Upproret i Jönköping/26Mar1856
Den 26 Mars 1856.
Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg, och |
„ | „ | A. Elfström. |
Adj. Ledamoten C. Forssell. |
Uti målet emellan Stadsfiskalen Strömberg, Åklagare, samt häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg och Carl Svensson m. fl., anklagade för uppror, förenade sig Rådstufvu-Rättens Ledamöter, efter enskild öfverläggning, om följande
Utslag
afsagdt den 4 April 1856.
Rådstufvu-Rätten har ransakningen i detta mål sig föredragas och föreläsas låtit; och hvad först angår emot en del vittnen framställde och fullföljde jäf, så är väl i sådant hänseende anmärkt, af Arbetskarlen Johan Andersson, att Frans Jonsson vore Anderssons uppenbare ovän, af Fabriksarbetaren Herman Dyberg, att Frans Jonsson skulle hafva tillgripit ett ur och följaktligen icke vore af den frejd, att vitsord kunde hans vittnesmål tilläggas, af Arbetskarlen Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, att nuvarande Poliskonstapeln Gustaf Collin vore Carlssons uppenbare ovän, af Strumpväfvaren Carl Gustaf Malmgren, att Brefbäraren Lundqvist, vid det tillfälle hvarom hans vittnesmål handlade, skall varit af starka drycker öfverlastad, och af Arbetskarlen, Stenroddaren Johannes Petersson, att Handlanden Warolin vore Johannes Peterssons uppenbare ovän, hvarförutan Smedlärlingen Johan Fägersten och Garfvaregesällen Per August Andersson i jäfsafseende sökt ådagalägga, Fägersten, att Fabrikören Nyström skulle i oroligheternas föröfvande deltagit, och Per August Andersson, att emellan honom och vittnena Gesällen Kristian Berglund och Garfvaregesällen Anders Johan Ljungberg vore rådande uppenbar ovänskap; men emedan Dyberg icke ens gittat visa, att åtal rörande Frans Jonssons förmenta tillgrepp är vordet emot honom anstäldt, samt öfrige anmärkningar, såsom obestyrkte, icke heller förtjena uppmärksamhet, varda desamme af Rådstufvu-Rätten ogillade; hvaremot, med hänseende till dels hvad förre Brandvaktskorporalen Anders Ryd vid ifrågavarande tillfälle, i utöfningen af sin dåvarande befattning, låtit sig till last komma, och dels Smedgesällen Carl Erik Blombergs vittnesmål angående Smedlärlingen Gustaf Sandberg, Drängen Johan Magnussons vittnesmål angående förre Brandvaktskarlarne Carl Bergsten och Gustaf Friberg, mot hvilken sednare Arbetskarlen Johan Malmberg anmärkt, att Friberg och Malmberg voro syskonbarns barn, Herr Prosten C. G. Modighs vittnesmål angående Arbetskarlen Johan Lind och förre Brandvaktskarlen Sven Blixt, Bokhållaren Hays, Muraren August Jonssons och Smedgesällen Johannes Svenssons vittnesmål angående förre Polisbetjenten Nicolaus Hök, Tunnbindarelärlingen Johan Sandgrens vittnesmål angående Smedlärlingen Wilhelm Carlsson, Målaregesällen Erik Johan Anderssons vittnesmål angående Målarelärlingen Johan Jonsson och Garfvarelärlingen Anders Magnus Esbjörnssons vittnesmål angående Bagarelärlingen August, hvars rätta namn vore Fredrik Ström, ej mindre bemälde Ryd, Sandberg, Bergsten, Friberg, Lind, Blixt, Hök, Carlsson, Jonsson och Ström än äfven Arbetskarlen Johan Johansson på Hörnet, såsom besvågrad med Skomakarearbetaren Gustaf Pantzar, Skräddaregesällen Johan Fredrik Linder, som först vittnat men sedermera uppträdt såsom angifvare, och Smeden Carl Andersson, som efter aflagdt vittnesmål är vorden i saken tilltalad, förklaras för återgångsvittnen, hvilkas berättelser följaktligen icke kunna laga bevisningskraft tillerkännas.
I hufvudsaken inhemtas af handlingarne, att åtskillige af stadens arbetskarlar under någon tid före de den 25 och 26 samt på natten till den 27 sistlidne September här förefallne oroligheter, öfverlagt och sig emellan fattat beslut om vidtagande af åtgärder i syftning, att förmå visse härvarande affärsmän, att afstå från deras handel med spannmål, hvarigenom, äfvensom medelst detta lifsmedels utskeppning till utrikes orter, en ökad prisstegring, enligt de arbetande klassernas föreställningssätt, till deras skada skall uppkommit; att en del arbetskarlar klockan 8 på aftonen den 25 sistlidne September, af förenämnde anledning och efter träffadt aftal, samlats utanför Handlanden S. Lindmans hus samt, under oljud och hotelser emot hans lif, fordrat att han skulle på gatan utkomma; att de derstädes omringat och tilldelat Arrendatorn S. J. Bladh från Tannarp, såsom känd tillverkare af bränvin, några knuffningar, men att han, genom andra personers mellankomst, blifvit från vidare misshandling fredad; att enär uppträdet fortfarit, utan afseende derpå att t. f. Borgmästaren, som emellertid till stället ankommit, uppmanat de der församlade, att till stillsamhet och ordning återgå samt åtskiljas, Polisbetjeningen gjort försök att gripa en af anförarne, Arbetskarlen Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, men att han satt sig till motvärn och, med folkhopens understöd, sådant förhindrat; att sedan deri blifvit uttalade hotelser, att oroligheterna dagen derpå skulle fortsättas, densamma omsider skingrat sig, hvarefter i närheten af Handlanden Lindmans gård påträffats en på sidorna blankslipad yxa samt en till stupstock formad trädkubb, hvilka redskap den illasinnade hopen till stället medfört; att sedan Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg och Carl Svensson, som vid ofvannämnde uppträde tillstädesvarit och deri tagit synnerlig del, af denna anledning blifvit kallade att nästpåföljde dag, klockan mellan 8 och 9, sig hos t. f. Borgmästaren inställa, bemälde fyra tilltalade då ställt sig i spetsen för en större samling arbetskarlar och andra, de arbetande klasserna tillhörande personer, som i de förres förehafvanden sig förenat, med dem intågat på t. f. Borgmästarens gård samt, under högljudda klagomål öfver och hotelser emot spannmålshandlare och bränvinsbrännare, sökt förmå t. f. Borgmästaren till vissa af dem påfordrade embetsåtgärder; att fastän han, äfvensom tillstädeskomne Herr Landssekreteraren i Länet meddelat dem förnyade anmaningar och befallningar att åtskiljas, samt varnat dem för följderna af deras upproriska beteende, hela massan likväl begifvit sig till Handlanden Lindmans hus och derefter under dagens lopp, än tillsammans och än i mindre flockar, ströfvat omkring, derunder de utbrustit i förnyade hotelser emot Lindman, på stora gatan omgifvit och hotat Häradshöfdingen Frick, medelst oljud och hotelser tvingat Handlanden Borg att komma ut ur sin bostad och följa en del af dem till Kronomagazinet, hvarest han hade sitt spannmålslager förvaradt, på enahanda sätt förmått Handlanden Sjöberg att med dem samtala, och i Handlanderne Ahléns & Sjöbergs salubod ofredat Johannes Pettersson i Hunseberg, hotat, skuffat och slagit Kaptenen Löwenhjelm, utfarit i hotelser emot Inspektoren Eckerberg, samt hotat och våldfört f. d. Fanjunkaren Rosell, Drängen Johan Magnus Strand och Arbetskarlen Widlund; att tilltalade Arbetskarlarne Johan Malmberg, Carl Johansson, Svening Nilsson och Anders Pettersson på begäran fått samma dag företräda inför Magistraten, då de, under klagomål deröfver att de på torget icke kunde få köpa sina lifsförnödenheter, begärt förbud mot förköp och utskeppning af spannmål; att ytterligare uppmaningar till dem blifvit gifne, att i lugn återgå till sina arbeten och afhålla sig från deltagande i folksamlingar och andra oordningar, hvartill, sedan upprorslagen jemväl blifvit uppläst, en af sistbemälde tilltalade genmält, att det vore bättre sitta på häkte än svälta; att i skymningen samma dag de spridda hoparne dragit sig tillsammans vid Öster tull, i närheten af Lindmans gård, der intagit en hotande ställning och, när Borgmästaren, som jemte Magistratens Ledamöter och Polisbetjeningen samt en för tillfället bildad ordningsvakt af åtskillige ståndspersoner och en del af borgerskapet derstädes sig inställt, biträdd af ordningsvakten, först ömt och allvarligt förmanat dem till stillhet och lugn, och sedermera i Konungens namn ljudeligen befallt dem att åtskiljas, upptagit och besvarat så väl förmaningar som befallningar med högljudt trots, undsägningar och hotelser; att när Borgmästaren och en del af ordningsvakten, för att afvakta verkan af berörde befallning, dragit sig framåt Storgatan till Assessor Wickboms hus, folkmassan, som under uppehållet vid Öster tull, hastigt ökats, dels genom en mängd landboers ankomst och dels genom tillströmmande af en myckenhet handtverksgesäller och lärlingar, äfven satt sig i rörelse och ryckt framåt till Wickbomska gården; att der nytt uppehåll och nya förmaningar egt rum, men att icke destomindre den der åter samlade ordningsvakten blifvit våldsamt genombruten och sprängd af upprorsmännen; att derpå stora hopar aftågat till Dunkahalla, i förbigående slagit ut fönster hos Borg, och vid Fricks ofvan och utmed nämnde höjder belägna egendom, under förfärligt oljud, utöfvat en skändlig förstörelse å hans dyrbara och vackra byggnader samt svåra våldsamheter emot de personer, som sökt att våldet afvärja, hvarvid v. Häradshöfdingen Asplund samt Soldaterne Skön, Rinaldo, Waldo, Spjut och Bo blifvit mer och mindre svårt sårade; att en mindre, med störar beväpnad hop i riktning från Dunkahalla åter tågat till Lindmans gård och der sönderslagit en myckenhet fönsterrutor, samt i rummen inkastat större och mindre stenar; samt slutligen, att en annan folkhop genom hotelser och våld sökt befria två vid sista uppträdet hos Lindman gripne och i Rådstufvuhäktet insatte lagbrytare. Efter öfvervägande af hvilket allt, med hvad vidare under ransakningen förekommit, Rådstufvu-Rätten, beträffande hvar och en af nedannämnde sextioåtta tilltalade, nu går att utlåtande i följande ordning meddela:
Enär Hamndrängen Daniel Andersson under ransakningens fortgång i häktet aflidit, kommer åtalet, så vidt det honom rörer, att förfalla.
N:o 65 Handskmakaren Magnus Carling. Emedan någon lagligen gällande bevisning emot Carling icke förekommit, att han på något sätt i upproret deltagit, utan Carling tvertom genom hörde vittnens sammanstämmande intyg ådagalagt hurusom han förmanat sina arbetare att under oroligheterna hålla sig hemma, äfvensom att desse åtlydt samma tillsägelse; ty pröfvar Rådstufvu-Rätten lagligt, att Carling från ansvar i målet frikänna.
N:o 17 Svarfvarearbetaren Johan Wållgren. Då någon bevisning emot Wållgren icke blifvit förebringad om delaktighet uti ifrågavarande förbrytelser, varder Wållgren från vidare påföljd af åtalet frikänd.
N:o 61 Öfverskäraren Lars Magnus Petersson. Då någon bevisning emot Petersson icke blifvit förebringad, att han uti ifrågavarande oroligheter deltagit, varder Petersson från vidare påföljd af åtalet befriad.
N:o 66 Metallfabrikören Anders Nordström. Hörde vittnen Boktryckaren J. A. Björk, Bagaren J. Andersson, Fabrikören C. Lundström och Bokhållaren B. Hay hafva väl intygat hurusom Nordström, under och efter ifrågavarande oroligheter, låtit undfalla sig yttranden, som antydde Nordströms lagstridiga afsigter; men då vidare bevisning icke förekommit, samt omförmälde yttranden må anses hafva af oförstånd tillkommit, låter Rådstufvu-Rätten Nordström sin föreburna oskuld tillgodonjuta.
N:o 56 Smeden Carl Andersson. Fastän två vittnen, Kakelugnsmakaren J. Ryhle och Klädmäklaren S. Larsson, intygat, att Andersson den 26 sistlidne September på eftermidd. varit synlig bland folkmassan utanför Assessor Wickboms hus, hvarjemte Larsson särskildt vetat omtala ett opassande yttrande, som vid tillfället undfallit Andersson; likväl, och med afseende å hvad vittnen, Smedgesällen J. Sellgren, Hofrätts-Kommissarien Carlsson, Gesällen J. Cederblad och Gördelmakaren S. Lagervall till Anderssons fördel intygat, förklarar Rådstufvu-Rätten, att Andersson icke kan något ansvar i saken ådömas.
N:o 49 Förre Polisbetjenten Peter Wadell har väl, enligt hvad hörde vittnen intygat, låtit undfalla sig yttranden, hvarigenom anledning till misstanka emot Wadell förefunnits om delaktighet i oroligheterna; men då Wadell, som blifvit från sin befattning såsom Polisbetjent skiljd, icke må, för hvad han i förenämnde hänseende låtit sig till last komma, såsom deltagare i upproret betraktas, förklarar Rådstufvu-Rätten att han, Peter Wadell, icke kan ansvar ådömas.
N:o 62 Furiren Oscar Magnus Rydelius. Väl har ett vittne, Vagnmakarelärlingen R. Sylberg, vetat berätta, att Rydelius vid Häradshöfdingen Fricks egendom, medan våldsamheterna der föröfvades, plockade sten, äfvensom att vittnet hört Rydelius uppmana en annan person, att äfvenledes plocka sten; men då ett annat vittne, Sadelmakaregesällen H. Haugton, bestämdt intygat, att Rydelius under ifrågavarande uppträde hvarken skiljde sig från vittnet eller företog något olofligt, förklarar Rådstufvu-Rätten att Rydelius icke kan ansvar ådömas.
N:o 31 Förre Brandvaktskarlen August Berg har väl inför Rätta frivilligt vidgått, att han på aftonen den 25 sistlidne September utanför Handlanden Lindmans hus varit behjelplig att Carl Gustaf Abrahamssons eller Carlssons häktande förhindra; men då icke visadt är att Bergs omförmälde tillgörande skett under sådane förhållanden, att Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 är tillämplig, varder förklaradt, att Berg i åtalade hänseendet icke kan ansvar ådömas.
