Bahus-Läns Beskrifning/Del III/Kapitel 02

←  Om the på Hisingen belägne 3:ne Giäl

Chorographia Bahusiensis Thet är: Bahus-Läns Beskrifning av Johan Oedman Om the på Inland belägne Giäl.

Om the i Sunnerwiken, dock i Elfsyssels Probsteri belägna Pastorater, utom Uddewald, Bäfwe och Kyr, såsom Annexer eller Red-Kyrckor, som de kallas i Swenska Kyrck-Ord C. 2. §. 7.  →

Thet Andra Capitel.
Om
The på Inland belägne Giäl.

1. Om Kareby Giäl.

Thetta Prästegiäl, på Inland i Södre Härad belägit, gräntzar på norre sidan in til Spekeröds ock Wästlanda Socknar, på östra sidan gör Giöta-Elf skildnad emellan thetta Giäl ock Skepplanda samt Starkare Pastorat i Wästergiötland, på södra kanten sträcker sig thetta Giäl in til Kongelf på 1/4 mil när, så at Ytterby Sockn sticker sig emellan med en liten udde: Emot wäster stöter thet til Solbärga Pastorat. I längden är thet 2 1/2 mil, men i bredden intet wäl 1 mil. I Jorde-Boken är thet beräknadt til 86 hela Hemman, ibland hwilka större delen äro Odels eller Skatte-Hemman, några få utsokne Frelse som dels lyda under Säteriet Marburg wid Bohus i Ytterby Sockn, dels hafwa sina särskilte ägare, som under titel af ofrifrälse them innehafwa. Några få äro Crone-Hemman, hwilka efter hand lära bli köpte til Skatte; the andre äro Boställen, militair-Staten anslagne.

Hela Giället består af 2:ne Socknar Kareby Hufwud-Kyrckan ock Rommeland Annex; dock är Annexan 1 hela Hemman större ock mäst dubbel så talrik på åhörare, som Moderkyrckan.

Wid Kareby kyrcka är fuller Prästegården belägen, som består af 1/2 Hemman; men merendels hafwa Pastorerna bodt på Annex-Hemmanet i Rommelanda, så långt man kan minnas tilbaka ock lämnat Prästegården i Kareby åt sina Mågar, som warit Adjuncti eller Hjelpe-Präster, af orsak the eljest ha för lång Socknebods wäg öfwer 1 mil från Rommelanda sen från Kareby, hwaräst ock Prästegården ligger närmare Landswägen än Rommelanda.

Hwar af Kyrckorna hafwa sina namn, kan man ej wist säga. Thet synes fuller som skulle Kareby fådt sitt namn af Karlars Bygd (Terra virorum) men tå skulle thet heta Karleby: Nu heter thet Kareby, kan hända af Kare, som war en af the 3 Oggis eller Ægis Söner, then första hetta Itlær eller Neptunus thet är, Hafsherre: then andre Loge, eljest Vulcanus ock Tuli, thet är Låga eller Eldslius: Then 3:die Kare eller Æolus, thet är wäder ock Blåst, hwaom then lärda Peringschiöld i sitt Bibliska Släkt-Register handlar pag. 15.^[1] Ock efter Kareby ligger på Slätten emellan Bärgen, hwarest stormar ock blåser esomofftast, är troligt, at hon ther af fådt sitt namn ock blefwen kallad Kareby, thet är Blås- eller Wärby, hwar utinnan nu warande Kyrckoherde Herr Schuberg, som meddelt mig stor uplysning här i, gör ett med mig, ock mig slikt wid handen gifwit. Sen af Byen har ock kyrckan fådt sitt Namn. Men om Rommelanda har sitt namn af Rom, Terra Romana, såsom ett Land fordom Påfwen i Rom tilhörigt, som i Catholiska tider kan hända låtit bygga up thenna kyrckan, ock sen kallat henne Rommelanda, thet kan wara troligt nog, dock är sanningen likare, at hon fådt sitt namn af thet när wid kyrckan belägna lilla Hemman Rombacka så wäl som af then lilla Insiöen, som ligger strax wid kyrckan ock kallas Romsiö.

Bägge Kyrckorna äro af Sten upmurade, hafwandes Kareby, som är täkt med Spån, ett skönt Sten-Torn med wacker Spir, ther i klockan hänger: Men Rommelanda är täkt med Tegel ock Tornet af Trä med korswercke ock Bräder utan til, samt Spettz åfwan på ther klockan hänger i. Efter sidsta Ofreden äro the bägge på nyaste maneer förlängde ock mycket ombygde, så at the se härligen ock wackert ut.

På Altare-Taflorna så wäl som på Predike-Stolarna finnes intet skrifwit, som märckwärdigt är. Men på Funten eller Dop-Stenen, som är fyrkantig, i Kareby kyrcka, står thenna Runska Skrifft.

RADI AIRKANNAMNOR KLA K
ᚱᛆᚦᛂᛂ ᛆᛂᚱᚴᛆᚿᚿᛆᛘᚿᚮᚱ ᚴᛚᛆᛂᚴᚭᚱ

Inga Epitaphier eller Graf-Stenar finnas mer än efter framledne Ryttemästaren wid Wäst-Giöta Cavalleriet Herr Didrich Grubbenfeldt, som ligger begrafwen i Rommelanda kyrcka i sin sal. Faders Kyrckoherden Lars Dahls Graf, hwars Adeliga Wapen ock Skiöld står upslagit på wäggen thersammastädes.

Följande, som man wet, hafwa warit Kyrckoherdar uti thetta Giäl: nemligen

1. D:nus Christianus Christiani, om hwilken man intet wet, när han tilträdt Pastoratet: Men af ett gammalt Document, som ligger ad Acta i Prästegården förwaradt, ses klarligen at han thet redan förestådt 1578 ock dödt 1627.
2. D:nus Jonas Laurentii Dahl 1628, tå han några år tilförene betient thessa Församlingar såsom Adjunctus, ock afled 1670.
3. D:nus Severinus Petri Ström 1671, sen han förut warit några år Rector Scholæ i Kong-Elf. Dödde 1712, tå han hade som en wacker lärder Man med berömlig flit ock omsorg förestådt sina ombetrodda Församlingar i 41 års tid.
4. D:nus Laurentius Petri Kock, en wälbegåfwad ock habil Man war Sal. Strömmens Måg ock hans Medhjelpare i 12 års tid från 1700, tå han kom tjl Pastoratet, tils 1712, tå han först, såsom Pastor, förwaltade Ämbetet ock hade til underhåld Kareby Sockn ock Prästegården ther wid; Men när han med heder förestådt Församlingen i 20 år från 1700 til 1720, råkade han i en stark siukdom, så at han miste målet ock kunde sen aldrig redigt tala, långt mindre predika, lefde dock tils 1731, på hwilka 11 år thesse Församlingar blefwo af Adjunctis åtskillige stycken betiente ock på slutet af thess k. Måg Herr Sven Schuberg, som blef benådad med Kongl. Fulmakt 1732.

Inga Herregårdar, Runstenar eller Rudera efter Slott ock Skantzer finner man här; dock är ett märkwärdigt, nemligen, at på Frälse-Hemmanetz Lyse ägor är en Platz, som man kallar Gullholan, hwar i fordom döde äro begrafne, warandes icke så mycket länge sedan några Urner ther uptagne med dödas ben ock aska i: Hwilket tienar til ett bewis, at på samma ställe uti Hedendommen warit en Griffte-Platz.

I Rommelanda Sockn ligger ock så ett högt bärg, kalladt Aleklätten, hwilket ibland andra är them i Cattegattet seglandom til uplysning hwar the äro.

4. Om Thoresby på Inland.

Thetta Giäl på Inland (som så kallas, efter thet ligger bättre inne i Landet, än Tiörn ock Orost) i södra Häradet, är rätt en Peninsula eller Isthmus, thet är en halfö, emedan thess största del mer än hälfften omgifwes dels af Giöta-Älf, dels af salta Hafwet ock thet öfriga per diametrum eller twär-linien håller allenast ⅜ mil ifrån Löckebärgs kijle til norre Älf wid Capitains Bostället Ormo mitt igenom Hälta ock Ytterby Socknar. Thet är 1 mil i längden ock ½ i bredden, dock utom öijarna, af hwilka en del äro belägne strax under Mastrand, utan Skog, med höga branta Bärg besatt, hwilka dock synas något bidraga til the ther emellan liggande Dälder ock små Slätters fruktbarhet, utan ringaste färskt watns Fiske af Insiöar eller Älfwer, undantagandes förr omrörde Giöta Älf, som stryker ut i Norr wid en del af Harrestads Sockns Hemman, belägna ut med hafwet.

Thetta Giäl består af 92 hela Hemman, Crone-Frälse, dock mäst Skatte, ther ibland Prästegården är ½ i sig sielft, men til thess förbättring äro af Urminnes tid anslagne Skiär ¼ ock Mathammar ½ Skatte-Hemman, thet förra til äng ock thet senare brukas til Betes-hage. Annexe-Hemmanet wid Harrestad, som Comministern bebor, är ½, ock Annexe-Hemmanet wid Lycke, hwilket är anslagit til Äncke-Säte, är ock ½ Hemman.

I thetta Pastorat finnas 3:ne Kyrckor: Moder-kyrckan Thoresby, samt utan twifwel fådt sitt namn af then bredewid kyrckan belägne Bondeby Thoresby. Men hwar af thenna By nämnes är ej swårt at gissa nemligen af Sviars ock Giöthars Hedniska Afgud Thor, hwilken liksom bodt i thenna By, thet är med större ifwer blefwen dyrckad, offrad ock tilbeden, än i the kringliggande Socknar, hwar om både Snorre Sturelsson ock Harald Haraldsson i Sancti Olai Tryggvesons Lefwernes Beskrifning, tå then Christna Läran skulle i Norrige inplantas, widlöftigt handla, at i synnerhet på Tronde lauen några öfriga Afgudadyrckare funnits, som uppehållit theras Blott eller Afguda-Offer.

Hwar wid synes ej otienligit at införa följande Berättelse. För 20 år sen wid pass war en Man, född i Säfwe Pastorat på Hisingen; hwilken, tå han med några flera gådt med ett Fartyg från Amsterdam i Holland på Hwalfiskerij under Grönland, råkade ut för en långwarig motwind jämte flera tilstötande olägenheter, under hwilken tid them syntes (men jag wet icke noga antingen från fasta Landet eller någon Ö) en eld brinna, hwilken tå the sågo några Nätter å rad, beslöt en del af Skepps-Folcket at med Eschalouppen gå i Land, hwaribland förbemälte Hisingsbo ock war, i mening träffa något hus: Men tå the kommo fram til samma Eld, funno the allenast wid Elden sitiande en gammal Man, som strax frågade them: Hwadan ären I komne? The swarade: Från Holland. Men hwar ästu född, sade han til Hisings-Mannen? Swarade han på Hisingen i Säfwe Pastorat. Ästu ock bekant i Thorsby? Ja wäl. Westu hwar Ulfwe-Bärget ligger? Ja: Jag har ofta gådt ther förbi; ty ther är en gångewäg från Giöteborg til Mastrand öfwer Hisingen genom Thorsby Pastorat ock går ut med thet Bärget. Men stå the stora stenar än ock Jordhögar orubbade, frågade then gamble än widare? Ja, sade Hisingsboen, undantagande en sten, som (om jag mins rätt) lutar til fall. Men westu hwar Glosshed Altare är ock om thet är än wid mackt? Swarade han: ther om har jag ingen kundskap. Sluteligen tiltalte Hedningen eller then gamle Mannen honom: Wil tu tilsäga them som nu bo på Thorsby ock Thores Bracka at the icke förstöra the Stenar ock Högar under UlfweBärget, men för al ting, at Glosshed Altare wid mackt hålles, skal tu få god wind tilbaka tit tu tig ärnat. Thetta utfäste sig then omrörde Matrosen at göra wid hemkomsten, jämte frågan, hwad hans namn är? ock hwarföre han så långt ther ifrån wistandes frågade så noga efter thessa ting? Swarade han: Jag heter Thore Brack, har ther fordom bodt, men blifwit flyktig ther ifrån: Wid Ulfwe-Bärget ligger all min Släkt i then stora Högen ock wid Glosshed Altare hölle wi wåra Gudars tienst ock Offer, hwar med the skjldes från hwar annan.

Thenne Thore Brack skal, efter almän Sagu Man från Man, ha warit en myndig ock mäktig Man i Thoresby Sockn ock i förstonne bodt i en By, dock i samma Sockn, benämnd Löfwestad: men sedan ther ifrån utdrefwen af en annan utan twifwel mäktigare än han, benämnd Häst, om hwilken ock wore mycket til at säga, efter almänt tal, ther thet wore trowärdigt. Men sen Thore Brack wardt drefwen från Löfwestad, säges han hafwa gådt öfwer en liten Å ock slagit sig ned, hwaräst nu Thoresby är, thet samma uprödt, bebygt ock efter sitt Namn nämt Thores-By, Bo eller Hemwist.

Huru wida thenna Berättelsen kan winna Bifall hos then Gunstige Läsaren, lämnar jag; dock synes then gifwa wid handen, at ordet Thoresby må ha sin uprinnelse af bemälte Thore, hälst alla the ting, som thenna Historia innehåller, til alla omständigheter finnas; ty wid Ulfwe-Bärgets östra fot synes 8 ja 10 tämmeligen stora Jordhögar ock upreste stenar, dock utan någon Skrift eller Runa. Wäst-söd-wäst från Thorsby finnes ett stycke än igen af Glossheds Altare, af slätt Gråsten uthuggit ock til form såsom wåra Altare, stående på Jorden med win fot, håller i Längden wid pass 3 alnar ock i Bredden 2 alnar. Rundt omkring samma Altare, 2 alnar ifrån, ligga i en Circkel Stenar uti lika afstånd från hwarannan, hwarpå the förnämsta utan twifwel sutit, som Offren ock Afguda-tiensten bewistat. Men hwarföre thet kallas Glosshed-Altare ock icke Thorsbys, synes ther af wara kommit, emedan Gloshed By är mycket större ock folkrikare än Thoresby ock altså ther warit flere Afgudadyrckare, är thet blifwit kalladt (som ock sker nu för tiden: Nam omnis denominatio fit a potiori) intet Thoresby- utan Glosshed-Altare.

Thoresby-Kyrcka, som är utaf Sten med et skiönt grundmuradt Torn, säges wara med the äldste på Inland, hwilket icke synes otroligt, hälst på thess klocka står en så gammal Skrifft ock på Kyrcke-Kalkens fot, som är äldre, än then öfre delen, 6 Characterer eller Bokstäfwer, them icke någon än af the i Antiquiteterna wittre Män, som them sedt ock läsit, kunnat förstå ock utreda.

Inga Märckwärdigheter finnas här hwarken på Predike-Stolen eller Altare-Taflan, icke eller några Epitaphier, utan allenast Herr Baltzar Kruses Past. i Thorsby ock thess Hustros Elisabet Jensdotters ock Swärmoders Maren Christendoters. 2:ne Grafstenar äro strax nedan för ALtarefoten af Tälie-Sten, under then ena ligger Herr Oluf Ericksson Past. i Thorsby, ock under then andra Comministern ibidem, på hwilka inga märckwärdigheter stå, utan allenast jämte the ther begrafnas Namn, några Skriftenes Språk. Fonten är ock af Tälie-Sten med Mässingsfat ock Bäcken, hwarpå stå en hop Bilder, men ingen Skrifft eller Åretal. Inga Rudera af Kyrckor Kloster, eller Herregårdar äro här til finnandes.

I Thorsby Prästegård finnes ett gammalt skrifwit Document på Pergament, som är utdragit uf then röda Bok, som än fins i Christiania Stad i Norrige, på hwilket stå uptecknade alla the gårdar ock gods, som fordom warit thetta Pastorat, Kyrckor ock Prästegård donerade. Dat. Opslo d. 3 Aug. 1589.

Uplysning här om har Herr Kyrckoherden Lars Bruhn warit så god ock lämnat, ock, tå jag thetta skrifwit, kommer thess Stiuf-Son Dn. Ståhlberger ock berättar mig, at wid förenämde Ulfwebärg, när in til Thorsby, ligger en liten Kulle, Tings-Högen kallad, hwaräst i Hedna tider warit Tings-Ställe: Men synas nu inga Rudera ther efter, sedan år 1728 i Julii samma kulle blef af ett starkt Åske-Slag så förkrossad, at åtskillige stenar, til ansenlig storlek, utur sielfwa Ulfwe-Bärget äro blefna uprefne ock afförde.

Wäster ifrån Thorsby finnes en uti ett brant Bärg (Skansås) wäl uthuggen Jätte-Stuga wid pass 8 alnar i quadrat, af then beskaffenhet, at om man söker efter samma Näste, kan ingen finna Ingången ther til, med mindre man af en händelse råker ther på, om ther i forna tider Röfware hafwa haft sitt tilhåld, har man ingen tilförlåtelig kundskap eller underrättelse kunnat inhämta.

Angående härnäst Annexan Herrestad, belägen 1/4 mil i Södost från Thorsby, så kan man wäl intet egenteligen säga hwar af hon har sitt Namn, dock synes troligast af Harald ock Stöd eller Stad, thet är Ställe ock at L. ock D. i senare tiderna äro uteslutne, A uti E förbytt, samt således för thess lättare utmäle blefwen kallad Harrestad i stället för Haralds Stad. Eller ock har thenna Kyrckan kunnat blifwit kallad Hardestad, som fordom hela then Udden, ther hon ligger, så kallades, emedan Inloppet är ther utur salta Hafwet up til Giöta Älf wid Konghelle, ock lärer Folcket så wäl i Harestad på Inland wid thenna Udden, som å andra Sidan Älfwen på Hisingen boende, sökt med al Makt hindra them Inloppet Älfwen upföre, som antingen från Wenden, Halland, Dannemarck, Jutland ꝛc. farit i Wiking eller Siöröfweri, som tå mycket gängse warit så wäl på Wästergötland, som Bahus-Län, Älfwen långs up efter, hwar om Heims Kringla på åtskilliga Ställen talar, ock således af thet skarpa ock hårda fäktandet jämte skiutandet ifrån the å båda Sidor öfwer Älfwen hängande Bärg, blifwit kallad Hardestad i forna tider, men i senare exclusa litera D. ob Euphoniam eller lättare utmäle Harestad. På hwilka Bärg äfwen ock wåre Swenske hade sina Posteringar i sidsta Feigden med Cronan Dannemarck särdeles 1719, tå vice-Ammiralen Tordenschiöld med list intagit Mastrand, at hindra honom löpa Älfwen up åt Bahus. Uti thenna kyrcka, som är af Sten, utan Torn, finnas inga Märckwärdigheter hwarken på Predike-Stolen, Altare-Taflan, Grafstenar eller Epitaphier: dock säges, Altare-Taflan wara funnen på Stranden, såsom wrak, men när, wet man icke, hälst hon sedermera är med ny Målning öfwerstruken.

Then andra Annexe-Kyrckan heter Lycke som är ock bygd af Sten ock med ett Trätorn försedd, ther i hänga 2:ne små klockor, belägen i Nord-wäst från Thorsby 3/8 Mil, har utan twifwel fådt sitt namn af the ther å ömse Sidor liggande Gårdar, Eriks Lycke stora ock lilla, Wästra ock Östra Lycke, hwilka mästedels warit til Ägorna från hwar annan stängde såsom Lyckor, ock hafwa thessa Gårdar inclusive i gamla tider warit kallade Lyckene eller Lyckorna, men Byen, som ligger närmast Kyrckan, Lycke ock altså Kyrckan efter then samma.

Här finnas inga märckwärdiga ting hwarken in i eller utom thenna kyrcka, mer än en Graf wid östra Gafewelen på kyrckan af nästan lika högd ock storlek, then sal. Herr Öfwersten ock Commendanten Smålen på Mastrand för några ock 30 år sen lät upmura til sin ock sin Frus Lägerstad, hwaräst the ock ligga nu begrafne.

At Mastrand, tå thet fordom war allenast ett Fiskeläger, ock innan thet blef med Kongl. Privilegier benådad har warit ett Pastorat med Thorsby, thet kan ses af Serie Pastorum, som följer nemligen:

Förr Lutheri Reformation, wisas af ett Extract utur en gammal Kyrcke-Bok, at år 1490 blef Herr Wiual Sogne Prest i Thorsby oc Mastrand i 10 aar.

1500 H. Jens Wernichssön Prest i Thorsby oc war hand Religions Prouist udi Elluellsyssel oc Canonicus udi Opslo (thet är Christiania, som fordom så kallades) 29 aar Sogne-Prest.

1529 Peder Brusendal Canonicus i Opslo Prouist udi Elleuesyssel, udi sine udgångne Brefuer, haffuer hand altid skrifwit: oc Biskop, naar Gud wil. 25 aar Prest.

1554. H. Oluff Henningsssön, huiss högre handt blef afhuggen med en Yx aff en Bonde ved Naffn Oluff i Schor, 7 aar Sogne-Prest.

1561. H. Jacob Trulssön Norbage 31 aar; Men then första Evangeliske Prest efter Reform. war

1592 H. Jens Michelssön. 11 aar Prest.

1603 H. Anders Hwid. 22 aar Prest.

1625 H. Jens Erikssön Mastrands-Prest i 9 aar.

1634 Herr Oluff Erichssön Mastrands-Prest i 26 aar.

1655 Her Kundnuhanssön Giedde, Prest i 21 aar.

1677 Her Baltzer Kruse af Mastrand Sogne-Prest i 15 aar.

1693 i Martii blef Herr Biörn Larsson af Mastrand Sogne-Prest til Thorsby, war ther i 27 år.

Men efter han blef misstänckt 1719 i sidsta Feigden, tå the Danske hade intagit Mastrand, for han af fruktan bort med fienden 1720, tå Fred blef ock Mastrand kom under Swerige igen. Effter honom blef hans Måg Herr Lars Bruhn Westro-Gothus, hälst han hade warit hans Adjunctus ock liksom vice-Pastor några år bort åt, benådad med Kongl. Fulmackt på Thorsby samma år 1720, särdeles som man förmärckte honom, jämte thess meriter, wara god Swänsk ock icke thet ringaste hafwa hållit med fienden, lefwer ännu ock altså med heder förestådt Församlingen i 22 år.

3. Om Hiertums Giäl på Inland.

Thetta Pastorat eller Giäl är ett helt Härad Torpe-Härad benämnd, ock så kallas dels af ortens uprödning, som warit med Skog öfwerwuxen ock i förstonne med små Torp bebygd, hwar af thetta Häradet sitt Namn fådt: dels af Böndernas tilstånd, som warit slätt emot the i Söder ock Wäster belägne Härader i Inlands Fögderij, hwaräst the af Fiske ock god berömd Sädes-Jord hafwa Guds rika wälsignelse ock altså theraf behållit sitt Torpare-Namn.

