Vid brasan på Magisterns kammare efter en stor middagsbjudning
| ← På "Flustret", en söndagseftermiddag under rötmånaden |
|
Magisterns flamma → |
| På Wikipedia finns en artikel om Gluntarne. |
1
Bägge
Hulda skymning, sänk dig neder
över våra trötta sinnen,
kom och gjut i våra leder
vilans balsam –
O kom!
Magistern
Det är ljuvt att vila
efter dagens strider,
låta tanken ila
hän mot bättre tider!
Glunten
Du, som binder fria anden
då ur hjärtats djup han talar,
usla kallprat, drag för fanden,
bort till dina granna salar!
Bägge
Ja, jordens kungar sku’ abdikera
och ministrarna resignera,
om de kunde, som vi, jouera
av sig själva – och litet mera.
2
Bägge
Re’n på kvällens dunkla himmel
titta fram små blyga stjärnor,
och re’n glesnar dagens vimmel
båd’ på gator
och torg.
Magistern
Det är skönt att sträcka
benen upp på bordet
och i fred få kläcka
ur sig rätta ordet.
Glunten,
I, som Guds beläten fängslen.
kröken ryggar, böjen nackar,
viken hädanl Bort med hängslen,
bort med halsdukar och frackar!
Bägge
Ja, jordens kungar etc.
3
Bägge
Se, vad underbara trakter
frosten tecknar där på rutan,
höga berg och djupa schakter,
blomsterängar
och träd!
Magistern
Det är lugnt att ligga
fri från bråk och ävlan,
le, då andra tigga
pris för lumpen tävlan!
Glunten
Du, som för en vansklig lager
låter flå dig fjorton gånger,
Marsyas! – kände du vårt lager
dog du säkert utav ånger.
Bägge
Ja, jordens kungar etc.
4
Bägge
Men vår brasa är förbrunnen
och de fallna bränder spå oss
att vår levnadstråd blir spunnen
ljus och gyllne
men kort.
Magistern
Ja, det gör detsamma.
Varm i alla leder
vill jag spraka, flamma,
tills jag brunnit neder.
Glunten
I, som frysen som i graven
vid er flärds fyrverkerier,
ack, sen till blott att I haven
litet på er – mycket i er!
Bägge
Ja, jordens kungar sku’ abdikera
och ministrarna resignera,
om de kunde, som vi, jouera
av sig själva – och litet mera.