Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 601

←  Fängelser och Arrester.

Stockholm, Tredje delen av Johan Elers Stockholms Stads Handel.

Sjömanshuset i Stockholm.  →

Sjette Afdelningen.
Om Stockholms Stads Handel, Manufacturer, Slögder, Handtverkerier och Näringar, m. m.

I.
Stockholms Stads Handel.

Svenska Handelns tillstånd i forntiden, fordrar sin egen afhandling. Derom är ett försök till en Historia, af Ingenieuren Modéer utgifvit, som jämte hvad i Rikets allmänna häfder, flere skrifter och strödde underrättelser är anteknat, tjena i detta ämnet till upplysning; hvaribland, om Sveriges fordna Österländska Handel, i anledning af Arabiska penningar fundne i Svensk jord, Cantzlie-Rådet G. Adlerbeths Inträdes-Tal i K. Witt. Acad. 1786, innehåller en särskild afhandling.

Stockholms in- och utrikes Handel, sedan sjöröfveri ock vikinga-färder icke mera blefvo ansedde som ett hederligt närings-fång; sedan upplysning och fogeligare seder, gifvit Svenska Folket, ett annat lynne; fordrar här någon slags beskrifning; ehuru otillräckelige underrättelser derom, för de älldste tider tillbaka, äro att tillgå.

Att Stockholm varit en känd Handels-ort, redan på 900-talet, som Björner förment; förekommer så mycket mindre troligt; som Stockholm först i Knut Erichssons tid, kan anses, som en ringa och obetydelig köping, dit Sigtuna Borgare, omkring 1187 flyttade ifrån deras då uppbrände och förstörde Stad.

Genom Lybecks och Hamburgs ingångne förening 1241, att gemensamt freda Öster- och Nordsjön, för Sjöröfvare, till en gemensam och säkrare Sjöfarts- och Handels idkande, eller det så kallade Hanseatiske förbundet, som tid efter annan biträddes, af flere kring nämde haf belägne Städer; öppnades först tillfället till en mera utvidgad Handel i Norden, som innan Stockholm anlades och äfven sedermera bestriddes af förenämde Städer och Wisby i synnerhet: men om Handeln den tiden på Sverige, kan man dock icke göra sig någon stor tanka, då behofven voro ganska inskränkte; Städerne af föga betydelighet; få grufvor utom Koppar-berget och Sahla Silfver-grufva upptagne, och all Slögd, nästan okänd.

Hvad Historien i senare tider förmäler, om Sveriges Handel i allmänhet, angår ock Stockholm tillika; såsom om Hanse-Städernes inkräcktade förmåner; deras inflytelse på Sveriges öden och Politiska händelser; om deras tullfria och med mycken benägenhet ansedde införsell af salt, vin, öl, krydder, matvaror, kläden och tyger, samt träd- och jord-frugter; emot Svenskt järn, silfver, koppar och bly, tiära, timmer och allehande foderverk, m. m.

Uti Riks-Föreståndaren Birger Jarls bref, af den 22 Julii 1261, gafs Hamburgarne lika frihet med Lybeckarne här i Riket^[1].

Om en tillämnad Handels-Tractat emellan Birger Jarl och K. Henric III. i England, nämner Botin, i Birger Jarls lefverne (p. 222). En ny bekräftelse på sina Handels-friheter, bekom Lybeck äfven af honom, förmodeligen under Eric Erichssons Regering. En uppkommen oenighet bilades och förtroendet återstältes, hvarpå Lybeckarne, som hitförde varor, blefvo ifrån all tull och afgift frikände. De af dem som här ville bygga och bo, skulle styras efter Sveriges lag och såsom Svenskar anses; emot det att Svenskar hos dem, på samma sätt bemöttes^[2]. Desse ällskade Lybeckare skola ock 1303 fått Riks-Föreståndaren Torkel Knutssons frihets-bref, att få Handla på Novogrod, sedan han bemägtigat sig inloppet till samma ställe; hvilken handels-frihet, K. Birgers Bröder, Hertigarne, äfven sedermera 1312, dem förunnade^[3].

Författningar om marknader; om Landsköp, som ansågs skadeligt för Städernes uppkomst, om den inländske Krämare-Handeln, som 1319 inskränktes för främmande, och angående flere förbudne missbruk, så i anseende till varors stegring, som myntets vanvördande; hade alla afseende, ej mindre på Riket i gemen, än hvarje Stad i synnerhet.

Det förtjenar uppmärksamhet, att uti Stockholms Stads Privilegier, gifne d. 7 Maji 1436, af Rikets församlade Råd och Män; hvilka såsom en grundförfattning, vid sednare Privilegiers utfärdande, blifvit ansedd, och först af Sten Sture den älldre, till hela sitt innehåll d. 9 Maji 1494, stadfästades; nästan ingenting nämnes, som angår handelens beskydd och uppmuntran. Orsaken var förmodeligen den, att Hanse-Städerne voro deraf, helt och hållit i besittning, och ägde derå redan tillräckelige Privilegier. Att tilldela Stockholms Borgare, några nya Handelsfriheter och rättigheter; hade således varit att stöta Hanse-Städerne, som den tiden voro så mycket betydande; att Rikets nytta och sanna interresse måste ofta uppoffras, till bibehållande af deras biträde och vänskap. Det enda som i nämde Privilegier synes i någor måtto angå handelen är 1 §: ”Att Stockholms Stad hafver och eger till evärdelig tid, Vågen och klädeshuset, med deras ränta;” som i följande tiders Privilegier, ofta blifvit upprepat, och hvaraf den uttydning göres: att Klädeshuset var den enda Krambod, som då fants i Staden, och Vågen åter ett dylikt upplagsställe eller Magazin af Victualievaror; båda i den monopoliska afsigt, af Utlänningarne, att kunna stegra priset på sina varor, efter behag, då ingen täflan hade rum^[4].

Näst före och i början af Konung Gustaf I:s Regering, blef den föreskrefne, lag och författning: att ifrån Klädeshuset, ingen försäljning måtte ske, utan i hela stycken; under Hanse-Städernes Handelsstyrelse, så å sido satt, att Klädeshuset ej vidare nyttjades; hvarföre ock Konungen hemstälde, i de nya för Stockholm utfärdade Privilegier 1529, till Borgerskapets behag, att åter upprätta det samma och till Stadens nytta använda den deraf vanligen flytande inkomsten.

Uti K. Gustaf Adolphs tryckte Patent d. 26 Apr. 1614 förordnades, till förekommande af alla Tullförsnillningar, att alla varor som infördes, det vare sig sammet, siden, ylle eller linne, eller hvad namn det hällst hafva kunde; skulle straxt på Klädeshuset föras, att med Kronans stämpel teknas, och att intet ostämplat gods måtte ägas och försäljas. Staden förläntes sedan med inkomsten af Klädeshuset; dock att förenämde Patent, noga efterlefvades och att inkomsten af stämpelpenningarne ej abalienerades, till private personers gagn och nytta, utan användes till Stadens förmån, såsom en evärdelig egendom. (Öp. Br. d. 24 Jun. 1621).

Om Stockholm i anseende till Handel och rörelse, hade någon förmån af Utlänningars och i synnerhet Tyskars antagande, till Borgare; så torde den öfverdrifne välviljan, emot dem och den ynnest för främmande, som af ållder blifvit räknad, Svenska folket till last, och äfven ibland orsakerne till landets olyckor; hafva bidragit att öka deras tilltagsne fordringar, djerfva anspråk och otillbörliga förhållanden; hvaraf det af Hättebröderne 1389 på Käpplingen föröfvade grufliga mord på Stockholms infödde Borgare, är ett rysligt bevis. Sent blef den författning 1470, första Söndagen efter S. Brigittae dag, af Rikets Råd och Föreståndare vidtagen; hvarigenom Stadslagens stadgande, om halfva delen af Utländske Borgmästare och Rådmän, i Städerne upphäfdes; med förordnande, att Magistraterne skulle helt och hållit, bestå af Svenske män: hvilket sedan blef intagit i Stadslagen K. B. 2 Cap.

Såsom ett bevis att Stockholm i älldre tider idkat en betydeligare Handel, anföres väl att K. Erik af Pomern, som nedgick ifrån Thronen, att blifva en kapare i Östersjön, skall 1446 borttagit sju stycken Staden tillhörige skepp, lastade med koppar, järn, och annat gods^[5]; men att handeln icke kunde vinna någon stadga och skick, till Rikets sanna fördel, var nästan icke möjeligt att hoppas, så länge Munkarne utarmade landet, och Rikets mynt och redbarheter borrtslöstes för aflat; i skatter och afgifter till Påfven; till Klosterbyggnader och på pelegrims resor, m. m. En af vår tids Häfdateknare säger härom: att den andeliga Handelen satte Riket i så stor under-ballance, att de försigtigaste mått, vid den verldsliga, hade deremot varit otillräckeliga^[6].

Efter ett uppkommit missförstånd med Lybeckarne i Sten Stures tid, i anseende till lämnadt understöd åt Danmark; förnyades dock freden med dem 1486. Huru ogerna Lybeck ville skiljas vid den förmånliga Svenska Handeln; intages lätt af dess villiga understöd, i Kriget med K. Hans. Sedan freden emellan honom och Lybeck var aftald, instäldes väl Handeln directe på Sverige, för en tid; men det enskilte interesset förmådde dock Lybeck 1509, att sända till Stockholm 18 skepp, med gevär, salt, korn, kläde och flere varor; hvarutinnan de af Hanse-städerne, dock icke ingingo, som funno sin räkning vid Danska Handeln^[7]. De ständige krig och oroligheter, Riket måste vidkännas, innan Danska oket blef sönderbrutit, hade för Svenska Handlen och sjöfarten de svåraste följder, och i synnerhet för Hufvudstaden, som tidt och ofta, än af Danska Konungar, än af Inhemske fiender belägrades och med eld och svärd hemsöktes. Emedlertid och så länge Lybeckarne styrde Svenska Handelen, vore de uppmärksamme att hindra all medtäflan i den delen, och missbrukade ofta, både såsom förlagsmän för Bergsbruken, och genom sina Köpsvenner och utliggare i Städerne, förunte friheter och privilegier.

