SOU 1938:45/Bilaga

←  Speciell motivering

Betänkande med förslag angående reglering av strandbebyggelsen m. m. SOU 1938:45 Avgivet av Fritidsutredningen

Bilaga.

Länsvis ordnade uppgifter om strandbebyggelse och av denna vållade olägenheter samt därav föranledda. önskemål, m. m.

Stockholms län och Stockholms stad.

Tillgången till friluftsbad anses icke tryggad i flera orter i Stockholms omgivningar (Bromsten, Hagalund, Nya Huvudsta, Råsunda, Stuvsta) och icke tillräckligt tryggad i Djursholm. Från Stocksund klagas dels över dåligt vatten, dels över svårigheten för samhället att förvärva det lilla område, där man önskar genom "strändernas utfyllning och planering samt badanordningarnas i övrigt iordningställande efter moderna principer" ordna ett friluftsbad. Även från en ort med sådana naturliga förutsättningar som Nynäshamn anmäles, att tillgången till friluftsbad för ortens befolkning icke anses tryggad.

En mycket stor del av länets stränder har särskild betydelse för invånarna i stor–Stockholm med dess omkring 700 000 invånare. Enligt uppgifter av Stockholms stadskollegiums friluftskommitté finnas inom Stockholm med närmaste omgivningar minst omkring 14 000 lustbåtar och kanoter. Skärgårds- och Mälarebåtarnas s. k. lokala trafik visar för sommarmånaderna ett överskott utöver vintermånadernas frekvens av 250 000–300 000 resande per månad, alltså omkring 10 000 extraresande i medeltal per dag (Statistisk månadsskrift för Stockholms stad, årg. 33, nr 9, september 1938). Friluftsfolkets tidigare enastående rika möjligheter ha. emellertid inskränkts och inskränkas allt mer genom strandbebyggelse. Medan den totala strandlängden enbart inom Stockholms saltsjöskärgård (mellan Landsort och Arholma, mellan Slussen i Stockholm och de yttersta kobbarna) har skattats till omkring 330 mil, eller mer än dubbla. Sveriges hela längd (Sveriges Natur 1936, s. 132), uppskatta länsjägmästaren och biträdande länsjägmästaren de nu befintliga obebyggda badstränderna inom en radie av 3 mil runt Stockholm till högst 2 mil.

Stockholms stadskollegiums friluftskommitté anför: "På grund av den alltmer Omfattande exploateringen för byggnadsändamål av enskild mark i huvudstadens omgivningar minskas successivt de utrymmen, som stå till friluftsfolkets förfogande. Då samtidigt friluftsverksamheten bland stadens invånare får en allt större utbredning, hava olägenheterna av bristen på lämplig friluftsmark ökats i avsevärd mån. En del av Stockholms omgivningar, som såväl för sin betydelse ur friluftssynpunkt som även på grund av sin säregna och stora skönhet bör ägnas synnerlig uppmärksamhet, är Stockholms saltsjöskärgård. Emellertid har den alltmer ökade omfattningen av fast sommarbebyggelse i skärgården numera vuxit till ett hinder för utövningen av friluftsliv för dem, som icke äga tillgång till egna större eller mindre villor. Den under senaste år enormt ökade markexploateringen och den i minst samma takt stigande friluftsverksamheten i övrigt hava skapat svårigheter, som det är synnerligen angeläget att undanröja. En oförändrad utveckling torde eljest inom kort föranleda, att väsentliga områden av skärgården helt stängas för stora delar av den friluftsidkande stadsbefolkningen. Växt- och djurlivet hava starkt påverkats, och genom olämplig bebyggelse hava stora områden förlorat sin ursprungliga karaktär. Båtägarna mötas ofta av landstigningsförbud, vilket i hög grad försvårar friluftsvistelsen för dem. De båtlösa friluftsidkarna hava framhållit behovet av friluftsområden i skärgården, dit de kunna komma utan alltför stora kostnader och där de äga möjlighet att vistas över söndagar för badning och dylikt. Möjligheterna i sådant avseende hava avsevärt beskurits under senare år på grund av den stora exploateringen för bebyggelse." l friluftskommitténs redogörelse för lämpliga friluftsområden talas upprepade gånger om sportstugebebyggelse, som redan mer eller mindre har inkräktat icke minst stränderna, och det uttalas allmänt om möjligheterna att skapa skärgårdsreservat på rimligt avstånd från staden: "Med hänsyn till den exploatering för bebyggelse, som just inom här ifrågavarande delar av skärgården pågår i stor omfattning, är det av synnerlig betydelse att åtgärder för reserverande av friluftsmark vidtagas utan dröjsmål. Det har vid den verkställda inventeringen inhämtats, att ett flertal av de för friluftsändamål enligt ovan ifrågasätta områdena redan utbjudits till försäljning. Därest dessa partier i större omfattning icke räddas undan bebyggelse, berövas staden möjlighet att över huvud skapa friluftsreservat av tillfredsställande art och omfattning i den inre skärgården"

Länsarkitekten uttalar: "Under senare årtionden har i Stockholms omgivningar en omfattande markuppdelning för sommarnöjesbebyggelse och sportstugor ägt rum. De flesta marker, som ägas av enskilda personer, äro därför icke längre så orörda, särskilt vad stränderna beträffar, att de i särskilt hög grad lämpa sig för större friluftsreservat" Vid tidigare markexploatering utan kontroll "reserverades endast i undantagsfall någon användbar strand", och även då bebyggelse skett enligt av länsstyrelsen godkänd plan har "friläggning av stränder från exploatering icke ansetts lagligen kunna ske i större utsträckning än som i huvudsak betingas av markuppdelning och bebyggelse inom den närmaste trakten". Allmänt uttalar länsarkitekten om nuvarande kontrollmöjligheter: "Som det för närvarande är, äger varje markägare i förevarande trakter praktiskt taget oinskränkt rätt att exploatera sin mark i tomtplatser, bara han ser till, att vissa i lagen angivna fordringar bliva tillgodosedda." Han betonar vidare, att man har all anledning förmoda, att exploateringen av strandområden för sportstugeändamål och dylikt kommer att fortsätta, och att det ur det allmännas synpunkt vore av stort intresse, om man på något sätt kunde begränsa exploateringen till vissa områden.

Länsjägmästaren anmärker om flera skärgårdsområden belägna omkring tre mil fågelvägen eller mer från Stockholm, att de äro olämpliga till friluftsreservat därför att stränderna redan exploaterats i stor utsträckning. Enligt en av Stockholms stads statistiska kontor för kommittén gjord utredning utgör antalet avstyckningar av högst 5 hektar stora fastigheter inom en ring av landskommuner runt Stockholm för närvarande omkring 2 000 om året. Siffran var år 1928 uppe i omkring 3 700 avstyckningar per år och år 1934 efter en tillfällig kraftig nedgång åter uppe i 8100. I denna statistik äro municipalsamhällen och köpingar icke medtagna. Uppenbarligen representera icke alla dessa avstyckningar sommarstugebebyggelse vid stränder, men siffrorna torde likväl ge ett begrepp om storleksordningen av sådan bebyggelse i Stockholms omgivningar.

Stockholms stadskollegium har i skrivelse till regeringen framhållit önskvärdheten av en regionplanelagstiftning i syfte att möjliggöra lösningen av flera viktiga problem, bland annat beträffande den föga reglerade ägostyckning och sportstugebebyggelse, som förekommer omkring städer och andra tättbebyggda samhällen.

Önskemål beträffande strandskydd: Lidingö drätselkammare: utvidgad möjlighet att erhålla byggnadsförbud utan inlösningstvång för kommunen. Nya Huvudsta municipalnämnd: byggnadsförbud för viss sjöstrand. Södertälje drätselkammare: "vissa holmar och strandområden vid Mälaren och Saltsjön böra fritagas från exploatering och bevaras för allmänt bruk".

