| 564 | Kristi stora nåd. | Pauli Första Bref | Kap. 1. |
derföre att han har ansett mig trogen och satt mig i embetet,
Herren hade gifwit aposteln kraft, i det han gifwit honom det höga apostlaembetet och tillika utrustat honom med stora andeliga gåfwor. Aposteln talar icke om sig sjelf såsom trogen, utan gifwer äran åt Gud, som gjort honom trogen, och af nåd tillräknade honom det.
13 mig som tillförene war en hädare, förföljare och wåldswerkare; men barmhertighet har wederfarits mig, emedan jag har gjort det owetande i otro, Ap. G. 8: 3. 9: 1 f. 22: 4 f. 26: 9 f. 2 Kor. 15: 9. Gal. 1: 13. Fil. 3: 6.
Wåldswerkare, egentligen en som skymfar andra, en öfwersittare. Då aposteln säger, att han owetande och i otro warit en förföljare, så will han dermed; icke minska denna synd, utan emedan denna synd blifwit utöfwad i okunnighet och otro, war det möjligt att han kunde blifwa omwänd, då deremot ett uppsåtligt hat till sanningen gör det omöjligt för menniskan att blifwa omwänd, ty den som rätt wet och känner Herrens ord och Herrens Werk såsom Herrens och likwäl hatar och försmädar det, förfaller derigenom i förstockelse. Ebr. 6: 4–6.
14 och wår Herres nåd har rikligen öfwerflödat, tillika med tron och kärleken i Kristus Jesus.
Då han betänker hwad han förut war och hwad han nu är, förut en evangelii hädare och förföljare, nu af Kristus aktad trogen ända dertill, att han fått sig evangelium ombetrodt, kan han icke annat finna, än att Herrens nåd rikligen öfwerflödat med tro och Kristi kärlek.
15 Det är ett fast ord och wärdt att på allt sätt mottagas, att Kristus Jesus har kommit i werlden för att frälsa syndare, bland hwilka jag är den främste. Matt. 9: 13. Mark. 2: 17. Luk. 5: 32. 19: 10.
Paulus will härmed wisa alla syndare, som åstunda att blifwa frälste, huru fast, huru pålitligt, huru anammanswärdt detta salighetens ord är. Att Kristus Jesus, som har kommit i werlden för att frälsa syndare, hade frälst honom, som fann sig wara den främste bland syndare, wisar att hwarje syndare kan blifwa frälst. Evangelii ord och löfte är ett fast och pålitligt ord, men då menniskan uppwaknar och ser sin syndfullhet, tycker hon, att det icke är möjligt, att han kan få tillegna sig detta ordet om syndernas förlåtelse i Kristus Jesus, innan hon blifwit så eller så mycket bättre, och twekar derföre att mottaga det. Menniskan ser då på sin owärdighet, och derföre wänder aposteln denna sak på helt annat sätt. Du är icke wärd att Kristus mottager dig, men han kallar dig och will hjelpa dig af nåd, han är wärd att du mottager honom och hans löfte, att då göra dig till ett Guds barn; och det står fast, ty det gäller för alla dem, som mottaga honom och tro på hans namn. Såsom Paulus kallar sig den främste bland syndare, så känner också hwar och en menniska, som är upplyft af Guds nåd, sitt eget syndaförderf så, att hon tycker, att ingen större eller wärre syndare kan finnas än hon, ty han ser i Guds ords ljus sitt syndaförderf sådant det är.
16 Men derföre har barmhertighet wederfarits mig, att Jesus Kristus skulle främst på mig bewisa hela sin långmodighet, till en förebild för dem, hwilka skulle tro på honom till ewigt lif.
Jesus Kristus, som på aposteln bewisat denna långmodighet och underbara nåd, will med samma barmhertighet hjelpa hwar och en syndare, huru stor syndaskulden än kan wara. Förbarmaren har satt aposteln till exempel och efterdöme för alla syndare, som ängslas öfwer sina synder, att ingen af dem behöfwer förtwifla eller låta sin syndfullhet eller hwad som helst afhålla henne från att fly till Kristus, den fria, öppna brunnen emot synder och orenhet. Sak. 13: 1. Den som törstar, han komme, och den som will, han tage lifwets watten för intet. Upp. 22: 17. Den som kommer till mig skall jag sannerligen icke kasta ut. Joh. 6: 37.
17 Men ewigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, den ende Guden, ware pris och ära i ewigheters ewighet! Amen. Rom. 16: 27. 1 Tim. 6: 16.
De, som undfått barmhertighet, blifwa derigenom uppfylda af tacksägelse, så att lof och pris med bönen blandas.
18 Detta bud anbefaller jag åt dig, min son Timoteus, enligt de föregående profetiorna om dig, på det att du må strida den goda striden enligt dem 1 Tim. 6: 12.
Om budet eller förkunnandet se v. 15, nemligen att Kristus Jesus har kommit i werlden för att frälsa syndare. I den apostoliska församlingen fans profetians gåfwa; och någon, som egde denna gåfwa, hade om Timoteus profeterat att han skulle blifwa en trogen lärare och stridsman i den andeliga kamp, som Kristi kyrka har att genomgå mot falsk lära, lösaktigt lefwerne, förföljelse, ja hela mörkrets magt. Erinran om profetiorna om Timoteus skulle stärka hans mod och tillförsigt om seger i den swåra, men dock goda eller sköna striden.
19 och behålla tro och ett godt samwete, hwilket somliga hafwa stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 1 Tim. 3: 9.
Utan tro och ett godt samwete är striden dels onyttig, dels omöjlig. Till segrande strid behöfs tro, d. ä. här allra först trons lära, det rena evangelium, hwaraf tro och godt samwete kommer. Timoteus skulle behålla trons lära ren, i motsats mot dem, som förwände evangelium med laglära eller annat fåfängligt tal. v. 3, 7; kap. 6: 20, 21. 2 Tim. 2: 18, hwarigenom sanningens wäg blifwer försmädad, v. 20; 2 Petr. 2: 2. Guds rena ord är swärdet, hwarmed striden föres, Ef. 6: 17. Något annat swärd gör ingen skada i Satans rike. Af
_568.jpg&oldid=348433){kind=link}