Svensk zoologi/Underrättelse
| ← Förord |
|
Elg-hjort → |
UNDERRÄTTELSE.
Svensk Botanik gaf anledning till Svensk
Zoologi, och kanske var alltid ett lands
Flora äldre än dess Fauna. Allmänheten mottog
den förra med ett bifall, som icke kunde
misskännas; det yttrades strax genom en oväntad afsättning,
och förklarades sedan tydligare af Recensenter i
inhemska och utländska Jurnaler (Åbo Litt. Tidn.
1803 N:o 7, Jenaische Algem. Litt. Zeit. 1805 N:o
285, Hallische A. Litt. Z. 1805 N:o 315 m. m.).
Samma bifall önskas åt närvarande Arbete, hvilket
liksom Svensk Botanik är ämnadt att i Linnés
Fädernesland utbreda Linnés vettenskap. Måtte båda
dessa arbeten, systrarna Floras och Faunas
tillhörigheter, lika till format och inrättning, få
vandra hand i hand ibland Sveriges Inbyggare; upplysa
Dem om de fördelar Naturen ur sina 2:ne Riken
har att erbjuda; förekomma ibland Dem faran af
okunnighetens misstag; föra Dem, till trots för
öfvertrons och fördomarnas mångåriga välde, genom
behagliga omvägar till närmare bekantskap med några
af Naturens mångfaldiga verknings-sätt; och måtte
de i utbyte mot dessa tjenster, kanhända lika
vigtiga att emottaga som angenäma att fullgöra, erhålla
Deras benägna omdöme, tillgifvenhet och kärlek!
Men att vänta uppfyllandet af dessa önskningar, hvad vore det annat än att förmoda nämde Arbeten äga nog värde, för att kunna fästa många särskilta Folk-klassers uppmärksamhet? Utan att omfatta hvart och ett ämne i hela sin vidd, borde de tvertom rekommendera sig genom sin korthet; de skulle för Sak-kännaren icke vara utan intresse; kunna meddela Ekonomen och Läkaren nyttiga påminnelser; vara lätt fattliga för den olärde; väcka den liknöjdes uppmärksamhet och underhålla den blott nygiriges tålamod; förena det vettenskapliga allvarsamma med det mera lekande och behagliga; uppfylla i afseende på teckningarna, Naturforskarens och Konstnärens någon gång skiljaktiga fordringar, och ändtligen kunna säljas till ett pris, som gjorde det möjligt att ägas äfven af den mindre förmögne. Dessa syftemål, ehuru kanske för vida aflägsna att nog nära kunna upphinnas, hafva likväl aldrig varit lemnade ur sigte. Men under bemödandet att närma sig dem, hafva mött hinder, som hvarken äro få eller obetydliga; och i fall påminnelsen om dem skulle kunna mildra den stränga Granskarens omdöme, eller bereda for båda dessa Arbeten en ursägt der ofullkomligheten anropar den, blir det en pligt att icke hafva förtegat åtminstone de betydligare, bland hvilka följande torde förtjena att anmärkas:
Svenska Botanikens figurer, illuminerade med tunna färgor, voro i Naturalhistorien de första, som mig vetterligen i Sverige utkommit; det gafs således ingen främmande erfarenhet att derom rådfråga, och ingen öfvad person att dermed sysslosätta. — Latinska språket tillhör egentligen vettenskapen; det äger bestämda och oföränderliga konstord, genom hvilka en Auktor med lätthet kan vara kort och likväl tydlig. Svenskan är deremot af annan beskaffenhet; den följer helt andra reglor än Latinen; den är icke ordrik och saknar allmänt antagna samt för vår tid passande termer i vettenskapen. — Att följa sitt tidehvarfs odling, förutsätter tillgång på nya böcker och nog tid till deras nyttjande. Beklagligen kan jag icke fägna mig öfver någotdera; embetsgöremålen fordra min mesta tid och allmänna Biblioteken äro icke rika på nyare arbeten i Naturalhistorien. Herr BergsRådet Dalbergs vackra Boksamling, har likväl, genom sin liberala Ägares godhet, ofta för mig varit öppen och satt mig i stånd att af många nya och dyrbara Verk lära känna mer än titlarna; den tacksamhet jag derföre är Honom skyldig, förklarar jag med uppriktig glädje och lyckönskar mig att äga denna uppmuntran af en v. Linnés Dissipel, som bibehåller ungdomens värma och nit för sin odödlige Mästares