Magisterns misslyckade serenad
| ← Gluntens moster |
|
Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. På Wikipedia finns en artikel om Serenad. |
Glunten
Sakta nu, kast’ bort cigarren,
ställ dig här, så står du bra!
jag skall sköta om gitarren,
börja nu . . . här har du a!
Magistern (Börjar serenaden.)
O hulda tärna, om du vaknar
vid mina toner, vredgas ej!
Du känner icke än, hur trogen kärlek saknar,
och hur den hoppas jämt, förstår du ej, ack nej!
Glunten
Märks där ljus? – Nej! Rörs gardinen?
Nej, hon sover som en stock.
Slå i väggen, väck blondinen,
willst du nicht, so musst du doch!
Magistern
Om någon ton ditt öra hinner,
O bjud den ej att stanna där!
Han vill till hjärtat fram, och vägen nog han
finner,
ty själv ur själens djup en vilse suck han är.
– Intet ljud?
Glunten
Intet ljud!
Magistern
Och intet ljus?
Glunten
Nej, intet ljus!
Magistern
Och inga apparanser?
Glunten
Nej!
För att väcka denna flamman
fordras minst en god basun,
eller att man ringer samman
inom hennes paulun.
Bägge
Ja, det är då själva fan till flicka, som ej vaknar,
fastän tvenne basar sjunga
allt vad struparna förmå!
Och att vid ett sådant mankemang å hennes sida,
all uppmärksamhet å vår är slut,
det kan hon väl förstå!
Skrik, kära hjärtans, och skramla,
ramla,
bara gå på!
Stampa i gatan och stoja,
skoja!
Värre ändå!
Glunten
Tyst . . . gardinen rörs . . . var tyst! . . . stå still!
Börja serenaden en gång till,
tag andra reprisen!
Magistern (Fortsätter serenaden.)
Om någon ton ditt öra hinner,
O bjud den ej, att . . .
Glunten
Förlåt mig, bror, men jag såg miste.
Allt är som förut!
Magistern
Det sista band av ömhet briste . . .
Sjusoverska . . . vet hut!
Bägge
Sparka mot porten och storma,
gorma,
utan reson!
Knacka på rutan och skråla,
vråla,
ingen pardon!
Skvallra nu i mor’n för hund och katt
om skandalen, som begicks i natt
av “fulla studenter”!