Avskedet på Flottsund
| ← Gluntens reskassa |
|
Magisterns monolog, efter Gluntens avresa från Alsike → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
Glunten
Farväl, magister! – Denna gången
är tyst i salen på Flottsund.
På trappan jublar icke sången
av vännerna från Odinslund.
Vid Knäppingen, där Vasaborgen
sist skönjdes mellan parkens träd,
jag tvang dem lämna mig och sorgen
och vända om. – Men du for med.
Farväl!
Magistern
Har du så bråttom, min käraste du?
Kan du ej stanna en stund till ännu?
Glunten
Bed mig ej längre! Jag får ingen ro,
förr än jag väl är förbi Löfstabro.
Magistern
Nå så i Guds namn farväl, din barbar!
Glunten
Halva mitt liv, om jag finge bli kvar!
Bägge
Ack, den som kunde få bygga och bo
där bort på stranden vid Vårdsätra! – Ptro! –
Räck mig din hand och lova, innan du (jag)
begynner färden,
att du mig skriver till, varhelst du är.
Farväl!
Gud vet, när vi härnäst få se varandra här i
världen!
Ack, våra banor skiljas åt just här.
Farväl!
Magistern
Nej håll!
Jag far väl med till Alsike.
Glunten
Hedersmagister, vad är det jag hör?
Ah, om du visste vad detta mig rör!
Bägge
Ptro! Ptro! – Se så, kör!