Länsarkitekten förordar skydd mot bebyggelse i första hand för stränder utefter Saltsjön och Mälaren och vid en del mindre sjöar. Om Stockholms skärgård säges, att den helt eller delvis borde vara "riksallmänning".

Uppsala län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad, åtminstone icke för framtiden, i någon av de orter, varifrån uppgifter inkommit (Enköping, Uppsala och Tierp).

Strandbebyggelse förekommer i stor utsträckning vid Mälarens strand, icke blott inom en tremilsräjong runt Uppsala (jfr nedan) respektive Stockholm (Stäket, Kungsängen i Stockholms Näs, Ängsudden i Bro), utan även exempelvis vid Lilla Ullevifjärden, på Ådö-näset i Lossa, i Kalmar, vid Ekolsund, vid Fagerudd i Svinnegarn i Enköpingstrakten och för övrigt här och där efter stränderna. Strandbebyggelse förekommer vidare vid andra insjöar inom och utom nämnda tremilsräjonger samt vid Dalälven och vid kusten (Lövstabukten).

Tierp: Kommunalnämnden meddelar, att det är dåligt ställt med badmöjligheterna, då Tämnarån har olämpliga stränder och förorenat vatten; befolkningen söker sig alltmer till Dalälven och Lövstabukten vid kusten, där det dock även är ganska ont om lämpliga badplatser.

Uppsala-trakten: Genom drätselkammaren meddelas, att folk sedan årtionden ha köpt tomter just inom den för friluftslivet i Uppsala ojämförligt viktigaste sektorn söder om staden. De bästa platserna ha i första hand kommit i fråga. Andra friluftsintresserade, d. v. s. det stora flertalet, äro numera avstängda från många av de bästa utflyktsmålen och oroa sig för risken av att inom relativt kort tid se sig helt utestängda. Redan är så gott som hela västra stranden av Ekoln styckad och såld till småtomter. De i avstyckningsplanerna upptagna allmänna platserna vid stranden äro nästan uteslutande vassbevuxna dystränder, oanvändbara för badning. "För Uppsala-ortens befolkning vore det en verklig olycka om motsvarande utveckling skulle komma att inträffa på den östra stranden." Även båtfolkets möjligheter inkräktas av strandbebyggelse. Sålunda fanns ännu för några år sedan en lämplig övernattningsplats med badstrand vid Ullevifjärdens sydspets, men nu är platsen styckad till villatomter. Såsom ett tecken på ortsbefolkningens intresse av att komma ut på Mälaren anföres att vid Graneberg finnes en båtuthyrningsrörelse med 83 båtar, vilka under vackra söndagar äro i gång från morgon till kväll.

Önskemål beträffande strandskydd: Enköpings drätselkammare: åtgärder för att trygga utflyktsområden i Mälaren. Uppsala drätselkammare: snabba åtgärder mot strandbebyggelsen, förbud mot olämplig exploatering. Bland annat borde lämpliga strandpartier och öar i Mälaren bevaras för friluftslivet i stort inom Sverige.

Länsarkitekten förordar skydd mot bebyggelse för hela Mälarens strandlinje, som anses böra jämställas med havskusten ("om endast de nu särskilt hotade områdena medtagas följer därav, att hotet i stället vänder sig mot övriga områden"), vidare för hela Dalälvens strand och för vissa uppgivna stränder vid ett tiotal insjöar. Snabbt ingripande anses vara av nöden för Uppsala-räjongen, och behovet framhålles särskilt av starkare natur- och strandskydd för strandpartier vid Mälaren. landskapsreservat med bibehållet jord- och skogsbruk föreslås skapade genom regionplanering.

Södermanlands län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Eskilstuna, Nyköping, Strängnäs och Torshälla, icke heller i Flen och Oxelösund.

Länsarkitekten uttalar rörande bebyggelse med sportstugor och dylikt: "Plan. om sådan finnes över huvud taget, samt bebyggelsen är som regel synnerligen undermålig och, det värsta av allt, den sker bara utmed sjöstränderna knappast med plats för en båtbrygga. Några myndigheter komma icke i kontakt med denna bebyggelse och veta ofta helt enkelt icke om (len, där den utbreder sig på uddar och öar och i sund vid Mälaren och annorstädes" Länsjägmästaren framhåller, att badmöjligheterna äro ganska begränsade trots rikedomen på sjöar; de från annat håll såsom lämpliga friluftsområden föreslagna strandområdena inom länet äro "icke så mycket att räkna med, eftersom de i mycket stor utsträckning redan äro bebyggda med sportstugor eller hålla på att bliva det, varigenom de mest tilltalande partierna redan äro avstängda för allmänheten".

Eskilstuna lider enligt drätselkammaren kännbar brist på lämpliga sommarbadplatser. Badmöjligheterna anses av länsjägmästaren vara begränsade till vissa delar av Mälarens och Hjälmarens stränder, där emellertid de bästa områdena, såsom vid Kvicksund och Mälarbaden, redan äro tagna i anspråk.

Katrineholms-trakten: Bebyggelsebara stränder i stadens närhet sägas vara i det närmaste upptagna med bland annat sportstugor vid Kolsnaren, Viren, Tisnaren och Djulösjön. Sportstugor förekomma dessutom strödda vid ett flertal andra sjöstränder i stadens omgivningar. Exploateringen säges flerstädes ha skett planlöst utan större hänsynstagande till behovet av allmänna platser utmed stränderna. Stadens badplatskommitté klagar över vattenförorening från kloak- och avloppsledningar.

Nyköpings-trakten: De goda badstränderna vid Östersjön äro enligt länsjägmästaren oftast bebyggda, och de befintliga små områdena med badmöjligheter för allmänheten decimeras hastigt, då sportstugebygge pågår i mycket stor utsträckning. Inne i landet finnas visserligen många sjöar men blott undantagsvis någon obebyggd naturlig badstrand. I fjärdarna närmast staden är vattnet enligt drätselkammaren så förorenat, att det icke bör användas till bad. Enligt länsarkitekten är framförallt skärgården eftersökt för friluftsliv, varom en segel- och motorbåtsflotta om över 600 båtar vittnar. De för strandhugg tillgängliga och lämpliga stränderna synas dock hastigt minska (jfr uppgifterna under Oxelösund).

Oxelösund: Municipalnämnden meddelar, att en del badplatser ha blivit oanvändbara genom kloak- och spillvatten. och anför vidare: "Det synes egendomligt att Oxelösund, som på tre sidor är omflutet av Östersjön, skall lida brist på lämpliga bad- och campingplatser, men med de senare årens allt mer förekommande sportstugebyggen är numera varje i privat ägo varande till badstrand lämplig plats upplåten eller avsedd att upplåtas för bebyggelse" Enligt länsarkitekten äro bland annat områdena utefter Marsviken väster om Oxelösund nu föremål för stark exploatering, och den av Nyköpings stad ägda udden mellan Marsviken och Oxelösund har enligt genom länsjägmästaren erhållen uppgift delvis upplåtits till bebyggelse.

Strängnäs: Drätselkammaren meddelar, att lämpliga badstränder i trakten förekomma synnerligen sparsamt samt att vattnet i stadens närhet är så förorenat av kloakvatten, att det har varit fråga om att förbjuda badning vid Mälarestranden och inrätta "ett friluftsbadssurrogat i form av en öppen, konstgjord landbassäng på friluftsbadets plats". Sommarstugebebyggelse förekommer likväl vid Mälarens strand.

Torshälla: Drätselkammaren meddelar, att Eskilstunaåns vatten på grund av vattnets förorening icke kan användas till bad, och att tillgängliga badstränder vid Mälaren finnas endast på kronomark, då övriga lämpliga stränder äro exploaterade för sommarbebyggelse.

