1
Glunten
En gång var jag mycket, mycket kär . . .
Magistern
Skål, min bror, för alla gamla minnen!
Glunten
Jag var rik, som självaste de Geer . . .
Magistern
Klang! Gutår! – och fröjda dina sinnen!
Glunten
Allt är slut. De lustars nöda
längesedan äro döda;
och min flammas rosenröda
läppar redan upphört glöda.
Bägge
Nå, vad gör det?
Här ska’ vi sitta den hela Guds da’n,
stoppa vår pipa och vrida vår kran;
här ser du den, som är gammal och van
båd’ vid förtal och chikan.
Ja, det ge vi fan!
Strunt uti skvallret och pratet i sta’n!
Magistern
Ty vore du också så vit som en svan . . .
Glunten
likaväl.
Magistern
så gjorde man dig till den värsta morjan.
Glunten
Ja, min själ!
Magistern
Men nog var det hårt, att din friareplan
så hastigt gick i kvav uppå tidens ocean.
2
Glunten
Ja, nog var det otur, kära du!
Magistern
Tag dig en klunk och relatera!
Glunten
Sent en regnig höstkväll trettisju . . .
Magistern
Samma år jag skulle exercera –
Glunten
Gick jag, vinglande på klacken,
utför Carolina-backen;
plötsligt törnar jag, och – ack, en
ängel far pladask på nacken.
Bägge
Ja, vad gör det?
Här ska’ vi sitta den hela Guds da’n, etc.
3
Glunten
Tänk dig nu mitt stora bryderi!
Magistern
Nå, än hennes då, som fann sig knuffad?
Glunten
Ja, nog föll hon utan pryderi.
Magistern
Stackars liten! När man så blir skuffad . . .
Glunten
Snart hon står på benen åter
vacker, men igenomvåter,
och jag fjäskar, torkar, gråter,
och hon ler och hon förlåter.
Bägge
Men vad gör det?
Här ska’ vi sitta den hela Guds da’n, etc.
4
Glunten
Om du visste, hurudan jag var!
Magistern
Å, det vet båd’ jag och många flera.
Glunten
Ack, jag sprang i backen alla da’r.
Magistern
Sprang dock ej omkull din ängel mera?
Glunten
Fåfängt, bror ett år förrinner
utan att mitt mål jag hinner,
då till slut en dag jag finner
henne – och allt hopp försvinner.
Bägge
Men vad gör det?
Här ska’ vi sitta den hela Guds da’n, etc.
5
Glunten
Som du vet tenterade jag förr.
Magistern
Ja, du var bland våra polyglotter.
Glunten
Bäst jag satt, så öppnades en dörr.
Magistern
Jag förstår – professorns sköna dotter!
Glunten
Nej, där stod min forna flamma,
och professorn i detsamma
sade: “Har du kaffe, mamma,
åt min herre?” – Fan anamma!
Bägge
Men vad gör det?
Här ska’ vi sitta den hela Guds da’n,
stoppa vår pipa och vrida vår kran;
här ser du den, som är gammal och van
båd’ vid förtal och chikan.
Ja, det ge vi fan!
Strunt uti skvallret och pratet i sta’n!
Magistern
Ty vore du också så vit som en svan,
Glunten
likaväl . . .
Magistern
så gjorde de dig till den värsta morjan.
Glunten
Ja, min själ!
Magistern
Men nog var det hårt att din friareplan
så hastigt gick i kvav uppå tidens ocean.
