Svea Rikes historia/Första delen/Innehåll

←  Företal

Svea Rikes historia/Första delen av Olof von Dalin Innehåll

Tryckfel  →

Kort Begrep af Denne Förste Dels INNEHÅLL.

1. Cap. Sveriges Äldsta Jord-Beskrifning.
1.	Hela Landet war en Skiärgård, då det först fick Inwånare.
2.	Wid Christi födelses tid stod der wid pass tretton famnar under watn.
3.	Sielfva Naturen lägger der å daga.
4.	Det bewises af Landets Ojämnhet, Sandåsar, Stenar, Bonings-platser, Skalfisk, Hvalfisk-ben och Skieps-wrak i jorden långt från hafvet, Saltsiögräs, Segelleder, Hamnar, Sielstenar, Broar, Notwarp, Städers flytning närmer åt Siöen &c.
5.	Orsakerne dertil.
6.	Watnet faller wid pass en half tum om åhren.
7.	Det är i wår tid en utrönt sak.
8.	Wår Historia är nästan lika gammal med torra Landet.
9.	Bergskullarne woro fordom ej så kale och ofruktbare som nu.
10.	Seve-bärget, som går wid pass 350. Svenska mil i längden, är det äldsta fasta Land i Sverige.
11.	Wisas på hvilka ställen Sverige warit kringflutit och mer af Siöar genomskurit än nu.
12.	Gamle Auctorer, som beskrifvit Sverige, stämma med denna Sanning öfverens.
2. Cap. Sveriges Äldste Inbyggares Ursprång.
1.	Scyther och Geter bodde wid Caspiska och Svarta Hafven, wid Imaus, Taurus, Caucasus &c.
2.	Deras Gudadyrkan.
3.	De woro delte i åtskilliga Folkeslag.
4.	Herde-Scytherne woro deraf den ädlaste delen, et dygdigt och menlöst Folk.
5.	De blefvo retade, at infalla i Asien.
6.	De gingo tilbaka och tuktade sine trälar.
7.	De försvarade sig mot Cyrus.
8.	Äfvenså mot Darius Hystaspis, då en del af dem flytte sig närmer åt Norden.
9.	Darius måste wända om igen med nesa.
10.	Scytherne skickade folksvärmar från sig til Europas wästre delar.
11.	Deras krig mot den Macedoniske Philippus.
12.	De blefvo öfwerwundne af Alexander den Store, då några Samfund flytte sig mer åt de norra orter.
13.	Deras starkaste Släkten blefvo af Alexander kufvade.
14.	Deras beskickning til denne Monark.
15.	De öfverwunno Lysimachus.
16.	Orsakerne, hvarföre de nu begynte något wansläktas.
17.	Gallernes uttåg.
18.	Gallernes uprinnelse.
19	Cimbrernes uttåg: Tvist och förlikning emellan Scytherne och Mithridates.
20.	Mithridatis krig mot de Romare.
21.	Hans tilflykt til Scytherne, öfver hvilka han drog de Romerska wapnen.
22.	Pompeji Segrar och Mithridatis stora förslag.
23.	Scythiska Släkten flytte sig alt närmer och närmer åt Scandien.
3. Cap. Sveriges Första Bebyggning.
1.	Små Samfund eller hushåll intogo först wåre Holmar.
2.	De kunde ej annars komma än Siöwägen, som ock war lättast.
3.	Vodinernes eller Budinernes flyttning, från hvilken Kummelåldren börjades. Til dem slogo sig Geloner och Neurer.
4.	Scythiod hin Mikla eller Stora Sverige, delt i Godhem och Manhem.
5.	Sveriges namn upwuxit ur watnet.
6.	Scandien, Balthien, Thule, alla namn af dess belägenhet i Siöen.
7.	De förste inwånares Svårigheter efter lifs-nödtorfter. Hvar de fingo Salt.
8.	Adelens och Bonde-Ståndets Uprinnelse.
9.	Åkerbruk i Sverige.
