Båtseglareordbok/T
| ← S |
|
U → |
T
[redigera]Tabernakel kallas en inrättning för att lätt kunna lägga ned eller sätta upp en mast t. ex. vid passerande af broar. Vanligtvis består tabernaklet af två pållare emellan hvilka masten passar och kan röra sig omkring en tvärskepps insatt axel.
»Tag törn!» kommandoord för att vid tilläggning med en båt hejda dess fart och taga fast.
Tagling kallas den omlindning som man med smäcker lina eller garn gör omkring sladden af en tross, för att hindra den att slå upp sig och bilda sådana der fula testar, som man oegentligt nog plägar kalla »skeppareskägg»; ty för hvarje sjöman är en otaglad ända en styggelse, och den bör äfven så vara för båtseglaren. Taglingen göres helst med tvinnadt, tjäradt garn, hvars ena ända först lägges långs efter trossen, så att de efterföljande rundslagen beknipa den, och de fyra eller fem sista slagen beknipa den andra ändan såsom synes på bifogade figur.
Takelritning hör man ibland en båts segelritning kallas, men detta är oegentligt, ty takelritning är den för större fartygs rigg vanliga, för stående godsets tillverkning uppgjorda ritningen.
Taklage, gammaldags uttryck för rigg m. m.
Talja, tvänne block förenade med en tross, som kallas
taljelöpare.
Taljerep har deremot intet med talja att göra, utan så kallas den i tvänne jungfrur eller kauser inskurna tross, hvarmed ett vant, ett stag eller något dylikt ansättes.
Taljerepsknop är den vanligaste bland alla de knopar som, när man vill hafva en varaktig sådan, göras med de från hvarandra uppslagna kardelerna af en tross. På figuren här bredvid synes en enkel taljerepsknop påbörjad, och den är utgångsformen för nästan alla knopar af liknande slag, men den begagnas äfven endast såsom sådan. Om man, sedan kardelerna a, b, c, i den enkla taljerepsknopen blifvit åtsamsade, låter dem fortsätta utefter sina egna parter ännu ett slag, så att de träffas på knopens öfverkant, får man en dubbel taljerepsknop, som afslutas med en kort tagling om alla kardelerna tillsammans på öfverkant af knopen.
Task kallas ett skifgatt anbringadt på sidan af ett rundhult.
Teak har först på de senare åren börjat användas hos oss för båtbyggnad, men är ett af de allra ypperligaste träslag härtill, ehuru det är ganska tungt. Hvad varaktighet och okänslighet för torka eller fukt beträffar är teakträet fullt jemförligt med mahogny, men har dessutom den fördelen att jern icke rostar i det såsom i åtskilliga andra träslag. Om man t. ex. slår in en oförzinkad jernspik i ek, så blir den merändels inom några år alldeles förrostad till följd af att galläpplesyran i eken häftigt angriper jernet, men teakträ deremot har en oljaktig utsvettning som bevarar metallen.
Ters kallas en kort och grof träpinne, som begagnas såsom ett slags sprint i tågvirke; till exempel när man vill fästa en ståltross (på hvilken man ju icke kan göra stek liksom på en hamptross) i en moring, så sticker man trossens öga igenom ringen och sätter en ters för.
Tiller (förmodligen förvrängning af tiljor) kallas på flere trakter bottenplanen i en båt.
Till väders är det ombord vanliga uttrycket för uppåt riggen till. En man går t. ex. till väders när han äntrar upp på masten; eller om man halar ned ett segel häftigt och dervid släpper sladden af fallet, så går denna till väders, om den inte är mycket lång.
Timmerstek göres så som på figuren här bredvid och brukas för att fästa en tross tillfälligtvis vid ett rundhult eller timmer.
Tindrande fyr är ett slags blänkfyr med perioderna af ljus och mörker dock lika långa eller rättare sagdt korta, ty hvardera räcker högst 10 sekunder.
Tjocka är seglarens farligaste fiende, ty äfven den bästa utkik gagnar ej mycket. För navigeringen är lodet den pålitligaste bundsförvandten och för undvikande af ombordläggning täta (minst hvarannan minut) signaler med mistlur eller dylikt instrument.
Tir kallas fördjupningen emellan två närliggande kardeler i en tross. Skall en svår sådan klädas så måste tirarne först fyllas med garn, för att få slät yta, och detta kallas att
tira.
Toft, en tvärskepps fästad eller löst inlagd bräda att sitta på i en båt.
Tombuteljer äro alltid till förargelse i en båt och borde åtminstone sköljas väl innan de stufvas ned, så att inga slumpar rinna omkring. I synnerhet ölslumpar hafva ett högst förderfligt inflytande på virket genom bildande af ett slags svamp, som snart förstör detta. I de flesta gamla båtar ser man timmer och bordläggning värst angripna af röta i slaget akter ut, der tomma buteljer pläga stufvas. Törhända båten mådde bäst af att alla tombuteljer hyfvades, och båtseglaren af att de fulla följde med.