Önskemål beträffande strandskydd: Katrineholms drätselkammare: snabbt interimistiskt förbud att sälja badstrand till enskilda; avstyckningsförbud för i planer reserverade platser för friluftsbad. Oxelösunds municipalnämnd: åtgärder med hänsyn till den fortskridande bebyggelsen; avstycknings- och bebyggelseförbud torde underlätta uppgörelse om nyttjanderätt. Strängnäs drätselkammare: lagstiftning beträffande kloakreningsanläggningar.

Länsarkitekten förordar skyndsamma åtgärder syftande till obligatorisk reglering av bebyggelsen bland annat vid alla stränder.

Östergötlands län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Linköping, Skänninge, Valdemarsvik och Åtvidaberg samt "näppeligen" i Norrköping.

Länsarkitekten nämner strandbebyggelse inom Norrköpings och Linköpings omgivningar och dessutom vid Vättern (Varamon) och vid Arkösund (41/2 mil från Norrköping). länsjägmästaren framhåller, att strandbebyggelsen utvecklas år från år.

Linköpings-trakten: Drätselkammaren meddelar att tillgången på lämpliga badplatser i stadens närhet är synnerligen ringa. Stångåns vatten har under senare år allt mer förorenats och blivit allt otjänligare för bad. Staden har anordnat ett friluftsbad med 10 (tio) meter badstrand vid Svartåns utflöde i Roxen (6 km från staden), vilket "trots sina bristfälligheter visat sig fylla ett verkligt behov", och där det "särskilt under varma och vackra söndagar råder en besvärande trängsel". Dessutom har nyligen bad anlagts vid en bäck i stadens södra utkant. För ett strandområde vid Roxen en dryg halvmil från staden å ecklesiastik mark, som staden önskar inköpa för friluftslivets behov, har länsstyrelsen godkänt avstyckningsplan. Med undantag av den udde, där nyssnämnda område ligger och som delvis upptas av Ekängens villasamhälle, begränsas Roxen på södra sidan av flacka och sanka marker och erbjuder nästan ingen lämplig badstrand. Vid norra stranden, som är fast, är enligt länsjägmästaren numera bebyggelsen mångenstädes ganska tät. För övrigt omtalas villabebyggelse av drätselkammaren och av länsjägmästaren vid Stångån, vid Rängen (halvannan mil från staden), där omkring 25 procent av stranden anges vara bebyggd, och vid Järnlunden (2-3 mil från staden), där östra och södra stranden sägas vara fyllda av villa- och annan bebyggelse.

Norrköpings-trakten: Drätselkammaren meddelar: "Det kommunala intresset för friluftsbad här i staden torde för ögonblicket vara inriktat närmast på anordnandet av konstgjorda friluftsbad i anslutning till det stadsplanelagda området, detta på grund av de goda badsträndernas relativa avlägsenhet från stadscentrum." Enligt länsjägmästaren äger dock staden på några kilometers avstånd badstrand vid Bråviken, där stränderna vimla av badande. I trakten torde emellertid de utmärkta naturliga förutsättningarna för friluftsliv i viss mån inskränkas av strandbebyggelse. Sådan omtalas av länsarkitekten och länsjägmästaren vid stranden av Glan, där en ganska lång sträcka av östra stranden anges vara upptagen av villabebyggelse, och vid Bråvikens strand, dels på södra stranden (Lindö), dels längs norra stranden vid Getå, Porsgata och Kvarsebo, respektive 1 mil, 2 mil och 2½ mil fågelvägen från Norrköping.

Önskemål beträffande strandskydd: Linköpings drätselkammare: åtgärder snarast möjligt mot styckning av ett strandområde till tomter; mark i allmän ägo, även ecklesiastik mark, bör före styckning hembjudas angränsande kommun. Norrköpings drätselkamrar: avstyckningsförbud eller dylikt vore mången gång bra.

Länsarkitekten anser skydd mot bebyggelse väl motiverat och i hög grad önskvärt i första hand vid Östersjöns och dess vikars strand samt vid Vättern och vid sex andra uppgivna sjöar.

Jönköpings län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Eksjö, Tranås och Sävsjö. Gislaved har enligt municipalnämndens ordförande bad i Nissaån med dåligt vatten och dåliga stränder. Vid en bra badsjö på 1 mils avstånd finnes sportstugebebyggelse. Tranås drätselkammare uppger, att snabba åtgärder behövas för att trygga tillgång till friluftsbad.

För större delen av länet (samtliga länsskogsvaktaredistrikt utom tre, belägna intill länsgränsen i sydväst och öster) ha länsskogvaktarna till länsjägmästaren rapporterat, att de bästa badstränderna och vackraste trakterna närmast samhällena alltmer inköpas av välsituerade invånare i dessa och i något fall i spekulationssyfte för tomtförsäljning. Även 3–5 mil från samhällena belägna vackra sjöstränder, utsiktsområden, lundar och lövängar exploateras. länsjägmästaren uttalar, att åtgärder synas behövliga för att tillgodose den stora allmänheten med bland annat badstränder.

Jönköpings-trakten (uppgifter från drätselkammaren; siffror inom parentes ange avstånd från Jönköping). En stor del av traktens sjöstränder äro bebyggda. Kringbyggda eller nästan kringbyggda äro Axamosjön (½ mil) och Mullsjön (21 km). Delvis kringbyggda äro Rogbergasjön (8 km; de obebyggda strandområdena äro åker eller kärr) och Tenhultssjön (14 km). Stränderna av Västersjön (13 km) äro till 2/3 bebyggda, Stråken (23 km) har starkt bebyggda stränder. Delvis bebyggda äro även stränderna av Lofsjön (13 km) och Rasjön (26 km).

Önskemål beträffande strandskydd m. m.: Sävsjö municipalnämnd förordar förbud mot bebyggelse å särskilt vackra naturområden och friluftsplatser, ehuru servitutsuppgörelser kunde i många fall vara tillfyllest för att trygga friluftsbad.

Länsarkitekten önskar möjlighet att från bebyggelse bevara vissa strandområden genom byggnadsförbud utfärdat av länsstyrelsen.

Kronobergs län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Ljungby.

Sommarbebyggelse förekommer vid en del av länets talrika insjöar, bland andra Bolmen. länsarkitekten har vid prövning av stycknings- och byggnadsplaner i största möjliga mån försökt bibehålla stränderna fria från bebyggelse. Inom vissa områden ha dock sjötomter sålts. Möjligheterna att hålla en strandremsa av tillfredsställande bredd fri ha förspillts vid Helgasjön både norr och nordväst om Växjö.

Länsarkitekten förordar skydd mot bebyggelse i första hand för stränder vid ett tiotal sjöar och för en sträcka åstrand.

Kalmar län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Oskarshamn och Vimmerby.

Vid kusten och i skärgården omkring Västervik hotar sommarnöjesbebyggelsen enligt länsjägmästaren att så inkräkta på de "fria" strandsträckorna, att det framdeles kan befaras bli ont om lättåtkomliga sådana områden, och länsarkitekten anser, att de välbelägna badplatserna vid Västervik behövde skyddas mot vidare exploatering. I trakten av Kalmar söker länsarkitekten att i avstyckningsplaner undantaga strandområden, vilket dock i några fall varit mycket svårt.

Länsarkitekten anser åtgärder böra vidtagas för att skydda vissa badstränder vid Östersjön mot vidare exploatering och nämner några sjöar i kronans ägo och fem andra sjöar såsom i första hand ifrågakommande för skydd mot strandbebyggelse på grund av belägenhet och naturskönhet.

Gotlands län.

Kommittén har kännedom om att en ökande bebyggelse med sommarstugor vid själva stranden finnes i Boge och Gothem vid och nära Tjelders.

Visby drätselkammare önskar förbud mot att avstänga stranden (av Östersjön).

Länsarkitekten anser skydd mot bebyggelse obehövligt vid insjöar och vattendrag för länets del.

Blekinge län.