K. Christiern hade genom eröfringen af Stockholm, knapt hunnit göra sig försäkrad, om besittningen af Riket, förr än han der lät fasttaga, alla Hanseatiske Köpmän och förbjuda all Handel med främmande städer, i synnerhet Lybeck. Detta torde, jämte omtanken för egen fördel, hafva bidragit, till det bistånd, Lybeckarne gjorde K. Gustaf; uppå hvilket biträde, Rikets frihet, i det ögnablicket kanske hvilade. Stadfästelsen på deras Handels-friheter, förmåner och rättigheter, blef således ett vedermäle af tacksamhet; och deras utvidgande, med uteslutande rätt, för andra, en nödvändighet, då Riket icke kunde godtgöra deras fordringar^[8].

Hvad om Stockholms Handel och Borgerskap, i synnerhet kan anmärkas, sedan K. Gustaf I. började, att välbetänkt vidtaga, mera verksamme och bidragande författningar, till upphjelpande af Rikshushållningen; bör här först nämnas: att som Borgerskapet i Stockholm, genom Christierns bödelslike framfarande, var så medtaget, och Staden på trogne män och Borgare, så utblottad, att (som orden lyda) hvart annat hus låg öde; så nödgades K. äska, några Borgare af hvar Köpstad, att sig i Stockholm nedsätta, att der bo och bygga^[9]. Innan K. dödde, voro i Stockholm 209 Handlande och 113 Handverks- och Närings-Ämbeten^[10].

De för Lybeck tillökte Handels-rättigheter, hårde och olidelige; men af nödtvång tillskapade^[11], varade allenast tvänne år, då ett ingångit Handelsfördrag, med Holland, äfven öppnade Stockholms hamn, till en mera förmånlig och vidsträckt utrikes rörelse, och i början i synnerhet, med skogarnes afkastning, såsom master, spiror, läckter, sågstockar och ved, som utfördes äfven ifrån Stockholm^[12].

Om de krig och fiendtligheter, Lybeck sedermera, i anseende till inskränkte friheter, tillfogade Riket, och som oacktadt särskilte öfverenskommelser och afhandlingar, länge oroade Rikets sjöfart; innan Hanseatiske förbundet omsider upplöstes; är ett ämne hvarom en närmare underrättelse, bör sökas, i allmänna Historien.

2. §.

Någre särskilde och spridde anteckningar om Stockholms Handel, tillåta icke här, att afhandla hvart ämne, med den vidlöftighet, som fordras till en fullständig Historia.

Det företräde Stockholm hade i Handel och rörelse, under K. Gustaf I:s tid, framför alla andra Svenska Städer; bestyrkes af en, på inkommande varor uppsatt lista; innehållande, att till Stockholm, endast ifrån d. 12 Junii 1540, till d. 24 Jan. 1541, inkommit utländske varor, till ett värde af 49,231 mark, salt derunder icke begripit, ej eller humle 416 säckar: ingen spannemål, hade den tiden utifrån blifvit införd^[13]. Men så nödgades ock Konungen ofta visa, huru litet begrepp man gjordt sig, om en rätt Handel; huru man till exempel köpte en läst järn för 40 mark och sålde den till utlänningen för 33, och tog sin skada igän på medborgaren, då de inkomne varor utsåldes; huru myntet utfördes, och hvad skilnad det vore, att vara utlänningens commissionair, och att vara sin egen man.^[14] K. Patent. d. 15 Jan. 1539, Articlar d. 8 Dec. 1539, Br. d. 18 Apr. 1550.

Det synes i de älldste tider hafva varit en antagen principe, att gynna Stockholms Stad, på andra Städers bekostnad. Åtskillige Politiske afsigter, torde hafva föranledt till vissa författningar och inskränkningar, som sedermera blifvit åberopade, såsom privilegier och oryggelige lagar; ehuru de icke väl kunnat förenas, med allmänt bästa.

Af sådan beskaffenhet är förmodeligen Östhammars och Hernösands förklarande, för olaga hamnar, hvarest all handel, förböds, såsom ländande Stockholm till förfång. Man har trodt ändamålet dermed hafva varit, att hindra tullförsnillning; men sannolikare förekommer, att K. Christian I. på återfärden till Danmark, uppå Stockholms Stads ofta förut förde klagan, öfver andra Städers Handel; därmed sökt att stärcka sitt anhang och skaffa sig ett större medhåll i Hufvud-Staden; då han tillika förlänte dess Borgerskap, en förut förment frihet, att lika med Uppstäderne, idka Handel i Dalarne. (Öpn. br. dat. Djurhamn d. 24 Aug. 1461).

Då Sten Sture i strängaste måtto förböd, Östhammar, Ulfsby, Gefle och Raumo Borgare, all utrikes seglation, Stockholm till förfång, (Ö. br. S. Laurentii dag 1502); deltog icke allenast Borgmästare och Råd i Stockholm, uti öfverläggningen derom; utan Danskarnes hot och krigsrustningar, fordrade ock å Sturens sida, att försäkra sig om Hufvud-Stadens tillgifvenhet; som redan rönt och i vådeliga tider, hade så mycken anledning, att vänta uppmuntringar, af inkräktaren.

Det undföll icke eller K. Gustaf I:s uppmärksamhet, att finna den skada och fördärf, Riket måste vidkännas, igenom de söndringar och delade interessen, som ofta emellan de styrande och Hufvud-Staden, gifvit anledning till olika Handelsförfattningar. (Stockh. Stads Privil. 1529). Då Han 1543 stadfästade den förening, som Stockholms Stad ingått, med Städerne, Arboga, Köping, Westerås och Örebro, angående deras Handel och Köpenskap, skedde det till behagelig tid och på försök; förbehållande Sig, att om i framtiden, något bättre sätt och skäl, påfinnas kunde, Köp-Städerne i Riket och till allmän nytta ländande; det då skulle stå i Hans Kungeliga magt, att sådant förbättra, förändra och reformera. (Ö. Br. Söderköping d. 23 Julii 1543).

Då Stockholms Stads Borgerskap besvärade sig deröfver, att en hemlig utskeppning af Victualier och andra varor, som utfördes af Städer och Allmoge, förorsakade dyr tid; åsyftades dermed en inskränkning, i Städernes fria Handel i Norrbotten, hvilken ock blef förbuden, i Östersjön, till andra Städer att bruka; än till dem som under Sveriges Krono lydde; allenast att de uti Hudviksvald, måtte till behagelig tid, låta löpa, ett eller tu deras skepp till Västersjön: och efter framdeles en stadig fred, med Ryssen var att förmoda; såsom ock Ryska Handelen uti Narven, kunde komma till sitt fordna bruk igän; så ville Konungen så laga och beställa låta, att Dess trogne undersåter, hällst uti Stockholm, ett märkeligt gagn, af samma Narfviske Seglatie och Ryss-Handel, hafva skulle; så att Stockholm med tiden, med de förnämste Tyska Städer vid Östersjön, skulle kunna liknas^[15]. Handlen var dock ännu, i slutet af K. Johans lefnad, i det skick, att flere gångar på Rådhuset i Stockholm, tillsades: att de som förde inländskt gods utaf Riket, skulle ock föra godt gods in uti Riket; och de som införde sten, sand och barlast, skulle ock föra sådant ut igän^[16].

Att förenämde förbud uti Norrländska Städernes Utrikes Handel, icke lärer blifvit så noga efterlefvat, kan intagas af K. Johans ytterligare förordnande och förklaring 1589; att alla Köpstäder Nordan för Gefle, på Västra; och Nordan för Björneborg på Östra botten, anten de nu byggde voro, eller framdeles byggas kunde; icke skulle hafva någon Seglation till Utrikes orter; utan föra deras varor till Stockholm, eller andra Inrikes Städer, hvarunder innefattades både Svenske, Finske, Lifländske och Ryske, som under Sveriges Krona lydde. Dervid anfördes såsom skäl, att förbudne skinvaror, ej skulle undanstickas och att hindra främmandes Handel i Norrlanden. (K. Johans Ö. b. d. 5 Mart. 1589).

Oacktadt hvad K. Sigismunds Privilegier för Stockh. Stad 1594, innehöll, om Norrländska Städernes inskränkta Handels-rättigheter, till förmån för Stockholm; föruntes dock i Handels-Ordinantien af samma år, icke allenast Uppstäderne i Mälaren, fritt segla med deras egna skepp, igenom Söderström, hvart de ville; utan att i Stockholm blifva hindrade eller platsade; utan Gefle fick ock tillstånd, att segla Utrikes med sina skepp och oförbudne varor; men främmande förböds att segla dit. Samma rättighet föruntes och Hudviksvald och Hernösand. Till de gamla laga hamnar i Norrbotten, måtte alla Sjöstäder i Riket segla; men Stockholm, Gefle och Öregrund, till Väster-Norrländske Hamnarne och Mustasari, nu Vasa.

Den 8 Apr. 1594 protesterade Borgmästare och Råd, samt hela menigheten, emot de nybyggde Norrlands Städer, som Stockholm Stad till skada och emot lag, samt deras gamla Privilegier byggde voro. Det samma hade och Stadens utskickade gjordt, vid Kröningen, innan de der, å Stadens vägnar förseglade^[17].

