Östgötars minne/Inledning

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Wikimedia Commons
Östgötars minne : biografiska anteckningar om studerande östgötar i Uppsala 1595–1900
av Klas Odén (1846–1910)

Inledning
Studerande Östgötar i Uppsala 1595—1645  →


[ 5 ]

Inledning.

I våra dagar pågår en sträfvan att inom alla kulturens områden tillvarataga minnena från äldre tider. Vi restaurera våra gamla kyrkor och slott, vi samla i muséer och i hemmen mer eller mindre dyrbara föremål från en svunnen tid. Arkivens och bibliotekens länge gömda skatter framdragas i ljuset och göras tillgängliga för en större allmänhet. Det kan väl icke af någon förnekas, att detta arbete redan burit rika frukter och lemnat en mängd värdefulla bidrag till vårt folks odlingshistoria.

Så ville ock utgifvaren af föreliggande arbete draga sitt lilla »strå till stacken», och det låg då för honom närmast till hands att söka bidraga till kännedomen om fosterbygdens söner från äldre till nyare tider. Att upplifva och bevara minnet af de Östgötar, som vid Uppsala universitet bildat sig för skilda lefnadsbanor, utgör därför det förnämsta syftemålet med dessa biografiska anteckningar. Ehuru arbetet ej är egentligen anlagdt på meddelande af genealogiska uppgifter, torde det likväl äfven i detta afseende hafva ett eller annat att upplysa. I öfrigt synes det kunna i förekommande fall tjena som uppslagsbok, särskildt för nuvarande och f. d. medlemmar af Östgöta nation.

Huru jag lyckats med min uppgift, öfverlåter jag åt den sakkunnige att bedöma, ty endast denne vet, hvilka stora svårigheter äro förenade med åstadkommande af ett arbete som detta och att ofullständigheter och fel aldrig kunna helt och hållet undvikas. Säkert är, att jag i mer än 10 år under min från tjänstegöromål lediga tid egnat alla mina krafter åt detta verk och gjort allt, hvad i min förmåga stått, för att de biografiska uppgifterna skulle blifva fullständiga och tillförlitliga. Att det oaktadt mycket återstår att önska, beror hufvudsakligen därpå, att jag icke är fackman på det historiska forskningsområdet, samt på den omständigheten, att arbetet måste afslutas, innan den ovissa aftonen kommer.

För verkets utgifvande mötte svårigheter af annat slag. Då man kunde med säkerhet motse, att subskriptions- och försäljningsmedlen icke skulle på långt när förslå till betäckande af omkostnaderna för arbetets tryckning och utdelning, beslöt jag vädja till landsmännens offervillighet i detta hänseende och var nog lycklig att däri vinna understöd och uppmuntran af några för saken varmt intresserade män, hvilka förenade sig om ett till Östgötar stäldt upprop angående tecknande af garanti intill visst belopp för att därigenom möjliggöra arbetets utgifvande. Till desse herrar, gref L. Douglas, J. A. Björklund, Axel Burén, G. A. Carlsson, M. v. Feilitzen, Joh. Fr. Håhl, C. V. Kastman, Otto Kugelberg, G. Ribbing, Mårten Sondén, Carl Svartz och Conrad Vahlquist, frambär jag härmed ett innerligt tack.

I tryckt cirkulär utsändes i början af maj 1900 till mer än 400 personer, större delen förutvarande medlemmar af Östgöta nation i Uppsala, ofvannämnda upprop, som dock hos det långt öfvervägande flertalet förklingade ohördt. Å andra sidan rönte framställningen det mest välvilliga tillmötesgående, hvilket i hög grad uppmuntrade mig att trots den finansiela risken våga arbetets utgifning. [ 6 ]

Främst bland mäcenater har jag i djupaste underdånighet och med tacksamhet att nämna H. M. Konungen, som behagat äfven åt detta företag skänka sitt allsidiga intresse och sitt mäktiga stöd.

Djupt känner jag ock min stora förbindelse till nedannämnde herrar, hvilka genom sin offervillighet verksamt bidragit till främjande af arbetets utgifning, och bringar jag dem alla härigenom mina varmaste tacksägelser:

