"Frihetens Sångar-ätt" i Sverige på 1840-talet

av Cecilia Bååth-Holmberg

[ 7 ]

"FRIHETENS SÅNGAR-ÄTT"

I SVERIGE

PÅ 1840-TALET.

Gustaf Lorenz Sommelius. Johan Nybom.
C. W. A. Strandberg. Wilhelm v. Braun.
O. P. Sturzen-Becher.

LITERATURHISTORISKA STUDIER

af

CECILIA HOLMBERG, f. BÅÅTH.

Stockholm. Albert Bonniers förlag.

Pris 4 kronor.

[ 10 ]

"Frihetens sångar-ätt" i Sverige på 1840-talet.

[ 11 ]

"FRIHETENS SÅNGAR-ÄTT”

I SVERIGE

PÅ 1840-TALET.

[ 13 ]

"FRIHETENS SÅNGAR-ÄTT" I SVERIGE

PÅ 1840-TALET.

Gustaf Lorenz Sommelius. Johan Nybom.
C. W. A. Sstranberg. Wilhelm v. Braun.
O. P. Sturzen-Becher.

LITERATURHISTORISKA STUDIER

af

CECILIA HOLMBERG, f. BÅÅTH.

Stockholm.
Albert Bonniers förlag.

[ 14 ]

Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri 1889.

[ 391 ]

Innehållsförteckning.

Förord

sid. 1—3.

Gustaf Lorenz Sommelius (Beppo).

1.	»Frihetens sångarätt i Sverige på 1840-talet». Teckning af Beppo-Sommelius' personlighet	sid. 8—14.
2.	Samstämmigheten mellan Beppos lynne och diktning. Hans andliga frändskap med Byron, intryck af den tyska romantiken — »Dämonerna» — och af svenska patriotbarder	sid. 14—23.
3.	I Beppos diktade personligheter igenkänner man mer eller mindre honom själf. Hans människofiendtlighet och fattigdom. Hans motvilja för officersyrket i fredstid. Hans hästpoesi. Hans krigslystnad i motsats till Byrons krigshat. Stridssången »Rudolf v. Wildheim». Lifsleda, olycklig kärlek, samvetskval och ensamhet	sid. 23—26.
4.	Beppos satirer. »Le style c'est l'homme». Hans silhuetter. Öfvergång till politisk diktning. Crusenstolpesaffären 1838. Striden under denna tid mot pressen, särskildt Aftonbladet och L. J. Hierta. Straussaken: Aftonbladet, L. J. Hierta, Svenska Biet; »Kupan» och »Conciliet». 1840-talets skalder och presterna	sid. 36—56.
5.	Huru Beppo realiserade sin krigspoesi. Hans ställning till tidens brännande frågor. Sjöng ej, men föll för Danmark. Listan öfver de fallne i slaget vid Sundeved 1848. Skildring af Leijonhufvuds och Löwenskjolds död 1848. Beppos resa till Frankrike, sjukdom i Köpenhamn, sista dagar och död. Intryck häraf i Sverige	sid. 56—74.

[ 392 ]

Studentskandinavismen.

