Alle Bedlegrannas Spegel/innehåll
← Titelsida och rollista |
|
Colloquium cum quodam Mendico → |
PROLOGUS.
Höge/ Läge/ Tiänare och Frij/
Eder alle tilbiude Wij/
Mycken Lycka/ Frijdh och Framgång/
Här effter vthi tijder lång/
Och ther hoss wille eder kungöra/
En ömkeligh Tragaedi som j få höra:
Och Åhr effter Christi Födelse:
Ett Tusende Fyrahundrade Elliofwe/
Så tildrogh sigh vthi Swerjes Land/
Som och nu aunorstädes hända kan/
At een Jungfrw aff ährligh Blodh/
Bleff född aff Föräldrar godh/
Aff Gudh bleff skapat vthan meen/
Medh vtwärtes fägring reen/
Aff hwilket hon högfärdigh bleff/
Och sigh sielff på Obistånd dreff.
När hon til Manna wuxen war/
Kärleek mången til henne baar/
Doch på itt godt och ährligit sätt/
Thet och medh skäl kunde wara rätt.
Först tilbodz henne en Präst wällärd/
Som icke foor medh någon flärd:
Sedan en Klockegiutare from/
På sitt Wärff fick och ond Swar/
Then fierde war en Hoffman/
Ey helier henne medh Gunst fann
Skäddare Gesell war then femte/
Then hon skamligh neder dämpte/
Then eiette war en Bonde Dräng/
Och på sitt Wärff fick en wäldigh Sång/
The siunde en Skomakare war/
Then fick Snubbor och elaak Swar/
Then åttonde en Smeder from/
Och på samma Ärende kom.
Then nijonde en Kopman rijk/
Aff henne och fick Swaren slijk.
Ytterst och sidst frijade en Finne/
Til honom slogh Jungfrun sitt sinne/
Och honom synnerigh wäl behagard/
Och til sin käre Man tager.
Korteligen haar iagh nu vpreepetera/
Huru Tragaedin skal blifwa agera.
Men när thet ställes i sielfwa Wärke/
Så kunnen j then bättre förmärka/
Hwarföre begäre Wij ganska flijteligh/
At Åhörarne willi ställa sigh/
En lijten stund stilla och tysta/
Och på wår Tragaedia see och lysna/
Låter eder alsintet förlängia/
Thet skal strax begynnas och få en enda.
Ach HErre Gudh hwad iagh är rijk/
Jngen i Werlden är migh lijk/
Jagh är däijelig om Armar och Händer/
Theslijkes om Låår och Länder/
Jag är och däijeligh om Anschte och Håår/
Han är wäl behållen om migh får/
Mitt Namn är Margaretha,
Thet sönesta man kan vpleta/
Skal iagh taga mig före at wandra/
Effter iagh är däijeligare än alla andra/
Så får iagh migh en Man somär migh lijk/
Jngen skal ginnas i Werlden slijk.
Gudz frijd Gudz frijdh och så godh Dagh/
Så plägar man helsa effter Mosi Lagh/
Och låter eder käre Jungfrw förnimma/
Hwad iagh hafwer i Huge och Sinne/
förty är til eder mitt Begår/
At j welen wara mijn Hiertans kär/
Effter j åren så wänn een Möö/
Begärar iagh medh eder lefwa och döö/
Effter min Hugh mände til eder såt/
Begärar iagh eder til Hustru få/
Och lefwa samman med Ähra och Tuchtan/
Och afla Narn vthi Gudz Fruchtan/
Effter iagh een sådan Begäran haar/
Fämodar ioagh aff eder itt godt Swar.
Jagh wil eder swara som iagh kan/
Säger migh första hwad j ären för en Man/
Effter j hafwa en Kappa så läng/
Och äre så stålte vhti eder Gång.
För eder til iag mitt Kall kungöra/
Jagh plågar then Christeliga Läran föra/
Jagh predikar Gudz Ord och ähra och dygd/
Therföre begär iag eer min hiertans frögd.
Prästen plågar så länge Ordet lära/
Til thes the hafwa intet förtära.
Jag weet icke huru thet må wara fatt/
Präster skole så wäl som Bönder göra Skat.