Men hwar af sjelfwa Pastoratet Hiertum fådt sitt Namn kan man ej rätt få kundskap om, then nu framledne Kyrckoherden ock Probsten Herr Jacob Lysell, som med sina Herrar Contractister gifwit mig mycken uplysning, mente, at thet fådt thet Namnet, dels af theras modiga Tapperhet til at förswara sig emot sina Naboers Intrång på ymsa Sidor, hwilka them förthenskuld kallat Elfwegrimmar, utan twifwel för theras grymma ock argsinta Natur, then the wist emot sina grannar så på Swänska Sidan öfwer Elfwen som sina egna Landsmän här i Länet, af hwilka the antingen warit angrepne ock beröfwade, eller sielfwa anfallit ock plundrat. Dels ock af Ortens Beskaffenhet, som är belägen på höga brantiga Backar, hwilcka at upodla fordrades godt Hierte-Mod. Dels af Ortens Belägenhet, emedan Hiertums by med Kyrckan ock Prästegården är belägen på en hög Backa emellan 2:ne Floder, hwilken Backa går ifrån Skogen ned mot Elfwen ock giör en figur af ett hierta. Tilförne är thenna Kyrcka, efter gammalt folcks utsago, kallad Larm, för thet myckna Larm ock Buller ther warit med Krig ock Blods utgiutelse, som på Hiertums He ock Skee stådt, hwilket besannas af the många Jordhögar, som ther finnas: Men som Förfäderna intet tyckt om thetta Namnet, ha the thet ombytt ock efter Byen kalladt Kyrckan Hiertum.

En Annex är allenast i thetta Giäl, som kallas Wästlanda, utan twifwel i anseende til them i Öster öfwer Elfwen boende. Bägge thesse Kyrckor äro af Sten i Påfwedömmet upbygde efter gammal dags Kyrcko-form med små ihopdragne Chorer ock medelbalckar, the ther nu äro nedrefne, Kyrckorna utwidgade ock större giorde efter nya maneret, som skedde 1695 i Sal. Kyrckoherdens Andreae Bonandri tid, tå Hiertums Kyrcka blef förlängd til 18 alnar ock 1704 Wästlanna likaledes.

Bägge thesse Kyrckor, äro belägne på samfält Marck, när wid en By, bestående af 1 1/2 gammalt Skatte: 3/4 gammalt Crone, som dock blef kiöpt til Skatte 1700, ock i Frälsehemman Billegården under Ströms Herregård: Hiertums Kyrcka ock Prästegården ligger på Norre-Sidan ther wid, hwar af Herrskapet på Ström, förmenar Kyrckan stå på Frelse-Grund, emedan intet mer än Lands-Wägen (som ock är Byens Farwäg) stryker emellan Kyrckegårds Muren ock Frälsegårds Husen. Hela Hiertums Sockn består af 62 5 110 hela Hemman, besutne ock obesutne.

Ock Wästlanna af	37 110 dito
Bland hwilcka Prästegården med Krokstorp	1 helt
Annexe Hemmanet Kyrckeby	14
Herregården Ström består af	3 hela
Hemman bland hwilka gammalt Frälse	2
Ock Crone-Hemman, som gamla Jordeb.	1 wisar,
Herregården Rödstorp i Wästlanda är	1
Insokne Frälse i Hiertum äro	7 12
Utsokne dito i Wästlanna äro	3 56
Ock Ofri-Frälse thersammastädes	1 12
Uti Åby äro wäl 2 hela Hemman gamalt Skatte, på hwilka Fru Grefwinnan Eleonora Ascheberg, äger Skatterättigheten ock räknas för Frälse	2

Inga Crone-Hemman finnas mer än Bostället til Herrar Officerarna ock indelta häste-Heman, alle the andre äro Frälse- och Skatte-Hemman. Bägge thesse omrörde Herregårdar, af hwilka then ene heter Ström, utan twifwel af then förbi starkt strömmande Giöta-Elf, Bärge-Ström kallad, i Hiertums Sokn belägen; then andra Rödstorp i Wästlanna, hörer nu Herr General Adjutanten Rutger Macklier til, som thet fådt i Arf, efter sin sal. Fru Moder, Fru Grefwinnan Eleonora Ascheberg, ock hon af sin sal. Herr Fader Kongl. Rådet, Fält-Marskalken och Gen.-Gouverneuren Gref Rutger Ascheberg, hwilken sig thenna HerHerregård tilhandlat af Daniel Bildt, hwars Fru war Dorothea Bielke, född i Dronthem uti Norrige, som efter sin Herres död blef åter gift med Capitain Gabriel Rosenschiöld, then ther sedan blef Öfwerst Lieutenant, under Wäst-Giöta Infanterie; dock hade thenne Daniel Bildt i förstonne pantat sig til Ströms Herregård, som fordom hördt Dahlpilska Familien til ock wardt i Början allenast 1 Frälse-Hemman under Röstorp alt tils 1618, tå thet blef Säterij ock således af gamla Dahlpils Fru som war en Siöblad, hwars Herre war gamla Major Hindrichs Dahlpils, Fars Farbroder. Tilförne stod Herrebygningen när wid Ladugården; Men Salig Riks-Rådet lät rifwa ned then gamla Bygningen ock flytte Herre-Husen, efter egen utritning d. 3 Julii 1685, ut til Lunden, på en Bergs-Kulle, hwaräst then samma wäl upbygd med sina Flyglar synes lång Wäg, såsom ett litet Palais, kunnandes man stå i Fenstret ock se icke allenast the under Herregården, brede wid i Strömmen, upbygde 5 gångande Sågar, som skära hela Året mäst igenom en stor Myckenhet Plancker ock Bräder af Master ock Blockar, utan ock alla Fartyg, särdeles Järn-Båtar, huru the gå up ock utföre, genom then wid Edet gent öfwer anlagde kostbara konstiga Slussen, som är belägen i branta Bergs-Klippan, öfwer hwilken man aldrig kunnat tro, mot en så starck Ström, få nånsin then minsta Båt upföre, sen Skuter ock andra Fartyg. Hon har altså thenna goda Fru Grefwinnan Ascheberg, på sina gamla dagar i thenna Herregård, med Trägård ock Lundar haft ett Jordiskt Paradis, tit hon flytte, efter sina Sal: Herres död i Wennersborg, hwaräst han war Landshöfdinge, wid Namn Herr Baron David Macklier, en öfwermåttan lärd ock from Herre. Jemte thenne sköne ock wäl belägne Herregården Ström, ägde ock Högtbemälte Fru Grefwinna, thet andra Säteriet Rödstorp, belägit en half Fiärdings-Wäg allenast från Ströms Herregård, hwilket tilförena hördt Dahlpilska Familien til, utaf hwilken tils 1734 lef. en 95 års förafskiedad Major Hinrich Dahlpil, som på Slutet intet ägt mer ther af än ett Torp, som legat under Rödstorp, ock ett Fierdings-Hemman i Åby, hwilket alt han lemnat efter sin död åt Fru Grefwinnan ock thess kära Barn ock förnäme Anhörige, af hwilcka then äldste Sonen Herr Baron ock General Adjutant Rutger Macklier, efter thess fru Moders sal. död, för kort sen, är blefwen Ägare af alt godset.

Hwad här näst Kyrckornas Prydnad widkommer, så fins i begge wackra Altare-Taflor, Predikestolar, Kalckar ock Klockor, med annan tilhörig Kyrcke-Skrud, förutan Griffter, som jag nu särskilt wil beskrifwa.

I Hiertum fins en gammal Altare-Tafla, hwilken är satt på södra Sidan i Choret, sen Fru Grefwinnan Ascheberg af Christelig kärlek förärt til Kyrckan en ny kostbar Altare-Tafla med skiönt Bilthuggerij, dock ännu intet målad; Men then nya Altare-Taflan i Westlanna är köpt för Kyrckans egne Medel.

På Hiertums Kyrckas Kalck stå thessa Bokstäfwer

I. G:J. 647 RMS

Λ 
+†+

hwilka sal. Probsten Lysell som mig här i mycket, upl. berättat betyda, efter Läns-Mannens utsago Rasmus Mårtensson i Holmen, thess Faderfader Rasmus Mårtensson ock thess Fader Moder Gunilla Jensdoter, hwilcka thenna Kalck förärt til Kyrckan 1647.

Funten är af Tälie-Sten uthuggen med Löfwerck wid bägge Kyrckorna; Men på Mässings-Bäckenet i Funten wid Hiertum är Botnen uphögd med drefwit Arbete, som utwisar hela Döpelse-acten af Matth. 3. ock på Brädden fins thenna Skrifft: A:o 1653 d. 25 Febr. hafwer Mette S. Michaël Görgens förärt thetta Bäcken til Hiertums Kyrckas Doop.

Hiertums Klocka är utgammal utan åretal ock Skrifft. Som säges, skal thenna klockan wara förbytt med Romelands Kyrckas klocka i Flundre-Härad på Swänska Sidan i gambla dagar, ock på thet Sättet, at i Ofredstider är Hiertums klocka undan fienden förd up til Rommeland 1 mil ther ifrån; ock när the skulle taga henne tilbaka efter ärhållen Fred, hafwa the fådt en annan igen utan twifwel sämre, som nu är i Hiertum. Ock berätta gammalt Folck, at en Piga för 100:de år sedan lefwat i Hiertums by, som kallades Elin Håka, in emot 100:de år gammal, hwilcken, hwar gång hon hörde när Östawind war Romelands klocka, klageligen suckat ock sagt: Ack! thet är wår klocka jag hörer, thet är wår Klocka jag hörer. Efter thetta Ryktet war wäl Norske Fält-Herren Gyllenlöv, tå han stod i Fält på Utby Ängar i Hiertum 1676, sinnad låta ombyta Klockorna, emedan han intet Motstånd ännu fan för sig; Men tå han sammankallat alle gambla Män ock spordt granneliga ther efter, om någon fins, som kunde minnas, när thet ombytet skedde? ock ingen weste wist utan allenast efter Sagn, swarade han: Så får thet bli, som thet är.

Klockan i Wästlanna är ock mycket gammal så at man intet wet mer, än om thess Stöpning uti en hola wid Kyrckegårds-Muren. Dock finnes på klockan thenna Skrift. □□□ Anno Domini † SPES MEA CRISTVS.^{[ws 1]} Mig synes at the första Bokstäfwer uttryckaa åratalet 606 dock förståendes 1606, emedan än brukligt är så tala, at ofta uteslutes Tusende-Talet. The andre betyda, at Christus är mitt hopp.

Om thenna Klocka har man 2:ne Berättelser: Then ena, at wid år 1670 är hon wid en häfftig Storm med Klocke-Tornet nedblåster ock så slagen, at alla Maliorne, undantagande then största, som sitter mitt uti, gingo sönder. Hwarpå en Mäster-Smed från Uddewalla wäl budit til at laga henne, dock aldrig fådt sitt Liud igen. Så säges ock, at thenna Socknens förra klocka skal nu hänga wid Skiöfde Kyrcka i Alehärad ock Skeplanna Giäl, men ingen grundelig Berättelse har man ther om, utan allenast ett löst Tal.

Utom Herregårds-Grafwen, på hwilken intet märckwärdigt står, finner man allenast i Sal. Herr Peter Backes Almanack år 1672, at then 12 Aug. samma år har Fru Dorothea Bielkes andra Man Cap. Rosenschiöld begynt at bygga på sitt Grafställe.

The Kyrckoherdar ifrån Reformations tiden, som man kunnat upleta, äro följande från år 1538.

Then förste hette Herr Magnus, then 2:dra Herr Anders, om hwilka man intet har någon särdeles Efterrättelse.

Then 3:die Herr Jacob har förestådt Församlingen 1620 til 1635 dock kan hända längre, emedan

Then 4:de Herr Gudmundus Jonæ lefwat 1643, men när han kom til Pastoratet ock dödt fins ingen Efterrättelse, mer än, at han under wägen från Wästlanna brutit sitt Ben utaf, tå hästen stupade med honom i Hiertums Backar ock ther af fådt sin död.

Then 5:te Herr Sten, ock

Then 6:te Herr Petrus Nicolai om hwilka fins intet.

Then 7:de Herr Christiernus Nicolai; När han kom til Pastoratet har man ingen Underrättelse, dock fins, at han lefwat wid Församlingen 1670 ock blefwen död 1673 d. 15 Maii, synes dock länge lefwat här wid, emedan han haft många wackra stora Barn, bland hwilka then i Giöteborg berömmelige Utfals Familia sig räknar.

Then 8:de Herr Petrus Andreae Backe, född i Östmåls Prästegård, hwilken kom til Hiertum såsom Herr Christierns Hielpe-Präst 1670 d. 7 Aug. ock efter Herr Christierns död, fick han År 1673 d. 11 Aug. Kongl. Fulmackt, på Hiertums Präste-Giäll. Thenne mannen lefde 19 År wid Pastoratet, ock åtnjöt intet mer än halfwa Inkomsten, emedan han låffte sin Swärmoder Herr Christierns Encka hälfften med sig i all sin Lifstid, som förr ändades än hennes, nemligen 1692 d. 24. Febr.

Then 9:de Herr Anders Bonander, född i Giöteborg ankom til Pastoratet 1693 d. 30 April, ock tå han skulle af Probsten Herr Mag. Fridrich Bagge insättas, mötte honom then Swårigheten, at hela Församlingen gick utur kyrckan, när han skulle gå up ock predika, så at icke en Man blef i kyrckan, ock war thetta thet underligaste, som nogsamt gaf theras uproriska Gemöte tilkänna, at tå en Man hade förgätit sin Mössa i Stolen, ock therföre kom igen, sade Kyrckoherden, som hit in til ej kunnat öpna sin Mun, utan stådt helt tyst och häpen öfwer Församlingens Stussighet; Gud ske lof, jag ser något Guds Barn sig willa omwända och höra Guds Ord: Men Bonden swarade: Ja bia mans til jag fådt min lufwa igen, jag skal icke bli här gammal. Crono-Befalnings-Mannen Kyrckoherdens Broder, som såg thenna tort hans Broder led, böd wäl til at styra Församlingen ock säga them hwad theras Frid tilhörde, men kunde intet uträtta, dock dref Saken så högt, at 80 Man måtte löpa Gatulopp, på Bahus Slotz Backa: ther efter lefde likwäl thenne Kyrckoherden, med sina Åhörare i kiärlek ock god Fred, alt til 1715 d. 30. Apr. samma dag han Introducerades i Församlingen, tå han i Herranom afsomnade.

Then 10:de war nu framledne Kyrckoherden ock Probsten öfwer Elfsyssels Contract, Herr Jacob Lysell, som med Kongl. Fullmakt blef benådad 1716, särdeles som han conserverade Enckan med en hel hop Barn; Men afled uti Oct. 1740. Efter honom är Regiments-Prästen Herr Nils Westerlind, af ärhållen Kongl. Nåd ock Fullmakt förordnad til Kyrckoherde öfwer thetta Pastorat, som skedde d. 9. Nov. 1741.

Til Prästegårdens Förbättring i Hiertum, har Kyrckoherdarna i gamla tider, fådt genom donationer icke allenast ett Åle-Fiske uti Röds Åå, jemte ett skiönt Qwarnställe, när wid Prästegårds-Ägor, utan ock en Utäng, som kallas Krokstorp, en half Fierdings-Wäg från Prästegården, belägen emellan Brattorp ock Ottens Åkers-Ägor, hwilken efter hon warit en Afwunds-Bielke i theras ögon, ty hafwa Prästerna altid haft Träta med thessa Åboer, om thenna Utängen Krokstorp in tils Kyrckoherdarna Herr Jacob Hansson 1633 d. 20 Martii hölt Skildnads-Syn ther på, samt 1635 d. 3. Dec. utwärckade Tings-Rättens Utslag, efter gamla Mäns intygande, om Krogstorps urgamla häfd ock Bruk under Prästegården, och Herr Gudmun Jonasson ther efter 1643 d. 27 Martii sökte Confirmation ther på wid Lagmans Tinget uti Bohus ock ärhölt then af Lagmannen Hans Frantzon, hwilcka Documenter ligga in Originali ad acta i Prästegården.

Men här emot måste Kyrckoherdarne sakna ett 3/4 dels Hemman Amdal, hwilket blef år 1694 tagit från Hiertum ock lagt til Östmåls Pastorat ock Ukloms Sockn, oacktadt thet af Urminnes tid, alt från thess Uprödning ock Uptagning af utmarcken, legat til Hiertums Sockn, ock ther gedt både Kyrcka ock Prästen sin Rätt, jemwäl ther brukat sina Salighets-Medel &c. Men sina döda ha the ther på Gården låtit begrafwa uti Ukloms Kyrckogård, såsom them närmare belägen, dock med wederbörandes Wiljo ock Samtycke. Sluteligen wil jag ej förbigå hwad som berättas om S. Olufs-Kiälla, i Wästlanna Sockn wid 1/4 Hemman Kielsered, belägen i en Sandbacka, tit mycket främmande Folck från Norrige ock Halland i forna tider, jemte the ther wid boende, hopetals kommit, at dricka om Olsmässo tid af thenna Kiällan, emedan hon skal hafft, såsom Surbruns Watn, stor krafft at förtaga ock bota allehanda Siukdomar, hälst hon warit af en underlig Natur, ty om skiönt hon under starck Torcka om Sommaren warit helt uttårkad, har hon dock Oluffs-Mässe dag så öfwerflödat af watn, at thet runnit öfwer alla Bräddar: Men som ther wid öfwades mycken widskeppelse med Offerpenningar, som kastades i kiällan, samt annat afgudiskt ock syndigt wäsende, förthenskuld wardt hon förbuden: Kiällan syns wäl än, men äger intet the förr omrörde Egenskaper.

Thet är ock märckwärdigt hwad som finnes uppå Hiertums Skee uti en stor hög, nemligen 2:ne Rader lagda Stenar, som göra en figur af ett på Sidan liggande ofanteligt stort Qwinfolck, som ligger något bogen, wändandes Ryggen i öster åt kyrckan, men framdelen åt wäster. Platzen är belagd med små Sten, som ligga jämt med Jordemonen, så at formen eefter Benen, Låren ock hela Kroppen åfwan til jämte Brösten ock Halsen är klar til at se: Men hufwudet wisas 50 Steg ther ifrån bak om Ryggen äfwen uti en Rundel lagd med små Stenar, hwars twär-linea är wid pass 3 Steg lång. Berättelsen hwad thet skal wara, är thenna, som the ther omkring boende ge wid handen, nemligen at en Jättesa ther ligger begrafwen, hwilken kan hända är oskyldigt på then Platzen halshuggen, efter hufwudet ligger så långt från kroppen ock sedermera til åminnelse behedrad med sådant Grifft ställe.

Mer skrifwärdigt fins intet i thetta Pastoratet, dock bör ej obemält lämna, thet som sig tildragit 1648 d. 7 Oct. wid Strömmen genom ett förskräckeligit Jordfall, som dämde igen hela starcka Strömmen at thet blef stilla stående ock tog ifrån Norska tå för Tiden eller Bahus-Länske Sidan ock thetta Giället några 100:de famnar Åker ock Äng til 27 alnars diup, som blef kastadt åt gambla Swerget eller Tunhems Pastorat, såsom ett Förebod, at Landet strax ther efter skulle bli Swänskt, som thet nu är ock warit in emot 100:de år: Hwilken underlig Casus såsom ett faseligit ock förskräckeligit Guds wredes Straff kan bredare inhämtas af Kyrckoherdens Bref i Tunhem then tiden, hwilcket then berömmelige Matheseos Lectoren uti Giöteborg, genom sin k. Bror Comministern i Wassenda wid Wennersborg Herr Torstan Wassenius, mig ex originali tilstält och lyder så:

Edle ock wälborne Herr Christopher Torstensson til Ullstorp och Rånom,

Önskar jag E. Wälb. mycken wälsignelse af Gud alsmechtig, samt med min benägna tienst nu och altid tilförene. Tackar jag E. Welb. samt E. Welb. kärelskeliga Fru för alt godt welbewist, thet jag med Tacksamhet wil aftiena uti all then måtto jag kan och förmå. Kan jag E. Welb. icke oförmält låta om thet stora under, som sig här hafwer händt. Den 7 Octobris wid pass klockan 2 effter Middagen är Älfwen strax nedan för Strömmen, genom ett stort Jordfall, 27 alnar diupt, dämder, hwilcket föll ifrån en gård på Norrske Grentzen belägen, benämnd Intaka. Samma Jordefall är några hundrade famnar i Längden ock Bredden: Mestedels så mycken Äng ock Åker, som lydde til Norre gården i Intaka, hafwer fallit ifrån wäster til öster eller hit til Swenska Landet. Thet hafwer i ett ögnableck dämt hela Älfwen, at watnet hafwer stådt 20 eller 30 alnar öfwer Husen, så at öfwer 85 Menniskjor äro therigenom ömkeligen fördränckte. Anders Mårtensson wid Strömmen, som war Gästgifware, är med Hustru, 5 Barn ock många sina Gäster omkommen. Ett stenkast ther ifrån bodde på Norska Gräntzen Anders Mathesson, är ock med Hustru och Barn blefwen. Wid Strömmen woro några stora Siöbodar, twenne hus höga, äro med fundamenten ock Bolwercket, uti hwilka woro stora Master, 2 Famnar tiocka, såsom wed sönderslagne. Stångejärnet, som i siöboderna war inlagt, är fördt högst på Lidan. Ifrån Götheborg woro tit 5 stora edsbåtar ankomne, hwarthera 12 Läster bördig, äro ock sönderslagne i stycken. Husen ock hwad uti husen war, hafwer flutit up åt Trollhetta. Oluf ock Håka i Knurrebo, äro med hustru, barn och något annat folk, som tit gångne woro, blefne. Ther som then strida Strömmen rann emellan Knurrebo ock Anders Mårtenssons hus, ther är nu stilla watn.

Watnet är ännu några Famnar högt ofwan för Jordfallet, så at ingen liknelse synes til Husestellen. Strömmen rinner nu i thet stora jordfallet, ther strömmar han emellan lerklinterna, som stå öfwer all elfwen, såsom stora huser eller berg. Här i Tunhems Giäld äro 29 Man, qwinnor och barn omkomne. Ingen är ännu igenfunnen, som druncknade. Twenne Personer, som i husen wid Strömmen woro, äro salverade och äro drefne på wrak up til Nyckle-berget, som ligger up emot Åker. Then strömmen, som kallas Oliholan hafwer watnet dämt, så at han war stilla. D. 9 hujus war jag wid Knurrebo, ock besåg thetta Guds stora wredes straff. Gud gifwe, at thet kunde menniskiorna til bättring beweka. Ther kände jag ock the, som med mig woro, en starck Swafwel-lukt. The som ther wid elfwen woro ute på marcken stadde, berätta, at the sedt en eld komma af Himmelen, såsom en stor Mast, i thet samma hörde the 2 skott såsom af stora stycken och thetta hafwer sig i ett ögnableck händt.

Är til E. Welb. min ödmiuka Begäran, at E. Welb. wille tilholla sina Landbönder Elf på Rånnom och Jöns på Torpet, at the wille betala til Kyrckan the penningar, the til henne för sitt otidige sängelag skyldige äro, hwilcka äro af Sochnemennen deputerade til them, som på kyrckan i förleden Sommar spånte. Jag hafwer förnummit, at E. W. är Kyrcka werjande ogunstig, at the pantade E. W. bönder för sin brott, så hafwa alle Sochnemennen samtyckt, at the som skyldige woro til kyrckan, om the icke godwilleligen betala, skulle the för sin tresko pantas. Eljest tillåter Sweriges Lag ock Kyrcko-Ordningen Kyrckowerjande Kyrckans gäld saklöst utpanta. Jag wisserligen förhoppas, at E. W. ther tilstyrcker och hielper, at E. W. Sochn-Kyrcka warder wid macht hollen, än hon skulle för taklösa förfalla. Befallandes E. W. med sin kärälskeliga Husfru (hwilcka jag tiensteligen helsar) Guds nådiga Beskydd til al önskelig welstånd troligen. Hastigt af Tunhem den 15 Octob. 1648.

E. Welbornes
altid tienstwillige
And. Laurentii.

At föregående är skrifwit af sielfwa Originalet och med thy enligitt betygar

Torstan Wassenius
Comminister i Wessenda.

