Svensk zoologi/Kapitel 71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Grå knorrhane
Svensk zoologi
av Conrad Quensel och Olof Swartz

Vanlig nepa
Klock-djur  →


Svensk zoologi vol II 1806 307.jpg

[ 101 ]

71.

VANLIG NEPA.

Nepa cinerea.

Grå Nepa. På Tyska: Wasserwanz, Wasserskorpion. På Frans. Nèpe cendrèe, Scorpion aquatique.

Kroppen nästan eggformig; luftröret af halfva kroppens längd; bakryggen röd, med en svart strimma längsefter; vingarne ljusgrå.

Nepa cineres Linn. Syst. Nat. Ed. XII, 2, p. 714. 5. — Faun Suec. Ed. 2, n. 906. — Fabr. Syst. Rhyngot. p. 107. n. 8. — Ent. Syst. IV. p. 63, n. 7. — Rœsel Insecten-Belustigung III. Tab. 22. pag. 133. — De Geer Mém. Tom. III. pag. 361. T. 18. — Svammerdam Bibl. Nat. Tom I. p. 229. T. 3. f. 4. — Geoff. Ins. Tom. I. p. 481. 2. — Cuvier Règne anim. III. pag. 398. — Fallén Hydrocorides et Naucorides Sueciæ pag. 3. — Léon Dufour Annal. génér. d. Scienc. phys. VII. pag. 194.




Hos få af de för djurens lif oumbärliga organer märkes en sådan mångfald i bildning och läge, som hos dem, med hvilka andedrägten förrättas. Hos de fullkomligare djuren sker denna, som bekant, medelst inom kroppen dolda lungor, hos vissa Amfibier, äfven som hos Fiskarne, medelst mer eller mindre blottade gälar; alla dessa djur äga respirations-organerna vid kroppens främre del, och oftast sker luft-ombytet genom ett enda särskilt rör, luftstrupen. Hos Crustacéerne, eller de kräft-artade djuren, finner man ännu ett slags gälar, ehuru ganska olika dem, som hos de högre djuren bära detta namn: hos de egentliga Insekterna deremot försvinna både lungor och gälar; förgäfves söker man vid kroppens främsta del något luftrör: mynningarne för respirations-kärlen finnas nu deremot på den ledfulla bukens sidor, och utgöras af små parvis sittande lufthål, stigmata, såsom öppningar för inom kroppen spridda luftrör, trachéer. Detta förhållande äger rum hos det största antalet ej allenast af fullkomnade Insekter, utan äfven hos deras larver. — Men ännu återstod en modification i läget och inrättningen af andedrägts-organerne, nemligen deras försättande till den hufvudet motsatta ändan af Insektens kropp, och naturen har äfven lemnat exempel på ett så skiljaktigt anordnande, då den på Nepa tillslutit flere af de nämnda lufthålen, och deremot låtit andedrägten för[ 102 ]rättas genom ett vid Insektens stjert fästadt luftrör, mer eller mindre förlängdt utom kroppen.

I hvad förhållande detta ovanliga respirations-organ står till djurets öfriga organisation och till dess lefnadssätt, torde af det följande kunna inhemtas, sedan vi likväl förut fästat någon uppmärksamhet vid Insektens skapnad och utseende i allmänhet, dess slägtskap med andra Insekter och deraf följande plats i Natur-systemet.

Förgäfves söker man inom någon annan Djurklass så skiljagtiga och så väl begränsade Ordningar som bland Insekterna. Afbrotten äro här starka och tydliga, öfvergångarne högst få eller nästan inga. Sålunda isolerad framstår äfven den Ordning, som kallas Hemiptera, på svenska förslagsvis Skinnvingar eller Skinnbaggar: Ett under hufvudet och bröstet inböjdt och articuleradt sug-snyte, har blifvit antaget såsom dess kännemärke. De hithörande Insekter äga dessutom vanligtvis 4 vingar af en fast, hinnagtig eller pergament-lik consistance, i synnerhet de öfre, som antingen ligga hvälfde öfver kroppen, eller korsvis lagde betäcka hvarandra, i hvilket fall dessa öfre vingar äfven synas likasom brutne, derigenom att den främre hälften är mera fast och läderlik, men spetsen åter består af en tunnare hinna. Dessa Insekter utmärka sig äfven derigenom, att de icke, som de flesta andra, undergå några egentliga förvandlingar, utan deras larver äga redan hufvudsakligen samma skapnad som den fullkomliga Insekten, endast med saknad af vingarne, hvilka först under en sednare period framväxa[1].

