Bahus-Läns Beskrifning/Del I/Kapitel 05
Thet femte Capitlet.
Om allehanda slags Fiskar både i
salta Hafwet ock i färska Insiöar/
samt
Sätt til at fiska.
FAst thetta Bahus-Län synes wid första åskådandet tämmeligen magert, rätt ock slätt, medelst the höge, store Bärg ock Klippor samt faseliga Fiäll, thet är Ödemarcker hela 2 ja 3 Mijlen liksom i steniga Arabien, likwäl har then grundgode Guden thet wälsignat på mångahanda sätt, särdeles med allehanda slags Fisk; ty i the färska Watn ock Siöar fins här
1. Giös, dock allenast med mitt wett i en Siö, Kiärn wid Namn, belägen emellan Krokstad ock Swarteborg, hwaräst sal. Gouverneuren Harald Stake låtit them plantera. 2. Giädder stora ock små. 3. Abbor. 4. Braxen. 5. Lax. 6. Laxöron. 7. Mört. 8. Ål. 9. Foreller. 10. Neijonögon. 11. Nors. 12. Sijk. 13. Sarfwen ser ut lijksom Braxen ock fånges i Wetlanda älf. 14. Åbuk eller Årebuk ser vt som Karp, ock fås i Krokstads Å. 15. Löijor lika Mört fås i Bullare-Siöen.
Alla thessa färsk Siö-fiskar fångas dels igenom metande, dels med Not, Nät, Tåker ock Rössior; men Ålen fås uti Åle-kistor til stor myckenhet.
Men i Salt-Siöen äro the nästan oräknelige. The som här wid Landet fångas äro följande:
Bärgsgyltor, stora som Braxen med fiäll på ock rödgula af fetma vnder Buken, stående wid Bärgen ock rota, lijksom gyltor, thet är griser, hwar af the vtan twifwel fådt sitt Namn, ock med rätta böra kallas Bahus-Läns Karp.
Cabliau eller stor Torsk, Asellus major. Torsk-fiskerijet börjar först på året efter Islossningen, tå icke allenast Öije-Bönderna, vtan ock Strandsitiare, samt the vt wjd Hafwet boende 6 ja 8 stycken i hwar Båt segla vt i Fiolerna ock anckra på the wanliga ställen ther Fisken plägar sig mäst vppehålla. Är lyckan god, kan hwar person på Båten få 2 eller 3 Tiog om dygnet af Torskar, som fångas om Natten med Backer, thet är ett Strek kabbel-tog, dock smalt på 100 famnar långt, hwar på äro fäste små Strek med krokar i änden ock agn af Skiäl eller Mussle-mat, wid pass 2 alnar emellan hwart som är en famn långt. Thesse Backer sätias vt om aftonen ock i dagningen tagas the vp, tå the genom Guds wälsignelse kunna få icke allenast Cabliau eller stor Torsk med små, vtan ock Långer, som kallas Asellus longus samt Koljer, som heta Asellus minor, jämwäl Helgeflundror ꝛc. Men om dagen bruka the allenast at meta ock dörja. The fattige Fiskare ha bara Backe-båtar at fiske på, them the kunna med 6 eller 8 personer makeligen ro bort ock hem; men the rike ha stora Skuter, såsom the ther bo i Lysekijl, Gulholmen, Molsund, hwilka ligga långt vt i Hafwet, ock bli ther liggandes hela 4 ja 6 weckor med sitt Backe-fiskande efter Långer, så länge the ha at agna på Backerna ock sielfwa någon kost at äta, vtan så är, at häftig Storm öfwerfaller them, tå the icke allenast esomoftast mista sina Backer med Fisk på, vtan ock med största lifsfara söka at komma til land.
På Skutorna ha the Salt ock Trä med sig ock salta Fisken ned i Tunnor ock Fiärdingar så fort the få Fisken efter hand: Men när the komma hem spijla the en hop Långer, som therföre kallas Spijl-långer, ock the saltade Långerna lägga the ut på Bärgen i Solskens wäder at torcka, ock så föra the sin Fisk af alla slag om Höste-tiden til Giöteborg, Uddewalla, Mastrand, Kong-älf ock Strömstad på wissa Marcknads tider at sälja, at ther med skatta ock sen sig försörja.
Flundrer, åtskillig slag, the störste äro:
- Helge-Flundror, om hwilka förr skrifwet är, äro ganska stora ock feta, hwarföre the fångas eij längre än från Octobr. til April.
- Thet andra slaget kallas Rödspotter, äro ock merendels stora, sköna ock feta.