Ibland andra Sagor berättas jämwäl at i thetta Hiertums Pastorat har fordom warit en Bonde, som, til alla Menniskiors förundran, gick omkring i långa Tider bort åt med ett faseligt Skri- ock ropande, som kunde hålla honom hela Timmen utan någon Rast eller Ro, hwilcket Skrål ock Skrij han föregaf sig uti Skogen råkat emot, tå han ther af Troll blifwit angrepen. Thenna eländiga Mannen Swen på Ögiärdet 1/8 Hemman strax wid Hiertums kyrcka har lefwat alt tils 1731, tå han, som läste Natt ock Dag ock war rätt Gudfrucktig, saligen afsomnade.

4. Om Östmåls Giäl.

På Inland ock Norre Härad wid Swanesund ligger thetta Ödsmåls Pastorat, som består allenast af 2:ne kyrckor ock 52 3/4 Hemman. Moder-Kyrckan, som har sitt Namn af Soknen, kallas på Danska Ödsmål, liksom thet Giället, i någon stor ock swår Feigd, legat i Ödesmål en lång tid, innan thet blifwit bebodt, så wäl som the andre Pastorater ther omkring; Men nu warande Kyrckoherde Herr Anders Grotte, menar, at både Kyrckan ock Socknen, fådt sitt Namn af en Näse-Kong Östen, som kom til Regimentet efter sin Fader Magnus Barfot År 1103 tillika med 2:ne sina Bröder Sigurd ock Oluff, hwilcka efter the woro yngre än Östen, reste the Utomlands til Jerusalem ock Constantinopel, ock han såsom äldst, dock ej mer än 16 år, skulle bli hemma ock förswara Riket, thet han ock giorde i hela 3 åren: Hans Broder Sigurd, som hade warit utomlands, fan wid hemkomsten med stor Glädje, sin Broder Kong Östen, här i Wiken, boende på et Slott, strax wid Insiöen Hällongen, i thetta Giäl, kalladt Bua-Slott, hwaräst än synes rudera, eller Tecken efter Slottes Murar. Han hafwer haft 2:ne Röfware-Skepp, ett i Salt-Siöen, wid Jordhammars Holme ock ett i Insiöen^[2] Betyder altså Östmål Östens Gebiet, eller tilmätning. Thenna kyrckan Östmål är bygd af Sten på Crone-Grund, ock sen Fred blef 1720, satt i godt Stånd. Thess Inrede med Altare-Tafla ock Predike-Stol, samt Funt är ringa ock slätt, icke eller fins något märckwärdigt therpå, som förtienar här införas. Om then i Påfwedömmet warit inwigd til något wist Helgon, som tå brukligt war, wet icke någon til at säga. Men på Östmåls klocka, som hänger i en Stapel, stå thesse Orden: A:o 1587 Matthias Benninech me fecit: Laudate Deum in Cymbalis. Eljest är i Gräntzen emillan Östmåls Sockn ock Fräkne Härad ett Berg, hwarpå också warit ett Slott Gulborg kalladt, ock så kallas än i thenna dag, på hwilket har bodt jemwäl en Näse-Kong, wid Namn Frä, hwar af Fräkne-Härad fådt sitt Namn: Han har ock haft Röfware-Skepp i Salt-Siöen wid Hallesdalen uti samma Sockn &c. vid. Annot.

Annexen i thetta Giäl kallas på Danska Uglum, liksom thenna Socknen warit förr än then blef bebodd, i then Eke-Skogen, som nu är en liten Lund igen, ett Ugle-Näste: Men Herr Kyrckoherden Grotte säger then hafwa sitt Namn af then första Gården, som blef bygd i Socknen Uklum öfwergård, ock förthenskuld förwandlar g, i, k, i, ty han skrifwer Uklum, hwilket jag lemnar ther hän.

Kyrckan är ock bygd af Sten, jemwäl på Cronans-Grund: Men huru gammal hon är, sen hon 1:sta gången blef upbygd, eller til hwad Helgon hon wardt inwigd, wet ingen säga mig. Inga ornamenter eller Antiquiteter finnas på Predike-Stolen ock Altare-Taflan, in i Kyrckan, icke eller på then lilla Klockan, som hänger i en Stapel: dock står på Altare-Taflan thenna Skrifften: A:o 1670 då salig Commissarien Daniel Hardevig, p. t. K. Inspector ock Pastor D:n Nicolaus Jani Colding lefde, blef Taflan ock Kyrckan målad. Strax wäster om Kyrckan är en By Grossbyen kallad, på hwars Ägor, then starcke ock frimodige Kämpen Vidrich Wärlandson, en Smede-Son är född ock ther begrafwen, hwilcken slog ihiäl på behändigt Sätt långe Ben-Rese, som ligger begrafwen i Bro Pastorat wid gården Hallind på Stångenäs, hwar om jag på thet Stället utförligare skrifwit: Wid thenna Vidrich Werlandsons Hög, eller Griffte-Ställe, stå ännu til syna 2:ne höga Stenar 4 alnar höga öfwer Jorden: tätt ut med Landswägen strax ther wid på samma Ägor Gräslunda kallade, stå åtskilliga höga Stenar i en Ekelund, hwaräst man menar, effter gamla Mäns utsago, at Hedningarna ther hållit sin Gudstienst, eller hafft ther ett Dommare-Säte. The Pastores, som ther warit, efter Reformations tiden, hafwa warit följande.

1. Herr Nils Rasmusson.
2. Herr Anders Christensson.
3. Herr Nils Colding, har lefwat 1670.
4. Herr Lars Stabæus 1690 til 1706.
5. Herr Andreas Dryander 1707 til 1709.
6. Herr Andreas Grotte, som än lefwer, ock med Beröm förestådt thet Pastoratet sen 1710:

Men huru länge the andra Pastorer bewakat Pastoratet, kan jag ingen Uplysning få, långt mindre om någon särdeles giordt något wärck.

5 Om Spekerö Giäl.

På Inland ligger ock thetta Pastoratet bestående af 53 hela Hemman Spekerö med thess Annex Norum, på Danska kallas then Nerum. Moderkyrckan säges wäl, efter gammal ock nästan otrolig Saga hafwa fådt sitt Namn af en Man, som kallades Spege ock kyrckan ther effter Spegeröd med g ock ej med k. (ty så skrifwes thet i Norska Crönickorna) hwilken efter han lefde illa med sin hustru ock ej före döden försonte sig med henne, fick han ingen Ro med henne i Grafwen, ther the woro ihop begrafne, utan spökade hwar Natt på Kyrckogården ock stod som ett Spöke mäst wid Kyrckedören, theräst en man sent om en affton gångandes i liust wäder ut med Kyrckan fick se honom, hwarpå Spege honom strax tiltalte med begäran, at han wille gå til hans Graf, ther hans hustro låg ock bedia henne om Förlåtelse, efter han i Lifstiden hade hårdt handterat henne, at hon fådt sin död ther af, thet Mannen ock skolat giordt ock Speges hustro strax swarat, sägandes: Ger Gud honom til, så ger jag honom til. Hwilket så snart Mannen berättat för Spege, blef han helt glad ock föll strax ned til Jord ock aska. Sådana Sagor finnas många: Men huru wida man kan sätia tro til them, lämnas ther hän.

Eljest som Speke (på Danska Spege) betyder klokhet ock wishet ock Spekingar ./. Wisa ock Förståndige, så har kan hända ther i Socknen fordom dags bodt en wis Man antingen Clerck eller Lek, then tå förtiden kallades Speke eller Spege, hwilken icke allenast rödt up Prästegårds ägor med flera, utan ock warit så förmögen, at han kostat thet mästa på Kyrckan, at Almogen hafft orsak kalla Kyrckan, effter hans Namn Spege ock röd, för thet han låtit rödia up hänne: ty kyrckan war alt upbygd, tå then förre Spegen stod wid Kyrcke-dörren ock spökade, ock altså intet kunde få sitt Namn af honom.

Thenna Kyrckan (som ock säges het i gambla tider Rötkär) är upbygd på samfält Marck, som hörer til åtskillige theromkring belägne gårdar, hafwandes til zijrat både Altare-Tafla, Predike-Stol ock Läktare, som äro målade, dock gambla; Men Hwalfwet ock Stolarna än intet, sen Kyrckans Chor blef nedtagit, förlängt ock giordt ett med Storkyrckan för några år sen, at så liten hon är, så wacker är hon ock med Tegel-tak.

På Altare-Taflan står thenna Skrifft: A:o 1671 är thenna Altare-Tafla stofferat efter Kyrcke-Inspectorens Daniel Hartvigs samt Past. Dn. Nicol. Laur. anordnande a pictore Arnoldo dubois.

Predike-Stolen är rätt ock slätt, utan twifwel giord wid samma tid som Altare-Taflan.

På Klockan fins icke eller mer än åretalet, at hon är stöpter 1560.

3:ne Grafstenar äro til seendes på Kyrckogården: then ena ut med kyrcke-dörren tämmeligen stor, är uthuggen med alla instrumenter ock wärcktyg, som en Smed tilkommer, dock utan åretal, warandes troligt, at en Smed ther under ligger begrafwen: Then andra står wäl åretal på 1641 ock hörer gården Grinstorp til, men står intet mer therpå uthuggit: Then 3:die hörer en Man, som än lefwer, Biörn Clemetsson til, then han tit förskaffat 1722, ock låtit uthugga några Skrifftenes Språk therpå.

Emellan Spegeröds ock Uklums Socknar finnas en stor hop dels upreste, dels nedfalne stora Stenar, om hwilcka the gambla berätta:

1. At när något krig ock örlog war förhanden, skulle menige Man samlas enhälleligen wid thessa Stenar, som ligga 1/4 mil från Spegeröd, ock ther öfwerlägga, huru kriget skulle både begynnas ock fortsätias, tå Stridsbrefwen eller the nu så kallade Manifester, såsom orsak til Feigden, blefwo wid thessa Stenar upläste.
2. Berättas, at wid thessa Gräsbackes-Stenar ha the fordomdags hållit Ting ock Domställen, som tå kallades Skebberi, ther öfwer finnas ännu många gambla Dommar, som äro giorde på Gräsbacka wid thessa Stenar.

Annexan Norum (på Danska Nerum) ligger intet mer än 1/4 wäg från Moderkyrckan Spekeröd Norr ut, hwaraf then förmenas fådt sitt Namn; Eljest som hon i Danska tider kallades Nerum ./. Neder om, syns hon fådt sitt Namn ther af, emedan hon är belägen under eller neder om Gräsbacken, ther Stenarna stå upreste, hwar om kort förut berättadt är. Hon är belägen på Cronans grund wid Kyrckerum, hwilken gård Åboerna nu köpt af Cronan til Skatte.

Utom Altare-Tafla ock Predike-Stol, som äro gambla ock intet märckwärdigt innehålla, fins på Kalcken allenast thessa Bokstäfwer: J. N. R. J. S. M. thet är Jesus Nazarenus Rex Judæorum, Salvator Mundi: Äro ock 2:ne klockor, en större ock en mindre, men ingen ting på them antecknadt. Utan något på the 2:ne Metalls-Stakarna på Altaret, som brukades i the Catholiska Tiderna, jämwäl så länge Landet wardt Danskt, tå ther i sattes stora tiocka waxlius, som brunno så offta Altaregång war, hwilka waxlius-penningar Sal. K. Carl XI tog ifrån kyrckorna öfwer alt i Bahus-Län, Halland ock Skåne ock lade them til ett Communitet i Lund åt fattiga Studenter til underhåld, thet the ha 48 Stycken til antalet än i thenna dag, särdeles som thet war Christeligare ock bättre, än bränna Lius onödigt mitt om liusa dagen. Thessa i Norum stående Liuse-Stakar har utan twifwel Lagman Hans Frantzon med sin hustro Sophia Jochimsdotter förärat, år 1646, emedan theras Namn stå ther på. På ett stort Mässingsfat i Funten stå thessa orden:

1634 Als lewen, willen wy ons weren
Ys Godt met ons, wie mach ons deren

Thet är:

Så länge wi lefwa, wiljom wi oss wärja el förswara:
Är Gud med oss, ho tör då wara emot oss.

På Norums Kyrckegård ligger en gammal söndrig font af Telgsten, på hwilcken följande Runer läsas:

ᛌᚢᚾᚱ᛫ᚴᚾᚱᚦᚽᛯᛯᛯ᛫ᛯᛯ!

Eljest är ock intet märckwärdigt här at berätta mer än thetta, at wid gården Holm som är 1/2 Hemman, stå några Stenar ock ibland them en stor, hwilken en Man wid Namn Tore i Holm för 49 år sen upgrof ock fan under foten på samma Sten 2:ne stora Järnkulor, som ännu ther finnas ock ses, hwaruppå Mannen strax siuknade ock blef död.

Thessutan berätta wäl the gamble, at Spekeröd ock Ödsmåls Giäl hafwa warit ett Pastorat i forna tider, men när the äro skilda ock för hwad orsak skuld, har man intet kunnat upleta.

Kyrckoherdarnas antal i thetta Giället har man ej widare fådt än som följer:

Then 1:ste har warit Herr Töger.

Then 2:dre Herr Holger.

Then 3:die Herr Hans.

Then 4:de Herr Lars.

Then 5:te Herr Nils.

Then 6:te Herr Owe Tegner, som kommit til Pastoratet 1672 ock efter 7 års förlopp blefwit transporterad til Bro Pastorat 1679, theräst han dödde 1702, sen han thet Pastoratet förestådt i 23 år.

Then 7:de Herr Hindrich Tolsonius, som war ther Pastor från 1679 til 1699 i 20 år.

Then 8:de Herr Gabriel Benzonius, som fick Fulmackt 1700, ock uplät Pastoratet för ålderdoms Swaghet skuld 1719 åt sin Måg, nu warande Kyrckoherde Herr Lars Kierulf, dock lefde tils 1728, tå Herr Lars, som hade i sin Swärfaders lifstid allenast halfwa Pastoralierna, kom ther på at niuta alt ock lefwer än til Församlingens Nöije ock Upbyggelse.

6 Solbärga Giäl.

Thetta Pastorat, på Inland belägit, ock warit förr ett Præbende under Mastrand, i sal. Probstens Bagges ock thess Mågs sal. Mag. Joh. Carlbergs tid ifrån 1682 til 1726 består af 3:ne Socknar nemligen Solbärg Moderkyrckan: Giörlanda ock Hulta Annexer, som äro til Hemmantalen 126 efter Jorde-Boken; ty i Solbärg äro 60: I Giörlanda 40 ock i Hulta 26 hela Hemman. Thess gräntsor sträckia sig til Thorsby, Ytterby och Spekeröds Pastorater.

Prästegården i Jordeboken kallas Kålstorp ock är 3/4 Hemman, men har sedermera fådt til Augment 1/4 strax ther wid, som heter Lycke. Äncke-Sätet, som ligger i Hålta Sockn ock heter Hålta är 1/2 gård ock Capellans-Bostället ligger i Solbärga ock heter Tolleröd, är allenast 1/4 gård. Hwar af thetta Giäl har sitt Namn är intet godt at utgrunda: Ingen Uplysning har jag här om fådt, wet intet, om jag felar, (som ursäktas så i thetta som andra mål) at efter Solen, medelst the höga Bärgen ther i Giället, bärgas eller synes gå neder ther förr än annorstädes, thet fådt sitt Namn ther af.

Kyrckorna, sen Fred blef sidst 1720, äro satte i godt Stånd, men inga Märckwärdigheter har jag kunnat ärhålla hwarcken in- eller utom Kyrckorna, mer än hwad jag eljest hafft.

I Solbärga Sockn är ett mycket namnkunnigt Bärg Blåkullan benämndt, them Siöfarandom til stor Efterrättelse. Jämwäl en stor Insiö Ingetorpasiöen benämd på 15 famnar diup: Så äro ock här 3:ne kijlar (1) Löckebärgs kijlen, som går in til Hålta Sockn ock gården Löckebärg (2) Åseby kijlen går på norra Sidan om Blåkullan in til Åsebys land. (3) Walby kijlen löper i Land uti Bukten emellan Areröd ock Knafwerstad. I thenna kijlen berättas för al sanning, 12 Lass penningar i Danska tiderna blefwit på ijsen nedkiörde, ock har Sal. Gen. Gyllenkrok 1730 skickat tijt dykare tillika med Crono Betienter at thessa penningar upsöka, men af Mangel på Instrumenter fåfängt, dock skal tilfälle wara at tappa watnet ut. Thet säges ock at några Holländare i forna tider ther warit, som skulle få af höga öfwerheten 3000 dal. S:mt, ther the thesse penningar kunde upfiska, men efter them fattades Instrumenter, blef intet giordt, thet än göras kan ock synes böra göras genom dykare til hela Rijkets wälfärd, om ej på annat Sätt dock genom auction.

I Solbärga Sockn på samfält Marck emellan Kåröd ock Restad fins (1) öfwerst på ett tämmeligit högt ock slätt Bärg 2:ne så stora Stenrössier, then ena mot norr, then andra i söder, at the synas bestå af några 1000:de Lass runda eller trinna Stenar. (2) I söd-öst från foten af Norre Restad ned efter Bäcken från Byen, ther 11 rader Sten à 8 til 9 alnar emellan, bestående the mäste raderne hwarthera af 10 stora trinna Stenar, ock är ingen twifwel at ju så många warit också i the andra, ty Rummen stå ännu öpne. (3) På södra Sidan af thessa Rader står här ock ther några små Stenar på kant, men gifwa ingen särdeles figur. (4) wid södwästra foten af Bärget ligger en tämmelig Jordhög, Guldhög kallad, öfwerst uppå något gräfwen, hwilcken dock synes hafwa sitt Namn af kråke-guld, som uti Bärget fins. (5) En wacker Flock af Jordhögar, dels med höga Stenar kringsatte til åminnelse, at ther warit ett stort Fältslag, dels utan stenar, dels ock tämmeligen upgrafne.

Här i Giället har warit brukligt wid Likens utbärande utur huset, at man läsit Herrans Bön ock siungit en Psalm, hwarefter the lagt en Halmriska under Likkistan, then the efter Likets utfärd tändt Eld på ock tagit strax ut efter Liket, ock tå the sedt hwart ut Röken slagit, ha the falskeligen trodt, at ther ifrån skulle then döda ther näst komma. Hwilcken widskeppelse nu är igenom Pastorernas Nijt ock Flijt i Christendommens öfning (Gudi lof) utrotad.

Giörlanda Sockn, Annex under Solbärga, synes efter mitt ringa omdömme hafwa sitt Namn af ett giordt Land af ödesmarck, som tå war mer än stor ock wid. Är belägen ut med Landswägen, hwaräst wägen går til Mastrand wäster ut, til Giöteborg Sör ut ock til Uddewalla Norr ut.

Om Kyrckans tilstånd in- ock utom har jag intet kunnat få någon uplysning, hwarcken om Predike-Stol, Altare-Tafla eller klockor, hwarföre nödgas gå alt thetta förbi: Men hwad jag eljest har ock wet sielf, wil jag låta kunnogt blifwa. (1) är Ornewatn, en liten Siö, belägen på Ranekiärs grund. (2) Ålwatnet, något större på Jördals grund. (3) Holmewatnet dubbelt så stort, som the andra.

I thenna Giörlands Sockn fins ock en ö Ramsö benämd, strax wid Löföen, ock 1/8 Mil från Brattöen; Emellan thessa öjar äro åtskillige gode Hamnar för red-Skuter ock Båtar, men intet för stora Fartyg.

Wid Giörlands kyrcka ligger en Sten med en Ring rundt om, så stor som ett litet hus, hwilken säges hafwa blifwit tit slungad af en Jätte til at slå ned klockan med, hwilcken han intet kunde lida, särdeles tå man ringde. Sedan hafwa Siöfarande som farit från Giöteborg at hämta guld ock ädla Stenar, funnit samma Jätte på thet Ödelandet, hwilcken legat ock wärmt sig wid en Eld, men af ålder helt blind, ock tå the woro komne in til honom, har han frågat, om then gamble Biälle-koen än lefwer wid Giörlands kyrcka, tå hafwa the swarat: Ja, ock han: Ja så. Yttermera har han budit them, at en skulle räcka honom handen, at han måtte förnimma, om ther fans någon krafft hos Bohuslänningarna, hwarpå the hafwa tagit en stor Båtzhake, giordt then glödhet ock flytt honom, then han krammade ihop ock sade, at icke mycken krafft war öfrig hos them.

Then andra Annexan heter Hålta, belägen bättre up i Landet på Gulbringa Säterijs ägor, hwars Herre nu förtiden är Högwälborne Baron Herr Öfwerst-Lieutenanten Georg von Köhler, som thet ärfft efter sina sal. Föräldrar Herr Gen. Majoren von Köhler ock thess Fru Gyllenberg, dock sen han löst sina Syskon ut. Sagan om Gulbringa ock Tiufwe-kijl är thenna: Tå Drotning Margareta war rådande både öfwer Swerige ock Norrige, har hon under resan til Siös från Norrige mist en sin bästa ock största Gullring, ther hon låg i Tiufwe-kijl för motwind, ock efter hon ej kunde få then igen, kallade hon kijlen Tiufwe-kijlen: Men när hon war kommen til Gulbringa, som tå hade ett annat Namn, kom en ock brakte henne gulringen igen, tå hon sade: thenna Gården skal heta Gulbringa ock tu skalt få then bebo.

Här i thetta Giäl äro fuller åtskilliga wackra Fält, men intet genom något Fält-Slag (som witterligit är) märckwärdigt, undantagande then så kallade Warpewägen, belägen wid Restad i Hålta Sockn, på hwilcken Tract äro åtskillige Warp eller Stenrösior, efter 2:ne Brude-Skarar, the ther (som en del föregifwa) hwarannan mött, om Förträdet trätt ock hwar andra nedlagt. Andra åter säga, at ther stådt ett Fältslag, Skårbyslag kalladt, hwar om i Norska Chrönickan skrifwes.

The Kyrckoherdar man kunnat efterfråga af gambla Män, ha warit i thetta Pastoratet följande:

Then 1:ste Herr Arne, men på hwad tid, wet jag intet. Han blef ymckeligen mördad ock af daga tagen tillika med sin Hjelpe-Präst, Barn ock Broder, som war kommen at besökan, ock thet om Nattetid af 3:ne Skottar, the ther om wintertiden mot en afton kommo ock länte hus i nästa gård Brannehög benämd, gifwandes sig ut för Garfware-Gesäller: När the nu sutit en Stund på Qwällen ock frågat efter al ting, togo the sina knifwar ock slipade them, hwilket kom Gårdsfolcket i Brannehög underligit före, men tordes intet Ord nämna ej eller weste the hwad the ärnade göra. Om Natten sedan alla lagt sig ock woro insomnade, gingo the til Prästegården, ther the först grepo drängarna ock Pigorna ther the lågo ock dräpte them, sedan gingo the bröstgånges på Prästen Herr Arne, ther effter Hielpe-Prästen ock sidst en liten Jungfru, som under thetta Buller klef up i Skorstenen til at giömma sig, men blef funnen ock jämwäl mördad, utan afseende på hennes Rop, Suckan, Böner ock Tårar. Ther på gick Rofwet an på Penningar, Guld ock Silfwer, thet the förde bort i Prästens Släda på ijsen med Prästens egen häst åt Mastrandswägen, ock tå the kommo Mastrand förbi, sänckte the hästen med then uttömde Slädan ned under ijsen: Men innan the foro utur Prästegården, satte the Eld på honom. Tå Folcket i Socknen blef warse Elden, kommo the i flygande tilsammans ock tå lefde Hielpe-Prästen ännu, men orckade intet tala något, utan allenast tecknade med 3:ne sina finger, at ther warit 3 Mördare, hwilcka blefwo en tid ther efter i Mastrand på en krog rögde genom en liten Flicka, som under thenna Mordiska handelen låg i Prästegården them owetande på ugnen, ock fick nu höra på krogen, ther hon stod i en wrå wid dörren, huru then ene Mördaren sade til then andra: Drick min Bror, Herr Arnes penningar wara ännu. Flickan öpnar thetta för wärdinnan i huset, hon ger thet strax an hos Magistraten, som lät strax taga them fatt, tå the al ting bekände. The stodo sitt Straff på Brannehög, bestående ther i, at the stektes eller brändes lefwandes til döds, ock skal then ene Mördaren mäst jämrat sig ther öfwer, at han dräpte Jungfrun ock ej wille skona henne.