Ronneby drätselkammare anser lagstiftningsåtgärder lämpliga, exempelvis förbud mot avstyckning eller bebyggelse, i syfte att för framtiden bevara vackra naturpartier och tillgång till friluftsbad. – Länsarkitekten anser skydd mot bebyggelse erforderligt för sötvattensstränder vid sjöar och vattendrag endast inom två såsom särskilda "friluftsallmänningar" föreslagna områden; övriga sådana områden (de flesta) ligga vid kusten.

Kristianstads län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Osby och Tomelilla.

Länets betydliga tillgångar av ännu obebyggda stränder äro, såsom länsarkitekten påpekar, av stort värde icke blott för bygdens, utan för hela Skånes och även för andra landsdelars befolkning. Vissa platser besökas en vacker sommarsöndag enligt uppgift av 15 000 personer. Strandbebyggelse med sportstugor förekommer vid kusten både i väster (t. ex. Torekov), öster (t. ex. vid Åhus) och sydost (t. ex. vid Kåseberga, Sandhammaren och Löderups strand) samt även vid insjöstrand, såsom vid Finjasjön. På ett strandområde mellan Sandhammaren och Simrishamn ha utrangerade omnibuskarosserier satts upp, vilka hyras ut som sommarstugor. Länsarkitekten påtalar den ökade exploateringen för rekreationsändamål och framhåller vikten av att kunna reglera strandbebyggelsen bättre än som är möjligt med nuvarande planinstitut. De ofta mycket natursköna insjöstränderna ha dock blott i ringa grad exploaterats för sommarbebyggelse, vilket förklaras bero dels på närheten till attraktiva havsstränder, dels därpå att insjöstränderna endast fläckvis och inom mycket korta sträckor äro lämpliga för badändamål.

Önskemål beträffande strandskydd: Broby byggnadsnämnd: ett i god tid planlagt utnyttjande av badstränderna. Osby köpings kommunalkontor: strandskydd vid en insjö; det föreslås, att byggnadsnämndernas sakkunniga arkitekter ges befogenhet att övervaka bebyggelsen vid sjöstränderna på landsbygden och föreslå erforderliga åtgärder. Skillinge byggnadsnämnd: reglerande åtgärder snarast möjligt för fredning av en betydande sträcka längs kusten som "riksallmänning". Torekovs byggnadsnämnder: fredning från all vandalism och bebyggelse för hela strandmalen inom municipalsamhället och flere andra strandsträckor. Åhus byggnadsnämnd: vissa strandsträckor vid kusten böra ju förr dess hellre göras till "riksallmänningar".

Länsarkitekten önskar ökade möjligheter att reglera strandbebyggelsen. Skydd mot bebyggelse anses behövas vid kusten till växlande bredd, vid västkusten i allmänhet omkring 150 meter, på vissa ställen vid ostkusten upp till 500 à 1 000 meter. Vid insjöstränderna anses åtgärder för närvarande behöva vidtagas endast i ringa utsträckning.

Malmöhus län.

I städerna Eslöv, Lund och Malmö samt i Arlöv, Bjuv och Svedala anses tillgången till friluftsbad icke tryggad, och i Kävlinge anses den oviss för framtiden. länets västkust ligger i sin helhet högst halvannan mil från någon av de tätt liggande städerna. Då dessas sammanlagda befolkning uppgår till bortemot 300 000 personer samt kuststräckan dessutom uppsökes av folk från andra län och från grannlandet, är det naturligt, att badstränderna här äro synnerligen flitigt utnyttjade. Vid Lomma strand är det t. ex. enligt samhällets byggnadsnämnd icke ovanligt med över 20 000 personer en vacker sommarsöndag. och liknande siffror förekomma enligt länsarkitekten även på andra platser. Då en starkt ökande strandbebyggelse förekommer, är för de goda och lättillgängliga badstränderna problemet om allmänhetens tillträde enligt länsarkitekten brännande. Strandsträckan norr om Malmö har med undantag för några få strandpartier till större delen blivit bebyggd. Falsterbonäset, som blivit den mest frekventerade sommarorten för Malmöbefolkningen, har även fått stränderna. upptagna av en allt starkare villabebyggelse, så att det för den stora allmänheten tillgängliga utrymmet blir allt knappare (Malmö drätselkammare). Även Trelleborgs byggnadsnämnd påtalar detta och tillägger, att olägenheten härav är synnerligen kännbar för de stora skaror, som söka sig till denna strand från Trelleborg, Malmö, Lund och omgivande landsbygd. länsarkitekten meddelar om förhållandena vid Falsterbonäsets strand, att på sträckan Kämpinge–Skanör–Falsterbo finnes sommarbebyggelse för ett 10 000-tal personer och att stranden på denna sträcka är uppdelad för vissa fastighetsägareföreningars och bolags intressenter, vilkas vakter söka hindra allmänhetens tillträde. Vissa vägar till stranden äro avstängda och vaktade för att hindra tillträdet. Allmänningarna äro ofta styckade och försålda. längs andra sträckor av länets västkust är utvecklingen liknande. länsarkitekten meddelar om sträckan mellan Hälsingborg och Kullen, att allmänningarna, även s. k. tångallmänningar, skiftas och säljas till enskilda, vilket förhållande säges göra sig märkbart vid alla kuster. Om allmänningarna ej skiftas, arrenderas de ut till enskilda. Bebyggelsen utmed stränderna är ganska allmän. Blott en sträcka om några kilometer norr om Viken är ännu orörd. Vikens byggnadsnämnd meddelar, att stranden håller på att exploateras med sommarstugor, vilka finnas uppförda endast 30–40 meter från vattnet.

Vid sydkusten finnas ännu obebyggda områden av betydande utsträckning, men de komma enligt länsarkitekten med största sannolikhet undan för undan att exploateras. Trelleborgs byggnadsnämnd nämner en ypperlig av landsbygdens befolkning mycket anlitad badstrand vid denna kuststräcka, som redan har börjat styckas till villatomter. länsarkitekten meddelar, att strandområdena mellan Skateholm och Trelleborg äro föremål för omfattande exploatering, och från ortsbefolkningen har vid förhandlingar om regleringsåtgärder framförts, att stränderna flerestädes ej äro tillgängliga.

Även insjöstränder ha gjorts otillgängliga genom strandbebyggelse, särskilt i den av friluftsfolket flitigt anlitade Ringsjöbygden. Norra och västra stränderna av både Västra och Östra Ringsjön äro bebyggda med sommarhus (länsarkitekten). Byggnadsnämnden i Höör anför, att med undantag av ett angivet mindre område de båda Ringsjöarnas norra sidor nästan helt äro i sommarstugeägares besittning. Det som är kvar av stranden säges vara beläget vid sankmark med dyig sjöbotten. Ett litet område vid Östra Ringsjön, som är tillgängligt för allmänheten, säges knappt räcka till för Höörborna och långt mindre för de vid flera tillfällen till tusentalet uppgående besökarna från andra orter. Överhuvud äro i de tätbefolkade delarna av Skåne de områden, som äro lämpliga för friluftsbad, redan till större delen exploaterade (Malmö drätselkammare).

Önskemål beträffande strandskydd: Arilds byggnadsnämnd: strandremsan på ömse sidor om samhället bör lämnas öppen och tillgänglig. Hälsingborgs drätselkammare: stycknings- och bebyggelseförbud. Lunds drätselkammare: förbud under viss tid mot styckning och bebyggelse för att underlätta kommunala förvärv. Malmö drätselkammare: snabba åtgärder för att värna om ännu icke exploaterade områden genom stycknings- och bebyggelseförbud. Trelleborgs byggnadsnämnd: snabbt ingripande mot en angiven strandsträckas styckning till villatomter. Vikens byggnadsnämnd: skydd mot bebyggelse för någon del av stranden vid Öresund.

Länsarkitekten framhåller betydelsen för både lokala och allmänna intressen av att reservera obebyggda områden längs kusten och anser det även vara av betydelse, att insjöstränderna i möjligaste mån skyddas mot bebyggelse.

Hallands län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Kungsbacka, som enligt drätselkammaren lider brist på badmöjligheter.

