med hvad allmänt bifall, han 1688 förfärdigade Desseinerne till nya Slottet, kan jämväl deraf dömmas, att Konungen i Frankrike, lät genom Dess härvarande Extraord. Ambassadeur, vid en serskild begärd audience, gratulera Konungen, till ett så stort och härligt verks företagande, som den tilltänkte nya Slottsbyggnaden. J. de la Vallée, skall ock, som det berättas, afgifvit en dessein till Slottets i ståndsättande, med bibehållande af de gamla byggningarne; så vidt de kunde intagas och nyttjas vid nybyggnaden; hvilket af Konungen skall blifvit väl ansedt; såsom mera öfverensstämmande med Hans goda hushållning; än att rifva bort det gamla, och bygga ett alldeles nytt Slott.

Uppå Hof-Architecten Tessins Memorial, resolverade K. d. 3 Mart. 1692: 1:o) att som Slotts-desseinen, skulle blifva alldeles vanskapelig och oformelig, om inkörslen på Slottet skulle rättas, efter linien af nya bron, som då kort förut blifvit anlagd, emellan Slottet och Norremalms-torg; i det stället om bron blef inrättad, midt för Norrmalms-torget och midt uppå Slottet, allt sammans skulle komma uti rätt vinkel, och linien stanna uppå medelfenstret öfver borggården, samt torget vinna ett större anseende; än när bron går ifrån sidan af torget; anförandes att samma bro blifvit anlagd, för den linien man velat observera ifrån Tre kronor till Brunsviken, genom stora Stenhus, Brunkeberg och Sandåsar, m. m. Altså och emedan K. M:t ansåg onödigt, att göra vidare reflexion, på nyssnämde linia, ty skulle nu mera, afseende hafvas på Slottets och Torgets reglerande, efter som det sig kunde göra låta och föreslagit blifvit. 2:o) bifölls den gjorde föreställning, om förtagningarne i murarne och de yttersta fenstrens bortlämnande tills vidare; så till murarnes bättre sammanbindande, som regularitetens iagttagande, och att hafva tillfället öppet, till rummens beqvämligare inredning och communicationer dem emellan, genom gångar och små rums byggande; m. m. 3:o) Betygade K. M. sitt välbehag öfver den försigtighet som brukad var, genom grundens proberande på åtskillige ställen, längs Norra sidan; hvarvid befunnit var, att den delen deraf som ungefär till två tredjedelars längd, alldeles går under vattnet, samt skiftevis är uppmurad jämn och väl, af stor gråsten, bestod af tämmelig tjocklek och storlek; men att grunden af den öfrige tredjedelen, vid Kyrkan, väl icke var så djup befunnen, utan uppgick högre, under sjelfva Tornet, dock vore så väl och fast murad, mästedels på klappursten och sand, att man på säkra skäl, kunde göra det slut, att samma grund, som kunde bära Tornet, skulle vara nog stark och pålitelig att bära lika tyngd och last derbredevid. 4:o bifölls, att hvar Mästare skulle svara för sitt verk, det han sig efter desseinen åtoge. 5:o bestod K. M:t, Slotts-Byggmästaren och hvarje Murmästare 1 R:dr för hvar dag de arbeta. 6:o faststältes huru Gesellerne, skulle aflönas, efter flit och skickelighet. 7:o skulle Architecten få antaga, Snickare efter egit godtfinnande. 8:o Gillades den vidtagne anstalt, att fordra bjelkarne med bly bössor. 9:o skulle vederbörande Landshöfdingar anbefallas, att hålla K. M:t tillhanda, den qvantitet godt tegel, som i hvarje ort stod att erhålla; och 10:o gillades den föreslagne controll, på arbetet och alla daglistors attesterande, till underslefs förekommande.

Med Slotts-byggnaden gjordes derefter en början 1692, på den Norra sidan; hvilken till Konungens synnerliga välbehag, emot allas tanka och förmodan, medelst Tessins oförtrutna flit och möda, till en stor del, ifrån grunden, på kort tid, blef under tak bragt.

Härom skall Gr. Dahlberg, uti en gjord anmärkning, yttrat, att den mycket kostbara och prägtiga byggnaden af Slottets Norra flygel; är efter en vacker Architecture af Kammarherren och Öfver-Architecten Tessin anlagd, tillika med det härliga Capellet, hvars likhet uti skönhet, man näppeligen uti Europa lärer finna, och innom tre års tid, fullkomnad är.

Enligt K. Carl XI. egenhändiga dagbok, begynte man i Martii 1692, att nederrifva Norra sidan af Slottet och gröna gången. Muren emellan Slotts-Kyrkan och Västra fyrkanten, blef alldeles nederrifven; men den Norra, som vette utåt, blef allenast något öfver hälften, nedrifven. Den 30 Apr. samma år, lades första stenen öfver Kyrkan, och d. 5 Sept. begynte de lägga koppar uppå taket. 1693 d. 27 Febr. uppsattes ställningen i Slotts-Kyrkan, och 1694 d. 8 Dec. blef Kyrkan färdig. 1695 uppsattes 2:ne skilderier af Ehrenstrahl: Christi Korssfästelse och yttersta Domen. Juledagen speltes första gången, på de nya orgorne. 1696 kommo bänkarne och marmorgolfvet i Slotts-Kyrkan, som skall kommit ifrån Amsterdam.

På vänstra gafveln fram i Choret, var under hvalfvet en stor förgyld Krona, hållen af 2:ne Änglar och derunder K:s och Drottn:s inbundne Namn af guld, på ett fällt af blå botten, hvarunder på en lång fyrkantig tafla stod att läsa:

MDCXCIII Postridie Fest. Jubil.
Ædes hæc fatiscens restaurari coepta
Et Basilica in hanc formam redacta
Consvetis sacris sub opere non interruptis
Manum ultimam habuit A:o MDCXCIV.

De fyra stenpelare, som stått på sidorne, af den nedertagne portalen til Slotts-Kyrkan, blefvo 1693 skänkte till Kongl. Secreteraren af Staten C. Piper.

Öfver byggnaden å Norra Slotts-sidan, slogs en skådepenning 1692; föreställande på ena sidan K:s bild, med namn och titel: å den andra Norra Façaden af Slottet, öfverskrift: Virtute Domini perennat; nederst 1692, och med små bokstäfver: Tessin inventor.