Det skulle medföra en tröttsam vidlöftighet, att här upprepa alla senare författningar, Resolutioner, Privilegier och Handels-Ordinantier, som i något mål kunde angå detta ämnet. Sedan Rikets nytta; Undersåters jämnmätiga rättigheter; Handlens förändrade skick; fordrade i ett mera upplyst tidehvarf, sådane förändringar, som härutinnan i författningarne redan vore både förutsedde och nödvändige; så kom detta angelägne och Riksvårdande hushållningsmål, under R:s Ständers ompröfvande, vid 1762 och 1765 årens Riksdagar. Sjöstädernes friare Seglation, till alla Inrikes och äfven i Östersjön, belägne Utrikes hamnar, (af hvilka en del långt för Stockholms fundation, varit priviligerade, på en oinskränkt Handel), blef då bifallen och tillåten, i så måtto; att ej allenast samtelige Rikets uppstäder, så de vid Öster- och Västersjön, som Mälaren och Hjelmaren belägne, erhöllo en fri inrikes Seglation och upplag; att till hvad ort, som under Sveriges Krona lydde, få afföra sina Saluvaror och derifrån obehindrat åter föra deras behof; utan ock att Finska Städerne, Björneborg, Nystad, Raumo, Nådendal, Ekenäs och Borgo, måtte jämte friheten att segla, med träkärill och hvarjehanda trävirke, samt hvarje orts producter, utom huggen ved, till alla innom Östersjön och Finska viken belägne Utrikes hamnar; äfven äga rättighet, att till landets eget behof, derifrån obehindrat åter hämta, Spannemål, lin, hampa, samt hampe- och linfrö, såsom ortens oumgängeligaste varor. Björneborgs Stad, såsom den enda i ett vidsträckt län, med tillgång på exporter, tillades då Stapelrätt; med villkor som för de öfrige Bottniste Städer, utstakades. I Österbotten som innefattar ett land, af snart 60 mils längd, tillstyrkte då R:s Ständer; trenne Stapel-Städer; en i Västerbotten och en i Väster-Norrlands län, hvilka län, väl utgöra en större längd, än Österbotten, men äga mindre exporter; dock att Utländske fartyg, icke skulle äga rätt, att i dessa Städers hamnar, inlöpa och der Handel idka. Dertill utsågs då Vasa med Kaskö till Stapelplats, gamla Carleby och Uleåborg, i Österbotten; Luleå i Västerbotten, och Hernösand i Väster-Norrlands län. Hvarom vidare underrättelse kan inhämtas af K. br. d. 3 Decemb. 1765, samt de under samma Riksdag tryckte handlingar, rörande detta mål.

Till gynnande af Stockholms Handels-rörelse, framför alla andra Städers, kan ock här tilläggas, såsom ett vedermäle; den uti Stadens Privilegier 1594, instälte öfver-skeppning af varor, vid Södertelge.

Denna gamla och tills Handel väl belägne Stad, emellan hafvet och mälaren, som af ållder ägt Stapelrätt, hade en beqväm hamn ⅛ mil ifrån Staden, hvarifrån med en vind, kan seglas till Landsort; och var således för Utrikes Sjöfart, mera tjenlig och förmånlig, än sjelfva Stockholm. Men sedan den så kallade olaga utskeppning, som skedde i Telge, ansågs lända Hufvud-Staden, den förnämsta i Riket, till fördärf: så blef ytterligare förbudet, att hvarken inländsk eller främmande, fick vidare något gods derstädes, ut- eller inskeppa; Borgare i Staden dock undantagne, om de något eget gods hade, att utföra. (K. Carl IX br. dat. Norrköping d. 25 Mart 1604). Igenom detta förordnande blef all Handel och rörelse småningom instäld, och den förut nyttjade farleden, till Stadens hamn, vid Ägelstadvik och sundet vid Lina så uppgrundat och obrukbart, att all Sjöfart derifrån förbjuder sig sjelf.

Om denna Segelfarts början förmäler Rimkrönikan, att Engelbreht 1435, vid Telge begynte att gräfva:

”Han mente att göra en graf sva djup,
”Att man skulle fara med skepp derut”^[18].

Riksens Ständer faststälte väl vid 1761 års Riksdag, att Canalen emellan Mälaren och Saltsjön derstädes, skulle upptagas; men derå hade dock ingen verkställighet följt 1765. I början af 1770-talet, befalltes Major Engelhardt, att efter förrättade mätningar och afvägningar, författa behörig Charta, öfver denna Canal-gräfning; som utom någon muddring, utgjorde omkring 1000 famnars längd, och fordrade i anseende till den varande obetydeliga skillnad, emellan Mälaren och Saltsjö-vattnets högd, blott en enda Sluss. Uppå Landshöfdingen Gr. Gyllenborgs hemställan, bifölls 1780, denna tillärnade canals öppnande och fortsättande, ifrån det afloppsdike, som vid samma års vattuflod blef upptagit, genom sjön Mahrn, som efter då uppgjorde förslag, skulle komma att kosta 30,000 R:dr, hvartill medel Subscriberades. Hela anstalten blef dock ytterligare instäld, i anseende till de skäl, som deremot anfördes, nämligen, att en således öppnad väg till Mälaren och Stockholm, kunde bliva vådelig, i anseende till Hufvud-Stadens säkerhet och försvar; vattnet i Mälaren kunde derigenom blifva så lågt och nedsänkt, att Stockholms Sluss blefve obrukbar; Handeln skulle ledas en annan väg, Stockholm till fördärf och undergång; m. m.

3. §.

Om de särskildte Handels-rättigheter och marknader, som ifrån älldre tider blifvit Stockholm förlänte, intages här korteligen, innehållet af de derom utfärdade Resolutioner och privilegier. De voro nödvändiga under en inskränkt Handel; men blifva mindre förmånlige, då näringsfriheten, under lagars tvång, betungas, och Handlen ledes ifrån den naturliga väg, som hon sig sjelf lämnad, säkrast följer.

Lapp-Handeln som Ryssar och Birke-Karlar förut nyttjat, efterlåtes Stockholms Stads invånare. (D. 20 Maji, 1570. Ö. B. d. 19 Oct. 1587. Privileg. d. 13 Jul. 1694).

På Borgerskapets ansökning, att Uppstädernes Marknader, dem fritt efterlåtas måtte, emot den året förut utfärdade köp-ordning; svarade K. Gustaf Adolph, att om någon förändring deruti skulle ske, måste hela ordinantien falla. Då skulle uppstäderne begära deras frie Seglation igän, och således Sjöstäderne som äro byggde på Seglationen, och Uppstäderne på Landthandeln, sin emellan sammanblandas, och den ena hindra den andra i sin näring, som förut skedt var; i anseende hvartill med flere anförde skäl, Konungen befallte ordinantien efterlefvas: dock måtte de som ville bruka Marknaderne och Landthandeln, fritt få flytta till Uppstäderne. (Res. d. 22 Dec. 1614).

Tvänne frimarknader tilläts Staden besöka årligen; i Österbotten Olofsmessotid, i Pedersöre och Sahlo Sochen. (Res. d. 21 Jun. 1616).

Att utvidga Stadens Handels-rättigheter innom Riket, blef Stockholm ytterligare Privilegierad, att fritt besöka alla Städer och lofgifna Hamnar i Norrlanden, och att der handla med Borgare, men icke med Bönder. (Privil. d. 10 Mart. 1636).

Sedan Uppstäderne 1636 fått tillstånd, att nyttja Stockholms frimarknad om Michaëlis tid; skulle Stockholms Borgare ock hafva rätt och frihet, till köpande och säljande i Uppstädernes marknader. (Ö. br. d. 28 Jan. 1637). Julmarknaden i Stockholm, är Staden ensamt förbehållen.

Skärkarlarne var genomfarten i Stockholm in i Mälaren tillåten; men då klagomål anfördes, att denna frihet missbrukades till oloflig handel, blef denna genomfart för dem tillstängd och förbuden. I stället förordnades, att Skärkarlar och Ålänningar, skulle stanna, Östan ut vid Stockholm och taga hamn, antingen vid vanliga bron, eller vid Östermalm, och de som kommo från Mälaren, att handla med Skärkarlarne, skulle lägga till vid munkbron och Västra malmen. Till den ändan skulle på Norremalm, å båda sidor om berget, vid sjön, blifva goda broar och hamnar; och vägar göras genom Brunkeberg, att allmogen kunde komma till hvarannan. Denna Handel skulle för dem vara tillåten, ifrån d. 1 Aug. till den 29 Sep. årligen. (Stockh. d. 28 Junii 1642).

Öfver Finnarnes liggedagar i Stockholm ifrån d. 1 Aug. till den sista Octob. och att under samma tid, få handla med allmogen; besvärade sig Stockholms Borgerskap; men som denna rättighet blifvit dem förlänt, i stället för den Seglation, dem förut varit i Mälaren tillåten; och Michaels Messomarknad vore inrättad, Finland, Norrland och Uppstäderne till förmån; så kunde derutinnan ingen ändring beviljas. (Resol. d. 11 Jul. 1660).

Det var förut stadgat, om handelns ordenteliga fördelning eller classificering i Stockholm; då om ändring derutinnan ansökning gjordes och att hvar och en måtte idka en fri handel, med allehanda slags varor tillika, utan åtskillnad; men deruppå föll det svar; att med Handelsparteringen skulle förblifva, efter hvad derom redan förordnadt var: och borde den föreburne orsaken, till mångens ruin och undergång, icke sökas i Handelsfördelningen; utan snarare i en kräselig lefnad och otjenlig pragt och yppighet i kläder. (Resol. d. Jan. 1650). För att reglera handeln i Stockholm, inrättades Köpmansgildet 1662, som ägde att samlas under Öfverståthållarens och Magistratens direction; utan att förfördela Stadens ordenteliga Commerce-Collegium, som för detta blifvit inrättadt och någon tid varit i gång. (Förordn. d. 28 Junii 1662).

4. §.