Inom denna ordning igenkännes det ifrågavarande Nepa-slägtet genom en oval, platt kropp, med ett i bakändan fästadt förlängdt luftrör, samt tilltjocknade, kloformiga framfötter. Af omkring 6 bekanta arter af detta genus, uppehåller sig endast den här aftecknade i Europa, [ 103 ]och är ganska allmän i Sveriges södra och medlersta provinser; men huru långt åt Norr den träffas, är ännu icke bekant.

Nepa lefver i synnerhet i grundare vatten, så väl i flytande som i stillastående, men fordrar en dyig botten, hvarest den i anseende till sin naturliga grå och smutsiga färg nästan endast genom sina rörelser kan upptäckas.

Vid den tid då vår-solen börjat uppljumma de vattensamlingar, som äro dessa Insekters tillhåll, framkomma ungarne ur de lif modern på sjelfva botten aflemnade egg. I början ganka små, pläga de i slutet af Maj eller i början af Juni hafva hunnit till den storlek bifogade fig. 1 utvisar. Af det sedermera så långt utdragna luftröret skönjes då ännu knappt något spår; kroppens öfriga delar äga redan i det närmaste sin bestämda form, ehuru utan tecken till vingar. Den yttre huden, som under kroppens beständiga tillväxt ej tål att mera utvidgas, spricker och afklädes; djuret fortfar att växa till dess det uppnått storleken af fig. 2, då huden å nyo ombytes, och efter någon tid äfven för tredje gången. Efter denna period framkomma de spår till vingar, som på fig 3 skönjas. Vid instundande fjerde och sista hudömsning pläga dessa larver begifva sig närmare upp till vattenytan, att, efter skedd förvandling, de framskjutande vingarne må kunna obehindradt utveckla sig, och tillika med hela kroppen vinna mera stadga i luften. Den sålunda fullväxta Nepan är fig. 4 aftecknad i hvilande ställning; fig. 5 visar densamma flygande.

Äfven såsom fullväxt fortfar Nepan att vistas i vattnet och träffas aldrig, om ej tillfälligtvis, på det torra. Af sin förmåga att flyga synes den mera sällan begagna sig, om ej för att förflytta sig från ett vatten till ett annat, i synnerhet om dess förra tillhåll hotar att uttorkas. Den väljer då för sin flyttning helst den mörkare tiden af dygnet. Hela Insektens dunkla och visst icke behagliga utseende bär också den dystra stämpeln af ett djur, som tillhör mörkret, och som vid sin utveckling, bland dyen på botten under vattnet, ej rönt solstrålarnas lifvande och förskönande inflytelse. Det enda som ger hela denna mörka bild ett något lifligare uttryck, är den höga mönje-röda färg, som pryder sjelfva bålens rygg, hvilken också endast är synbar när djuret flygande öfverger sitt vanliga dunkla tillhåll.

[ 104 ]Kroppens öfriga delar äro af en mörkgrå färg, som något ljusnar när Insekten några minuter varit ur vattnet. På nyligen framkomna individer stöter den något i gult; äfven skymtar kroppens andre yta då något i rödt. Hufvudet är ganska litet, indraget i en inskärning af halsskölden, ofvanpå ojemnt och småknöligt. Munnen utgöres af ett tillspetsadt snyte, något kortare än hufvudet, bestående af trenne leder, och derigenom böjligt[2]. Ur yttersta leden framskjuter ett fint sugrör, bestående af 5 delar, nemligen: 2:ne små korta rotfjäll, 2:ne fina nästan sylformiga läppar, samt en längre hårfin tunga, som under mycket stark förstoring synes på sin undra sida väpnad med små fina hullingar. — De svarta ögonen äro något utstående, och på undra sidan något utrandade. Bi-ögon, eller oceller, saknas. Antennerna äro små och sitta så dolde under ögonen, att de af Geoffroi, ja till och med af Rœsel, ej anmärktes, och äfven för Linné länge voro obekanta[3]. De bestå af 3:ne leder, af hvilka den yttersta är längst och kägelformig, men den medlersta visar ett utskott åt ena sidan, hvarigenom antennen synes liksom tvåklufven, se fig. 8. — Äfven på larfverna äro antennerna synbara, åtminstone på de mera vuxne.