vettenskap, för hvilken Han årligen gör betydliga uppoffringar. — Det är utan tvifvel lättare att uppehålla sig vid en Klass i sänder, än att på en gång omfatta alla. Den Sakkunnige må dömma derom och lär dervid icke förgäta, hvad enkla delar af Naturalhistorien t. ex. Insektläran ensam, fordra för att studeras; och att det är nödvändigt, till bestämmande och granskning af en enda art, att känna de närgränsande, så väl som att äga en allmän kunskap om hela klassen, till hvilken arten räknas. Likväl tillåter icke den gifna planen, hvarken för Svensk Bot. ej heller för Sv. Zoologi, att utarbeta någon klass särskilt. Möjligheten att få efter Naturen tecknade figurer är första villkoret, och af figurerna måste för hvart häfte göras ett urval, som både för köparen och säljaren kan vara fördelaktigt. —
På åtskilliga ställen (Sv. Bot. Tom. I. Till. s. ix. — T. 2. Till. s. xx. — T. 4. Häft. N:o 5. Erinr.) har jag besvarat förmodade eller verkligen gjorda inkast mot planen till Sv. Bot. I afsigt att förekomma sådana för Sv. Zool., anser jag som en pligt att uppge de skäl, som jag dervid tyckt böra komma i fråga. — 1:o Derigenom att i hvart Häfte förekomma Djur af olika klasser, har Läsaren tillfälle att snart nog få en allmän öfversigt af hela Djurläran och det är utan tvifvel en vinst för vettenskapen att bli betraktad i sin vidd; — säljaren behöfver ej frukta minskad afsättning på de Djurklasser, som af Allmänheten tilläfventyrs äro mindre omtyckta: Fågelkännaren måste, då han för sin vettenskap åstundar Fåglarna, äfven köpa de öfriga, och Insektsamlaren finner intet häfte, som ensamt innehåller Insekter. Likväl kan hvar Djurklass med Text och Figurer, förenas och bringas i ordning efter det System man föredrager, när Zoologien hinner närma sig sitt slut. — Af Insekter och Maskar upptagas ej flera än sådana, som äro nödvändiga att lära känna, antingen för deras inflytande på hushållning och medicin, eller för deras tjenlighet att meddela allmänna begrepp i vettenskapen. För besparing af rummet på tabellen komma väl stundom flere arter att på samma plåt graveras; men föremål af olika Flockar skola dock ej blandas. Följaktligen kunna äfven de utkomne af dessa Klasser vid Verkets slut förenas i ett slags systematisk ordning, fastän icke hvar art alltid kan läggas särskilt.
2:o Enligt v. Linnés Fauna Svecica finnas 2266 Djur i Sverige; af dessa äro 53 Däggande, 221 Fåglar, 26 Amfibier (hvarifrån likväl 11 arter afgå, som nu räknas till fiskarna), 77 Fiskar, 1691 Insekter och 198 Maskar. Ibland dessa klasser äro efter v. Linnés tid Insekternas, såsom den största, mest, och Amfibiernas, som är mest artfattig, minst, genom nya arters upptäckande förökade. Häraf ses lätt, att under Zoologiens fortsatta utgifvande kunna icke alla häften få ett Djur af hvar klass. Men när t. ex. Amfibiernas alla arter äro upptagne, lemnas rum för 2 Fåglar i hvart häfte; och när klassen för Däggande Djuren äfven är slutad, skola i stället 2:ne Fiskar i hvart häfte förekomma; således kommer då ett häfte att innehålla 2:ne tabeller för Fåglar, 2:ne för Fiskar, 1 för Insekter och 1 för Maskar. Men om emedlertid en ny svensk art af Däggande Djurklassen eller af Amfibierna skulle upptäckas, intager den sin plats i stället för tabellen för en fågel eller fisk, som ur det häftet utslutes. — Inga hemtamda Djur eller Fåglar äro ämnade att i Sv. Zool. inrymmas, ehuru de finnas upptagna i F:na Svec.; hvarderas historia, skulle stundom kunna vara ämne för en hel bok; artförändringarne äro ofta oräkneliga, och dessutom äro dessa arter i allmänhet förut tillräckligen kända. Således kan detta arbete icke blifva så vidlyftigt, som man vid första påseendet kunde föreställa sig, emedan deri utelemnas alla husdjur, de flesta insekter och äfven mindre märkvärdiga mask-kräk.