Det är icke mera den tid, då K. Gustaf I. måtte lossa handeln, som Han sjelf sade, ifrån Utlänningarnes betsel; slita Riket ur Lybeckarnes våld; dagtinga med Holländarne, om tillförsell af kläde, vin och andra varor, (Västerås Recess. 1527); samt föreställa Riksens Ständer, huru landet både kunde och börde, framallstra flere af de behof, som man så dyrt måste köpa af främmande; förmälandes dervid, att humblan som infördes, ensamt kostade Riket 100 läster järn; ifrån det Lybska handels-tvånget, då en tunna salt betalades med ett skeppund koppar och en tunna morötter, med ett skeppund takjärn, och så vidare. Då inga exporter kunde förslå, att bibehålla jämnvigt i handeln, förde K. Gustaf, Fäderneslandet innom nog korrt tid, till mera frihet, anseende och välmåga. Svenske Handelsskepp besökte redan i Hans tid flere Utrikes hamnar, och Bergsmännen upparbetade så, sina malmer, att Riket i Hans tid utskeppade 12000 skeppund i tackjärn, stål och stångjärn^[19]. De tider äro ock lyckeligen förbi, då man till bedrägeriets hämmande; vid osmunds-järnets utskeppning, nödgades förordna, att det skulle utslås till stångjärn och Borgerskapet i Städerne, dertill låta uppbygga hamrar, (Norrk. beslut 1604); och då skattejärnet i Nerike, Wästergöthland och Vermeland, utgjorde i värde vid pass 7700 d:r. (Carl IX. Testam. 1605). Nu åligger det icke mera Riksens Ständers vårdnad, att utsätta saltpriset (1533); att skicka deputerade till Tyskland efter spannemål, (Riksdagsbeslut. 1544), eller förbjuda införslen af svaflade och blandade viner, hvaraf ofrugtsamhet och oboteliga sjukdomar förorsakades; (R. Dags Besl. 1568). Men att här följa alla de skiften, Handels-författningarne från älldre tider undergått, är icke ändamålet för detta utkast, som egenteligen angår Stockholms Handel. Hvad Gr. Jacob De la Gardie, uti åtskillige puncter, till dess broders, Riks-Cantz. betänkande uppgifvit, strax efter K. Gustaf Adolphs död, eller 1633, rörande tillståndet i Stockholm; må här intagas hvad han i 15 moment. anfört: ”Efter våra Städer i Sverige, skrifver han, äro alle i aftagande, och i synnerhet Stockholm utarmat, huru de skola bringas till flor igän och komma till Handel. Och hvar Compagnien komma i svang (Koppar- och Skepps-Compagn.), om då icke således skulle kunna ordineras, att Borgerskapet af dem, kunna hafva någon näring. Och om icke skråerne, skulle afskaffas; undantagandes Guldsmederne och Ballberarne”^[20].

Handelns tillstånd i Stockholm, på 1660-talet, kan någorlunda deraf dömmas, att Köpmän, Utlänningar inberäknade, voro då 443, till antalet, uti sina vissa classer, efter Handels-parteringen, fördelte med sina tvänne Ålldermän för hvardera Classen. Af främmande Köpmän voro 10 Tyskar, 5 Holländare, 8 Ängelsmän, 4 Skottar, 1 Fransos, 4 Ryssar, utom dem som sig marknadstiderne infunno. Hvad åter Seglationen beträffar; så befanns att ut- och ingående skepp, somlige år, varit 100, och åter under Krigstiden 1660, öfver 400. Skeppare boende i Stockholm, som årligen foro till sjös, voro 27 stycken. Ett Köpmansgille, General-Factorie, Beurs, Bank, m. m. blefvo då för Handelns skull påtänkte; men hvad som besvärade Handels-rörelsen, var den i Riket förfallne Credit och de författningar, som lågo i vägen för en promt execution.

Jämte denna beskrifning om Handeln, uti Öfverståthållaren Baron Rosenhanes Ämbets-Relation 1663, om Stockholms Stads tillstånd, bifogas ett korrt förslag, öfver rörelse-Capitalet, som varit i Handeln nyttjadt, i anseende till import och export, sålunda: utgående och ifrån utrikes orter, inkommande varor:

År 1658	för	20 — t:r guld.
1659		12 ¾
1660		33 ¾
1661		28 ¾
1662		27 ¾

Som således för nämde år, blott skulle utgöra ett rörelse-capital af 123 tunnor guld.

Stockholms vidsträckte och förmånlige Handel, befrämjes icke allenast; af en ymnog tillförsell af exportable varor; utan ock af de oumgängelige och mångfalldige behof, som omkringliggande Städer och Landskap, derifrån afhämta, och hvartill belägenbeten vid Mälaren, i märkelig måtto bidrager.

Af hela Rikets Järn-tillverkning som ifrån 1720, till 1737, inclusive, utgjorde för 18 år, en utskeppning ifrån Stockholm och Götheborg, af 4,138,376 Skepp:d 2 Lisp. 16 m.^[21], som 1743 ansågs i värde, svarande emot sju åttondelar af Rikets producter; och hvaraf Exporten för flere Rikets Stapel-Städer, besteg sig 1785, till 372,077 Skeppund; hafver väl Stockholms Stad bestridt och bestrider, utan tvifvel, största delen af utskeppningen; eller lika om icke något öfver, hvad ifrån Rikets öfriga Staplar Exporteras. Af hela Rikets Stångjärns-Export 1795 — 349,469 Skeppund 11 Lisp. 15 m., utfördes ifrån Stockholm 218,550 Skepp:d 14 Lisp.^[22].

Utan tillgång, på en tillförlåtelig uppgift af hela Rikets Järn-Export, för flere år, kan denna calcul med noggranhet icke uppgöras; men då Götheborg som näst Stockholm, afsänder det mästa, exporterade:

		Skepp:d	Lisp.	m.
År 1775		100,857:	—	—
1787		126,282:	—	—
1791		98,226:	—	—
1792		113,135:	—	—
1795		89,222:	3,	—
	Och Stockholm deremot:
1772		208,360:	12,	—
1775		223,259:	—	—
1786		202,360:	12,	—
1790		241,672:	5,	—
1792		214,848:	17,	—
1795		218,550:	14,	—
1796		221,066:	7,	10.

Så torde man åtminstone finna sannolikheten, af hvad härom, i förberörde måtto sagt är.

Redan år 1660 utskeppades från Stockholm 148,702 Skepp:d, och 1661 — 140,272 Skepp:d stång-järn, utom knipper-järn 3282 ½ Skepp:d. (Rosenhane l. c.). I 1696 års Hammar-skatts-längd, utföres stång-järns-smidet till 228,526 Skeppund. (Sandels l. c.).

Utom åfvannämde stång-järns-qvantum, äro af metaller ifrån Stockholm utförde 1796:

	Skepp:d	Lisp.	m.
Knip- band- och bult-järn	16,379:	12,	10.
Valsat band-järn	806:	7,	—
Skär-järn	591:	9,	—
Saltpanne-plåtar	926:	10,	10.
Järn-plåtar	2,742:	7,	—
Förtent Järn-bleck	4:	14,	—
Canoner och Kulor	817:	8,	17.
Skepps-ankar	722:	17,	16.
Grytor och gjuterier	44:	15,	10.
Spik och diverse smide	2,199:	17,	4.
Stål	5,342:	17,	15.
Messingstråd	735:	3,	5.
Smidd koppar	238:	4,	—
Gårkoppar	822:	2,	4.
Myntade koppar-plåtar	328:	6,	3.

5. §.

Att ytterligare kunna dömma om Stockholms Handel och sjöfart, kring alla haf, till främmande Hamnar, att införa Rikets producter och återhämta, icke allenast landets nödvändiga behof, utan ock öfverflödet; samt genom en förmånlig frackt handel, uti en enskild vinst, bereda allmän båtnad; bör man ock fästa någon uppmärksamhet, på Rederiernes och Handels-Flottans tillväxt. Af Commerce-Collegii berättelse, om Commerce-sakernes beskaffenhet, af d. 22 Maji 1697, inhämtas att Stockholm då ägde 79 skepp af de större, som kallades värbare och 150 af de half-frie, som ock till utländsk seglation kunde brukas; hvaraf frackterne kunde beräknas till 4 à 500,000 R:dr årligen, utom den förmån, af sjöfarit manskap; bestigande sig till öfver 4000 Båtsmän, och deribland icke en sjettedel främmande^[23]. Den beviljade nederlagsfriheten på salt och vin, som ur första handen, med Svenska skepp infördes, upphjelpte Handeln i gemen och befrämjade sjöfarten i synnerhet. Efter ett långvarigt krig, bestod hela Rikets Handels-Flotta 1723 af 100 fartyg, af 4984 läster; då större delen af Rikets export och import, bestriddes af utlänningar. År 1749 ägde Rederierne i Stockholm, 82 skepp af Ek, nemligen 62 st. af åtskillig storlek, under och af 100 lästers drägt, 16 emellan 100 och 200 läster, 4 emellan 200 och 300 läster, och af furu 116, neml. 69 af åtskilliga slag och af 100 lästers storlek; 31 emellan 100 och 200; 13 emellan 200 och 300, och 3 öfver 300 lästers storlek, efter John Classons uppgift^[24]. År 1785, räknades åter Handels-skeppen, till 230 st. (Fischerström om mälaren). Att Stockholms sjöfart i skydd af neutraliteten, i en betydande måtto åter upplifvades, i början af 1790, intages äfven deraf, att nästan alla stora Handels-skepp, som sedan Americanske krigets slut, legat sysslolöse, då voro utredde och utgångne, att begagna en för Svenska Flaggan fördelacktig conjunctur.

Stockholms Grosshandels-Societet, beviljade en frivillig afgift af ½ R:dr Specie, för hvarje svår läst, att för åren 1782 och 1783 erlägga, af hvart och ett de Handlande och Skepps-Rederierne i Stockholm, tillhörigt fartyg, af 30 svåra läster eller deröfver; i anseende till det beskydd, som under då varande krigsoroligheter, lämnades Svenska sjöfarten, medelst Escadrers och Convoyers hållande i sjön. Den 23 Jan. 1783 hade Borgerskapet i Stockholm, som voro Skeppsredare, företräde hos K. M. för att i underd. öfverlämna, en guldmedaille; föreställande å ena sidan K:s bild med vanlig titel, och å den andra utsigten af Stockholms skeppsbrygga, med dervid liggande Skepp och Köpmans-varor, m. m. Öfverskriften: Te tuta et aucta Parente; och i exerg. Commercia Civ. Stockh. 1782. Lika frivilligt åtog sig Skepp-Rederierne, uti Apr. månad 1792, äfven 1798, att erlägga en R:dr för hvarje svår läst, af hvart och ett dem tillhörigt fartyg, af 30 läster och deröfver, som afgick till utrikes hamn, så innom som utom Östersjön, till betygande af skyldig erkänsla, för Svenska Handels-Flaggans beskydd och bibehållandet af fullkomlig neutralitet, i anseende till alla krigförande magter; hvarom Stockholms Beurs försäkrades, då inga contrebande ansedde varor, eller krigsförnödenheter, fördes till de krigande magters hamnar. Summan af läste-talet, af de i Stockholm hemma hörande skepp och fartyg, som nyttjades till utrikes handel, beräknades 1782 till inemot 25,000 läster; men 1792 blott till 18,000, som skall utgöra något mindre än hälften, af hela läste-talet, af Rikets Handels-Flotta^[25]. Häraf inhämtas den betydeliga skillnad, emellan K. Gustaf I:s tid, då Stockholm endast ägde 20 à 30 större och mindre fartyg, och den närvarande, då Stockholm äger inemot 250. Efter Bergii uppgift, skall Stockholm 1557, endast haft 12 skepp, som kunde segla på Holland, och några skutor, till lika antal; men 1559 var detta antal redan ökt, både till nummer- och läste-tal, och förhölt sig då till den öfriga Handels-Flottan, som 18 till 44, och skutornes antal, som 10 till 16^[26]. Dalin säger att Stockholm ägde år 1557, större och mindre fartyg 19 st. som kunde gå till Holland, och 13 till Hanse-Städerne innom Östersjön^[27]. Ehuru olika och således mindre säkra, dessa uppgifter synes vara; utmärcka de dock Handelens ansenliga tilltagande på 240 år; så väl i anseende till Hufvud-Staden som Riket i allmänhet; samt att Stockholms Handel och sjöfart utgjordt ifrån älldre tider tillbaka, en tredjedel och något deröfver, i jämförelse med Rikets öfrige Sjö- och Stapel-Städer, som än ytterligare deraf bestyrkes, att sjö- och land-tulls-inkomsterne i Stockholm, vanligen utgöra omkring hälften af hela Rikets tull-inkomst.

