Hoppa till innehållet

SOU 1940:12/Författningsförslag

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Skrivelse
SOU 1940:12

Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning
avgivet av fritidsutredningen.
I. Allmän avdelning.  →


[ 7 ]

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.

Utkast till förordning om ändring i vissa delar av hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).


Härigenom förordnas, att 1 och 35 §§ hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:


1 §.

Varje stad utgör ett hälsovårdsområde. För sådant område skall finnas en hälsovårdsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden av denna stadga samt de i enlighet med densamma givna föreskrifter ävensom att i övrigt ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på allmänna hälsotillståndet i staden.

För detta ändamål skall nämnden, bland annat, verka för:

att i staden – – –
att sunda bostäder beredas stadens invånare;
att tillgång beredes såväl till allmänna, billiga varmbad som ock, där så kan ske, till bad i öppet vatten; samt
att åt stadens invånare, i den mån förhållandena det medgiva, beredes möjlighet att inom därför lämpade områden idka ett sunt friluftsliv.
Det åligger – – – ordning meddelade.
Stadsfullmäktige må – – – annan myndighet.
Om hälsovårdsnämnds – – – särskilt stadgat.


35 §.

Varje kommun på landet, med undantag av sådant samhälle, som i 34 § sägs, utgör ett hälsovårdsområde. För sådant område skall finnas en hälsovårdsnämnd, vilken det åligger att övervaka efterlevnaden av denna stadga samt de i enlighet med densamma givna föreskrifter ävensom att i övrigt ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på allmänna hälsotillståndet inom området.

För detta ändamål skall nämnden, bland annat, verka för:

att invånarna – – –
att sunda bostäder beredas områdets invånare;
att, där så kan ske, tillgång beredes till billiga varmbad och till bad i öppet vatten; samt
att åt hälsovårdsområdets invånare, i den mån förhållandena det medgiva, beredes möjlighet att inom därför lämpade områden idka ett sunt friluftsliv.
Det åligger – – – del därav. [ 8 ]
Kommunalfullmäktige – – – annan myndighet.
Om hälsovårdsnämnds – – – särskilt stadgat.




Denna förordning träder i kraft den




Utkast till lag angående servitut för bildande av fritidsområden.


Härigenom förordnas som följer:


1 §.

Till förmån för kronan, kommun, municipalsamhälle eller kommunalförbund må genom avtal å fastighet läggas besvär och last, som för fastighetens innehavare innebär skyldighet att underlåta viss användning av densamma i ändamål att bevara eller öka dess lämplighet såsom fritidsområde för allmänheten eller skyldighet att tåla, att allmänheten färdas över eller uppehåller sig å fastigheten i större omfattning än enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är för envar lovligt. Angående sådant servitut skall, i den mån icke annorlunda är här nedan eller eljest särskilt föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i lag eller författning finnes stadgat rörande servitut i allmänhet, som lägges å fastighet till förmån för annan fastighet.

Servitutsrätt, som avses i första stycket, må ock upplåtas till förmån för förening eller stiftelse, som erhållit Konungens tillstånd att förvärva servitutsrätten.


2 §.

Avtal, varigenom upplåtes servitutsrätt, som i 1 § sägs, skall upprättas skriftligen. I avhandlingen skall uttryckligen angivas, att upplåtelsen avser sådan servitutsrätt; och varde i avhandlingen upptagna samtliga villkor, som betingas. Ändring eller tillägg, som ej avfattas skriftligen, vare utan verkan.

Överlåtes servitutsrätt, skall ock avtalet därom upprättas skriftligen.


3 §.

Innehavare av servitutsrätt, som avses i denna lag, må, därest i servitutsavtalet betingat vederlag är till fullo guldet, i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas, dock endast kronan, kommun, municipalsamhälle eller kommunalförbund eller ock förening eller stiftelse, som erhållit Konungens tillstånd att övertaga servitutsrätten.

Vill servitutshavare i annat fall än nyss är sagt lämna från sig servitutsrätten, bjude då ägaren av den fastighet, som besväras av servitutet, att inlösa detsamma. Vill ej fastighetsägaren det, eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig därtill villig, vare servitutshavaren [ 9 ]öppet att inom två år efter hembudet i sitt ställe sätta annan, på vilken servitutsrätt må enligt första stycket övergå. Har fastighetsägaren förklarat sig villig inlösa servitutet, men kan ej överenskommelse träffas om vad i lösen bör utgå, skall frågan därom avgöras av tre ojävige skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någon av parterna att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet av den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med vad de fleste skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.


4 §.

Tillstånd, varom i 1 § andra stycket eller 3 § sägs, må endast meddelas svensk förening eller svensk stiftelse, vars verksamhet är ägnad att främja ett sunt friluftsliv och som kan antagas äga nödiga förutsättningar att befordra det med servitutet avsedda syftet.

Vill någon jämlikt 1 § andra stycket söka Konungens tillstånd att förvärva servitut, skall ansökan jämte upplåtelsehandlingen inom tre månader från det avtalet slöts ingivas till Konungens befallningshavande i det län, där egendomen är belägen. Försittes den tid, eller varder ej tillstånd beviljat, vare avtalet utan verkan enligt denna lag.