N:o 15 Skomakarearbetaren Gustaf Åkerblad har väl, enligt Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darins samt Handlanden Salanders vittnesmål, fällt eller instämt uti yttranden och hotelser, antydande brottsliga afsigter; men emedan derutöfver någon lagligen bindande bevisning emot den anklagade icke förekommit, finner Rådstufvu-Rätten, att Åkerblad, i fråga om honom tillvitad delaktighet i upproret, icke kan sakfällas; hvaremot och som Tveta Härads-Rätt uti ett der anhängiggjordt, till afgörande i sammanhang med förevarande åtal öfverlemnadt mål, förklarat Åkerblad saker till ansvar för det han, Söndagen den 2 Juli 1854, i Måns Nilssons i Kroneken stuga åtminstone två gånger skuffat Smeden Sandqvist i Klefvarp och derefter bitit ett stycke ur Sandqvists näsa, så att han deraf lyte fått; alltså och emedan Sandqvist för sin del frånsagt sig anspråk på skadestånd, varder Åkerblad, enligt 34 Kap. 1 §, 35 Kap. 4 § och 3 Kap. 6 § Missg.-B., 5 Kap. 4 § Straff-B. och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, af Rådstufvu-Rätten dömd att plikta för två skuffningar En R:dr, för det han förderfvat Sandqvists näsa Tio R:dr och för Sabbatsbrott Tre R:dr 16 sk., till treskiftes emellan Kronan, Kronolänsmannen Hydbom och Tveta härad; i brist af tillgång till hvilka böter, sammanlagdt utgörande Fjorton R:dr 16 sk., Åkerblad skall straffas med Tretton dagars fängelse vid vatten och bröd å Kronans häkte; åliggande derförutan Åkerblad, enligt Härads-Rättens beslut, att godtgöra vittnen, Måns Nilsson och Stina Svensdotter, för deras inställelsebesvär vid Härads-Rätten med 16 sk. banko till hvardera.
N:o 46 Arbetskarlen Johannes Pettersson. Vid jemförelse af tilltalade Johannes Petterssons inför Rätta afgifna berättelse med Smeden L. P. Wahlins vittnesmål hafva väl omständigheter och liknelser förekommit, att Johannes Pettersson i oroligheterna deltagit; men då laga bevis härom saknas, förklarar Rådstufvu-Rätten, att Johannes Pettersson icke kan sakfällas.
N:o 60 Snickarelärlingen Arvid August Hofvenberg. Medelst Snickaren Gullbergs samt Snickarelärlingarne Sven Johanssons, Carl August Petterssons och Anders Anderssons på ed afgifne berättelser hafva väl anledningar förekommit, att Hofvenberg i oroligheterna deltagit; men då denne sådant förnekat, förklarar Rådstufvu-Rätten honom, Arvid August Hofvenberg, icke kunna sakfällas.
N:o 55 Arbetskarlen J. Österberg är väl med omständigheter besvärad att hafva i oroligheterna deltagit; men då Österberg dertill nekat, förklarar Rådstufvu-Rätten honom icke kunna sakfällas.
N:o 32 Snickaregesällen Johan Magnus Nyström. Emot Nyström hafva visserligen förekommit omständigheter och liknelser, vittnande om delaktighet i de på aftonen den 26 sistlidne September, utanför Handlanden Lindmans hus, inträffade oroligheter; men emedan Nyström till åtalet enständigt nekat, förklarar Rådstufvu-Rätten, att han, i saknad af full och laga bevisning, icke kan åt saken fällas.
N:o 67 Arbetskarlen Johannes Svensson. Ehuru Stadsfogden Moberger edeligen intygat, att Johannes Svensson sparkat omkring sig uti den utanför Handlanden Lindmans hos Onsdagsaftonen den 26 sistl. September församlade upproriska folkhop; likväl, och då vidare bevisning emot Johannes Svenssons nekande icke förekommit, förklarar Rådstufvu-Rätten honom icke kunna åt saken fällas.
N:o 68 Sjömannen Carl Andersson Sjöberg. Vid jemförelse af vittnen, nuvarande Poliskonstapeln Carl Fredrik Ekvalls, Ångbåtsbefälhafvaren Johan Fredrik Rossmans, Arbetskarlen Anders Johanssons och Smedarbetaren Carl Anders Forssbergs afgifne berättelser, finner väl Rådstufvu-Rätten omständigheter och liknelser hafva förekommit, att Sjöberg deltagit i det utanför Handlanden Lindmans hus Tisdagsaftonen den 25 sistl. September timade uppträde; men då fullt bevis härom saknas, förklarar Rådstufvu-Rätten att Sjöberg, emot sitt nekande, icke kan åt saken fällas.
N:o 59 Skomakaregesällen Anders Johan Svensson. Ehuru nuvarande Poliskonstapeln Johan Ljunggren intygat sig hafva sett Anders Johan Svensson bland de på natten till den 27 sistlidne September utanför Handlanden Lindmans hus samlade våldsverkarne; likväl, och då Anders Johan Svensson sådant förnekat samt någon bevisning i öfrigt emot honom icke blifvit förebringad, förklarar Rådstufvu-Rätten, att Anders Johan Svensson icke kan åt saken fällas; hvaremot denne, uti ett särskildt till afgörande i sammanhang med förevarande åtal hänskjutet brottmål, brustit åt honom förelagd värjemålsed, och såmedelst är förvunnen att, Måndagen den 17 sistlidne September, hafva å allmän gata här i staden tilldelat Skomakaregesällen Elffors ett slag, hvarför Rådstufvu-Rätten, likmätigt 35 Kap. 3 §, 21 Kap. 7 § Missg.-B., 5 Kap. 4 § Straff-B. och Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, dömer Anders Johan Svensson att plikta för ett slag 24 sk. och för gatufridsbrott Tretton R:dr 16 sk., till treskiftes, eller, i brist af tillgång till böterna, hållas Tolf dagar i fängelse vid vatten och bröd å Kronans häkte.
N:o 42 Vagnmakaregesällen Johan Fredrik Andersson. Vid jemförelse af Vagnmakarelärlingarne R. Sylbergs och J. Sjölanders vittnesmål finner Rådstufvu-Rätten Andersson vara med särdeles bindande omständigheter och liknelser besvärad om delaktighet i det utanför Assessor Wickboms hus på aftonen den 26 sistlidne September timade uppträde; men enär Andersson härtill enständigt nekat, förklarar Rådstufvu-Rätten att han, i brist af laga bevis, icke kan åt saken fällas.
N:o 35 Faktorismeden Sven Ahlin är väl med särdeles bindande omständigheter och liknelser besvärad om delaktighet uti de den 26 sistlidne September förefallne oroligheter; likväl, och då han dertill enständigt nekat, förklarar Rådstufvu-Rätten Sven Ahlin, i brist af laga bevis, icke kunna åt saken fällas.
N:o 19 Strumpväfvaren Carl Gustaf Malmgren. Genom vittnet Frans Jonssons edeligen afgifna intyg, i förening med hvad vidare emot Malmgren under ransakningen förekommit, är denne med synnerligen bindande omständigheter och liknelser besvärad att i upproret hafva tagit verksam del; men emedan Malmgren sådant förnekat, samt fall och laga bevisning icke åstadkommits, varder det utlåtande af Rådstufvu-Rätten meddeladt, att han, Carl Gustaf Malmgren, icke kan åt saken fällas.
