| Salomos Höga Wisa. | Cap. 1, 2. | 301 |
På andra ställen liknas bruden, som är församlingen, wid en fruktbar plantering eller en blomstrande örtagård. Es. 35: 1, 2; cap. 61: 3, 11. Gal. 4: 27. Sängens grönskande syftar på det forntida bruket att med löf bekransa och med wälluktande blommor beströ de soffor, hwarpå man hwilade wid måltiderna. Själen får hålla nattward med Christus, spisa wid Hans bord, hwila i Hans famn, äta och dricka Hans förklarade lekamen och blod, och inandas Hans Anda såsom en ljuflig wällukt.
17. Wårt hus bjelkar äro cederträ; wåra sparrar äro cypress.
Nästan allt träd i tempelbyggnaden bestod af ceder och cypress, en bild af lif och oförgänglighet i Christi kyrka. Se 1 Kon. 6. Templet war i Gamla Testamentet liksom Konungens synliga palats på jorden; i det Nya Testamentet är det Hans kyrka och församling. I detta palats, som till utseendet är ringa, födas och uppwäxa de talrika konungabarnen, som skola utgöra Christi ewiga församling.
2. Capitel.
Lust och nöd gå Christus och bruden lika an.Jag är ett blomster* i Saron, och en lilja i dalen. *Ps. 132: 18. Es. 11: 1.
Så ödmjukt och ringa tänker bruden om sig sjelf, att hon jemförer sig med de små, oansenliga blommor, som wäxte på den torra slättmarken Saron och med de liljor, som utan odling wäxte här och der i dalarne. Saron låg wid Medelhafwet och begagnades blott såsom betesmark, emedan den torra, sandiga jordmånen gjorde den otjenlig till odling. Så är denna werlden för Christi kyrka en torr wildmark, men der wäxer likwäl detta andeliga Sarons blomster, Christi brud.
2. Såsom en ros* ibland törne,† så är min kära ibland döttrarna. *Os. 14: 6, 7. †Hes. 2: 6.
Brudgummen swarar med dessa ord på brudens ringa tankar om sig sjelf, och jemförer hennes skönhet med en ros, men tillägger, att den är ibland törnen. Christi kyrka är omgifwen af bedröfwelser och lidanden, som ofta liknas wid törnen. Törne och tistel äro också bilder af den förbannelse, som för syndens skull kommit öfwer jorden. 1 Mos. 3: 18. Detta swar af Brudgummen är tröstande för bruden: hon sjelf kan icke se den skönhet, Han gifwit henne, i någon högre glans än under bilden af en obetydlig blomma, ty syndfullhet och brister uppfylla henne med fruktan att rätt betrakta den skönhet, hon af Konungen erhållit, och icke heller kan hon se mycket deraf, ty de trognas lif är fördoldt med Christo i Gudi. Col. 3: 3.
3. Såsom ett äppleträd* ibland skogsträd, så är min wän ibland sönerna: jag sitter under dens skugga,† som jag begärer, och hans frukt** är för min hals söt.†† *Hes. 17: 22, 23. Luc. 23: 31. †Ps. 91: 1, 2. **Uppb. 2: 7; cap. 22: 2. ††Ps. 19: 11. Ps. 119: 103.
Med denna liknelse beskrifwer bruden sin Brudgummes höghet, skönhet och andra härliga egenskaper. Han liknas wid ett rikt, högt äppleträd, och hon wid en blomma på marken under detta träd, som gifwer henne skugga, beskydd, näring och wederqwickelse. Det är af detta lifsens trä själen hafwer det rätta lifwet. Joh. 15.
4. Han hafwer mig in ut winkällaren;* och kärleken är hans banér† öfwer mig. *Ps. 36: 9. Es. 55: 1. †Ps. 60: 6. Rom. 8: 37.
5. Han wederqwicker* mig med blomster, och uppfriskar mig med äpple; ty jag är krank af älskog. *2 Mos. 15: 26. Matth. 9: 12.
6. Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar mig.
Med dessa liknelser beskrifwas den gudomliga kärlekens allt högre och innerligare nådebewisningar mot sin församling och särskilt mot hwarje trogen själ. Alla, som tillhöra Själabrudgummen, så beständigt wara under Hans beskydd, åtnjuta Hans fröjdande och lifgifwande nåd och andans krafter, stundom på ett så öfwerwinnerligt sätt, att de swaga, kroppsliga krafterna knappt kunna uthärda det stegrade själslifwets höga öfwerwigt, se Dan. 8: 27; och stundom är det, såsom om högtbenådade Guds barn finge känna sig omslutna af den himmelske Brudgummens armar.
7. Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, wid rår, eller wid hindar i marken, att I icke uppwäcken eller omaken min käresta, till dess henne sjelf lyfter.
Rår, d. ä. rådjur eller gazeller. En bild för att afmåla brudens skönhet och friska lif, rena jungfrulighet och blyga räddhoga för allt orent. Bruden är stundom ibland törnen, v. 2, och lider af synden och werlden m. m. och stundom är hon i Brudgummens innerliga gemenskap, v 3–6; men både det ena och det andra skulle, om det werkade på ett för de i förgängligheten swaga krafterna för mycket gripande sätt, eller räckte för länge, göra själen oförmögen att uppfylla det jordiska lifwets pligter och göromål. Derföre styrer alltid Herren så, att Guds barn hafwa de hwilotider, de behöfwa, för att hemta förnyade krafter efter hwarje mycket swår eller mycket ljuflig erfarenhet, som de fått genomgå. Jerusalems döttrar (se cap. 1: 5) uppmanas derföre att icke störa brudens hwila. Det inträffar ofta, att då någon själ får emottaga sådane högre bewis af Guds nåd, som för andra nådesökande själar äro oförklarliga, så framkasta de oerfarna många oroande och pinsamma twifwel, som kunde mycket störa den högre benådades hwila i Gud, om icke Han
_305.jpg&oldid=340975){kind=link}