Slottsgrafven som, fordom varit så djup, att skepp och farkoster, kunnat lägga intill Slottet, skulle efter nya desseinen igänhvälfvas, med sandsten och starka pelare inunder, som höllo upp hvalfven, och jämnas åfvan uppå till en slät plats; uti hvilka hvalf, till Slottets behof, ved förvaras skulle. Utmed Slotts-grafven har ock i älldre tider varit en mur, emellan Herman Wrangels hus och Stor-Kyrko-hörnet.

Om hösten 1694 ankommo från Gottland, de bägge stora Colonnerne, till portalen, af alldeles ovanlig storlek. De innehöllo hvardera 125 fot i qvadrat, och voro 10 ½ aln långa. År 1695 uppsattes de fyra statuërne, i nicherne, samt de fyra renomeerne, öfver bägge portalerne; trappan förfärdigades och arbetet fortsattes på uppkörslen.

På Tessins memorial, bevilljade K. d. 22 Jan. 1695, till Kopparsticks förfärdigande, öfver den nya Slotts Façaden emot malmtorget, 1000 d:r S:mt. Af dessa Kopparstick, som skulle göras af den bästa Mästare i Paris, skulle sedan exemplar sändas, till Frankrike, Tyskland, Italien, för att gjöra byggnaden namnkunnig.

År 1696 arbetades på Nya Stats-Contoiret, och Colonnerne vid Råd-kammaren nedertoges. Det Ryske monumentet, som man med all flit sökt conservera, undermurades. Det föreställte ett Lejon, hållande i högra framfoten ett dragit Svärd, samt i den vänstra, Sveriges vapen tre Kronor, och trådde med bakfoten, på en Ryssemössa. Der gent emot stod en Grip och Drake, med sabel i fullt hugg; hafvandes således emellan sig, vapnet 3 Kronor, hvarom de syntes strida.

Konung Carl XI. hade befallt att en modell uppå Slottet och dess fyra sidor skulle förfärdigas, hvarom Tessin uti memorial, af d. 3 Feb. 1696, förmäler, att hela Slottet i ett sådant ändamål, vore noga afmätt och en General-Dessein disponerad, till ett så särdeles reelt verk; att dervid många svårigheter möta; att uppå Louvren i Paris, voro 2:ne modeller gjorde, som kostat öfver måttan mycket; att facciaterne här på Slottet, vore man finnad att förändra, som fordrade så mycket större speculation, som att de sidorne, derest stora trapporne och Vestibulerne komma, största svårighet och särdeles i Modeller, med sig hafva; att modellen som för Köpenhamns Slott, är till största delen förfärdigad, är intet uppå alla sidor different utaf facciater, och alltså så mycket lättare, som det ock ligger på en jämn place, och den fjerde sidan är en terrasse, hvilken modell blifvit accorderad för 5000 R:dr, och det utan räkning eller ansvar, hvilket vid ett sådant verk ock vore omöjeligt, utan för ett slump-köp; underkastandes allt detta Kongl. M:ts villja och behag. På original-Memorialet, finnes väl påskrifvit: Exped. d. 6 Feb. 1696; men då detta påtänktes och den ståteliga Slotts-byggnaden höllt på att fullföljas, inträffade förödelsen; sedan på samma byggnad en summa af 311,811 d:r 30 öre 8 p:gr var använd, samt på 1697 års stat redan 60,000 d:r S:mt utassignerade^[24].

Konung Carl XI. var afliden d. 5 Apr. 1697, och den 7 påfölljande Maji, uppkom en häftig vådeld på Kongl. Slottet, den man först blef varse, kl. tu vid pass, e. m. genom hvilken hela Slottet afbrändes med Tornet Tre Kronor och den nyligen färdige blefne kosteliga Slotts-Kyrkan; allenast några få rum blefvo behållne, uppå lilla borggården, tillika med Slotts-Cantzliet, Kongl. Räntekammaren med dess hvalf och Skattkammaren^[25], samt de våningar och rum, hvilka Kammar-Collegium, Kammar-Revisionen, Reductions- och Stats-Contoiret innehade; af Archivi angelägne acter och handlingar, blefvo större delen bärgade, såsom ock hvad dyrbarast var, uti Deras M:trs våningsrum och någon ringa del af Bibliotheket. Konungens Lik, som ännu stod qvar, i den kammare, der K. var i lifstiden van att vistas, hvilken ock sedan blef från elden alldeles befriad; låt man strax bära neder af Slottet, och till fordom Drotzen, Gr. Pehr Brahes hus, tädan det blef sedermera d. 8 Maji, om aftonen, tagit och insatt uti Riddarholms Kyrkan. Kongl. Famillien tog nattläger hos Kongl. Rådet, Gr. Bengt Oxenstierna, och flyttade andra dagen om aftonen till Carlberg. Den 31 Oct. s. å. flyttade Hofvet till Staden, uti Riks-Fältherren Gr. Carl Gustaf Wrangels hus. (Drottn. Ulrica Eleonoras anmärk. till K. Carl XII. Hist.).

Den 4 Junii s. å. befalltes redan, att den delen af Slottet, der Kyrkan förut varit, på Norra sidan Öster ut, skulle uti nya desseinen apteras till tjenlige rum för Cantzliet; men till Cantzlie-Archivum de hvalf, som komma att anläggas, uti den första våningen under Kyrkan, der den då skulle blifva, efter som nästan intet eldställe, dersammastädes erfordrades.

Med de efter branden qvarstående murars nedbrytande, gjordes äfven en början 1697, i Julii månad. Den 17 Maji s. å. afgick K. M:ts bref, till Krigs Collegium, att som till befarandes var, då de afbrände Slottsmurarne neder vid vattuporten blefvo nederrefne, eller ock af sig sjelfve, som redan med en del skedt var, nederföllo; att de sönderkrossade hvalfvet, hvaruti åtskillige arklie-saker, då ännu voro förvarade, hvaraf de kunde taga skada och olycka förorsakas; så befalltes Collegium, draga försorg, att berörde arklie-saker, derifrån i tid, måtte blifva transporterade, och på ett säkrare rum i förvar satte. (Regist. i R. Arch. fol. 1043).