Vid kusten förekommer en sommarbebyggelse med olika slags småstugor, vilken på flera håll, exempelvis vid Skrea strand invid Falkenberg och vid Apelviken invid Varberg, har blivit ett verkligt problem och som har föranlett länsstyrelsen att ingripa med de reglerande bestämmelser, som gällande lag medgiver, för inemot 50 procent av hela Hallands kust. Norra delen av kusten, exempelvis längs Onsala-landet, är synnerligen starkt utsatt för strandbebyggelse med sommarvillor m. m. på grund av närheten till Göteborg. Sydligaste delen av kusten är på flera mils längd så gott som en enda sammanhängande badort (Hemmeslöv, Skummeslöv, Mellbystrand). Sommarstugebebyggelse förekommer även, fast i mindre utsträckning, vid några sjöar, delvis av särskild betydelse för Göteborgs friluftsfolk.

Önskemål beträffande strandskydd: Kungsbacka drätselkammare: snabba åtgärder för regionplan och i avbidan därpå byggnads- och styckningsförbud; utvidgning av rätten att meddela stycknings- eller bebyggelseförbud; lag mot försäljning till enskilda av områden alltför nära badstränder. Varbergs drätselkammare: skydd mot bebyggelse för västkuststränderna till 200 meters bredd.

Länsarkitekten föreslår skydd mot bebyggelse för stränder vid sjöarna inom Göteborgs-regionen och vid ett tiotal andra sjöar samt för tre strandsträckor vid åar.

Göteborgs och Bohus län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Göteborg, Kungälv, Hönö och Jonsered och icke för framtiden i Partille.

Särskilt vid saltsjön äro de bättre badplatserna i stor utsträckning upptagna eller för allmänheten avstängda på grund av bebyggelse med sommarbostäder (länsjägmästaren). En strand vid västkusten, lämplig till friluftsbad för Trollhättans invånare, anses löpa fara att styckas till strandtomter (Trollhättans drätselkammare).

Göteborgs-trakten: Kusten: Av fem strandområden omkring 9-13 km från staden, vilka av drätselkammaren och länsarkitekten anges såsom särskilt lämpliga för friluftslivets behov, anses risk för exploatering genom bebyggelse föreligga åtminstone för två Det bästa badområdet har hittills kunnat räddas blott genom byggnadsförbud, som råder i avvaktan på byggnadsplan. Genom denna anses dock endast en mindre del av området kunna skyddas. För två andra områden bland dessa fem föreligga visserligen icke för ögonblicket planer för exploatering, men bebyggelsen är redan livlig i deras omedelbara närhet. I skärgården, omkring halvannan till två mil från Göteborg, har sommarvillebebyggelse i vissa delar tagit stark fart, och stora områden äro redan oåtkomliga för allmänheten. Exploatering och bebyggelse väntas inom den närmaste tiden i stor omfattning. På ännu större avstånd från staden (omkring 2½ till nära 4 mil) anses exploatering och bebyggelse vara att förvänta inom för Göteborgs befolkning betydelsefulla friluftsområden vid kusten, både söderut (inom Hallands län) och norrut.

Sötvattensstränderna inom viktiga utflyktsområden på tre mils avstånd eller mer från Göteborg hotas delvis av exploatering. Det ur många synpunkter värdefullaste av alla inlandsområden, som kunna komma i fråga för Göteborgs friluftsliv, har delvis redan utsatts för störande jorddelning och byggnadsverksamhet. Härom yttrar Göteborgs friluftsråd bland annat, att sportstugebebyggelsen inom partierna väster om Stora Härsjön har tagit en sådan fart, att dessa ännu för några år sedan relativt fria områden nu äro att betrakta som förlorade för friluftsfolket. Bebyggelsen har dels brett ut sig utefter sjöstränderna, så att dessa i stor utsträckning blivit helt blockerade, dels också spritt sig till markerna mellan sjöarna. Under de senaste åren har bedrivits en målmedveten affärsmässig exploatering, varvid förut överbliven mark har bjudits ut i form av små tomter, ofta illa belägna. Friluftsrådet anför som ett typiskt exempel på hur denna förstörelse av stränderna börjar, att på västra stranden av Stora Härsjön ett antal sportstugor ligga uppradade efter stranden på ett inbördes avstånd av 50 till 200 meter eller mer, framför allt på uddarna. Redan bebyggelse av denna täthetsgrad utefter en strand är störande, framhåller friluftsrådet, och hindersam för allmänhetens friluftsliv, och så småningom fyllas mellanrummen ut, så att allmänheten blir praktiskt taget utestängd från sjön. Denna skildring gäller ett område, som av friluftsrådet ansetts särskilt värdefullt för friluftslivet bland annat därför att det trots allt ännu är relativt orört. Inom andra delar av Göteborgs-regionen ha exploatering och sportstugebebyggelse tagit ännu större omfattning.

Önskemål beträffande strandskydd: Hönö municipalnämnd: stycknings- och bebyggelseförbud snarast. Jonsereds municipalnämnd: stycknings- och bebyggelseförbud. Kungälvs drätselkammare: möjligen förbud mot bebyggelse ända till stranden på vissa platser. Partille municipalnämnd: åtgärder för att bevara samhällets sjöar för friluftsbad, innan bebyggelsen omkring dem tagit för stor omfattning och förstört idyllen.

Länsarkitekten anser strandskydd önskvärt även för samtliga sjöar inom Göteborgs-regionen. Skulle ett skydd mot bebyggelse komma att gälla endast vissa grupper av stränder inom regionen, måste man räkna med att exploateringen så mycket starkare kommer att rikta sig mot de oskyddade stränderna.

Älvsborgs län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Borås och Trollhättan.

Länsarkitekten uppger, att han sökt hålla stränder fria från bebyggelse i närheten av städer och industricentra och på platser, där en hel trakts befolkning sökt sig bad- och rekreationsmöjligheter, men att detta har mött stora svårigheter, och att "man har fått vara tacksam, om en friläggning av några meter kunnat ernås". Stark strandbebyggelse omtalas icke blott från omgivningarna kring större orter, utan till och med från Dalsland, där sjön Lilla Le "snart synes bli kringbyggd, möjligen med undantag för stranden i öster, som är kyrkojord".

Alingsås-trakten: Sävelången har ej mycket av åtkomliga stränder, och Mjörn är i stor utsträckning oåtkomlig, enär villasamhällen finnas på olika ställen runt om sjön (länsarkitekten). Alingsås drätselkammare uppger, att båtfolkets möjligheter alltmer inskränkas.

Borås-trakten: Viaredsjön och Öresjö nära Borås äro i stor utsträckning tagna i anspråk för villabebyggelse. Västra Nedsjön, besökt av mycket folk från Göteborg och Borås, är rätt mycket bebyggd vid stränderna (länsarkitekten). Beträffande Bollebygds-trakten, som är av stor betydelse även för Göteborgs friluftsliv, framhåller Göteborgs friluftsråd: "Enstaka sportstugor finnas inom alla delar av detta vidsträckta område, så gott som undantagslöst på strandtomter eller i omedelbar närhet av vattnet. Ytterst få sjöar äro orörda. Sällan ligga stugorna vid en sjö samlade i en grupp; de ligga hellre glest uppradade efter stranden. Denna spridning av bebyggelsen har medfört att även ett relativt litet antal stugor kunnat förstöra stora områdens naturskönhet och värde för friluftsfolket"

Göteborgs-trakten: Bebyggelse har i stor utsträckning ägt rum vid sjöarna inom den del av länet, som tillhör Göteborgs omgivningar. Sjön Aspen är praktiskt taget kringbyggd (länsarkitekten).