10.	Järn och Koppar.
11.	Scandianerne woro et wandrande Släkte.
12.	Svevernes Utgång.
13.	Hvar de stadnade.
14.	Ingevoner och Angler woro bland Sveverne.
15.	När de Romare först begynte känna Scandien och under hvad begrep.
16.	Fornioterska Flyttningen in i Scandinavien.
4. Cap.
1.	Första Bekantskapen emellan Sverige och Romerska Riket.
2.	De Romare oroade gamla Scythiska Stambygden, hvaraf flyttningarne til Norden föröktes.
3.	Thor, en gammal Husfader, skickade sine Söner, Goder och Nore, at dela Scandien sins emellan.
4.	De öfwerwunno Rolf Svadason.
5.	Gotr behöll alla öjarne öster om Sevebärget och Nore wästerom i Norige.
6.	De Nordiske Wikingar.
7.	Deras Siöröfveri hölls för Hederligt.
8.	Deras Holmgång, Enwige, Fosterbrödralag, Seder och Lefnads-sätt.
9.	Deras Skiepp och Siömakt.
10.	Deras Ämbetsmän och Styrmans-konst.
11.	Deras mästa Tilhålls-platser i Sverige.
12.	Lagaledung eller åhrlig utrustning til Siös.
13.	Bland Husfäderne upwäxte Fylkis Konungar.
14.	Dannemarks Uprinnelse och Intagning af Witerne.
15.	Gylfes Regering i Sverige och hans bekantskap med Oden.
16.	Oden drifven af de Romare ur sit land.
17.	Hans ankomst til Sverige.
18.	Han giorde sig med sin Slughet och Konster ett Gudomligt Anseende.
19.	Han delte Norden emellan sine Söner.
20.	Han drog Högsta Drotte-ämbetet i Sverige från Gylfes ätt på sin Son Yngues, ändrade gamle Seder och införde Bränne-Åldren.
21.	Han inrättade Lagar efter sit tycke, stadfäste sin Asiska Gudstienst och pålade Skatt.
22.	Han uprörde hele Norden emot de Romare.
23.	Han dog under sina stora förslag.
5. Cap. De gamle Svenskes äldsta Gudalära.
1.	Den Philosophiska bör skiljas från den Poëtiska.
2.	Hon war i början merendels ren, som kan dömas af Voluspa och Edda.
3.	Gud kallades Oden: Hans namn och kännetekn i äldsta Gudaläran.
4.	Gudomligheten delt i Makt, Kärlek och Wishet. De gamle trodde en Medel-Gud, som kallades Thor.
5.	Oskyldighetens Tilstånd och Syndafallet.
6.	Medel-Gudens Egenskaper och Giöromål.
7.	Wishetens Gudomlighet kallades Frygga.
8.	Himmelens Drotning och Gudarnes Moder.
9.	De gamles kunskap om Skapelsen och Syndafloden.
10.	Dagarnes namn i weckan.
11.	Niord, Ægir, Skade, Frey, Freja, hvarjahanda Gudomligheter.
12.	Tyr, Brage, Idun, Heimdal woro äfven hvarjehanda begrep man hade om en enda Gud. Man hade ock en wiss kunskap om Änglarne.