Abelin, G. R., f d. generallöjtnant.
Arnberg, J. V., bankfullmäktig, afl.; efter hans död: Brandt, J. T. I., kapten, och Ljunggren, S., fil. doktor.
Atterbom, E. G. A., major.
Augustinsson, J. E., bat.-läkare.
Bagge, A. O. F., f. d. bankkommissarie.
Bennich, N. A. G:son, f. d. generaldirektör.
Björck, C. A. O., praktis. läkare.
Björklund, C. J., bokhandlare.
Björklund, J. A., hufvudredaktör.
Broman, J. G. A., kontr. prost.
Burén, A. O. G., öfverintendent.
Carlsson, G. A., läroverkskollega.
Charleville, C. J. G. V., biskop.
Curman, A. H., kronofogde.
Curman, C. P., f. d. professor.
Douglas, L. V. A., grefve, landshöfding.
Ehrenkrona, S. E. P , frih., häradshöfding.
Ekman, C. E., bruksegare.
Ekström, F. A., öfverintendent, afl.
Elander, G. A., landträntmästare.
Enblad, E. A. E:son, praktis. läkare,
v. Engeström, J. O. T., registrator.
Falk, A. P., prost.
Fallenius, C. M., lasar.- o. stadsläkare, afl.
Fallenius, C. M. L., kansliråd,
v. Feilitzen, C. M., öfverdirektör.
Gyllencreutz, R. H. A , prov.-läkare.
Hallin, A. G., kronofogde.
V. Hartmansdorff, A. E. C., kanslisekreterare.
Hoppe, E. F. F., bärgmästare.
Kastman, C. V., f. d. kansliråd.
Kernell, D. C. G., praktis. läkare.
Kruse, N. J. R., kronofogde.
v. Krusenstjerna, J. E., statsråd.
Kugelberg, O. M., revisor.
Lundberg, A. V., tf. rektor.
Löfgren, T. F., läroverksadjunkt.
Metzén, F. V., prost.
Mörner, G. O., grefve, godsegare.
Noréus, F. V. M., rådman.
Petersson, P. A. G., rådman.
Planck, O. A. E., ingeniör.
v. Post, V. M., major, afl.
Rehbinder, H. V. J. N., frih., kommersråd.
Ribbing, G., häradshöfding, f. d. hofr.-råd.
Ringborg, G., godsegare.
Romdahl, P. A. C., lektor.
Rydhammar, A. E., läroverksadjunkt.
Rääf, R. L., kammarjunkare.
Sandberg, H. E. O., skriftställare.
Sandbergh, C. A., häradsskrifvare.
Sederblad, C. A. P:son, distr.-läkare.
Segersteen, A. J. S., godsegare.
Sondén, C. M., professor.
Sondén, F. V., aktuarie.
Sondén, P. H. S., arkivarie.
v. Stapelmohr, C. H., f. d. kamrer,
v. Stapelmohr, K. I., borgmästare.
Strömfelt, F. K. H., grefve, godsegare, afl.; efter hans död: Strömfelt, C. Hson, grefve, kansliråd.
Svartz, C. J. G., fabrikör.
Svartz, P. J. J., grosshandlare.
Tillberg, K. H. R., v. häradshöfding.
Vahlquist, C. F., reg.- o. stadsläkare.
Vesterberg, E. J. A., major.
Viborgh, J. G., professor.
Videgren, T. D. G., kontr.-prost.
Vigert, O. P., lektor.
Våhlander, H. R., lektor.
Våhlander, L. C., tullkontrollör, afl.
Örn, E. L., bat.-läkare.

Historik. Några år efter min långa och minnesrika vistelse i Uppsala upplade jag efter studentkatalogerna en förteckning öfver alla de medlemmar af Östgöta nation, som under perioden 1863—73 tillhört densamma, hvarvid jag äfven antecknade deras födelse- och studentår, aflagda examina samt hvad jag i öfrigt hade om dem i biografiskt afseende bekant. Då jag under årens lopp fortsatte dessa anteckningar och sålunda följde kamraterna i lifvet, mången ända till döden, växte mitt intresse för detta slags [ 7 ]bokföring, och jag började småningom umgås med planen att söka utforska, hvilka voro våra föregångare och hvilka våra efterträdare. Hvad har det blifvit af alla dessa flere tusen landsmän, som under seklernas lopp dragit igenom den gamla lärdomsstaden?

Svaret på denna fråga var icke så lätt funnet, som jag trodde. På hösten 1891 reste jag till Uppsala för att tillse, hvad Östgöta nations arkiv innehöll användbart för mitt syfte, samt möjligen intressera några landsmän, som kunde blifva mig behjälpliga vid företagets utförande. Jag lyckades då långt ute på Luthagen uppspåra fil. kand. H. F. Söderstéen, om hvilken jag hade försport, att han umgicks med planer liknande mina egna. Han blef ock för mig en god bundsförvant, så länge han hade tid. Vid detta mitt besök i Uppsala erbjöds mig välvilligt att till Stockholm få låna Östgöta nations matrikel, hvilket anbud jag med tacksamhet mottog, och sattes därigenom i stånd att utan andras hjälp uppföra hufvuddelen af verkets stomme. Sedermera har jag gjort flere forskningsresor så väl till Uppsala som Linköping, där jag i biblioteket påträffade åtskilliga för mitt arbete högst värdefulla manuskript, hvilka genom Kungl. Bibliotekets bemedling sedan blefvo mig tillhandahållna. I dess läsesal har jag under långa tider varit sysselsatt alla eftermiddagar, då biblioteket varit tillgängligt, tidtals vid min semester äfven på förmiddagarne, och har då genomgått dels ofvannämnda manuskript, dels en stor mängd äldre tidningar samt biografiska och personalhistoriska arbeten m. m. Under min från tjänstgöring i Statistiska centralbyrån lediga tid har jag i detta verk tillbrakt mången stund för inhämtande af upplysningar ur dess arkiv och bibliotek. I Riksarkivet hafva forskningar likaledes blifvit af mig personligen verkstälda.

För vinnande af erforderliga upplysningar har jag utsändt flere hundra bref och brefkort, å hvilka i allmänhet svar ingått, ehuru mången gång negativa; genom telefon har jag satt mig i förbindelse med en mängd personer och på detta sätt ofta lyckats erhålla önskade uppgifter; genom ett hundratal besök i Stockholm hos förutvarande medlemmar af Östgöta nation eller deras anhöriga hafva ock många värdefulla upplysningar inhämtats. Genom annonser i Östgöta- och Stockholmstidningar under våren 1895 uppmanades dessutom vederbörande att om sig meddela biografiska uppgifter, hvilket hade till följd, att sådana inkommo från något mer än 100 personer.