Om Stockholms större och mindre fartyg, samfält vore i rörelse, räknades på 1760-talet, dertill hafva erfordrats 3500 mans besättning^[28].

För att jämföra åfvan anförde underrättelser om Svenska Handels-Flottan, med den Danska, intages här en uppgifven summarisk beräkning af alla fartyg i Danmark, de derunder hörande Hertigdömen, samt Norrige; utgörande tillsammans 2694 fartyg, hvilkas drägtighet voro öfver tio Commerce-läster; 134,188 läster, och 21,261 mans besättning^[29].

De Handlandes antal, med alla slags varor, besteg sig i Stockholm 1560, till 209, och 1758 till omkring 550 personer; och enligt en tillförlåtelig förteckning, på i Stockholm 1797 varande Handlande, Fabrikörer, Manufacturister, samt Handtverkare af de Societeter och Ämbeten, som lyda under Handels-Collegium, beräknades de till 1581 personer; och deribland Contingent-Borgare 18, Grosshandlare 128, Siden- och Klädeshandlare 53, diverse Handlare 37, Spannemåls, Minut och Victualiehandlande 119, Krydkrämare 124, Linkrämare 21, Lärftskrämare 31, Läderhandlare 9, Bokhandlare 9, Meubelhandlare 5, Fabrikörer 391, Skeppare 280, m. fl.

6. §.

Om Skeppsleden ifrån Stockholm, anmärkes: att Konung Gustaf Adolph, gaf Jöns Olufsson i Sålne Kroka på Vermdön, vissa förmåner på behagelig tid, för det han upptäckt en ny skeppsled; så att han förmente sig kunna skadeslöst styra Konungens skepp med ett väder skärgården igenom, och icke draga den krokota leden genom Djuröhamn. (Öp. br. d. 7 Jun. 1616). Förmodeligen har detta varit den farled, som sedan blef förbuden; då i stället förordnades, att allt det gods, som ifrån Stockholm skeppas ut, eller inkommer ifrån främmande land, icke måtte föras igenom Baggens stäk, och att ingen annan led skulle nyttjas, än igenom Vaxholmen. (Stockh. d. 16 Apr. 1638).

Vid inloppen i Stockholms skärgård, är Landsorts fyrbåk, som blef år 1669, först af trä uppbyggd, af Borgaren i Stockholm, Johan von der Hagen, emot visse förmåner, och sedan af sten 1687, med 5 stålspeglar försedd; Korssö fyrbåk vid Sandhamn, samt Känningsbåken, Söderarmen, vid inloppet till Furusund. (Sv. saml. 2 St. p. 49).

Om Stockholms Jurisdiction i anseende till Sjöfarten i skärgården, bör här anmärkas Rådst. Balkens XII Cap. i Stadslagen, som stadgar att förbrytelser; som skedde emellan Stockholm och Aspasund, skulle bötas efter Stadens rätt; äfven som emellan Staden och Kungshamn och emellan Staden och Korsshamn, eller i Åsöna som Stadens mark är. Förenämde Aspasund, förmenes vara vid Aspön i Vermdö Sochn belägit, eller efter Loccenii tanke vid Sandhamn. Förmodeligen kan dermed så mycket mindre vara ment, det bekanta inloppet Aspösund till Carlscrona, enligt anmärkningarne till Stadslagen, som det innan Stadens anläggning 1680 var föga kändt; och då här i öfrigt, Kungshamn och Korsshamn såsom i Stockholms skärgård belägne, omtalas, samt vidare om samma Lags i ackttagande, i alla andra inrikes Städer, innom deras Stadsmark.

7. §.

Af hvad redan anfördt blifvit, torde till bestyrkande, af Stockholms Stads betydeliga Utrikes Handel, här icke behöfva intagas, förut tryckte listor och förtekningar, på utifrån inkommande varor. Stockholms Stads, med nästgränsande och äfven aflägsnare landsorters behof, som derifrån afhämta flere handels- och nödvändighetsvaror, lämna derom en otvungen öfvertygelse. Spannemål, salt, vin, victualier af alla slag, specerier, rudimaterier för Fabrikerne, med mångfalldiga flere, mer och mindre oumgängeliga varor, öfverstiga vida beloppet, af Rikets egne producter, och nedtynga således Handels-vågen med Rikets förlust. Ungefärliga Handels-ballancen emellan Sverige och Frankrike, sammandragen utur 1737 års general persedel-extract, upptager Sveriges undervigt eller förlust till 445,373 d:r 14 öre S:mt. I åfvan åberopade Boisgelius resebeskrifn. uppgifves hela Rikets export för år 1785, till ett värde af 37,360,875, liv. och Importen till 37,134,876, liv. som torde vara af de underrättelser, resebeskrifvare gemenligen utan pröfning emottaga och som sanningar utgifva. Storch i sin beskrifning om Pettersburg, berättar, att efter ett medeltal af 14 år, ifrån 1775—1790 besöktes Petterburg årligen af 770 skepp och deribland af 42 Svenska.

Spannemåls införseln ifrån Utrikes orter, har förhållit sig olika; så i anseende till inträffade missväxt år; som vidtagne anstalter, till en torde hända öfverdrifven och skadelig bränvins-tillverkning.

Ifrån år 1738 till 1769 år af hvete, korn, malt, råg, hafra, ärter, tillsammans i Riket inkommit, minst år 1760, då importen steg till 115,120 tunnor, och 1761, till 115,754 t:r. — För åren 1738, 1740, 1745, 1746, 1751 och 1758, infördes åter, öfver 200,000 t:r till 276,455 t:r, som år 1738. — För åren 1739, 1741, 1748, 1750, 1752, 1757 öfver 300,000 t:r till 364,302 t:r, som år 1748. För åren 1749, 1753, 1754, 1756, 1763, 1766 och 1767 öfver 400,000 t:r, till 479,940 t:r, som 1756. — För åren 1742, 1744, 1747, 1755, 1765, och 1768, öfver 500,000 t:r till 593,802 t:r, som år 1765. För åren 1743 och 1764, öfver 600,000 t:r, då Spannemåls-införseln 1743 steg till 689,136 tunnor, såsom det högsta på förenämde 31 år. Häraf kan man någorlunda sluta till införseln i Stockholm, af förhållandet emellan dess, och de öfrige Städers handel i Riket.

Salt infördes till Stockholm, efter ett tagit medium af 10 år, ifrån 1739 till 1749, årligen 85,069 t:r, då hela Rikets import besteg sig, till 145,625 t:r. Enär vidtagne författningar, i anseende till Salthandeln, ökte detta qvantum till 203,587 t:r för åren 1749 och 1750, inkom till Stockh. per medium, för sistnämde år 123,356 t:r, som vida öfversteg det vanliga årliga behofvet. År 1781 inkom till Stockholm 124,783 t:r. Sedan de författningar vunnit stadga, som blefvo tagne, till denna Handels uppbringande, genom afsättning deraf, på utrikes orter; har Saltinförseln ansenligen ökats; äfven i anseende till ett anbefallt större qvantum nederlags-salt^[30], hvilket dock ej kommit att ligga de handlande till last; förmedelst en uppmuntrad re-exportation deraf, till allmän och enskild vinst, sedan Rikets behof, tillräckeligen blifvit besörjt. Under Salt-Contoirets bestånd ifrån 1750 till 1765, då Salt-Contoirs-afgiften upphörde, hade till Stockholm inkommit 1,099,565 tunnor salt, efter Sjötulls-Contoirets uppgift till K. Com. Colleg. 1766.

Af totale införseln af följande varor, såsom vin och bränvin 1759, bestigande sig till 928,650 och 1760, till 1,150,963 kannor; af inkomne tobaksblader 1756, 1,888,977 skålp. och de följande åren något derunder; af utrikes ifrån införde victualier, såsom fläsk, ifrån och med 1757 till och med 1764 eller för 8 år, 92,787 lispund; salt kött 18,541 tunnor; surmjölks-ost 10,707,260 mark; Sötmjölks-ost 150,737 Lispund; smör 203,069 L:pd; talg 304,476 L:pd, med mera; kan man, som förberört är, nogsamt döma om Stockholms ansenliga utrikes tillförsell af besagde varor.

Man vill här tillägga några articlar som 1781, utrikes ifrån till Stockholm inkommit, såsom blyhvitt 80,737 skålp.; indigo 25,823 skålp.; hvitt bomulls-garn 2,982 skålp.; rödt dito 16,390 skålp.; lingarn 35,748 skålp.; sålläder 202,035 skålp.; Caffeböner 579,172 skålp.; Risgryn 165,994 skålp.; Helgryn 210 tunnor; skrifpapper 5,743 ris, Piastrer och omyntat silfver för 379,120 R:dr^[31].

