...
Vaþi (vade; dat. pl. vaþum, U. M. 4.), m. 1) våda, fara. SM.* G.* ME.* Chr.* lifsins v., fara för lifvet, VG.* þiufnaþer &c. gar a lifsens v., medför fara för lifvet, ɔ: gäller lifvets förlust, Bj.* stande i sama v., vare underkastad samma straff som den skulle hafva undergått, hvilken han anklagat, St.* Jfr. Lifs-, Siæla vaþi. 2) = vaþa værk. VG.* ÖG.* U.* Bj.* G.* ME. H. 3; DrVþ. 1, 2: pr. (rætter) v. )( forsymilse l. vangöma, St.* Chr.* vadhin ok skadhin, ɔ: den med våda gjorda skadan (jfr. Asker 2), St.* handlös v., se Handlös. högste v., se Högher 4. bloþsars l. fullsæris v., se Bloþsar, Fullsæri. dræpa &c. i v., ÖG.* ME. B. 28: 7; DrVþ. 16; St. DrVd. 13: pr. fylghia v., U.* VM.* jfr. Fylghia 8. vita l. sværia (skaþa) til v., SM.* hiorþ &c. kumber mæþ v. i annars mans aker, ɔ: utan att hafva blifvit af egaren med vilja dit insläppt, Sk. I. 159. Jfr. Vili, Taka 7, Vilia værk; Bak-, Brand-, Elds vaþi. 3) dråp l. annan skada som görs af fäkreatur, l. sker genom olyckshändelse. VM. I. B. 46: rubr.; Sk. I. 100; IV. 39; ME. B. 28: 4; St. B. 22: pr, 7. liauta v., G.*
Vaþi m. = vaþ; dock brukas d. o. äfven om andra egor än äng. ripa v., ÖG.*, där fråga är om såld allmänning, læggia v. (ɔ: i äng) a annan ælla for (i åker, jfr. For), ÖG.*
...
Vedermæle, se Viþermæli.
Vedermærke, n. tecken, bevis. Chr.*
...