Bröstskölden (thorax) utgör nästan en fyrkant, med något afrundade hörn och en djup inskärning framtill för hufvudets emottagande; dess yta är något ojemn. Scutellen är stor, i form af en triangel, tillspetsad. Täckvingarne, som jemnt skyla kroppen, äro ofvanpå grå, inunder nästan svartagtiga, med en ljusare, af ådror nätformigt genomskuren, spets. Det är den högra täckvingen, hvars spets betäcker den andra. Flygvingarne äro tunnare, ljusgrå; några ådror vid främre kanten, samt en strimma midt på vingen, utmärka sig med cinoberröd färg. I hvilande ställning invikes en flik af vingen, så att den till någon del ligger dubbel. — Sjelfva bålen består af 6 ringar; ofvanpå är den platt, mönjeröd, med en rad svartagtiga fläckar längs efter ryggen; [ 105 ]inunder är den smutsigt tegelfärgad, med en nästan kölformig upphöjning. Dess ringar äro icke hela, utan de 3 yttersta delade genom en sned söm, och sammanbundne af en fin hinna, hvarigenom den eljest så platta bålen vid vissa tillfällen kan utvidgas. — Den yttersta leden består af trenne delar, af hvilka den medlersta, triangelformigt tillspetsade, betäcker fortplantnings-organerna. Öfver dessa utskjuter det för dessa insekter egna luftröret, af omkring lika längd med bålen. Det består af tvenne sammanpassande rännor, som äro öppna i spetsen, och under synglaset synas fint håriga. Till sitt fäste och utseende liknar detta rör mycket den eggläggnings-organ, hvarmed vissa gräshoppor och flera andra insekter äro försedde; men att det härmed ej har någon gemenskap, är fullkomligen bevisadt, och bland annat redan deraf, att det finnes äfven hos hanarne, samt att eggen framkomma ur en annan öppning under denna organ. Ehuru Nepan ganska länge kan lefva under vattnet, höjer den sig likväl oftast så högt, att spetsen af detta rör når vattenbrynet; då den sedan nedstigit, aflemnas efter hand flera luftbläddror, som likväl äfven synas komma ifrån stigmata, så att röret måhända i synnerhet tjenar för inandningen. Då djuret förtär sitt rof, sätter det sig gerna så, att luftröret når öfver vattenytan.

Af de tre parens fötter äro de tvenne bakre af en helt enkel form, och deras tår bestå af blott en led, väpnad med tvenne klor. Det främsta paret deremot, som sitter ganska nära hufvudet, äger en egen och nog ovanlig skapnad; öfverarmen är tilltjocknad, samt på framsidan försedd med en ränna, i hvilken den något krökta underarmen kan infällas, nästan som bladet på en fällknif, och så tätt tillslutande, att insekten härmed förmår qvarhålla äfven det finaste hår, helst kanterna af nämnde ränna tillika äro fint tandade. Dessa armar äro ytterst väpnade med en enkel, men hvass och stark klo[4].

Den inre organisationen af Nepa cinerea är numera ganska väl upplyst, genom en noggrann undersökning af Léon Dufour[5], och kan väl i flera afseenden tjena som [ 106 ]en bild af Hemipteras organisation i allmänhet, men visar ock flere anmärkningsvärda egenheter, som stå i förhållande till denna insekts ovanligare lefnadssätt.