1.	Skandinavismen: studentlifvets glanspunkt. Det 19 århundradets samlingssträfvan. Skandinavismens utveckling från slutet af förra århundradet. Nordisk renaissance. Steffens, Oehlenschlägers, Grundtvigs, Lings, Tegnérs, Franzéns, Geijers, Wergelands uppfattning af skandinavismen. Skandinavismen är ej politisk. Politisk väckelse 1820, 1830. Skandinaviska besök efter 1820. Blichers besök i Sverige. Himmelbjærgsfästerna. Ömsesidiga besök mellan studenterna i Lund och Köpenhamn. Talis Qvalis gripen af skandinavismens idé. Kalendern Hertha. Studentfäster i Lund och Köpenhamn. »Den siste Kungen».	sid. 74—95.
2.	Upsaliensarne passiva. Stämningen i Upsala öfverhufvudtaget. Reaktionens hufvudläger. Aftonbladets politiska inflytande på studenterna. Studentlifvet. Inbjudning till nordiskt studentmöte 1843. Uppfattningen häraf hos regeringarna i Finland, Norge och Sverige samt Danmark. Svenska Biet emot Aftonbladet. Afzelius' försvar för studentmötena. Första studentmötet i Upsala 1843. Skandinaviska Sällskapet i Upsala. Skandinaviske Selskab i Köpenhamn. Nordiska fäster	sid. 95—112.
3.	Skandinavismens politiska syfte. Atterboms försvar för densamma gent emot Svenska Biet. Studentmötet 1845. Nybom, studenternas taleman	sid. 112—123.
4.	1848 års oroligheter och deras inflytande på de svenske skalderna. Då budskapet om februarirevolutionen kom till Upsala och Lund. Danska krigets utbrott. Värkan däraf vid universiteten. Talis Qvalis, Nybom slå allarm. »Skandinaviska fästen» i Upsala d. 6 april 1848. Upsalastudenternas »adress» till Danmark. Lundastudenternas »upprop» till svenska folket. Upsalastudenternas upprop tillsamman med Nyboms dikt. Pressens hållning gent emot Danmark. Orvar Odd i Öresundsposten. Ridderstad i Östgötakorrespondenten. Skandinavismen omfattad af menige man. Nyboms dikt vid konserterna i Stockholm. Skaldernas afskedsdikter till de svenske frivillige i danska hären. Uppfattning af kvinnan hos 1848 års skalder. Aftonbladet och Talis Qvalis. Utgången af 1848 års krigsdrama. Skandinavismen ett karnevalsnummer. Skandinavismen ej död	sid. 123—150.

[ 393 ]

Johan Nybom.

1.	Nyboms betydelse för studenterna. Nybom en fridens man. Den religiösa riktningen i hans diktning och lynne. »Niagara». Sätherbergs och Nyboms första sammanträffande. Nyboms ödmjukhet. Hans egen skildring af sin barndom. Nybom demokrat. Hans kärlek till »de små» och förmåga att hysa medkänsla.	sid. 153—163.
2.	Prins Gustaf och Nybom. Ett minne från storlägret i Malmö 1848. Prins Gustafs död och skaldernas sorgekväden. Nyboms dikt öfver prins Gustaf	sid. 163—169.
3.	Nybom om realismen. Nybom känsloskald. Hans oförmåga att se den yttre värkligheten. »Kristliga elegier». Osunda romantiska ansatser inom hans diktning. Uppfattning af kvinnan. »Erotiska dikter». Hans väninnor. Hans ensamhet och förnöjsamhet. »Sång på julafton»	sid. 169—182.
4.	Ett besök hos Nybom. Hans vän fasthet. »Flyttfogelns like»	sid. 182—189.

C. W. A. Strandberg (Talis Qvalis).

1.	Talis Qvalis en »Gjennemebrudsman» inom literaturen. Hans utveckling; skenbara inkonsekvens och tal i Sv. akademien 1863.	sid. 193—198.
2.	Talis Qvalis' ungdomsdiktning. Hans literära romantiska genomgångstid. »Thules lof». »Kärlekens seger». Hans objektiva uppfattning af kärleken. Hans uppfattning af kvinnan och hennes uppgift. »Helgmålsklämtningen». Dikten till drottning Lovisa. »Mitt döda barn». Hans uppfattning af arbetskvinnan	sid. 198—210.
3.	Spår af »världssmärta» i Talis Qvalis' ungdomsdiktning. Hans natursvärmeri. »En septembernatt på Helgonabacken». Hans gudsmedvetande. »Frid i Gud». Hans senare dikter emot literära naturdyrkare. Bristande förmåga att målande skildra naturen. Hans religiösa åskådning. Hans dikt vid Luthersfästen 1846.	sid. 210—222.
4.	Talis Qvalis som politisk diktare. Hans kungaideal. Rysshat, ovilja emot Carl Johan. Den olika stämningen mot den senare i Sverige och Norge. »Svenska folksången». Jämförelse mellan denna och andra länders folksånger	sid. 222—232.

[ 394 ]

5.

Talis Qvalis demokrat. Dikten vid »folkvännen Anders Danielssons
graf». »Hälsningssången till Hans Jansson» och den uppståndelse,
den vållade i Lund. Inflytandet häraf på hans framtid.
»Utvandraren». Hans frihetskärlek. »Riksskymning». »Gustaf
Vasa». Hans kärlek till modersmålet och fria yttranderätten. Fästen på
Stockholms Djurgård 1859. Talis Qvalis' båda dikter vid detta tillfälle.
Sina ideal trogen till sin död.

sid. 232—250.