3:o Emot införandet af de systematiska svenska Artnamnen, väntar jag det inkast, att de med hvar förändring i systemet bli antingen öfverflödiga eller otjenliga. Men som de uttrycka artens slägtskap eller likhet med andra, och sådana blifvit redan på andra språk tillskapade, har jag ansett dem nödvändiga. Hvar art måste ock, för att beqvämligen kunna omtalas, äga ett bestämdt namn: och som de flesta större Djuren redan i vårt språk äga ett sådant, men de mindre såsom Insekter, Maskar m. m. helt och hållit sakna namn, har jag trott det vara bäst att för likformighetens skull, lämpa de redan gifna efter systemet och gifva nya åt de arter som ännu inga erhållit. (Jfr Erinr. i Sv. Bot. Häft. N:o 37 och 41). För Finska namnen har jag att tacka Herr Henr. Alan infödd Finne och Naturalhistorien mycket tillgifven; Franska, Tyska och Engelska språknamnen skall jag altid tillägga då de äro mig bekanta; de systematiska på dessa språk, hvilka ofta ombytas, tror jag icke tillhöra Svensk Zoologi.
4:o Artkarakteren torde för många, i ett Verk af Sv. Zoologiens beskaffenhet, ämnadt i synnerhet åt den mindre studerade, synas öfverflödig. Men som den är kortare än utförliga beskrifningen och derföre icke svår att i minnet behålla, samt lätt att igenfinna, har jag alltid anfört den och utesluter hellre den utförliga karakteren, så ofta arten tillförene blifvit väl beskrifven eller är tillräckligen känd. Hvad Slägtkarakteren angår, kommer den endast att omtalas vid den art, som först af ett gifvit slägte förekommer; vid de följande arter hänvises Läsaren till denna nummer. Detta sker i likhet med den ordning jag iakttagit i Svensk Bot. Hvad som kan sägas om hela den Flock eller Klass, till hvilken arten bör hänföras, igenfinnes i det vid klassnamnet citerade »Utkast till Organ. Kropparnas och i synnerhet Djurens allmänna kännedom,» hvarom mera på annat ställe.
5:o De framsteg som vettenskapen gjort efter v. Linnés tid, skola som jag hoppas, rättvisa mitt förhållande då jag afvikit från hans indelningssätt af Djuren i 6 Klasser. I nyssnämde afhandl. om Organ. kropparna har jag bjudit till att uppge orsakerna dertill.
6:o Egentligen äro inga andre Auktorer citerade än sådane, som jag haft tillfälle se och sjelf granska. Dock hafva stundom äfven af dessa sådane blifvit utelemnade, som äro allmänt kände och i 13:de eller Gmelinska Upplagan af v. Linnés Syst. Nat:æ upptagne, eller ock af föga värde i afseende på historien om den art vid hvilken de skulle kunnat nämnas. För korthetens skull har jag så väl i detta arbete som i Sv. Bot., valt denna utväg att meddela auktoritet på det som i texten anföres.