Ja Präster pllåga för Altare stå/
Ther medh kuinna the sin Födo få/
Ther och både messa och sijunga/
Så wäl för gamla som för vnga/
Theslijkes läsa the i sijn Book/
Therföre få the aff Gudi Födo nook/
The få både Ost och Kaka/
Sådant lyster Ehr kär Jungfrw smaka.
Jagh eder intet annat säija kan/
Eder behgara migh intet til Man/
Ty Präster hafwa Bekymmer om sin Lära/
Hustrun skal Omsorgh i Huset bära/
Therföre seer eder om på en annan stafh/
Til eder hafwer iagh intet behagh.
Ja/ ja tu stålte Jungfrw/
Jagh är altijgh så godh som tu/
Jagh är lijkwist en Prästeman/
När tu kan blifwa en förbannat skam.
I sköne Jungfrw sitter i fredh/
Så at helsa är min Sedh/
Jagh är hijt kommen för then skul/
At j ären däijeligh och dygdeful/
Jagh måtte öfwer Watn och Land fara/
At iagh måtte eder til ächta taga/
Ty månde iagh så länge wandra/
At iagh skulle Ehr älska öfwer alla andra/
I skolen mijna Ågodelar åtniuta/
Iagh är then som Klockor kan giuta/
Thet iagh säger är wist och sant/
The Klockor pläga gå på Diskant/
I Swärje skal aff migh een Klocka göras/
Hundrade Mijler skal hon höras.
Jagh eder intet annat swara kan/
J kunnen Embete som en skön Man/
Men wil tu min käre Wän troo/
Jagh wil icke pissa Watn på tin Skoo/
Therföre må tu hädan draga/
Tigh kan iagh slätt intet behaga.
Käre Jungfrw gifwer migh gott Beskee/
Swarer migh wäl och blifwer ey wree.
Edert Embete är göra Klockor och Strängia
Tu stiäl så mycken Koppar at tu må hängia/
Therföre dragh bort från migh/
Annat Beskee gifwer iagh icke tigh.
Ney hafwer iagh fått aff tigh i Dagh/
Gudh gifwe tu finge en slemmare än iagh/
Jlla månde iagh hijt gå/
At iagh skulle Kalffskin få.
Jagh säger Gudz frijdh och så godh Dagh/
Een Jungfrw Wän här kommer iagh.
I sitten i Gudz frijdh mijn Jungfrw hwijt/
För eder skul kom iagh hijt/
Om thet kunde effter mijn Wilja gå/
Begärar iagh eder til ächta få/
Och älska eder för mitt Wijff/
Så länge Gudh spaar mitt vnga Lijff/
Hwad iagh säger thet är wist/
Jagh wil thet hålla vthan List.
Tu hafwer talat som en ährligh Man/
Käre sägh migh hwad för Embete tu kan.
Käre Jungfrw fager och smock/
Jagh är en godh Mäster Kock/
Och står i Köket hwar Dagh/
Ett sådant Embete kan iagh/
Jagh troor eder skal sådant behaga/
J alla edra Lijffzdagar.
Ibland all Embete hafwer iagh förståt/
At Kockar pläga fylla sigh medh Flott/
The pläga gärna så laga/
At the thet feeta aff Steken taga.
Ach Jungfrw taler icke så/
Vthan låter migh godh Swar få/
Om Dagen plägar iagh siuda och steka/
Och om Natten medh Jungfrun leka/
Sådant menar iagh eder lyster höra/
Then Konsten kan iagh wäl göra.
Dragh tin koos iagh säger tigh til/
Jagh tigh intet hafwa wil/
Jagh måtte wara een förbannat toka/
Skulle iagh icke sielff kunna koka.
O huru högfärdigh ästu nu/
Tu menar ingen är så godh som du/
Du tänker på then ypperste Man/
Som i Werlden wara kan/
Thetta säger iagh i thetta sinn/
Lyckan kan sigh snart wända omkring/
När tu tänker på then tigh är bäst/
På endalychten får tu then tigh är wärst/
Thet plägar altijdh så gå til/
Then achte nu som achta wil/
Then Pijga som är Bedelegran/
Får alment en elaak Man/
Wil tu märkia mitt Ord grant/
Skal tu förnimma thet är sant/
Här medh låter iagh tigh nu höra/
Mera Ähra wil iagh tigh aldrigh göra.