Ton är egentligen ett engelskt mått om 20 centnerweight eller 2,240 engelska (= 2,390 svenska) skålpund och skulle således vara 1,016 kg., men numera brukar man bland sjöfolk ofta anse 1,000 kg. för en ton.
Toppring, ungefär sådan som på vidstående figur är visad, begagnas ofta nu för tiden såsom påkrängning på en båtmast, och frestar denna mindre än påkrängning med skarp afsats i virket.
Toppsegel börja mer och mer försvinna på mindre yachter och båtar, ty man har kommit underfund med att i synnerhet bidevind har man mera gagn af duken i ett något ökadt storsegel än i ett toppsegel, som sällan står riktigt väl.
Topptimmer, ett spant som räcker ifrån relingen endast en bit nedåt bordläggningen.
Trall kallas ett slags gallerverk af trä, som på större fartyg ofta begagnas öfver. luckor, genom hvilka man vill hafva luftvexling, och på båtar för elegansens skull i stället för bottenplan.
Trensa är att omlinda med glesa halfslag af kabelgarn, och begagnas när man vill hålla ihop någonting, såsom till exempel omkring garnen i en särvigin eller omkring de garn med hvilka man tirat en tross för klädning.
Trimma segel säger efter det engelska uttrycket ofta svenskt sjöfolk i stället för »sätta kant».
Trosslaget tågvirke är gjordt af tre motsols hopslagna dukter med enkla garn i, såsom figuren vid ordet tagling visar, och användes alltid helst till löpande gods och i synnerhet till lik, ty det är starkare, smidigare och lättare att splitsa än kabelslaget tågvirke.
Trumpet såsom på figuren brukar man bryta på en tross, då den skall tillfälligtvis förkortas.
Träka (efter det danska trække) kallas det i kanaler och trånga farleder brukliga sättet att fortskaffa ett fartyg genom att gående på stranden draga det med en på masttoppen fästad lina.
Tränaglar begagnas allmänt i våra allmogebyggda båtar för att fästa bordläggningen vid spanten och härtill äro i synnerhet de af enträ förträffliga, ty de ruttna aldrig. Men på många båtar, särskildt de allmogebyggda vestkustbåtarne, begagnas tränaglar äfven för att hophålla borden med hvarandra, och det är mycket olämpligt för båtar som, likt de i mellersta och norra Sverige för lustsegling använda, tillbringa sin mesta tid på land. Ty derunder torka naglarne ihop så att bordläggningen skiljer sig åt och sedan är omöjlig att få tät utan att nita om den emellan tränaglarne, ett besvärligt och kostsamt arbete på en däckad och inredd båt. Den som lägger sig till med en så byggd båt gör derföre klokast i att så godt först som sist nita om den, ty det blir ändå om några år nödvändigt att göra det, ifall den får stå på land så länge som i mellersta och norra Sverige är vanligt.
Tugga ut drefvet säges ett fartyg göra då bordläggningsplankorna skilja sig så långt från hvarandra att de ej kunna qvarhålla dref eller stoppning emellan dem; och det är just hvad de i förra punkten nämnda båtarne med tränaglad bordläggning göra. Det hjelper ej att drifva dem, ty borden skiljas härigenom ännu längre från hvarandra och drefvet tuggas ut så snart båten arbetar i sjö.
Tull i en båt är egentligen en i relingen nedsatt pinne, emot hvilken åran stöder under rodd, såsom brukas på de flesta allmogebåtar, men ordet begagnas äfven ibland för att beteckna andra inrättningar till stöd för åran, och det ställe der denna hvilar kallas tullgång liksom man också med tullbord menar den förstärkning af relingen som inombords anbringas för tullgångarne.
Tur kallas en jemn, vacker, harmonisk bugt i en linie på ett fartyg, så att om t. ex. bordläggningen väl följer formen säger man att borden ligga i jemn tur, eller om relingen icke löper i jemn bugt säges den hafva ful tur (»vantur»).
Två block, se block om block.
Tvärs, tvärs ut eller tvärskepps säges om riktningen vinkelrätt emot fartygets medellinie.
Tvärsalning, se figuren vid ordet esselhufvud.
Törn = stöt eller knuff, säges äfven om ett slag rund någonting; om man ligger för två ankaren och svajar ett slag omkring så att kettingarne sno sig om hvarandra får man törn i kettingarne, eller om man skall vid en pållare göra fast en ända så att den kan lätt lossas igen, tager man en törn eller rundtörn med ändan omkring pållaren innan halfslagen göras.
Ordet törn kan äfven beteckna en tidrymd, såsom i rortörn (se detta ord) eller utkikstörn, den tid under hvilken man har utkik, och till och med om fritid säges ibland törn så att när en sjöman går till kojs »törnar han in».