Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 082
§. 82. Undersökes, om alt Kalk-ämne kommer af testaceis.
Hvad kalken vidkommer, så är väl ingen tvifvel, at Ostrocodermata äro et Kalk-ämne; men om derföre all Kalk skal ursprungligen komma från Regno Animali, det synes blifva en hel annan fråga. Derom läre vi förmodeligen komma öfverens, at de ämnen verkeligen förut i Naturen existerat, hvaraf dessa kräken skal bestå; ty de kunna utan tvifvel icke skapa något nytt. Likaledes synes det vara en klar sak, at som vatnet är deras element, så är det ock vehiculum til deras vegetation. Icke eller vil jag för min del gå in uti den quæstion, om det jord-ämne, som ingredierar snäckskalen, icke förut ägt en Kalkart, utan den samma genom en sådan vegetation vunnit. Ty ehuru jag ei finner skäl, at medge det; så skulle ändock bara en fruktlös tvist yppas, efter man ej kan peka på det ämne, som egenteligen är skalens nutriment, och ej känner Naturens Lönrum så noga, at man kan finna igen den rätta skiljes-mannen, som är förfarenheten: utan det blifver frågan, om icke annat Kalk-ämne i Verlden gifves, än det, som utur djurriket hafver sin uprinnelse? Jag vil för denne gången låta bero vid några reflexioner:
- Kalken förekommer uti mångfaldigt
åtskilligt lynde: i jordarter såsom Mergel,
Krita: i Stenar såsom allehanda Kalksten,
Marmor, Kalkchifer, Kalk-spat: af
hvilket senare slag allena öfver 60 särskildta
species äro mig bekante.
Den förekommer, tör hända, jämväl saturerad i Selenites, Gyps och Alabaster. Rum äger den ock ibland salten, såsom i Salibus Mediis; utan at nämna de Alcaliska så kallade matrices metallorum af sjelfva fossilierne.
- At Kalken är en nödvändig och til
Jordklotets fullkomlighet oumgängelig del,
lärer vara så oemotsägeligt, at det icke
tarfvar något bevis.
Deraf tyckes man förnufteligen böra sluta, at efter Skapelsen, då jorden varit fulbordad, med de ting, som derpå äro, ingen tid kunnat vara, då Kalken saknats.
- När man betraktar quantiteten deraf, som i Verlden verkeligen finnes, och likafullt vil supponera dess animaliska ursprung; så lärer man stanna i en afgrund af tid, som til dess generation fordras; så at, med det samma man sätter sig före, at försvara detta Kalkens ursprung allena, så måste man sluta ögonen til för både Bibliska Historien samt Religionen, och jag tör säga jämväl vräka förnuft och all historisk trovärdighet; så framt man icke vil derjämte medgifva antingen, at största delen Kalk på jorden ägt et annat ursprung, eller at med Petrefactis så skedt, som ofvanföre[1] redan är förmält. Emot hvilken mening, nämligen, at så stor myckenhet af testaceis i fall Skaparen velat på sådant sätt producera Kalk-ämnet, kunna vara af början skapade, som dertil tarfvats, det skälet så mycket mindre synes kunna gälla, at man håller före med Skaparens vishet vara enligast, at bara producera et individuum af hvart slägte; som förnuftet visar, at nödvändigt flere måste vara skapade af de slag i synnerhet, som skulle tjena til andras subsistence. Eljest hade nödvändigt til ex. alla species af örter måst förgås det första året efter Skapelsen; emedan hvart djur gripit til det, som var tjenligt til dess föda. Och hade icke allenast örternas species förlorats, utan ock djuren måst likafullt af svält förgås strax efter skapelsen; emedan de af slika enskildte individuis icke haft nödtorftig föda. Men efter vi ännu se alla sådana species blifvit conserverade; så måste ock et tilräckeligt antal af individuis i början blifvit frambragt.
- Om all kalken skulle komma genom Hafs-kräk, och man supponerar, at Hafvet jämt sätter både lera och sand; så följer deraf icke allenast, at all kalk borde finnas lerblandad, hvilket ändteligen låter höra sig; utan, han borde ock aldrig finnas utan sand, så framt han icke sedermera blifvit uplöst och silad. All Mergel, all egenteligen så kallad Kalksten, all Marmor &c. borde altså vara sandig eller jämt med sand blandad; hvilket dock dageliga förfarenheten bestrider. Det samma skulle ock finnas i all Krita, och hon altså til sit vanliga bruk vara odugelig.
- Som af Kalken supponeras komma Bleke, af Bleke Krita, och af Kritan Flinta; så ökas antalet derigenom af sten-ämnen, som successive skulle vara tilkomne; och göras nyss förutgående conclusioner förmodeligen så mycket mera bindande, som Flint-ämnen äro ymnigare och flerahanda på jorden.
Och som härmedelst vägen är banad, at derivera glas- och eldande-stenar från Animaliska Riket; så tyckas de öfrige af det slaget, icke eller med fog, kunna slutas ut; minst de som i alla mål äro af Flinte-art, såsom Jaspis, Agat, Hälleflinta &c. hvilka åter med Quartzen äga slägtskap. Så at på det sättet omsider, Hafskräken skulle blifva uphofvet til mästa delen af de ämnen, som Mineraliska Riket äger. Men jag vil ej drifva åtankan längre i detta ämne; efter jag fruktar, man torde råka så djupt in uti orimligheter, at de utan tolkning skulle lysa hvar och en i ögonen.