Tidsenlig matlagning/1/IV
IV. Hushållning och matlagning måste läras, som allting annat, och de första grundreglor derför böra läras i skolan.
Många tro att god matlagning, d. v. s. sådan, hvarigenom man tillagar helsosam, närande och välsmakande föda, nödvändigtvis måste vara dyr. Men större missförstånd och oriktigare åsigt kan knappast gifvas; ty det är hvarken dyra födoämnen eller fina kryddor som frambringa sådan mat, utan det är en lagom blandning eller sammansättning och ett riktigt användande af de vanligaste födoämnen, som behöfves för att åstadkomma god mat. Under en rask och tänkande kokerskas hand blir det, hvaraf den okunniga och ovana icke kan få annat än dålig och till en del alldeles bortskämd mat, förvandladt till olika, välsmakande rätter, och medan den okunniga, just för sin okunnighets skull, öder och slöser bort en stor del af födoämnenas värde, först för det hon aldrig tillagar eller använder dem på det rätta sättet, och för det andra, för det hon icke tänker på att hvad hon skräder bort, ofta innehåller goda, ja, de bästa födoämnen, så blifver föga eller intet till spillo gifvet for den dugliga och omtänksamma husmodren.
Det ser nästan ut, som om folk skulle tro att matlagning och hushållning är något som man kan lära utan minsta besvär, något som kommer af sig sjelft, likasom vanligt menniskoförstånd, det der plägar tilltaga med åren. Dottren ser modren baka bröd, koka gröt, välling, potatis, soppa och kött på ett ytterst oklokt och slösaktigt sätt, och hon vill icke sjelf göra det hvarken bättre eller sämre än mor och mormor före henne, och så har det gått från slägt till slägt. Följden häraf är, att medan man i många saker gör stora framsteg och i de flesta saker åtminstone något går framåt, så står matlagning och hushållning både hos allmogen och hos de mera upplysta, på många orter, nästan på samma punkt som i urminnes tider.
Det är först på aldra sista tiden, som läkarne fått bättre tillfälle att upplysa folket om vigten och nyttan af ordentligare matlagning. Men man får hoppas att den högre upplysning som genom välordnade folkskolor i kommande tider blifver spridd, också skall hjelpa fram detta, som hör till det nyttigaste och angelägnaste af folkets hushållning.
Enhvar bör förstå att det är något som nära rör honom, hans barn och hans hus, om hans pengar förödas, utan nytta, och om hans krafter och helsa lida, icke för det säden och köttet och mjölken och fisken som han anskaffar, är förskämd, otillräcklig eller af dålig beskaffenhet, utan emedan qvinnfolken, som skola tillaga maten, icke förstå att genom klok behandling draga full nytta deraf. Doktor Hoeg, som vid sina resor, såväl i kusttrakterna som i det inre af landet (Norge), har haft bästa tillfälle att lära känna folkets hushållning, säger i sin skrift om helsovården bland allmogen:
»I de flesta fall är det verkligen brist på kännedom om rätta behandlingen af förhanden varande födoämnen, som gör dessa otillräckliga. Mjölken får blifva så gammal att den blir hårdsmäldt och föga närande, äggen kokas så stenhårda att de nästan äro omöjliga att smälta, och kött och fisk behandlas ej heller på rätta sättet.»
Allt detta visar mer än tillräckligt huru nödvändigt det är för vårt folk, att också i hvad som rör dess lekamliga välbefinnande, ledas på rätta vägen genom undervisning och godt föredöme. Det säger sig sjelft att detta bäst sker genom qvinnan, som sköter hushållet och matlagningen. Angående qvinnans ställning bland folket, samt angående något af det som är att göra i denna sak och hvad man deraf kan vänta sig, vilja vi här upptaga följande ur doktor Hoegs, egentligen för kustlandet utgifna skrift om helsovården.