Dragh tin koos din långe Best/
Jagh säger tigh til så mycke tu west/
Thet wore rätt illa på min sann/
At iagh icke fick en Kock til Man/
Ney thet skal så gå til/
En yppare Man iagh hafwa wil.
Thet måtte skee migh och honom til hey/
At Klockegiutaren och iagh finge ney/
Thet hafwer iagh nu förfarit/
Thet hade bättre hemma warit/
At iagh skulle få then Sorgen/
Och så snart slippa genom Korgen.
Mijn sköne Jungfrw häll och säll/
Jagh önskar eder fara mycket wäl/
En wänligh Bön månde iagh til eder hafwa/
Om thet kunde lagh för migh taga/
Effter j ären een så stålts Jungfrw/
Begärar iagh eder til ächta nu/
En tapper Ryttare månde iagh wara/
Then för Fienden bär ingen fara/
Hwad willen j til mijn Bön swara/
Gifwer migh Swar som migh behagar.
Hwad skulle iagh medh en Ryttare göra/
Som Byssor och Spiut moot Fienden föra/
The kunna honom snart förgöra/
Sådant Spel wij offta see och höra/
Theslijkes hafwa the een Hora hwar dagh/
Thet är Hofmäns och Knechtars lagh/
At taga medh Wåld och Macht/
När the äre på Fält och Wacht.
Tu wist en slemmre och wärre får/
Som tigh hwar dagh niz Tiärtampen slår/
Ty then som alla wil försmå/
The pläga elakan Maka få/
Hwilket och tigh skee kan/
Tu leda förbannade skam/
Men thet må i sitt wärde blifwa/
Jagh wil migh hädan rijda.
Sitter i Gudz frijdh mijn Jungfrw kära/
Eder begärar iagh med dygd och ähra/
Medh eder lyster migh lefwa och döö/
Hwad swara j här til mijn wänna Möö.
Jagh wil eder snart och wäl swara/
Om j kunnen then Konst migh behagar.
Iagh är then som Kläder kan syy/
För hwilket iag får penningar i hwar Byy.
Hwad skulle iagh medh en Stufwegrijs/
Som altijdh sitter på Bordet och fljs/
Ney packa tigh hädan tu Klippeklut/
Tu klipper så myckit som kastas vth/
Skräddaren plägar illa skära/
Och halffparten i Faggone bära/
Mästeparten stiäla the hwar the syy/
Thet wetta alla i wär Byy.
Skabbota och klådota månde the wara/
Therföre bär Jungfrun för them fahra/ Dragh tin koos och än fulsnart/
Packa tigh hädan medh en fart.
Tilförenne hafwer iagh Älskogh bedrifwit/
Men nu måtte iagh heller hemma blifwit/
Än låta migh här så vthskämma/
Effter migh så många känna/
Een sådan Släperumpa kan iagh få/
Som altijdh wil feet om Munnen gå/
Jagh kan få en bättre än tu/
Tu weet icke mijn Lycka ännu.
Här frijar en Bondedräng.
Godh dagh godh dagh mijn Jungfrw from/
Länge haar iagh reest fär än iagh kom/
Mitt Ärende månde til eder wara/
Iagh wil eder til Hustru hafwa.
Hwad för Embete kan tu göra/
Lät migh thet först få höra.
Jagh plägar Plogen drijfwa och köra/
Ther medh kan iagh Hustru och Barn
Hwad skulle iagh medh en Bondedräng/
Ney drag hem och bruka tin Åker sch Äng/
Och låt migh Sammet och Silke spinna/
Om tigh månde iagh om Natten drömma/
At tu skulle hafwa itt sådant Modh/
Och diärfwas tala medh migh itt Ord/
Jagh wil icke på tigh medh Ögonen see/
Mycket mindre någon Gunst betee/
Therföre packa tigh hädan fort/
Tiänar drijff honom vth om wår Port.
Jagh wil hädan från tigh gå/
Gudh gifwe tu kunne en wärre få.
Hwilket och vthan twijfwel skeer/
Effter tu alla förachtar och åthleer.
Här frijar en Skomakare.
Een ewigh Lycko och Wälfärd/
Then j käre Jungfrw äre wärd/
Effter j ären så wän een Möö/
Begärar iagh medh eder lefwa och döö/
Mitt Kall och Embete wil iagh framföra/
Jagh kan både Stöflor och Skoor göra.
