| Förmaningar. | Till Efesierna. | Kap. 5. | 515 |
2 och wandren i kärlek, såsom ock Kristus har älskat oss och utgifwit sig sjelf för oss till gåfwa och offer, Gud till wälbehaglig lukt. Joh. 13: 34. 15: 12. 1 Tess. 4: 9. 1 Joh. 3: 11. Gal. 2: 20. Ebr. 8: 3. 9: 14. 1 Petr. 3: 18.
Sträfwandet efter fullkomlighet i kärlek måste bewisa sig uti att wandra i kärlek, nemligen först och främst i kärlek till Gud, så att man i willig lydnad håller Guds bud och fruktar att göra Gud emot. Denna kärlek werkar kärlek till Guds barn, och i denna brödrakärlek är allmännelig kärlek eller kärlek till medmenniskor i allmänhet. 2 Petr. 1: 7. Dermed att Kristus har älskat oss och utgifwit sig sjelf för oss, har han gifwit oss en efterdömelse, huru wi skola älska wår nästa. Hela hans lif och hans död war idel kärlek. Han utgaf sig till gåfwa och offer. Tackoffer och brännoffer woro de hufwudsakligaste offren i gamla testamentet. Han offrade sig till syndoffer för oss, för att betala wår syndaskuld, så att wi genom tron på honom slippa både skulden och straffet, emedan både skuld och straff lades på honom. Den som icke wisste af synd har Gud för oss gjort till synd (eller syndoffer), på det att wi skulle warda Guds rättfärdighet i honom. 2 Kor. 5: 21. Genom sin fullkomliga lydnad och tillfyllestgörelse, hwarmed han offrade hela sin wilja, hela sin person, hela sitt lif åt Fadrens wilja, blef han för oss en inför Gud behaglig offergåfwa. Härmed förwärfwade han gåfwor för menniskorna. Dessa himmelska gåfwor äro i honom sjelf och blifwa genom hans Ande meddelade åt menniskor, så att de blifwa Guds barn och wilja med barnakärlek gifwa sig sjelfwa till offergåfwor åt Herren, ett offer, som är lefwande, heligt och Gud behagligt. Rom. 12: 1. Röken af offren i gamla testamentet kallas en wälbehaglig lukt inför Gud, emedan de syftade på Kristi offer och gåfwa, ty om honom wittnar Fadren: Denne är min älskade Son, i hwilken jag har ett godt behag. I den enfödde, älskade Sonen äro de troende hans älskade barn, och deras böners och lofoffers rök uppgår inför fadrens tron i rökwerket af Kristi gåfwa och offer. Upp. 8: 3–5.
3 Men skörlefnad och all orenhet eller girighet må icke ens nämnas bland eder, såsom det anstår heliga, Mark. 7: 21 f. Gal. 5: 19 f.
4 och skamligt wäsende och dåraktigt tal eller gyckel, hwilket allt icke höfwes, utan hellre tacksägelse. Ef. 4: 29.
Då Guds folk i Kristus skall wandra i kärlek och alltid utgifwa sig sjelf till lefwande offer, så är en sträng waksamhet nödwändig emot alla frestelser till orenhet. Med skörlefnad menas otukt mellan ogifta personer, hwilket i hedendomen icke blott ansågs tillåtet, utan stundom utgjorde en del af afgudatjensten. I den affälliga kristenheten är också denna last förskräckligt allmän. Orenhet betyder att slags otukt i lustar, ord och åthäfwor. Girighet eller winningslystnad förorenat och fängslat själen lika mycket som otuktslasten. Sådana synder böra icke ens till namnet eller skenet förspörjas bland kristna, som helgas genom Kristi Ande, Gal. 5: 24. Otuktiga ord, lättfärdigt gyckel och oanständigheter, som reta till köttstig lusta, få icke heller ens förspörjas såsom utöfwade af Guds folk, och ännu mindre wara tillåtna. En kristens hjerta, mun och tunga skola i Kristus offras till tackoffer åt Gud, och talet skall wara helgadt, så att det länder till Guds ära, tack och lof. Se v. 19, 20.
5 Ty detta weten I, att ingen horkarl eller oren eller girig, hwilken är en afgudadyrkare, har arfslott i Kristi och Guds rike. Kol. 3: 5. 2 Kor. 6: 9 f. Upp. 22: 15.
6 Ingen bedrage eder med tomma ord; ty för sådant kommer Guds wrede öfwer otrons barn. Matt. 12: 36. 24: 4. 2 Tess. 2: 1 f. Rom. 1: 18.
Här inskärpes widare warningen emot förenämnda synder, emedan de afskära föreningsbandet emellan Gud och själen och skilja syndaren ifrån Kristi rike, som också är Guds rike. Tomma ord är allt det, som går ut på att förswara synden, lasten och orenheten, och att framställa sådana synder, såsom om de icke wore farliga, utan antingen tillåtna och oskyldiga, eller dock obetydliga fel. Så förswaras nu de flesta synder. Missbruk af Guds namn, eder och swordomar, otuktigt tal och oanständiga qwickheter, orena böcker o. s. w. äro så wanliga, att det anses för orimlighet, då någon söker wisa, att de strida mot kristendomen. För sådana synders och lasters skull komma stundom redan i detta lifwet Guds wredes hemsökelser öfwer otrons barn, egentligen: ohörsamhetens barn, d. ä. öfwer alla, som i otro göra motstånd mot sanningen.
7 Hafwen derföre ingen gemenskap med dem.
Hafwen icke gemenskap med otrons barn, hwarken i synden eller i syndens förswar.
8 Ty I woren fordom mörker, men nu ären I ljus i Herren. Wandren såsom ljusets barn — Joh. 12: 36. Ef. 4: 18.
9 ty ljusets frukt är i all godhet och rättfärdighet och sanning — Gal. 5: 22.
10 pröfwande hwad som är behagligt för Herren, Rom. 12: 2.
Genom trons gemenskap med Kristus och den Helige Andes upplysande nåd äro Guds barn såsom ljus, ty de hafwa hans ljus i hjertat och uppfordras att låta sitt ljus lysa för menniskorna och wara såsom ljus i werlden, Fil. 2: 15. Utan denna upplysning af Herren är hwarje menniska af naturen förmörkad, ja, idel mörker, emedan både förstånd och hjerta äro genom synden förblindade. Själen är bortwänd från Gud, så att gudomsljuset icke lyser deruti, och kan icke lysa derinne förr än själen blifwer wänd till Herren, hwilket sker genom
_519.jpg&oldid=348294){kind=link}