Redan under arbetets första skede mottog jag ett i hög grad välkommet erbjudande från den kände forskaren och erfarne personalhistorikern J. A. Setterdahl att vara mig behjälplig. Han har sedan dess troget bistått mig i mina sträfvanden ända till slutet. Sedermera hade jag under arbetets gång förmånen att vinna medverkan af flere intresserade landsmän och andra personer, öfver hvilka förteckning här nedan meddelas.

Alla de biografiska uppgifter, som af mig eller medarbetare blifvit insamlade, hafva, så vidt möjligt, kontrollerats. Det visade sig nämligen ganska snart, att man icke alltid kunde genast taga för godt, hvad urkunderna hade att säga, och gäller detta särskildt nationsmatrikeln, där anteckningarna ofta äro felaktiga och någon gång rent af missledande. Där saknas ock, särdeles i fråga om den äldre tiden, för en stor mängd personer alla upplysningar, och då sådana icke kunnat från andra håll anskaffas, har följden blifvit den, att man om mången i detta arbete upptagen person ingenting får veta. Oaktadt trägna och tidsödande efterforskningar har således här icke gifvits fullständigt svar på den ofvan framstälda frågan, och jag tviflar storligen på, att någon i framtiden skall kunna gifva det.

Källor. Stommen till detta arbete, eller förteckningen öfver studerande Östgötar i Uppsala, är beträffande åren 1595-1645 hämtad ur Uppsala universitets album, som förskrifver sig från tiden för universitetets återupprättande efter Uppsala möte, och för tiden från 1645 ur Östgöta nations matrikel, som börjar med sistnämnda år. Den ur dessa båda urkunder framgångna personalserien har sedermera för den äldre [ 8 ]tiden ända fram på 1700-talet fullständigats med tillhjälp af Björns Catalogus (se nedan). Det oaktadt synes en eller annan person här icke blifvit upptagen, som i den numera från trycket delvis utgifna »Uppsala universitets Matrikel» från 1595 angifves såsom »Ostrogotus», likasom å andra sidan åtskilliga i föreliggande arbete antecknade personer saknas i nämnda matrikel. Dessa skiljaktigheter kunna tydligen icke förklaras på annat sätt, än att vederbörande å ömse sidor då och då underlåtit att anteckna de nyinskrifne studenternas namn.

Då uppräknandet af alla de källor, som för mitt arbete blifvit anlitade, skulle medtaga flere trycksidor, nödgas jag inskränka mig till anförande af de hufvudsakligaste, nämligen:

Otryckta

Album studiosorum Academiæ Upsaliensis.
Östgöta nations matrikel
1645—1902.
Björn, M., Catalogus studiosorum nationis Ostrogothicæ - - - - ab anno 1595.
Kihlström, P. S:is, Catalogus comprehendens nomina eorum, qui vel in Dioecesi Lincopensi, vel alibi nati, et in juventute Academiam Upsaliensem - - - frequentarunt.
Älf, J., Catalogus studiosorum nationis Ostrogothicæ etc.
Biografier öfver de studerande (Östgötar) i Uppsala från 1645 till 1738. Manuskript, skänkt till Linköpings bibliotek af kyrkoherden Blohms enka.
Nicolai, R., Biografiska samlingar å Linköpings bibliotek.
Braad, C. H., Ostrogothia literata.
Kyrkoboksutdrag i Statistiska centralbyråns arkiv och på begäran särskildt meddelade.
Biographica i Riksarkivet.
Svederus, M. B., Utdrag af Uppsala universitets konsistorieprotokoll.
Matriklar för åtskilliga centrala ämbetsverk.

Tryckta

Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män.
Svenskt biografiskt lexikon. Ny följd.
Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi.
Hofberg, H., Svenskt biografiskt handlexikon.
Anrep, G., Svenska adelns ättartaflor. Svenska släktboken.
Wrangel, F. U., o. Bergström, O., Svenska adelns ättartafior fr. 1857.
Schlegel, B., o. Klingspor, C. A., Den med sköldebref förlänade, men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättartafior.
Örnberg, V., Svensk slägtkalender. Svenska ättartal.
Falk, C., Östgöta i Uppsala studerande nations historia.
Håhl, J. I., Linköpings stifts herdaminne.
Handlingar rörande prästmötena i Linköpings stift, innehållande bl. a. minnestal öfver aflidne präster af Metzén, C. J.; Petrelli, C. M. J.; Stenhammar, E. H. T.; Sandberg, G. V.
Ohlsson, H. T., Biografisk matrikel öfver svenska kyrkans prästerskap.
Ulff, O. F., Biografiska anteckningar om juris kandidater och till rättegångsverken examinerade vid Uppsala universitet 1839—81.
Gullberg, H., o. Köersner, V., Svensk justitiematrikel.
Odencrants, J., Göta hofrätts presidenter, ledamöter och betjening.
Anjou, A., Svea hofrätts presidenter samt embets- och tjenstemän 1614—1898.
Svalin, V., Bidrag till K. M. kanslis personal historia efter 1809.
Ekstrand, V., Svenske landtmätare 1628—1900.
Kugelberg, O., Postmästare i Sverige och Finland. [ 9 ]
Samzelius, H., Skogs- och jägeristaten.
Sacklén, J. F., Sveriges läkarehistoria. Sveriges apotekarehistoria.
Vistrand, A. H., Bruzelius, A. J., o. Edling, C., Sveriges läkarehistoria. Ny följd.
Bruzelius, A. J., Svensk läkarehistoria. Svensk läkarematrikel. Svensk apotekarehistoria.
Linnström, H., Svenskt boklexikon.
Rosenberg, C. M., Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige.
Broocman, C. F., Beskrifning öfver the i Öster-Götland befintlige städer, slott, soknekyrkor, soknar, säterier etc.
Videgren, P. D., Försök till en beskrifning öfver Östergötland.
Tham, V., Beskrifning öfver Linköpings län.
Ridderstad, A., Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland.
Sundelius, H. O., Norrköpings minne.
Sivers, H. J., Vesterviks stads historia och beskrifning.
Rääf, L. F., Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre liärad i Östergötland.
Matriklar öfver Linköpings stift; universitets-, läroverks-, folkskole-, publicist-, civilämbetsmanna-, järnvägs-, post-, tull- och bankmatriklar.
Statskalendrar; adels-, läns-, handels-, landtbruks- och adresskalendrar; arméns rullor.
Tidningar: Inrikes tidningar fr. 1760, Post- och Inrikes tidningar fr. 1821; Linköpings veckotidningar fr. 1793, Linköpingsbladet fr. 1796, Östgöta-korrespondenten fr. 1838; Norrköpings veckotidningar fr. 1758, Norrköpings tidningar fr. 1787; samtliga nummer af dessa tidningar genomgångna, Östgötatidningarna, en del af Inrikes samt Post- och Inrikes tidningar af detta arbetes utgifvare personligen; härtill komma spridda nummer af en mängd hufvudstads- och landsortstidningar. Ur Stockholmstidningen, som jag läst hvarenda dag från dess begynnelse, hafva många upplysningar utan vidare möda tillfallit mig.

