Frestelse. Fresta Gud strängeligen förbjudet, 5 Mos. 6: 16. Matth. 4: 7. 1 Cor. 10: 9. Exempel: Israeliterna, 2 Mos. 17: 2, 7. 4 Mos. 14: 22. 5 Mos. 33: 8. Ps. 78: 18, 41, 56. Ps. 95: 9. Ebr. 3: 8, 9. Phariseer och Skriftlärde, Matth. 16: 1; cap. 19: 3; cap. 22: 35, 36. Luc. 10: 25. Joh. 8: 6. Djefwulen, Matth. 4: 1, [et]c. Ananias, Ap.G. 5: 9.
Satans frestelse sker till det som ondt är, Luc. 4: 1, [et]c. Matth. 26: 41. Ap.G. 5: 3, 9. 1 Thess. 3: 5. Exempel: Eva, 1 Mos. 3: 1, 3. 2 Cor. 11: 3. David, 1 Chrön. 21: 1. Job, cap. 1: 11. Christus, Marc. 1: 13. Ebr. 2: 18. Petrus, Luc. 22: 31, 32. Judas, Joh. 13: 2. Gud är ingen frestare till ondt; och hwaraf det onda kommer, Jac. 1: 13–15. Frestar ingen öfwer förmåga, 1 Cor. 10: 13. 2 Pet. 2: 9. Uppb. 2: 10; cap. 3: 10. Icke till förderf; utan till förbättring och bepröfning, 5 Mos. 13: 3. Dom. 2: 22; cap. 3: 1. Ps. 26: 2. Ps. 66: 10. Zach. 13: 9. Rom. 5: 4. Jac. 1: 2–4, 12.
Exempel på Guds frestelse, 1 Mos. 12: 1, [et]c. 2 Mos. 15: 25, 26; cap. 16: 3, 4; cap. 20: 20. 5 Mos. 8: 2. 2 Chrön. 32: 31. Bedja att man icke faller i frestelse, Matth. 6: 13. Marc. 14: 38. frestade gifwa akt på ordet, Es. 28: 19. Girige falla i frestelse, 1 Tim. 6: 9.
Frid, se Enighet och Endrägtighet.
Frihet, andelig. I den förwärfwade Christeliga blifwa stående, Gal. 5: 1. Derifrån intet wika, Gal. 2: 4, 5; cap. 5: 1. Col. 2: 16. Den icke missbruka, Gal. 5: 13. 1 Cor. 8: 9; cap. 9: 19. 1 Pet. 2: 15, 16. Jesus gör rättsligen fri, Joh. 8: 34–36. Andans lag gör fri, Rom. 8: 2. I Christus alla fria, och barn, Gal. 3: 28; cap. 4: 5—7. Col. 3: 11. Der Guds Ande är, der är frihet, 2 Cor. 3: 17.
Lagen om trälarnes lekamliga frihet, 2 Mos. 21: 2. 5 Mos. 15: 12. Tillåta, trakta efter frihet, 1 Cor. 7: 21–23. Om kreaturens frihet, Rom. 8: 21, 22.
Frimodighet, som hos be Gudfruktiga sig stundom infinner: derom handlas, 1 Sam. 14: 6, 13; cap. 17: 36, 45. 2 Sam. 12: 7–12. 1 Kon. 4: 29; cap. 18: 18. 2 Kon. 1: 4, 16. Ps. 51: 14. Dan. 3: 16, 17. Matth. 14: 4. Joh. 16: 22. Ap.G. 4: 8–20. 1 Thess. 1: 5, 6.
Fristäder. Hos Judiska folket, 2 Mos. 21: 13. 4 Mos. 35: 6. 5 Mos. 4: 41, 42; cap. 19: 1—3, [et]c. Jos. 20: 2, 3, 7—9. 1 Kon. 1: 50; cap. 2: 28.
Fri wilje. Menniskan före den nya födelsen och omwändelsen hafwer, hwad sådana ting angår som helt andelige äro, till omwändelsen af naturen och sig sjelf allsingen fri wilja och kraft, antingen man anser menniskans förstånd, Eph. 4: 18; cap. 5: 8. 1 Cor. 2: 14. 2 Cor. 3: 5. Rom. 1: 21, 22, eller ock menniskans wilja (uti hwilken den fria wiljan egentligen och förnämligast består), 1 Mos. 6: 5; cap. 8: 21. Hes. 11: 19; cap. 36: 26. Rom. 2: 5; cap. 3: 12; cap. 6: 17, 20; cap. 8: 7. Joh. 8: 34. Eph. 2: 1, 2. Col. 2: 13. Ps. 14: 2, 3. Rom. 3: 11. Matth. 7: 18. Joh. 15: 5. Detsamma bewisas ock af den fallna menniskans beskrifning, hurudan hon är af naturen före den nya födelsen och omwändelsen, Joh. 3: 6. Rom. 6: 16, 19; cap. 7: 8, 14, 18, 23—25. Eph. 2: 1–3, 5. Col. 2: 13. Rom. 8: 5–7. Eph. 4: 22.