N:ris 1, 2, 3 och 4. Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg och Carl Svensson. Genom hvad desse fyra tilltalade inför Rätta frivilligt medgifvit, samt Herrar Hofrätts-Assessorerne von Feilitzen och Westring, vice Advokatfiskalen Rahmn, Häradshöfdingen Drake, Fabrikörerne Malmberg och Sahlström, Handlanden Westman, Löjtnanten A. Ribbing, Bokhållarne Barkman och Appelqvist, Boktryckaren Björk, Lars Bergsten, N. M. Åhl, Målaren Enbom, Smeden L. P. Wahlin, Häradshöfdingen Gagner, Bagaren Andersson, Gördelmakaren N. J. Hagelin, Stadsfogden Moberger, Garfvaregeseällen J. Högberg, Gesällen J. P. Lundsten, Sysslomannen Ekberg, Handlanden Hyltén, Arbetskarlen Johan Magnusson, Drängen Johan Magnusson jemte åtskillige andra i saken hörde vittnen intygat, anser Rådstufvu-Rätten vara lagligen styrkt, att Carlsson, Petersson, Malmberg och Svensson icke allenast på aftonen den 25 sistlidne September verksamt bidragit till det utanför Handlanden Lindmans hus då förefallna uppträde, utan äfven, oansedt t. f. Borgmästarens derunder uttalade påbud till stillsamhet och ordning, nästpåföljde dag, då Carlsson, Petersson, Malmberg och Svensson blifvit kallade att sig hos t. f. Borgmästaren inställa, klockan omkring ½ 9 förmiddagen såsom utsedde anförare intågat å den sistnämndes gård i spetsen för en stor folksamling samt, utan att då eller sedermera låta sig till ordning bringas af förnyade varningar till dem och öfrige upprorsmän att skingras och till sina arbeten återgå, trotsigt begifvit sig med folksamlingen först till Handlanden Lindmans och vidare till Handlanderne Borgs samt Ahlén & Sjöbergs bostäder; och som Carlsson, Petersson, Malmberg och Svensson derförutan, vid jemförelse af vittnesmålen, måste anses öfvertygade, att omvexlande hafva framstått såsom anförare för eller deltagare med upprorsmännen uti de, vid besöken hos bemälde Handlande, äfvensom i öfrigt dels på förmiddagen och dels hos Lindman på eftermiddagen begångna lagöfverträdelser; alltså, och vid öfvervägande af hvad under ransakningen i öfrigt förekommit, varda Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg och Carl Svensson, såsom anförare och deltagare i upproret, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, af Rådstufvu-Rätten dömde att, hvar för sig, straffas med arbete å fästning i Åtta år.
N:o 18 Stensättaren Anders Sjö. Alldenstund, vid jemförelse af Mjölnaren Bengt Christenssons, Smedgesällen J. Åkerblads, Smeden C. A. Wahlins, Sjömannen O. Enanders, Smedlärlingarne C. Gustafssons och S. G. Johanssons, Arbetskarlen Johannes Anderssons, N. M. Åhls, Häradshöfdingen Gagners, Ynglingen M. Lindgrens, Bagaren Anderssons, Kakelugnsmakaren Ryhles, Gördelmakaren Hagelins och Poliskonstapeln Ekvalls på ed afgifne berättelser, med hvad vidare emot Sjö under ransakningen förekommit, är vordet ådagalagt hurusom Sjö med fana anfört de upprorsmän, som till Häradshöfdingen Fricks egendom framtågat, samt ej mindre derstädes än vid andra tillfällen under upproret skickat sig såsom hufvudman för och verksam deltagare i dervid föröfvade våldsamheter; fördenskull, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten tilltalade Anders Sjö att straffas med arbete å fästning i Åtta år.
N:o 36 Faktorismeden Johan Lönnegren. Vid öfvervägande af hvad Lönnegren inför Rätta frivilligt medgifvit, Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren v. Sydow, Herr Hofjägmästaren v. Nieroth, Smeden L. P. Wahlin, v. Advokatfiskalen Rahmn, Fabrikören Sahlström, N. M. Åhl, Stadsfogden Moberger, Pipfilarne N. M. Lundqvist och N. M. Eklund jemte Glasarbetaren Malmberg och flere i saken hörde vittnen intygat samt emot Lönnegren vidare förekommit, finner Rådstufvu-Rätten denne vara såsom särdeles verksam anstiftare till upprorets fortgång att anse; och emedan Lönnegren, som jemte Drängen Johan Zetterberg inför Rätta angifvit och sökt men ej gittat till ansvar för delaktighet i upproret binda Åklagaren, Stadsfiskalen Strömberg, derförutan, vid jemförelse af vittnesmålen, måste anses lagligen öfvertygad att i allmänhet hafva i oroligheterna verksamt deltagit; ty, och med tillämpning af 60 Kap. 2 § Missg.-B. samt i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Lönnegren för angifvelsen emot Åklagaren, att böta Sex R:dr 32 sk., till treskiftes, samt nyssnämnde förbrytelse inför Rätten offentligen afbedja, och för öfrige honom till last förde förbrytelser, att straffas med arbete å fästning i Åtta år.
N:o 22 Skräddarearbetaren Johan Peter Lundberg. Medelst Skräddaregesällerne Hallengrens och A. Anderssons, Fabrikören Malmbergs, Smeden L. P. Wahlins, N. M. Åhls, Sadelmakaren J. E. Rosenqvists, Skomakaregesällen C. O. Söderbloms, Garfvaregesällen J. Högbergs, Poliskonstapeln Ekvalls, Handelsbetjenten Sandvalls, Handlanden Hallgrens, Handlanden Nyqvists och Herr Assessoren Granfeldts med flere under ransakningen hörde vittnens berättelser, med hvarandra jemförde, anser Rådstufvu-Rätten lagligen styrkt, att Lundberg den 26 sistlidne September icke allenast till upprorets fortgång anstiftat, utan ock i det utanför och i grannskapet af Assessor Wickboms hus förefallna våldsuppträde företrädesvis tagit verksam del; på grund hvaraf Rådstufvu-Rätten, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Lundberg att straffas med arbete å fästning i Sju år.
N:o 23 Murarearbetaren Fredrik Jakobsson. Genom Jakobssons inför Rätta frivilligt afgifne berättelse, i förening med Gördelmakaren N. J. Hagelins samt Poliskonstaplarne Ekvalls och Ljunggrens jemte flere vittnens utsagor, med hvarandra jemförde, samt hvad vidare emot bemälde tilltalade under ransakningen förekommit, finner Rådstufvu-Rätten lagligen styrkt, att Jakobsson, åtminstone för de vid våldets utöfvande å Lindmans hus samlade upprorsmän, såsom anförare framstått; vid öfvervägande hvaraf Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Fredrik Jakobsson att straffas med arbete å fästning i Sex år.
