| Emot trätor. | Till Korintierna. | Kap. 5, 6. | 433 |
(Matt. 18: 17, [et]c.). Att så war, det wisste den Korintiska församlingen af egen erfarenhet. De hade derföre bort förstå apostelns mening i förta brefwet rörande de bolare, som borde dömas genom uteslutning, nemligen att det gälde sådana, som befunno sig inom, ej sådana som befunno sig utom församlingen.
13 Men dem som äro utanför skall Gud döma. Drifwen ut från eder den som är ond. 5 Mos. 13: 5. 17: 7. 22: 21 f.
Men dem som äro utanför skall Gud döma; åt honom skola wi i ödmjukhet öfwerlemna domen rörande deras salighet eller förderf och icke ingripa i hans konungsliga domsrätt. Och hwad nu hela den från v. 1 behandlade saken beträffar, så bör det i afseende på uteslutandet ur församlingsgemenskapen så ske, som det är enligt med den af Gud redan i gamla testamentet gifna befallningen (5 Mos. 17: 7; kap. 19: 19 m. fl.), nemligen: drifwen ut från eder den som är ond, d. ä. just den i v. 1 [et]c. omtalade och hwarje annan, som möjligen gör uppenbar förargelse. Ty ehuru en sådan i anseende till namnet, så länge han kallar sig en broder, är inom församlingen, så tillhör han, genom sina gerningar och sitt genom syndens gerningar uppenbarade sinnelag, dem som äro utanför. Derföre bör han ock drifwas ut till dem genom en sådan dom, hwarigenom församlingen wisar sig wara angelägen om sin renhet och kristliga ära.
6 Kapitlet.
Förmaning att undwika rättegångar, frihetens bruk. Warning för otukt.Djerfwes någon af eder, som har sak mot en annan, att gå till rätta inför de orättfärdige och icke inför de helige?
Att en wiss domsrätt tillhör församlingen blef i det föregående kapitlet erinradt. Men denna domsrätt hade den korintiska församlingen missbrukat på mer än ett sätt, mest genom underlåtenhet. De hade således ej blott underlåtit sin skyldighet i afseende på blodskändaren enligt 5:te kap., utan äfwen i afseende på rättstwister enligt 6:te kap. o. s. w. De hade nemligen, hwad rättstwisterna beträffar, underlåtit att få dem afgjorda inför kristna skiljedomare och i stället wädjat till hedniska. — Djerfwes någon af eder, som har sak mot en annan, att gå till rätta inför de orättfärdige, inför hedningarne, som ju lefwa i uppenbar öfwerträdelse af Guds bud, och icke inför de helige (jemför Dan. 7: 18)?
2 Eller weten I icke, att de helige skola döma werlden? Och om werlden dömes af eder, ären I då owärdige att döma i de ringaste mål? Matt. 19: 28. Luk. 22: 29 f.
D. ä. närmare: Eller weten I icke, åtminstone uppfören I eder så som om I icke wissten det, att de helige skola, sedan de sjelfwe fått sin förklaringsdom, af Kristus erhålla domsmagt öfwer andra och döma eller wara Kristi meddomare öfwer hela den af oheliga bestående werlden! Och om nu hela werlden dömes af eller genom eder, ären I då owärdige de ringaste domstolar och således icke gode nog att döma i de ringaste mål?
3 Weten I icke, att wi skola döma änglar? Mycket mer då i timliga saker.
4 Om I nu hafwen timliga saker att afdöma, så sätten I dem som äro föraktade i församlingen till domare.
Föraktade m. m., ”d. ä. hedningarne, som man icke med de kristna låter deltaga i kristliga saker, såsom sakramenten m. m”.
5 Eder till blygd säger jag detta. Finnas då bland eder icke någon wis man, som kan blifwa skiljedomare för sin broder?
6 Utan broder går till rätta med broder, och detta inför otrogna.
7 Det är redan i allmänhet en brist hos eder, att I gån till rätta med hwarandra. Hwarföre låten I icke hellre göra eder orätt? Hwarföre låten I icke hellre göra eder skada? Ords. 20: 22. Matt. 5: 39. Luk. 6: 29. Rom. 12: 17 f. 1 Tess. 5: 15.
8 Men I gören sjelfwa orätt och skada, och detta mot bröder.
9 Eller weten I icke, att orättfärdiga icke skola ärfwa Guds rike? Faren icke wilse. Hwarken horkarlar eller afgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller weklingar eller drängaskändare Kol. 3: 5 f.
10 eller tjufwar eller girige eller drinkare eller smädare eller roffare skola ärfwa Guds rike. Gal. 5: 19 f. Ef. 5: 5.
11 Och detta woro somliga bland eder; men I hafwen twagit eder rene, I hafwen blifwit helgade, I hafwen blifwit rättfärdiggjorde genom Herren Jesu Kristi namn och genom wår Guds Ande. Ef. 2: 1 f. 5: 8 f. Kol. 3: 7 f. Tit. 3: 3 f.
Twagit eder rene i dopet ifrån eder orenlighet, helgade till Guds egendom, rättfärdigade också i afseende på nästan.
12 Allt är mig lofligt, men icke allt är nyttigt; allt är mig lofligt, men jag skall icke låta mig beherskas af något. 2 Kor. 10: 23.
De flera gånger förekommande orden: ”Allt år mig lofligt” synas hafwa warit ett talesätt, som af aposteln blifwit förut för dem anwändt.
_437.jpg&oldid=348074){kind=link}