Vänersborgs-trakten med Vargön, Trollhättan och Lilla Edet: Vänernstranden är till stor del bebyggd (länsarkitekten). Tät sommarbebyggelse har trängt alldeles inpå en badplats med knappt utrymme vid Nordkroken, vilken utnyttjas av Trollhättans, Vargöns och Vänersborgs invånare (Trollhättans drätselkammare), och badstränder 1-2 mil längre bort begagnas allt flitigare (Vänersborgs drätselkammare). En strandremsa vid Öresjön väster om Trollhättan, vilken denna stads invånare söka sig till, är enligt drätselkammaren numera i stor utsträckning bebyggd. Beträffande för Trollhättans invånare lämplig badstrand vid västkusten, jfr under Göteborgs och Bohus län.

Önskemål beträffande strandskydd: Alingsås drätselkammare: utflyktsreservat för båtfolk, förslagsvis en från styckning och framtida bebyggelse undantagen större ö. Borås drätselkammare: lagstiftning snarast till tryggande av allmänhetens rätt till bland annat badstränder. Trollhättans drätselkammare: stycknings- och bebyggelseförbud för att hindra enskilda att utestänga allmänheten från stränderna. Vänersborgs drätselkammare: förbud att exploatera badstränder och avstänga allmänheten från dessa.

Länsarkitekten förordar skydd mot bebyggelse utanför stadsplane- och byggnadsplaneområden, med dispensmöjligheter, för stränder vid Vänern och ett stort antal andra sjöar.

Skaraborgs län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i Falköping, Mariestad, Skara och Tidaholm, alltså i de flesta av länets städer, och icke heller i Vara.

De inom den vidsträckta sjöfattiga slättbygden mellan storsjöarna sparsamt förekommande stränderna börja inkräktas av bebyggelse. Falköping har 3½ mil till närmaste badsjö, och de lämpliga badplatserna där börja bli svårtillgängliga, enär stränderna undan för undan inköpas för villabebyggelse (drätselkammaren); i en grannkommun finnes en grävd badbassäng. Skövde har anlagt en konstgjord sjö med 2 hektars yta i en park. Befolkningen har även beretts vissa möjligheter till friluftsbad i sjön Örlen genom billiga resor å statens järnvägar (drätselkammaren). Stränderna vid Örlen tendera emellertid att bebyggas i väl stor utsträckning (länsarkitekten).

Önskemål beträffande strandskydd: Mariestads drätselkammare: stycknings- och bebyggelseförbud. Skara drätselkammare: styckningsförbud genom länsstyrelsen på ansökan av kommun för ett år i taget.

Länsarkitekten är benägen att med havsstränderna likställa Vänerns och Vätterns stränder, vilket innebär förslag om allmänt skydd mot bebyggelse för dessa, och föreslår sådant skydd även för stränder vid åtskilliga uppgivna mindre sjöar.

Värmlands län.

Ortsbefolkningens tillgång till friluftsbad anses icke tryggad för framtiden i Arvika, Filipstad och Karlstad samt blott tills vidare i Kristinehamn. För Arvikas del synes detta i mycket bero på vattenförorening.

Länsarkitekten meddelar, att behov länge har förelegat av "villkorligt byggnadsförbud" utefter sjöstränderna och vattendragen i närheten av större samhällen och även annorstädes inom Värmlands län. länsstyrelsen har sedan något år haft uppmärksamheten särskilt fästad på behovet av reglerande åtgärder till förebyggande av alltför livlig exploatering utefter vissa sjöstränder; i vissa fall har avstyckningsförbud meddelats, i andra fall byggnadsförbud ifrågasätts i avvaktan på upprättande av avstyckningsplan respektive byggnadsplan. Enligt länsarkitekten har dock länsstyrelsens uppmärksamhet i regel blivit fäst på behovet av reglering först sedan ett flertal strandområden blivit avstyckade, och sommarstugebebyggelse å utan avstyckning upplåten mark kan helt undandra sig länsstyrelsens övervakning.

Önskemål beträffande strandskydd: Filipstads drätselkammare: förbud mot styckning eller bebyggelse. Karlstads drätselkammare: snabba åtgärder för att skydda ännu obebyggda stränder genom stycknings- och bebyggelseförbud; riks- eller länsstomplan, där alla lämpliga badplatser skulle friläggas för framtiden. Säffle köpings kommunalnämnd: snabba åtgärder mot styckning eller bebyggelse.

Länsarkitekten förordar generella byggnadsförbud med dispensmöjlighet inom förslagsvis 150 meter breda strandområden för stora delar av Vänerns stränder, för stränder vid nio andra sjöar och för en sträcka älvstrand.

Örebro län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Askersund, Lindesberg, Örebro, Almby och Karlskoga samt icke för framtiden i Kopparberg. Kumla municipalnämnd anser tillgången till friluftsbad tryggad genom ett konstbad, som har anlagts till en kostnad av 100 000 kronor; man planerar ytterligare en bassäng för 45 000 kronor.

I uppgift till Fritidsutredningens inventering anmärker länsarkitekten, att de angivna bästa badställena vid de större sjöarna i de flesta fall utsatts för exploatering med sommarstugebebyggelse. Kopparbergs köpingsnämnd omtalar bebyggelse med ett 50-tal sommarstugor vid Ljusnaren, 2-3 km från samhället, och väntar mera dylik bebyggelse under de närmaste åren. I Lindesberg befaras stark villabebyggelse på ett strandområde, som staden borde förvärva till park och badplats.

Örebro-trakten med Almby, Hallsberg och Kumla: Där goda badstränder finnas inom 3 mils avstånd från staden, äro de enligt länsjägmästaren i regel mer eller mindre bebyggda med sommarvillor; på de faktiskt begagnade badstränderna är "badstranden ofta ganska dålig och vattnet ej särskilt rent, såsom utmed Svartåns och Hjälmarens stränder". länsjägmästaren påpekar, att den verkliga bristen på badplatser illustreras därav, att Örebro stad och Kumla municipalsamhälle för mycket stora kostnader anlagt var sin konstgjorda sjö för att i någon mån fylla behovet av friluftsbad.

Önskemål beträffande strandskydd: Askersunds drätselkammare: snabba åtgärder mot bebyggande av allmänt begagnad badplats. Lindesbergs drätselkammare: snabba åtgärder mot en befarad villabebyggelse inom ett strandområde. Örebro drätselkammare: förbud mot styckning eller bebyggelse.

Länsarkitekten anser, att det bästa vore, att all strandmark lades under skydd mot styckning och bebyggelse med länsstyrelserna som övervakande och dispenserande myndigheter.

Västmanlands län.

Arboga drätselkammare anför, att ehuru staden genom markförvärv vid Arbogaån sökt trygga behovet av friluftsbad det vore önskligt, om befolkningen även hade tillgång till sjöstrand. På de lämpligaste platserna (8 resp. 15 km från staden) hotar emellertid bland annat bebyggelse att utestänga det stora flertalet av befolkningen från stränderna, och snabba åtgärder häremot anses vara av nöden. Västanfors municipalnämnd meddelar, att kommunalfullmäktige anslagit 9 500 kronor för anläggning av ett friluftsbad, tills vidare avsett för skolbarn. Västerås-trakten: Drätselkammaren meddelar, att Almö Lindö i Västeråsfjärden (6 km från staden) och Nyckelön vid Kvicksund (omkring 2 mil från staden) äro så gott som fullbyggda med sommarvillor, och omtalar villabebyggelse vid stranden av Västeråsfjärden och vid stranden av Granöfjärden, 16 km från staden.

Önskemål beträffande strandskydd: Arboga drätselkammare: snabba åtgärder för friläggning av tillräckligt stora områden med tillgång till friluftsbad. Sala drätselkammare: förbud mot bebyggelse av vissa områden lämpliga för friluftsbad. Västanfors municipalnämnd: lagstiftning för att trygga tillgång till friluftsbad för framtiden.

Länsarkitekten föreslår skydd mot bebyggelse, i avvaktan på en mer ingående dispositionsplan, för en del strandsträckor vid Mälaren med dess vikar och vid tre mindre sjöar.