O Gudh migh för sådant bewara/
Som Tiära och Beck medh Händerna taga/
Skulle tu komma widh min hwijta Kropp/
Tu som är swarter som en Korp/
Skulle tu medh Jungfrun leeka/
Tu månde henne både swärta och beeka/
Hon som skijn som Solen klara/
Och tu swarter som Jorden månd wara.
Therföre dragh tigh hädan medh en hast/
Hör Tiänare slå honom vth med en Qwast.
Effter eder Befalning iagh göra wil/
Jagh lägger än tå itt Slagh ther til/
At han icke ther åt skal lee/
Hwad Gunst j månde honom betee.
Tu är swåra högfärdigh i titt Taal/
Tu tor wäl få en slemmare Karl/
Wäl kan iagh mijn Maka få/
Ändoch tu månde migh försmå/
Tu skalt wetta iagh säger sant/
Mins thenna min Ord grant/
Många hafwa så stålta warit/
Och på sidstonne illa farit/
Hwilket och tigh skee kan/
Tu lede och förbannade skam.
Jagh säger Gudz frijdh och godh dagh/
Så at helsa är mitt lagh/
Här kommer iagh en smocker Man/
O ch begärar eder til ächta försan/
Jagh skal ey Ehr banna eller hårdraga/
Vthan hwar Natt i Famnen taga/
Samt föda och kläda thet bästa iagh kan/
Som thet bör en ährligh Man.
Ach Gudh j ären wist en Smedh/
Emedan j ären så swart och leedh.
Jagh plägar stå i min Kammar/
Bläsa och slå medh min Hammar/
Och medh mine många Hammarslagh/
Tiänar iagh migh Penningar hwar dagh/
Och medh min granna och grofwa Rasp/
Tiänar iagh Penningar medh en hast/
Thet wetta wåra Stadzprästar/
Jagh plägar bota theras Hästar.
Både för Fiben och andra Soot/
Ther medh tiänar iagh penningar nogh.
Töfwer twå Dagar här qwar/
Så skolen j få godh Swar.
Hey iagh nu wist på Krogen går./
Och seer åth om iagh något Ööl får/
Hör Pijga som plägar i Källaren löpa/
Hwar får man Ööl at köpa.
Ööl haar iagh at sälja tigh/
Om tu haar Penningar at tälja migh/
Effter tin Wilje iagh i Källaren går/
För Penningar tu skönt Lybest Ööl får
Jagh kommer til eder mijn Jungfrw kära/
Och wil eder älska medh Dygd och Ähra/
Om j icke willen migh försmå/
Tå skolen j en härligh Man få/
Som hafwer itt fritt Modh ther til/
Hwilket iagh dristigt säija wil/
Theslijkes Penningar fult opp/
Sedan Boskap och myckit godt/
Hwilket woro försent vpräkna/
Eller på thenna stund vptekna/
Sedan så mycket Silfwer och Gull/
Snarest sagt all Rum och Kistor full.
Thet är mycket tu medh Munnen ramlar/
Käre på hwad sätt tu sådant församlar/
Kan skee röfwa/ rappa och liuga/
Jagh plägar i Siön medh mitt Skep löpa
Ther mycket Godz både sälja och köpa/
Ther medh iagh Hustru och Barn föda kan/
Nu weten j hwad iagh är för en Man.
Jagh migh något betänkia må/
Innan twå Dagar skolen j Swar få.
Hey lustigh wäl an thet tor wäl taga lagh/
Effter Jungfrun hafwer satt migh Dagh/
Wäl kan iagh bijda i Dagar twå/
Kunde iagh än tå Jungfrun få/
Men at iagh icke skal ledas wedh/
Skal iagh spörja vp Germund Smedh/
See han sitter här på en Ölekrogh/
Och hafwer fylt sigh som een Soo.
Sitt i frijdh tu fule och swarte Smeder/
Jagh tör dubla medh tigh om alt tu äger.
Hey/ iagh hafwer seedt tigh för/
Om iagh sådant säija tör.
Ja kan skee vthi Götenborgh/
Eller och på Stockholms Torgh.