13.	De gamle trodde Siälens odödlighet, belöning och straff efter döden.
14.	Werldens sidsta Ändringar och ytterste Domen.
15.	En ny werld efter den gamla.
6. Cap. De Gamles Afgudadyrkan.
1.	De första menlösa kunskaper fördunklades af dikter.
2.	Gudarne begynte blifva like Menniskior. Deras bilder. Thors sattes främst.
3.	Oden blef en Krigare och Fält-Gud.
4.	Frygga blef Kärleks och Fruktbarhets Gudinnan.
5.	Denna ändring i gamla Läran war skiedd wid pass 150. åhr efter Christi födelse.
6.	Tre stora Högtider om åhret. Jul firades mäst til Thors ähra wid Winter-Solståndet.
7.	Andra helgden war Disa-offret i Göye månad. Den tredie Oden til heder om wåhren.
8.	Gudstiensten war i början utan prål.
9.	Hvarjehanda offer giordes åt Gudarne af diur och frukter.
10.	Man begynte offra menniskior i Sverige wid pass 200 åhr efter Christi födelse.
11.	Tiden och rummet för högsta Afguda-offret i Sverige.
12.	På hvad sätt menniskior offrades.
13.	Inredan och wärktygen i Offerhusen.
14.	Ceremonier och Spådomar.
15.	Offren uphängde eller brände.
16.	Brukeliga Ordelag och Glädie wid Offren.
17.	Afguda-Prästerne och deras myndighet.
18.	Offrens förestånderskap, Tempelmör och Vestaler.
19.	Templens bygnad. Det gamla Upsaliska.
20.	Giftermål och kärliga möten giordes i Templen. SkurGudar, Alfablot och smärre Gudstienster til ringare Gudar i hvar landsort, der intet Tempel war.
21.	Hedniske widskiepelser och Trollkonster.
22.	Hednisk Döpelse.
23.	Begrafnings-sättet i Hedendomen.
24.	Ättebackar.
25.	Kungeliga Begrafningar.
26.	Hiältars namn odödeliga och Konungar förGudade.
27.	Böthållar och Runstenar til de Dödes åminnelse.
7. Cap. Sveriges Äldste Lagar.
1.	De förste Lagstiftare i werlden hafva gerna tilwällat sig någon Gudomlig myndighet.
2.	Efterdömen och goda Seder giorde i äldste Norden mer än annorstädes gode Lagar. Från Odens tid kan man räkna beskrifven Lag.
3.	De Gamles Domare och Nämnd, som bestod af Tolf Män.
4.	De äldste Lagar mycket korte.
5.	Öfverdomstolen war i Sigtuna och Upsala, särdeles på Alshärjar-Ting.
6.	Huru Ny Lag antogs och Konungens Myndighet derwid.
7.	Sveriges gamle Lagar både rättwise och billige.
8.	Domar woro korte och tydelige. Trätor snart afdömde. Laglig Ed.
9.	De brotsliges straff och böter. Saliske Lagen.
10.	Två slags dråp tillåteliga. Enwiges-Lagen.
11.	Wigarf eller Hämdekrig war en Skyldighet.
12.	Laga-Sammankomster. Fierdings-Ting. Härads-Ting.
13.	Tingstider och fredlysta åhrs-tider.
14.	Lagmans-Ting. Räfsta-Ting. Rättare-Ting. Alshärjar-Ting.
15.	Tings-dagar i weckan och Fempter eller Rättegångs-Tider.
16.	Huru Ting sammankallades och Ämbetsfolket derwid. Huru Nämnd och Domare waldes.
17.	Järnbörd.
18.	Stölds utspaning.
19.	De Svenskes ömhet och wördnad för sin Lag.
20.	Man hade Trälar; men hvar och en Husfader war mohn om sin Sielfrådighet.
21.	Adelens Hall-Rätt. Jarlar och Hersar.
22.	Konungarne woro Enewäldige efter Lag; men icke öfver Folkets Frihet. De Svenskes wahlfrihet wid ledige Throner.
23.	Huru Konung waldes. Hans försäkring. Upsala öde.
24.	Konungens Bragebägare.
25.	Hans Eriks-Gata.
26.	Riksens Råd et Medel-Stånd. Konungens Höghet och Folkets Frihet.
8. Cap. De Gamles Wetenskaper.
1.	Scyther, Svear och Göter et gammalt Sinrikt Folk.
2.	Språket.
3.	Skrifsätt och Runor.
4.	Runornes beskrifning.
5.	Stiernkonst.
6.	Tideräkning. Månaders och Dagars mätning.
7.	Runstafvar.
8.	Räknekonsten.
9.	Dikter och Gåtor.
10.	Skalder eller Häfdeteknare och Poëter.
11.	Åkerbruk, Boskaps-skiötsel, Handtwärk och Bärgwerk.