Flere källskrifter finnas ock anförda under rubriken »Förkortningarnas betydelse», sid. 720.

Medarbetare. I det föregående är redan omförmält, att flere intresserade landsmän och andra personer välvilligt medverkat vid detta arbetes utförande. På samma gång jag härmed egnar dem en skyldig gärd af erkänsla, må det tillåtas mig att i korthet äfven anföra, hvad de för min sak uträttat. Af egen erfarenhet känner jag nu, hvilken uppoffring af tid och krafter dylikt arbete kräfver, och då härtill kommer, att biståndet lemnats gärna och oegennyttigt, kan jag ej vara nog tacksam.

I första rummet bland medarbetare står gifvet komministern J. A. Setterdahl. Då mitt arbete var långt ifrån halffärdigt, började han redan kraftigt ingripa. Manuskriptet nedsändes till honom på landet och återkom därifrån betydligt tillökadt och förbättradt; han gjorde forskningsresor till förmån för detta arbete; han förde en omfattande skriftvexling för inhämtande af uppgifter, hvilka sedermera i större eller mindre flockar tillstäldes mig; han gaf anvisningar på personer och källor; han sakgranskade slutligen i minsta detaljer hela korrekturet från början till slut. Med brinnande nit och intresse har han varit saken hängifven och därigenom i väsentlig mån bidragit till arbetets utförande. Jag känner mig alltså till honom stå i outplånlig tacksamhetsskuld.

Min trofaste ungdomsvän, läroverksadjunkten G. Ydén, som varit mig behjälplig med affattande af en mängd eftermälen samt genomsett korrekturet, därvid han särskildt i afseende på framställningens form och språkbehandlingen inlagt stora förtjänster om detta arbete, bringar jag mitt hjärtligaste tack.

Till skriftställaren B. Schöldström, som med vant öga granskat en god del af korrekturet, hvarvid hans rika erfarenhet och vidsträckta personalkännedom varit arbetet till ovärderligt gagn, står jag äfvenledes i den största förbindelse. [ 10 ]

Synnerligen verksamt och lofvärdt biträde vid företagets utförande har lemnats af nedannämnde herrar, till hvilka alla och enhvar jag härigenom frambär mina varmaste tacksägelser, nämligen komministern H. F. Söderstéen, som upprättat förteckningar öfver studerande Östgötar i Uppsala 1595—1645 samt till fil. doktorer promoverade Östgötar m. m.; fil. kand. K. Sommar, förteckning öfver examina, aflagda af studerande Östgötar i Uppsala 1845—82; agronomen T. Hederström, fil. lic. H. Frölén, v. lektorn J. E. Hylén, e. o. hofr.-notarien E. Gullers, reservunderlöjtnanten O. Grönlund, fil. kand. E. Meurling, komplettering af matrikeluppgifterna, utdrag af nationsprotokollen för eftermälena, förteckningen öfver hedersledamöter och ämbetsmän m. m.; komministern K. P. Fröst, åtskilliga värdefulla meddelanden ur kyrkoarkiv med flere källor; revisorn V. Regnstrand, en mängd uppgifter om Vadstenaboar, om Stockholms stads tjänstemän m. m.; kaptenen J. Ingeström, uppgifter ur Krigsarkivet; ingeniören V. Ekstrand, uppgifter om landtmätare; stadsaktuarien U. J. Ahlström, uppgifter om Norrköpings stads tjänstemän; ombudsmannen T. Uggla, uppgifter om e. o. tjänstemän i Svea hofrått; arkivforskaren M. Sahlström, uppgifter ur Riksarkivet m. m.

Till medarbetare torde ock på visst sätt kunna räknas alla de landsmän, hvilka om sig själfve eller anhöriga meddelat biografiska uppgifter. För deras visade intresse och tillmötesgående, som lättat min börda, aflägger jag ett förbindligt tack.