I synnerhet är detta fallet med organerne för respirationen. Dessa bestå hos Nepa, som hos de flesta andra insekter af inuti kroppen förgrenade trachéer eller luftrör, hvilka öppna sig i flera lufthål, eller så kallade stigmata. Dessa finnas här endast på bakkroppen (abdomen), i kanten af buken. De äro 4 par, hvaraf 3 par sitta på de tre sista bukringarne, det fjerde vid basen af luftröret. Deras struktur afviker något ifrån den vanliga. — Sjelfva trachéerna , eller luftrören, utgöras af tvenne hufvud-stammar, en på hvarje sida i bålen, som börja vid luftrörets stigma, och till hvarje af de andra stigmata afgifver en gren, samt midtemot hvardera af dessa äfven en annan gren, som delar sig inåt öfver inelfvorna. Utom dessa trachéer har Dufour funnit ett organ under bröstet af Nepa, hvilken han kallar trachée pectorale, men hvartill han ej kunnat upptäcka någon mynning. Han gissar, att den måhända tjenar till något slags respiration ur sjelfva vattnet, analog med den, som hos de flesta vattendjur äger rum.

Circulations-organerne äro minst utredda; det såkallade ryggkärlet synes vara dubbelt, och af en utmärkt storlek i jemnförelse med sjelfva insektens.

Nervsystemet synes ganska enkelt; dess centralorgan visar endast tvenne stora ganglier, hvaraf den ena vid hufvudets basis, under œsophagus, den andra i bröstet. Detta sednare ganglion afgifver tvenne betydanda strängar, som i bukcaviteten fördela sig hvardera i 2 eller 3 trådar, hvilka sprida sig åt de öfriga organerne.

Nepans digestions-organer visa något mera mångfald. Tubus cibarius uppnår två gånger hela kroppens längd. Oesophagus är rak, smal, slät; och går igenom thorax till bröstet eller basen af abdomen, der den utvidgar sig i en rund eller eggformig ventrikel. Intestinum cœcum är ett slags verklig luftblåsa, analog med den, som träffat hos Dytiscus, Hydrophilus och andra vatteninsekter. Dessutom märkas i hufvudet ett par körtelartade saliv-organer, samt tvenne andra något större, dem Dufour ansett vara salivconservoirer, men som måhända äga mera analogi med en [ 107 ]kräfva eller våmb (panse). De 2:ne gallgångarne bilda hvardera en härfva, af nära 3 gånger hela kroppens längd. De äro fina, jemnbreda, och utgjuta sig vid början af tjocktarmen.

Generations-organerne afvika mindre hufvudsakligt ifrån det hos insekter vanliga förhållandet; men desto ovanligare är eggens struktur, i anseende till de strålar, som rakt inskjuta från deras ena ända (Fig. 12, 13, 14.) Eggen likna derigenom nästan frön af växter. De äro ljusgula, omvändt eggformiga, med en liten intryckning på den tjockare ändan, som är omgifven af nämnda strålar, hvilka alltid äro sju till antalet och högröda mot spetsen. De Geer fann omkring 24 i en Nepa-hona. Medan de ännu ligga i sjelfva eggstockarna, af hvilka Svammerdam räknat fem på hvar sida, äro de så fästade intill hvarandra, att de framböjda strålarne af det ena egget alltid omfatta bottnen af det föregående, på sätt som Fig 15 utvisar.

Tolf eller fjorton dagar sedan eggen blifvit lagda, framkomma ungarne. — Den fullväxta Nepan övervintrar under vattnet, och parar sig först om våren. Man märker ingen yttre skillnad mellan könen, endast att hanen är något mindre. Parningen påstår stundom tvenne dygn. Honan släpper sedan det ena egget efter det andra alldeles löst i vattnet, hvarvid det genast sjunker till bottnen.

Formen af Nepans framfötter, eller fångarmar, utvisar redan att Nepa är ett rofdjur. Såsom ej försedd med egentliga simfötter, simmar den ej synnerligen ledigt, utan synes liksom gå, eller kafva sig fram i vattnet; lättare rör hon sig på bottnen, En krokodil i sin lilla verld, och ej mindre grym än han, ligger hon nedtryckt i dyen, med öppna klor, i försåt för de vattendjur, som den tror sig om att kunna besegra. Hon vet sedan skickligt nog, att med sitt snyte bibringa sitt offer några giftiga stygn[6], och att med samma organ utsuga dess vätskor. Åtskilliga vatteninsekter, i synnerhet larver, blifva dess lätta rof, och jag har äfven sett den fångna Nepan blifva mästare öfver de hårda och välbepansrade Dytisci af mindre storle[ 108 ]ken, ehuru dessa sjelfva äro rofinsekter. Likaledes har jag sett Nepa icke skona sina egna döende kamrater.