Vid de fallne murars och Slottets åter upprättande var det en lycka, att K. Carl XII. ägde en Tessin. Honom anförtroddes nu att författa nya planer och ritningar till Slottets återuppbyggande, hvilka mycket, prydeligare och efter alla konstens reglor förfärdigade; den unge Konungen med så mycket nöje och välbehag, icke allenast till alla delar gillade; utan ock betygade derföre, i så måtto sin Kongl. ynnest och välvilja för Tessin, att han benådade honom, med Öfver-Intendents Ämbetet, och inseendet öfver alla dess Slott, Hus, Trägårdar och Byggnader; tilläggandes honom rang, lika med Öfverstar. Original-ritningarne till nya Slottsbyggnaden, som ännu finnas, äro såsom approberade påskrefne, af Konungens tillförordnade fem Förmyndare. K. Carl XII. lät deröfver författa skrifteliga anmärkningar, då samma ritningar, år 1715, blefvo i Christinæhamn, å nyo uppviste och öfversedde^[26].

Konung Carl XII:s Krig, (Det är att med ett ord, nästan innefatta hela Hans lefnad); Hans utrikes vistande, Hans segrar och Hans olyckor, med de deraf minskade och ändteligen alldeles saknade tillgångar, både på folk och penningar, voro de gällande orsaker, att slottsbyggnaden omsider måste inställas.

Det har blifvit anteknat, att några grundmurar blifvit lagde af Ryske och Saxiske Fångar. På Östra sidan uppfördes, de nya stora arcaderne af huggen sten, till en och en half vånings högd, af ett stort och ädelt utseende; det ena Lejonet af Bronze uppsattes 1704 i Maji, och något efter, det andra, uppå stora piedestaler, vid uppkörslen på Slottets Norra sida, och murarne omkring borggården, voro 1705 till 3:ne alnars högd uppförde, hvarmed arbetet till större delen, torde hafva afstannat.

Att Slottets prydnad och meublerande, emedlertid varit påtänkt; kan till bevis anmärkas, att Grefve Liljeroth, förde med sig 1704 ifrån Haag, en stor packe med väfde kosteliga tapeter, eller så kallade Haute-Lisse, gjorde i Paris, som föreställa K. Carl XI:s actioner, hvilka nu sitta i Kgl. Seraphimer-Capitlets sal, innanför Råds-rummen. Uti en Rese-beskrifning, öfver Sverige säges, att desse quatre tableaux en tapisserie, blifvit skänkte af Ludvig XIV^[27].

Om Kongl. Husets inflyttande, efter Slottsbranden, uti Wrangelske Palatset på Riddarholmen, nu gamla Kungshuset kallat, och dess vistande derstädes, till år 1754; är angående Riddarholmen omförmält.

Sedan efter erhållen och någorlunda stadgad fred, R:s Ständer år 1727, åtagit sig en bevillning, till Slotts-byggnads hjelp, till en fjerdedel af den så kallade lön- och betalningsafgiften; hvarom uti Påbudet d. 18 Dec. 1727, förordnadt finnes; företogs åter Slottsbyggnaden, i Mart. månad 1728, sedan den i 20 år nästan alldeles varit afstannad.

Att här uppgifva huru arbetet år ifrån år, blifvit företagit och fortsatt; fordrade icke allenast, en närmare tillgång, till Slottsbyggnads-Directionens handlingar; utan kunde ock här anses, för en onödig detail och tröttsam vidlöftighet. Då Öfver-Intendenten Gr. Carl Gustaf Tessin, 1741 inträdde i Råd-Kammaren, emottogs Slottsbyggnaden, af Baron Carl Hårleman; ock blef så vida fullbordad, att Kgl. Hofvet 1753 kunde i K. Slottet inflytta; då Baron Hårleman ock s. å. d. 9 Febr. afled. Han hade i synnerhet besörjdt byggnaden, af de tvänne på Östra sidan af Slottet varande Flyglar. Af de i koppar stuckne Plan-Chartor och façader öfver Slottet, så väl som Perspectiv-ritningarne, i Grefve Dahlbergs Verk, inhämtar man en nästan tillräckelig underrättelse, både om Slottets inre beskaffenhet och indelning, samt dess yttre utseende och byggnad. Om de förändringar som dermed tid efter annan skedt, och om rum och våningars anordnande, än till ett, och än till annat behof, varder härefter något korteligen anmärkt.

År 1734 d. 4 Dec. blef grundstenen lagd, till de å yttre, eller lilla borggården, uppförde runda flyglar, genom då varande Öfver-Intendenten Gr. C. G. Tessin och fyra Deputerade af Riksens Ständer. Den Skådepenning af 23:e storleken, deröfver blifvit slagen, finnes i C. Rådet Berchs beskrif. om Sv. Mynt och Skådepenningar omförmäld, och beskrifves sålunda: Konungens bild och namn. Rev. denna Inscription: Palatium Holmense Splendori ac perpetuitati Regni Svetici Sacrum, Auctoritate Caroli XI. Exstrui coeptum, Sub Carolo XII. continuatum, at mox per belli calamitates aliqvantisper intermissum, tandem perfectionem a Frederico expectat: Qvi præsentibus Regni ordinibus primum lapidem areæ porticibus ornandæ feliciter posuit. MDCCXXXIV. En annan Skådepenning vid samma tillfälle finnes tillika nämd i Ziervogels Hist. Afhandl. om Sv. Mynt och Medailler, 1755. 4:o, p. 16.

§. 10.

Kyrkan eller Slotts-Capellet, 125 fot långt och 42 bredt, är nu på Slottets Södra sida, till höger, vid ingången i Slotts-hvalfvet, ifrån Slottsbacken. Uppgången dertill, är en å ömse sidor varande rund trappa. Capellet intager i högden tvänne våningar af Slottet. Taket är prydt med en makalös tafla af Ehrenstrahl. Gezelius i sitt Biograph. Lexicon, berättar, att Hof-Intend. Joh. Pasch, helt och hållit öfvermåladt och gjordt taket i Slotts-Capellet färdigt, som var börjadt af Fransyska Målaren Taraval. Altaret, föreställande Frälsaren i Örtagården, blef börjadt af Bouchardon, fortsatt af l'Archevesqve och fullbordat af Sergel, som dervid lagdt sista handen. Predikstolen af Bildhuggeri-arbete, helt och hållen förgyldt, hvilande på en Grouppe af de fyra Evangelisters emblemer, guten af bly, af Directeuren Meyer. — Uppgången till Orgel-läcktaren är i muren intagen, ifrån nämde stora rundel-trappan till Capellet.