Thenna Herr Arnes Efterträdare hafwa warit Herr Rasmus.

Hr. Hans warit ock Probst öfwer Elfsyssel 1633.

Herr Frantz.

Prob. i Mastr. Hr. Mag. Fr. Bagge 1682 tils 1713.

Thess Måg Herr Mag. Johan Carlberg 1710 blef sal. Probstens Måg ock vice-Pastor ock från 1713 Ordinar. til 1724, tå han i Herranom afled.

Ock nu warande Kyrckoherde Herr Nils Hammarberg, sen 1726, hwilken har med heder satt thetta Pastoratet i godt Stånd.

7. Om Forssella Pastorat.

Thetta Giäll ligger i Fräkne-Härad, som synes ha fådt sitt Namn af Kong Frä, eller af thet fräcka ock stormodiga Folcket, ther fordom bodde, hwilcka så ofta the foro öfwer Giöta-Elfwen, wiste sig fräcke ock stålte, samt thess utan woro grymme ock arge mot hwar andra, så at then ene Broderen har intet skonat then andra, utan med yxa ock knif dräpit, hwarigenom the på andra-Sidan, om Giöta-Elf boende kallade thetta Land ock Län Gränafylcke, af thet myckan Rau eller Rof, som här skedde, hwar om Peder Clausson Undal, om Norriges Beskrifning p. 19.^[3]

Thet består af 4 Socknar, Moderkyrckan heter Forssella ock 3 Annexer Grinneröd, Liung ock Resteröd, alla af Sten nu effter sidsta kriget uplagade, ock satte i godt Stånd både innan ock utan, dock finnas på Altare-Taflorne och Predikestolarna inga Antiquiteter, utan allenast Skrifftenes Språk, icke eller på klockorna.

Hela Pastoratet innefattar 96 hela Hemman: Fossella 50: Resteröd 14: Liung 18 ock Grinneröd 12 Hemman, hwaribland inga Herregårdar äro utan allenast Boställen för Häradshöfdingen ock Officerare, samt några Gymnasii Hemman, jämte Ofri-frälse, äljest äro the alle Crone, ock Odels- eller Skatte-Hemman. Sal. Kyrckoherden Herr Anders Normark, har bland annat låtit mig weta, at up i Fiälbygden 1 Mil från Fossella kyrcka, synes rudera ock qwarlefwer effter ett Stenhus, thet han med sina ögon sedt, om någon af wärde ther bodt, wet han intet, men thet har han hördt, at sedermera under Krigs-tider, tå thet blefwit förstördt, ha röfware sig ther af betient, hälst ingen ther mer bodt, ock är Fiället, så wäl som hela Giället, med tiock Skog öfwerwuxit: Men thesse Röfware så wäl som huset, blef på thetta Sättet rögt: En Man ned från Siö-Sidan, som war tå bebodt, skulle gå öfwer Skogs-Fiället, til Hiertums Sockn; Men tå han kom up i Skogen, fick han se Spor effter ett Swin eller Galt uti Snöen, hwilket han tykte underligit wara, at slika Creatur kunde finnas så långt up i Fiället, fölgde altså Sporen efter til en In-Siö, strax ther wid, Galten hade druckit (hwar af samma Siö, än i dag kallas Galte-Watnet) ock tå han ther träffade Galten, for Galten tilbakars til sitt Bo ock Mannen effter, tils han fick se huset, tå han blef förskräckt ock med hast flydde hem, ock kungiorde thet för sina grannar, hwilka sammansatte sig ock gingo med hela Allmogen från Fossella kyrcka efter Predikan, at angripa thesse Röfware, the ther i förstonne wärjade sig manligen, men måste på sidstonne gifwa tapt, oaktadt the woro 16 Personer förutan en Präst, som the långt bort ifrån hade tagit til fånga, Presten slapp hem til sitt, men Röfwarne blefwo förde til Bahus ock sedan aflifwade. Thetta Sten-hus kallas än i dag Linjärns Kyrcka för Prästens skuld ock är huset belägit på ett litet Hemmans ägor, som sedan är ock optagit ock heter Linjärn.

Så är ock i Fossella på Gården Solbärgs-Ägor ett iholigt Bärg, innan til som en stor Sal, med en trång Ingång, at man måste krypa ther in, men sen man är inkommen, kan man gå helt rak i Bärget ock krypa ut wid andra ändan. I thetta Bärg som ock synes hafwa warit en Röfware-kula, finnes många Menniskjo-Ben ock andra diurs, them the ther i Bärget intagit ock dräpit. I Krigs-tider ha sedermera Folk hafft ther sitt gods förwaradt, sen Snapphanar blifwit ther ifrån förjagade. Hwaraf thesse Socknar hafwa sitt Namn kan ingen säga, utan går alt på gissning löst. Mig synes, at Fossella (på Danska Forsille) som ligger närmast af alla in til Uddewalla 3/4 Mil, har fådt sitt Namn af Foss öfwer Häller ock Berg, som ther många finnas: Risteröd af rista % skaka ock röd % Uprödning i Skogen, så at innan man fådt then Tracten, hwaräst kyrckan står ock the Gårdar omkring, ha the nog fådt skaka ock rödja.

Liung-Kyrcka har fådt sitt Namn utan twifwel af Liung-Marcken ther omkring, eller ock af kilen effter han ligger under Bergen wid Hälle ther afledne Härads-Höfdingen Sven Walborg bodt, i godt stilla Liung för Wästan ock Södwäst, som blåser starkaste.

Men Grinneröd kyrcka ha måtta fådt sitt namn, af en Man som het Grind % ett Led, som stänges igen för Åker ock Äng, ty med sådanna Namn blefwo Barnen fordom med wanära kallade, hwilken Grind rögdt up then Backen ock Dalen, at ther på sidstonne blifwit både kyrcka ock Byelag, ock sen kallat kyrckan Grinneröd.

Wid Risteröd är thetta märckwärdigt, at som thenna kyrckan sägs wara then äldsta här på orten, så ha Brudefolck från åtskillige orter farit til thenna kyrckan ock låtit sig wiga: Men en gång hände, at 2:ne Brude-Skarar mött hwar andra, tå the farit til kyrckan, ock som the ej welat wika för hwar andra, utan täflat om förträdet, ha the slagits så länge, at ingen kom undan med lifwet mer än Brudgummen på then ena Sidan ock Bruden på then andra, hwilcka strax beslöto at äkta hwar andra ock sig wiga låta, som skedde.

I thenna Sockn äro 2:ne Frälse-Hemman Ristenäs ock Tolleröd: Ristenäs säges tilförne hafwa warit Säterij, bebodt af en Dansk Adelsman wid Namn Börge Green Helvaderus, som upräknas bland the Danska af Adelig Familia 1536, tå Biskoparne i Dannemark blefwo afsatte, men mera har man intet här om, än thetta, at wid Gården Tålleröd, ligger ett stort Berg, til hwilcket intet mer finnes än en upgång, hwarpå i forna tider warit ett Kongl. Slott, hälst Murar ock qwarlefwer synas ther utaf ännu, ock Konungens Namn säges hafwa warit Kong Hacke, hwilcken, effter Berättelse, finnes wara begrafwen twärt öfwer ifrån Slottet uti ett högt Berg, som än i thenna dag kallas Hack-Åsen, warandes Grafwen omkring lagd med långa Gråstens-Hallar, samt en Hall uppå mycket lång, then ännu synas kan: Thenna har warit räknad ibland Jettarna ock mycket mäktig.

I thenna Sokn ligger ock thet härliga Odals-Hemman Anfasteröd benämdt, Regiments-Qwarter-Mästaren Herr Nils Skåro tilhörigt, på hwars Ägor finnes en stor trinn Jordhög, uparbetad med Mur rundt omkring, helt slätt uppå, hwaräst står en stor trin Sten 3 alnar hög ock 3 alnar tiock, dock mycket bränder. Utom Muren finnas 3:ne stycken större Stenar upsatte, men intet så mycket brände: Äfwen en Mur ther utom, jemwäl på Norre Sidan en Källa, som kallas Skåre kiälla; the gamle Förfäder ha berättat, at på thenna högden i Hedendommen, skolat the ther hafft Bränne-Offer til sina Afgudar, särdeles, som ther utföre wid Salt-Siön finnas mångfaldiga Grifftställen.

Förbemälte Regimentz-Qwarter-Mästaren har ock mig berättat, thet hans Farfader Christen Biörnsson Skåro, har om Sommartiden gådt uppå thenna högden wid Solenes nedergång, hafwande en Bok med sig, ther utur han siungit några Psalmer, hwar på the uti högen instämde med honom uti lika Sång på Tutte-Spel ock Munne-Ro, ock så snart han lyktade ock begynte å nyo, stämde the genast in med honom, tils en dräng kom kiörande Boskapen hem utur Marcken, tå han sade til honom: har tu hört något Spel, swarade han: ja ett wackert Spel ock Munne-Ro, hwarpå Spelet strax uphörde, också befalte honom gå sin wäg, gick sedan ock sång äntå en Stund, men fick intet höra mer af Spelet från högden.

I lika måtto skolat passerat uti Biörn Mårtenssons tid ungefär för 150 år sedan (hwilket skolat warit en Ätte-Gren af the stora Jettar, hälst lästen hwar öfwer han skolat hafft Skor, war mäst 1 aln lång samt thes Skiöld ock Hielm grufwelig stor) at Läns-Herren, ty så kallade the fordom Landshöfdingarna (ock thet rätteligen effter Länet) skickade til honom sin Skiött til at få något wildt: tå han fölgde med åt Skogen ock uppe uti ett högt Berg, som kallas Örne-kulla, träffade han fram på en Bergs-Pall, hwaräst låg en Berg-Smed ock sof, tå han winkade åt Skytten, hwarpå han genaste kom, at taga honom fast, hwarpå Skytten sade, bed Gud bewara Eder, han kastar Eder ut för Berget; men han war så förmäten, gick neder ock angriper honom med all Mackt, hwarpå han upgaf ett Anskri och bad at han wille wara af then godhet ock släppa honom, emedan han har qwinna ock 7 stycken Barn, försäkrandes, at ther han wille släppa honom, skulle han smidia för honom alt hwad han begiärte: allenast han wille ther til lägga Jern ock Stål på Bergs-klippan, tå arbetet strax skulle blifwa färdigt ock ligga på samma Platz: hwar effter han blef sen tilfrågad för hwem han smider? Swarade han för mina Cammerater; men tå han äntå intet wille släppa honom, sade han: hade jag min Udde-Hatt på, skulle tu intet taga mig ock ther tu intet släpper mig, skall aldrig någon af tin Släkt ock Efterkommande på Anfasteröd, komma til then förmögenhet som tu äst, utan altid aftaga, hwilket ock wärckeligen är skedt, som finnes af gamla Bref ock Handlingar, men alt oaktadt lät föra honom til Bahus i Fängelse, theräst han 3:die dagen effter, befans wara borto.

Thet berättas ock i förenämde Biörns tid, at 2:ne drängar hemma i Åker, skolat en Påska-Affton träffat på en Silfwergrufwa i Anfasteröds Skog, hwaräst Silfweret hängt såsom ijstappar, hwaraf the med en yxa slagit 2:ne stycken, ock när the kommo ifrån Skogen, gå the up ock wisa Silfret, som the bekommit, hwilket Biörn til sig tog, frågandes om the kunde finna igen samma Ställe, tå the swarade: ja, emedan the huggit Märcke i Skogen, hwarpå han befalte, at när the komma utur Kyrckan en Morgon, skulle the komma igen, tå han wille följa med them åt Skogen: Men om Morgonen tå thesse 2:ne Gåssar skulle gå åt kyrckan, löpande på Islägger, blefwo the borto uti en Wak, ock sedan har aldrig någon funnit thet Rummet mer igen. Här hos berättas, at en Cornet Herr Alexander Simingskiöld, hwars sal. Far war Häradshöfdinge ther på orten, är Ägare af Restenäs.

Grinneröds kyrcka S. Oluf kallad, war i Början så fattig, at enär hon war upbygd, fans ej at giöra dörrar utaf, utan Boskapen lopp in om Sommaren, hwilket bewekte folcket at ge til kyrckan, ock som månge seglade, tå the loffte något til thenna kyrckan, blefwo the i Nöden räddade, på Slutet blef thet en Offer-kyrcka från alla Orter, liksom Nödinge-kyrcka i Starckare-Giäll, så at hwar Midsommars dag öpnas Blocken af wederbörande Pastor ock Kyrcko-Inspector, hwar utur the nu i långliga tider fådt ansenligit til kyrckans Prydnad ock wid Makt hållande, så at hon ser nu bäst ut ock är rikaste bland alla i Giället, både i anseende til Tornet ock Kyrcke-Wallen med Brädes-Tak, dock minskas Offret Årligen, at icke gifwes helfften mot tilförenne, sen man wid alla visitationer, förekommit all Widskepelse.

The Pastores, som warit från Reformationen, äro följande, om hwilcka man dock liten eller ingen kundskap fådt, nemligen.

1. Herr Per, som predikat wid alla 4 kyrckorna ock gådt til fotz emillan them.
2. Herr Mårten.
3. Herr Per.
4. Herr Sören.
5. Herr Anders Wallin, som blef af sal. Kong Carl then XI:te benådad med Fullmakt på Bockenäs.
6. Herr Johan Gothenius, som blef ther effter Pastor 1680 ock lefde tils 1710.
7. Effter honom kom Kyrckoherden, Herr Andreas Normarck, som fick Fullmakt på Pastoratet, Året för thess Antecessors död 1709, utan twifwel genom cession ock accord, som wäl skedt på thet Sättet, at effter Herr Raphaël Nollerot ock Herr Pastor Normarck woro Swågrar, skulle Herr Kyrckoherden Normarck, som eljest hade Fullmakt på hela Giället, lemna Herr Raphaël Liung ock Grinneröds Annexer i thess Lifstid, hwar wid thet i många År så förblifwit i god Sämja ock kärlek, men när en af them dör, går thetta nu delade Pastoratet til en Man igen, hwilket snart lärer wisa sig, emedan Pastor Normarck är nyligen blefwen död 1744.

8. Om Tiörns Giäl på Inland.

Hwar af thetta Pastoratet eller Giäl har sitt Namn kan man ej rätt weta. Sal. Biskop Svedbergs Son Herr Adsessoren Immanuel Svedenborg kallar thet^[4] på latin Cornia utaf kärr på Swänska eljest Måse, Morass, emedan en stor Myckenhet ibland Bärgen finnas ther af: Men sal. Probsten Mag. Michaël Kock, war i then Tanckan, at, effter Pastoratet intet kallas Kärn, utan Tiörn, thet tå hade fådt sitt Namn af törna eller tiörna thet är stussa, på latin tornare, på Frantzöska retourner, hälst emedan i thet Giället, som ligger ut wid Mastrands wilda Haf mer än många Skepp i Storm törna ock stöta på Skiären ther omkring, at the offta gå under ock bli borta, thet man alla Tijder hördt ock spordt, så at Tiörn, effter mitt omdömme, synes rättare ther af hafwa fådt sitt Namn, eller ock af Tiur, som på Bahuslänska kallas Tiör, emedan på Tiörn är ett mäkta fett Land, som är rikt på Ängar ock godt Bete, tit man släpt Tiörar ock Boskap i förstonne, innan Landet blef bebodt: Eljest är kiör på Danska äfwen thet samma, som ett Wal eller ett wäljande, ty kan hända at folcket i Början utwalt thenna Ö sig til Boställe, så för thess skiöna Fiske, som Mul-Bete, tå thet borde skrifwas med k. kiörn i thet Stället för Tiörn med T.

I detta Giäl äro 3:ne kyrckor, alla af Sten. Moderkyrckan kallas Stenkyrcka, af the Stenar, som effter Påwisk dickt, säges blefwit flytta ifrån Heåsbacka om Natte-tijd, ther man ärnat först bygga kyrckan. Annexan Walla af the 2:ne Bärgen, them hon står emellan liksom 2:ne wallar. Then andra heter Klöfdal, utan twifwel af klifwa, hälst man måste så godt som klifwa upföre til thenna kyrckan på then ena sidan ock är dalen på then andra.

Alla thessa 3 kyrckorna hafwa warit fordom bygde i Catholiska Tider, effter the tå hade Medel-balck, eller Mellan-Mur med ett litet gap, som nu wid kyrckornas Reparationer äro, effter nya maneret, mäst borttagne.

Man finner Rudera eller Qwarlefwor af en kyrcka, som kallades Wår-Frue-Kyrcka effter Christi Moder Maria: Men emedan hon war förlijten åt Församlingen, som årligen tiltog, blef Stenkyrckan på Tyffts ett Odals Hemmans ock Prästegårds-Ägor, i Stället till Moderkyrka upbygd.

Eljest finnas många Teckn effter Kloster, som ther warit: Såsom på Prästegårdens utmarck är ett högt Bärg, Swalebärget kalladt, theräst synes Liknelse, effter en stor Bygnad ock Mur: Likaledes på ett annat Bärg Borgaren, in wid Prä-gården, är teckn till större Mur, hwar wid ock warit ett Torg, som ännu synes, theräst wardt hållit Marcknad, til thess then blef afklagad af Prästen för thet the resandes ock Marcknads-Folcketz hästar giorde Skada på hans Äng jämte föröfwad Swordom, Fylleri ock Slags-Mål.

Så synes ock ha warit ett annat Kloster för Kiölröd på ett Bärg Kane-fiäll, jämwäl ett emellan Olsby ock Kibene i utmarcken, som öfwermåttan wäl har warit befäst ock kallas än i dag Slottet, på hwilket man säger ock warit ett kloster.

I alla Socknarna finner man intet stort, som märckwärdigt wara kan, mer än i Walla, undantagandes at på Altare-Taflan i Stenkyrckan står: Die Michaëlis A:o 613, är then förfärdigad, hwilket dock bör förstås 1613, hälst Christendommen ej inbraktes förn 1200. På Tiörn i Walla Sockn ock Räfsals Kalfhage 200 Steg från Öreskijle står en Sten 5 alnar lång tillika med 5 andra Stenar i Rad, hwar på finnas thessa Runor:

ᛁᚿᛅᚱᛁᚦᚢᛚᚠᛋ᛫ ᛋᛚᚾᛁᚿᚾᛦ᛫

Men i Walla är then namnkunnige Herregården Sundzby belägen på then lilla Öen Miörn, hwilcken ligger just emellan Tiörn ock Orost ock med en Bro bindes tilhopa med Tiörn, så at Sundzby synes af thetta Sund fådt sitt Namn, har warit först funderadt af en wid Namn Lars Olsson, hwilcken hade bygt the husen, som sidst brändes up, har warit sal. Fru Margareta Hvitfelt tilhörig, ther hon bodde, ock ägde thessutan then skiöna Herregården Åby på Sotenäs i Sunnerwijkan, them thenna sal. Frun skänckte til then studerande ungdommen af Bahus-Län wid Giöteborgs-Gymnasium, hälst hon war af ett ädelt Sinne, gifmild, en from ock gudfruktig Siäl, hwars dygdädle Namn blir i Åminnelse med alla Rättfärdigas, så länge Sundsby ock Åby står ock warar, i ty hon, som war af Gud wälsignad med mycket godt, icke allenast i lefwandes lifwe wiste sig, såsom en rätt Christi Efterföljerska, hafwa then rätta Trona, wisandes sig lefwande i allehanda Kärleks- ock Barmhertighets wärck, i thet hon icke allenast gaf til Walla kyrcka en Altare-Tafla A:o 1663, hwar på thessa Orden, utom Skrifftenes Språk, stå skrefne: Gud til Aere oc Kirchen til beprydelse hafuer Erlig oc welbyrdig Fru, Fru Margarete Hvitfeld S. Thomas Dyris til Sundzby oc Aabye Gaarde förärit denne Altare-Tafuel til Walla Kirche paa Tiörn, saa oc ladit den stoffere paa sin egen bekostning Anno 1663. Utan ock effter hon har ther sin upmurade Graf, gaf hon til thess wid Makt hållande wissa Medel årligen af ett Odals-Hemman under Sundsby, öfre Bråland benämndt i Walla Sockn, som widare kan ses af sielfwa Testamentet, hwilcket thenna berömwärda Christeliga Frun, effter hon dödde Man- ock Barnlös, giorde 20 år före sin död, på thess sal. Sons Iwer Dyres upmuntran, tå han dödde i Montpeiller i Franckerijke 1663, thet jag inhämtat af sal. Probstens Hr. Anders Hartvichs härliga trykte Lijk-Predikan öfwer honom på Tiörn A:o 1665, tå hans Andelösa Lekamen, från Franckerijke hemförd, blef med stor Pomp begrafwen uti Walla kyrcka af förbemälte Probst ock tå warande Kyrckoherde på Tiörn, i hwilckens tryckte Lijk-Predikan under Titel: Speculum Mortis, ibland andra Graf-Skrifter, thenna följande ock läsas kan, then jag til åminnelse här jämte welat ock bordt inrycka.

I
DYRÆVS Denascens
Siste viator & salue:
Non erit mora longa
Hoc licebit, perlecto Marmore, curras.
IVARVS
Vnicus Matris Filius superstes.
Musarum dulce delicium.
Patriae illustre decus.
Nobilitatis flos fulgidus:
Stemmate illustris, virtute nobilis.

DYRÆOR VM & HVITFELDOR VM

Titulis generosus autis
Haereditarius de Sundsby & Aabye
A. C. MDCXLIV. XI. Novemb.

Natus

Post jacta, sub priuati Magistri cura, fideliter Religionis & utriusque linguae fundamenta in Regia & equestri Academia Sorana, liberalioribus & equestribus instructus artibus.

Tandem

Batauia, Anglia & Galliis lustratis
A. C. MDCLXIII Montpelier Gallorum
XIV Aug. denatus.
Quicquid habuit mortalis molis in hac tumba locavit.
Ipse sedes petens perennitatis.
Summum ac solum Viduae Matris desiderium

I

Nuc viator, quòlubet
Et hujus vt ossa molliter cubent, precare:
Tu autem post mortem, suaviter vt dormias,

Vigila.

II.

DYRÆVS RENASCENS.

Quem mors, Dyræus credis periisse, reuixit, Extumulo eripuit candida fama Virum.
Non periit: Sed lætus agens de morte triumphum
In veram Patriam coelicolum rediit.
Ast cinis illius terrena sede quiescit:
Heu! quantum claudit vilis arena bonum.
Sit caro mortalis tibi, mors obnoxia, virtus

Inclyta sed tumulo respuit occulier.

In coelis viuit Dyræus; viuet apud nos
In terris Dyræei fama perennis erit.
Affectus & doloris
contestandae ergo, suiq; erigendi caussa
P.
Christ. Erici Brun, Nobilissimi
p. m. Ivaro Dyraeo quondam
à studiis.