Ansökan om tillstånd jämlikt 3 § att övertaga servitut skall jämte avhandlingen om servitutets upplåtande och den angående övertagandet upprättade överlåtelsehandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom tre månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid, eller beviljas ej tillstånd, vare överlåtelsen ogill.

Det åligger Konungens befallningshavande att insända ansökningshandlingarna jämte eget utlåtande till Konungen.


5 §.

Upplöses kommunalförbund, förening eller stiftelse, som innehar servitutsrätt varom i denna lag sägs, och övergår ej rätten å annan, som enligt 3 § är behörig att övertaga densamma, vare servitutet förfallet.

Innehaves servitutsrätt av förening eller stiftelse, och bedrives föreningens eller stiftelsens verksamhet på sådant sätt, att det med servitutet avsedda syftet måste anses därigenom bliva i väsentlig mån förfelat, må servitutet på talan av jordägaren förklaras förfallet.


6 §.

Är för servitut betingat årligt vederlag, och är ej viss betalningsdag avtalad, skall betalningen fullgöras inom sex månader från den dag, som efter kalendern motsvarar dagen för servitutsavtalets ingående.

[ 10 ]


7 §.

Nu har i servitutsavtal, varom i denna lag sägs, skett ändring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å fastighetsägarens exemplar av handlingen; överlåtes fastigheten, och var ej vad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt när överlåtelsen skedde, samt vill han det ej godkänna, give det servitutshavaren tillkänna inom en månad efter det denne underrättade honom om ändringen eller tillägget, eller gälle det mot honom såsom hade han det godkänt. Sker sådant tillkännagivande, äge servitutshavaren därefter tid av en månad att uppsäga avtalet.


8 §.

När överlåtelse skett av fastighet, som besväras av servitut, som avses i denna lag, äge, där ej annan tid för fastighetens övertagande avtalats, nye ägaren uppbära vederlag, som förfaller till betalning efter överlåtelsen, och i övrigt utöva de rättigheter, som på grund av servitutsavtalet tillkomma fastighetsägaren. Ej må å vederlag, som förfaller till betalning mer än ett år efter det servitutshavaren fick kunskap om överlåtelsen, servitutshavaren avräkna vad han må hava att fordra av förre ägaren, ej heller gälle i fråga om sådant vederlag betalning, som av servitutshavaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap när överlåtelsen skedde.

Skall servitutsavtal gälla mot den, som efter överlåtelse blivit ägare av fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de fastighetsägaren åliggande förpliktelser, vilka skola fullgöras efter det han övertog fastigheten.


9 §.

Angående uppsägning av servitutsavtal, som avses i denna lag, gälle vad i 2 kap. 38 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat i fråga om arrendeavtal.


10 §.

Fastighetsägare eller servitutshavare, som vill framställa fordringsanspråk på grund av servitutsavtal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det avtalet upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid av endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blivit sålunda bevakad.




Denna lag träder i kraft den




[ 11 ]
Utkast till lag om ändrad lydelse av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut.


Härigenom förordnas, att till 1 § lagen den 14 juni 1907 om servitut skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Om servitut, som må läggas å fastighet utan att det är till förmån för annan fastighet eller för gruva, stadgas i lagen angående servitut för bildande av fritidsområden.



Denna lag träder i kraft den




Utkast till lag om ändrad lydelse av 133 § utsökningslagen.[1]


Härigenom förordnas, att 133 § utsökningslagen skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:


133 §.

Köparen äger – – – hyresgäst uppsäges.
Sedan köparen – – – mot köparen.
Vid köpares – – – nu sagts.
Vid köpares tillträde av egendom, vartill upplåtits servitut, som avses i lagen om servitut för bildande av fritidsområden, skall vad enligt andra stycket gäller för det fall, att fråga är om arrendeavtal, äga motsvarande tillämpning beträffande förhållandet mellan köparen och servitutshavaren.
Angående verkan därav att i arrende- eller hyresavtal eller avtal om rätt till elektrisk kraft eller avtal om i fjärde stycket avsett servitut, som skall gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, varom icke vid försäljningen gjorts förbehåll, samt om rätt för legotagare eller innehavare av rättighet till elektrisk kraft att, där köparen skulle brista i avtalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall vad i fråga om frivillig överlåtelse av fastighet är stadgat äga motsvarande tillämpning.br> Huru i fråga – – – särskilt stadgat.



Denna lag träder i kraft den




[ 12 ]

Utkast till lag om ändrad lydelse av 6 kap. 4 § giftermålsbalken.


Härigenom förordnas, att 6 kap. 4 § giftermålsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:


4 §.

Make må ej avhända sig eller med servitut, som avses i lagen om servitut för bildande av fritidsområden, eller med inteckning för gäld belasta fast egendom, vari andra maken har giftorätt, utan att denne skriftligen med två vittnen samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankomme på förmyndare eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt samtycke vare ej erforderligt om den make, som vill företaga åtgärden, är förmyndare eller god man för andra maken.
Har make – – – beviljades.
Vad i denna – – – om inskrivning.