Ja ther satt tu i itt Horehuus/
Och drack tigh itt godt pinkeruus/
Ther stälte tu tigt, såsom en Padda/ Så at alla månde tigh begabba/
Och war som en drucken Dräng/
Och lågh på Gatan i Skarn och Regn. Och när tu gick aff Staden vth/
Tå beskest tu hwar endest Knuut.
Ney/ thet war tu som thet giorde/
Hwilket iagh först i Går sporde/
Drick migh til medh tin Kopp/
Tu skalt see iagh haar än Modh i Kropp/
Ty nu är iagh både lustigh och gladh/
Ty iagh hafwer fäst een Jungfrw i Dagh.
Hafwer tu icke förra spordt/
Thet samma hafwer iagh giordt.
Ach Germund min käre Broor/
Jagh ingalunda thetta troor.
Troo man om tu troo wil/
Gudh gifwe migh samt Lycka ther til/
Jagh får een sådan hierteligh kär/
At ingen skönare i Werlden är.
Hwad säger tu titt swarta Swijn/
Är tijn yppare än som mijn.
Sägh migh min käre Broor/
Hwarest som tijn Kärest boor.
Mijn Kärest boor vppå een Öö/
Hon heeter Margaretha så wänn een Möö.
Hafwer tu icke förr thetta förståt/
Then samma hafwer och lofwat migh gott.
Thet säger iagh ney til/
Jagh henne rätt nu förswara wil.
Hwad skal tu medh een skön Jungfrw/
Menar tu icke iagh är så godh som du.
Gaak bort och sätt tigh til at smida/
Tu orkar ännu länger ogifft blifwa.
Och lät migh få henne som är rijker/
Mister hon migh hwar får hon en slijker.
Senast iagh til Tydskland drogh/
Samlade iagh Godz och Ägodelar nogh.
Jagh plägar i min Smedja stå/
Och för mitt Arbete nogh Penningar få.
Tu plägar så länge på Kohlen blåsa/
Til thes tu orkar intet flåsa.
Emedan iagh blåås på min Kohl/
Så kyss tu mitt swarta Arshohl.
Thet wore rätt een möijeligh Saak/
At barfote Fanen kysse tigh baak/
Jagh wil tigh i Sanning säija/
Nu manar iagh tigh medh min Wärja.
Ja iagh skal wäl medh tigh gå/
Tå skal iagh slå tigh allan blå/
Jagh sköter intet tin Wärja lång/
Jagh skal niupa tigh medh min Tång.
Ney wij wille icke hwar andra slå/
Vthan hädan til henne gå/
Hwad behöfwes wij sloss och träta/
Hon kan wäl wår Saak vthrätta/
Wissertigh behagar hon heller migh/
Än tigh som är så swart och leedh/
Menar tu Jungfrun haar tigh kär/
Ney dragh til Helfwetis och bliff ther/
Jagh troor wist tu hafwer warit ther för/
Medan tu år så swart i tin Näsebor.
Hwad säger tu förbannat Gäck/
Dragh tu tijt tin Pepparsäck/
Och stilla tin leda och fula Mund/
Eller iagh skal laga honom annorlund/
Och wil nu ey länger hålla fördragh/
Vthan gifwer tigh itt tappert Munslagh.
Hålt vp/ och wändt igen at slå/
Wij wilje hädan til Jungfrun gå/
Så få wij ther wetta försan/
Hwilken aff oss hon wil hafwa til Man.
Sitter i frijdh mijn sköne Jungfrw/
Huru hafwen j eder berådt nu/
I Går stodh iagh widh edert Bord/
Gofwe migh Swar som wore godh Ord.
Tijgh tu tin förbannat Gäck/
Thet war iagh som the goda Swaren fick/
Och lät migh tala som något godt weet/
Medh tigh följer intet Beskedh.
Jagh sade j skolen bijda i Dagar twå/
Sedan skolen j mitt Swar få/
Käre på hwad Rum iagh tå war/
När iagh gaff eder thetta goda Swar/
Tå måtte iagh wisserligh drömma/
Effter iagh thet icke kan ihugkomma/
Men willen j migh både så sant troo/
Jagh wil icke pissa warmt på eder Skoo/
Och ingen aff eder skal öfwer migh råda/
I må wäl draga til Helfwetis båda/
Och blifwa ther twå Portenärar/
Ty ingen aff eder iagh begärar.