N:o 8 Jernsvarfvare-arbetaren Carl Magnus Gustafsson. Enär Gustafsson inför Rätta frivilligt bekänt hurusom han, på aftonen den 26 sistlidne September, i sällskap med en större folkhop tågat till Häradshöfdingen Fricks egendom, samt att Gustafsson derstädes, under handgemäng med Soldaten N:o 136 Skön, som jemte öfrige dervarande Soldater ryckt ut, för att upprorsmännen fördrifva, uppdragit en knif och med densamma huggit Skön i ansigtet, samt såmedelst tillskyndat honom de två blodsår, hvilka omförmälas i Lazarettsläkaren Doktor Holmboms härom afgifna attest; alltså, i förmågo af 35 Kap. 1 §, 24 Kap. 8 § Missg.-B., enligt sistnämnde lagrums lydelse i Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1845, 5 Kap. 4 § Straff-B., Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 och 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Gustafsson, för de Skön tillfogade skador, att plikta Sex R:dr 32 sk. till treskiftes emellan Kronan, Staden och Åklagaren, eller, i brist af tillgång till böterne, hållas Sju dagar i fängelse vid vatten och bröd å Kronans häkte, för bruk af lifsfarligt vapen, att arbeta å fästning i Sex månader, samt att derutöfver för sitt deltagande i upproret straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 10 Arbetskarlen Johan Andersson. Genom Bokhållarne Barkmans och Appelqvists samt Frans Jonssons vittnesmål, i förening med den omständighet, att Johan Andersson funnits behäftad med bajonettstygn, för tillkomsten hvaraf han icke velat sanningsenligt redogöra, anser Rådstufvu-Rätten, vid öfvervägande jemväl af hvad under ransakningen i öfrigt emot Johan Andersson förekommit, lagligen ådagalagdt, att han åtminstone deltagit icke allenast i Johannes Peterssons från Hunseberg ofredande, utan ock vid Häradshöfdingen Fricks egendom i det derstädes föröfvade våld; hvadan Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 April 1849, dömer Johan Andersson att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 11 Svarfvarearbetaren Lars Johan Dahlgren är, genom Herr Prosten och Kyrkoherden Modighs, Häradshöfdingen Gagners, Urmakaren P. Barkmans, Vagnmakarelärlingen R. Sylbergs, Arbetskarlen A. Lekströms, Handlanden R. W. Ekeroths, v. Advokatfiskalen Rahmns och Badaremästaren Granströms jemte flere andra i saken hörde vittnens berättelser, med hvarandra jemförde, lagligen öfvertygad, att den 26 sistl. September hafva verksamt deltagit icke allenast i det utanför Handlanden Lindmans hus på eftermiddagen förefallna uppträde, utan äfven i det våldsamma framfarande, som sedermera egde rum dels utanför Assessor Wickboms hus, mot ordningsvakten, och dels vid Häradshöfdingen Fricks egendom; i betraktande hvaraf Rådstufvu-Rätten, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Lars Johan Dahlgren att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 14 och N:o 38. Bröderne, Smedlärlingarne Sven och Gustaf Petersson Brun. Alldenstund Gustaf Petersson och dennes, vid Häradshöfdingen Fricks egendom, under oroligheternas föröfvande derstädes, gripne broder Sven Petersson, genom Mjölnaren Bengt Christenssons, Smeden C. A. Wahlins, Smedgesällen J. Åkerblads, Smedlärlingarne C. Westerbergs och S. G. Johanssons, Häradshöfdingen A. Drakes, Snickarelärlingen C. P. Carlstens och andra i målet hörde vittnens utsagor, äro lagligen öfvertygade att, isynnerhet i det derstädes föröfvade våld, hafva verksamt deltagit; fördenskull, och i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, varda Sven och Gustaf Peterssöner Brun dömde att, hvar för sig, straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 16 Svarfvarearbetaren Anders Andersson. Vid jemförelse af hvad Andersson inför Rätta andragit, med Målaren G. A. Enboms, Häradshöfdingen Gagners, Smedlärlingarne C. Gustafssons och S. G. Johanssons, Smedgesällen J. Åkerblads, Tullförvaltaren Rundbergs, Handelsbetjenten Sandvalls, Målaregesällen E. J. Anderssons, Fabrikören C. Lundströms och flere i saken hörde vittnens berättelser, är lagligen styrkt, att Andersson den 26 sistlidne September företrädesvis tagit verksam del, ej mindre i det utanför Handlanden Lindmans hus på förmiddagen timade uppträde, än äfven i det vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våld; och varder Anders Andersson derför, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, af Rådstufvu-Rätten dömd att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:ris 20 och 21. Bleckslagarelärlingen Frans Johan Öberg och Guldsmedslärlingen Carl Abrahamsson äro genom vittnesmål af Frans Jonsson, Smedgesällen J. Åkerblad, Garfvarelärlingen C. V. Petersson, Smedgesällen C. J. Blomgren, Skräddaregesällen A. Zetterlund, Smedlärlingen C. Westerberg, N. M. Åhl, Sysslomannen Ekberg, v. Advokatfiskalen Rahmn, Gesällerne J. Andersson, K. Berglund och A. J. Ljungberg med flere på ed i saken hörde personer lagligen öfvertygade, att den 26 sistlidne September hafva verksamt deltagit ej mindre i det vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våld, än äfven i det vid Rådhushäktet gjorda försök att uttaga der insatte upprorsmän; vid öfvervägande hvaraf Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer tilltalade Frans Johan Öberg och Carl Abrahamsson att, hvar för sig, straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 24 Gördelmakarelärlingen Carl Rosell. Genom Fabrikören Nyströms, Frans Jonssons, Gördelmakaren N. J. Hagelins, Smedlärlingarne C. Westerbergs och C. Gustafssons, Bleckslagaren Wadners, Gesällen S. Lindbloms och Gördelmakaren J. Larssons edeligen afgifne intyg är Rosell, emot sitt nekande, lagligen öfvertygad att, den 26 sistlidne September, hafva tagit verksam del i de vid Häradshöfdingen Fricks och Handlanden Lindmans egendom föröfvade våldsgerningar; i följd hvaraf Rådstufvu-Rätten, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Carl Rosell att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:ris 25 och 26. Sadelmakaregesällen Carl Hansson och Drängen Johan Zetterberg. Genom nyssbemälde tilltalades inför Rätta frivilligt afgifne berättelser, samt Häradshöfdingen Drakes, Smedgesällen J. Åkerblads, Arbetskarlen Johan Svenssons, Skräddaregesällen A. Zetterlunds, Målaregesällen N. J. Anderssons, Bokbindarelärlingen Asps, Garfvarelärlingen Collins, Bagaren J. Anderssons, Fabrikören Malmbergs, Muraregesällen C. Sandbergs, Frans Jonssons, Smeden C. A. Wahlins och Häradshöfdingen E. Söderbloms jemte andra vittnens utsagor, med hvarandra jemförde, samt hvad vidare under ransakningen emot Hansson och Zetterberg förekommit, finner Rådstufvu-Rätten dem vara lagligen öfvertygade, att vid Häradshöfdingen Fricks egendom hafva med upprorsmännen verksamt deltagit i det derstädes föröfvade våld; och alldenstund Zetterberg jemte Faktorismeden Johan Lönnegren inför Rätta angifvit och sökt, men ej gittat till ansvar för delaktighet i upproret binda Åklagaren, Stadsfiskalen Strömberg; fördenskull, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 samt med tillämpning af 60 Kap. 2 § Missg.-B., varda Carl Hansson och Johan Zetterberg af Rådstufvu-Rätten dömde, dels den sistnämnde särskildt för angifvelsen emot Åklagaren, att böta Sex R:dr 32 sk., till treskiftes, samt berörde förbrytelse inför Rätten offentligen afbedja, dels begge för deras gemensamma delaktighet i upproret, att hvar för sig straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 28 Skräddaren Johannes Hellstrand är genom eget frivilligt erkännande inför Rätta, jemfördt med Urmakaren P. Barkmans, Muraregesällen Carl Sandbergs, Ångbåtsbefälhafvaren Rossmans, Arbetskarlen P. Johanssons och Bundtmakarelärlingen A. Fagerbergs edeligen afgifne vittnesmål, lagligen förvunnen att, isynnerhet vid Häradshöfdingen Fricks egendom, hafva i upproret derstädes verksamt deltagit, derför Rådstufvu-Rätten ock dömer Hellstrand, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 34 Skomakarearbetaren Johan Löfgren har inför Rätta frivilligt vidgått hurusom Löfgren på aftonen den 26 sistlidne September, då folkmassan vid Häradshöfdingen Fricks egendom af Soldaterne förföljdes, blifvit skuffad baklänges och, innan Löfgren kunde undkomma, erhållit tre bajonettstygn; och som Löfgren på grund häraf, i förening med Smeden C. A. Wahlins och Skomakarearbetaren Nylanders vittnesmål, och hvad vidare under ransakningen förekommit, måste anses förvunnen att vid Häradshöfdingen Fricks egendom med upprorsmännen hafva gjort gemensam sak i det derstädes föröfvade våld; alltså, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Johan