Månget godt råd och många viktiga upplysningar hafva välvilligt lemnats mig af revisorerna K. Jungbeck och O. Kugelberg, hvilka dessutom tillåtit mig att med fulla händer ösa ur deras rikt försedda skattkamrar. Tack och pris vare dem! Så ock med. doktor A. Levertin och pastor A. Hildebrand, hvilka beredvilligt meddelat mig ett och annat ur sina personalhistoriska samlingar.

Prästerskapet, särskildt i Linköpings stift, och andra personer, som jag besvärat med frågor, år jag äfven all tack skyldig. Likaledes betygar jag min erkänsamhet till herrar biblioteks- och arkivtjänstemän samt aktuarier och registratorer med flere tjänstemän i ämbetsverken, hvilka alla städse beredvilligt gått mig till handa.

Slutligen ock ett varmt tack till vänner och gynnare för all hjälp med subskriptionslistorna! Det nit, som härvid ådagalagts, särskildt af herrar O. Grönlund. B. Arre, H. Frölén, K. Jungbeck, E. Meurling, A. Norbeck, V. Regnstrand och H. Schött, kan jag icke nog loforda.

Arbetets plan har åsyftat att i en sammanträngd form meddela de viktigaste biografiska upplysningar om personalen. För vinnande af detta ändamål har dels en stor mängd förkortningar måst användas, öfver hvilkas betydelse förklaring återfinnes närmast före registret, dels ock flere mindre väsentliga data enligt regel blifvit uteslutna. För besparing af utrymmet hafva dessutom vissa delar af texten blifvit satta med mindre stilar.

Före den biografiska afdelningen har intagits en förteckning öfver Östgöta nations hedersledamöter, inspektörer, ämbetsmän och vaktmästare. Härvid må erinras, att hedersledamöter började inväljas först år 1830; att uppgifter om kuratorer ej finnas tidigare ån för 1699, från hvilken tid de älsta i behåll varande nationsprotokoll datera sig; att för tiden intill 1778 kuratorerna upptagits i ett sammanhang, enär det i de flesta fall icke varit möjligt att afgöra, hvilket kuratel hvar och en förvaltat; att benämningarna å vissa ämbetsbefattningar under tidernas lopp undergått förändringar, hvilket i rubrikerna närmare angifves; att byggnadsvårdare, klubbmästare, sång- och kapellanförare, teaterföreståndare och fanbärare äro »sena begrepp i historien»; samt att nationsvaktmästare började anställas från 1748, hvadan förteckningen öfver dem synes vara fullständig. [ 11 ]

Samtlige studerande Östgötar i Uppsala hafva upptagits i tidsföljd, från 1595 efter inskrifning vid universitetet och från 1645 efter inskrifning i nationen. Hvar och en har sitt nummer i följden från förstnämnda år till och med år 1900, och hänvisas så val i arbetets biografiska afdelning som i registret med detta nummer till den person, som åsyftas, hvarjämte i förteckningen öfver hedersledamöter, inspektorer och ämbetsmän numren blifvit satta efter alla de personer, som förekomma i förstnämnda afdelning.

Hvad namnen vidkommer, hafva de för äldre tiden upptagits i sin latinska form. hvilket dock endast af det skäl torde vara berättigadt, att nämnda form gifver ett slags tidsprägel åt då lefvande studentgenerationer. Från och med 18:e århundradet, då svenska och latinska namn börja omväxla och de senare omkring midten af seklet nästan alldeles försvinna, hafva endast svenska namnformer upptagits, äfven om personerna finnas i matrikeln antecknade med latinska. För åtskilliga af 1600-talets studenter äro farsnamnen med sina latinska genitivändelser tillagda, ehuru de saknats i matrikeln. Inom klammer anföras aflagda namn, merendels släktnamn, hvilka äfven upptagits i registret med hänvisning till det senare namnet och dess nummer. Namnens stafning synes i äldre tider varit särdeles vacklande; till och med personerna själfva skrefvo sina namn olika vid olika tillfällen, hvarför det understundom varit svårt att afgöra, hvilket stafsätt varit det rätta. I tvifvelaktiga fall har det användts, som mest öfverensstämt med vårt nuvarande språks fordringar.

Som födelseorter äro enligt regel socknar eller städer antecknade. För socknar belägna utom Linköpings stift hafva tillagts länet och för utrikes orter landet. Då för en stor mängd personer, särdeles under äldre tider, födelseorten ej kunnat angifvas, har faderns boningsort, så vidt den varit känd, i stället upptagits. I de fall, då födelseorten legat utom Linköpings stift, men fadern varit där bosatt, har sådant närmare angifvits för att därigenom motivera sonens inträde i nationen.

Födelseår saknas för en del af den äldre tidens personal, och för andra finnes visserligen födelseåret, men ej månad eller dag. I senare fallet har därför i stället anförts döpelsedagen, om denna varit bekant. Förändring af födelsedagar från gamla till nya stilen har ej egt rum.

Faderns förnamn framgår beträffande tiden till och med 1700 i de flesta fall af sonens namn, hvari faderns vanligen äfven ingår med latinsk genitivändelse (t. ex. Petri, Andreæ o. s. v). Från och med 1701 har faderns namn särskildt uppgifvits, dock ej för söner till adelsmän och ordinarie präster, enär dessas namn lätt kunna i tillgängliga arbeten igenfinnas, och från 1845 äro båda föräldrarnes namn enligt regel meddelade. Uppgifterna om faderns yrke afser det han sist innehade, men torde stundom gälla det, som utöfvades då sonen blef student. Från sonen har alltid hänvisats till fadern, om denne äfven förekommer.