Thenna sin trogna Præceptor har thenna unga sal. Herren, oaktadt han dödde på sitt 19 år, under sin Siukdom i Franckerjke påtänckt ibland andra ock bedt sin Hof-Mästare Doctor Hans Blichfeld, tå han låg på sin Sotesäng:

1. At hans kära Moder wille stiffta en del af sitt gods eller en summa Pengar, huru många henne sielf bäst syntes, hwar af Räntan kunde gifwas årligen, til några fattige Scholæ-Barn ock studerande Ungdom i Bahus-Län, efter hennes död, henne ock honom til en äwig åminnelse.

2. At hon wille gifwa til the fattiga ock husarma 300 Riksdaler för ett Löffte, som han hade giordt i Siönöd.

3. At hans Moder wille gifwa ock betala hans Håf-Mästare Doct. Blichfeld 2000 Riksdal. i discretion för thess stora Omak, Flit ock Trohet han honom hade bewist, på hans Utländske Resor.

4. At hon ock änteligen wille betäncka Sockne-Prästen Herr Anders Hertvichsson. Item hans förra Præceptor, Herr Christen Erichsson Brun samt Torckel Christensson ock andra, som något godt af honom kunde hafwa förtient ock thet effter hennes eget godtfinnande.

Si! thetta är grunden ock orsaken til thetta hugneliga ock berömwärda Hvitfeldtska Testamente ock Stipendium, thet jag, til Tacksamhets Teckn på mina Söners wägnar, som thet nu i 4 år, mig til hielp, åtniutit, funnit nödigt här införa ock tillika med sal. Kong Carl XI:tes Höglofl. i Åminnelse, ther å giorde Stadfästelse-Bref, til allas Efterrättelse kundgöra.

WI CARL med Guds Nåde, Sweriges Giöthes och Wändes Konung och Arf-Förste, Storförste til Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Lifland, Carelen, Brehmen, Werden, Stetin, Pommern, Cassuben, och Wenden, Förste til Rügen, Herre öfwer Ingermanland och Wissmar, så ock Pfaltz-Grefwe wid Rhein i Beyern til Gülich och Bergen Hertig ꝛc. Giöre witterligit, at oss hafwer wår tro-Undersåte, oss Älskelige Ädel ock Wälbördig Fru Margareta Hwitfeldt Sahl. Thomas Dyris til Sundby och Åby, förmedelst en Verificerat och trowärdig Copias öfwersändande af et Testaments bref daterat på Sundby den 22 Januarii uti innewarande åhr Underdånigst tilkänna gifwit, huru såsom hon, warandes nu mera utan några Lifs-Arfwingar, af Christeligit upsåt, så ock på särdeles Conditioner är worden förorsakad, at Testamentera begge sina Hufwud-Sätegårdar, Sundby och Åby med theras underliggande Gods til wårt Gymnasium uti Giötheborg, underdånigst anhållandes, at wi bemälte hennes gjorda Testamente nådigst wille confirmera och bekräffta, såsom thet här efter ord ifrån ord lika lydande med sjelfwa originalet finnes beskrifwit och uprepat.

Jag Margreta Hwitfeldt, S. Thomas Dyris til Sundzby og Aaby gaarde, udi dette mitt udgifne bref kendis og witterligit gör för alle, at efter som ded hafwer behaget den allerhöijeste Gud, hwis magt wi äre alle undergifne, med et Christeligt, nådeligt og megit sal:t skilsmässe, fra denne eländige werlden og grådedahl at bortkalde min eingste og allerkierista nu Sal. Sön Ehrlig og Wälb. Ifwer Dyre til Sundbye oc Aabye gaarde, oc ingen widere Lifsarfwinge er mig efterladt: alt saa hafwer jag nu med fri wilje oc welberaad hue oc sind, saa oc efter min Sal. Söns egen begieringe i sit yderste til Guds ehre og hans Christen menigheds opbyggelse, udi min lefwende lifwe, som jeg efter min död wil hafwe u-igenkaldelig holdit oc efterkommit fra mig og mine Erfwinger födde eller vfödde bortgifwit og förärit twenne mine Hufwud-Gaarde, nemligen Sundzbye gaard liggende udi Walle Sogn paa Tiören udi Bahus-Lähn, med dess tilliggende Afwelgaarder, Agger og Dybholt med alt andet tilliggende godz oc egendome; Den anden Abye-Gaard, liggendis i Syndewigen og i Bahus-Lähn i Tossene Sogn, samt alt det jordegodz og egendome til bemelte tionde Säthegaarde, det waere sig udi Agger og Agn, Skamr og marck, Fiske-wand og Faegang, waat og tört, lute og lunde steder, Oer, Holmer, og Strandsittne, i hwad nafn det är eller ware kand, aldeles intet undantagendis, udi naagon maadir, såsom nu der til ligger oc af Arrildz tid fölgit hafwer og mig ännu fölger til Hans Kongl. Mayst:s Academie eller Gymnasio udi Götheborg og til den studerende Ungdom af Bahus-Lähn, som daerwid ynskelig og Christelig information udi boglige konster kunde fruchtbarlig opdragis, detz underholning oc befordring, saa at den studirende ungdom af Bahus-Lähn, som til bem:te Gothenborgs Gymnasium försändis, operturberet, at nyde sin fri underholdning af samme godz og aldrig til noget andet brug, hwerken af den ene eller den andre i hue det waere kunde än til förbemälte studerendis Ungdoms önskelige Information at förwaendis. Anseendis här med först og för alle ting Guds Gudomelige Nafns ähre, og den nytte, som der paa kunde följe til Guds kyrkies opbyggelse og Fädernes-Lands ornament og prydelse, här hoes wil jeg gifwe förstaet og ment, at saa lenge Gud wilde mig lifwet förvnde här paa jorden, wil jeg sjelfwer waere bem:te gaarder og godz med alt dess tilliggende Ägendome, som föreskrifwit aer, haer efter som til förn mechtig og raadig i alle mader vförment at nyde og bruge, saasom maelt aer. Men efter min dödh fritt uden naagens paatale, ware sig frynd eller frende, eller hue det ware kand, at komme til den brug jag det hengifwet oc föraehwit hafwer, og der som Gudh wed den timmelige dödh wil hädankalde migh, förr aen jag mine bortskyldige gjeld oprichtig udi lefwendes lifwe, kand efter min öndske og begaering betale og clarere, daa min fullmächtige paa de tider som jeg sjelfwer medels jeg lefwer, der til hafwer förordnit og betrodt, at hafwa bem:te Hofwet-Gaarder og detz vnderliggende godz og egendomb udi förwaltning in til samme min bortskyldige gjeld efter richtige og clare bewiser, obligationer og Regenskaber af bem:te Hofwet-Gaarders oc underliggende godzetz Aarlige inkomster blifwer betalt og richtigt clareret, og sedan saa lenge hvn lefwer min dödh (om han det begaerer) fram för naagon anden bem:te gaarder og gods at förwalte för sin tilbörlige og wisse afgift efter saede gaardernes og jordebögernis Taxter, som dhe af mig under egen hand og Segel skal blifwe efterladt. Og saasom Renterne oc intrader af ofwanbe:mte gaarder, jordegodz oc ejendom kunde förslage aahrlig til 30 personers underholdning eller inneligens mehr, aer det mitt Gudelige försedt og alfwarlige begiering, at efter min dödh maatte förordineris udi förbem:te Gymnasio itt libera Menia til samme 30 Skole-Personer, som sjelfwe ringa medler hafwer, oc duchtige kunde kjendis til god optuchtelse, deris fri underholdning, anten det kunde ske udi en af Professorernis huse, saasom en Oeconomie eller hos naagon anden, som Hans Kongl. May:st sjelf baest wille dispensere, at med ungdomen, som til dess benaadning blef administrerit, kunde dess baedre hafwis god inspection baade udi Laerdom og optuchtelse og höfwiske seder. Og efter saasom förbem:te Sundby oc Aabye Hofwid gaarder med tilligende bönder og egendom, waere hwad oc hwar det waere kand, ere beliggende udi Bahus-Laehn og Wigen; daa wille jeg at disse 30 Personer det minste 15 af Elfwe-Syssels Proust i her udi Bahus-Laehn, som aen ligger under Giötheborgs Superintendentia og förnemligen ibland disse föreskrefne 15 Personer af Elfwe-Syssels Prosteriers born haer paa Tiören, så wel som Praesternis Born paa Sondenaes, hwer Aaby gaard ligger, en efter anden, så laenge de findes, at frequentere Scholen eller Gymnasium i Gothenborg, og der kan waere god förhobning om dennem, fraem för andre, samme fri oppehold af ofwanbem:te Sundby og Aaby gaarders og des tilhörende jordegodzitz Raente efter min dödh saasom et ewinderligit Stipendium en hwer sine wisse aehtninger, at maa nyde og behaalde, förhobendis vtwifwelbarligen, som för Gud at sware samme Godz med detz intrader oc Raenter at förblifwe under Hans Kongl. Mayst:s Nådigste protection oc icke til naagon anden brug aen som det af mig udi min lefwendis lifwe förordnit aer oc efter min dödh wil hafwe oryggeliger haaldit, aenten at selges, förbytes, hemwendis eller i naagen anden maade perturberis, saa oc af mine efterlefwende Arfwinger (om naagon der paa efter min dödh wilde thale eller kunde hafwe der udi naaget at sige) förblifwe v-igenkaldit, saasom det haer af efter Norriges Loug bortgifwit oc Testementeret aer. Jeg wil og icke hafwe udi dette mitt obne bref förbigaat, at aerhindre mig mine löfter oc tilsagu, Jeg nogle mine oc min S. Söns gamble troe tjenere gjordt hafwer, som min S. Sön ock saa udi sitt Testamente oc paa sit endeligt af mig hafwer waerit begaerende, efter som jeg hafwer belofwit nogle af dennem frihed paa wiss gaarder, jeg dennem efter min dödh hafwer bebrefwit deris Lifztid, men naer de med döden afgaar, da samme gaarder, at wige til det brug jeg dennem lige med det andet mit godz hengifwit hafwer, wil derför til denne brug hafwe mig fem af mine fri oc Frelse-Gaarder förbeholden, hwar jeg paa mit godz tyckes kan waere belaegligit för dennem, og skal de som samme gaarder warder meddelt efter mine meddelte brefwers förmaeldning til en hwar udi serdeleshed, som jeg samme gaarder vnde wil og nyde dennem efter min dödh deris Lifztid qwitt oc fri för alle og en hwers tiltale, som förskrifwit aer, og efter som jeg hafwer en begrafwelse-Stedh, som ieg hafwer ladit opbygge paa min egen bekostning wed min Sogne-Kyrkja Walla paa Tiörn för min Sahl. Hosbund, mig og mine börn, hwilken aend och den aer wid macht, og så länge Gudh mig lifwet sparar, skal wel wid macht blifwe; men efter min dödh kunde förfalde, der som der med icke blef god Inspection og tilsyn, daa hafwer jeg för nogle aar seden, efter min S. Mans dödh, til samme begrafwelsis Stedh, at holde wid macht, föraehrit og gifwit en min Odelsgaard neml. Öfre Bralandh paa Tiörn vdi Walla Sogn, at hwis Raente af samme Gardh Aarligen vdgifwis, skal waere perpetuiret til samme begraefwelsis Stedh, nytte og reparation: Men hwis saa sker at raenten der af Aarligen kunde belöbe sig mere aen graf-Staedens wedhlige holdelse kunde behöfwe, daa det öfwerblefne icke til naaget andet brug, at anwaendis, men til bem:te min Sogne-kyrkies nödwaendig nytte og brug efter mitt förrige der paa vdgifne brefz Indelse dat. d. 18 Oct. Aar 1654. Hwer med og saa föreskrifne min fullmaechtig skal hafwe god inseende, at al ting liglig og wehl blifwer disponerit, haer hos wil jeg hafwe förholdit, at de fattige bönder, som godzet besidder efter min dödh, icke blifwer turberit og beswaerit med vsedwanlige paalegger eller arbeyde mehre aen förnödin gjöris til gaarderne og gaardens aflinger at holde wid lige, möget mindre, at gjöres laan af dennem til nogen anden medh arbeyd, skjutzferd, eller andet vtilbörlige af dennem, som godzet efter min dödh kunde förwalte, saa oc at dess tilliggende Skouffe icke til v-plicht blifwer förhugget eller ruinerit efter som hidan til og saa lenge jag lefwer, hafwer og wild holde den i god upsicht. Will jeg og her hos hafwe förordnit Aarligen efter min dödh til hwar Juhle aften wid Hofwidgaard Sundby og Aaby skal til de husarme og synnerligen til dennem som vdi de Praestegjeld findis, som gaarderne vdi ligger af Fulmaechtige Trediwe Riksdal. udi rede penninge nedbytis og delis, og Fullmechtigen derföre quitteris udi sines Regenskaber, og haer med omgaas som hand för Gudhi wild paa den ydderste dag försware, og der som nogen efter min dödh wille lade sig finde waere sig slecht eller frende arfwinger, Odelsmand eller hwem andre det waere kand, som denne min vdgifne Gafwe-bref, eller nogon af disse inforde poster, som jeg til Guds Nafns aere og hans Christens Menighedz opbyggelse og forfraemelse hafwer troligen menet, wilde förkrenke oc til inted gjöre, dennem skall Gudh röra med sin wredis hand haer timmelig oc hafwe sig sin förtjenste Löhn efter Gudz raettfärdiges wredis domb ewinderlig at förwaente.

At jeg alle disse föreskrifne poster oc puncter, som haer udi dette mitt bref aer infördt, efter min dödh vryggeligen og vgenkaldeligen af mine öfwerlefwede Arfwinger, Odelsmend eller hwem det waere kand, wil hafwe holdit og dette af mig vnderskrefwen saa at waere giordt og slutet som föreskrefwit staar, hafwer Jeg til dess ydermehre försichring dette med egen hand stadfaest oc mitt sedwanlige Adeligt Signet bekraeftet, saa og megit wenligen ombedit Hans Kongl. Maysts Throe Maend og Wael bestaelter, Ofwerster dhe Högaedle, Waelborne og Manhaftige Herr Rutger von Askenberg, til Holme og Stenigör og Herr Swend Rank til Bömierberg oc Marberg med mig til witterlighed at vnderskrifwe oc försegle. Datum Sundszbye d. 22 Januarii Aar Itt Tusend Sexhundret Tressindzkjufwe og fire.

Margareta Hvittfeldt.
S. Thomas Dyris egen hand. Swen Rank.
Rutger von Aschenberg. Öfw. til Fot. SÅsom wi förthenskuld icke annat kunne afse än at hon Fru Margareta Hvittfeldt, af ett Gudeligit betänkande, samt Christeligit upsåt, til at befordra den studerande Ungdomen, uti förberörde wårt Gymnasio, så wäl som af et friwilligt mod och hjertelag förberörde Testamente skall hafwa stifftat och inrättadt: Så hafwe wi så mycket större orsak sådant med nåde förmärka och henne therföre berömma, samt ock thet samma i nåder confirmera och bekräffta; efter som ock wi i krafft af thetta wårt öpna bref förberörde Testamente, såsom thet til alla sina clausuler föreskrifwit står, här med nådigst confirmera och bekräffta, jämwäl ock thet samma aldeles til the usus, som hon thet destinerat, wele maintinera och handhafwa emot alla them, som nu eller framdeles effter hennes död något therpå hafwa at prætendera, örka och åtala. Hwilket alle som wederbör och för wår skuld wele och skola gjöra och låta, hafwe sig hörsammeligen at effterrätta. Til yttermera wisso hafwe wi thetta med wårt Kongl. Secrets witterliga underhängande så ock wår Högtärade Älskelige k. Fru Moders, samt andre wåre och wårt Rikes respective Förmyndares och Regerings underskrifft bekräfta låtit. Gifwit uppå wårt Kongl. Resid. Slott Stockholm then tjugonde Augusti År Et Tusend Sexhundrade på thet Sextionde Fjerde.

Hedevig Eleonora
(L. S.)

Per Brahe, Grefwe Til Wisingsborg, S. R. Drotzet.

C. G. Wrangel. S. R. Marsk.

Gustaf Otto Stenbock, S. R. Admiral. Magnus Gabriel de la Gardie, S. R. Cantzler.

Gustavus Bondhe. S. R. Skattmäst.

Daniel Brehmer.

Thetta Testamente, hwars Ränta är årligen 3429 dal. 10 1/2 öre S:mt, blef, effter sal. Kong Carl XI:tes nådige wilia ock Befalning, wid Reductions Tijden 1694 sålunda förandrat, at 998 dal. 18 öre 23 p:gar skulle höra Cronan til, af thessa Hemmans Räntor, men af Kongelig Benådning delas ut til Stiktets studerande Ungdom på Gymnasio, dock så, at Bahus-Läns Barn, som äro Gymnasister, skulle niuta thet mästa ock öfriga nemligen 2430 dal. 23 öre 13 p;gar, ock the andre i Stiktet allenast the förbemälte 998 dal. S:mt, hwar wid the fattigaste, som äro qwicka ock falne til studier skulle mäst ihogkommas ock hielpas.

Nu som Testatricis mening, aldrig warit annan, än, at Bahus-Läns Barn, skulle allenast wara delaktige här af thetta Stipendio: ty ansökes i underdånighet, at wid Hvitfeldtska Stipendium, som är Bohuus-Länske Ungdommen wid Götheborgs Schola och Gymnasium förlänt måtte följande rettelser i Nåder skie.

1:mo At Bohuus-Lähnska Ungdommen må niuta hela Testamentz Summan, och sålunda de Reducerade Räntor komma i sin retta Natur igen, som the af Sal. Fru Hwitfeldt donerade och af Kongl. Maj:t först Confirmerade äro, så at inga andra än Bohuus-Länske Barnen måge ther af delaktige blifwa, och thet rundeligare än hit in til skiedt.

2:do At sielfwa utdelningen Stipendiaterne aldeles effter Testamentets Bokstafweliga mening, utan wrängande och förwändande må skie, och således Testamentets egenteliga innehåld exeqverat warda, utan påtwingande af Besparings Cassor, och dylikt, som Testatricis mening aldrig warit.

3:tio At et Exemplar af Gymnasii Räkningen och Förteckningen på Stipendiaterne årligen må ingifwas wid Lag-Mans Tinget; på det wissa deputerade en eller flere af hwarje Stånd i Lähnet, måge them få öfwerse, och de icke blifwa för Lähnets Inwånare så hemligen håldne, som hit til skiedt, utan hwarje år skiärskodas, huru wida Barnen skiedt rätt eller ej.

4:to At Lag-Mannen i Lähnet må niuta 1673 och 1684 års Kongl. Resolutioner til godo, på det han til följe af 2 § i 1673 års Confirmation, må så mycket bättre hafwa disposition öfwer Godsen, och så wäl om deras Conservation som Räntornas retta administration wederbörlig försorg draga, hwilket eljest omöjeligen kan skie.

5:to Borde ingen annan wara Gymnasii Bokhållare, som likwist niuter årligen 100:de dal. S:mt. af thesse Räntor, utan then äldste ock snällaste Gymnasist af Bahus-Länningarne, på thet han kunde ha något samladt til Resan åt Academien.

6:to Bägge Säterijen Åby och Sundsby borde arrenderas bort til then mästbiudande ock af the arrende penningar löna Gymnasii Fogden ock ge honom the 300 dal. S:mt samt Lag-Mannen äfwen så mycket för sitt Beswär ock tilsyn at alt går riktigt til, skolandes Lag-Mannen ock Gymnasii Fogden wara the närmaste at få arrendera Sätesgårdarna, men intet under 600 dal. S:mt hwar gård, hälst the få för Städslor ock Skifften vtom gårdsens Afwel ansenligt ock sen innehålle 300 dal- S:mt för hwar gård, så at för bägge gifwes 600 dal. S:mt, som tillika med the årlige Räntorna böra wid stipendii distribution betalte blifwa.

I förbemälte Walla Kyrcka fins en wacker Predike-Stol, then Norriges Rijkes Cantzler Herr Anders Gren ock thes Fru Mette Grubbe förärt 1600, emedan bägges Namn stå skrefne på Predike-Stolen, som sedermera af thenna goda Fru Marg. Hvitfeldt 1664 är blefwen utstofferad ock förnyad.

Thess utan fins i Choret förenämde Cantzlers Graf ock Lijksten, på hwilcken står: Her under ligger begrafwen Erlig oc Welbyrdig Mand Anders Gren til Sundzbye, Norriges Riges Cantzler, som heden sof udi Herren den 28 Apr. 1614 udi hans alders aar 64. Item her under ligger begrafven Erlig oc Welbyrdig Frue, Fru Mette Grubbe &c. Framför Choret i thenna Walla kyrcka är en rund grundmurad Graf med Torn uppå, ther i sal. Thomas Dyre, thess Dygdädla Fru ock Barn ligga begrafne, som kan ses af följande Inscriptioner på theras Lijkkistor:

Her under ligger begrafven Erlig oc welbyrdig Mand Thomas Dyre till Syndzbye Kongl. May. Befalningsmand öfver Drachzmarckz Closters Lehn i Norrige, som heden sof udi Herren den 13 Sept. 1651 udi hans alders aar 46. Gud gifve hanom en glaedelig oc aerefuld opstandelse med alle Guds utwalde.

På Fru Marg. Hvitfeldts Lijkkista står thenna Skrifft!

Her under hviler Erlig oc welbyrdig Frue, salig hos Gud Fru Margrette Hvitfeldt, S. Thomas Dyris til Sundsbye, som war Erlige oc Welbyrdige Mand S. Hertwig Hwitfeld til Rammergaard oc Erlig oc welbyrdig S. Frue Bente Schack til Schielbred deris daater, som war foed paa Schielbred den 5 Nov. Anno 1608 oc blef af Herren henkalled paa Sundsbye den 16 Nov. A:o 1683 udi hendis 75 aar. Gud gifve hende med alle troende Christne oc Guds udwalde en glaedelig oc aerefuld opstandelse paa den yderste Domedag. Amen.

På the 2:ne Sönernes Lijkkistor står så:

Her under hwiler Erlig oc welbyrdig Hertwig Dyre, salig med Gud, som war Erlig oc welbyrdig Mand Tommis Dyre til Syndsbye oc Erlig oc welbyrdig Fru Margrette Hwitfeld deris son, war foed paa Syndsbye, der man skref 1638 den 9 Marti, oc hafver Gud igien kaldet hanom af den elendige werlden til sit ewige Riges Herlighed oc Glaede her i Lund i Skond, der man skref 1646 den 31 Oct. Han hafde her i werden JA 8 aar, 7 maaneder oc 3 uger. Gud gifve hanom med alle Guds udwalde en glaedelig oc aerefuld opstandelse.

På Ifwar Dyres står så:

Her under hviler Erlig oc welbyrdig unge Mand nu salig Ifwer Dyre til Sundsbye ob Aabye gaarde, som war Erlig oc welbyrdig Mand, S. Tomas Dyre til Syndsbye oc Erlig oc welb. Frue, Fru Margrette Hvitfeld til Schielbred deris Son, var född paa Agger, den 11 Nov 1644 oc blef af Herren henkaldet til Montpellier i Franckerike den 14 Aug. 1663, der hand hade lefvadt her i werden udi 18 aar, 9 maaneder oc 3 dager. Gud gifve hanom med alle Troe Christne oc Guds udwalde en glaedelig oc aerefuld opstandelse paa den yderste domedag.