Ach Gudh beware migh hwilken Frw/
Tu menar ingen är så godh som du/
Jagh tor gifwa tin Hora Fanen/
Menar tu icke iagh får en annen.
Ja når Fanen tager tijn Hora wedh/
Tå år iagh lijkwäl en tapper Smedh/
Tu menar här mijn Ähra förspilla/
Altijdh får iagh een sådan Etterbylla.
Hör käre Broor Germund Smedh/
Sättom oss til Bordet nedh/
Och görom oss både lustigh och gladh/
Wij få wäl Hustru en annan Dagh.
Kvsa samra effter thet wari so taxi
At mino hälsa jumalaxi/
Mino kuta pläga runka/
Mino köra wackra punka/
Mino wara wackra kara/
Mino plä Tockholmis fara/
Mino wara wackra lechte/
Mino pekära Jungfrw dil ächte/
Mino Ämbar mino Wannor/
Mino köra wackra Kannor/
Mino Ämbar mino Trugh/
Och hwad Kudh kuti mino Hugh.
Hwad skal iagh medh en Finne göra/
Eller hwad hafwer tu meer at föra/
Ther medh tu Hustru och Barn föda kan/
För än iagh tager tigh til Man.
Kusa samra mino är Finne icke lemme/
Mino haa fult vp hemme/
Mino skal see och tu kan koka/
Mino haar fult vp roka/
Mino haar fult vp Lesk och Köte/
Jagh widh migh min Puppur söte.
Jagh weet icke huru thet wara må/
Jagh tänker iagh kan ingen lijkare få/
Wisserligh kommer thet i mitt Sinne/
At iagh tager widh thenna Finne.
Ja kusa samra migh swara och wäll/
Mino wara och myckit säll.
Mino haar Kård och Krund/
Jagh eder i sanning säija wil/
At iagh skal höra eder wisserligh til/
Och blifwa eder Hustru kära/
Then stund wij i Werlden ära.
Ja kusa samra rätt så/
Sino räckia Hand ther på.
Mijn Hand wil iagh eder gifwa/
At j skolen min Käresta blifwa.
Ja ja kan iagh först medh Jungfrun hylla/
Sedan skal iagh henne medh Mäsk fylla/
Om tu wil wara Kärestan mijn/
Så skal tu så äta Plokorffskin/
Så skal tu icke försmå/
Sedan dricka Watn på/
Sino skal äta Stampekaku och Kålpla/
Tricka Watn och köra sigh kladh/
Ja/ om tu hårdeliga förtryter/
Skal tu få thet feeta aff Tiärtampen tryper/
Tu skalt wetta thet är Finnelagh/
Äta Rofwor och Stampekakur hwar tagh/
Thet är annat än steekt och sudit hafwa/
Tu skal wäl Stampekakur til godo taga/
Mino skal lära sino Slijperumpa/
Medh Karpas och Tiärtampar punka/
Jagh skal lära tin gamla Hora/
Tu skal ingen ährligh Man tåra/
Tu haar så mången ährligh Man försmådt/
Men nu haar tu rätta Kara fått/
Som tigh kan lägkia i plöt hwar tagh/
Itt sådant Sinne hafwer iagh/
Tu skal wetta tu är Mull och Aska/
Tu lede förbannade Slampertaska.
O Gudh nåde migh arme Möö/
Aff Sorgen blifwer iagh wisserligh döö/
Hade iagh thet förra sport/
Wisserligh skulle thet wara ogiordt/
Thet går rätt nu som alla månde spåå/
At iagh skulle ond Gifftermål få/
Effter iagh tyckte ingen wara min lijke/
Ty månde iagh migh sielff beswijka/
Thet kan iagh sielff förfara/
At iagh skal altijdh medh eder wara/
Effter thet nu så giordt är/
Så måste iagh hålla eder myckit kär/
Och wil eder älska och ähra/
Then stund wij i Werlden ära.
Ja ja mino puppur söta Kära/
Lät tigh intet så snart förfära/
Sköta inga andra tolka/
Wij äre båda wackra Folka.
