Berättelser ur svenska historien/Drottning Kristina/2-15

←  Kronogodsens afyttring

Berättelser ur svenska historien : Drottning Kristina : andra afdelningen av Anders Fryxell Kristinas hushållning

Lefnadssättet och sederna  →

FEMTONDE KAPITLET.
OM KRISTINAS HUSHÅLLNING.

Kapitlets öfverskrift borde rätteligen heta Kristinas misshushållning; ty i hennes regeringsåtgärder finner man sällan sparsamhet och beräkning, men nästan alltid deras motsats. För egen person var hon visserligen tarflig både i mat, dryck och drägt, någon gång ända till öfverdrift; i synnerhet under första regeringsåren. Men längre fram gjorde hon betydliga inköp af juveler, och lät från Frankrike införskrifva tyger för omkring 50,000 riksdaler årligen. Blott en ringa del deraf begagnades dock för henne sjelf; utan det mesta blef bortskänkt, bortsnilladt eller ock bortslösadt till drägter vid de många och lysande värdskapen. Det var på denna handel, som Lejoncrona troddes hafva förvärfvat en del af sin stora förmögenhet.

Ojemnförligt mera förderflig var den slösande frikostighet, hvarmed Kristina öfverhopade in- och utländska gunstlingar och lycksökare; äfven ämbetsmän och lärda, ja en hvar, som kom med henne i beröring. Det var någon tid, likasom hon stått med alltid framsträckta hander, färdig att utkasta gåfvor åt hvar och en, som sådana begärde. Vi hafva anfört många bevis härpå; men vilja dock, till hvad redan förut ^[1] är berättadt om Kristinas gåfvor under året 1651, ytterligare införa ett utdrag ur en af oss sedermera funnen handling ^[2]. År 1651 har Kristina i kontanta gåfvor, utom de redan uppräknade, bortskänkt åt Königsmarck 3000, åt öfverstelöjtnant Hold 5000, åt fattiga i Stockholm 6000, åt Odowalsky 5000, åt landtgrefven Fredrik af Hessen en gång 3000, en annan gång 8000, en tredje gång 10,000, åt Maria Eleonora 80,000, allt riksdaler. Dessutom har under samma år blifvit anslaget i årliga gåfvor åt furstinnan Eleonora Katrina 4000, åt Strassburg 1800, åt Adolf Johan 24,000, åt Karl Gustaf 50,000, allt riksdaler; samt åt Maria Eleonora hela Nyköping och 24 tomter i åtskilliga städer. I ofvanstående äro dock upptagna endast några få de största summorna af det utomordentligt stora antal punkter, som för året finnes uppgifvet. Det var i synnerhet detta, till yttersta orimlighet drifna slöseri, som uttömde Sverges, och som skulle hafva uttömt äfven det mägtigaste rikets tillgångar. Härtill bidrogo ock de ofta återkommande och mycket dyra festerna vid hofvet; der ej sällan nöjet för en enda afton kostade 20,000 riksdaler och flere månaders fjesk samt tidspillan vid förberedelserna. Vildaste slöseriet föröfvades dock under sista regeringsmånaderna. Se här en förteckning, som likväl blott upptager de större summorna:

1654	Febr.	17.	Ant. Steinberg	i gåfva	R:dr	10,000.
	Maj	2.	Lor. v. d. Linde	d:o	»	15,000

Han hade d. 27 Okt. 1653 dessutom fått 1000 Sk℔ koppar.

1654	Maj	10.	Kristof. Dohna	…	R:dr	30,000.
	»	11.	K. Schlippenbach	…	»	30,000.
	»	12.	Lovia v. d. Noth	…	»	6,000.
1654	Maj	12.	Karl Mörner	…	R:dr	5,000.
	»	15.	Jakob Skytte	…	»	4,000.
	»	23.	Gustaf Horn (Evertsson?)	…	»	12,000.
	»	30.	Kammarh. v. Wulfven	…	»	2,000.
	»	—	Katrina Lillie	…	»	4,000.
	Utan dato		Ebba Sparre till silfverservis		»	6,000.
	» »		Adolf Johan i årlig pension		»	24,000.
	» »		Krist. Dohna d:o		»	3,000 m.m. [3]
	» »		Klas Tott, Ekolsund genom Karl Gustaf		»	30,000 (enligt andra uppgifter 70,000).