På theras enda Doters Lijkkista står så:

Her under ligger begrafven Erlig oc welbyrdig Jomfru Bente Dyre, welb.  Tomas Dyris oc Fru Margrette Hwitfelds daater, war föd paa Syndsbye, den 11 Febr. 1636 oc blef af Herren henkaldet den 29 dito. Gud gifve hende en glaedelig oc ærefuld opstandelse.

Utom thetta Herskap ock Herregård Sundsby, har ock fordom warit i Stenkyrcke Sockn ett Säterij wid Namn Olsnäs, tilhörig en Dansk Adelig Familia kallad Månschiöld, hwilcken nu är kommen uti Bonde-Ståndet ock förlorat sina Privilegier.

Tiörns Giäl består af 150 hela Hemman, ther ibland Prästegården är ett helt, Herregården Sundsby med underliggande Tönnewijk, Åker ock Diuphålt äro 3 Hemman: Äncke-Sätet Sätlebo ett helt: fast thet är slätt: Capellans-Bostället Hållebåck och ett helt: Klockare-Bostället Öne 1/4 ding: Annexe-Hemman äro Kråkedal 1/2: Mellanröd 1/2: Hanekollan 1/4: Grinneröd 1/2: Rafnebärg 1/4: ock St. Dyröen 1/8: ock 40 Hemman höra til Gymnasium i Giöteborg, the öfrige äro merendels Crone-Skatte, köpte af Cronan, dock alle små utan Skog, skattlagde mäst för Fiskerijet uti forna Tijder.

The Kyrckoherdar, som warit Präster på Tiörn har man inhämtat af en stor Tafla i Stenkyrckan, på hwilken sålunda står: Die Michaëlis Anno 613 (loco 1613) obeunti in Domino ætatis suae 47 Clarissimo D:no Joanni Nic. Brand, successit Petrus Olaus Aalberg in chorum & thorum cum Conjuge Maria Christoph. F. &c. Thenne Herr Peter har på sin ålderdom mist aldeles sin Syn, ock tå han många år hållit wid Sängen låtit på sitt Epitaphium skrifwa thessa latinska versar:

Vita mihi Christus, mea spes est vnica Christus
Viuere quis cuperet, cum mors placidissima lucrum,
Mundum contemnens, flecto ad cœlestia mentem.
Salue Saluator, Jesu dulcissime Frater,
Tu mea spes salue, Salue protection Tvque
Post mortem hanc animam ad Paradisi gaudia transfer.

Men om Herr Joan Brand wet man intet mer at berätta, än thet han warit, effter gammalt Folcks utsago then äldste Pastor, som ock flött Präste-husen til thet Rum de nu stå, hwilcka förr stodo up i gatan äfwen för Trägården, theräst ännu ses lijknelse ther til ock kan wisas, hwar Kiällare warit.

Then 3:die, som kom effter Aalburgensis Herr Peter war salig Probsten ock Kyrckoherden Herr Andreas Hartuici 1640, sen salig Probsten Michaël Koch 1687, som dödde d. 26 Apr. 1733 ock war then 4:de, hwilcka bägge lefwat wid Pastoratet then förre 47 år ock then senare 46 år ock altså bägge såsom ett rart exempel in emot 100:de år.

Then 5:te hans kära Son til Namn ock gagn Hr. Mag. Michaël Kock war så lyckelig ock i anseende til thess wackra studier ock Ämbets-gåfwor samt meriter wid sacellaniet på Tiörn, som han några år i sin sal. Faders Tijd förestod med hela Församlingen Nöije, blef på thess enhälliga kallelse benådad med Kongl. Fulmakt på Pastoratet 1734 ock för thess Skickelighet ock Lärdom, af Dom-Capitlet behedrad med Probste-Titel öfwer sitt Pastorat år 1737 i Oct. Men dödde just wid samma Tijd året effter 1738.

Honom har nu then 6:te i ordningen then wälförtjente Scholae-Rectoren i Uddewald Herr Suen Lindberg succederat 1740 i Maji.

Om någon något särdeles skrifwit ock i dagsliuset låtit komma mer, än Herr Anders Hartwici hwars Lijk-Predikan, kallad Speculum Mortis, är tryckt 1665, som förbemält ock sal. Mich. Kock som disputerade de Nomine Philosophiae, thet har jag intet kunnat utleta.

Eljest på Tiörn, som är en Ö på alla Sijdor kringfluten ock mitt i hafwet belägen; ty på södra kanten ligger Mastrand wid pass 1 mihl; å Norre Orost, med ett lijtet Sund åtskildt, som kallas Skåbbesund, å östra Inland ock 1 Mijl, samt å wästra Sijdan stora Hafwet, äro många smärre Öijar, som höra til thetta Pastorat, nemligen, förutan Miörn, hwarpå Sundsby Herregård ligger, som förut berättadt är, ock af Folck bebos, såsom: Lilla Askeröen, lilla Bratöen, Dyröen, Kierssöen, Rijsöen, Kalfwen, Klädesholmen, Tofftön, Staffans Holmen, Häröen, Skaboholmen, Biörholmen ock Kelckeröen.

Månge Sagor finnas ock här, som gammalt Folck weta til at berätta, särdeles 3:ne. Ibland hwilcka 1 At en Man är med en krok upfiskad i hafwet, hafwandes en Foderknippa emellan Armarna, them han sade sig skolat gedt sin Faders Boskap, hwilcken sen skolat bodt på Tiörn, kallandes sig Håfwålen, hwar af Platzen, ther han uptogs eller af sig sielf upkom, än i dag så kallas: Fölgde sen länge med Fiskare ock wiste them thet bästa Fisket, ock tå han skulle dö, begärte han nedsläppas på samma Ställe, ther the honom tagit, hwilcket tå thet skedde, skal ett förskräckeligit wäder ther på fölgt, at the med stor Lifsfara kunde komma til Lands.

2 Är ett gammalt Tal, at wid Gården Hoga uti Hogedal, hwaräst mångfaldige stora Jordhögar äro, såsom Teckn til stort Fältslag, eller inbördes Mord på then Tijden, skal fordom stådt ett Slag emellan några Irrländare, som stego i Land at röfwa, ock Tiörbönderna, under Kong Elfs-Kongs Anförande, tå Fienderna i stort antal ther blefwo nederlagde, ock theras Anförare i then största Högen begrafwen, som ock än idag kallas Kungs-Högen; Men the som undsluppo, flydde til Morrig ock ther blefwo ihiälslagne, hwarföre ock then Gården kallas Morrig ·/. rijk af Mord.

I thessa Jordhögar har sal. M. M. Kock för några år sedan låtit grafwa ock funnit Kol ock Benknokor, hwilcka senare, dock så snart the kommit i Lufften, strax förswunnit utur åsynen.

3 Är ock märckwärdigt, at några år för gamble Probsten Kocks ankomst til Tiörn at wara Pastor, har Åskan slagit ned i en Gård Rön-Äng (hwilcket mångfaldige witne, som thet sågo, weste sanfärdeligen at berätta) ock när Ladan ther af wardt upbränd, fann man på Platzen liggande 2:ne Benrader, såsom effter ganska stora Menniskior, dock then ena faselig stor, hwilcke höllos för Troll: War ock förut i samma gård ett faseligt Spökerij, at the sågo offta om liusa dagen en stor Man gå omkring husen, then ock några gånger stack Eld på theras kiölna, men effter Ladans Brand hafwer intet sådant mera warit hördt eller sedt.

På en Ö wid Klöfwedals kyrcka äro i ett Bärg, kalladt Silfbärget, Stenar af underlig form, 6 ock 8 kantige, lijksom en Cylinder, så nätta, som the woro gutna, til utseende något swarta, ock ther emellan skinande, hel tunga, hwar med hela Tracten af Bärget är fult, hwilcka Hans Högwördighet Herr Doct. ock Biskopen Eric Benzelius under visitationen 1728 sielf besåg ock admirerade.

Så finnes ock på Toröd Holme Bärg-Chrystal, som wäxer utur sielfwa Bärget, dock af ringa quantitet: Styckonen, som af sig sielfwa utfalla, äro helt bruna ock genomsiktiga, men the som äro i Tanum i ett Bärg wid Norrkärra af samma art ock Slag, äro helt hwita ock skarpa ned åt Udden, samt så hårde som Fyr-Stenar ock ge Eld af sig. I samma Bärg synes fordom i Danske Tijder hafwa warit en Silfwer-grufwa, hälst Bärgs-Stötterna stå än qwar ock in uti holiga Bärget är thet swart af Eldslågan.

9. Om Oroste Land

Ock the 3 therpå liggande Präste-Giäl, efter ordningen thet 9:de Myckleby 10:de Tegneby 11:te Morlanda.

1 Om Myckleby.

Innan jag företager mig thessa Pastorater, at beskrifwa, är nödigt at jag först något litet handlar om Oroste-Land, hwilcket synes hafwa fådt sitt Namn af thet gambla Giötiska ordet Orosta, som betyder Krig, Buller ock Orolig stad ock ställe; Men Verelius af O, particula privativa, ock Rust eller Rost, thet är Ro ock hwijla: D. Spegel åter i sitt Glossario menar thet komma af Aur eller Or, thet är en Skytt, som skulle thetta Land warit godt Skiute-Ställe. Jag lämnar thessa derivationer i sitt wärde; Men jag blir wid min Mening som förr bemält är, hälst på Oroste Land ha ock bodt mäktige Näs-Konungar, som foro i Hernad er, thet är idkade Siöröfwerij ock allehanda härjande, the ther med sitt stadigt warande Buller ock Krigs-wäsende grufweligen oroade thetta Land ock Ön, som är wäl belägen ock hafwer goda Hamnar rundt omrking på alla Sijdor; ty som thesse Näs-Kongar, (hwilcka i forna tijder warit 2:ne, som regerat på Orost i the 2:ne Härader, then ena i Öster- then andra i Wäster-Härad) stedse röfwat, ströfwat ock oroat andra, så äro ock the utan twifwel blefne med Krig oroade, at thenna Öen wäl måtte kallas Oroste-Land ·/. en orolig Stad ock Ställe: Minnesmärken efter sådana Näskongar äro 4 Slott eller Fästningar ännu til syna af theras reliquier ock qwarlefwor, hwar the stådt neml. på Borrefiäll, Borrewägg, Hitsefiäll ock Önnefiäll i Myckleby Sockn särdeles thet sidsta belägit wid Gärden Önne en fierdingswäg från Myckleby kyrka wäster ut åt hafwet, theräst en af thessa rika ock mäktiga Näs-Kongar thetta Slott i Hedendommen vpbygt, på hwad tid kan man icke weta, ock om winteren haft sitt tilhåld ther samt sin Ägendom förwarat. Thetta Bärg eller Fiäll, på hwilket Fästningen stådt, är tämmelig högt, bestående af Bärg ock klippor ock ther icke branta klippor äro, som tiena för Mur ock Fästning, äro höga ock fasta Murar anlagda, hwilcka nu på somliga Ställen äro mycket ja aldeles förfalne. Hwar någon Jordmon är, ther är alt med Skog öfwerwuxit. På the 3 andre Bärgen ock Fiällen, ther Slotten stådt, finnes intet eller mer än någre rudera efter Wallar ock Murar.

Jag går altså här ifrån til sielfwa Myckleby, som kallas i Danska Krönikor Mögleby-Giäl, bestående af 3:ne Kyrckor Myckleby Hufwud-Kyrckan, Langeland ock Torp Anexer.

Myckleby synes, effter mitt omdömme hafwa fådt sitt Namn af myckla Es. 63. 7. thet betyder mycket ock många. I gambla Giötiska Språket heter Mickel mycken: Mickel Man en stor Man: Mikils wirdir Man, en Man af stort wärde ock heder: ock emedan icke allenast mycket Folck särdeles i forna tider bodt på thenna Öen, utan ock myckla stora mäktiga Näs-Kongar, är troligaste at thet therföre är blefwit kalladt Myckleby, dock wil jag intet ogilla Sal. Kyrckoherdens Peter Sahlgrens ock hans Ärewördighetz Herr Comministerns Olai Holmstens Mening här om, nemligen, at effter kyrckan är inwigd S. Michaël til ära, så är hon kallad effter hans Namn, särdeles som Ängelen Michaël står afmålad på Altare-Taflan, stridande emot Drakan, ock tå Hwalfwet i Kyrckan 1707 blef måladt sattes thenna Skrifft af förbemälte Pastor: Picturam hujus templi S. Michaëlis fieri curanit P. Sahlgren.

Langlanda lyder, effter Ordetz bemärkelse ett lånat Land ock så är Langelanda Socknens utseende.

Torp har sitt Namn af en Bondeby wid Namn Torp på Präst-Äncke-Sätet Kyrckeby belägen. Om Sal. Kyrckoh: Sahlgren hafft någon underrättelse om, at thenna kyrckan skulle heta Al Helgons Tempel, wet man intet, dock har han låtit måla thessa orden: Picturam Templi hujus omnium Sanctorum fieri fecit P. Sahlgren.

Man har ingen säker underrättelse på hwad tid ock af hwem thesse kyrckor äro bygde ock murade alle af Gråsten, jämwäl med Torn af Gråsten i Myckleby, som å nyo upbygdes 1723, hwaräst ock är en Sacristie, men wid the andra ingen, icke eller Torn, utan Klocke-Staplar. Men alla 3 kyrckorna äro hwälfde med Bräder ock wäl målade. Angående kyrckornas Belägenhet, så är Myckleby kyrcka bygd en del på Cronehemmanetz Ottestala Ägor ock en del på Prästegårdens Mycklebys ägor, hwilket noga blef undersökt af Sal. Probsten Kock ock flere, tå Sal. Öfwersten Daniel Bildt sökte år 1723 at få jus Patronatus i Myckleby, föregifwandes, som kyrckan skulle stå på hans Frälse-gårds Nedre Mycklebys ägor, hwilket dock altid af Hedenhös har legat under Cronan: Men 1675 blefwit bortbytt mot ett annat Hemman från Cronan ock nu besittes af Sal. Öfwerste Bildtz Arfwingar, såsom utsockne Frälse: dock ett litet Stycke af kyrckewallen på södra Sijdan, ther ett Kalckhus står på Bärget, är Nedre Myckleby tilhörigt: ther emot på östra ändan ock södra Sijdan af kyrcko-wallen samma Hemman inne-hafwer ett bättre Stycke af Slättmarck liksom til wederlag, som the gamble qwarlämningar effter en gammal kyrckegårds-mur utwisa.

Så wisar ock Landtmätarens Eric Kuuses Charta öfwer Prästegårds Ägor, at kyrckan icke är belägen på Nedre Mycklebys ägor, hwarföre Sal. Öfwersten Bildt intet wan thet han sökte wid then Ransakningen.

Langelands kyrcka är belägen på Prästorps ägor ock Torps Kyrckeby som förbemält är.

Ett gammalt Rykte är at man hade ärnat bygga Torps kyrcko på Stenhultz ägor: Men blef intet utaf; therföre begyntes kyrcko-bygnaden på en hög Backa södost ther ifrån nu kyrckan står, effter ther altid från Hedenhös warit en Ätte-Backa eller Begrafnings-Platz ock kallas än i dag döds-Backen: Men för någon olägenhet skul, i ty arbetet om Natten refs ned så fort thet om dagen bygdes up, kom kyrckan til at byggas ther hon nu står.

I alla 3 kyrckorna är intet märckwärdigt mer än i Langelands kyrcka fins ett Dop-Bäcken af Mässing, i hwilket står en Ängel med en Spira i handen ock gent emot honom ett Qwinkön, stödiandes sig wid ett Bord med then ene handen för Bröstet ock mitt emellan thesse en kruka med Blomster ock Roser uti, hwaröfwer en Dufwa liksom nederflygande afbildas: utom kring stå thessa orden:

VIÆR SEIVK AEZEIEH,

hwilka ord ther 4 Resor äro uprepade; ock ehuruwäl the äro swåra at utgrunda, inbillar jag mig at theras Innehåld är thetta: Förärdt af salig Eric oc Tora Anders-doter i Zetem eller Zetea, så framt någon Gård ther fins med slikt Namn.

Angående härnäst sielfwa Prästegården, så har then warit i förstonne ett litet särskilt Hemman, hwilket til Kyrckoherdens Boställe blefwit anslagit: Men sen förbättradt med 2:ne Tegor, Wältaröd ock Örisdalen, på hwilken ägendom ock fins en gammal dom: Så äro ock 2 Ängtegar Gråbacken ock Hällesflatan lagde under Prästegården 1574, tå warande Kyrckoh. Peder Lauritzson, särdeles som en gammal Lagmans dom af samma år utwiste thet the warit en lång tid från Prästegården borttagne.

I Prästegården finnas följande Documenter:

1. En Kyrcke-Räkenskaps-Bok från år 1598 til närwarande tid, hwar i jämte kyrckans Tijonde ock Landskyld är infördt hela kyrckans Skrud, som Pastor efter Pastor bör riktigt från sig lefwerera.
2. En Lagmans dom 1574, angående the 2:ne Ängtegar Gråbacken ock Hälleslatan, som böra ligga til Prästegården.
3. En Lag-Mans dom, angående någon Jorde-parck, som Herr Peder Lauritzson wunnit från Toggestala 1595.
4. En dom 1617 om en Äng i Präst-Äncke-Sätet Kyrckeby ingiärde wid gården Torp, så ock om Giärdes-Gärdarna emellan bägge gårdar.
5. En dom om 1:sta Taga ock Städsmål af Hemmanet Åker til Kyrckoherden år 1605.
6. En dom om Giärdsgårdarna 1604.
7. En dom af år 1581 om Gärdesgården ned för Brattebärget.
8. En Tings-Rättens dom 1674 om Wälterödz Marck ock huru mycket ther af bör lyda til Prästen.
9. Frihets Bref at uprödia the 2:ne Tegar, som ligga under Wälteröd ock Örisdalen A:o 1705.
10. Tings-Rättens Förbud på Gärdesgårdarne 1708.
11. En liten Charta öfwer Präste-gårds ägor.
12. En Charta öfwer Wälteröd ock Örisdalen giorde alle af Eric Kuuse 1668.

The Präster, som warit effter then Euangeliska Lärans införande i Myckleby, äro följande:

1. Herr Jöns, om hwilken fins en dom af år 1574.
2. Herr Lauritz, om honom fins intet.
3. Herr Peder Lauritzson, som kom til Giället 1580 ock dödde 1618.
4. Herr Nils Rasmunsson Lauritzsons Måg; I gambla Kyrcke-Räkenskaps-Boken fins, at han bodde på Ottestala, utan twifwel så länge thess Swärfar lefde.
   Han war mycket begifwen på Skytterij, så at han intet kunde resa til kyrckorna utan Bössa; ock tå han en Söndags eftermiddag gick med sin Bössa til Grinssby-Siö, ther några Swaner lågo, af hwilka han wingeskiöt en, hände then olyckan, at när han skulle ro ut til samma skutna Swan ock fattade i honom med then ena handen, så wred Swanen Armen utur led på honom, hwilket blef hans banesot, at han kort ther effter blef död neml. om wåren 1626.
5. Herr Anders Helgesson Brun, en Bort-Mästare Son från Mastrand blef Kyrckoherde 1627, i thet han tog Sal. Herr Nilsses Äncka; hans Namn fins både på Predikestolen ock Altare-Taflan, them han i sin tid, utan twifwel för kyrckans Medel, anskaffat, dödde 1671.
6. Herr Vincentz Knutsson, Sal. Bruns Måg, kom til Myckleby Giäl 1672 ock lefde tils 1700, tå han war 70 år.
7. Herr Per Sahlgren war Reg-Pastor wid Gref Aschebergs Reg. ock tillika Comminister i Myckleby medelst thet han war Sal. Herr Vincentz Måg, ock tå hans Swärfar dödde, fick han strax Fulmakt 1700 men lefde ej längre än til 1714. Hans Epitaphium är i Myckleby kyrcka ock hans Namn på klockan, som blef omguten 1700.
8. Herr Göte Fontén Sal. Sahlgrens Måg hade warit först Capellan i Myckleby ock, efter Swärfadrens död, blef han wäl Pastor efter honom, men dödde 2 år ther effter nemligen 1716.
9. Herr Anders Schog fick Fulmakt 1717, blef död strax ther på, så at han ej kom nånsin til Pastoratet.
10. Herr Johan Enberg, född i Carelen war Pastor wid Österborns-Regemente under ofreden i Norrige then Tiden tå han blef benådad med Kongl. Fulmakt på Myckleby Giäl 1717, tilträdde 1718 ock afled 1732 d. 15 Apr. på sitt 48 år. Hans Namn är satt i Langelands kyrcka på Hwalfwet, tå thet målades år 1729.
11. Then nu warande Pastor Herr Per Nering hade länge trälat både såsom Comminister i Wardberg ock Catechetes i Giöteborg, innan han hinte til at bli Pastor i Myckleby, som skedde 1733.

Uti thetta Pastorat, som består af 86 7/8 hela Hemman öfwer alt med Crone- Frälse- ock Skatte, fins i Myckleby Sockn thet Säterijet Kåröd, hwilket en wid Namn Simon Eriksson ägt 1532, tå han i Kongelf fick af Kong Christian samma år Frihetz Bref at bruka ock besitia Kåröd utan al Kongl. Ränta ock Tunga. År 1633 har Herr Daniel Knutsson Bildt köpt thetta Säterij af Simon Erikssons Arfwingar ock effter Norska Adelens Privilegier ärhölt Säterijs Frihet ther på, tå berörde Kåröd sedan Arfwinge efter Arfwinge gångit i Familien, tils Sal. Öfwerst-Lieutenant Lilia, som ägde til Fru, Fru Margareta Sophia Bildt, pantsatte Kåröd med flere andra gårdar til Bönder. I anledning hwar af samma Gård miste wid Reductionen 1695 sin frihet, effter ofri-Män ther å bodde, tils år 1720, tå sal. Herr Öfwersten Daniel Bildt ärhölt Kongl. Maj:sts nådigste Frihetz-Bref at niuta thet med Säteris Frihet liksom tilförne, dock måste han afstå til Cronan 2:ne sina Hemman för samma frihet. Hwarwid dock thetta är at märcka, at wid berörde Reduction blef Kåröd upsatt til 2 hela Hemman; Men wid Säteris-Frihetens å nyss ärhållande, är thet åter förmedladt, som thet af forna tider warit.

Herr Daniel Bildt Knutsson, Herre til Morlanda om hwilken förr mält är, ägde til Fru, Fru Dorothea Bielke; Sedan blef theras Son Herr Jöns Bildt, som ägde til Fru, Fru Elisabet von Ascheberg, ägare til Kåröd, hwilkas Namn stå på Altare-Taflan i Myckleby, så ock på en gammal Mässe Hagel. 1663 Daniel Bildt ock Dorothea Bielcke. Ther effter bekom Herr Öfwerst-Lieut. Mauritz Lilia Kåröds Säterij, hwilken ägde til Fru, Herr Jöns Bildts doter, Fru Margareta Sophia Bildt, tå Kåröd blef utsatt ock reduceradt, som förmält är, ock omsider inlöst af Sal. Öfwersten Daniel Bildt, som war Jöns Bildtz Bror-Son ock hade til Fru, Fru Baronessan Catharina Rebbender, ock nu är theras Son Fändricken Herr Carl Bildt ägare af Kåröd, effter sina Sal. Föräldrars död.