Här begår Kongl. Slotts-församlingen den vanliga Gudstjensten; och utom de vid Kongl. Hofvet, förefallande högtideliga tillfällen och Ceremonier, såsom Kgl. Personers Döpelse, Vignings- och Kyrkotagnings-acter; sker ock här vanligen, Herrar Seraphimer Riddares Dubbning, då deras vapen uppsättas, kring väggarne i Choret. Här hålles ock sedan Svenska Academien instiftades, årligen d. 20 Decemb. K. Gustaf Adolphs messa, eller ett tal från altaret, till denna stora Konungens åminnelse, som så nitiskt försvarade sina trosförvandters frihet.

Ett särskilt rum med fenster inåt Capellet, är främst emellan altaret och Predikstolen; inrättat för Kongl. Famillien, till Guds-tjenstens bivistande. Efter 1697 års Slotts-brand, höll Slotts-församlingen sin Gudstjenst, först uti en dertill inredd Sal på Riddarhuset, allt till 1719, då den flyttades till stora salen i gamla Kungshuset och derifrån 1744, till Riddarholms Kyrkan, till dess nya Slotts-Capellet blef färdigt. — Slotts-församlingen hafver ock sin fattig-cassa och en Direction under Riksmarskalkens ordförande, som hafver till syn och vård om fattig-medlens utdelande, till de mäst behöfvande, ibland dem, som till församlingen höra.

Rikssalen af lika längd och bredd, som Capellet, hvartill är en lika motsvarande trappa; är ock af lika högd och intager andra hälften af Slottets Södra sida. I denna vackra och ansenliga sal, kunna samtelige Riksens Ständer inför Konungen församlas. I gamla Rikssalen vore alla Province-vapnen i Riket, målade, som Georg Wäst förmäler, i sin oration: de Civitate Stockholmia. (Ups. d. 24 Jun. 1665. Holmiæ in fol.), Fördom var främst i rummet, en upphögd murad plan; uppgången dertill af 8 trappsteg, innom sitt marmor skrank, som i sednare tider blifvit borttagit, och bygges nu i stället en upphögning af trä vid solenne tillfällen, der Konungens silfverstol eller Thron uppsättes, under sin med Guld-kronor beströdde sammets-himmel.

Emellan Riksdagarne har denna sal blifvit nyttjad till Masqverader, skådeplats och vid stora festiviteter innom K. Hofvet, m. m. Vid Vår nu regerande K:s tillträde till regeringen 1796, byggdes på vänstra sidan om Thronen en läcktare, högt upp under öfversta fönstren, hvartill en hög trätrappa nederst i salen, tjenar till uppgång.

Under Slotts-Capellet och Riks-salen, äro kök, skafferier och flere rum för Hof-betjeningen.

De rika Groupper af Krigs trophéer, som finnes öfver hvardera af de stora colonner, på façaden af Slottets Södra sida, äro af bly, gutne af Meyer.

I hela Norra sidan af Slottet, äro båda våningarne, till rum för Konungen och Drottningen inredde och meublerade, som Majestätet och den Kungeliga Högheten fordrar. De skulle förlora af en korrt och illa författad beskrifning. De böra beskådas; men med en kännares ögon, för att icke allenast se, de fria konsters täflan till Slottets varaktighet och prydnad, under tvänne Tessiners uppmuntrande vårdnad; utan ock det höga beskydd, de njutit af en Konung, som prydde sitt Slott, med uppsökte arbeten och mästarstycken, af Konsternes gyllende ållder.

Uti åfvannämde tvänne Fransosers resebeskrifning, anses detta Slott vara, ett af de vackraste nya Palatser som finnes; mindre än Slottet i Köpenhamn; men härligare meublerat. I de Kgl. rummen som beskrifves, anmärkes i Pelare-salen, de tvänne statuër af Sergel, Apollon de da tribune, och Venus Callypige, dont la tête est celle de la Comtesse Höpken; i Sammets-rummet, Kongl. Familliens Büster af samme berömde Mästare; I Cabinettet, trenne Antike statuër, Pescennius niger, Juno, och en ung man med en stork, hållande en orm, i sin näbb; i galleriet, alla dervarande taflor af Rubens, Coypel, Le Moine, van Dyck, Jordan, Vouverman, Rembrant, Witt, Simon de Pessaro, Berghem och flere store Mästare; samt statuërne, såsom Endymion, Apollo med de nio Muser, m. fl. som då (1791) voro i detta galleri uppsatte; men efter Konung Gustaf III:s död, blifvit flyttade till Museum. Om de öfrige Kgl. rummen fortsättes beskrifningen, p. 52—62; men man önskade hällst, hafva kunnat följa, en Svensk kännares och älskares af de fria konsterne berättelse, i ett så vackert och intagande ämne. Utländningars beskrifningar, om Sverige i allmänhet, äro icke att bygga på; äfven som deras omdömen om personer, ofta bero af tillfälligheter och emottagne falska berättelser.

Till konsternas beröm må här anmärkas, att Gipstaket i Drottningens matsal, bestående af 19 Sv. alnars bredd och 25 alnars längd, som måst för hotande instörtning nedtagas, och var af tvänne utländske målare, Francia och Dominiqve, med oljefärg på sjelfva gipsen måladt; blifvit af Hofmålaren Erich Hallblad aflyftadt och efter egen uppfinning transporterat på sin väf, och hela målningen, sedan nya gipstaket fått torka, åter uppsatt, utan den ringaste åkomma, i all sin fägring. Det är vår skickelige Hallblad till förtjenst, att denna Plafond blifvit räddad från undergång.

Inredningen af de Kgl. rummen, hafva väl undergådt åtskillige förändringar, emot Slotts-desseinen; men beqvämligheten, smaken, tiden och andra orsaker, gjöra sådant ofta oumgängeligt, i Konungars boningar.

Ifrån Arcaderne på Östra och Västra sidan af Slottet, äro trapporne till de Kungeliga rummen, af en utmärkt skönhet och Architectur; sirade med colonner, perspectiv målningar, de älldste Svenske Konungars Medailloner målade; Genier af Bronze som uppbära lycktorne, att upplysa uppgången, den mörka tiden m. m,

I nedersta våningen på N. sidan, hade Cantzlie-Collegium länge haft sine rum, då de tillika med nedra våningen i Nordvästra flygelen, uppbyggd 1758, som Revisionen och utrikes Expeditionen innehade; inreddes för Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen, Vår nu regerande Konung. Cantzliet har sedermera, återfått en del deraf. På andra sidan om Norra Slotts-hvalfvet, äro rum för Cantzlie-Collegii Expedition, och för den mindre Hofbetjeningen, kök, och i slutet af corridoren, ingången till Museum.