12.	Handel.
13.	Köpfärder på långwäga orter.
14.	Handels-platser i Sverige.
15.	Siömans-konst.
16.	Krigskonst.
17.	Wapn.
18.	Skadewapn.
19.	Försvars-wapn.
20.	Fästnings- och Belägring-konsten.
21.	Upfostring.
22.	Jakt.
23.	Naturkunnighet.
9. Cap. De Gamles Seder.
1.	De Svenske mycket benägne emot främmande.
2.	Deras omgängen fria och upriktiga. Ålderdomen hölls i wördnad.
3.	Kropparne härdade och hälsan bibehållen genom tarfligt lefverne. Hvitlette Ansikten. liusa Hår och stora Skiägg.
4.	Klädedräkten.
5.	Bygnader mycket ringa. Kongunga-Salarne.
6.	Mat och dryck.
7.	Ringa Ståt.
8.	örakt för gyckleriet.
9.	Kärlek til Könet.
10.	Frierier.
11.	Giftermål.
12.	Bröllop.
13.	Barn. Tandfä eller Faddergåfva.
14.	Qvinkönets Tapperhet.
10. Cap. De Götiska Flyttningar från Norden.
1.	Oden uprörde Norden emot de Romare wid pass A. C. 150.
2.	Götiska uttåget från Sverige skiedde under By-Erik genom Holmgård, Lifland, Kurland och Preussen in i Tyskland.
3.	Östgötar och Wästgötar. Amaler och Balther.
4.	Deras Tåg ur Tyskland genom Pålen och Ungern til deras gamla Stambygd.
5.	Derifrån begynte de spänna an med Romerska Riket.
6.	De hade ymse segrar och nederlag.
7.	Kejsar Claudius war emot dem lyckelig. Deras Biskop Ulfilas. Aurelianus och Probus inlade emot dem ähra.
8.	Constantinus den Store war dem förfärlig. Han brukade en stor hop af dem til Constantinopels upbyggning.
9.	Hermarik, en Götisk Monark. Öst- och Wäst-Götars bonings-platser åtskilde.
10.	Östgötharne.
11.	Theoderik den Store.
12.	Hans krigståg til Italien, det han intog.
13.	Han regerade det berömligen.
14.	Hans död gjorde stora ändringar.
15.	Wästgötarne. Deras framgång mot Kejsar Valens.
16.	Alarik den Store.
17.	Hans krig mot Stilicon i Italien.
18.	Ataulf intog Frankrike och Spanien.
19.	Wästgötiske Konungar i Spanien.
20.	Åtskilliga utflyttningar från Norden.
11. Cap. Gamle Svenske Drottar af Ynglinga-Släkten.
1.	Yngve. I.
2.	Niord.
3.	Yngue-Frey. Hans lyckeliga Tid.
4.	Han ansågs för en Gud.
5.	Fiolmer.
6.	Svegdur. Herulernes uttåg.
7.	Svegdur dog utrikes.
8.	Wanlander.
9.	Wisbur.
10.	Domalder.
11.	Longobardernes uttåg.
12.	De intogo Italien och ägde det til A. 774.
13.	Domar, sidste Drotten. Wäringar från Norden til Constantinopel.
14.	Deras syssla.
12. Cap. Gamle Svenske Konungar af Ynglinga-Ätten.
1.	Dygve.
2.	Dag den Wise.
3.	Agne.
4.	Alrik och Erik.
5.	Wästgötske Konungar i den tiden och Rolf Götrikson.
6.	Alf och Yngue.
7.	Habors Saga.
8.	Hugleiks undergång och Hakes Seger.
9.	Normännerne begynna plåga Wästerländerne.
10.	Hakes död.
11.	Jorund.
12.	Ane den Gamle.
13.	Hans långa och oroliga Regering. Bränne-åldrens slut och Högåldrens början.
13. Cap.
1.	Egil Tunna-Dolger.
2.	Fick hiälp av Dannemark.
3.	Ottar Wendilkraki.
4.	Adil.
5.	Svipdager, en mäktig Odalsman.
6.	Rolf Kraki, Konung i Dannemark, blef oense med Adil.
7.	Måste fly från Upsala.
8.	Adils död.
9.	Östen.