Så ofullständige förenämde uppgifter äro, för att deraf bestämma förhållandet, emellan varu ut- och införseln i Stockholm, som skulle fordra en vidlöftig afhandling och många samlade underrättelser; hvilket icke varit ändamålet af denna beskrifning; synes dock deraf, någon uppmärcksamhet och omtanke kunna väckas, om icke ett mera uppmuntrat och förbättrat åkerbruk, en för Riket förmånligare boskaps- och ladugårds-skjötsel; jämte flere allmänne hushålls-författningar, åtminstone skulle kunna lätta Handels-vågen, ifrån de nödvändighets-varor, som Rikets inskränckte folkmängd, till föda och uppehälle, oumgängeligen kräfver.

Att känna Stockholms utrikes handel, bör man ock hafva en nogare kundskap, om hela inrikes tillförseln af exportable varor, utom järn och flere metaller, såsom bergsbrukens öfrige producter, af alun, svafvel, victriol, rödfärga, m. m.; skogarnes afkastning, såsom beck, tjära, plankor, bräder^[32], bjelkar, allehanda trävaror, pottaska; Fabriks och slögde varor, samt krut, saltpetter, tågverke, segelduk, lärfter, sill-tran, oberedde renshudar m. m. som af en uppmuntrad industrie, kunde ökas.

Tillförseln för consumtionen och subsistancen i Stockholm, är af den betydelighet, att några antekningar derom, måge här införas.

Ved infördes till Stockholm 1760: famnar 76,933, vedlass 12,993 och bränkol 13,424 läster. År 1762, famnar 81,970, vedlass 12,725 och bränkol 12,970; hvaraf, jämte flere års förtekningar, Stockholms årliga ved-consumtion utföres till 86,000 famnar^[33]. År 1773 inpasserade genom Blockhus-udds-tull, al- löf- och tall-ved, 76,622 ⅝ famnar. Efter ett medium för 10 år, ifrån och med 1784 till och med 1793, utgjorde årliga tillförslen 77,060 famnar, samt 11,143 läster bränkol^[34].

Hö-tillförseln för 1760 räknades till 1588 parmar och 11,869 hölass; år 1762 till 1654 ¼ parm och inkomne hölass 12,357, halmlass 47,404; men för 10 år, ifrån och med 1784 till och med 1793, per medium årligen 3192 ½ parmar.

Åren	1760	1761	1762	infördes.
Oxar	9,924.	9,558.	9,193.
Kor	12,747.	14,731.	11,835.
Kalfvar	21,230.	24,308.	23,106.
Får	27,063.	24,957.	23,938.
Lamb	10,219.	9,144.	8,976.
Svin	6,858.	7,547.	4,689.
Tjädrar	11,718.	22,636.	36,972.
Orrar	52,027.	71,109.	88,523.
Hjerpar	42,154.	115,580.	179,943.

Utom en myckenhet sjö-fogel och hemtamde fjäder-fän.

Härtill kommer den rikare tillförsell ifrån Finland, Öster- och Väster-botten, af saltat kött, smör, salt lax, torr fisk ock äfven spannemål, utom flere ätelige varor; hvaraf en del, härifrån utskeppas, både till in- och utrikes orter.

8. §.

Om de, till en mera utvidgad och förmånligare utrikes handel, inrättade Compagnier, Contoir och priviligerade Bolag, i synnerhet i Stockholm, bör här korteligen följande antekningar meddelas.

Konung Gustaf Adolph, som med så mycken rätt kallas den Store, se Handelens tillväxt, som ett Riksvårdande ärende. Det var Han som 1614 uppmuntrade Svenske undersåter, till en Handelsinrättning på Indien, och ett Bolags stiftande i sådant ändamål i Götheborg, på 12 års tid.

Han lät ock höra och upmuntra Stapel-Städerne, i synnerhet Stockholm, nyssnämde år, till inrättande af ett Köp-Handels-Compagnie, hvarå förmånlige Privilegier meddeltes 1615, till Handelns utvidgande på Väster-sjön; uti hvilket bolag alla Sv. Inbyggare hade rätt, att på föreskrifvit sätt deltaga, och till befordran hvaraf, Konungen skänkte Compagniet några skepp och Canoner. Till vidare understöd för detta bolag, som ännu 1619, icke vunnit någon styrka; men fordrade ansenlige penninge-summor, förläntes rättigheten, att ensamt köpa och utskeppa all rå koppar, hvarjämte K. låfvade, att med p:gr understödja bolaget.

Af detta bolag bereddes sedan 1625, General Söder Handels-Compagniet, som d. 14 Junii 1626, priviligerades på 12 års tid, att handla på Africa, America och Magellanica. Konungen deltog sjelf härutinnan för 400,000 d:r och Svenska Colonien i Pensylvanien blef en vinst häraf; dit Compagniets första Expedition skedde 1627. Detta Americanske Compagnie, blef upphäfvit år 1661, sedan nya Sverige var af Holländarne borrttagit. Under det samma, skall väl början med Tobaks-Handeln blifvit gjord, sedan denna vara blifvit mera känd och brukbar; men 1651 borrt-arrenderades denna Handel, på vissa år, emot en årlig afgift, till att afhjelpa bristen i Kronans inkomster^[35].

Ett nytt Koppar-Compagnie inrättades d. 10 Jan. 1625. R. Rådet Johan Sparre befullmägtigades att deröfver vara Gubernator och förestod det samma till 1628. Ett sednare Koppar-Contoir privilegierades ytterligare, med exclusive Handels-rättighet. Se förordn. derom d. 20 Mart. 1731. Skepps-Compagniet d. 26 Jan. och 10 Mart. 1636, som ännu hade bestånd 1663 med ett Capital af 176,000 R:dr. Spanska Salthandeln uppmuntrades i så måtto, att besutne Svenska Borgare, som ur första hand upphandlade salt, i Spanien, fingo eftergift, till en tredjepart i licenten, samt Sjöfolket tullfrihet, till en viss utsatt summa. (Ö. B. d. 17 Dec. 1638).

Nya Skepps-Compagniet eller det mindre, privilegierades d. 18 Jan. 1649, med ett Capital af 60,000 R:dr.

Enligt Handels-Ordinantien 1617 fick tjäran ifrån Öster- och Västerbotten samt Väster-Norrland, icke annorstädes än i Stockholm aflåtas. Tjäru-Handels-Compagniet, med uteslutande frihet på 20 år, att ensamt uppköpa och exportera denna varan, privilegierades i Stockholm d. 31 Mart. 1648. Det ägde 1663 ett Capital af 15,000 R:dr och 300 participanter^[36]. Borgmästaren Ol. Törne, förde dervid Directionen i samfälte 8 Contracts år, och höll der samma genom betydelige förskåtter, i behörig gång. Att detta Monopolium, lände dem som hitförde sin tjära, till största skada och förfång, med Compagniets stora vinning; har sedan blifvit ådagalagdt, då en tunna tjära måste sälljas för 4 à 5 d:r K:mt, hvarföre Exporteuren skall, som det i tryckte handlingar uppgifves, haft en behållen vinst af 10 Engellske Kronor i London. Det hårdaste var att Norrlänningarne vägrades allt upplag af sin tjära i Stockholm.

Louis De Geer fick Drottning Christinas Privilegier 1649 på ett Africanskt Handels-Compagnie, som genom Hin. Carloff 1650 köpte Cabo Corso af Konungen i Futu Bredeva; några skepp afsändes väl; men Cabo Corso blef förrådeligt vis, intagit af Holländarne; skeppet Christina, af 4 Väst-Indiska skepp fienteligen antastat, och Commendanten Neuman fängslad 1661^[37].

Guineeske Compagniet blef i Danska kriget mäst förstördt; men arbetade ännu 1663 på sin upprättelse, utan framgång.

Engelska Baronetten Joh. Fr. Friesendorff och Abr. von Eik, fingo Privilegier d. 18 Jun. 1666, på upprättande af ett General-Factorie-Contoir i Stockholm. Instructionen finnes i Com. och Polit. Handl. 3 Del. p. 94, och en deduction om ändamålet af denna inrättning, i nya Sv. Bibl. 1 B. sedn. D. p. 147. Factoriet tillböd sig bestrida K. M:ts och alle enskiltes Commissions-Handel; Assecurera-varor; gifva penningar på Bodmerie; utgifva pris-courenter, inrätta en Beurs, m. m.

Till Levantiska Handelens inrättande, vidtog K. Carl XII. den anstalt, att Johan Silfvercrantz^[38] genom resor i Turkiet, skulle samla nödiga underrättelser, om hvad till en sådan Handels etablerande, kunde erfordras.

Turkiske Kejsaren hade tillåtit de Svenske en obehindrad Handel i sina Stater; men detta kom icke vidare att påtänkas, förr än på 1730-talet, för krigsoroligheter skull och andra Rikets bekymmer och vanmagt. År 1729 slöts fred med Algier och en Handels-tractat med Ottoman.Porten d. 10 Jan. 1737. Ett allmänt Privilegium på Levantiska Handeln, på 10 år, utfärdades d. 20 Febr. 1738, med förmån af nederlags- och tull-frihet. En Svensk Consul tillsattes i Smirna, och fond af 2 tunnor guld samlades, fördelt i 400 actier, hvardera af 1500 d:r K:mt. Denna nya Handels-gren sträckte sig i synnerhet till Smirna; men var obetydelig. Ett nytt Privilegium utfärdades för Levantiska Compagniet, d. 15 Jan. 1748, med förut beviljade förmåner och en uteslutande Handels-rättighet, samt ökad tull-frihet, på stång-järn, till 3000 Skep:d. — Handeln aftog dock årligen och upphörde alldeles, då den 1757 d. 10 Jan. förklarades för allom fri och öppen. Compagniet uppgaf sin förlust till 14 à 15,000 plåtar, ehuru det njutit mera i tull-friheter, än hela Compagniets fond var^[39].