Året för inskrifning som student är i regeln detsamma som för inskrifning i nationen, hvilket senare år angifves genom årtalsrubrikerna. Då skiljaktigheter härutinnan ega rum, har detta i hvarje fall anmärkts, likasom ock då mogenhetsexamen aflagts ett eller flere år före inskrifningsåret. Uppgifterna om aflagda examina i Uppsala eller annanstädes äro, hvad den äldre tiden vidkommer, något ofullständiga, hvaremot från 1845 inga brister i detta afseende torde föreligga. För de studenter under senare delen af 1800-talet, som lemnat Uppsala utan slutexamen, har i många fall året för afgången från universitetet likväl angifvits.

Yrken eller anställningar i Statens eller annan tjänst äro för hvarje person vanligen upptagna i tidsföljd. Från denna regel gifvas dock många undantag, såsom en person samtidigt innehaft befattningar inom olika ämbetsverk, i hvilket fall hans befordringar inom hvartdera verket upptagits i särskilda afdelningar. Extra ordinarie anställningar äro för sedermera ordinarie tjänstinnehafvare oftast utelemnade. [ 12 ]då allbekant är, att t. ex. en komminister vanligen förut varit s. m. adjunkt, att en häradshöfding varit e. o. hofrättsnotarie o. s. v. Med spärrad stil har utmärkts den tjänstegrad, som slutligen upphunnits, den titel, som burits, eller det yrke, som hufvudsakligen eller senast utöfvades. Stundom saknas årtal för anställningars eller yrkens begynnelse, enär det ej alltid varit möjligt att vinna upplysning därom. I åtskilliga af dessa fall hafva likväl årtal blifvit satta inom parentes, hvilket betyder, att personen visserligen då innehade anställningen eller utöfvade yrket, men att det antagligen icke är begynnelseåret.

Efter anställningar och hufvudsakliga yrken följa, så vidt möjligt, upplysningar om öfrig verksamhet, som icke kunnat anses tillhöra personens egentliga lefnadskall; vidare besittning eller innehafvande af fast egendom så väl i stad som på landet, hvilka uppgifter dock ej alltid varit möjliga att åstadkomma, samt vissa, mera betydande medborgerliga uppdrag, särskildt riksdagsmannaskap, hvarom åtminstone efter 1865 uppgifterna torde vara alldeles fullständiga.

Som dödsort har, där så kunnat ske, upptagits stället eller staden med angifvande af socken eller län för gårdar eller byar å rikets landsbygd samt af landet, då dödsfallet timat utrikes. För ordinarie innehafvare af prästerlig tjänst har dödsorten uteslutits i de fall, då personen aflidit inom sitt tjänstgöringsområde.

Angående dödsår, månad och dag gäller detsamma, som här ofvan blifvit sagdt om födelsetiden. Då uppgift om dödsdag saknats, har i stället anförts begrafningsdagen, om den varit känd.

Eftermälena, hvarmed här menas de med mindre stil satta stycken, som följa närmast efter de biografiska notiserna, göra icke anspråk på att vara uttömmande karaktäristiker, utan har därmed endast åsyftats att lemna några konturer eller spridda drag till belysande af personerna och därigenom i någon mån ytterligare klargöra deras lifsgärning. Om den äldre tidens män, de mera framstående undantagne, bevara häfderna öfver hufvud taget föga annat än de dåliga sidorna, men tiga med de goda, hvilket haft till följd, att de flesta eftermälena för 1600 talets studenter äfven blifvit ensidiga och därför snarare böra anses som tidsbilder än för ifrågavarande personer särskildt karaktäriserande. Detta arbete vill hvarken vara en smädeskrift eller ett äreminne, häldre det senare än det förra, men skuggor och dagrar växla i lifvet, så ock här. Största delen af det material, som legat till grund för eftermälena, är hämtadt ur offentliga handlingar, förut publicerade arbeten eller tidningar, hvilkas pålitlighet i afseende på fakta och omdömen jag ej haft skäl att betvifla. Ljuga de, så ljuger jag. För åtskilliga i arbetet upptagna personer saknas allt eftermäle, ehuru mången torde väl förtjänat ett lofprisaude ord, men detta beror endast därpå, att någon lämplig källa ej stått mig i detta hänseende till buds. Såsom synes, äro flere »eftermälen» ej annat än noter till den föregående texten.

Familjenotiserna, som meddelas för studenter från och med år 1845, torde i det hela taget vara så fullständiga, som den inskränkta planen medgifvit. Möjligen saknas uppgifter å yrken för en del söner, giften för en del döttrar eller dödsår för barn, som aflidit efter år 1900, för hvilken tid flere uppgifter gälla.

Statistisk öfversikt. Enligt numreringen af studerande Östgötar i Uppsala 1595—1900 skulle de utgöra 7,447, men som halfnummer måst gifvas åt tre personer, däraf två återfinnas i »Tillägg och rättelser» (sid. 718), uppgår hela antalet till 7,450. Då härtill komma 29 i Bilagan (sid. 713 o. 714) anförde studenter, som inskrifvits i nationen under år 1901 och vårterminen innevarande år 1902, utgöra samtlige i detta arbete upptagne studerande Östgötar 7,479.