Så har Kristina under de sista månaderna af sin regering genom ytterligt slöseri än mer utarmat det fädernesland, hon ämnade öfvergifva, den krona, hon snart skulle åt sin sjelfvalde efterträdare afstå. Ett sådant uppförande öfverensstämmer ingalunda med den ömhet, hon vid riksdagarna 1649 och 1650 lät påskina för det af skatter tryckta folket. Om man slutligen granskar namnen på de personer, som erhöllo de rika gåfvorna, så kan man deraf döma till Kristinas dåvarande omgifning, gunstlingar och tänkesätt.

Till betäckande af ofvanstående och dylika utgifter uttogos nu förfallna 164,116 r:dr af de fem millioner, som i westfaliska freden blefvo Sverge tillerkända och voro egentligen ämnade till svenska härens aflöning ^[4].

En och annan gång, dock sällan, syntes det, som Kristina fått ett anfall af sparsamhet och granskande hushållning. Orsakerna dertill tyckas likväl hafva varit tillfälliga. År 1648 säges hon hafva på staten indragit 500,000 d. smt ^[5]. I början af 1650 sysselsatte hon sig mycket med drätselverket; det såg ut som en förberedelse till riksdagen och den väntade striden mot rådspartiet. I början af 1651 skedde en hop indragningar i hofstaten; det såg ut som en aftvungen, mer skenbar än verklig eftergift för allmänhetens högljudda fordringar på sparsamhet och hushållning. Två år derefter eller i början af 1653 utvidgades näml. hofvet ånyo; och det icke blott till sin förra talrikhet, utan med förut okända ämbeten. Så infördes t. ex. värdigheten af vice riksmarskalk, öfverkammarherrar, till och med af rikskammarherre. Den sista villan blef värre än den första.

År 1653 utgick:

		Dal. smt.
För	Kristinas hof (gardet oberäknadt)	510,140.	⎫ ⎪ ⎪ ⎪ ⎬ ⎪ ⎪ ⎪ ⎭	tillhopa öfver 2 millioner riksdaler riksmynt.
För	arffursten Karl Gustaf	223,866.
	d:o Adolf Johan	36,000.
För	enkedrottn. Maria Eleonora.	75,025.
Summa för hela det kungl. huset		842,031.

deri likväl många kungsgårdar, ladugårdar m. m. äro dels alldeles icke, dels blott efter kronovärde upptagna^[6].

Två serskilda gånger, 1651 och 1653 sökte Axel Oxenstierna att reda villervallan och uppgöra en bestämd inkomst- och utgiftsstat, lämpad efter då varande tillgångar och behof. Man har ännu qvar utkastet för år 1653, ett mödosamt och vidlyftigt verk, likväl utarbetadt och med egen hand skrifvet af den nu sjuttioåriga mannen. Det var spilld möda. Medan utkasten skrefvos färdiga, blefvo, genom fortsatt slöseri, de deri beräknade inkomsterna förminskade och utgifterna ökade.