- Thet tredie slaget äro Pigghwerfwer, efter the ha hwassa Taggar i Skinnet, äro wäl intet så fete som Rödspottern (så kallade för the röda Fläckarna) dock äro the fasta i Köttet och wälsmakande när the rätt tillagas.
- Äro Tungor eller Sålar, hafwande fådt slijkt namn, efter the äro längre ock smalare än andra Flundror.
Thesse Flundror, som ej färska upätas, plägar man spijla ock tårcka, men jag har eij funnit någon, som utom lands genom rökande göra the minsta til Russ-butten som är läckrare än rökad Sill.
Fiärsing.
Gråseg eller Seg, är torr ock mager, dock hopetals fångas med Wad om Höften: Af then stora fås mycken Tran, ock är en god spijs för Tienste-folck, samt fås för godt köp.
Hummer stor ock små, af hwilcken säljes ett stort quantum til Holländare, som komma årligen med sina Hummer-Hukare hit ock therföre lämna wackra penningar i Skiärgården, the öfrige bli försålde til Oster-Handlare, som them om winteren föra til stora ock förnäma i städerna, särdeles i Stockholm, theräst the få wäl betalning, om the allenast råka uti godt åkeföre, wäder ock wägelag, eljest förlora the ofta på them så wäl som på Ostrorna the ock föra up til stor myckenhet.
Hornfisk, eller Horngiäl Aculeatus, Horngiädder; thenne fångas mäst i Botn-garn, som står hela sommaren ute, ther i ock fås allehanda slags-fisk.
Hwitling, Albula, är en skiön wälsmakande fisk både torr ock färsk.
Hwalar stora ock små, som kallas springhwalar, en del skiutes ock indrifwes, en del finnas döda på watnet ock med storm flyta in i Fiolarna, tå Land-ägaren får sin del. The störste, som ge ganska mycken Tran ifrån sig (som förr bemält är) äro ludne med 6 eller 8 tänder så store som Elephante tänder til 12 fot långa: Men the mindre Hwalar äro slätte på huden. Efter Rami berättelse[1] skal år 1658 i Norrige wara funnen en hwal med ett horn i pannan 3 alnar långt.
Koljer äro goda, dock allenast i winter-månaderna.
Krabber ock Krabbetasker, the förre äro små, men the senare stora ock delicate, när the bli rätt tillagade, som ätas allenast af höga ock förnäma.
Kulbars, Knoter, Krabber brukas ey til mat.
Långer Salt- ock Spiklånger är en skön spis.
Lax liten ock stor fångas om wåren i stora wader, tå han kommer utur hafwet full med ohyra på sig, then han förthenskuld wil up i strömmar gnida ock twå utaf sig. Intet Laxe-fiske fins här mer än wid Salt-kiällan. Laxöron wanckar på många ställen ther älfwer ock strömmar äro, rinnande i hafwet; han fångas ock fås mäst Höst ock Wår, tå flod är, kunnandes många få så stor myckenhet, at the then, liksom Botn-Lax, salta ned i fiärdingar ock så långt mer för honom än then fetaste Mackril. Men både wid Lax ock Lax-öron är at märcka, thet han fetaste är om wåren; ty när han arbetat ut sig i strömmarna ock wil om hösten gå til hafwet igen, är han magraste.
Mackril Scombrus sive Coleas är en skiön spis både för hög ock låg. Om wåren fångas han med stora Wader eller Noter, ibland, genom Guds wälsignelse, til så stor ömnoghet, at i ett dräckte kunna bli 2 eller 3 båtar fulla. The som inga kostbara Mackrille-wader ha, pläga fara långt ut i hafwet med stora båtar ock 8 ja 10 Personer i, the ther med snöre dörja dels under seglande med lagom wind, dels under roende, tå the ibland kunna få 1 tunna eller 2 på boten om dagen, när lyckan är god; Men kommer storm på them blifwa ofta många omkomne. Thetta fisket, som i Norrwiken är mäst gängse, warar intet öfwer 5 eller 6 weckor om wåren. Sen fara the ut i Aug. månad på sina wissa ställen ock draga up Mackrillen med krok, theräst the göra ut ett stort fiske-läger à 8-10-12 ja 16 båtar på en ort tätt ihop ock på hwar båt 6 ja 8 Personer, hwilcka sig ther infinna helt bittida hwar morgon alt til October, sen the hwar afton förut skaffat sig tilräckelig agn af Räker, som är Mackrillens bästa mat, dock af mangel på them, taga the ett litet stycke af Mackrille-Buken, som är helt hwit. Then fiskaren, som intet får 2 eller 3 Tiog med sin meta, til 3-4-5-6 famnars diup, hwar morgon til kl. 10 tå the måst fara hem igen, han prisar intet fisket.