Tvertemot hvad med vatteninsekter vanligtvis äger rum, är Nepa ganska seglifvad. Jag har sett en sådan, beröfvad hufvudet, ännu lefva öfver 24 timmar. Luftrörets afklippning synes ej medföra särdeles olägenhet; sålunda stympade individer hålla sig endast något närmare vattenytan.

Huruvida dessa rofdjur sjelfva blifva offer för andra, är ännu icke bekant. Man finner stundom på dem ett slags små högröda, päronformiga gryn, som endast äro eggen till vissa små vattenspinnlar, at slägtet Hydrachna.

Om Nepa såsom fullväxt öfvervintrar flere gånger, eller hvad ålder hon i det hela kan uppnå, är ännu icke fullständigt utrönt.

Fig. 1, föreställer en ung Nepa, före dess första ombyte af hud. Fig. 2, densamma efter andra hud-ömsningen. Fig. 3, en nästan fullvuxen larv, med början till vingar. Fig. 4, en fullkomlig Nepa i hvilande ställning. Fig. 5, densamma flygande. Fig. 6, en genomskärning af bålen. Alla dessa figurer äro i naturlig storlek. Fig. 7, hufvudet med snytet förstoradt. Fig 8, en antenn. Fig. 9, ett af de främsta benen. Fig. 10, den yttersta delen af bålen, jemte luftröret, hvaraf fig. 11 visar en genomskärning i ökad förstoring. Fig. 12, egg, i naturlig storlek. Fig. 13, 14, sådana förstorade. Fig. 15, stycken af tvenne eggstockar, jemte deras mynning, mycket förstorade.

Fig. 12-15, samt fig. 1, 2 äro lånade af Rœsel, de öfriga tecknade efter naturen.


1825.   Dn.




  1. Samma förhållande äger äfven rum med Gräshoppornas Ordning, Orthoptera, med hvilken Hemiptera liar den största analogi. Bland Orthoptera finnas likväl inga vatteninsekter, som motsvara den utmärka Familj, till hvilken Nepa hör. Dessa Vatten-Hemiptrer äga följande karakterer gemensamt: mycket små och korta antenner, fästade under ögonen; ett krökt och under hufvudet tillbakaböjdt snyte, läderlika hemelytrer, som på spetsen äro hinnagtiga; de främsta benen mer eller mindre tydligt bildade till fångarmar; samt blott en eller två leder på tarsi. — Alla äro de rofdjur och amfibier, men lemna ej vattnet förr, än de uppnått sin fullkomliga utveckling. De till denna Familj hörande svenska insekter äro ej många, och föres under följande genera: Ranatra, Nepa, Naucorie, Sigaro, Corixa och Notoneckta.
  2. Fabricius anför som ett kännetecken emellan Nepa och Ranatra, att snytet på den förra är krökt, på den sednare rakt. Detta synes likväl vara antaget efter torra individer, ty hos lefvande djur kan snytet såsom böjligt antaga flera rigtningar.
  3. Geoffroi förklarade derföre Nepans främsta kloformiga fötter vara antenner, hvarigenom man således skolat erhålla en fyrbent insekt! — De Geer synes första hafva anmärkt och beskrifvit Nepans verkliga antenner.
  4. Deras likhet med Skorpionens eller Kräftans klor är endast skenbar; ty på dem är hvarje klo klufven, med ett särskilt rörligt finger; på en Nepa deremot är endast den yttre leden tillbakaböjd.
  5. Recherches anatomique sur la Ranatre linéaire et la Nèpe cendrée. — Annales générales des sciences physiques (par Boy de St.-Vincent, Drapiez et van Mons), Tome VII. p. 194.
  6. Jag finner ej anmärkt, att Nepa kan gifva smärtande stygn, hvilket jag likväl någon gång, ehuru sällan, erfarit. Svedan är icke så stark, som efter stygn af Notonecta, samt icke åtföljd af svullnad.