7:o Närvarande Häfte torde bäst visa föresatsen att upptaga, så kort som möjligt är, det mest intressanta af Djurets historia. Att inskränka dessa ämnen inom ett gifvit sidotal, såsom ofta med svårighet skett i Sv. Bot., har varit omöjligt, utan att alltför mycket stympa historien för hvar art. Vid slutet af hvart Band, som kommer att bestå af 6 häften, blir rum för Tillägg och rättelser, hvarom hos den sakkunniga delen af allmänheten vördsamt anhålles. Hvarannan Tom åtfölja 2:ne Register, ett Systematiskt och ett Alfabetiskt. — Den som vill meddela beskrifning och teckning på någon ny svensk Djurart af hvad klass som helst, må vara försäkrad att hans upptäckt med all tacksamhet och bibehållande af uppfinningsäran, skall i Sv. Zool. användas. Likväl och till undvikande af möjliga misstag, nödgas man anhålla att på ganska kort tid få till granskning låna det nya beskrifna och ritade föremålet, innan det kan i Verket inrymmas. Af Hr. Landskammereraren Billbergs berömliga nit för Vettenskapen och vistande på Gottland, har Sv. Zool. som man hoppas, åtskilliga vigtiga tillägg att vänta, och det skall blifva för mig en angenäm pligt att lemna dem i Allmänhetens händer.
8:o Teckningarne, som Hr. Ryttmäst. och Ridd. Palmstruch meddelar, blifva alla, så vida möjligt är, efter naturen och så fullkomliga, som en god vilja och skicklig hand kunna åstadkomma. Hans föresats är att med yttersta noggranhet och efter en på tabellen utsatt skala, iakttaga längdemått och proportioner delarna emellan. Då skalan saknas är Djuret ritadt i naturlig storlek. (Genom förseende har den blifvit utglömd på Tab. för Elgen).
9:o Till en början utkomma blott 4 häften om året; men om Allmänhetens bifall blifver uppmuntrande och inga andra hinder möta, kommer detta antal att framdeles ökas till 6, eller ett Band årligen.
Slutligen torde någon tilläfventyrs finnna anmärkningsvärdt, att en för vår tid passande Inledning till Djurläran i allmänhet, bort föregå detta Verks utgifvande. Också hade det varit min önskan att sistlidne höst kunnat få sluta ett i detta afseende påbegynt och mer än till två tredjedelar färdigt arbete, kalladt: Utkast till Organiska Kropparnas och i synnerhet Djurens allmänna kännedom. Det innehåller i särskilta Afdelningar, 1:o Kort inledning eller undersökningar om den Planet vi bebo; dess ålder i anledning af fornlemningar, som af Naturalhistorien kunna granskas; Historiens otillräcklighet i frågan om Jordens ålder; dess inre och yttre beskaffenhet; Centralvärman m. m. — 2:o Om Naturkroppar i allmänhet, deras indelning, vettenskaperna som deraf uppkomma m. m. — 3:o Om Organiska kroppar, hvarvid ibland annat betraktas t. ex. lifskraften, ... särskilta fortplantningssätt, foster, batard, missfoster, vård om affödan, föda och näring, ... ersättningskraft af förlorade delar, invertes bygnad, de förnemsta organerna, ... kärlek till lifvet, hvila, dvala, ålder, död och förstöring. — 4:o Om Systemer, olika grunder för dem, särskilta Auktorers Systemer m. m. Djurrikets indelning i 12 klasser. — 5:o Om Däggande Djuren, 6:o Fåglarna, 7:o Amfibierna, 8:o Fiskarna, 9:o Blötdjuren, 10:o Skorpklädda djur m. m. Uti Kapitlet om Organiska kropparna har jag allestädes bjudit till att visa den öfverensstämmelse, som är emellan Djur och Växter, och så väl de Lagar Naturen vanligast synas följa, som de, hvilka hon mindre ofta tyckes vara underkastad vid dessa kroppars utbildande, underhåll, fortplantning och död. Afsigten med detta arbete är att i största korthet meddela en allmän öfversigt af Djur- och Växtriket, samt att fästa en ofta nekad uppmärksamhet på de Naturkrafter, som användas i stort, förnämligast inom dessa Riken. Så snart helsa och ledighet medgifva att fullborda detta ofvannämde Utkast, skall det såsom ett slags Inledning till Svensk Zoologi och Sv. Bot., lemnas i Allmänhetens händer. Stockholm den 14 Febr. 1806.
C. QUENSEL.