Kopparbergs län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Avesta och Borlänge, endast i begränsad omfattning tryggad i Hedemora och icke tryggad för framtiden i Ludvika. Falun har ordnat en friluftsbadanläggning för en anläggningskostnad motsvarande 300 000 kronor per kilometer strand. I Borlänge finnas planer på att göra en helt konstgjord sjö för att tillfredsställa den folkrika traktens (omkring 27 000 personer i Borlänge, Domnarvet och Stora Tuna) behov av bad. Naturstränderna ha enligt länsarkitekten inkräktats av sportstugebebyggelse exempelvis vid en badsjö halvannan mil från Falun, Borlänge och Domnarvet.

Länsarkitekten anser lag om strandskydd synnerligen önskvärd och föreslår med hänsyn till svårigheten att förutse utvecklingen inom länet skydd mot styckning och bebyggelse för all strandmark med undantag för områden där stadsplan, stomplan eller byggnadsplan fastställts eller avstyckningsplan godkänts, och med möjlighet för länsstyrelsen att bevilja dispens. Strandskydd anses angeläget även för avlägset belägna sjöar och vattendrag, exempelvis fjällsjöar, där sportstugebebyggelse nu kan avstänga stränderna.

Gävleborgs län.

Tillgång till friluftsbad anses icke fullt tryggad i Gävle och icke tryggad i Storvik. Från Sandviken meddelas genom länsarkitekten, att med den intensiva exploatering av mark, som äger rum i närheten av samhällena, ett reserverande av friluftsplatser är av nöden och kräver en snabb lösning.

Gävle-trakten (uppgifter från länsarkitekten och Gävle drätselkammare): Kusten synes vara så gott som fullständigt exploaterad intill mer än 1 mil från Gävle, både den södra stranden av Gävlebukten (Sikvik-Harnäs) och den norra (Norrlandet), där dock med få undantag mark har sparats utmed vattnet, så att man kan komma fram. I zonen 1-2 mil från Gävle har kuststräckan på ömse sidor om Dalälvens mynning (Skutskär-Brämsand-Långsand) tagits i anspråk för sportstugebebyggelse, och sommarstugebebyggelse har kommit i gång i samma zon även i norr (Harkfjärden-Edskön-Hilleviken) samt på Limön mitt i Gävlebukten. Norrut har sommarstugebebyggelse börjat även i zonen 2-3 mil från Gävle (Iggö-Säljemars-trakten). Sötvattenstränderna längs Gavleån mellan Tolvfors intill Gävle och till Forsbacka drygt halvannan mil från staden utnyttjas dels med olika slags småstugebebyggelse, dels med annan bebyggelse. Exploatering med sportstugebebyggelse pågår omkring 3/4 mil söderut från Gävle vid Sjötorp och Sälgsjön, på omkring 1 mils avstånd från staden åt nordväst vid Testeboån och åt sydost vid sjön Trösken, vidare västerut på omkring 2 mils avstånd vid sjön Öjaren och vid Jädraån samt åt sydväst på ännu längre avstånd vid Storsjön och vid Hedesundafjärden, resp. 2½-3 och 4 mil från staden.

Hofors-trakten (uppgifter från länsarkitekten och Gävle drätselkammare): En mindre god, men livligt frekventerad badstrand vid sjön Edsken är styckad till byggnadstomter. En annan badstrand, vid sjön Malmjärn, är delvis upptagen av sportstugor.

Hudiksvalls-trakten (uppgifter från länsarkitekten): Kusten har vid Vintergatsfjärden, omkring 1 mil från staden, i stor utsträckning exploaterats för sportstugor utefter strandremsan, och vid Lakbäcksfjärden, omkring halvannan mil från Hudiksvall, anses dylik exploatering tänkbar inom snar framtid. Även insjöstränder ha börjat exploateras för sportstugor (Brunsvallssjön, en dryg mil från staden).

Söderhamns-trakten: "Skärgårdens och fastlandets stränder hava långt ifrån till fullo tagits i anspråk för industri och privata sommarbostäder" (Söderhamns byggnadsnämnds ordförande). Vissa insjöstränder exploateras. Sportstugebebyggelsen är enligt länsjägmästaren rätt livlig vid sjön Marman 1 mil sydväst om Söderhamn, fastän området är svåråtkomligt och goda badplatser saknas; den har börjat vid Järvsjön, en dryg mil söder om staden.

Önskemål beträffande strandskydd: Gävle drätselkammare: utvidgning av rätten att meddela förbud mot styckning eller bebyggelse. Storviks köpings kommunalnämnd: Förbud mot bebyggelse.

Länsarkitekten föreslår skydd mot bebyggelse för stränder vid omkring fyrtio sjöar och tre vattendrag.

Västernorrlands län.

Tillgång till friluftsbad anses ej tryggad i Härnösand och Örnsköldsvik, icke heller i Kramfors och Skönsberg.

Länsarkitekten meddelar, att badplatser i vissa fall måste sökas på ganska stort avstånd från de tätbebyggda orterna därför att det öppna vatten, som finnes på närmare håll, är förorenat av industriernas avfallsprodukter. Beträffande havskusten framhåller länsarkitekten, "att vid de tätbebyggda industridistrikten stora områden disponeras av industrierna och att även bostadsbebyggelse i dessa trakter finnes utefter kusten, men att betydande delar av stränderna ännu äro obebyggda". länsjägmästaren meddelar, att en så avsides belägen badstrand som den vid Sandnäset i Holmsjön, 7 mils väg inåt landet, "om somrarna är mycket livligt besökt av folk bland annat från Sundsvall".

Gudmundrå-distriktet med Kramfors m. fl. samhällen: Kramfors municipalnämnd meddelar: "Inom Kramfors municipalsamhälle och övre delen av Gudmundrå socken, en folkmängd på cirka 8 000 personer, saknas helt friluftsbad, vilket utgör en stor saknad för de yngre under den varmare årstiden" Den på ett avstånd av ungefär 10 km vid sjöstrand belägna s. k. Finnmarken är under midsommarhelgerna besökt av "med all säkerhet minst 3 000 personer". Detta område har under de fem senaste åren bebyggts med 50-60 sportstugor. länsarkitekten omtalar sportstugebebyggelse även vid Saltsjön, en insjö med goda badstränder en dryg mil från Kramfors (30-40 stugor).

Härnösands-distriktet: Länsarkitekten omtalar ett flertal samlingar sommarhus runt Fälleviken innanför Härnön och sommarstugebebyggelse flerstädes även vid stranden på utsidan av Härnön.

Sundsvalls-distriktet med Skönsberg, Skönsmon, Vivsta-Näs m. fl. samhällen: Länsarkitekten meddelar: "Runt Alnöns stränder finnes en livlig byggnadsverksamhet. Mest uppföras smärre sommarbostäder på arrenderad mark. Denna bebyggelse, som huvudsakligen består av en rad byggnader utefter stranden, har under senare år fått sådan utbredning, att det torde vara synnerligen angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för att för allmänt badändamål reservera härför lämpliga stränder. I närheten av de tältbefolkade orterna Vivsta-Näs, Sörberge m. fl. finnas inga lämpliga badplatser vid den egentliga havskusten, enär vattnet där är förorenat såväl från kloaker som från industrier. Ungdomen från dessa trakter badar för den skull i stor utsträckning i en liten tjärn. Denna saknar emellertid såväl tillopp som avlopp och torde vara mindre lämplig för ändamålet". Det är enligt länsjägmästaren besvärligt att komma ned till vatten lämpligt för bad i Klingerfjärden utanför de nyssnämnda samhällena med hänsyn till mycket tät bebyggelse och stora fabriksanläggningar i trakten. länsarkitekten förväntar ytterligare bebyggelse vid stranden på Alnön och likaså vid Bergafjärden, halvannan mil sydost om staden, samt vidare vid Armsjön, "det bästa insjöbadet i Sundsvalls närhet" (2½ mil fågelvägen). Sommarstugebebyggelse har börjat på båda de sistnämnda ställena liksom även vid Sommartjärn och Östtjärn (3/4 mil från staden). Skönsbergs municipalnämnd klagar över vattenförorening från industrier av olika slag och över att enskilda ägare av sommarställen stänga av stranden.