Af Slottets Västra sida, upptages en del, till Konungens Drabant-salar; å andra sidan äro Råds-salarne och Riddarsalen. Efter 58 års förlopp, intogo R. Råd, Råds salarne i nya Slottet, d. 13 Oct. 1755, samma dag som Riksdagen utblåstes. Åfvanpå har nu Hertigen af Öster Göthland, Prins Fredrich Adolph sine rum. Vid Råds Ämbetets afskaffande 1789, tillstängdes ock Råds-salarne, till bruk och nyttjande. Högsta Domstolen fick sitt sessions-rum, i den så kallade Slotts-Cantzlie eller Södra runda flygeln, på lilla borggården, och allmänna ärendernes beredning, först i Cantzlie-Collegii-rum, och sedan i Drottningens Toillete-kammare, tvänne trappor upp, åt stora borggården; men efter K. Gustaf III:s död, öppnades Råds-rummen, för nämde högsta Domstol och beredning.

Yttre façaden på denna Slottets Västra sida är decorerad, med i sten huggne colossale bilder, samt stora i bly gutne medailloner, af Meyer.

I Slottets Östra sida, är till vänster om trappan i första våningen, en del Drottningens rum, och till höger, Hertigen af Södermanland, Prins Carls våning. I entresolen och flerestädes uti afdelte våningar, hafva Hof-Frutimbren, Cavaillerer och flere till Hofvet hörande Ämbetsmän och betjente, sine logementer, som här skulle fordra en onödig vidlöftighet, att beskrifva. Klädkammaren med dertill hörande rum och Contoir i Östra Slotts-gången, midt emot Drottningens trappa, blef vid den år 1791, upplifvade inrättning af Befallningsmans Ämbete på Stockholms Slott, inredd till vånings-rum för Ståthållaren på Stockholms Slott, som innehafvaren af samma Ämbete då kallades.

Nordvästra flygeln eller den till vänster på Slottets Norra sida, är förut nämd. Der var fyra af Cantzlie Departementerne, då nedre våningen inreddes, till Kron-Prinsens rum; den öfre blef sedan, tillika med den dervid varande lilla flygel byggnaden, svarande emot den som Riksmarskalken innehafver, å andra sidan lilla borggården, jämte en del af Cantzlie-Collegii rum; inredd för Öfverste Kammar-Junkaren Baron G. M. Armfelt. De beredas och inrättas nu (1797) till Vånings-rum för H. K. M. Enke-Drottningen, med hela Nord Västra flygeln.

Nord Östra flygelen har åter efter Slotts-desseinen varit hel och hållen ämnad för Kongl. Bibliotheket, som derstädes väl inflyttades ifrån Grefve Pehrs hus; men först 1797, till innanrede blifvit färdig. Rummen utanföre, blefvo någon tid nyttjade till attellier, af Professor Sergel; till Antiqvitets Archivum, m. m. innan de under K. Gustafs tid, inreddes för Svenska Academien, och under förmyndare Regeringen 1794, till Museum Regium. Hvalfven derunder blefvo i stället för kök, i stånd satte och anordnade, att derstädes uppställa de skatter af Sculpturens mästar-stycken, Marmor-bilder, Buster, Antiqviteter, m. m. som ifrån Italien i Salig K:s tid blifvit förskaffade och förut varit i Konungens egna rum, till en prydnad uppsatte.

Den motsvarande flygeln vid Lo-gården, eller den Östra om Slottets Södra sida, har från början varit ämnad till skådeplats eller Comedie-hus; men 1754 blifvit i stället anordnad till vånings rum, för flere af Konungens Hof, och Hof-Staten tillhörig betjening. I undre hvalfven hafver ännu Cammar-Collegium, en del af sitt Archiv. På gaflarne af besagde flyglar åt sjön, öfver ingångarne till de så kallade Grottor eller källare och hvalf, äro stora stenar af brun Marmor insatte, ämnade till Inscriptioner, hvartill förslag ock blifvit uppgifne, uti K. Vitt. Acad. Handl. 3 Delen.

Af de runda flygelbyggnader på lilla Borggården, är i den ena Corps de Garde, rapport-sal, fängelse-rum, m. m. I den andra, byggd till Slotts Cantzellie, som decorationen öfver porten visar; blef Högsta Domstolen för någon tid inrymd. Flere af Cantzlie-Expeditionerne, hafva der haft sine arbets-rum. Man finner der nu (1795) utom General Adjutantens Cantzlie, kök och logementer för Hof-betjeningen.

§. 11.

På stora eller inre Borggården, som i en mäst liksidig fyrkant, innehåller omkring 17,500 qvadrat alnar, uppställes sedan år 1793 vacktparraden. Om inkörslen derstädes i K. Carl XI:s tid, är redan nämt. En derom uppkommen fråga, under K. Adolph Friedrichs regering, afgjordes i likhet, med hvad förut derom, af Senaten stadgat var.

Södra Slotts-planen, der en Obelisque varit ämnad att uppsättas, planerades med fyrkantig huggen gråsten 1793. Den utvidgades ock samma tid, i så måtto, att muren omkring In de Betouske huset och trägården borttogs; trägården raserades och Planen stenlades. Denna egendom var förut af Kronan inlöst för 25,000 R:dr. Gamla Bollhuset refs neder; vid Öfverståthållarens Ämbets-hus, fordom Tessinska palatset, borttogs tvänne murar och järngallret, som formerade en liten gård, framför samma hus. Hela platsen blef således öppen, och Finska Kyrkan synbar, som förut var instängd och börtgömd af flere byggnader. Detta gaf ett värdigare utseende för den Statuë, som efter K. Gustaf III. kommer att uppresas nedanföre, vid sjön, der Han efter sista Ryska Kriget, landade med sin skärgårdsflotta. Sedan Södra Slottsplanen således var öppnad, ändrades beslutet, att låta resa obelisquen, öfver Borgerskapets vackthållning, under Kriget, på Adolph Fredrichs torg, i så måtto; att K. M:t biföll, att den på Södra Slottsplanen skulle uppsättas emellan Slottet, Stor-Kyrkan och In de Betouske huset; hvarmed arbetet redan 1799 var mycket fortskyndat.