10.	Ynguar den Store.
11.	Hans Son Skira i Holmgård.
12.	Bröt-Anund, Ynguars Son, regerade berömligen.
13.	Hans död.
14.	Hans Son liknade ej sin Fader.
14. Cap.
1.	Ingiald Illrådes begynnelse. Huru Sverige då såg ut.
2.	Upland.
3.	Södermanland.
4.	Nerike.
5.	Wästmanland och Dalarne.
6.	Östergötland.
7.	Wästergötland.
8.	Småland.
9.	Gottland och Öland.
10.	Bohuslähn.
11.	Halland.
12.	Skåne.
13.	Dess gamla jordbeskrifning. Blekingen.
14.	Hälsinge-Rike.
15.	Jämteland, Gästrikeland, Wäster- och Österborn.
16.	Wärmeland.
17.	Ingiald lät biuda Fylkis-Konungarne til sin Faders begrafning.
18.	Han lät bränna dem inne.
19.	Granmar, Konung i Södermanland och Högne i Östergötland.
20.	Hiorvard Ylfing, Granmars Måg.
21.	Ingiald tvungen til fred.
22.	Den höll han ej bättre, än at han upbrände Granmar och hans Måg.
23.	Hans Doter Åsa Illråda lät mörda sin Svåger och sin Man.
24.	Ingialds Lagbok.
25.	Hans olyckeliga ända.
26.	Olof Trätälja, Ingialds Son.
27.	Han blef offrad åt Oden.
28.	Hans Efterkommande.
15. Cap.
1.	Ifvar Widfamne från Skåne, Konung i Sverige.
2.	Hans nya Inrättningar. Jarlar och Hersar.
3.	Ämbetsmän wid Hofvet. Frälse och Skatte.