Denna lag träder i kraft den




Utkast till lag om ändrad lydelse av 55 § Kungl. förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.[2]

Härigenom förordnas, att 55 § Kungl. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:


55 §.

Upplåtes servitutsrätt – – – är stadgat.
Sökes inteckning till säkerhet för beståndet av servitutsrätt, som upplåtits enligt lagen angående servitut för bildande av fritidsområden, må ansökningen ej beviljas, med mindre det upplyses, att fastighetens ägare ej var gift, eller det visas, att samtycke eller tillåtelse till upplåtelsen givits, efter ty i 6 kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller att upplåtelsen ändock är gällande. Möter på grund av vad nu är sagt hinder för inteckningens beviljande, skall vad i 4 § andra stycket andra punkten är för där avsett fall stadgat äga motsvarande tillämpning.
Vad i – – – servitutet upphört.



Denna lag träder i kraft den




[ 13 ]
Utkast till lag om ändring i 8 kap. lagen om förmynderskap.


Härigenom förordnas, att 8 kap. 14 och 15 §§ lagen om förmynderskap skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:


14 §.

Förmyndaren må – – – fem år.
Före besluts – – – yttra sig.
Att för slutande av avtal, varigenom å omyndigs fasta egendom lägges servitut, för visst fall i stället för överförmyndarens samtycke erfordras rättens tillstånd, därom stadgas i 15 §.
Vad i – – – i tomtindelning.

15 §.

Vill förmyndaren överlåta eller med servitut, som avses i lagen om servitut för bildande av fritidsområden, eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen, servitutsupplåtelsen eller inteckningen rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl därtill äro.
Det åligger – – – yttra sig.
Tillstånd, varom – – – rättens beslut.



Denna lag träder i kraft den




Utkast till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.


Härigenom förordnas, dels att 1 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs, dels ock att i nämnda lag skola under rubriken "11. Särskilda bestämmelser om expropriation för tillgodoseende av friluftslivets behov" införas fyra nya paragrafer betecknade 108–111 §§, med nedan angivna lydelse:


1 §.

Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt:
1. för befästning – – –
4. för ändamål, som det enligt lag eller författning tillkommer kommun eller annan dylik samfällighet att tillgodose, dock att beträffande sådant [ 14 ]ändamål, som avser tillgodoseende av friluftslivets behov, skall gälla vad under 14. sägs;
  5. för att förse – – –
12. för linbana, som är behövlig för ett företag av större gagn för orten;
13. för tillgodoseende av fjällrenskötselns behov; eller
14. för tillgodoseende av något friluftslivets behov, som är av väsentlig betydelse för det allmänna eller för befolkningen inom viss ort.
Särskild rätt – – – till nationalpark.


11. Särskilda bestämmelser om expropriation för tillgodoseende av friluftslivets behov.


108 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 14. sägs, må, om den ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än landsting, kommun, municipalsamhälle eller kommunalförbund.

Mot fastighetsägarens bestridande må ej meddelas expropriationsrätt, som avser upplåtande av servitutsrätt, varom förmäles i lagen om servitut för bildande av fritidsområden.


109 §.

Vid ansökan om expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 14. sägs, skall sökanden, utöver de handlingar som i 4 § omförmälas, foga fullständig utredning angående de friluftslivets behov av i ansökningen avsedd art, vilka böra genom sökanden tillgodoses.


110 §.

På framställning av den, som gjort ansökan om expropriationsrätt för ändamål, varom förmäles i 1 § 14., äger Konungen meddela förbud mot vite i penningar att å område, som avses med ansökningen, uppföra byggnad, avverka skog eller vidtaga annan åtgärd, som kan varaktigt förändra områdets naturliga beskaffenhet. Sådant förbud gäller intill dess ansökningen om expropriationsrätt prövats samt, om ansökningen beträffande området bifalles, till dess sig visat, huruvida expropriation kommer till stånd.

Har till följd av meddelat förbud skada uppstått för sakägare, vare, då expropriation icke kommer till stånd, sökanden skyldig ersätta skadan.


111 §.

Sökes för ändamål, som i 1 § 14. sägs, rätt till expropriation beträffande mark, som sökanden med nyttjanderätt innehar för sådant ändamål, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas avflytta tidigare än den fardag, som infaller näst efter det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta intill dess det avgjorts, huruvida expropriationen kommer till stånd.

[ 15 ]Därest på grund av vad i första stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver den dag, då nyttjanderätten upphör, njute jordägaren ersättning med belopp, som, i fall överenskommelse ej träffas, bestämmes av rätten; och skall, där expropriation ej kommer till stånd, samt sökandens rätt att bortföra honom tillhörig byggnad eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag är begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, tiden för bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.

Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid uppskattning av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.



Denna lag träder i kraft den




  1. Senaste lydelse svensk författningssamling 1930 nr 118.
  2. Senaste lydelse svensk författningssamling 1937 nr 167