Misshushållningen medförde sina vanliga följeslagare, nämligen nöd och förlägenhet. Med året 1651 voro de vanliga tillgångarna slut, och man spörjer från denna tid allt högljuddare klagomål öfver tomma kassor, öfver obetalta löner, öfver brist på medel till härens, flottans och embetsverkens underhållande o. s. v. Kristina fick i egen person smaka frukterna af sitt handlingssätt. Hon blef snart ur stånd att fullgöra de löften om årspenningar, hon i obetänksamhet gifvit. Redan mot slutet af 1650 tvingades hon till den förödmjukelsen att återtaga och upphäfva många sådana sina förbindelser ^[7]. Men snart derefter började hon dock att om igen utfärda en mängd nya af samma slag, och så tilltagna, att hon två veckor före sin tronafsägelse nödgades för andra gången förklara de flesta sådana sina löften för ogilltiga ^[8]. Sjelf hade hon inga medel mer, icke ens kredit. Då Wittenberg år 1651 försköt penningar till underhandlingarna i Lübeck, skedde det endast mot underpant af tullinkomsterna i Stockholm. År 1652, när pfaltsgrefven Johan Kasimir skulle i Strengnäs begrafvas, var Kristina naturligtvis bjuden och ville äfven fara dit; men resan var nära att blifva om intet; emedan drottningen sjelf hvarken egde eller på länge kunde få låna nödiga penningar. Det lyckades slutligen, men endast mot pant af hennes bordsilfver. När hon sommaren 1653 ville fara till Wadstena, saknades på samma sätt nödiga respenningar, hvarföre Gustaf Adam Banér, den sedermera beryktade Dulle-Banéren, lånade henne dylika. Han blef vid samma tid utnämnd till öfverkammarherre. Det ena stod kanske i sammanhang med det andra; ty i sin nöd drog Kristina penningenoten på åtskilliga sidor och sätt. Så berättas, att hon åt Axel Lillie sålde guvernörsskapet öfver Pommern för 50,000 riksdaler. Af saltkompagniet har hon 1652 lånat 25,000 riksdaler och detta mot delegarnes vilja. Af alla städernas borgmästare och råd begärde hon vid samma tid låna, och från en stor mängd ämbetsmän låntog hon verkligen det löpande årets lön. Flere bland de förnämsta rådsherrarna lemnade henne dessutom en försträckning af 10,000 riksdaler hvardera Af borgerskapet i Stockholm begärde hon att erhålla till låns 100,000 riksdaler. Det prutade emot, och vi veta ej, om hon bekom mer än 20,000 riksdaler^[9]. Deremot är säkert, att Ulfeld, Salvius, Lejoncrona med flere fingo medelst dryga, sent eller aldrig gäldade förskotter, betala det skydd, den nåd, hvarmed Kristina dem hugnat. Fastän dylika utomordentliga, eller rättare sagt oordentliga, utvägar anlitades, var dock nöden så stor, att Kristina tvänne gånger måste stänga sitt hof af brist på medel till dess underhåll. Hofbetjeningen kunde på flere år icke utbekomma någon lön; stundom ville man betala den med anvisningar, som sedermera icke infriades; stundom med varor, som löntagaren icke begärt. Ansatta af fordringsegare, tillgrepo de unga hofherrarna allehanda utvägar. De anförde först, som sanning var, att deras löner ej utfallit. När sådant icke längre ville hjelpa, förklarade de skämtande, att vid svenska hofvet hade betalning af skulder nu mera kommit ur bruk. Några satte på sina dörrar med stora bokstäfver orden: point d’argent^[10]; som de sade, för att bespara sig och fordringsegaren besväret af onyttiga besök^[11]. Detta deras uppförande var helt och hållet i Kristinas egen anda; ty hon visade i dylika frågor en tadelvärd lättsinnighet. Några den tidens smygförfattare berätta, huru hon skämtande lofvade betala sina skulder ad calendas Græcas, det vill säga aldrig; och de anföra smutsiga sägner om stället, hvarest hon läste, och om ändamålet, hvartill hon använde komna fordringsbref. Säkert är, att hon utan synbar sjelfförebråelse eller blygsel lastade på efterträdaren och fäderneslandet hela den tryckande bördan af sina åsamkade skulder. Sådana voro i denna väg verkningarna af Bourdelots lärdomar och af tredje skedet i hennes andeliga utveckling.