4.	Ifvars afsikt på Dannemark.
5.	Hans Dotter Öda den Diuprika.
6.	Ifvar lockade K. Rörik til at ihiälslå sin Broder Helge.
7.	Derpå slog han ihiäl Rörik.
8.	Witekindiska kriget mot Kejsar Carl den Store.
9.	Ifvars förbund med Carl.
10.	Hans wälde i Engeland.
11.	Hans tåg mot Holmgård och hans död.
12.	Hans Arfvingar.
13.	Harald Hildetand och Randver.
14.	Randvers död.
15.	Haralds förbund med Kejsaren.
16.	Sigurd Ring, Randvers Son, Konung i Sverige. Krig emellan honom och Harald.
17.	Bråvalla-Slag.
18.	Sigurds krigshär.
19.	Hans Seger och Haralds död.
20.	Sigurd lät begrafva honom.
21.	Eisten Beli, Haralds Son, togs af Sigurd til Sam-Konung.
22.	Sigurds tåg til Engeland och widare.
23.	Hans krig mot Jutlands Konung och Saxerne.
24.	Hans fiendskap mot Romerska Riket.
25.	Hans Spejare wid begge Kejserliga Hofven.
26.	Hans död.
16. Cap.
1.	Ragnar Lodbrok och Eisten Beli, Sam-Konungar. Ragnars första gifte.
2.	Hans andra gifte.
3.	Beskickning från Ludwig den Fromme til Sverige angående den Christna Läran.
4.	Ansgarii Ditresa.
5.	Lodbroks krigsfärder.
6.	Hans förlosning med Bells Doter och dess ryggning.
7.	Christna Lärans början i Sigtuna.
8.	Hon gynnades af Alsnö Konungar.
9.	Emund Ringsons krigsrörelser.
10.	Ragnars stora tåg til Engeland och Frankrike.
11.	Han intog Paris.
12.	Hans Fred med Carl den skallige.
13.	Hans äldre Söners krig mot Eisten Beli och deras nederlag.
14.	Hans Yngre Söners Seger öfver Eisten Beli.
15.	Deras härjande kring Europa.
16.	De förde krig öfver Engeland, Frankrike, Spanjen och Medelhafvet.
17.	Ragnars resa til Engeland med två fartyg. Hans nederlag.
18.	Hans pinsamma död på Ellas befallning.
19.	Ellas beskickning til Lindbroks Söner.
17. Cap.
1.	Biörn Järnsida, Konung i Sverige.
2.	Hans hämde-krig på Engeland.
3.	Ifvar Benlös upförande.
4.	Biörns lyckeliga wapn i Frankrike.
5.	Ansgarii ankomst til Sverige andre gången.
6.	Mötet i Sigtuna.
7.	Ansgarii lyckeliga Samtal med Konung Olof.
8.	Christna Läran antagen genom Lottkastning.
9.	Ansgarii bortresa.
10.	Biörn Järnsida fortsatte hämdekriget i Engeland.
11.	Lodbroks Söner hämnade sin Faders död och Ifvar Benlös intog Engeland.
12.	Eric Biörnson, Konung i Sverige.
13.	Hvitserkska krigståget til Österlanden.
14.	Constantinopel angripit.
15.	Fred med Græske Kejsaren.
16.	Biörn Erikson och Eric Refilson, Sam-Konungar.
17.	Sigurd Ormögas krig.
18.	Slaget vid Haslov.
19.	Gunfrods mord, hvarföre Sigurd ryckte för Paris.
20.	Parisiska belägringen.
21.	Hon blef uphäfven.
22.	Drabningarne wid Giulia och Dyle-strömmen.
23.	Eric Refilson regerade lyckeligen.
18. Cap.
1.	Erik Biörnson och Biörn på Höga, Sam-Konungar.
2.	Holmgårdska Thronen åter uprättad af en Svensk Prins. Emund Erikson kom til Svenska Regeringen med Biörn.
3.	Röriks Son Inge i Holmgård.
4.	Sviturslav i Holmgård och hans Efterträdare.
5.	Waldemar, Jarislav och flere Holmgårdske Konungar.
6.	Holmgårdska Riket Sverige tilgifit i långliga tider.
7.	Gånge-Rolfs begynnelse.
8.	Hans landsflyktighet från Norige.
9.	Hans inbrott i Frankrike.
10.	Hans fred med Carl den Enfaldige och huru han anlade Hertigdömet Normandie.
11.	Denna Nordiska Stammens grenar.
12.	Biörn på Höga och Eric Emundson, Sam-Konungar.
13.	Harald Hårfagers begynnelse.
14.	Han blef en ansenlig Granne för Sverige.
15.	Hans gränsetwist med Svenska Hofvet.
16.	Han råkades i Wärmeland på samma ställe med Eric Emundson.
17.	Eric slog ihiel Åke Bonde.
18.	Krig mellan Wästgötarna och de Norske.
19.	Olof Ringson intog Jutland.
20.	Erik Emundson regerade allena och kallades Wäderhatt.
21.	Hans krig i Österländerne. Han tog sin Son Biörn til Med-Regent.