Löfgren att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 39 Arbetskarlen Lars Danielsson. Genom vittnen, Skomakaregesällen A. J. Tillanders och Stenroddaren Gustaf Bengtssons på ed afgifne berättelser, finner Rådstufvu-Rätten lagligen ådagalagdt, att Danielsson, då han den 26 sistlidne September återvände från Häradshöfdingen Fricks egendom, innehaft ett soldatgevär, som han yttrat sig hafva tagit; och som, vid jemförelse häraf med hvad bemälde och andra under ransakningen hörde vittnen i öfrigt angående Danielsson meddelat, denne åtminstone måste anses öfvertygad att hafva med upprorsmännen deltagit i det vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våld; alltså, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, varder Lars Danielsson dömd, för hvad honom till last kommit, att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 44 Fabriksarbetaren Herman Dyberg har inför Rätta frivilligt vidgått, att Dyberg, Onsdagsaftonen den 26 sistlidne September, varit närvarande utanför Handlanden Lindmans hus och derstädes hört hurusom Borgmästaren uppmanade folksamlingen att skingras; att Dyberg det oaktadt derstädes qvardröjt, och sedermera på väg derifrån upphunnits af och åtföljt folkskaran till Häradshöfdingen Fricks egendom, och att Dyberg, som under uppträdet derstädes skall hållit sig på afstånd, återvändt med folkmassan till Handlanden Lindmans hus, mot hvilket stenkastning då börjades; och alldenstund, vid jemförelse af hvad Dyberg sålunda vidgått, med Boktryckaren J. A. Björks, Frans Jonssons, Vagnmakarelärlingen C. R. Sylbergs, Ynglingen M. Lindgrens, Vagnmakarelärlingen Edvard Johanssons och v. Advokatfiskalen H. Rahmns i saken afgifne vittnesmål, otvifvelaktigt är, att Dyberg i upproret och derunder utöfvade våldsamheter hos Frick och Lindman deltagit; fördenskull dömer Rådstufvu-Rätten honom, Herman Dyberg, enligt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 52 Garfvaregesällen Per August Andersson. Genom egen inför Rätta frivilligt afgifven berättelse, i förening med Skräddaregesällen A. Zetterlunds, Garfvarelärlingen C. V. Peterssons samt Gesällerne K. Berglunds och A. J. Ljungbergs vittnesmål är lagligen styrkt, att Andersson den 26 sistl. September ej mindre tagit verksam del uti de vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våldsamheter, än äfven med upprorsmännen gjort gemensam sak uti försöket att ur Rådhushäktet befria der förvarade fångar; hvarför Rådstufvu-Rätten, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Per August Andersson att, för berörde förbrytelser, straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 54 Smedlärlingen Fredrik Hörnsten. Genom hvad Hörnsten inför Rätta frivilligt medgifvit, Bokhållarne Björkman och Hay samt Tunnbindarelärlingen J. Sandgren och Bundtmakarelärlingen A. Fagerberg edeligen intygat och vidare under ransakningen emot Hörnsten förekommit, anser Rådstufvu-Rätten denne vara lagligen öfvertygad, att hafva verksamt deltagit i det vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våld; hvadan Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Fredrik Hörnsten att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 5 Arbetskarlen Johan Larsson. Efter öfvervägande af hvad Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren von Sydow, Herr Hofjägmästaren von Nieroth och Mjölnaren Bengt Christensson med flere på ed hörde vittnen berättat, samt under ransakningen emot Johan Larsson vidare förekommit, anser Rådstufvu-Rätten honom lagligen öfvertygad, att vid Häradshöfdingen Fricks egendom hafva deltagit i det derstädes föröfvade våld; derför Rådstufvu-Rätten alltså, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Johan Larsson att straffas med arbete å fästning i Fyra år.
N:o 7 och N:o 30. Arbetskarlarne Sven Israelsson eller Svensson och Peter Magnus Gran. Genom desse tilltalades inför Rätta frivilligt aflagde berättelser, samt Handlanden Ekeroths, Bagaren Anderssons, Stadsfogden Mobergers, Sysslomannen Ekbergs, Arbetskarlen Peter Johanssons, Lars Bergstens, N. M. Åhls, Löjtnanten A. Ribbings, Målaren Enboms, Häradshöfdingen Gagners, Handlanden Hylténs, Häradshöfdingen Lindqvists och Handlanden Salanders jemte flere i målet hörde vittnens utsagor, med hvarandra jemförde, samt hvad vidare under ransakningen förekommit, finner Rådstufvu-Rätten vara ådagalagdt, att Sven Israelsson och Gran under förmiddagen den 26 sistlidne September med upprorsmännen gjort gemensam sak, icke allenast vid deras besök hos Lindman, och i allmänhet visade trotsighet att låta sig till ordning bringas, utan äfven särskildt beträffande det mot Kaptenen Löwenhjelm föröfvade våld; blifvande förthy Sven Israelsson eller Svensson och Peter Magnus Gran af Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömde att hvar för sig straffas med arbete å fästning i Tre år.
N:o 9 Arbetskarlen Johannes Pettersson. Alldenstund, genom hvad Johannes Pettersson inför Rätta frivilligt medgifvit, samt Handlanden Hylténs, Bokhållaren Barkmans, Garfvaregesällen J. Högbergs, Handlanden Uhnboms, Byggmästaren J. A. Blomqvists, Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darins samt Handlanden Salanders på ed afgifne och med hvarandra jemförde berättelser innehålla, lagligen styrkt är, att Johannes Pettersson med upprorsmännen deltagit åtminstone i de hos Handlanden Berg samt vid och uti firman Ahlén & Sjöbergs salubodar på förmiddagen den 26 sistlidne September förefallna uppträden; fördenskull, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Johannes Pettersson att derför straffas med arbete å fästning i Tre år.
N:ris 12 och 13. Smedgesällen Carl Johan Almgren och Smedlärlingen Johan Fägersten. Enär Almgren och Fägersten, som omedelbart efter och i följd af det mot Handlanden Lindmans hus, natten till den 27 sistl. September, föröfvade våld blifvit häktade och till Rådhuset afförde, genom Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darins, Häradshöfdingen Drakes, Notarien Löwenadlers, Apothekaren Paulis, Häradshöfdingen Gagners, N. M. Åhls, Sysslomannen Ekbergs och Poliskonstapeln Ljunggrens med flere i saken edeligen hörde vittnens berättelser måste anses lagligen öfvertygade, att åtminstone i nämnde våldsgerning hafva tagit verksam del; alltså, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten ofvanbemälde Carl Johan Almgren och Johan Fägersten, att hvardera straffas med arbete å fästning i Tre år.
N:o 48 F. d. Slottsknekten Anders Sjöberg. Efter öfvervägande af hvad Sjöberg inför Rätta frivilligt medgifvit, vittnen Lars Bergsten, Handlanden Ekeroth, Sysslomannen Ekberg och Handlanden Hyltén edeligen intygat, samt i öfrigt angående Sjöberg under ransakningen förekommit, finner Rådstufvu-Rätten lagligen ådagalagdt, att Sjöberg i oroligheterna deltagit och derunder företrädesvis gjort gemensam sak med den folkhop, som antastade och föröfvade våld emot Kaptenen Löwenhjelm; i följd hvaraf Sjöberg, enligt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, för hvad honom sålunda till last kommit, varder af Rådstufvu-Rätten dömd att straffas med arbete å fästning i Tre år.
N:o 64 Kalkbrännaren Svening Nilsson har inför Rätta frivilligt vidgått, att han deltagit i det hos Handlanden Borg på förmiddagen den 26 sistl. September timade uppträde; och som Svening Nilsson tillika är, genom Bagaren Anderssons, Stadsfogden Mobergers, Ångbåtsbefälhafvaren Rossmans och Poliskonstapeln Ekvalls vittnesberättelser lagligen öfvertygad, att med upprorsmännen hafva gjort gemensam sak, icke blott dessförinnan utanför Handlanden Lindmans hus, utan äfven sednare på förmiddagen, vid det tillfälle då förre Fanjunkaren Rosell antastades; alltså, med tillämpning af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Svening Nilsson att straffas med Tre års arbete å fästning.
N:o 43 Skomakaren Abraham Ljungberg. Genom vittnen, Carl och Lars Bergstens, Sergeanten August Håkanssons och f. d. Artilleristen Per Ljungqvists edeligen afgifne intyg, är Ljungberg, emot sitt nekande, lagligen öfvertygad, att på eftermiddagen den 26 sistl. September hafva jemte flere arbetskarlar begifvit sig till Arbetskarlen Widlunds bostad samt, under häftiga och oqvädande förebråelser för det Widlund befattat sig med handel af smör, knuffat honom för bröstet i ändamål att afskräcka honom från vidare uppköp af nämnde vara; blifvande förthy Ljungberg, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, af Rådstufvu-Rätten dömd, att, såsom deltagare i upproret, straffas med arbete å fästning i Två år.
