Straffbalken

←  Missgiernings Balk

Sweriges Rikes Lag Gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Efter faksimil av 1736 års originalupplaga.

Utsöknings Balk  →

Straff Balk.

I. Cap.

Om Missgierningars angifwande, och Fångars underhåll.

1. §.

LIfssaker, och andra grofwa missgierningar, skola utan upskof för Rätta angifwas. Giör målsäganden thet ej, utan lägger them neder; böte tiugu daler, eller mera, som saken är til; och käre å missgierningen then, som å Konungens wägnar kära bör. Giör han thet ej; miste tiensten, eller böte, efter omständigheterna.

2. §. Dråpare, och andre grofwe missgierningsmän, skola genast å färska gierning gripas, i hächte sättas, och utan upskof för Rätta ställas. Ej må borgen tagas, ther saken går å lif, eller kropp, tå man med penningar ej böta må.

3. §. Hwar som någon häfta låter, then ej i grof missgierning bar åtagen är, ware skyldig honom så länge föda, at han för Rätta til saken bindes. Nu orkar han honom ej föda, eller wil ej saken fullfölja; eller har man å embetes wägnar missgierningsmannen fängsla låtit: niute tå han uppehälle af almänna fångamedel.

4. §. Hächtes qwinna, som spädt barn hafwer, och kan thet ej annorstädes skiötsel och uppehälle hafwa; niute thet hälften til födo mot thet, som modren får.

II. Cap.

Om them, som i fängelse dö.

1. §.

WArder missgierningsman i fängelse död, såsom: Guds och thes heliga Ords försmädare, förrädare, mördare, tidelagare, eller then, som för annan thylik swår lifssak fängslig suttit, och hafwer han gierningen tilstådt, eller är han af Underrätten therföre til döden dömd; låte tå Konungens Befalningshafwande then döda genast utur fängelset föra genom Skarprättaren, och gräfwe han then neder i galgebackan, eller afsides i skogen. Dör dråpare, tiuf, eller then, som annan sådan lifssak giordt; tå må hans kropp af annat folk handteras, och afsides i Kyrkiogård läggas. Sedan gifwe Konungens Befalningshafwande thet Öfwerdomaren tilkänna.

III. Cap.

Om doms fullbordan i lifssaker.

1. §.

NU är missgierningsman til döden dömd; låte tå Konungens Befalningshafwande domen för honom läsas i fängelset, och warde dagen honom sedan kungiord, tå han straffet undergå skal.

2. §. Then, som til dödsstraff utföres, må wäl med någon dryck styrckas, men ej skal honom tillåtas, at i fängelset, eller under wägen, sig ther med öfwerlasta. Sker thet; miste then en månads lön, som äger ther å wård hafwa.

3. §. Förr än missgierningsman till rätteplatsen kommer, skal domen ther offenteliga för meningheten upläsas af then, som thertil förordnad är.

4. §. Är fånge gensträfwig och hårdnackad, och wil ej bereda sig til döden; gånge äntå domen til fullbordan. Nu bekänner han i fängelset annan missgierning, än then han redan är dömd före; eller at andre ther i delachtige äro; eller är uppenbar själawåda: tå gifwe Konungens Befalningshafwande thet Öfwerdomaren tilkänna, som dömdt hafwer, och afwänte thes utslag. Ej må med doms fullbordan uppehållas, och missgierningsman återföras, sedan han på rätteplatsen kommit, utan thes wigtigare skiäl thertil äro.

5. §. Tå Dom öfwer swåra brott fullgiord är, skal Konungens Befalningshafwande thet genast kungiöra Öfwerdomaren, som domen fäldt hafwer.

6. §. Är qwinna hafwande, som dödsstraff eller annan kropsplicht undergå skal; eller är fånge så siuk, at han ej kan sig til döden bereda, eller straff sitt utstå: tå må thermed upskiutas, för qwinno sex wekor efter thet hon födt hafwer, och för siuk fånga, til thes med honom bättre warder.