Friår, warder påbudet, 3 Mos. 25: 2, 3. 5 Mos. 15: 1. Warder upprepadt i Zedekie tid, Jer. 34: 8–10. Deremot warder syndadt, v. 11. Guds hotelse deremot, v. 12, 13, [et]c.
Fromhet: Är Gudi tacknämlig, 1 Mos. 4: 7. Ords. 15: 8; cap. 11: 20. Fromme äro få, Ps. 12: 2. Ords. 20: 6, 9. Warda beskärmade, Ords. 2: 7. Wederfares tröst, Ords. 12: 2. Uppgår glädje, Ps. 97: 11. Ps. 112: 4. Ps. 107: 42. Intet godt fattas, Ps. 37: 18, 19. Ps. 84: 12. Ärfwa det goda; blifwa wid sig, Ords. 28: 10, 18. Gud gör dem godt, Ps. 125: 4. Dem går wäl, Ps. 37: 37. Ps. 112: 2, 4. 2 Chrön. 31: 21. Berömma sig af Gudi, Ps. 32: 11. Ps. 64: 11. Deras hydda grönskas, Ords. 14: 11. Bifalla det rätta, Ps. 94: 15. Warda än frommare, Uppb. 22: 11. Gud sjelf är from, 5 Mos. 32: 4. 2 Sam. 22: 26. Ps. 18: 26. Ps. 92: 16. Frommas umgänge söka; se Sällskap. Exempel: Abel. 1 Mos. 4: 4, 7. Abraham, 1 Mos. 17: 1. Noah, 1 Mos. 6: 9. Jacob, 1 Mos. 25: 27.
Frosseri, se Dryckenskap.
Frukt. Derpå kännes trädet, Matth. 7: 16; cap. 12: 33. Luc. 6: 43, 44. Christne fruktbärande träd, Ps. 1: 3. Ps. 52: 10. Matth. 12: 33; cap. 7: 15—20. Joh. 15: 2, [et]c. Som bära Guds frukt, Rom. 7: 4, 5. Joh. 15: 8. Ords. 12: 12. Ogudaktige bära döden frukt, Rom. 7: 5. Fruktbärande åhörare, Matth. 13: 23. Marc. 4: 20. Luc. 8: 8. Rättfärdige och ogudaktige äta deras gerningars frukt, Es. 3: 10. Ords. 1: 31. Syndens frukt, Rom. 6: 22, 23. Köttets och Andans frukt, Gal. 5: 19, 22. Eph. 5: 9. Rättfärdighetens frukt, Es. 32: 17. Phil. 1: 11. Läppars frukt, Ords. 18: 20. Es. 57: 19. Ebr. 13: 15.
Fruktan: Herrans fruktan, är antingen (1) En träldoms fruktan, som kommer af lagen, dess wrede och förbannelse, 5 Mos. 27: 26. Jer. 11: 3. Rom. 4: 15. Gal. 3: 10, 13; cap. 4: 24. Eller ock (2) en barnslig fruktan, som kommer af Evangelium och dess tröst. Luc. 1: 74. Rom. 8: 15. 2 Tim. 1: 7. 1 Joh. 4: 18.
Består uti efterföljande stycken (1) Att wi Guds bud hörsamligen hålle och efterfölje, Matth. 21: 29–31. 5 Mos. 6: 2, 24; cap. 8: 6. 1 Sam. 12: 14. Ps. 119: 63. (2) Hata skrymtaktighet och allt falskt sken, 2 Chrön. 19: 9. (3) Otidig fruktan för menniskor skall bortdrifwas, 2 Mos. 1: 17. 4 Mos. 14: 9. 5 Mos. 20: 1; cap. 31: 6. 2 Chrön. 20: 15. Ords. 29: 25. Es. 8: 12, 13; cap. 30: 15; cap. 41: 10; cap. 44: 2; cap. 51: 7, 8, 12. Ps. 16: 8. Ps. 23: 4. Ps. 27: 1–3. Ps. 31: 20. Ps. 33: 18. Ps. 46: 2, 3. Ps. 56: 4, 5, 12. Joh. 16: 33. 1 Pet. 3: 14. (4) Rätta wårt görande och låtande efter Guds ord, såsom Abraham, 1 Mos. 22: 12. David, Ps. 119: 120. (5) Hata, sky och fly synden, 2 Mos. 20: 20. Job 28: 28. Ords. 8: 13; cap. 16: 6; cap. 23: 17. Ords. 3: 7. (6) Tåligen bära korset. Zeph. 3: 7. (7) Bewisa wår nästa den skyldiga kärleken och allt godt, 3 Mos. 19: 14; cap. 25: 17, 36. Job 6: 14. Exempel: ObadJa, 1 Kon. 18: 3, 4. (8) Ära den som äras bör, Eph. 5: 21. Col. 3: 22. 3 Mos. 19: 32. 1 Pet. 2: 17.
Till Herrans fruktan bör oss beweka: (1) Wår skyldighet, Mal. 1: 6. (2) Guds stränga
_837.jpg&oldid=344209){kind=link}