N:o 33 Smedlärlingen Jonas Berg. Emot sitt nekande är Berg, medelst Smedgesällen C. E. Blombergs samt Poliskonstaplarne Ekvalls och Ljunggrens på ed meddelade intyg, lagligen öfvertygad om delaktighet åtminstone i det mot Handlanden Lindmans gård, under natten till den 27 sistl. September, föröfvade våld; hvadan Rådstufvu-Rätten, enligt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Jonas Berg att straffas med arbete å fästning i Två år.
N:o 47 Arbetskarlen Carl Magnus Bång. Genom hvad Bång inför Rätta frivilligt erkänt, i förening med Poliskonstaplarne Ekvalls och Collins edeligen fästade utsagor, anser Rådstufvu-Rätten Bång lagligen förvunnen, åtminstone om sådan delaktighet i upproret och det i Handlanderne Ahlén & Sjöbergs salubod förefallna uppträde, att Bång derför skall, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, Två års arbete å fästning undergå.
N:o 58 Bleckslagaregesällen Sven Johan Bårman har inför Rätta frivilligt erkänt, att han den 26 sistlidne September, då Fanjunkaren Rosell antastades, gått igenom folkmassan och i uppretad sinnesstämning sträckt handen upp åt Rosells ansigte; och alldenstund nuvarande Poliskonstapeln Ekvall, som vid tillfället varit närvarande för att söka freda Rosell, intygat, att Bårman i uppträdet tagit synnerlig del samt ryckt Rosell i ena moustachen, hvilken sistnämnde omständighet Bårman ej heller bestämdt förnekat, anser Rådstufvu-Rätten honom icke kunna undgå att, såsom deltagare i upproret, anses, samt dömer derför Sven Johan Bårman, enligt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, att straffas med arbete å fästning i Två år.
N:o 63 Guldsmedslärlingen Carl Magnus Clasén. Genom Bokbindarelärlingen Asps, Färgarelärlingen W. Rafstedts, Barberarelärlingen J. W. Rohdins och Urmakaren J. Peterssons vittnesmål, med hvarandra jemförde, måste Clasén anses förvunnen att i upproret hafva deltagit, så att han, enligt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, gjort sig till ansvar skyldig; i följd hvaraf Rådstufvu-Rätten, i förmågo af samma §, dömer honom, Carl Magnus Clasén, att i Två år straffas med arbete å fästning.
N:o 6 Arbetskarlen Nils Jonsson. Vid öfvervägande af hvad Nils Jonsson inför Rätta frivilligt medgifvit samt Herrar Assessorerne v. Feilitzen och Westring, Häradshöfdingen C. Lindqvist, Poliskonstaplarne Ljunggren och Collin, Herr Prosten och Kyrkoherden Modigh, v. Advokatfiskalen Rahmn, Garfvaren Kjellberg, Jonas Danielsson i Stattut, Häradshöfdingen Drake, Herr Hof-Rätts-Rådet och Riddaren Darin samt Handlanden Salander jemte flera vittnen intygat, finner Rådstufvu-Rätten vara lagligen styrkt, att Nils Jonsson med upprorsmännen gjort gemensam sak, åtminstone beträffande deras i allmänhet visade trotsighet att låta sig till ordning bringas; hvarföre Rådstufvu-Rätten, med stöd af 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Nils Jonsson att straffas med arbete å fästning i Två år.
N:ris 50 och 57. Bröderne Skräddaregesällen Johan Lundahl och Muraregesällen Nils Lundahl. Vid jemförelse af hvad desse tilltalade inför Rätta frivilligt vidgått med Herr Prosten och Kyrkoherden Modighs, Kakelugnsmakaren Ryhles, Muraregesällen C. Sandbergs och Färgarelärlingen W. Rafstedts edligen afgifna vittnesmål, finner Rådstufvu-Rätten lagligen ådagalagdt, att Johan och Nils Lundahl i upproret åtminstone tagit sådan del, att de, enligt 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Febr. 1849, äro till ansvar förfallne; hvarföre Rådstufvu-Rätten, likmätigt samma §, dömer Johan och Nils Lundahl, att hvar för sig straffas med arbete å fästning i Två år.
N:o 40 Skomakarearbetaren Gustaf Pantzar är genom Boktryckaren Björks, Gesällen J. P. Lundstens, Konstförvandten A. Ekholms, Herr Hof-Rätts-Rådet och Riddaren v. Sydows, Bokhållaren C. Bergegrens, N. M. Åhls, Stadsfogden Mobergers, Handlanden Hylténs och v. Advokatfiskalen Rahmns edeligen afgifne med hvarandra jemförde vittnesmål, lagligen öfvertygad att hafva verksamt deltagit i det utanför Handlanden Lindmans gård på aftonen den 26 sistl. September timade uppträde; i följd hvaraf Rådstufvu-Rätten, likmätigt 2 § i Kongl. Förordningen d. 6 Februari 1849, dömer tilltalade Gustaf Pantzar, för berörde delaktighet i upproret, att straffas med Ett års arbete å fästning.
N:o 45 Arbetskarlen Anders Pettersson har inför Rätta frivilligt vidgått, att han, efter den 25 sistlidne September afhördt samtal om Carlssons och Malmbergs afsigt, att, såsom uttryck af deras missnöje med Lindmans och Goldkuhls spannmålshandel, lägga en kubb och en yxa utanför deras bostäder, samma dag varit Malmberg behjelplig att slipa den utanför Handlanden Lindmans hus senare på aftonen tillvaratagna yxa; med afseende hvarå och vid jemförelse af hvad Anders Petersson i öfrigt erkänt med vittnen N. M. Åhls, Fabrikören Sahlströms, Målaren Enboms, Handlanden Warolins och nuvarande Poliskonstapeln Ekvalls edligen afgifna intyg, Rådstufvu-Rätten finner Anders Petersson vara lagligen förfallen till ansvar för sådan delaktighet i upproret, att han likmätigt 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, skall derföre straffas med Ett års arbete å fästning.
N:o 29 Arbetskarlen Carl Jonsson. Vid jemförelse af hvad Carl Jonsson inför Rätta frivilligt medgifvit samt Herr Hof-Rätts-Rådet och Riddaren Darin, Herr Prosten och Kyrkoherden Modigh, Stadsfogden Moberger, f. d. Fanjunkaren Alsing, Carl Bergsten, Ynglingen M. Lindgren, Stockmakaren Gustaf Lund, Rustmästaren A. J. Gustafsson och Stockmakaren C. A. Hallberg edeligen intygat, anser Rådstufvu-Rätten lagligen styrkt, att Carl Jonsson i upproret på det sätt deltagit, att han derigenom är till ansvar förfallen enligt 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849; hvarföre Rådstufvu-Rätten, med stöd af sistnämnde lagbud, dömer Carl Jonsson att Sex månader arbeta å fästning.
N:o 37 Faktorismeden Anders Johan Lundström. Vid jemförelse af hvad Lundström inför Rätta frivilligt vidgått med Pipfilaren N. M. Lundqvists, N. M. Åhls, Pipberedaren J. Nordströms, Handlanden Ekeroths, Smeden L. P. Wahlins och flere vittnens utsagor, finner Rådstufvu-Rätten Landström lagligen öfvertygad åtminstone om sådan delaktighet i upproret, att Lundström derför, i förmågo af 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, skall straffas med Sex månaders arbete å fästning.