7. §. Ther missgierningsman ej warder hängd, bränd, eller steglad, eller wid straffet i thenna lag ej utsatt är, huru med thes kropp förfaras skal, gånge thermed, som i 2. Cap. i thenna Balk sägs.

IV. Cap.

Om Skarprättare.

1. §.

SKarprättare ware med hustru, barn och tienstefolk, tagen i Konungens hägn. Ej må embete hans för nesligit hållas, och han, eller the, stängas ifrån ärligit folks umgänge, wid straff, som för annat Konungens förbudsbrott.

2. §. Begår Skarprättare märkeligit fel, tå missgierningsman afstraffas, antingen af oförstånd, eller af fylleri och dryckenskap; plichte med tijo daler, eller mera, eller med kroppen, efter omständigheterna.

3. §. Nu warder han, eller hans folk, på rätteplatsen, eller annorstädes, för theras förrättning öfwerfallne, med stenar, hugg och slag; tå hafwa alle the, som i samma gierning woro, edsöre brutit, ehwad Skarprättaren thes embete rätteliga giordt, eller ej.

V. Cap.

Om kropsplicht med arbete, spö och ris, så ock hächte wid watn och bröd.

1. §.

FÄlles någor til arbete, eller at mista hud, förthy at han ej orkar böta, och är ej kropsplichten wid brottet i thenna Lag utsatt; tå räknas nijo öre för hwart dagswärke; tre daler emot ett par spö, och fyra daler emot ett par ris, try slag af hwarthera paret. Går talet af spö eller ris, ej jämnt up emot böterna, efter thenna räkning, utan stiga böterna något ther öfwer; tå ökes straffet med ett par spö, eller ris.

2. §. Med spö straffes man, och qwinna med ris. Ej må man straffas med flera, än fyratijo par spö; och ej qwinna med flera, än tretijo par ris. Å landet och i staden förrätte then straffet med spö och ris, som thertil förordnad är.

3. §. Häradsfogde, eller Länsman å landet, och then i staden ther til satt är, hafwe upsicht ther å, at domen rätteliga fullbordas; ägen the ock macht, at genast näpsa then med spö, eller fängelse, som straffet med flathet wärkställer.

4. §. Fängelse wid watn och bröd räknas således, at emot böter ifrån en daler, til och med tijo daler, swara fyra dagar; ifrån tijo, til tiugu fem, åtta dagar; ifrån tiugu fem, til fyratijo, tolf dagar; ifrån fyratijo, til sextijo, sexton dagar; ifrån sextijo, til åttatijo, tiugu dagar; ifrån åttatijo, till etthundrade tijo, tiugu fyra dagar; och emot böter öfwer etthundrade tijo daler, tiugu åtta dagar. Ej bör någor dömas til fängelse wid watn och bröd på längre tid, än en månad, eller tiugu åtta dagar; och ej mindre tid, än fyra dagar.

5. §. Med fängelse wid watn och bröd må then brotslige straffas, ther Domaren pröfwar, at hans wälfärd och heder genom annan kropsplicht spilles.

6. §. Tillåter fångawachtare någon, som til fängelse wid watn och bröd är dömd, at niuta annan dryck och spis; miste en månads lön, och sitte sielf åtta dagar i Konungens hächte wid watn och bröd.

7. §. Orkar then, som til böter fäld är, them gälda, men wil helre plichta med kroppen; hafwe ej lof thertil; utan gånge bot fyllest ut af egendom hans. Mächtar någor ej fullt gälda; stånde kropsplicht för alt.

8. §. Ej måge böter utsökas af bonda, ther han ej förmår them betala utan hemmanets förderf och ödesmål; ej eller af then, som lider ther af brist på födo och uppehälle; utan umgälle then brott sitt med kroppen.

9. §. Warder någor dömd til arbete på wiss tid, och finnes thet ej; förfråge sig Konungens Befalningshafwande hos Öfwerdomaren, huru arbetet i annat straff förbytas må.