Om något förnöjeligit fiske är, är wisserl. thetta, thet jag med mina egna ögon sedt ock sielf för ro skuld proberat; Ty när Mackrillen kommer, kommer han merendels rusandes, som en stor starck forss i en stimme, tå på ½ timma mer eller mindre, alla på båtarna få nog at göra, så at thet är ett sådant dragande, at the få intet göra annat än kasta ut ock draga up ibland stora ibland små: The stora ock fetaste som fås om hösten, fläcka the mitt i tu, men the små, som äro hela i ryggen ock kallas Rund-Mackril äro något magrare, dock fetare än Wår-Mackrillen, hwilken så wäl som Dörje-Mackrillen är i sämsta pris.
Neijonögon äro rare.
Nors fås allenast up i Bullere-watnet.
Pigghwarf vide Flundror.
Råcker fast osynlige, dock wälsmakande både torre ock färske.
Ostror hade jag så när förgätit: dock efter the äro nu så jäfwa, at här tages wäl öfwer 200. tunnor hwart år, sent på hösten, hela winteren, tå the äro bäst, samt först om wåren, wil jag them beskrifwa köparen til någon uplysning.
Ostror äro et slag Skiäl-fisk, såsom Muslor hwilka brukas kokte til at äta, men mäst til agn för fisk, som fångas på Backer, dock af åtskillig art och natur; The sämste äro Ler-Ostror, mycket små, blå, och löse i köttet: Sand-Ostrorna äro något bättre: Men Bärg-Ostrorna äro the bäste; dock äro the the aldrabäste som sitja i Lä åt Norden, Nordost ock Nordwäst; ty the som sitja på bärgen i södra kanten bli af hafsens stormande wågor så piskade ock slagne, at the icke äro halfparten så gode som the i Norr, hwilka äro både gule, fete ock salte i köttet samt långt större än alla the andra.
Thetta fisket, som är mycket trälsamt ock swårt mitt i kallesta winteren, sker dels med en Skafwe af järn på en ganska lång stång med en häck under af nät, ther i Ostrorna falla, dels med ett långt tåg på några famnar, ther i en stor af järn giord Oster-Skafwe fästes ock sänckes ned på bärget, hwarifrån en eller 2 må starkt ro ock ofta få litet eller intet; then 3:die styrer Skafwen.
Älljest the som äro rädde om sina Ostror ock ej wilja taga små ock stora på en gång, som är emot en god rätt hushålning, the bruka långa knijpe-tänger ock i klart watn, ther the se hwar Ostrorna sitja wäl på 4 famnars diup, taga ut allenast the största ock mognaste, hwilka äro 3 gånger så kostbare ock sköne som the andre Bärg-Ostror, hwilket intet alle här tils wäl i akt tagit, utan gifwit lijka mycket för ler- och sand-ostror, som för the bästa bärg-ostror, med knijptänger, som öfwergå både Holstenska ock alla andra ostror.
Räker äro helt små lijka hummer ock äro mycket mindre än kräfweter, the brukas mäst til agn för mackril, hwitling &c.
Rödspotter är en art af flundror, rätt goda til at äta.
Stör Accipenser är åtskillig, dels Laxe-stör, liksom en kong eller störst af Laxarne, fångas i Guldmars Fiolen, dels Mackrille-Stör, som fås här ock ther i Skiärgården.
Stenbijt, Ruburnas Brinchio.
Snäcker äro af åtskillig art, store ock spetzige, små ock runde, finnas på Hafs-Stranderna vnder Tången. Seg eller Seij. vide Gråseg.
Sill är en omistelig spijs i ett Hushåld, dock af åtskillig storlek, then minsta lijk Anjouvis, ock är skarp under buken, är aldrafetaste, then Stånds-personer i synnerhet bruka at sylta in i krukor, ock är altid så god som then utländske Anjouvis, när then rätt tillagas. Fångas i Fiolana med stora Wader eller Noter om Hösten in til Jul, hwilka Wader äro på 100 Famnar, ock när Sillen står långt ifrån Landet, må man sättja 2 eller 3 Wader tilsammans at kasta omkring them ock draga them til lands, hwar til stor hielp behöfwes af Almogen, som kommer til hielp, tå hwar får sin lott ock del. Then Sill, som första dagen af Noten vptages, kan saltas til Köpmans-Gods: Men hwad som sidst ligger igen ock ey kan så snart ganas ock rensas, brukas til gemene Man för bättre prijs. På få ställen fins Sille-garn, ther i dock fås then största ock förnämsta. Nu på många år har Sillen intet gådt til lands: ock tå man får henne såsom 1727 til stor ömnoghet, ligger hon af mangel på salt, som är här högst at beklaga, ock blir til störste delen rutnad och förskiämt. Hwarföre i Skiärgården borde wara Nederlag på Salt för wederbörande, eller ock frihet at vprätta salt-pannor.