År 1731 d. 14 Jun. meddeltes Commissarien Hen. König och Compagnie, K. M:ts Privilegium uppå 15 år, att inrätta en fart och Handel på Ost-Indien, till sådane hamnar och orter, hvarest alla Europeiske nationer, idkade fri och öppen handel. Detta Privilegium kundgjordes allmänt och notificerades äfven behörigen vid utrikes Hofven, genom Konungens Ministrar, att denna handels-fart icke måtte förolämpas. — År 1732 utsände Compagniet, sitt första skepp Fredericus Rex till China, och 1733 d. 9 Febr. Ulrica Eleonora, under Capit. Pett. von Utfalls Commando, till Porto Novo, en fri och öppen Handels-plats, stora Mogol tillhörig, på kusten af Coromandel, att der försälja sin laddning, samt att med retour-varor återgå. Med Phousdarn eller Gouverneuren, samt Nabobens af Arcate tillstånd, inrättades ett Factorie derstädes. Sedan skeppet för någon tid afgått till Bengalen, blef Factoriet emedlertid af Engelske och Fransyske Ost-Indiske Compagnierne, våldsammeligen intagit, sköflat, plundrat, och med Factorie-Betjetingen, varor och effecter borrtfört, till Fort S:t David, samt skeppet Ulrica vid dess återkomst, till Porto Novo fiendteligen antastat och förföljt; men kom dock omsider till Götheborg d. 4 Febr. 1735. En berättelse om detta oerhörda våld, blef sedan af trycket utgifven, som omständeligen upplyser denna saken.

Till idkande af ett Sill- och Torsk-fiskeri, samt hvalfiske och skälfångst i Öster- och Nordsjön, utfärdades ett Privilegium Exclusivum, d. 12 Aug. 1745, för Handelsmännen i Stockholm Abrah. och Jacob Arfvedson och Compagnie. Konung Adolph Friedrich som då var Rikets Arf-Furste, förklarade Sig för detta Compagniets Protector. Compagniets Associations-reglor bekräftades d. 13 Jan. 1746. Första stapeln inrättades i Marstrand, hvarifrån 1747, från utrikes ort, med möda, kostnad och äfventyr förskaffade, 2:ne Buyser, utgingo; en på Cabeljo-fiske på Doggers bank, och den andra på Sill-fiske under Hittland. År 1749 flyttades stapeln till Stockholm; 1750 utskickades 4 Buyser och 1 Jagare på Sillfiske, och 2 Hukare på Cabeljou-fisket. Fångsten var de första åren icke synnerligen lönande. Compagniet inrättade sedan i Bohusländska skärgården, på Käringön, ett läge för Cabeljou-fisket. År 1753 är den rätta Epoqven, hvarifrån man kan räkna, saltsjöfiskeriernes lyckeliga uppkomst i Sverige. Fiskeri-Compagniets uteslutande Privilegium, blef då upphäfvit, och ett Reglemente d. 8 Apr. 1754 utfärdat, för Svenske hafs- och skärgårds-fiskerierne. Denna nyttige och för Riket så lönande näring, kan till sitt första upphof, tillskrifvas förenämde Abrah. och Jacob Arfvedson, med deras med-Interessenter^[40].

Till ett nytt Väst-Indiskt Compagnie, meddeltes Privilegier, för Abrah. och Jacob Arfvedson, och Compagnie d. 2 Dec. 1745.

Till Handels inrättande på Madera och Carnarie Öarne, utfärdades Privilegium för Handlande i Stockholm, Grill, Schultz, Lefebure och Pettersson, d. 5 Mart. 1746.

Om de till coursens styrande, i Stockholm upprättade särskilte Vexel-Contoir, kan en tillräckelig kundskap erhållas, af de derom vid 1766 års Riksdag utgifne handlingar.

Kongl. M:t biföll d. 12 Jun. 1750, uppå de Handlandes uppgifne förslag, att ett Salt-Contoir i Stockholm, måtte få inrättas, och för hvarje till Staden ankommande tunna salt, undantagande Franskt, Lunneburger och Skottskt, uppbäras en d:r K:mt, att nyttjas till interessen och bodhyror, för det Salt-Contoiret måste upphandla och ständigt hafva liggande, med flere omkostningar; hvarvid Contoirets göromål och omsorg, egenteligen skulle bestå deruti, att så söka föra Salt-Handeln: 1:o att ett tillräckeligt upplag och förråd af salt, måtte ständigt vara i Riket till hands; 2:o Saltpriset så styras, att en tunna förtullat salt i Stockholm, icke måtte gälla öfver 18 högst 19 d:r K:mt, och 3:o att utskeppningen deraf, måtte till de öfrige Handelsställen i Östersjön främjas: hvarjämte K. M:t äfven samtyckte, att denna inrättning skulle anses, som de Handlandes enskilte verk och gjöromål, samt förvaltas och redovisas, som de Handlande föreslagit. Denna inrättning, derefter genast börjad, blef fortsatt till 1761, då hos R:s Ständer i betracktande kom, att Contoiret brustit i dess förbindelser och att Salt-Contoirs-afgiften genast borde upphöra, samt Contoiret för hela uppbörden gjöra redo; som detta hos K. M:t icke då kom att anmälas; så följde derå ingen verkställighet, förr än på R. Ständers anhållan, d. 2 Sept. 1765. Kongl. Maj:t befallte då, att besagde redogörelse skulle ske, och medlen utan all invändning komma Staten till hjelp. På de anmärkningar, som då öfver förvaltningen gjordes, utfärdades Com. Collegii utslag, d. 24. Sept. 1766, som ålade Contoiret att gälda och till Kronan betala 450,600 d:r K:mt, m. m. som af samma utslag, jämte flere handlingar inhämtas^[41].

Sedan Kronan Sverige, genom afhandling med Frankrike 1784, blifvit ägare af ön Barthelemij, emot ett beviljade fritt nederlag i Götheborg, af Franska varor; så etablerades derefter i Stockholm, det nu varande Väst-Indiska Compagniet, med K. M:ts Privilegium, af d. 31 Octob. 1786, som på Barthelemij inrättat Contoir och nederlag; hvarifrån med Compagniets skepp afhämtas socker, tobak, caffé, med flere varor; hvarvid njutes visse till denna Handels befrämjande förlänte friheter och förmåner.

Sedan Sverige tagit denna Ö i besittning, har årliga Staten derstädes fordrat 14,171 R:dr; och hade Stats-Contoiret ifrån 1789 i Jun. till Sept. 1792, betalt för dragne vexlar af Befälhafvaren derstädes 61,291 R:dr 15 sk. 5 öre, utom stora summor, som skepps-utrustningar, till folks och manskaps transporterande, m. m. fordrat.

9. §.

Ibland de inrättningar i Stockholm, som tjena till handelns och sjöfartens biträde, hjelpreda och förmån, må ock här, utom de i I Del. särskildt beskrefne penninge-verk, korteligen nämnas:

Järnvågen, som 1662 började flyttas ifrån Järntorget och gamla våghus-tomten, till gamla Stads-grafven; som i älldre tider, blifvit vid Södra malmen, till Stadens defension anlagd. (Se Södermalm). Ett Reglemente utkom d. 18 Apr. 1786, hvarefter de Skeppare som vid Järnvågen, å Saltsjö- samt Mälar-sidan, vilja lossa eller intaga last, hafva sig att rätta; samt huru Järnbärare-Åldermannen bör sina sysslor i vågen förrätta. Om Victualie-Vågarne, är angående skeppsbron förmält.

Tackjärns-Vågen blef på Riksens Ständers föreställning derom, inrättad, enligt kundgörelsen d. 6 Febr. 1749. Den blef anlagd vid Stadens Västra eller inrikes hamn, och finnes på Brolins Charta 1771 utmärkt, åfvan för den, der marquerade tvättbro. Den blef genom pålning och fyllning utvidgad 1797.

Lots-Contoiret i Stockholm tillförordnades 1696, hvarom ett Kongl. Placat utkom samma år. Angående Lotsverket i Riket, som från längre tider tillbaka, varit under Amiralitets-Collegii uppsigt och Direction, utfärdades en Kongl. förordning d. 27 Apr. 1748, hvarvid de brukelige Lots-taxor, äro bifogade. Uti en ytterligare författning af d. 11 Aug. 1752 om Lots-verket, äro lots-taxorne för utrikes och främmande fartyg fördubblade, som vid Riksdagen 1761 ännu mera blifvit förhöjde, dock icke i den måhn, efter hvad Svenska skepp, på utrikes orter, måste för lotsning erlägga. Committéen öfver Arméens Flottas ärender, hade utarbetat de nya författningar, angående Båk- och Lotsverket i Riket, som K. M:t gillade d. Oct. 1798. Jämte förordningen derom, bifogas en förnyad taxa för Båk- och Lots-afgiften. Desse inrättningar äro nu satte under styrelsen af besagde Committée.

Om Convoij-Commissariatet, har af dess handlingar, fölljande underrättelser, benägit blifvit meddelte.

Enligt R:s Ständers beslut vid 1720 och 1723 årens Riksdagar lades en viss afgift på alla inkommande och utgående varor, under namn af extra licent, hvilka medel sattes under Kongl. Convoij-Commissariatets disposition, som till den ändan inrättades i Götheborg år 1727 och bestod af Chefen vid Amiralitetet, såsom ordförande, en adelig ledamot samt tvänne eller flere af Grosshandels-Societetens.

Afsigten med denna afgift, som immediate ingick till Kongl. Convoij-Commissariatet, ifrån alla Sjötullskamrar i Sverige, Finland och Pomern, var att skydda Svenska Handelsflottan i Medelhafvet, för Barbaresquernes Corsairer; hvilket först och intill dess Sverige i slutet af 1730 och början på 1740-talet, fick fred med Republikerne Algier, Tunis och Tripolis; men ej förr än på 1760-talet med Kejsaren i Marocco; verkställtes genom en eller flere fregatter, som utrustades, för de inflytande Extra licent-medlen, på Convoijering, och hvaraf Directionen äfven ärhöll namn af Convoij-Commissariat; nu mera åter, sedan Sverige slutat fred, med alla Barbariska Magterne, användes medlen egenteligen för desse Fredsverks underhållande och disponeras dels till aflöning för beskickningen i Constantinopel, samt de hos Africanske Staterne, jämte flere kring Medelhafvet residerande Svenske Consulers underhåll; dels till annuelle, biennale, triennale eller occasionelle présenter, för de Barbaresque Regeringarne och deras förnämste Ämbetsmän, jämte flere Extra utgifter; utom Kongl. Convoij-Commissariatets egen aflöning, pensioner, gratificationer, m. m.