N:o 41 Vagnmakaren Adolf Fredrik Himmelman har inför Rätten uppgifvit, bland annat, att han på aftonen den 26 sistl. September vid stadens Östra Tull påträffat en folkmassa, som hurrade och förde oljud, ehuru den af Borgmästaren ljudeligen blef uppmanad att åtskiljas; att Himmelman, sedan folkhopen tågat åt Dunkahalla, följt efter densamma och emedlertid sett huru massan utanför Assessor Wickboms gård slöt sig tillsammans och trängde åt sidan flera personer, som der möttes; att Himmelman, framkommen till Häradshöfdingen Fricks gård, stannat vid drängstugan, der en folkskara rusade förbi honom, förföljd af soldater; att han sett tilltalade Hörnsten ur Häradshöfdingen Fricks drängstuga uttaga en fjerding, förmodligen innehållande bränvin och att Himmelman skall varit behjelplig köra bort några pojkar, som voro sysselsatta med att rycka ut fönsterbågarne i drängstugan, men att han icke kunde uppgifva deras namn; vid öfvervägande hvaraf med hvad vittnen, Vagnmakarelärlingen R. Sylberg, Bagaren S. Håkansson och Målaregesällen Erik Johan Andersson edligen intygat och under ransakningen i öfrigt emot Himmelman förekommit, Rådstufvu-Rätten finner tillförlitligen styrkt, att Himmelman i upproret deltagit, åtminstone så, att han enligt 2 § i ofta omnämnde Kongl. Förordning är till ansvar förfallen; hvadan Rådstufvu-Rätten, enligt samma lagrum, dömer honom, Adolf Fredrik Himmelman, att straffas med arbete å fästning i Sex månader.
N:o 53 Arbetskarlen, förre Hållkarlen Carl Johansson från Bygärdet har inför Rätta frivilligt vidgått, att Carl Johansson kl. omkring 8 f. m. åtföljt öfrige, under Daniel Anderssons ledning vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad anställde, arbetare till då varande t. f. Borgmästaren, för att till honom framföra sina önskningar, såsom det arbetarne emellan varit aftaladt; att Carl Johansson, oaktadt t. f. Borgmästarens till dem framställda förmaningar att afhålla sig från oordningar och skiljas, icke destomindre i de öfrige arbetarnes sällskap förfogat sig till Handlanden Lindman, för att, såsom Carl Johansson yttrat, tala med honom angående spannmålshandel; att Carl Johansson på hemvägen derifrån varit närvarande vid uppträdet utanför Handlanden Borgs salubod, och att Carl Johansson, som vid pass kl. 1 samma dag jemte tilltalade Svening Nilsson, Malmberg och Anders Petersson undfått begärdt företräde inför Magistraten och derstädes af t. f. Borgmästaren förmanats till stillhet och laglydnad, dertill genmält, sedan upprorslagen för dem blifvit uppläst, att det vore bättre sitta på häkte än svälta; och som Carl Johansson genom berörde, af vittnens berättelser styrkta, erkännande, gjort sig förfallen till ansvar för visad trotsighet mot offentlig myndighets bud och befallning; alltså, och i förmågo af 2 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Carl Johansson för berörde delaktighet i upproret, att straffas med arbete å fästning i Sex månader.
N:o 51 Fjortonårige Ynglingen Axel Wilhelm Jonasson har inför Rätta frivilligt bekänt hurusom han, den 26 sistl. September, följt efter en till Häradshöfdingen Fricks egendom tågande folkhop, äfvensom att han derstädes, efter uppmaning af en för honom okänd person, från marken upptagit och i riktning åt stora byggningen kastat en sten, hvilken, enligt hvad Jonasson tyckt sig förmärka, träffat knuten af nämnde byggning; och varder Axel Wilhelm Jonasson för berörde, af honom erkända delaktighet i upproret med hemtadt stöd af grunderna i 31 Kap. Missg.-B., af Rådstufvu-Rätten dömd att af sin Fader, i Åklagarens närvaro, på lämpligt sätt agas.
I anledning af framställde ersättningspåståenden varder, med förklarande att de sakfällde icke kunna åläggas gälda kostnaden för den, i anledning af upproret någon tid härstädes förlagde Militärkommendering, och att Smeden Andersson för sin inställelse vid Domstolen icke kan ersättning tillerkännas, det utlåtande i öfrigt af Rådstufvu-Rätten meddeladt, att Carlsson, Carl Petersson, Malmberg och Carl Svensson skola dels gemensamt med Lönnegren, Johannes Petersson och Carl Magnus Bång, eller hvilken af dem, som tillgång eger, godtgöra Johannes Petersson i Hunseberg för hans inställelsebesvär med Tio R:dr, dels tillsammans med Sjö och Lönnegren, efter enahanda grund, ersätta Drängen Johan Magnus Strand för hans hitresa med Nio R:dr, och dels jemte Sjö, Lönnegren, J. P. Lundberg, Johan Larsson, Carl Magnus Gustafsson, Johan Andersson, Dahlgren, Sven och Gustaf Peterssöner Brun, Anders Andersson, Öberg, Carl Abrahamsson, Rosell, Carl Hansson, Zetterberg, Hällstrand, Löfgren, Lars Danielsson, Dyberg, Per August Andersson och Hörnsten, en för alla och alla för en, utgifva ej mindre det i Kompani-Chefen v. Geddas räkning upptagne belopp 210 R:dr 46 sk., än äfven för en förlorad bajonett 2 R:dr 1 sk. 6 r:st., och för reparation å ett gevär 22 sk. 6 r:st.; blifvande de sakfällde gemensamt eller hvilken af dem, som dertill eger förmåga, förpligtade att utgifna till vittnen, Löjtnanten Löwenadler 15 R:dr 40 sk. 6 r:st., Herr Hofjägmästaren von Nieroth 41 R:dr 33 sk., samt Pigan Karin Johansdotter från Rödån 6 R:dr, allt R:gs, fordrad godtgörelse för deras inställelsebesvär, i afseende hvarå bemälde vittnen, derest tillgång hos de sakfällde brister, ega till erhållande af godtgörelse, enligt Kongl. Förordningen den 20 November 1845, hos vederbörande sig anmäla.
Vid den utgång saken erhållit förordnar Rådstufvu-Rätten, att Åkerblad, Malmgren och Anders Johan Svensson i och för detta mål icke må i häkte längre qvarhållas, men att Hörnsten, Anders Sjöberg, J. Berg, Bårman, Clasén, Nils Lundahl, Bång, Himmelman och Carl Johansson deremot genast skola i häkte inmanas.
Häktad part, som i detta Rådstufvu-Rättens utslag vill söka ändring, har att inom eller sist före klockan 12 å Femtonde dagen härefter sine till Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hof-Rätt ställde besvär inlemna till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, som tillser att den klagande icke saknar erforderligt biträde vid besvärens författande.
Annan part, som vill utslaget öfverklaga, åligger att före eller sist å ofvannämnde tid till ofvanbemälde Kongl. Hof-Rätt ingifva sine besvär, hvarvid, om klaganden är till böter fälld, skall fogas antingen en af två vederhäftige män utgifven löftesskrift, deruti de, en för begge och begge för en, borga för de honom ådömde böter, eller ock behörigt bevis, att samme böter äro i Ränteriet eller hos Magistraten eller Kronofogden i orten nedsatte, eller ock intyg, meddeladt af vederbörande Domstol, Domare, Pastor eller Kronobetjent, att klaganden för fattigdom ej mäktar böterne utgifva eller derför borgen ställa; hvarförutan den klagande, hvilken sålunda fullföljer sina besvär, skall antingen sjelf eller genom lagligen befullmäktigadt ombud inställa sig vid Kongl. Hof-Rätten, för att, i händelse besvären utställas till förklaring, dem uttaga och i öfrigt de af Kongl. Hof-Rätten meddelade föreskrifter fullgöra.
Försummar den klagande något af hvad sålunda är föreskrifvet, skall han anses hafva förlorat sin talan och hans besvär ej komma under pröfning. Actum ut supra.
På Rådstufvu-Rättens vägnar:
G. F. ASKER.