þriggia, fiura, sæx, siu, atta, tiu, tolf fiughurtan, fæmtan, siaxtan, atertan manna e., tvætylfter, þrætylfter e., VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm.* Bj.* G.* Sk.*; jfr. Dylia, Sværia, Vita, Vitna, Vitsorþ, Væria. tvæggia manna e. ok sialfsins, tu vitni ok sialfs hans e., VM.* þriþiæ l. siatæ mans eþ, ed af tre l. sex män, af hvilka hufvudmannen själf är en, Sk.* tu vitni ok sæx manna e., VM.* mæþ tvæggia qvinna vitnum ok tiu manna eþe, U.* mæþ tolf manna eþe vitnelösom, VG.* tolf nemda manna aiþer, G.* Sk.* tolf manna e. ok tvæggia manna l. tvænni vitni, VG.* VM.* H.* tvæggia manna e. ok tolf æftir, ÖG.* tve vitnismæn fylla tolf manna eþ, VM.* mæþ tvem vitnum ok fiughurtan manna l. fullum (n. fiughurtan manna) eþe, H.* mæþ þriggia manna l. þrim vitnum ok atertan manna eþe, SM.* VM.* tvænne fiughurtan manna e., þrænne tolf l. fiughurtan manna eþar, ÖG.* medh sva manga manna edhe som godset sigs vara, ɔ: antalet af de svärjande beror på godsets uppgifna värde, St.* medh manna edhe, n. epter thy som pæninga gæld æra til, såsom i det föreg. säges, St.* fulder e. epter thy honum skuld gifs, ɔ: så stort antal af svärjande som svarar mot den fordrade skadeersättningens belopp, St.* sum sigs i eþe þera ɔ: i det cap. där det stadgas om deras ed, se Kunungs næmd. — Såsom af det redan anförda synes att då vitnen särskildt nämnas, hvilkas berättelse skulle bekräftas af ett större l. mindre antal andra män, som äfven skulle svärja (och som i senare tider blifvit kallade edsgärdmän), det vanlige heter t. ex. tu vitni ok tolf manna e., så finnes ock af andra ställen att där skiljes mällan vitnen och e., så att e. särskildt betecknar den sålunda efter vitnesmålet (föreden) följande bekräftelsen af vitnenas berättelse (jfr. Foreþer, Vitni). orkar æi vitnom ok eþe, lati sea sin (ɔ: dem som skola svärja i eden) ok vitue sin, hvar som vitne bær komber æi e. æfte, vitne skal man innan hundares taka . . ok eþ (ɔ: dem som skola svärja) take hvar han kan fa, brytas ater vitne æller eþa, eþ sværia )( vitne bæra, VM. II. M. 2: pr; 24: 6. not. 51; Þg. 3, 18: pr, 3, 4. i l. innan eþe standa ( )( vitni bæra), VG.* ÖG.* H.* ME.* (u. Standa); Chr. H. 1, 8: 1; särskildt sägas vitnen (ater) i eþe standa, hvilka, sedan de särskildt svurit i föreden, stodo qvar i tylftareden och där svuro jämte de öfriga. VG.* orkar han egh eþinum, ɔ: 14 mäns ed, )( hine sum svoru i vitnumin, ÖG. Vaþ. 20: pr. halvu læghre at eþum ok vitnum, se Lagher. ganga l. göra eþa ok vitne, eþa ganga ælla vitne fulla, æfte vitnum þera ok fullum (n. sex mäns) eþe, ME.* — I afseende på de i de särskilda landskapen brukliga ederna hänvisas för öfrigt till gl:na. — Jfr. Eþsöre; Aflagha-,
...