Ach Gudh ach Gudh i Högden boor/
See til min Grååt och Suckan stoor/
Mitt Samwet nu migh gnager så/
Gudh weet hwar iagh skal Trösten få/
Emedan iagh fordom war så stålt aff Sinn/
Kände ingen godh til Makan min/
Til migh haar frijat mång ährligh Karl/
Them iagh gaff sposk Ord och elaak Swar/
Först tilbödz migh en wällärd Man/
Thet iagh ey annat nu säijakan/
En Präst som wäl beläsin war/
Then en sijdh Kappa på Axlarna baar/
På sitt Taal han snöpligh Swar fick/
Och ther medh vth ifrån migh gick/
Ach Prästen iagh ihugkommer än/
Präster pläga wara sådana Män/
Som altijdh stilla trygg och säll/
Vthrätta sitt Kall och Embete wäl/
Sigh ey til någon Lijffzfahra begifwa/
Vthan hemma hoos Hustrun blifwa/
Näring och Födo them aldrigh felar/
Vtaff åtskillige slagz Perzelar.
Klockegiutaren then fromme Man/
Han icke heller min Gunst fan/
Vthan honom affwijste skamligh/
Then doch war Man at föda migh/
Och aldrigh är annat ännu sport/
At Klockegiutare hafwa annat giordt/
Än födt och klädt sijn Hustru kära/
Både medh Dygd Fromheet och Ähra.
Hoffmän wilja gärna bewara.
Sitt Fädernes Land från Oroo och Fahra/
Hwad Hustrun och Barn enhemma felar/
Han them aff sitt Vnderhåld meddelar.
Bönder/ Skomakare och Skräddare/
Lefwa altijdh stilla i free/
Medh sitt Handwärk hwar Födo får/
Samt Smeden i sin Wärkstadh står/
Alla thesse hafwa rijkeliga sin Födo/
För sitt Arbete och stora Mödo/
Hwad Kall nu i Werlden wara må/
Intet kan Köphandel öfwergå/
The som äre så fulle och rijke/
At the känna ingen wara sin lijke/
Ach at iagh så lätfärdigh war/
Then stund iagh gaff Köpman ond Swar/
Min Gudh/ min Gudh/ tu lefwer nu än/
Hwar skal iagh nu få Tröst igen/
Som haar nekar thesse goda Herrar/
Skickelige Män och redelige Karlar/
Och i then staden vthwalt migh en/
Then som är suddigh och aldrigh reen/
Jagh war wist galin i mitt sinne/
Tå iagh togh för them en Kärle-Finne/
Han war i förstone sööt i sin Mund/
Moot migh nu handlar han som en Hund/
Här hielper nu hwarken Klagan eller Grååt/
Wij få nu icke skiljas åth.
Kudh förbanne tigh tu Horakaxa/
Om mino håller tu fanners laxa/
Mino stodh hemligh i then Wråå/
Och kranneligh lysna på/
Huru tu mino paktalar så kamligh/
Mino är lijka Karra öfwer tigh/
Mino tor ryckia vth min långa Knijff/
Och hugga honom i titt vnga Lijff.
Menar tu om tu migh ihiälslår/
Tu icke Böfwelen på Nackan får.
Ja/ ja Pöfwele skal intet nappa migh/
När iagh haar huggit Knijfwen i tigh/
Mino traar tijt som mino wara föra/
Så pläga andra Finna köra/
När the i Swerki haa illa kiort/
Draga the til Finland fort/
Hwem finner tå them ikän/
Så haa the kiort för så kiöra the än.
Nu hugger han henne medh Knijfwen och rymmer strax sin koos vth. Hon faller neder och döör: Doch vthi sidsta Andedrächten talar hon thesse Ord:
Nu haar iagh min rätta Löhn fått/
Som många haar bidit och förespått.
När hon är dödh blifwen bäres bon vtur Acten/sedan beslutar Epilogista.
EPILOGUS.
Edle/ Wördige/ wijse Män/
Samt hwar rätskaffens Vngerswän/
Matroner dygderijke/ gudfruchtige/
Jungfruer Ehreborne/ fromme och tuchtige/
Qwinna som Man hwar i sin stadh/
Hwar effter sitt Wärde/ Stand och Gradh.