Lo-gården emellan flyglarne på Slottets Östra sida, torde ännu behålla sitt namn af Lejon eller Leopardsgården, som derstädes, i älldre tider varit belägen. Man finner i Palmsköldske antekningarne, att en Leopard derifrån en gång sluppit lös, som gjordt mycken skada; att huden af samma djur, sågs 1651 uti gamla Papistiske Kyrkan, der Enke-Drottningen då hade sin fatebur; att ett hus blef byggdt uti Lejon-gården 1666 för Rustmästaren; och på ett annat ställe, att vid Commediant-huset, vid gamla Slottet, Lejona kulan kalladt, var Rustmästare-byggnaden. Denna gården hafver efter nya Slotts-byggnads-planen, varit ämnad till en parterre, med sina afsatser ned till sjön. År 1772 vid K. Gustafs hyllning var här öfver trappan och uppgången til Östra sidan af Slottet en altan byggd, der Konungens Thron under sin Himmel var uppstäld, med plats på sidorne för Hännes M:t Drottningen och K. Hofvet. Rundt omkring gården voro läcktare byggde; så väl för R:s Ständer, decorerade med Rikets Landskaps-vapen på sina Fanor; som för en myckenhet åskådare. År 1778 gafs härvid Kron-Prinsens födelse, en högtid åt folket. Till parterre inrättades lo-gården 1793, efter K. M:ts Enke-Drottningens åstundan. Jorden fördes ifrån In de Betouske trägården, som utlades till Slotts planen; trän och bosquéer planterades; skuggrike Cabinetter med sina bänkar anlades; hela ballustraden åt sjön, fullsattes med stora blomster-krukor; tvänne Italienske Alebaster Vaser af ovanlig storlek, uppsattes till höger och vänster om gången, der ock en Venus i Nichen af trappan pryder sitt ställe. Denna plan nyttjas nu som en vacker promenad och ett angenämt hviloställe, den vackra tiden af året.

Vid ingången till yttre borggården af Kgl. Slottet, var till firande af Konungens födelsedag d. 21 Jan. 1791 en Äreport upprest, som föreställte flere allegoriska stycken, af Dépres författade. (Gjörwells Al. Tid. 1791).

§. 12.

Uti de först upprättade desseiner af Grefve Tessin till Slotts byggnaden, var redan faststält, att bron från Slottets Norra sida, skulle anläggas midt för Norremalms-torg, i rät vinkel ifrån porten midt på façaden af Slottet. Som denna bro af ålder blifvit ansedd, böra besörjas af den i 70 år uppburne Slotts hjelp; ifrån Slottet till Helgeandsholmen, eller öfver den Södre smalare grenen af Norreström; och dess anläggande efter Slotts-byggnads-Directionens tillstyrkande, äfven blifvit i så måtto börjad, att tvänne stenkistor redan i K. Adolph Fredrichs tid, i samma ändamål, eller såsom damfästen blifvit nedsänkte; så torde en kort beskrifning om denna bro, här böra få sitt rum.

Sedan igenom 1780 års flod och öfversvämming, nyssnämde stenkistor till damfästen för den tilämnade marmorbron, blifvit rubbade och obrukbare, då de i pråmar byggde blifvit nedsänkte, utan skedd pålning i botten i en strykande ström; så uppstod fråga icke allenast, om möjeligheten, af denna bros anläggande, med säkerhet för en framtid; utan ock om påliteligheten af sjelfva grundvalen till Kgl. Slottet. Om Tessins varsamhet att låta pröfva grunden, innan Slotts-byggnaden å Norra sidan företogs; är i det föregående något nämt. Dervid har sedermera blifvit anmärkt, att Norreström efter 1780 års vattuflod, blifvit djupare invid Slottet; att det icke bör förefalla underligt, då detta mälarens utlopp, ifrån 80 alnars bredd, blifvit tid efter annan så hopträngt, att bredden, hvaröfver marmor-bron kommer att byggas, skall nu blott utgöra 30 alnar; hvilket åter öker vattnets värkan, både på botten och nästgränsande stränder; — men då man härvid tillika besinnar, att grunden till Slottet är anlagd, tätt utmed strömmens fordna brädd, och att Apparellerne eller den så kallade Lejonbacken, med 20 alnars minskning i strömmens bredd, är grundad på en fast och säker pålbädd; så försvinner all farhåga, om påliteligheten af Slotts-grundvalen. Hvad åter bron angår, förmenes dess anläggning, vara så mycket mindre vådelig; som botten dertill är den fördelaktigaste, bestående af en fast klappur; allenast dervid iagttages, de försigtighetsmått, som vid stenkistors nedläggande i strömfåror äro oumgängelige, och att sedan de förre Damfästen blifvit upptagne; att åt hvalfvet gifves den möjeligaste bredd som kan erhållas^[28].

Sedan K. M. d. 19 Aug. 1787, lagdt grunden till bron öfver Östra delen af Norre-ström, som af Stadens tillökte inkomster borde besörjas; fastställtes den 30 Martii 1791, vid pröfningen af desseinen till Södra hvalfvet af bron, eller det närmaste intill Slottet, att det borde blifva Stadens ovilkorliga skyldighet, att fullkomna hela brobyggnaden, och således äfven hvalfvet och bron, emellan Helgeandsholmen och Slottet. — Om ändring härutinnan inkom Öfver-Ståthållare-Ämbetet d. 7 Mart. 1793; anförandes å Magistratens och Borgerskapets vägnar, att den Staden ålagde skyldighet, att bygga sistnämde bro, vore öfver Stadens förmåga att verkställa; att Staden förut deröfver icke hörd blifvit; att den fond d'amortissement af 16,666 R:dr 32 sk. som Staden ägde, till Östra Norrebro-byggnaden, blefve så besvärad, innan samma bro hann fullbordas, att deruppå inga vidare lån kunde upptagas, och att Staden dertill icke ägde någon annan fond; att fråga förut alldrig varit emellan Kronan och Staden, om denne tillökte byggnads skylldighet; att den från Slottets första anläggning och plan, blifvit ansedd såsom Slottet tillhörig; att den leder till communication emellan Slottet och Kongl. Stallet; att Helgeandsholmen med Kongl. Slottets grund, tillhöra Kronan; att Lagen i B. B. talar till Stadens förmån, och att Staden icke begagnar fiskevattnet, i denna del af Strömmen, m. m. Resolutionen häröfver d. 19 Mart. 1793, innehåller, att Staden härutinnan borde ställa sig till efterrättelse, K. Maj:ts bref och befallning, af d. 30 Mart. 1791.