Ofvannämnde antal inskrifne under åren 1595—1900 fördelar sig på femtiårsperioder — den första perioden omfattar dock 56 år — på följande sätt: [ 13 ]

Åren Hela antalet
inskrifne.
Årligt
medeltal.
Högsta
antalet.
Lägsta
antalet.
1595—1900 7,450 24 74 (1863) 0 (1596)
Däraf:
1595—1650 577 10 61 (1645) 0 (1596)
1651—1700 939 19 40 (1680) 9 (1668, 1669, 1673)
1701—1750 1,331 27 43 (1728) 5 (1710)
1751—1800 1,300 26 43 (1759) 13 (1766)
1801—1850 1,682 34 59 (1818) 11 (1834)
1851—1900 1,621 32 74 (1863) 17 (1892)

Den allra högsta siffran, 74, kom således på året 1863, hvilket år var det sista, då studentexamen aflades vid universitetet; närmast därefter följer år 1645 med 61, hvilket synes utgöra antalet studerande Östgötar, som nämnda år sammanslöto sig till bildande af nationsförening, men de fleste af dem voro äldre studenter.

Angående det på en gång närvarande antalet landsmän finnas för den äldre tiden blott spridda uppgifter. Under vårterminen 1630 voro endast 35 närvarande i Uppsala, men detta antal säges varit mindre än vanligt, enär pästen grasserade under vintern 1629—30. För vårterminen 1712, alltså 82 år senare, uppgifves egendomligt, nog samma antal närvarande, eller 35, men höstterminen 1724 hade det stigit till 60, omkring hvilken siffra numerären synes hållit sig till inemot seklets slut. Intill höstterminen 18l0 var antalet ständigt under 100, hvarefter det med endast ett par undantag varit högre. På 1880-talet märkes en betydande tillväxt, så att antalet närvarande medlemmar af nationen uppgick för höstterminen 1886 ända till 261. Så högt har det med säkerhet aldrig förut varit och har ej häller sedermera nått denna höjd. Vid 19:e seklets slut, eller höstterminen 1900, hade antalet nedgått till 164.

Yrkesfördelningen af studerande Östgötar i Uppsala 1595—1900 är i flere afseenden förenad med stora svårigheter, i det en mängd personer samtidigt utöfvat två eller flere yrken eller gång efter annan ombytt verksamhet, hvarigenom i båda fallen tvekan måste uppstå, till hvilken yrkesgrupp personerna böra lämpligast hänföras. Då dessa olägenheter framträda alltmera, ju längre man går i specifikationen af de olika yrkena, har det synts åndamålsenligast att inskränka fördelningen till några få större yrkesgrupper, hvilket tillika underlättar den allmänna öfversikten. Man kommer att »se saken i stort»; detaljerna får den intresserade uppsöka i själfva biografierna. Det försök till yrkesfördelning, som utförts, har gifvit följande resultat:

Absolut
antal.
Relativt
antal.
Hela personalen 7,450 100.0
Däraf:
1. Präster 2,443 32.8
2. Civile tjänstemän m. fl. 1,959 26.3
3. Läkare m. fl. 292 3.9
4. Lärare 579 7.8
5. Militärer 455 6.1
6. Skriftställare m. fl. 85 1.1
7. Gods- och bruksegare, landtbrukare m. fl. 377 5.1
8. Köpmän, fabrikanter m. fl. 257 3.4
9. Andre yrkesutöfvare 126 1.7
10. Okände 302 4.1
11. Döde som studenter 424 5.7
12. Nuvarande studenter 151 2.0
[ 14 ]

I gruppen 1 ingå biskopar, hofprädikanter, kyrkoherdar, regementspräster, komministrar, s. m. adjunkter, prädikobiträden, resepredikanter, missionärer, främmande trosbekännares präster.

Till gruppen 2 hafva räknats tjänstemän vid centrala verken, öfver- och underdomare, vid legationerna och konsulaten anstälde, civil personal vid militärstaten (utom präster och läkare), tjänstemän vid landstaten, vid städernas styrelse och förvaltning, vid järnvägs-, post-, telegraf-, tull-, landtmäteri- och skogsstaterna, vid inrättningar för vetenskap och konst anstälde; advokater.

Gruppen 3 innefattar utom militär- och civilläkare äfven kirurger, fältskärer, tandläkare, gymnaster, massörer, veterinärer, apotekare.

Bland de i gruppen 4 upptagne förekomma professorer och öfrige lärare vid universitet och högskolor, lärare vid allmänna läroverk, seminarier, folkskolor, fackskolor, enskilda läroverk och skolor; privatlärare. Flere af de till denna grupp hörande personer äro präster, som dock hufvudsakligen och ända till slutet egnat sig åt lärareverksamhet.

Nästa grupp, den 5:e, omfattar officerare och underofficerare af alla grader, manskap vid armén och flottan.

Till gruppen 6 äro hänförde personer, som uteslutande eller i öfvervägande grad egnat sig åt litterär eller konstnärlig verksamhet. Hit höra ock tidningsmän.

Gruppen 7 omfattar gods- och bruksegare, landtbrukare, förvaltare, fogdar, inspektorer o. dyl. Flere af dem hafva dock börjat sin bana som militärer eller i civil tjänst.

I gruppen 8 ingå förutom gross- och minuthandlare samt fabrikanter af skilda slag äfven mekaniker, »ingeniörer», tekniker samt bank- och försäkringstjänstemän, bolagsdirektörer m. fl.

Bland alla i gruppen 9 sammanförda olika yrkesutöfvare eller privatmän, som icke kunnat hänföras till någon af de föregående grupperna, märkas husegare, kapitalister, klockare, skrifvare, »bokhållare», källarmästare, traktörer, fårherdar, skogvaktare, trumpetare, tolkar, dansmästare, sjömän, vaktmästare, betjenter, »skärkarl» o. s. v.