Thenne Herregård, som är bygd af Trä, synes hafwa fådt sitt Namn af en, som hetadt Kåre, ett Danskt ord ock betyder så mycket som en wärja på Swänska, hwaraf slutes, at then Mannen Kåre, som rödt up i förstone Kåröd, ock altså kalladt then efter sitt Namn, som här i Landet brukligt är: E. G. Biörneröd, Gunneröd &c. har måtta warit en Hiälte i Fält, som west bruka både wärja ock Pistol.

Thet märckwärdigaste i alla 3 Socknarna är thetta:

I Myckleby på gården Brunnefiäll har bodt en, som het Swen, hwilken, tå han en Söndags-Morgon gick ut at skiuta, råkade på ett Rum, Tyfwe-Holan ·/. på Swänska Tiufwe-kulan, hwaräst han blef warse wid Bärget en stor Bock med en Ring om halsen: Men i thet samma ropade en utur Bärget: Si! Mannen skiuter wår Ringbock: Hwarpå en annan swarade: Ney han lader wel bli ham, ti han har intet wasket sig i dag. Thet är, han låter wäl bli honom, emedan han ej warit i kyrckan ock med Wijg- eller Inwigelse-watnet sig beskänckt, som war i Catholiska tider brukligt. När Swen thet hörde, tar han strax i Stället sitt eget watn ock twättar sig som hastigaste ock therpå skiuter strax thenna Ringbocken. Hwarpå begyntes ett stort Skrij ock Gny i Bärget ock bland annat hördes thetta tal: Sij! Mand tog til sitt hänge-bäckn ock waske sig, mens jag skal betale ham. Tå swarade en annan: Du faar wel lade bli ham, den hwide Böcke frier ham wel. Ther på blef ett sådant Buller ock Mängd af Troll omkring honom i Skogen, at han af häpenhet föll ned på Jorden, kröp bort at skyla sig under en Rotfälla, tå han besinnade sig, at Trollen sade, at then hwita Bocken skulle fria honom, ty så kallade the af förakt kyrckan, så giorde han ett Löffte, at ther Gud hielpte honom utur faran, skulle han til åminnelse ock tacksamhetz teckn, ge Ringen på Bocken til Myckleby, Hornen til Torp ock Skinnet til Langelanda kyrckio. Ock effter han kom oskadd hem, blef löfftet af honom fulbordadt, i ty Ringen alt sen sutit såsom ett handgrep på Myckleby kyrckedörr tils 1732, tå han helt försleten blef nedtagen ock i Sacristian förwarad: Men wet icke af hwad Metall thenna Ringen är, dock synes wara mäst af Järn-Malm, är eljest wirad med grof trå omkring effter ormars liknelse, ock är af samma Materia, som sielfwa Ringen: Hornen af Bocken förwarades i Torp kyrcka, tils the ther för några år sen bortkommo. Skinnet finnes icke eller i Langelanda kyrcko.

En wid Namn Anders Swensson i Brunfiäll står skrefwin på Myckleby Altare-Tafla, at han gedt til Altare-Taflans förfärdigande 10 dal. S:mt. Thet säges, at thet warit thenna Anders Fader, Swen i Brunfiäll, som skutit berörde Ring-bock för 130 år sen wid pass.

I Myckleby Sockn wid Bräcka ock Åker är ett litet Bärg allenast 2 alnar högt öfwer Jorden, i hwilket fins en stor myckenhet Bärg-Christall af Cylinder-figur, 6 ock 8 kantiga hwassa ock hårda Stenar, at man kan skära uti Glas med them.

I Langelanda Sockn är Swanesund, ther Biskop Schröders Sal. Föräldrar bodt ock han är födder, hwilket Sund ej fådt sitt Namn af Jätten Svante, ty tå hade thet skolat het Swante-sund, men nu heter thet Swanesund, emedan Swanerna om winteren sökia tit, hälst ther aldrig fryser til, som någon mins, mer än 1709 i Jan. allenast 2 Nätter.

Wid thenna kyrckan är ock en Backa, tätt wid Kyrckegårds-Muren, then the än kalla Dantzare-Backen, tijt Folck församlades Midsommars Affton ock dantsade, hwilken dantz sen blef afskaffad ock aldeles förbuden.

I Torps Sockn är en korskiälla wid salta Siöen, ther Folck fordom offrade, emedan wid samma kiälla fins ett kors, som fördes til Torps kyrckas wapnhus ther thet än hänger. Man hade ärnat föra thetta kors til Myckleby, men tå the kommo til Ströms Åkrar, kommo the icke af fläcken med thet, förn the sade, at the wille tå föra korsset til Torps kyrcko, tå the utan mödo skaffade thet tijt, hwar af Ströms Åkrar ännu kallas kors-åkrar.

Ett Bärg är ock wid Groröd ock Osmunderö-Siö, hwilket Folcket säger dageligen wäxa; i ty tå the fordom kunde se öfwer Bärget, har thet nu så upstigit ock förtagit ögnasiktet: Men mig synes, at Jorden fallet ihop ock siunckt bättre ned, som på många Ställen ock ther af synas Bärgen liksom wäxa. För thenna uplysning har jag mycket til at tacka Herr Comministern Olao Holmsten.

2.

10. Om Tegneby.

Thet andra på Orosteland belägna Pastorat heter Tegneby, hwilket fordomdags har warit stort ock med Morlanda giordt ett Präste-Giäl tilsammans: Men 1631 d. 28 Julii i K. Christiani 4:des Tijd, til följe af hans Befalnings-Bref af förbemälte dato, blefwo the fördelte, som the nu äro: ock på thet en Lijkhet måtte någorlunda träffas, befalte Hans Kongl. Maj:t af Dannemarck, at Probsten i Elfsyssel skulle taga med sig några Pastores ock i Crono-Betienternas Närwaro dela Pastoratet i 2:ne jämgoda delar, tå the woro föranlåtna under thenna Förrättning at taga 7 hela Hemman från Tegneby ock lägga til Morlanda Giäl, nemligen:

Hemmantal.
1 Herbiörneröd	⎫ ⎪ ⎬ ⎪ ⎭	Utsockne Frälse. Märckes, at fast the ligga til Morlanda Giäld, skrifwas the dock i Cronans Jordeb. til Tegneb. Sockn.
34 Skatte Gunneröd
34 Skatte Otteslätt.
1 Utsockne Bärg
12 Rålands Bärg	⎫ ⎪ ⎬ ⎪ ⎭	Stå för Insockne Frälse ock altså i Cronans Jordebok i Morlanda Sockn.
12 Hålta
1 Enkekiärr
1 Utsokne Gulligeröd	⎫ ⎪ ⎬ ⎪ ⎭	Skrifwas i Jordeboken til Röra Sockn.
12 Åsletorp dito
7 hela Hemman.

Består altså Tegneby Giäl utaf 113 7/8 hela Hemman, dels Frälse, dels Skatte ock dels Crone, ock 3:ne kyrckor, Moderkyrckan Tegneby, Annexerna Stala ock Röra, hwilka ligga just i en Triangel eller trekant en ock en half Fiärdings-wäg emellan hwarthera.

Tegneby är en ibland the äldsta kyrckor i Bahus-Län, af Sten upbygd, men när ock af hwem är obekant; Ty man håller före, at hon, til en stor del af Muren, stådt från Hedenhös, som ock en gammal Saga är, at på samma Rum, ther nu kyrckan står, war i Hedendommen ett Afguda-hus eller ett Spelhus, ther thet Hedniska Unglydet samlades ock öfwade sig i kämpande ock flera dylika Exercitier eller öfningar. För hwilken orsak skuld samma hus kallades Rulla ock Heden, som nu heter Gilleby hed, ther kyrckan står på, blef fordom kallad Rallehed: På thenna Slättmarck war en Lund, wäster ut ifrån kyrckan, then the Hedniske höllo heligen ock ther uti sitt offrande förrättade.

Så säges ock, at tå en gammal kiärling, strax wid Christendommens antagande, fick höra Liudet på Tegneby klocka, sade hon af Förakt: Nu må tro, Rulla på Rallehed har fådt Biälra.

Så berättas jämwäl, at, innan kyrckor blefwo bygde på Tiörn, hafwa Församlingarna therstädes gådt eller rodt til Tegneby, såsom sin rätta Kyrckio, ock at the, som foro Siöwägen, lade til wid gården Hogas Giärde i Stala Sockn. Til åminnelse ock Tekn här af, så synes ännu, hwar Bryggan har warit, ther the gådt i Land ock kallas än i dag Kyrcke-Bryggan, jämwäl ses klarligen wägen, som the gådt, hwar then har warit.

Orsaken, hwarföre thenna kyrckan är så kallad Tegneby, synes troligaste wara thenna, at ther på orten, wid Christendommens införande, antingen skedt något Järtekn, eller ha the för Siöfarande til Rättelse satt up något Teckn högst ther på Bärgen åt Hafwet ock altså kallat kyrckan Tegneby, ty Teckn heter på Danska Tegn.

Beträffande Tegneby Prästegård, som är 1 helt Hemman, så berättade sal. Kyrckoherden Herr Hans Nöring, hwilken war en gammal Man ock född ther i Socknen, at han af gamla trowärdiga Män hördt för sig berättas, at i forna tider har icke Tegneby Prästegård warit ther han nu är, utan strax wid kyrckan på then södwästra Sijdan utom Kyrcko-gårds-Muren, hwaräst synas Rudera ock qwarlemningar effter hus, med tomtningar ock grundwalar. Orsaken hwarföre Prästegården blefwit flytt ther ifrån, skal wara thenna, at effter tå warande Prästs Band-hund slapp lös, när en Adels-Man, ther i Tegneby boende, reste med sin hund ther förbi, ock bet så ihiäl Adels-Mannens hund, blef ther öfwer en sådan träta emellan Adels-Mannen ock Prästen, ock kom så widt, at thet blef Buller ock Wapn-Skiffte, tå somliga af Allmogen höllo med Prästen ock somliga med Adels-Mannen ock fulfölgdes Slaget öfwer Slättmarcken åt Loppetorp ock Kårtwet. Hwarföre til Straff för sådan öfwerdåd, skedde ibland annat, at en stor del af Adels-Mannens Hemman lades under Cronan til ewärdelig ägendom, wid hwilken förändring skedde, at Hemmanet Bärg, som tå wardt fritt Crono-Hemman, blef anslagit til Prästebol för Prästerna i Tegneby. Är thet i Sanning, som thet wisserligen synes, så har icke kyrckan fådt sitt Namn af någon ther wid liggande By eller af Prästegården, emedan then fordom hette Bärg. Men nu, effter kyrckan, Tegneby Prästegård, som icke utan orsak så är kallad, emedan här ock ther wid Siökanten finnas ännu stora Sten-Rössior, hwilka warit wetar eller wårdar ock tient både til wacktställe at ther wid hafwa utsikt til warning för fienteligit Infall, som ock i synnerhet them Siöfarandom til Tegn % Teckn eller Märcke at känna Landet ock igenfinna Hamnarna.

Thenna Tegneby Kyrckas Annexer äro 2:ne Stala ock Röra.

Stala betyder så mycket som Säte eller Sätesgård ock är nästan likt thet ännu brukeliga swänska ordet Stol, ty finnas ock flera gårdar på Orost, utom them, som bära ther af sammansatte Namn, såsom Ottestala, Giädde-stala, Toggestala ꝛc. thet är lika som jag wille säga: Ottes- Giäddas- ock Togges-Sätes-Hemman.

Thenna Stala Kyrcka har altså sitt Namn af närliggande By ock är för 30 år sedan å nyo af Sten upbygd tillika med ett wackert Sten-Torn. För några år sen, är then ock målad af Schiönfelt. Eljest äro inga Märckwärdigheter på något inne eller ute på kyrcko-gården, liksom wid Moderkyrckan icke eller finnes på Altare-Taflan, Predike-Stolen eller någorstäds något i Antiquiteten.

Men i thenna Stala Sockn ligger en gård Rossö, som tilförne af urminnes tider har warit ett Säterij, hwilket man kan sluta af ett gammalt Konga-Bref, 1460 dateradt, i hwilket Kong Christiern quitterar enom, wid Namn Herman Gren på Rossö, ett Skepp, ock altså ther med å daga lägger, at thetta Säterij har åtminstone then Tijden hördt til then Greniska Familien, hälst emedan thenna Herman Grens Sone-Son Reer Reersson Gren blef Adlad år 1487 af Kong Hans, hwilket original Frihets-Bref jämte andra Documenter äro på Kärebärg hos sal. Herr Herman Grens Änka ännu befinteliga ock thet klarligen utwisa. Wapnet i berörde Skiölde-Bref är en grå Lax i en hwit Skiöld 2 Horn swarta ock hwita äfwen på Hielmen. Af thenna Familia äro allenast 2 Herr Herman Grens Söner på Kärebärg öfriga ock ther måste bo, emedan Rossö blef 1670 utsatt ock sedan försåldt til sal. Lagmannen Alexander Cock, sedan thet Säterijet åtminstone 250 år hört til Greniska Familien Arfwinge effter Arfwinge.

Ther effter fick wälbemälte Lagman Cock Kongl. Mayst:s tilstånd at få förflytta Säterijet med thess Frihet til Gården Swanewijk, hwilken altså är nu frij Sätesgård, men Rossö en ther under liggande Frälse-Gård.

Utaf merbem:te Lagman Cock köpte sen Herr Adsessor Göthenstierna Swanwijks Gods, som nu sedermera, genom Arf är tilfallit thess Herr Son Cammereraren Anders Göthenstierna, som nyl. är ock död.

Här til wil man ock lägga hwad som synes märckwärdigt af the på Gården Kärebärg än befinteliga gambla Skriffter, them Herr Comministern Olaus Holmsten warit så god effter Begäran upsökt ock ther af med mera lämnat mig stor uplysning.

1:mo At utom berörde Greniska Familia, har ock en annan warit, som burit thet Namnet Gren; ty en wid Namn Ebbe Clausson fick Skiölde-Bref af Sweriges Rijkes Föreståndare Sten Sture til Gripsholm år 1483 de castro Holmensi, men wapn, Skiöld ock Hielm, en grön Äpple-Gren: Stiälckar med 3 gröna Åkärna med sina gröna Stiälckar i ett blått Fält i Skiölden, ock 3 gröna Åkärna på ett grön qwist på Hielmen.

2:do Sundsby Grenarna på Tiörn måste också skiljas ifrån the andra; ty theras wapn är ett Hiorte-Hufwud med sina fulkomliga horn ock Tagge-Grenar både i Skiölde-Märcket ock öfwer Skiölden.

3:tio Af Riksens Föreståndare Herr Sten Sture then äldre, war Herre til Gripsholm, Riddare, Sweriges Rijkes Föreståndare, ock uti hans Sigill är hans wapn med 3 Siöblad i Skiölden: Öfwer Hielmen 2 horn med 3 sådana Blad wid hwarthera ock omkring stå thessa orden: Sten Sture Riddare.

4:to Kong Hans skref år 1487: Wi Hans (E) med Guds Naade Dannemarckis, Norges, Wendis oc Götis Koning, udwald Koning til Swerige &c.

5:to Men Konung Christiern skref sig år 1460 til Dannemarkis, Sweriges, Norriges, Wendes ock Giötes Koning.

6:to Af ett Konung Eriks Bref af år 1421, skrefwit i Bahus, finnes sådan Titel: Erik med Gudz Nad, Norges, Danmarks, Sweriks, Wenda oc Gota Konung oc Hertug öfwer Pommern.

Uti Sigillet wid thetta Konung Eriks Bref står en Man afbildad med Crono på hufwudet. I högra handen hållande thet så kallade Äplet med korsset, emellan hufwudet ock thetta en Stiärna: på Bröstet som ett stort nedwändt hierta: På högra Sijdan om Thronen i en Skiöld står afbildadt ett Leijon med en Bild i Rammarna ock ther under en dylijk Skiöld, hwar uti synes som en Grip. Mera kan man ej skönja.

I thenna Stala Sockn är rudera eller Lämningar effter Murar til 2:ne Slott ock Fästningar; Thet ena har warit anlagt på ett högt Bärg wid Gården Ammedalen ock synes ther klarliga effter Porten, hwar han warit hwälfd, som ock Muren af Gråsten, på hwilket Bärg är ock en kiälla, som aldrig tryter watn.

Thet 2:dra är belägit icke långt ifrån Gården Hellesbärg, hwaräst synas nederfalna Murar åfwan uppå rundt om en Bärgskulle, hwilka likaledes af Gråsten warit upbygde: En Port har i öster ock en i wäster: Thetta kallas Borrewägg. Thetta kan lämna enom then Efftertancka, om icke någor Konung Borre benämd, then store, som warit en mäktig Regent i Norden, eller någor annar anlagt thesse Fästningar ock the effter honom nämde äro; Ty äfwen ock på Dal i Örs Sockn ock Nordals Härad ut med wästra Sijdan af Örsiö, synas rudera effter Kong Borres Slott, ock finnes ännu teckn effter 4 Portar, som warit ther på, ock legat emot söder, norr, öster ock wäster: Ifrån östra Porten fins en Brygga, som går långt ut åt diupet: ock ett stycke wäster ut ifrån Slottet, är en hög Bärgskulle, then gemene Man kalla Borrekullen, som warit hans Fästning, i hwilken synes ett diupt hol in uti Bärget.

Sedan på en Ö strax brede wid södost ther ifrån är en hola, som kallas Kong Borres kiällare. Then som bodt ther har wäl kunnat hafft Fot wid Siöen ock på Orost, som icke är 5 Mijl ther ifrån, särdeles, som troligt är, at han ock warit Ägare af Bornö wid Holma Herregård i Brastads Sockn, then Peringschiöld i Heims Kringla p. 57 kallar rätteligare Borrö effter Kong Borre, på hwilken Kong Östen Halfdan Hwitbens Son ther ligger begrafwen i en hög. Så fins ock i thenna Stala Sockn wid Gården Nedre Hoga en stor Sten ut med wägen 4 1/2 aln lång, åfwan Jorden, på hwilkens ena Sijdo, som weter åt wägen står en Runskrifft, som begynnes nedan til ock läses rätt up före Stenen:

ᛁᛁᛅᚢᛦᛁ᛫ᛅᛘ᛫ᛐᛅᛁᚾᚦᚬᚾᛁᛅᚱᚮᛘᚢᛚᛅ᛫

Man kan icke lijkare läsa thet än så: I Sauvi am Stain dhenna Raamund, så at Meningen lärer wara thenna.

Ramund hwilar under thenna Sten.

Om thet warit then berömmelige Kämpen Ramund, om hwilken göres mycket wäsende i Kämpa-wijsor, eller någor annar med sådant Namn, lämnar man ther hän, åtminstone kan af Stenens upresande med sådan Skrifft nog slutas, at thet icke warit någon ringa gemen Man. Här å orten är ett bekant ordspråk om Ramund: Ramund eller Rämund tage wid Tig. Hwar med gemene Man wil gifwa tilkänna någon olycka, som enom lärer tima.

Eljest, om thenna Runskrifft skrifwer Worm Mon. Dan. L. 6. p. 479 sål. Ejusdem Tractus scil. Prov. Borgsyssels est Paroecia Tegneby, quae, inter Templi Stale adscriptos colonos vnum fouet, qvi curiam Houger dictam incolit. Hic non procul ab aedibus, in loco caliginoso monumentum extat, saepe inaequali, rudiusculo, subcinereo insculptum: Longiori sua parte 6 circiter vlnas habens, circa basin in latitudine vnam, quin tamen olim apice eleuato erectum steterit, non dubito. Inscriptio non satis liquida, hæc tamen prercipere vtrunq; videor.

Strax therwid på en Backa jämte wägen är en hel hop Grafhögar, större ock mindre, hwaraf twifwels utan Gårdar, som heta Hogar, hafwa fådt sina Namn.

Ett halfft Stenkast ther ifrån berörde Begrafnings-Platzer, är jämwäl brede wid wägen, en Dom-Plas, hälst emedan 12 Stenar äro upreste, rundt omkring en slätt Plan ock mitt uti kretsen en något större Sten, lika som Dommare-Sätet warit mitt uti ock the 12 Bijsitiares eller Nämne-Mäns ther omkring; Men sedan then Christna Läran blef införd, är Tings-Platsen förflytt til en Backa wid Hellesbärgs-Giästgifware-Gård i Stala Sockn, therwid ock är ännu Afrättnings-Platzen ock kallas Ormebacka ock Tingen Ormebacka Ting. Men år 1681 förlades Ting-Stället til Giästgifware-Gården Swanesund i Langelanda Sockn, ther almänna Färje-Staden är för alla Resande från Inland öfwer åt Orost; Alt sedan äro the årlige Orost-Häraders Tjng ther håldne.

Then 2:dra Annex-Kyrckan heter Röra, som tillika med Byen har twifwels utan fådt sitt Namn af then myckna Rören, som ther hopetals wäxer omkring på Åker ock Äng.

Fordom war thenna kyrcka af Trä, men år 1635 blef then å nyo upbygd af Sten med ett Torn af Trä på wästra gafwelen, tå warande Kyrckoherde Herr Hindrich Jönsson, hwars Namn finnes på Läktarn i samma kyrcko.

I thenna Röra Sockn på Gårdens Häröds Marck är ett Bärg, som kallas höga Hitsefiäll, på hwilket finnas gambla förfalna Murar. Thetta Bärget är ett ibland the högste Bärgen på Orost, ty tå man står på Fonten wid Bohus-Slott, 5 Mijl therifrån, kan man se thetta i klart wäder mot himmelen, som en Sadel.

Wid gården Hoga ock i samma gårds Änghaga är en hög, som heter Guldknapp, hwaräst förmenes en Konung ligga begrafwen. Icke långt ifrån Hanå i Röra Sockn, wid Biörbräcken, skal fordom stådt ett Fältslag, hwaräst en Kong benämd Biörn skolat fallit ock blefwit begrafwen i en lijten trin hög wid Åen, men Folket som blef slagit, ligga begrafne i en annan större hög ther brede wid. Effter hwilken falna Konung Bräcken, som ligger then wägen upföre, skal hafwa fådt sitt Namn ock kallas Biör-bräckan.

Följande Pastores hafwa warit i Tegneby ock Morlanda före delningen dock effter Reformations-Tijden.

1. Johannes Canonicus Osloënsis.
2. Herr Jens Jesperssen, kom til Pastoratet 1550.
3. Herr Nils Christenssen giorde sitt Anträde år 1585, men för fyllerij ock drickenskap skuld blef dömd ifrån Pastoratet 1599 d. 30 Sept.
4. Comministern i Solbärg Herr Haluard Haluardi, kom samma år effter drinckaren til thetta Giäl.
5. Herr Jöns Biörnsson fick på Församlingens kallelse Fulmakt af Superintendenten i Oslo eller Christiania M. And. Bentzon ock Collations-Bref af Slotts-Herren på Bohus Herr Sten Malthessen d. 3 Aug. 1603. Afled 1630 d. 25 Maji. Strax han war död, anhöllo Sockne-Männen med en ödmiuk Bön hos Riddaren ock Slottz-Herren Herr Jöns Sparre, at thetta Giäl för thess widlöfftighet måtte delas, som förberördt är, hwilket ock bewiljades, tå Församlingen föreslogo then afledna Kyrckoherdens 2:ne Söner, tå warande Präster ock Comministri, then äldre Herr Biörn i Solbärga ock then yngre Herr Hindrich i Morlanda. Men Herr Biörn kom til Morlanda ock
6. Herr Hindrich til Tegneby, effter ärhållit Collations-Bref af Slottz-Herren Herr Jöns Sparre 1631 d. 28 Sept. ock altså then 1:sta Pastor effter delningen.
7. År 1666 d. 7 Apr. afstod han Kallet til sin Måg Herr Mattheus Jonae Marstrandensis, som fick D. Zach. Klingii Fulmakt ock samma år Riks-Rådets Gen. Harald Stakes Collations-Bref. Afled 1677.
8. Herr Hans Nöring fick Sal. Biskop Billichii Fulmackt d. 2 Martii 1677 ock dagen ther på Riks-Rådets ock Gen. Harald Stakes Collations-Bref. Afled d. 5 Apr. 1734.
9. År 1708 upgaf Sal. Herr Hans Pastoratet åt sin Son Herr Matthias Nöring, som ock fick Sal. Kong Carl XII:tes nådiga Fulmakt samma år: ock fast han ther war Pastor med sin Far i 24 år, dödde han dock 2 år före Fadren neml. 1732 d. 27 Nov.
10. Nu warande Kyrckoherde, som i många år tilförne warit Comminister uti Lundby Pastorat wid Giöteborg, ärhölt Kongl. Fulmakt år 1733 ock tilträdde Pastoratet i Maji, heter Herr Jöns Ahlquist, född på then namnkunnige Gården Surte mitt öfwer Älfwen wid Bahus.