»För qvinnans undervisning i en husmoders kall, har man i vårt land, som i många andra, ja kanske i alla länder, ingen allmän skola, och det torde vara mycket svårt att få en sådan i gång. Men en husmoders ställning kan vara kinkig nog, hennes pligter äro alltid många och stora, och skall familjen hafva någon trefnad, få de icke försummas. Huru förvärfvar sig den unga flickan, innan hon träder i äktenskap och blir husmoder, nödvändig kännedom om sina pligter och likaså nödvändig öfning i deras uppfyllande? Jo, naturligtvis genom att vägledas af en moder eller matmoder; men om nu ingen af dessa rätt känner sina pligter eller förstår att rätt utöfva dem? Ja, så är det troligt att den unga flickan blir en oduglig husmoder, och att den rätta trefnaden kommer att fattas i hennes hushåll. Nu är det, dessvärre, blott alltför säkert, att husmödrarne i många delar af landet rätt illa förstå sig på hushållningen; de äro således dåliga uppfostrarinnor för de unga flickorna. Jag träffade en gång på kustlandet en ovanligt klok och upplyst gårdsegare; han skötte sin åker och äng väl, men någon trädgård hade han ej, oaktadt han villigt erkände att en sådan kunde vara mycket fördelaktig. På min fråga om orsaken dertill, svarade han, att det ej kunde vara hvarken honom eller någon annan der i trakten till minsta nytta att lägga ned arbete på odlingen af kål och andra trädgårdsväster, emedan husmödrarne ej det minsta förstode sig på att använda sådana saker i hushållet. Nu är det känd sak, att man icke genom något slags jordbruk kan draga så mycken vinst af ett tunnland jord, som genom att odla trädgårdsväxter derpå; men mannen hade rätt, ty den myckna föda, som sålunda kunde afvinnas marken, skulle vara till ingen nytta, när den ej genom riktig tillagning kunde göras ätbar för menniskor. Denne man hade tänkt sig, att liksom man nu till åkerbrukets befordrande på flera ställen i landet anlagt landtbruksskolor, så borde man också kunna anlägga skolor, för att undervisa qvinnan i hennes vigtigaste arbete. Det kan visst också hända att sådana skolor en gång kunna blifva inrättade, men säkert kommer det dock att dröja rätt länge och vi behöfva, i våra husmödrar, så snart som möjligt få dugliga och ordentliga qvinnor. Hvad är då att göra? Jag ser verkligen ingen annan utväg, än att de unga flickorna sjelfva taga den saken om händer, och äfven om deras vilkor ej äro sådana att de tvingas att tjena hos andra, dock taga tjenst och söka, icke de platser som bjuda högsta betalning, men de som gifva bästa undervisning och öfning i alla hushållssysslor. Skulle dylika platser blifva eftersökta, skulle de snart finnas i större mängd än nu är fallet, ty detta skulle verka som en sporre också på husmödrarne. Man kan icke vänta att alla unga flickor skulle vara förståndiga nog att välja för deras utveckling bäst passande tjenster, men så få föräldrarne vägleda dem, och de skulle säkert med glädje efterskänka en dotters arbete under några år, när de insågo att de dermed kunde bereda hennes lycka.»
Tanken på dylika skolor är nu väckt och uttalad på många håll, och har redan också blifvit utförd då genom offentliga och enskilda bidrag, på Abilds ö, nära Kristiania, upprättats en skola för att undervisa qvinnan i landthushållning[1].
I Göteborg i Sverge har också en s. k. hushållsskola nyligen blifvit inrättad.
_____________________
- ↑ Undervisningen i denna skola omfattar följande ämnen i 1. Vanliga köksgöromål, tillika med kokning och hvad dertill hörer. 2. Ladugårdsskötsel jemte smör och osttillverkning. 3. Trädgårdsodling i mindre skala. 4. Så pass klädsömnad att de kunna sy sina egna kläder. 4. Vägledning i att någorlunda klart kunna skriftligt uttrycka sina tankar. 6. Enkel bokföring, nödvändig i ett hushåll. 7. I Historia och Geografi undervisas genom mundtliga berättelser och får hvar och en af denna kunskap tillegna sig så mycket som lust och fattningsgåfvor medgifva.