Säl på Danska Kobber, är wäl ingen ätande Fisk, dock är mycket nyttig så wäl för thess wackra skinn, at ther med bekläda Coffertar ock Skrin etc. som ock för thess ömnoga Tran, hwar om förbemält är. Thenna Sälen, som drifwer Sillen och Segen i Fiolarna, fångas här dels med skiutande, dels med stor grof wad, som sättes i hafwet såsom Botn-garn, ther i han fångas: Men som Bahuslänningarna intet äro rätt uplyste om thetta Sälefiskeriet, finner jag nödigt til theras förkofring, låta them weta, huru thetta Säle-fiskeriet sker i Roslagen, efter Högwälborne Öfwersten Herr Åke Rålambs berättelse til Herr Archiatern Hiärne[2] then jag ord från ord wil anföra til uplysning. Om wåren, så snart som man spörjer, at hamnarne äro rena på then Norra sidan, ther isen först ock mäst finnes, reser man åstad med små kajutebåtar med 4 Personer i hwar. Bonden tar med sig så mycken kost, som kan wara i 6. Weckor. Ock ther man finner tiäl-is, som går 10, 16 til 30 famnar ned i watnet, tå måste man bruka then försiktigheten, at man nalkas honom i Lää, thet är, at wädret blås från isen, på thet at Sälen ingalunda får wärkorn af Folket. När man ut Jullen eller Båten, i hwilken 2 karlar stiga. Men först måste Jullen kalkas, at han blir helt hwit, karlarne måste ock kläda på sig hwita Skiortor ock hwita Läroffts-Mössor, ty Sälen skyr all annor Färg i Isen. Thesse Personer hafwa med sig Säle-järn, Byssor och Klubbor. Säle-Järnet eller harpunen är liksom en hökrok ock sitter på en lång Stake, hwaruti en lina är fäst, och tå the slagit Järnet i Sälen, ther han ligger på isen, låta the honom löpa ther med uti watnet, hwilken straxt måste åter up at draga andan ock få Lufft, i thet samma drager man honom til sig ock slår honom i skallen med klubbor. Man söker ock med försiktighet at skiuta them. Theri måste wara theras största bekymmer at smyga sig til honom genom isen; ty han är mycket warsam ock har starkt wäderkorn: Men tå han rätt med lämpa inhämtas, kan man gå när in på honom, ock skal Sälen äntå ligga stilla. Tå wår HERre wälsignar them at the fylla sina Båtar ock kosten än warar, fara the til Lands, sänka sina Sälar ock låta them ligga, hwar efter the fara tilbaka, när the hemkomma. Sälen kan ligga under watnet hela 5 eller 6 weckor utan skada. Och såsom Sälekarlen merendels lämnar Soflet hemma ock liter på Säle-kiött ock Fogel, som han öfwerflödigt wid Landet får skiuta ock insalta, så tager han köttet af Sälen til Mats, kokandes thet som annat kött; Men Späcket af Sälen lämnar han wid huden at ther af koka Tran: Af Magen gör han Korf. The andre Tarmarna kastar han bort.
Thetta Säle-fisket warar, så länge Isen ligger ock drifwes: Men rätta tiden kan man icke rätt säga, ty thet är stundom tidigare ock stundom senare.
Then skickeligaste ock bästa wäderleken är Wästan ock Nordwästan til thetta arbete, samt, tå isen esomoftast skiljes, allenast man må akta sig, at han icke fastnar emellan något Land ock Tiäl-is.
Ock som kölden är stor ock elden therföre nödig, så beflita the sig altid om torr wed. Men sielfwa eld-staden är en stor stock-ände, ock bära honom hwart the wilja på ijsen: På then samma göra the up elden, läggandes weden ändalångs efter stocken, tå han en god tid kan betjena them: Men lades weden twärt öfwer, förtärdes han strax. The som oaktsamme äro, tända weden på sielfwa ijsen hopetals an, tå thet öfwersta allenast brinner.
