Hoppa till innehållet

Anklagelsen

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Hemmarsch från Eklundshof med en bondspelman
Anklagelsen
av Gunnar Wennerberg

ur Gluntarne
Efter Kameral-examen  →
På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne.


Glunten
Jag är orolig i själ och i sinne.
Vart skall det väl taga vägen till slut?
Händer ibland att jag ensam är inne,
är det som ropade någon: kom ut!
Och som jag tycker,
någon mig rycker
sakta i armen bort till min syrtut.
Men på fasonen,
som han har, och på den tonen,
varmed han lockar mig ut, den dämonen,
känner jag igen en viss bekant från trettisju –
Det är du!

Magistern (rörd)
Var så min vänskap
dig blott till men?
Var all vår glädje
villande sken?
O, så förlåt mig!
Jag ville väl,
men gjorde illa –
farväl! Farväl!

Glunten
Nå så besitta mig, gråter han inte han,
den juvenalen!

Magistern
Och skall ej le, förr’n han dig gratulera får
till kameralen.

Bägge
Och skall ej le, etc. – Nå så besitta etc.