22.	Inge Olofsons tåg til Bretagne. Eric Emundsons död.
23.	Blandning af Christendom och Hedendom i Sverige.
19. Cap.
1.	Biörn den Fierde. Rikets tilstånd och granskaper under hans Regering.
2.	Danske Konungens Harald Gormsons krig mot Frankrike och Tyske Kejsaren.
3.	Norske Jarlen Håkan Sigurdson sköflade Götaland.
4.	Emund Slemmes gränseskilnad med Sven Tiugoskegg på Danaholm. Ceremoniellet derwid.
5.	Huru delningen skiedde.
6.	Biörns Söner, Erik och Olof, Med-Regenter. Deras krigståg til Frankrike.
7.	Olof Biörnsons död. Olof Tryggasons öden i barndomen.
8.	Eric Segersält bistod K. Waldemar i Holmgård. Styrbiörn Starkes begynnelse och åtrå til Kronan.
9.	Styrbiörns tåg ur landet.
10.	Han intog Jomsborg och tvingade K. Harald i Dannemark. Konung Biörns död. Eric Segersälles gifte.
11.	Styrbiörn wille intaga Svenske Thronen.
12.	Han tappade drabningen på Fyriswall emot sin Farbroder Eric och blef sielf på platsen.
13.	Eric Segersälles barn och äktenskaps skilnad.
14.	K. Harald i Dannemark slagen af sin Son Sven Tiugoskegg. Sven blef derföre angripen af Erik Segersäll.
15.	Erik intog Dannemark och behöll det i all sin tid.
16.	Hans dygder. Hans andra Drotning.
17.	Hans död.
18.	Sigrid Storråda innebrände två Konungar och gifte sig andre gången.
20. Cap.
1.	Olof Skotkonung. Hans tåg til Frankrike.
2.	Kriget mot Norske Konungen Olof Tryggason.
3.	Denne blef slagen wid Svöldaröen.
4.	Olof Skotkonung tilägnade sig en del af Norige, hvarifrån han ock fick Christne Lärare. Han blef döpt.
5.	Hans alvarsamhet och lycka i Christendomens stadfästande.
6.	Olof Haraldson härjade i Mälaren och grof sig ut genom Agnefit.
7.	Han införde Christendomen på Gottland. Efter åtskilliga krigståg i Wästerländerne intog han Norige.
8.	Olof Skotkonung upbygde nya Sigtuna. Hans Titlar.
9.	Hans Barn. Han skaffade sig Präster från Engeland.
10.	Hans Engelska bekantskaper.
11.	S. Sigfrids och hans följeslagares nit, at predika Evangelium.
12.	Christna kyrkans renhet innan Munkedikter den öfverhölgde. Latinske Stylens införande.
13.	Kriget förnyadt emellan Olof Skotkonung och Olof Haraldson i Norige.
14.	Ragvald Jarl i Wästergötland ingick stillestånd med Olof Haraldson. Norska Beskickningen til Sverige.
15.	Upsala Riksmöte.
16.	Torgny Lagmans Tal.
17.	Freden sluten och rubbad mellan Sverige och Norige.
18.	Olof Haraldson blef Olof Skotkonungs Måg emot hans wilja.
19.	Emund Lagman reste til Upsala på Wästgötske Adelens wägnar.
20.	Et upror börjades i Sverige; men stillades genom Amund-Jacobs wahl.
21.	Freden emellan Sverige och Norige. Olof Skotkonungs möte med sin Måg wid Konghälla. Hans död.
22.	Amund-Jacob försvarade sin rätt öfver Jämteland och Hälsingeland emot sin Svåger.
23.	Han ingick förbund med honom emot K. Knut den Store. Siöslaget wid Helgeå.
24.	Man nyttiade ej sin förmån mot de Danske. Olof Haraldson drog hem igen. Ulf Jarl blef ihielslagen af sin Svåger.
25.	Olof Haraldson måste för Knut fly ur sit Rike til Sverige och Holmgård. Blef slagen wid Sticklarstad.
26.	Amund-Jacob halp hans Son Magnus på Norske Thronen.
27.	På den Danske halp han Sven Ulfson genom sin Jarl Tufve Walgötsson.
28.	Amund-Jacobs rättwisa Regering; men alt för stora wördnad för Romerska Påfwewädet. Från denna tid kan man räkna Christendomens början i Sverige. Amund-Jacobs död.
29.	Emund Gamle. Han war mindre efterlåten emot de Andelige. Hans Son Amunds krigståg.
30.	Emunds död. Hans och Amund-Jacobs Söner, tvenne Erikar, täflade om Thronen och nedlade hvarannan, så at gamla Ynglinga-Ätten gick til ända.

⁎              ⁎
⁎