Innan jag sluter thenna Beskrifningen om Tegneby är nödigt at införa 3:ne Bref på Norska skrefne A:o 1374. A:o 1383 & A:o 1399, angående Tegneby kyrcka, såsom klara Bewis om thess stora Ålderdom, hwilka hans Högwördighet Herr Doctorn ock Biskopen warit så gunstig under Riksdagen låtit hämta utur Archivo Regni ock nyligen mig tilhanda stält, hwilka lyda i Bokstafwen ord ifrån ord, som fölier:

Angående Tegneby kyrkia / 3 bref skrefne på Norrska. A:o 1374. A:o 1383. & A:o 1399.

Ollum monnum Paein sem Petta breff sea edur höijra senda Aslakar Botolfsson ok Anunder Porlaeifsson Logretesmader i Ordost qwae dio Guds ok sina. Wier wilium ydher kunnukt gera, at wier warom wider Pengnaby kyrkion a manadagen nest aeipter Epiphaniam Anno D:ni MCCCLXX quarto, sagom ok hördum a ia ok handarband Peira, at Staeinar Helghasun festi at Sira Olafwe halff merkar bol jardar i Skana-Porppe firir Jon sun sin, at han skuldi ligiia in i kirkunnum, med allum kaenn lutum ok lunnendom, sem til fyrinaempde jord liger edur legit hafwar, fra forno ok nyiu, kirkiunum til aewerdalega aeigu, utan min Herra Biscupe wil gera sinar nader wider borns Jons, at taka annar halfwa merkar bol swa got med lunendum, aeiligar lausa gots upa kirkuna. Til sans witnisburdir satto wier okor insigli firir Paetta bref er gord war a degi ok are sem fyr segir.

Ex origin.

(L. S.)

(L. S.)

(L. S.)

Ollum monnum Paein saem Petta bref säa aedur höyra sender Anunder Tunarsson praester a Poresby ok profwaster i Älfwasyslu qwädio Guds ok sina Ydur ger ek kunnucht at a manadaghen näst aeffter Palmsunudagh sub A:o D:ni MCCCLXXXIII war et a Baerghi i Praestgardenom i Paeghnaby, flaeirum godom monnum hiawerandum. Kom thaer Pa a stämfno firir mik Sirä Olafwer Jansson präster a Paeghnaby, ok leeth pa ganga twaegia manna within, er swa häita, Halwarder ok korer, at Biærne Olafssun war pith stæmder firir mæk fyrnæmdan dagh at lydha hans skilriki ok watom um halfwan marker bool jardar sæm ligger i Skana korpe i Pæghnaby sokn, ok Biærne fyrnæmder saghde sik æigha, læidsi Pa fyrnæmder Sijra Olafum twæghia manna withni er sworo aa book ok swa hwitha, Ræter Nychulossun ok Pora Olafs dother at pau waro Peir 11. Hija ok höyrdsu aa, at Stæiner Hælghasum gaf halfra marker bool jardar i fyrnæmdan Skana korpe Pæghnaby kirkin til æwærdeleghra æighu sielfwum sik till leghar stadder i kirkiunum; ok til sanninda hær um setti Porgylss aa kwæith siith insighli medh minu firir Petta testamente breff, er giorth war a dæghi ok are sæm fyr sæghir.

Ex Origin. 1383.

(L. S.)

(L. S.)

(L. S.)

Ollum monnum Pæim sæm Petta bref sea ædr höyra sænder Öystæm medh Gudz naad Biscop i Oslo qwädir Gudz ok sinæ Sakar Pæs at Pægnabö kirkia i Ordost ær mykla umboot Porfwande swa at hon kan æi upbyggias ædr uppi haldas medh sino uphæld godze, Pni medh godra manna rade ok soknemannana i Pægnaby sældom wier jord Pa er Skana Porp æitir mærkir boll er liggir i fyrdæmpde Pægnaby sokn; Petta sama sæm half mærkurs boll war gefwet firir Stæiner Hælghasun, ok annat half mærkurs boll firir Joon Stæinersun; Porer Joonsson sæm sik seghir wæra odhalboren till Pæiwæ jord firir VIII merkur forngilda med ollum lutum ok lunindom sæm till liggia ædr leghit hafwa fra forno ok nyio utan gardz ok innan, ok af Pwi at fyrnæmder Porær hefur Pær VIII mærkur forngilda uploket medh fulnade firir fyrnæmda jord ok kirkiunna till nytsæmder wænt, sæm findz i wara Registro, andwardan wier upnæmpdom Porer ok hans arfwum fyrenämpde mærkurs boll i Skana-Porpe sæm fyr segir fra kirkiuna med ollum lutum sæm fyr er sakt, til æwehlighre æigho ok allan afräd. Till samynde hær um fæstom wier Petta wart bref wider annor twaa breff sæm kirkian hafde firi Pwi merker bole i Skanæ Porpe; er gort war aa Pægnaby i Ordost aa hælghona messo æpten A:o D:ni MCCCXC nono, med waro Secreto.

Ex Origin. 1399.
(L. S.)

4. Om Morlanda.

Thet 3:die Pastoratet på Oroste-Land är altså Morlanda, som i gambla tider warit ett Giäl med Tegneby (hwar om åfwanföre skrefwit är) bestående af 2:ne Capell, utom Moderkyrckan nemligen Mollösund ock Fiskebräks-Kijl samt 63 1/2 Hemman med Prästegården 3/4 ock Änke-Sätet 1 helt.

Morlanda Hufwud-kyrckan är belägen på Ebildsslätts Ägor hwilken Gård är nu afhyst under Morlanda Sätes-gård.

När ock af hwem kyrckan är i Början upbygd, wet man aldeles intet. Men för 60 år sen, är kyrckan med then delen, som är fram för Chors-dörren förlängd, medelst tå warande Patroni Herr Knut Bildtz omkåstningar, hwilken ock sedermera mycket bekostat både på Torn, nytt Kyrcke-Tak, Hwalf ock Altare-Tafla, dels sielf, dels effter sin död genom sin Son Sal. Öfwersten Herr Daniel Bildt ock Sone-Son nu i Lijfwe warande ock på Säterijet boende Herr Knut Bildt. Anbelangande thess Namns Ursprung ock Betydelse, så synes sannolijkast wara, at thet kommit är af Moo ock Land, emedan kyrckan är belägen på en torr högländt Sand-Mo: therföre ser man ock i alla gambla Skriffter, som handla om Morlanda, icke wara skrefwit, som nu, Morland, utan Moland; Men effter grufweligit Mord ock dråp af Wikwäringarna ock andra Röfware ther esomofftast föröfwades, är troligt, at Namnet är förändradt ock kalladt Morland eller Mordiskt Land, i Stället för Moland. The många gropar, grafwar ock högar samt ther omkring anlagde Fästnings-wärcken äro nogsamt witne, at mången ther blefwit mördad ock dräpen.

I Morlanda Sockn, äro än 3:ne Herregårdar: Then första är Morlanda Säterij, hwilket är så urgammalt, at man hwarken genom Bref ock Bewis, eller genom gammalt Rykte ock Sagn kan få någon underrättelse, när Säterijs-Frihet ther å gifwit är: dock är bewisligit, at Bildtiska Familien warit ägande ock rådande ther öfwer i 200 år, ock nu förtiden Herr Knudt Danielsson Bildt Herre til Morlanda, hwaräst mer än för 100:de sen, blef upbygdt ett wackert Stenhus til Manbygning, men är nu aldeles förfallit, ödelagdt ock merendels nedbrutit. I thess Ställe är ther en ansenlig stor ock wacker Träbygning upbygd, ock ther wid anlagd en skiön stor Trägård, som berömmes ock bär Pris af alla i hela Bahus-Län.

Then 2:dra Herregården är Ängö, som dock icke kommer under Titel af Säterij, utan allenast Insokne Frälsegård, 1 hel. Then bebos nu af Herr Knudt Bildts k. Swåger wälborne Sergianten Herr Malckum Weinholtz, som nu nyligen låtit ther upsätia en ansenlig Träbygning. Thenna Gård är belägen på en kringfluten ö, hwaräst är god Åker ock Äng, Betes-Marck ock tilräckelig Skog af Aal, Gran ock Furu eller Tall. I sal. Öfwerstens Tijd låg thenna gård under Morlanda Säterij: Men wid Skifftet, kom then ther ifrån.

Then 3:die. Herregården är Skefftö en hel Frälsegård, men intet Säterij; hörer nu til Wälborne Herren Herr Öfwerst-Lieut. Bernhard Virgin, som ther låtit upsätia en skiön Characters Bygning, tå han måste flyttia tijt från Holma Herregård på Stångenäs, then han lemnade til sin myndiga Son Herr Arvid Virgin. Men nu förnimmes, at sen Herr Öfwerst-L. Virgin tilhandlat sig ett Säterij Långanäs i Halland, är thess Måg Herr Cap. Gyllenberg ägare ther af.

Thetta Hemman Skefftö har gådt emellan många händer. Sal. Probsten Bagge i Mastrand köpte thet strax effter Ofreden 1679 af en Mastrands-bo: Effter honom ärfde Sonen Probsten Herr Fridric Bagge thet samma, hwilken thet för några år sen sålde til sin Bror Herr Rådman Samuel Bagge, af hwilken förbemälte Herr Öfwerst-L. Virgin thet sig tilhandlat.

Omkring Gården Skefftö, som är belägen på Skafftö-landet, stänger salta Hafwet på 3 Sijdor, men på then 4:de gräntzar then in til Efwenäs ägor, som ock är ett Frälse-Hemman, ock är på then Sijdan landfast: Gården jämte godt Fiske, består af medelmåtig Åker-Jord, wäl bärande Äng, tilräckelig Skog i Giärdet ock Beteshagen, bestående merendels af Eek, Bök ock något Aal.

Så länge Sal. Probsten Bundi ock hans Swärfader Herr Paul Nöring woro Pastores i Morlanda, bodde the ej på Prästegården Dala för thess ringhet ock slätta wilckor skuld, utan på Slätthult theras egen gård, wäl bebygd ock med en lijten skiön Trägård försedd, hwarföre ock nu warande Kyrckoherde Herr Lachonius icke eller bor ther, utan på sin Gård Kiöperö, thet jag intet annat wet.

I förbemälte Sal. Bundis Trägård är at se ett nedfallit Äpple-Trä, liggande mitt i Stengiärdsgården ned nya Grenar ock Blad samt årlig god Frukt, oaktad thet är öfwer 30 år sen thet föll neder. Märkeligit är, at emellan Barcken ock Trädet på thetta Trä, finner man hwitt Ragg, såsom Getehår, thet jag sielf sedt, tå jag för 10 år sen war på Slätthult, hwar af Gemene Man, som intet weta thess rätta Namn, kalla thet samma thet trä, ther Fanen flådde Geten.

Så fins ock på Herregården Morlanda en tämmelig stor Sten, som ger så klingande Liud ifrån sig liksom han wore af Silfwer-Malm.

Så äro ock i Morlanda Sockn icke långt ifrån Sätesgården Morlanda 3 stora Bärg, som warit med Murar af Gråsten befästade nemligen: Ett i kast-skogen, Slottebärget benämdt. Et i Torebo-skog, som kallas Geebärget. Ett annat wäster ut ther ifrån. Hwilka Näse-Kongarna utan twifwel låtit befästa at ther hafwa sin tilflykt ock sina ägodelar i säkert förwar.

Wid Saltkiäls Bräcken i Moranda Sockn äro 2 befintelige Altare af Sten ett större ock ett mindre, likaså i större Slätthultz Giärdet äro 2:ne, på hwilka Hedningarna offrat. Thesse Altare äro så bygde, at 4 stora Hällar äro satte med nedra Kanten i Jorden, at innom them är liksom ett lijtet fyrkantigt hus, hwars 4 Sijdor weta rätt mot Öster, Wäster, Norr ock Söder, men på hörnet i Södwäst är gemenligen en öpning, at man kan gå in ock ut. Uppå thessa hallar är lagd en stor hall, i Stället för Tak, omkring the upreste Hallar är på alla Sijdor ett tämmeligit Stycke upfylt med Jord, Sand, Sten &c. dock är mäst på then Norra Sijdan up emot öfwer-hällen eller sielfwa Altare-Stenen, på hwilken Sijda Hedningarna stådt utan twifwel ock wid offrandet wändt sig emot Söder, hwilket af omständigheterna synes lijkaste.

Man har sökt under thessa Altare ock jag sielf (skrifwer Herr Comministern Holmsten mig til) ock funnit ther både Kol ock Ben förbrända, at man icke må twifla, med mindre the ju warit Altare. Thylika Altare finnas ock på flera ställen ther omkring. Ett wid Melleby-Grind: Ett uti Haga kohaga, Ett i Lunneslätts haga: Ett i Kårtwetz haga i Tegneby Sockn ock Ett i Tegneby.

Annexerne i thetta Morlanda Giäl äro 2:ne: then ena är Mollösunds-Capell, som ligger söder ut åt stora Salt-Siöen, 2 Mijl från Moder-kyrckan, ock är upbygt på Mallösunds-Fiskeläger af Inbyggarenas egna Medel, som fordom woro förmögne, dock nu, effter theras ringa Förmågo, underhålla thetta Capell af Trä med Tegel-tak, dock slätt Inrede, medelst thet kyrckan har ingen Tijonde eller Landskyld, utan hålles wid Makt allenast af Föräringar, hwartil ock Siöfarande främmande, tå the ligga ther i then goda Skepps-hamnen för Motwind skuld, pläga af en god wilja förskiuta. På hwad Tijd thetta Capell först är upbygt, wet man aldeles intet. Men thet är wist, at ett Trä-Capell stådt ther före thetta nu warande, som ock är mycket gammalt, hälst på Altare-Taflan fins thetta Åretalet nemligen 1587. Så wäl Capellet, som Fiskeläget har sitt Namn af Mollö, som ligger strax ther wid.

På Mollö wid Mollösunds-hamn äro 2 märckeliga stora Wetar, wid hwilcka i hårda Hällebärget Compass strecken äro riktigt uthugne. På then wästra Sijdan öen mitt emellan wetarna har fordom warit en mäkta god hamn för små Fartyg, ty ther är allenast ett Skute-lopp, men innan til kunna gå stora Skepp. Wärst är at intet annat utlopp är, utan Land rundt omkring, så at the må gå samma wäg ut igen, men nu förtiden är ther blefwit mycket grundt af Gyttias indrifwande utu hafwet ock Jordens sköljande ned af Bärgen genom Regn. På samma Ö har ock warit en kyrcke-gård, grafwarna synas mot Öster ock wäster, en Grafsten finnes på thenna Kyrckegård med uthugna Compass-Strek på: Men ingen kyrcka synes ther warit anlagd, ej eller mins man någon ther warit begrafwen, hwar af slutes, at thenne kyrkogård warit från Hedenhös uprättad.

En Mijl från Mollösund ock 1 1/8 Mijl från Morlanda ligger then ther i Giället nog bekanta Käring-öen, på hwilken ett Fiskeläger ock är, kringfluten uti salta hafwet. Icke långt ther ifrån är en Ö benämd Wallerö, på hvilken en så kallad Wete eller Wale finnes af Sten ihopsatt ock ther brede wid är en Holma, som kallas Wetholmen, på hwilken ock en Weta finnes, likaledes med Compass-Strek, som på Mollö i hårda Bärget, icke långt ifrån Weten tillika med andra Märcken ock Strek, som äro så föråldrade ock förgångne, at man icke kan skönja hwad thet wara månde. Strax ther wid är ock en Kyrcko-gård, som man icke wet, när han anlagd är; I then samma warda gemenligen nu förtiden begrafne främmande, som satt sitt Lijf til på Siöen ock drifwa i Land ther omkring. År 1725 i Febr. Månad, under en starck Storm ock Jordbäfning, kom här om en Natt utu hafwet upföre en ofantelig stor Sten, til några Famnars längd, bredd ock tiocklek. Man kunde se Sporen i hårda Bärget, hwar han huggit uti wid uphäfwandet. Många både förnäma ock ringare hafwa besedt honom med Förundran, i synnerhet strax effter, tå berörde Spor woro, nya ock klart syntes, ock rögde Stenen sig för allas Ögon med sin Färga, at han legat på Siö-Botn.

Then 2:dra Annexen heter Fiskebäcks-kijls Capell, hörer Fiskebäcks-kijls Fiskeläger til ock af thess Inbyggare underhålles, är från Morlanda belägit wid pass 3/4 Mijl på Skafftölandet. Hwad Tijd thetta Capellet är upbygt, är aldeles owist, utan hwad Gemene Man berätta, at thet i thet förra stora Sille-Fisket skolat skedt, tå stor ömnoghet både af Sill ock annan Fisk kom hit til orten, så at många Danskar, Tyskar ock andra Utlänningar flytte hit för Fiske-Fänget ock Handel skuld, hwar igenom Holmar ock Öijar, ther hus kunde stå uppå, blefwo bebygde ock altså thetta Fiskeläger, hwilket ännu klart synes af nästan otaliga Tomtningar ock Huse-Städer hwar man wil gå på Holmar ock Strander.

Thetta Capell war först upbygt ett lijtet Stycke wäg från Fiskebäcks-Kijl wid en Wijk Oxewijk benämd, hwaräst ännu synes effter Tomtningarna, men sedermera förflytt tijt hon nu står nemligen på Gården Fiskebäcks Ägor, hwilken Gård ock Grund hört fordom til Fru Margareta Hvitfelt, som thenna Gård på samma Sätt som the andra af sina Gods, testamenterat til then studerande ungdommens understöd, som äro af Bahus-Län ock frequentera Giöteborgs Gymnasium.

Wälbemärkte Fru Hvitfelt hafwer ock af christelig gifmildhet åter uprättat thetta tå på hennes Grund ock Gods ståndande nästan förfalna Capell ock therpå mycket bekåstat, nemligen Läktare ock annan Inredning så wäl som Predike-Stol, Altare-Tafla ock prydelig Mässe-Skrud, Silfwer-kalck, Paten, oblate-Ask ock mera sådant. Efter hennes död är thetta lilla Trä-Capell af Fiske-Lägrets Inwånare wäl wid Makt hållit ock mycket påkåstadt.

Utom Mollösund ock Fiskebäcks-kijl, som nu beskrefne äro, finnes i Morlanda Giäld åtskilliga andra Fiskeläger, nemligen.

1 Käringöen, på hwilken altid bodt wälmående Folck, jämwäl Sal. Ammiralen Strömstierna tå han war Capitain.

2 Gulholmen, en Folckerijk Ö.

3 Hallewijks-Strand. 4 Stocken. 5 Råöen.

6. Kroken. 7 Wärbo, 8 Grunnesund. 9 Rågårdswijk, 10 Ellös, hafwandes störste delen icke mera Jord än hwad husen stå på, hwilka dock mäst äro bygde på Bärgs-klipporna.

Om Skiärgården är at märcka, at Inwånarne hafwa ingen annan Näring, än Fiskerijet med Skuter ock Backe-Båtar i stora Wäster-hafwet effter Långer ock Kabliå ock innom Skiärs Mackrill, Sill, Torsk, Kålier &c. Skärgården är nu i ett ganska fattigt tillstånd, medelst thet, at Fiskerijet slår nu mycket felt.

Then 1:sta Präst ock Kyrckoherde i Morlanda Giäl, sen thet blef skildt från Tegneby, har warit Herr Biörn Jönsson, ty tå hans yngre Broder Herr Hindrich blef, effter Fadrens död, Pastor i Tegneby 1631, kom han samma år til Morlanda Pastorat, lefde alt til 1650.

Then 2:dra Herr Nils Holgersson Arctander blef år 1651 kallad af Amtmannen Herr Daniel Bildts Änke-Fru Dorothea Bielcke, ty bemälte Amtman Bildt, Herre til Morlanda Gods, bytte sig til Jus Patronatus öfwer Morlanda Giäld 1648 af tå warande Kongl. Mayst:t i Danne-Marck emot några Hemmans wederlag på Hisingen, them han therföre afstod til Kongl. Mayst:t ock Cronan: Sedermera har, jämte Morlanda Herregård, jus Patronatus gådt i Arf til Manliga Bröst-arfwingarna, så at nu förtiden är wälbemälte Herr Amtman Daniel Bildts Sone-Sons-Son Wälborne Herren Herr Knut Reinholt Bildt Patronus Ecclesiae i Morlanda ock ger, i Stället för Kongen, Fulmakt på Pastoratet.

Effter Herr Nils Arctanders död, som skedde 1667 i Jan. Månad, kom

Then 3:die Herr Lars Dahl 1668 effter Patroni Kallelse-Bref, men afwek åt Norrige, tå wår Swänska Armée fick öfwerhanden här i Bahus-Län ock then Danska måste gifwa wijkn år 1679.

Then 4:de Herr Paul Nöring blef Pastor 1680 ock död 1706.

Then 5:te Herr Paul Brun tilträdde Pastoratet, effter ärhållen Fulmakt af Patrono, men dödde några år thereffter nemligen 1710.

Then 6:te Herr Peter Bundi, wardt förlofwad med Sal. Paul Nörings doter ock tänckte effter honom strax få Pastoratet: Men måste bli först Rector i Uddewalla ock sen effter Bruns död blef han kallad til Morlanda 1711. Sedermera Probst öfwer Elfsyssels Contract 1729, ock 1735, effter ärhållen Kongl. Fulmakt, på Uddewalla Pastorat, flytte tijt från Morlanda, men lefde ther intet längre til d. 30 Maji 1737.

Then 7:de Herr Hans Hindrich Nöring, Sal. Bundis Swåger ock Comminister i Morlanda ärhölt, effter Sal. Probsten Bundis afträde, Kyrckoherde Fulmakt på samma Giäl, men dödde samma år d. 4 Aug. 1735.

Then 8:de nu warande Pastor Herr Lars Lachonius fick icke allenast Pastoratet effter honom i Sept. 1736, utan ock conserverade Sal. Nöringens Änka ock Barn.

1. Peringschiölds Bibl. Släkt-Reg. p. 15
2. Vid. Sturlesson p. 406
3. Vndal. p. 19.
4. Vid. Act. lit. Svec. År 1721. p. 193.

Fotnot för Wikisource

1. Det är oklart vilka de bokstäver är som Oedman anser visar årtalet. Enligt "Sveriges kyrkor. Hjärtum och Västerlanda" av Maj-Britt Wadell, 1968, var årtalet på klockan troligen MDII, alltså 1502. Klockan finns inte kvar utan omgjöts 1898.