Gluntens moster
| ← Dagen därpå |
|
Magisterns misslyckade serenad → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
1
Glunten
Känner du min moster, fröken Hoppenrath,
hon, som bor på “Dragarbrunn” och håller mig
med mat,
ytterst respektabel, det är visst och sant,
men en riktig furia, betraktad såsom tant.
Magistern
Åja, jag såg henne nyss.
Glunten
Hon ser ju ut som en ryss?
Magistern
Det vore synd att säga. Hon bär
tvärtom sina år med all heder.
Tänk sådan växt, sådant hull, sådan air,
och erkänn, att väl hon sig klä’r!
Glunten
Ja, varje trå
från topp och till tå
sitter som vore den gjuten.
Växten är bra
och minen – åja!
Hullet förträffligt men – truten!
Bägge
Aj, aj, aj, aj, den truten!
2
Glunten
Om ibland det händer, att jag borta är
och ej passar på den tiden, då hon spisa plär,
då, Gud sig förbarme, är jag riktigt såld,
och har goda skäl att önska mig för hin i våld.
Magistern
Nå, men vad säger hon då?
Glunten
Nog kan du det väl förstå.
Magistern
Nej, kära du, nog lycklig jag är
att ej hava mostrar i staden;
och jag må tillstå, att, vore nå´n här,
visst vore hon mig till besvär.
Glunten
Jo, ser du, så
hon börjar och då
påsätts moraliska minen:
“Sätt dig i vrån,
förlorade son,
du borde äta med – svinen.”
Bägge
Aj, aj, aj, aj, de svinen!
3
Glunten
Ack, det är förskräckligt att varenda dag
få så gräsligt mycket bannor, som jag får just jag,
och ej töras svara, utan tåla allt
och så till på köpet nästan ständigt äta palt.
Magistern
Ja, det var strunt till traktat.
Glunten
Man kan ju bli desperat?
Magistern
Vore det jag, så svalt jag ihjäl,
men vanan är andra naturen.
En portion mat och två dito gräl . . .
Säg, är det nu skick eller skäl?
Glunten
Vanan? Vad nu?
När klockan är sju,
tar jag ju lätt igen skadan;
och för min gom,
om fickan är tom
sörjer nog kritan och – svadan.
Bägge
Aj, aj, aj, aj, den svadan.
4
Glunten
Värst är dock att höra: “Var var du i går?
Skall du ej tentera än? – Snart är du tretti år. –
Spela, rumla, sjunga, var natt ut i sta’n,
vart skall det ta’ vägen? Och se’n sova långt på da’n?”
Magistern
Vad hon kan fråga fatalt!
Glunten
Och vad jag svarar se’n skralt!
Magistern
Nå det förstås; och oavsett prat,
visst ä’ vi en smula infama.
Du tål nog vid både gnat och traktat
hos självaste tant Hoppenrath.
Glunten
Ja, kanske det.
Och det gör du med,
just du, din lyckliga ost där,
men likaväl
så våndas min själ.
bara jag tänker på – moster!
Bägge
Aj, aj, aj, aj, den moster.