Till gruppen 10 hafva ock räknats alla de, som »möjligen» ingått i yrken, då man ej varit därom fullt förvissad. En del hithörande utgöres af emigranter, som ej låtit vidare höra af sig.

Gruppen 11 innefattar enligt regel äfven sådane, som lemnat universitetet, men af sjukdom hindrats att fortsätta studierna och ej kunnat utöfva något yrke.

I sista eller 12:e gruppen ingå alla, som antagas ämna fortsätta studierna, vare sig i Uppsala eller vid andra undervisningsanstalter, såsom Karolinska institutet, Tekniska högskolan o. s. v. Till denna grupp räknas sålunda ej i nationen kvarstående docenter eller andre yrkesutöfvare.

Af här ofvan meddelade uppgifter framgår bland annat, att gruppen 1, präster o. dyl., varit den manstarkaste, i det den visar ett antal af 2,443, eller ungefär tredjedelen af hela personalen. Närmast därefter följer gruppen civile tjänstemän, utgörande 1,959, d. v. s. mer än fjärdedelen af samtlige; vidare gruppen lärare, fastän med ett betydligt lägre antal, hvilket dock till stor del synes bero däraf, att ända långt in på 1800-talet de fleste lärare plägade öfvergå till prästerskapet och således här inräknats i 1:a gruppen. Om grupperna 1—5, hvilka nästan uteslutande omfatta de af Staten och kommuner eller församlingar löntagande yrkesklasserna, sammanföras till en enda grupp, så visar sig, att denna inrymmer ej mindre än 5,728 personer, hvilket utgör fullt 83 procent af hela personalen, då aflidne och nu kvarvarande studenter frånräknats. [ 15 ]

Ty värr har det ej lyckats att vinna upplysning om samtlige landsmäns lefnadsverksamhet. För 302 af dem, större delen tillhörande älsta tiden, saknas alla spår, men att döma af det höga antalet döde studenter under århundradet 1651—1750 torde antagligen många af de till yrket okände under 1600-talets förra hälft redan tidigt fått sluta sina dagar.

Till upplysning om förhållandet under olika tider meddelas efterföljande öfversikt, framstäld i 50-årsperioder, den första dock något större:

1595—1650. 1651—1700. 1701—1750. 1751—1800. 1801—1850. 1851—1900.
Hela personalen 577 939 1,331 1,300 1,682 1,621
Däraf:
1. Präster 250 389 539 482 487 296
2 Civile tjänstemän m. fl. 99 197 350 390 505 418
3. Läkare m. fl. 1 3 12 39 83 154
4. Lärare 31 55 87 77 112 217
5. Militärer 15 52 84 94 160 50
6. Skriftställare 1 4 4 11 65
7. Gods- o. bruksegare, landtbrukare m. fl. 5 21 60 92 141 58
8. Köpmän, fabrikanter m. fl. 1 13 39 45 56 103
9. Andre yrkesutöfvare 7 17 30 15 24 33
10. Okände 147 104 13 9 23 6
11. Döde som studenter 21 87 113 53 80 70
12. Nuvarande studenter 151

Man finner således, att prästgruppens numerär, hvilken 1701—50 visade 539 och ända till och med 1800 höll sig omkring 40 procent af samtlige, sedan dess betydligt nedgått så att den för 1800 talets sista hälft utgjorde ej fullt 300, eller föga mer än 18 procent. Antalet civile tjänstemän har för hvarje period ökats, så väl absolut som relativt, utom för den sista. Gruppen läkare visar en särdeles betydande och oafbruten stegring: likaså lärare, af hvilka numera endast ett fåtal öfvergår till annan verksamhet. Militärgruppen företer en ovanligt hög siffra under 1800-talets förra hälft men har sedermera högst betydligt reducerats, tydligen en följd af förändrade bestämmelser i fråga om officersutbildningen. Då bland »skriftställare» m. fl. äfven tidningsmän ingå och detta till ett öfvervägande antal, förklaras därigenom gruppens tillväxt under senare tider. Gruppen »gods- och bruksegare, landtbrukare m. fl.» steg oafbrutet till och med 1850, hvarefter ett stort fall inträdt, naturligt nog, då landtbruksinstitutens tillvaro daterar sig just från denna tid. Köpmannagruppen svncs däremot fortfarande vara i stigande, hvilket häntyder på, att det blifvit trångt på ämbetsmannabanorna, och att flere tillfällen än fordom stå öppna för den student, som vill snarast finna sin utkomst. Antalet aflidne studenter var i äldre tider särdeles högt, men för perioden 1751—1800 märkes en afgjord minskning, som dock sedermera icke fortgått.

[ 16 ]Då 151 Östgötar af de före år 1901 i nationen inskrifne ännu anses kvarstå som studenter, komma naturligtvis de för perioden 1851—1900 här meddelade tal för särskilda yrkesutöfvare framdeles, då de unge gått ut i lifvet, att mer eller mindre höjas.

Det statistiska material, som förevarande anteckningar innehålla, skulle utan tvifvel kunna gifva uppslag till vidare undersökningar, såsom i fråga om lefnadsålder, studentålder, födelseorter, fädernas yrken m. m., men då tid och krafter nu äro »på upphällningen», måste jag därifrån afstå.

Stockholm Gustafsdagen 1902.

K. G. Odén.