År 1742 flyttades Convoij-Commissariatets Session hit till Stockholm. Administrationen blef likväl ungefär den samma, med ombyte af Ledamöter. Praesidium uppdrogs för alltid, åt Chefen vid då varande Galére-Flottan, i anseende hvartill Commissariatet, fick rum för sina sammankomster, i Kronans hus å Kongl. Skeppsholmen, hvarest äfven Commissariatet förblef till år 1779, då Commissariatet ärhöll nådig befallning, att lämna de hittils innehafde, samt hyra sig husrum. Commissariatet flyttade då i Assessor Gahns hus på stora Trägårdsgatan N:o 100; men ifrån 1789 om hösten, har Commissariatet haft sina sammankomster i Skepps-Clareraren Hagboms hus vid skeppsbron.

Hvad för öfrigt, i anseende så väl till sjelfva fonden, som dess förvaltning och redogörelsen, kan vara i synnerhet anmärkningsvärdt, torde i korrthet kunna inhämtas af följande momenter:

1:o Att Extra licenten efter dess första inrättning och belopp, med tiden befanns otillräckelig för behofvet, och af sådan anledning vid 1747 års Riksdag dupplerades samt blef 1761 tripplerad; men allt detta oacktadt, måste ändå Commissariatet, sätta sig i skuld hos R:s Ständers Bank.

2:o Ifrån Commissariatets första inrättning, hade dess ordförande och Ledamöter, såsom arfvode åtnjutit till delnings två procent af hela årliga inkomsten; Praeses ⅔ och de 3:ne Ledamöter hvardera ⅓. Ständerne vid 1765 års Riksdag indrogo detta i deras tanke nog lönande arfvode, och gåfvo väl i dess ställe löner på Stat; men så inskränckte, att i stället Praeses förut, efter den tripplerade licenten beräknadt, haft circa 2000 d:r S:mt årligen och Ledamöterne hälften, eller 1000 d:r S:mt, Praeses då endast fick 600 d:r och Ledamöterne 300 d:r S:mt hvardera; äfven skulle för mera besparing, den adeliga Ledamoten indragas, hvilket likväl icke kom att gå i verkställighet, utan bibehölls genom framledne Krigs-Rådet Orrskölds förordnande 1776, efter Banco-Commissarien Stjerncrantz, ända till dess verket upphäfdes 1790.

3:o Vid Riksdagen 1769 beslöts att Extra licenten till mera lättnad för Tullräkenskaperne skulle sammanslås med den ordinarie licenten, samt ingå till Statsverket, som deremot borde förse Commissariatet, till dess utgifters bestridande, med fyra tunnor guld årligen, hvilket förordnande äfven 1771 tog sin början.

4:o R:s Ständer 1778 efterskänkte Bankens hos Convoij-Cassan ägande ansenliga fordran, circa 29 tunnor guld, som dock till mera än hälften, bestod i upplupne interressen.

5:o Commissariatets Praeses, Ledamöter och betjening, fick 1780 fördubbling i sina löner.

6:o Med 1790 års slut upphörde Convoij-Commissariatet alldeles, och i dess ställe förordnades en Committée utan lön, åt hvilken Commissariatets göromål, till en del uppdroges; men aflöningen och de andra utgifterne, skulle K. Stats-Contoiret besörja. Vid samma tillfälle afskrefs, en betydande fordran, som Convoij-Commissariatet hade hos Stats-Cont. innestående.

7:o Uti Febr. månad 1797 blef Convoij-Commissariatet åter upplifvat, med något tillökte inkomster, som nu utgå af Sjötullsmedlen, och anordnas af Kgl. General Tull-Directionen. Administrationen föres af en Amiral, såsom ordförande, en Cantzlie-Råd och tvänne Grosshandlare, hvilka njuta löner efter 1780 års Stat; samt utom dess af Extra Ledamöter, hvilka vid verkets återställande voro 2:ne; men nu allenast en.

8:o Redogörelsen har till 1780 af Kongl. Cammar-Revisionen, och ifrån 1780 till och med 1798 af K. Cantzlie-Collegium blifvit reviderad; men hädanefter kommer räkenskaperne att undergå revision af K. Kammar-Rätten, och i sådan afsigt, till Kongl. Kammar-Collegium att insändas.

Sjö-Assecurance-Compagniet till skepp och laddningars försäkrande, inrättades och fick stadfästade Associations-reglor d. 4 Julii 1739. Fonden var tio tunnor guld, fördelt i tusen lotter, à 3000 d:r S:mt per lott. Det förvaltas af fyra Directeurer, dem Interressenterne hvart tredje år välja och tillsätta. Till tvisters afgjörande i Sjö-Assecurence-mål, är en särskildt Öfverrätt förordnad. Anledning till denna inrättning, tillskrifves von Dalin, som i sin Argus 1733, framlade den summa som Assecurence-Contoiret i Amsterdam årligen drog utur Sverige; hvilken efter hans uppgift öfversteg en million Holländske gyllen^[42].

En Styrmansskolas inrättande, påtänktes redan 1658. Navigationsskolan har i sednare tider under allmän vård och tillsyn blifvit utvidgad och förbättrad. (Se Navigationsskolan).

Coopvaerdie Sjömans-huset som ständigt skall vara i Stockholm, är grundlagdt i Reglementet för Skeppare och Skeppsfolk, af d. 30 Mart. 1748, art. VI. För Sjömans-fattiglådan utfärdades ett Reglemente d. 24 Mart. 1745; hvarom mera i näst fölljande Artikel.

Forvagns och Fracktfartygs inrättande, till Communications befrämjande, inrikes orter emellan, utböds till entreprenad, emot visse förmåner d. 4 Mart. 1755. Tvänne Forvagns inrättningar, hafva väl sedermera blifvit började; men utan långvarigt bestånd, åter inställte.

Barlastplatser äger Magistraten, att låta utse och anordna. Publ. d. 6 Febr. 1734.

Stockholms Stads Auctions-Kammare blef privilegierad 1674. De författningar som angå detta verk äro särskilt tryckte, Stockh. 1731, 4:o.

Om Tull-afgifter, friheter med mera, som med Handel och rörelse, hafva en så nära gemenskap, kan uti den särskildte beskrifn. i 4:de Delen, om Tullverket i allmänhet, en omständeligare underrättelse inhämtas.

Hvad vidare kan höra till detta ämnet, är på sina behöriga ställen, under vissa titlar afhandlat.

Man slutar denna ofullständiga beskrifning, med en önskan, af Lithou:

Laeta vige longum, caput exeve Balthica Sidon,
Luxurient Cives perpete flore Tui!

1. Nämnes i Rhyzelii Biskops-Chr. af den anledning, att R:s Biskopar, underskrifvit samma bref, p. 293.
2. Flintenberg om Hanse-städernes Handel. Vit. Ac. Nya Handl. 2 Del. p. 331.
3. Lagerbring S. R. H. 2 Tom. p. 680.
4. Stockholms Historia af okänd Författare, införd i Stockholms Stads Hist. Calender stycketals. Murberg Vitt. A. H. 3 Del p. 79.
5. Dalin S. R. H. 2 Del. p. 706.
6. Botins utkast till S. R. H. 1 Edit. p. 365.
7. Flintenberg l. c. p. 352.
8. Ibid. 355.
9. Ö. br. till Köpstäderne. Die Patronum Regni Sveciæ 1523. Stiernmans P. och Com. H. T. 1, p. 1.
10. Dalin l. c. 3 D. p. 409.
11. Gustaf I:s Hist. af Celsius, St. 1775, 8:o, p. 199.
12. Flinterberg l. c. p. 373.
13. Skrifter af Sällskapet för allm. medborgerliga kundsk. St. 1794, 1 Band, 8:o, p. 18.
14. Ibid. p. 92, 93.
15. K. Johans svar, på St. Stads besvär om Köphand. i Wästerås d. 24 Feb. 1573. K. Johans br. dat. Calmar d. 19 Oct. 1587.
16. Tänke-bok d. 10 Apr. 1592, f. 2.
17. St:s Stads Tänkebok 1594, f. 141.
18. R. Kr. p. 214.
19. Se Sandels tal om förhållandet af varors ut- och införsel, till och ifrån Sverige, i särskildte tidehvarf. 1782.
20. Hist. Uplysn. af Loenbom 3. D. p. 79.
21. Under samma 18 år, utskeppades minst 1724 eller 170,046: 9: 16.

    och mäst 1735 eller 281,432: 19: 10.
22. En okänd Författare säger, att Sverige efter K. Carl XII:s död, öfvertygades af egen erfarenhet: que les armes sans le secours du Commerce, ne sont plus un moyen de s'agrandir; que l'on ne fait plus la guerre avec du fer seulement, qu'il faut de l'or. (Les Progres du Commerce. Amst. 1761, 8:o, p. 37).
23. Loenboms Handl. till K. Carl XI. Hist. IV Saml. St. 1765, 8.o, p. 6.
24. Tal om Handelns omskiften, i Wett. Acad.
25. Extra Posten 1793, N:o 92. Voyage dans le Nord. s. c. p. 433
26. Intr. tal i W. Acad. 1758.
27. S. R. H. 3 D. p. 464.
28. Sefströms Sv. Saml. 2 st. p. 45. Se vidare Beskr. om Sjömans-huset.
29. Post-Tid. N:o 36, för 1799.
30. År 1763 inkom i Riket 379,446 t:r salt. Se härom Sefströms Sv. Samlingar 5. St. p. 260.
31. Hush. Journalen 1782, p. 536.
32. Inkomne bräder af alla slag för år 1753, uppgifves till 77,434 tolfter.
33. Sefström l. c. 3 st. p. 9.
34. I Pettersburg uppbrännes årligen efter medelmåttig uträkning 200,000 famnar, bestigande sig i p:ge värde till en half million rubel. (Storch besk. om Petterburg, p. 6).
35. Classons Tal, s. c. Buréns Äm. tal öfver Louis De Geer, 1789, p. 59, 67.
36. Rosenhane l. c.
37. Loenboms Hist. märkvärd. 1 Del. p. 22.
38. Notarien i Com. Colleg. J. Silfvercrantz afled i Acca 1712. Büschings Palaestina, Öfvers. Stockh 1784, i företalet.
39. Westermans tal i Wett. Acad. 1770.
40. Sv. Mercurius 1756, för Febr. m. p. 457.
41. Sv. Fateburen, 4 Del 1768, 8:o, p. 25, 47, p. 113, 132.
42. Flintbergs verk, 2 Del. p. 156.