Wilhelm von Braun.

1.	Brauns polemik emot »suckpoeterna». Hans polemik emot författarinnorna. Tidens uppfattning af »vittra damer»	sid. 250—269.
2.	Braun såsom värklighetsskald; hans resor på skjutskärran. »Hållkarlen». »Skjutsgossen». Sympati för folket. Braun om prygelstraffet. Beppos och Brauns försvar för de fattiga	sid. 269—279.
3.	Brauns kamp för den individuella friheten. Hans afsky för militärtvång och krig. Hans fattigdom. Dikten hans glädje- och inkomstkälla. Hans afsky för militäriskt skenlif	sid. 279—292.
4.	Hans afsked från militäryrket. Hans poetiska utveckling. Politisk diktare	sid. 292—298.
5.	Braun en lättsinnets bestraffare. Hans eget urartande inom den skämtsamma diktningen. Känslighet för kritik. Hans tungsinne och slutenhet. Braun en ädel skald. Hans värkliga uppfattning af kärleken. Hans egen vemodiga kärlekssaga. Dikterna till fröken v. Braun	sid. 298—315.
6.	Sorgens förädlande inflytande på Braun. Hans uppfattning af »fallna kvinnor». Dikten till Emelie Högqvist. Sorgens fördystrande invärkan på hans lynne. Hans nomadlif. Själfförebråelse och själfförakt. Braun en ensam man. Hans död	sid. 315—324.

Oskar Patrik Sturzen-Becker (Orvar Odd).

1.	Orvar Odd entusiast; skald med vägande allvar; äkta svensk och en tidens man. Belysande yttranden af Orvar Odd om flera hans samtida; yttrande om sig själf	sid. 327—332.
2.	Utdrag ur Orvar Odds själfbiografi. Hans första dikt: »Romarskölden» och hans tegnérska efterklangstid. »Stormfoglarna». Orvar Odd som »Aftonbladets pikante recensent».

[ 395 ]

	Orvar Odd och Almqvist. Hans dikt vid dennes död. Orvar Odd ärlig kritiker	sid. 332—340.
3.	Hans »memoarer öfver den förflutna veckan och däraf vållad Aftonbladsindragning. Orvar Odd som kåsör och följetonist. »Från hinsidan sundet». Orvar Odd som reseskildrare. Hans svårmod och musikaliska begåpning. »En vandrande harpspelare». Hans skärpta blick för den yttre värkligheten. »Värkligheten till fantasien»	sid. 340—348.
4.	Orvar Odd som naturskildrare. Kärlek till naturen. »Sulitelma». »Norges Fjælde». Naturskildring från Danmark och Skåne. »Bref à la Demoustier» till baronessan P. med ett poem öfver Sundet. Naturskildring från Stockholms skärgård	sid. 248—356.
5.	Orvar Odd som politisk skald. Likhet med Talis Qvalis. Gripen af franska revolutionsidéerna. Dikten »Till de unga». Kosmopolitiska frihetsidéer. Hans skandinavism. Polska frihetsrörelsen 1830. »År 1830». Den upprörda stämningen i Upsala och Lund under denna tid. Antiryskhet. »Glada Tidender». »En tröstegrund» af Talis Qvalis. »Polsk scen» (1846). »Polsk stormmarsch» (1863). Sympatier för Ungern. »Eljen Kossuth». Krimkriget och allmänna stämningen i Sverige 1855. Ridderstad i Östgötakorrespondenten. Orvar Odd i »Tvänne vändpunkter». Skaldernas beundran för Napoleon I. »L'homme de la destinée». »Grenadieren» af Beppo. »Napoleons svärd» af Ridderstad. De gamla Napoleonsillusionerna vakna 1855. »Vårt statsskepp». »Sveaborg» af Talis Qvalis. Dikt af Orvar Odd i Öresundsposten 1855. Skaldekören emot Ryssland. Missnöjet emot Oskar I till slut upplöst i vackert erkännande. Orvar Odds dikt vid kung Oskars död	sid. 357—383.
6.	Öfvergång från radikalism till svensk folklig åskådning. »Reformkungen». » Stanzer för dagen». Intresse för landets inre utveckling i det kommunala, i medborgaranda; för folkhögskolan. Hvarför han älskade Danmark. Klar blick för småfolkets andliga behof. Trofast in i det sista. — Afslutning	sid. 383—388.