Gudz Faders Gunst och ewiga Nåde/
Ware medh eder i Rådh och Dåde/
Och eder beware altijdh wäl/
Ifrån all Skada til Lijff och Siäl:
Så kan iagh ey vthan stoor Devotion,
Berömma och lofwa hwar en Person/
Som oss haa bewijst then höga Ähra/
Sigh welat på Acten præsentera,
Wij tackom och samtligen höge och låge/
Som på wårt Spel nu hörde och såge/
Och täcktes oss medh Tolemodh höra/
Thes wij kunde Spelet til ända föra/
Wij finnoms medh Ähra eder igen/
Som wederbör/ tacksamme hwar och en/
Wij hafwom thet giordt som wij haa förmått/
Wij hoppes hwart Barn haar then förstått/
Doch [••••gh •••••]e Ehr låta höra/
Hwad Frucht man skal medh sigh hemföra/
Och til hwad ände wij hafwe speelt/
Wårt Vpsååt ey må slå oss feelt/
Man wil thet på thet korteste fälla/
Och nemligen medh fåå Ord framställa:
Huru som Högfärd then slemme Last/
Förförer i grund then hon haar antast/
Qwinna och Man/ högh/ ring och lågh/
Som man rätt nu på stunden sågh/
Som vthi en Spegel klaar och skäär/
Hwad hände medh thenna Margaretha här/
Om hwilken wij hafwa talat nu/
Som waren så stålt och sposk Jungfrw/
Hon tyckte sigh icke wara een Qwinna/
Vthan bland Jungfrur een ståltz Gudinna/
Och meente sigh wara så högh een Möö/
Som näpligen skulle aff Werlden döö/
Och lätz ingen Man wara sin lijka/
Ty månde hon sigh och sielff beswijka/
Här frijar til henne mång ährligh Man/
Them hon bespottar hwar i sitt Stand/
Hon gifwer them alla slemachtigh Mund/
Theras Ähra betrachtar hon ingalund/
Hon spände sijn Ögon i Högden bort/
Hon tänkte långt fram men thet bleff kort/
Hon meente sigh få en aff Furstligh Stamm/
Sidst kommer en Tölper smygandes fram/
Then hon måst’ anamma i Säng och Säte/
Ty blifwer ther aff itt ömkeligit Läte/
På sidston medh stoor Trätta och Kijff/
Warder hon qwitt sitt vnga Lijff/
Medh Jämmer Sorgh och Älende/
Tager så rät en ömkeligh ände.
Therföre j Pijgor och Jungfruger alla/
Låter eert Högmodh och Sposkheet falla/
Warer ey Hogstora i edert Sinne/
Som thenna war som togh en Finne/
Ty mången så effter Wäplingen faar/
Til thes han twähändes fastnar i Star/
Mång effter Siustiärnan gapar och seer/
Til thes han går stupa i Groopen neer/
Troor migh fulkomligh iagh råder eer/
Och städze på hennes Exempel seer/
Högfärd och Ståltheet/ sposkt Mod och Taal
Sins lijkes föracht/ förde henne i Qwaal/
Hade hon ey så högmodigh warit/
Hon hade ey sådana Ofärd farit/
Ordspråket säijes/ och offta sant nogh:
Halff bätter i Handom/ än heelt i Hogh/
Inbilning stoor/ och förwetit Hopp/
Faller snart neer som thet stijger opp/
Så går thet wäl än som thet haar gått förr/
Altijdh går Spott hem för Spottarens Dörr/
Högmodh för Fallet gemenligen går/
Som vthi Gudz Ord vthtryckeligh står/
Exempel ther på man klarliga seer/
Aff Drotningen Vasthi och andra fleer/
Hwilka vpräkna wäl wore wärdt/
Men Kortheeten höra är allom kärt.
Så låter eder alla Sachtmodigheet lära/
Tuchtigheet/ blygsamheet/ Kyskheet och ähra/
Håller eder ödminke/ wänligh och fromma/
Så kunnen j redeliga Män bekomma/
Få Lycka och Framgång i allan tijdh/
Ther til Hielp aff wår Frelsar blijdh/
At wij här i Werldenne lefwa så/
At wij thet ewiga Lijfwet få/
Medh Änglarna siunga then Sången blijdh/
Heligh/ Heligh/ Heligh i ewigh tijdh/
Ty tackom nu Gudh allesamman/
Hwilkom skee Prijs i Ewigheet/ AMEN.