Äljest påminnes, at om wårdagen i Mattismässe-tijden sker ock i Roslagen en rolig jakt med Sälekut-fånge. Hwilket har sin särdeles nytta, lust ock möda. Nyttan består i the unge Säle-kuterne eller ungarna. Deraf ynglas icke på ijsen eller Skiär-klippan mer än en, som dijr til Wårfrudagen ock tå får kuten eller ungen wett: Imedlertid wet han icke sky eller fly folcket, utan man kan slå honom med en käpp, eller huru man wil, har ock then tiden skiönt skinn, godt kött ock nog späck; ty hwar gång han dijr modren, säges, at han tager på sig en marck späck, hwilket ses ther af, emedan, tå han dijt ut, har han större späck än modren.
Men när Sälen har kutet, eller tå hon wil kuta, blås hon up med sin anda ett lijtet hol på ijsen, han må wara så tiock som han wil, så kan hon blåsa honom up under ifrån, men åfwan ifrån har hon ingen mackt (tå ock händer, när kalla winteren är ock waken frys igen, at hon stänges ifrån waken) igenom thenne wak går hon eljest neder i siön ock up til sin unge.
Lusten består ther i, at tå ijsen är starck, kan man med thessa kutungar hafwa nöijaktig lust ock stort tidsfördrif; I ty man kan taga them lefwandes med händerna. Man kan ock eljest fånga them, så at thenna jakt är rätt rolig.
Mödosamt faller thet, när man råkar elak ijs then tiden, som han är sönderslagen af storm, tå man måste hoppa från thet ena ijsstycket til thet andra ock hjelpa sig med goda ock långa Pijkstafwar.
Men när Wårfrudagen är inne, går Säl-ungen til siös, rädes ock skyr för folcket, men får sedan icke mera dij modren. Thetta är alt hwad jag kan ge wid handen om Säle-fiskeriet, hwar af hwar ock en må taga så mycket honom behagar.
På Rimwis warda alla thessa slags fiskar sål. innefattade.
Thet har then store Gud Bahus-Län ock hwart Härad
Bland annat af sin Nåd måst all slags fisk förärat;
Tänck uti Gulmars fiol/ som går åt Saltkiäll opp
Fins allehanda fisk/ som tijt plä ha sitt lopp.
Ther fångas skön stor Lax i wijken när wid Dynge,
Som heter Gulmars bärg till 3 Punds swåra tynge.
I Ramdal wid Rödshell ock ut för Gunnarby,
Stutz- Klinger- Skafwerö man fångar Laxen kry.
Laxöre wet man ock i thenna Fiolen liustra;
Ja Mackril med Dörg, Not, at mången man plär smystra:
Man får ock Mackril-Stör, som wägt halft annat pund:
Stor Sill, som gifwa plär god smak i Bondens mund.
Wassbuk ock Cabliau, små Torsk ock tämlig Långer:
Helgsflundror, Gråseg nog ock Rocker många gånger,
Rödspotter, Tungor med samt Flundror tas i Garn:
Skiön Hwitling, Huller ock, som fiskas af små barn.
Tre slag af Snylter fins, Lijrbleijor ock Knorrhanar,
Förgiftig Fiärsing man här titt med kroken manar:
Små Simpor, Vlcker gå samt Konger i hwar Fiol:
Ål, Ålekuser här plä komma fullt om bol.
Qwabbsuger, som på rygg ock sijdor taggar drager:
Blekfisk ell’ Håfkatt then, ehuru han är mager
Så har han för sin mun en flaska full af bläck,
Ock åttafaldig stiärt, som doger äta kiäck.
Horngiäler, Musslor, tänck, bor liufligt Ostror smaka,
Krabbtasker, Krabber små man plär ur fiolen raka,
God Hummer, Kupungar ell’ Snäcker tämlig små
Neijeögon, Råcker, Håf, ell’ Haij man här kan få.
Så när jag hade glömt the sköna Kålier wåra,
Samt Torsk bå stor ock små, som icke äro swåra
At locka fram med krok, the förre aldrabäst,
Om wintern smaka hälst, tå man them får som mäst.
Tanteyer ock Pigghwarf, Smörbolter ock Hafkuser,
Swärdfisk til 16 Pund Åbuker ock Tangmuser,
Hustör, Lax-Stör, Hafmus, hwars lefwer är rätt skön,
Silf-fisk, som glittrar wäl, men ger ey fiskar-lön.
Flatbuk en liten fisk ock Sten-Sill månd här simma:
Men märck än mera til, om jag får lycka rimma,
Om fyrahanda fisk, som äga friskt warmt blod,
Bå Hwalfisk, Marswijn ock stor Otter, som ha mod.
Säl eller Siöhunden han är af them den fierde,
Som för sitt sköna skinn bör hållas i stort wärde,
Mer mins jag icke til, thet får nu bli här wid,
Then mera wet än jag, han säge til i tijd.
Carusser ock Ruder ja ock Karper på några ställen.