Följderna af en sådan hushållning kunde ej annat än blifva högst skadliga, äfven för riket. Vid Kristinas anträde till regeringen i slutet af år 1644 utgjorde Sverges skuld 979,625 daler silfvermynt^[12]. Under Kristinas regeringstid tillföllo henne utöfver de vanliga statsinkomsterna 5,000,000 riksdaler, d. v. s. 7,500,000 daler silfvermynt i tyska ersättningspenningar; dessutom för sålda kronogods och skatteräntor vid pass 2,000,000 riksdaler, utan att räkna flere andra tillfälliga och ej obetydliga inkomster. Vid tronafsägelsen hade hon likväl åsamkat Sverge en skuld, som redan den 1 Januari 1654 öfversteg tillgångarna med 3,654,575 daler^[13]. Under sin ej fullt tioåriga regering hade Kristina således utöfver rikets vanliga inkomster bortslösat i kontanta penningar vid pass 13,174,950 d. smt.; det vill efter nu varande myntfot säga 35,008,425 riksdaler riksmynt^[14]. Detta utgör rikets egentliga kapital-förlust. — Lika, om ej större skada tillfogades staten genom bortgifvandet af gods och räntor. Vid Kristinas anträde till regeringen funnos den 1 Januari 1645 ärfteligen bortgifna gods och räntor för 185,381 daler silfvermynt i årlig ränta^[15]. Den 1 Januari 1654 steg samma summa till 874,557^[16]. Således hade Kristina bortgifvit gods för 689,176 daler silfvermynt i ränta; med hvilken summa rikets årliga inkomst blifvit endast på detta sätt förminskad. — Afkortningen för bortgifna, förlänta, köpta och förpantade gods och räntor steg 1646 till 483,066; men år 1653 till 1,227,873. Således har genom Kristinas afyttring af kronogods rikets årliga inkomst blifvit förminskad med vid pass 750,000 dal. smt. d. v. s. enligt nu varande myntfot med 2,000,000 riksdaler riksmynt.

För att lätta öfversigten af så väl Gustaf Adolfs som förmyndarnes och Kristinas hushållning vilja vi införa nedanstående tabellariska uppgifter.

	Kronans fordringar.	Kronans skulder.	Bristen.
1645 d. 1 Jan.	2,482,936.	3,462,561.	979,625.
1654 d. 1 Jan.	1,296,203.	4,950,778.	3,654,575	[17]

---

Försålda kronogods.

	Godsens mantal.	Godsens ränta.
Sålda af Gustaf Adolf	10635⁄12	26,569	dal. smt.
Dito af Förmyndarne	21053⁄4	59,447	—
Dito af Kristina	41155⁄6	119,655[18]	—

Sammandrag öfver egendomar, som i Sverge och Finnland blifvit bortgifna, dels till allodial, dels under Norrköpings beslut, beräknade efter egendomarnas ränta, troligen den vissa och ovissa.

Bortgifna af Gustaf Adolf till Allodial	72,015:	31.
dito enligt Norrköpings beslut	119,058:	15.
			191,074 dal. s:t 14 öre.
dito Förmyndarne, till Allodial	12,437:	9.
dito enligt Norrköpings beslut	56,324:	19.
			68,761 dal. s:t 28 öre.
dito Kristina till Allodial	62,664:	23.
dito enligt Norrköpings beslut	497,531:	30.
			560,196 dal. s:t 22 öre [19].

Vid betraktande af alla dessa förhållanden intages man af förvåning öfver ett slöseri så utan besinning och gräns; serdeles hos en person med för öfrigt så mycken skarpsinnighet i omdöme, och så mycken tilltagsenhet i handling. Det torde till någon del kunna förklaras genom ärfda anlag från den mycket misshushållande modren; till en del genom bristande begrepp om det bortslösades värde, och om svårigheten att få detsamma ersatt. Från barndomen van vid oupphörliga, nästan otroliga framgångar, segrar, mynt- och landvinningar, frestades Kristina måhända att som säkra påräkna sådana inkomstkällor äfven för framtiden; hvarigenom hon hoppades komma i tillfälle att godtgöra de förluster, hennes slöserier och eftergifvenhet vid fredssluten förorsakade fäderneslandet. Också ett annat förhållande bidrog; nämligen hennes tycke för lysande, det förvånande, det omvexlande; hennes obenägenhet, hennes missaktning för enformiga, ihärdiga men mindre bemärkta sysselsättningar, sådana som t. ex. fordras vid den oaflåtliga granskningen och vården af rikets hushållning. Att för sig och andra bemantla detta fel, kanske ock af öfvertygelse och falska grundsatser, räknade hon slösande gifmildhet såsom en bland de högsta regentdygder. I sin teckning af Alexander, yttrade hon serdeles beundran deröfver, att han, vid anfallet mot Persien, bortskänkte allt sitt silfver, alla sina arfvegods och sedermera intagna landskaper och konungariken; likaså att han från samma stund ansåg sitt fädernerike såsom ett intet, såsom en för alltid öfvergifven bygd, hvilken han lät sina anhöriga opåtaldt sins emellan dela, sjelf lefvande endast för att segra. Ingen menniska, tillägger hon, har varit mera värd att beundras och vördas.

