| Förmaningar och Warningar. | Judas' Bref. | 683 |
att Herren, sedan han hade frälst sitt folk ur Egyptens land, derefter förgjorde dem som icke trodde. 4 Mos. 14: 27 f. Ps. 106: 26 f. Ebr. 3: 17 f.
I weten, huru det gick med Israels folk och huru det i öknen blef straffadt för sina synder. Det är icke nog dermed, att I hafwen börjat wandringen till det himmelska Kanaan, utan det är nödwändigt att blifwa stadige i tron och wandra i ljuset i rättfärdighet och helighet, ty eljest måsten I förgås på wägen. Se Ebr. 3: 6–19. 2 Kor. 10: 5. Ebr. 4: 1, 2. Ps. 106: 24–26.
6 Och de änglar, som icke behöllo sitt furstadöme, utan öfwergåfwo sitt eget hem, dem har han med ewiga bojor i mörker förwarat till ben stora dagens dom; 2 Petr. 2: 4.
Dessa änglar wille upphöja sig sjelfwa till ännu större magt och härlighet, än skaparen hade gifwit dem, och derigenom förlorade de sitt furstadöme och sitt himmelska hem. Se Joh. 8: 44. 2 Petr. 2: 4.
7 såsom Sodom och Gomorra och städerna der omkring, hwilka på lika sätt som dessa öfwade skörlefnad och gingo efter främmande kött, föreligga, genom det straff de undergått, såsom ett exempel på en ewig eld. 1 Mos. 19: 1 f. 2 Petr. 2: 6.
Se 1 Mos. 19: 2. 2 Petr. 2: 6. Om främmande kött, se Rom. 1: 26, 27. Den eldsdom, som öfwergick Sodom och Gomorra, är på wisst sätt ännu synbar, ty det Döda hafwet och den ödsliga trakten deromkring har utseende af en uppbränd werld, en swart brand, likasom ett synbart tecken till det egentliga straff, som öfwergick och öfwergår de ogudaktiga menniskorna, jemför Es. 66: 24.
8 På samma sätt göra nu äfwen dessa drömmare: köttet besmitta de, herradömet förkasta de, och härligheterna smäda de. 2 Petr. 2: 10.
Då dessa ogudaktiga jemföras med Sodoms och Gomorras folk, och då här nämnes det straff, som fordom öfwergick detta folk, så antydes dermed att alla sådana ogudaktiga hafwa ett dylikt straff att wänta. Nu är också i kristenheten ett stort och ganska allmänt affall, hos många grof otro och förakt för Guds ord, ett werldsligt sinne, ett drömmande djurlif i grofwa, köttsliga laster, och förnekelse af ett lif efter detta. Denna otro är förenad med upprorsande och förakt mot lag och ordning och öfwerhet. Se 2 Petr. 2: 10.
9 Men Mikael, öfwerängeln, när han twistade och ordwexlade med djefwulen om Moses’ kropp, dristade icke att öfwer honom fälla någon smädelsens dom, utan sade: Herren straffe dig. 5 Mos. 34: 5 f. Dan. 12: 1. 2 Petr. 2: 11.
Om Mikael, se Dan. 10: 13; kap. 12: 1. 2 Petr. 2: 11. Om öfwerängeln Mikaels twist med Satan om Moses’ kropp berättar icke den heliga skrift på något annat ställe. Gud sjelf begrof Moses, och ingen fick weta hans graf, på det intet afguderi måtte dermed bedrifwas, hwartill Judafolket war så benäget, att det dertill äfwen missbrukade kopparormen, som Moses hade upphöjt i öknen. Hade Satan fått råda, så hade ännu mera Moses’ kropp och hans graf blifwit missbrukade till sådant afguderi. På flera ställen lyda skriftens uttryck så, att Gud säges hafwa gjort det som han gjorde genom änglar eller änglars medwerkan. Jemför 2 Mos. 19: 3. Ap. G. 7: 53. Gal. 3: 19. Då sjelfwa öfwerängeln Mikael icke wågade fälla en smädelsens dom öfwer Satan, utan af wördnad för Guds domaremagt blott sade: Herren straffe dig! huru förmätet och straffwärdt är icke då de otrogna menniskornas fräcka beteende, v. 8, emot medmenniskor, emot öfwerheten, ja emot Gud sjelf!
10 Dessa deremot smäda allt hwad de icke känna, och allt hwad de, likasom de oskäliga djuren, af naturen förstå, dermed förderfwa de sig. 2 Petr. 2: 12.
Jemför 2 Petr. 2: 12. Äfwen om sådana otrogna menniskor äro mycket lärda och skarpsinniga eller till och med stora snillen, så är dock deras blotta naturlif endast ett högre slag af djurlif, då de med otro mot Herren eller till och med genom ett syndigt lefwerne bewisa sina djuriska tänkesätt och hjertats orenhet. Sjelfwa wetandet och deras själsförmögenheter göra förderfwet så mycket större.
11 We dem, ty de hafwa gått på Kains wäg och för löns skull störtat sig i Balaams willfarelse och gått under i Koras uppror! 1 Mos. 4: 8. 4 Mos. 22 o. 16 kap. 2 Petr. 2: 15.
All otro mot Gud innebär ett Kainssinne, ty Kains brodermord kom af otro, egenkärlek och sjelfwiskhet. Balaam war en falsk profet af egennytta, och Kora drefs af ärelystnad att göra uppror emot Moses och Aron, som Gud hade satt öfwer folket. Samma sjelfwiskhet, egennytta, köttslighet och ärelystnad drifwer alla dem, som här beskrifwas, v. 8, och som bewisa sig såsom farliga förförare.
12 Dessa äro skamfläckar wid edra kärleksmåltider, då de oförsynt gästa med eder och förpläga sig sjelfwa, skyar utan watten, som drifwas bort af windarna, träd, nakna som om hösten, ofruktbara, twå gånger döda, uppryckta med rötterna, 2 Petr. 2: 13, 17.
13 Wilda hafswågor, som uppkasta sina egna skändligheters skum, irrstjernor, åt hwilka det swarta mörkret till ewig tid är förwaradt. Es. 57: 20.
Se 2 Kor. 11: 21, 22, 33, 34. 2 Petr. 2: 13; de föda sig sjelfwa, men icke Kristi hjord. Hes. 34: 2–8. Om källor och skyar utan watten, se 2 Petr. 2: 17. Sådana källor och skyar äro alla
_687.jpg&oldid=348785){kind=link}