Till kostnadernes bestridande vid denne Staden ålagde brobyggnad, biföll K. M. sedermera, på Öfver-Ståthållaren Baron von Essens underd. hemställan, och de derutinnan anförde skäl, en tillöknings Beurs-afgift, till år 1838, af ¼ procent på Svenska Skepp, för utifrån inkommande eller till utrikes orter gående tullbare varor, och ½ procent på främmande fartyg, lika med Kgl. brefvet, af d. 20 Jan. 1767. Hvilken afgift kommo att utgöra, för utgående varor, af hel och halffria skepp, 6 sk. och af ofria 12 sk. samt för inkommande varor, af hel- och halffria skepp 4 sk. och af ofria 8 sk. af hvarje 100 R:drs utsatt värde, uti 1782 års Sjötulls-taxa; som under särskilt räkning, uti Tolags kammaren, skulle emottagas och uti Stadens Cassa ingå, enligt K. br. d. 22 Oct. 1781. (K. bref d. 3 Mart. 1796).

Den år 1787 påbegynte brobyggnad, öfver Norra Strömgrenen, blef 1797, så färdig, att H. K. M. Drottning Frederica Dorothea Wilhelmina, deröfver hade Sitt intåg, den 31 Oct. s. å. Vid samma högtideliga tillfälle, skyndade man, med den Västra gamla Norre-brons afhuggande och quains förfärdigande, från nya bron, till communications öppnande med Helgeandsholmen, Norr om Gr. Pehrs Hus.

Till betygande af sitt deltagande, i Rikets allmänna glädje öfver Konungens förmälning med Prinsessan af Baden, hade Borgerskapet den 25 Sept. 1797 beslutat, att låta undanrödja alla hinder, för anläggningen vid brons byggnad emellan Slottet och Helgeandsholmen; att samma bro, så skyndesamt som ske kunde måtte fortsättas och fullbordas, samt minnet af den glädjefulla anledningen, till detta beslut, åt Efterverlden öfverlämnas. Detta Borgerskapets förklarade nit, hade K. M:t med nådigt välbehag ansedt och upptagit. Det var förut Staden som en ovillkorlig skyldighet ålagdt, att bygga bron, och K. M. hade till lättande af kostnaden, ålagdt Slotts-byggnads-fonden, att medelst de gamla landfästens upptagande, undanrödja de hinder för byggnaden, som Staden icke vållat; hvartill Borgerskapet nu åtog sig, att den dervid erforderliga kostnad bestrida. Ett förslag hade dertill blifvit upprättat, som fordrade öfver 30,000 R:dr. En förståndig och vid slike byggnader van Bonde ifrån Helsingeland, Renvall benämd, skall med betingande af 2 R:dr om dagen och arbetslön för 40 man af Helsinge-Regemente, åtagit sig detta arbetet; hvartill en början gjordes i slutet af år 1797.

§. 13.

Om den så kallade Slottsrätt bör här anmärkas: att Kon. Carl XI, under d. 18 Octob. 1681, låtit utfärda Dess nådiga fullmagt, för R. R. och Öfv. Ståthållaren Gr. Jöran Gyllenstierna, att introducera en Slottsrätt, som skulle bestå af Öfver-Ståthållaren, att föra Presidium, eller den han i sitt ställe förordnade; hafvande sig tillhanda Under-Ståthållaren och Slottsfogden, samt de andre ordin. Slottsbetjente, jämte 4 andre lagfarne gode män, dem Öfver-Ståthållaren efter sakens beskaffenhet, hade att utse och tillförordna, och Slotts-Secreteraren till protocollets förande. Denna rätt skulle i Slotts-Cantzliet upptaga, ransaka och dömma, öfver alla excesser, som en och annan, utom Hof-betjente och Konungens Garde kunde begå uppå Slottet eller innom dess jurisdiction. Var brottet så svårt, att det angick lifvet, skulle deröfver K:s förordnande afvacktas. I de förekommande målens afdömmande, hade Slottsrätten att ställa sig Hof-Articlarne till efterrättelse. Genom Kgl. brefvet af d. 19 Julii 1698 blef Slottsrättens Jurisdiction, i så måtto utvidgad, att äfven alla de excesser och förgripelser, som uti de rum, hvilka af K. M:t och Rikets Collegier enskilt nyttjas, samt uti K:s trägårdar begås, skulle af Slotts-rätten upptagas och afdömas. Slotts-rättens ledamöter blefvo denna tiden tagne af Slotts Cantzliet och Magistraten, intill dess, genom K. förordning af d. 9 Martii 1733 stadgades, att Öfverståthållaren eller den hans Ämbete företrädde, skulle såsom Preses i Slotts-rätten, sig till Ledamöter och Bisittare adjungera en af Hof-Staten, en Officerare af Gardet, en af Artilleriet, en af Amiralitetet och tvänne af Magistratens medel; innehållande samma förordning tillika, att alla klagomål öfver buller, oljud samt öfvervåld, som i Stockholm på torg eller gator sig tilldraga kan, emot publike Vackter och Patrouller, skola af Slottsrätten upptagas, ransakas och afdömas. — Genom K. br. af d. 27 Jun. 1733 erhöll ock Slottsrätten frihet, att leuterera och blef således, som K. b. d. 13 Maji 1743 det vidare förklarar, för en Öfver-rätt att anse.