---

1. 9: del. pag. 102 och här ofvan sid. 151.
2. Kammar-Kollegii arkiv. Förteckning öfver gåfvor under Kristinas regering.
3. Kammark-koll arkiv. Extrakt ur registraturet på de penningar, som äro bortdonerade i drottning Kristinas tid. Blott de större summorna äro här af oss upptagna.
4. S. st.
5. Brah. Kanslirummet. Bengt Skytte till P. Brahe d. 3 Dec. 1648.
6. Sven X. 2 afdeln. s. 125.
7. Nordin. Kungl. Maj:ts resolut. för liqvidationerna d. 20 Dec. 1680. Kristina till Kamm.-kol. d. 23 Dec. 1650.
8. Nordin. Kristinas bref till kamm-koll. den 20 Maj 1654, att hon nu för nöd upphäfver alla pensjoner i gemen.
9. Se Molbechs Bidrag till Drottn. Kristinas m. fl. historia sidd. 57, 63.
10. Inga pengar!
11. De la Gard. Joh. Ekeblads bref till dess far, d. 28 Jan. d. 19 Mars 1652, d. 12 Maj 1653 och flerestädes
12. Kammar-Kollegii arkiv. Rikshufvudboken för 1645.
13. S. st. Rikshufvudboken 1653. Chanut 3. 453 uppgifver skulderna vid Kristinas afsägelse till 10,000,000 i guld; Pufendorf, (Karl X. p. 7) till 5,000,000 daler.
14. Då 4½ daler s:mt räknas lika med 4 riksdaler specie, och denne tages efter 128 sk. kurs.
15. Kammar-kollegii arkiv. Rikshufvudboken för 1645.
16. Rikshufvudboken för 1654. Häri måtte äfven Norrköpingsbesluts gods och måhända äfven donationer åt ofrälse vara inberäknade, ty summan öfverstiger ändå den på nästa sida upgifna räntan af Kristinas åt adeln gifna donationer.
17. Kammar-kollegii arkiv. Rikshufvudböckerna.
18. S. st. Reduktions-kansliet. En uppsats öfver försålda gods och gårdar, som frälsemän innehafva och försvara. Ränta årligen i vissa och ovissa pertzeler och extraheradt ur sednaste landtböcker den 13 April 1655. — Sedan första upplagan trycktes, har författ. i reduktionskansliet funnit öfver samma ämne, och af samma dato en annan och betydligt afvikande uppsats af följande lydelse.

    	Mantal.	Ränta d. smt.
    Gustaf Adolf försålt	14807⁄12	26,657: 7. 33⁄5
    Kristinas förmyndare dito	27081⁄48	76,921:30.213⁄4
    Kristina d:o	6289107⁄240	166,188:30.1137⁄120

    I Lönboms Handlingar till Karl den elftes historia X. sid. 49 finnes en tredje också något olika uppgift i ämnet. Se här! Den gäller också blott Sverge och Finnland.

    	Godsens ränta d. smt.		Uppburna köpeskillingen, rdr.
    Gustaf Adolf sålt	26,685:	10.	547,391:	20.
    Kristinas förmyndare d:o	67,149:	2.	994,801:	36.
    Kristina d:o	146,046:	11.	2,264,636:	—

19. S. st. Men sedan första upplagan trycktes har förf. i reduktions-kansliet funnit öfver samma ämne en annan odaterad och ounderskrifven beräkning af följande lydelse.

    Gustaf Adolf har bortdonerat	145,293.
    Kristinas förmyndare dito	63,231.
    Kristina dito	560,192.

    troligen d. smt. i årlig ränta.