Örnsköldsviks-distriktet: Länsarkitekten omtalar sommarstugebebyggelse vid Guldviksfjärden och Stubbsand, en mil respektive halvannan mil sydost om staden, och anser ytterligare sådan bebyggelse vara att förvänta.

Önskemål beträffande strandskydd: Skönsbergs municipalnämnd: lag mot vattenförorening, förbud mot bebyggelse eller omgärdning av strand ända ned mot vattnet. Skönsmons municipalnämnd: stycknings- och bebyggelseförbud för att trygga framtida tillgång till friluftsbad. Sollefteå drätselkammare: stycknings- och bebyggelseförbud för att för framtiden trygga "utflyktsbad".

Länsarkitekten förordar skydd mot bebyggelse i första hand för nio hotade badplatser vid kusten och två vid insjöar.

Jämtlands län.

I trakten av Östersund florerar enligt länsarkitekten och länsjägmästaren bebyggelse med bland annat sportstugor, vilken allvarligt hotar Frösöns skogs- och bergsnatur och delvis tager Storsjöns strand i anspråk. Vid en liten sjö 1 mil från staden väntas försäljning av strandtomter. Vid en flitigt använd badstrand nära Mörsil söker en markägare genom förbud mot att beträda marken hålla allmänheten borta, vilket föranlett protester bland annat i pressen.

Länsarkitekten föreslår skydd mot bebyggelse i första hand för tre strandsträckor vid Storsjön.

Västerbottens län.

Tillgång till friluftsbad anses icke tryggad i någon av länets städer (Umeå och Skellefteå).

Länsarkitekten har meddelat, att tillgången på välbelägna badområden i städernas närhet är ganska ringa och under senare år har avsevärt minskat genom att det ena lämpliga området efter det andra bebyggts med sportstugor samt att de områden, som fortfarande finnas kvar, äro i stor fara att när som helst kunna finna köpare.

Skellefteå-trakten: Genom drätselkammaren har meddelats, att Skellefteälvens vatten på norra sidan är så förorenat, att badning icke bör tillåtas, och att livlig byggnadsverksamhet pågår intill ännu befintliga lämpliga badplatser. länsarkitekten omtalar, att Boviksfjärdens utomordentliga sandstränder numera äro praktiskt taget helt och hållet upplåtna för sportstugebebyggelse, att ganska omfattande sportstugebebyggelse har ägt rum vid Ålfjärden, att de någorlunda väl belägna goda sandstränderna vid Ostnäset norr om Kågefjärden (mer än 2 mils väg från Skellefteå) numera till stor del äro bebyggda med sportstugor och att sportstugebebyggelse redan uppträder även vid insjöstrand (Burträsket).

Umeå-trakten: Enligt drätselkammaren saknas de naturliga förutsättningarna för friluftsbad i stadens omedelbara närhet, och till närmaste område med bad, lämpligt för söndagsutflykter i större omfattning. är det 2 mils resa. länsarkitekten meddelar, att den utmärkta sandstranden vid Bodviken invid Obbola till stora delar är upptagen av sommarvillor och att bebyggelse med sommarvillor och sportstugor har börjat vid Norrmjölefjärdens utomordentliga sandstrand. 2 mil från staden, vilken bebyggelse väntas kraftigt utveckla sig. Även sötvattensstränderna ha i stor utsträckning exploaterats för sportstugebebyggelse, såsom vid Tavlesjön nära staden, där "alla för bebyggelse lämpliga delar av sjöns stränder torde vara helt utnyttjade", och där det "uppstått en verklig kåkstad av sportstugor", samt vid Stöcksjön. vars östra strand – en sammanhängande sandstrand, synnerligen lämplig för bad – är tätt bebyggd. länsarkitekten anser sig ha anledning räkna med kraftig sommarnöjesbebyggelse även vid Tavelsjön, 2 mil från staden.

Önskemål beträffande strandskydd: Skellefteå drätselkammare: snabba åtgärder för att reservera mark för friluftsbad genom förbud mot styckning och bebyggelse. Umeå drätselkammare: rätt för länsstyrelsen att utfärda byggnadsförbud i större utsträckning bör snarast ordnas.

Länsarkitekten anser även för Västerbottens del en lagändring synnerligen behövlig, som allmänt gåve havsstränderna skydd mot bebyggelse. Beträffande insjöar och vattendrag anses som regel något lika stort behov för närvarande icke föreligga, men skydd mot bebyggelse förordas för stränderna vid tre sjöar i trakten av Umeå.

Norrbottens län.

Tillgången till friluftsbad anses oviss för framtiden i Boden.

Av länsstyrelsen och från Kiruna framhålles den norrbottniska kustens betydelse även för semesterfolk från det inre av landet, särskilt för de lappländska gruvsamhällenas arbetare. De lättillgängliga stränderna i närheten av kust samhällena äro emellertid enligt av länsarkitekten lämnade uppgifter på sammanlagt milslånga sträckor tämligen tätt bebyggda med sommarstugor. Även permanenta bostäder uppföras i stor utsträckning invid strand i de större samhällenas grannskap.

Gällivare-trakten med Malmberget: Vassarraträsk invid Gällivare har enligt en meddelare i Malmberget norra stranden till större delen upptagen av privata sportstugor, och allmänheten är hänvisad till en överbliven fäbodvall, 2 km avlägsen, där det har ordnats med badhytter. Även södra stranden av Vassarraträsk och stränderna av den därnäst lättast tillgängliga sjön, Sikträsk, uppgivas vara delvis upptagna av sportstugor.

Kalix-trakten: Minst 1/4 mil av stranden vid Kalixälvens utlopp har tämligen tät strandbebyggelse av sommarstugor.

Luleå-trakten: Inom ett avstånd av 3/4 mil från staden har sammanlagt minst omkring 1 mil av stranden tämligen tät strandbebyggelse av sommarstugor. Sådan finnes även längre bort, på över 1 mils avstånd från staden.

Piteå-trakten: Inom ett avstånd av 3/4 mil från staden har sammanlagt minst en halvmil av stranden tämligen tät strandbebyggelse av sommarstugor. Lämpliga badstränder finnas ännu, men de inkräktas genom villabebyggelse. Numera ligger villa vid villa där befolkningen förr badade. Exploateringen väntas gå mycket snabbt vid Pitholmens yttre strand och befaras beröva allmänheten i Piteå, Skuthamn, Munksund och Lövholmen tillgång till friluftsbad genom fortsatt strandbebyggelse vid Pitholmens yttre strand (Piteå drätselkammare).

Önskemål beträffande strandskydd: Från Luleå framhålles, dock icke av drätselkammaren, att vissa uddar och öar i trakten (kronomark) lämpligen borde fredas från sommarvillor. Piteå drätselkammare: bebyggelseförbud erfordras för att trygga friluftsbad; ett icke alltför smalt bälte längs stranden borde undantagas från bebyggelse.

Länsarkitekten vill särskilt inom och i grannskapet av utpräglade samhällsbildningar se ett såvitt möjligt sammanhängande strandområde av växlande bredd - på lämpliga platser upp till några hundratal meter – reserverat längs strandlinjen, där icke omständigheterna nödvändiggöra strandens användning till hamnanläggningar, olika slags industrier o. s. v. Sådana strandreservat anses vara de friluftsområden, som det för distriktets del är angelägnast att trygga. De skulle utgöra naturliga komplement till vattenområdena, vilka även de äro friluftsområden av rang. Nu gällande lagstiftning ger icke tillräckliga möjligheter att skydda stranden. lagändringar föreslås, bland annat för att ge länsstyrelsen rätt att förordna, att byggnad ej må utan särskilt tillstånd uppföras närmare stranden än exempelvis 150 meter.

---