Slottsrättens Jurisdiction, Extenderades sedermera uti K. br. d. 9 Mart. 1737, äfven till sådane brottmål, som härrörande af excesser och öfvervåld på gator, torg eller andra ställen i Stockholm, dag eller nattetid begås, af 2, 3 eller flere sådane personer, hvilka eljest under särskilte Domstolar höra. — Vidare är uti K. br. af d. 21 Nov. 1744 förklarat, att som Slottsrätterne äro förordnade att ransaka och afdöma de brottmål, som på och vid Konungens Slott sig tilldraga; så borde ock alla de personer, som för något brott, vid Slottsrätten komma att tilltalas, inför samma Rätt laga ansvar göra; oaktadt under hvad Domstol, de elljest för sina personer lyda kunde; samt den brottslige efter Hof-Articlarne anses, der brotten innom borgen skedt. — Sluteligen förordnades uti Instructionen för Öfver-Ståthållaren i Stockholm af d. 25 Aug. 1791, §. 22, att Slottsrätten upptager och afdömer alla de brottmål, hvilka begås af en och annan, utom Hofbetjenterne, på K. Slottet, uti Rikets Collegier och Kongl. Trägårdarne; emot främmande Hofs Ministrar och deras Betjente; äfven af flere personer, som elljest lyda under särskilte Domstolar; öfver förbrytelser som både Officerare och Gemene af Brandvackten kunna föröfva, samt äfven sådane förgripelser som föröfvas emot publike Vackter, så innom som utom hus. Öfver så beskaffade brott, som till Slottsrättens upptagande höra och af främmande Ministrars Betjente begås, har äfven Slottsrätten dömt, sedan efter underdånig anmälan, Konungen dertill i nåder låfgifvit. Presidium i Slottsrätten föres af Öfver-Ståthållaren; men som andra ämbetes-gjöromål, honom sällan tid dertill lämna, så varder det ock vanligen af Under-Ståthållaren bestridt; är han hindrad eller frånvarande, så tillkommer någon af Cheferne vid Gardet, Artilleriet eller Amiralitetet, att jämlikt Kgl. br. af d. 9 Mart. 1737 i Slottsrätten företräda Öfver-Ståthållare-Ämbetet och derstädes Presidium föra.

§. 14.

Om Ståthållare-Ämbetet på Stockholms Slott och dess åter upplifvande 1791, är redan något nämt, hvarvid bör tilläggas, att Konungen s. år vid ledigheten af både Riksmarskalks- och Öfverståthållare-Ämbeterne, till förekommande af flere Ämbets-mäns ihopa vecklade åtgjärd och handläggning vid göromål och ärender; i nåder funnit nyttigt, att åter upplifva det Befallningsmans-Ämbete, på Dess Residence-Slott i Hufvud-Staden, hvilket derstädes, ehuru icke alltid under samma namn, varit tillförordnadt. Efter den Instruction som för denne Ämbetsman då tillika utfärdades, ägde han uti alla de mål, hans Ämbete ålåg, att med Håf-Rätter, Collegier, Landshöfdingar, samt högre och lägre Ämbetsmän brefvexla och njuta nödig handräkning och biträde; blifvandes Öfverståthållaren dädanefter frikallad för all den befattning med Stockholms Slott, hvilken honom förut ålegat; hvarjämte alla Slotts-titlar, ifrån det under honom lydande Cantzlie och Contoir, samt betjeningen dervid, skulle upphöra, på det sätt, att det förut så kallade Slotts-Cantzlie, skulle komma att heta, Öfverståthållare-Ämbetets Cantzlie; Slotts-Fogden, Konungens Fogate i Stockholm; Slotts-Staten, Staten för Kronans Publike hus och byggnader och Cammereraren dervid, Cammererare vid Ståthållare-Ämbetet. (K. kundg. d. 25 Aug. 1791).

Till detta Ståthållare-Ämbete utnämdes först Cammar-Junkaren och Under-Ceremonie Mästaren vid K. M. O. Georg De Besche, och i hans ställe, under Förmyndare-Regeringen, Hof Marskalken Baron Otto Magn. Munk.

Slotts-Rätten å Stockholm-Slott, som icke bör blandas, med förenämde Slotts Rätt, för Stockholms Stad, inrättades d. 13 Martii 1795 och äger till följe af K. br. af samma dag, att upptaga och afdöma de brott, som innom sjelfva Slottet i Hufvud-Staden begångne, efter förre författningar, under Slotts-Rätts-Jurisdiction höra; hvarigenom således slike mål, från den förre Slotts-Rätten, eller som den nu kallas: Slotts-Rätten för Stockholms Stad, skillde blifvit; hvilken sistnämde Rätt likväl upptager och afdömer de brott, som å andra ställen innom borgen, såsom uti Hännes K. Höghets Prinssessans Palats, samt de Kongl. rummen uti Opera huset m. m. kunna af en eller annan, utom Hof-betjeningen, föröfvas; men brott begångne uti Kronans hus, som hvarken af de Kungelige eller Rikets Collegier occuperas, der således ej borgfrid bruten är, höra till fora ordinaria, efter K. br. af d. 1 Aug. 1795.

I Slotts-Rätten för Stockholms Slott, Præsiderar Ståthållaren å Slottet och hafver till Ledamöter Place-Majoren i Stockholm, en Cammar-Herre, en Capitaine af Lif-Gardet, en Ryttmästare af Lif-Husarerne samt tvänne Assessorer i Kongl. Svea Hof-Rätt.

---

1. E. Ekholms Krit. och Hist. Handl. Stockholm 1760. 8:o, 3 Del. p. 207.
2. Peringskölds handsk. Saml.
3. Rimkr. 2 Del. p. 193, 247.
4. Vitt. Ac. Handl. T. V. p. 251, 254.
5. Peringsköld l. c.
6. Svea R. H. 3 Del. p. 175. ibid. p. 390.
7. Regist. i Arch. p. 223.
8. Regist. 1558, p. 188.
9. Tegel K. Gust. H. Tom. 1.
10. Rhyzelii Brontol. p. 66.
11. Tegel l. c. T. 2, p. 370. Dalin T. 3, p. 485.
12. Palmsköldiana.
13. Bergii förråd s. c. p. 269.
14. Botin i Vitt. A. H. 2 Del. p. 155.
15. S. R. H. 3 Del. p. 687.
16. Messenii Scond. T. 7, p. 55.
17. Linköpings Bibl. Handl. 2 Del. p. 92, 93.
18. Regist. i Arch. G. G. p. 77, 167.
19. Palmsköldiana.
20. Link. B. Handl. 2 Del. p. 230, 231.
21. Collect. Gjörwelliana 1781, p. 37.
22. Adlersparres Hist. Saml. 1 Del. 1793, 8:o, p. 201, 203, 215, 263.
23. Stiernmans Polit. och Com. Handl. Tom. 2, p. 880.
24. Handl. till K. Carl XI Hist. 5 saml. p. 39.
25. Uti ett af gamla Slotts-hvalfven Elefanten kalladt, skall K. Carl XI. haft en skatt samlad af 60 tunnor Guld. År 1699 uttogs 65,000 d:r S:mt som vore i förråds-hvalfven i behåll.
26. Grefve Tessins bref till en ung Prins. 2 Del. p. 307.
27. Voyage de deux français (de Boisgelins et Fortia) dans le Nord de l'Europe, Paris 1796. 8:o Tom. 2, p. 54.
28. Stockh. Posten 1797, N:o 247.