Uppslagsbok för alla/O
| ← N |
|
P → |
| (index) |
O.
O, o, 15:e bokst. i alfab., vokal; O' framför irländska namn adelsmärke.
O, kem. tecken för oxygenium (syre).
Oahu, Havaji-ö i Stilla haf., 1,554 kv.km., 58.504 inv. Hst. Honolulu.
Oajaca (-chāka). mex. st., 35,049 inv.
oāser, gr., i öknar, is. i Sahara, fruktbara och bebodda ställen.
Oaxen, liten ö nära Mörkön i Ö.-sjön. Kalkbrott.
Ob l. Obi, sibir. fl., uppr. på Altai, utf. i O.-viken af N. ishaf., 2,688 km. l.
obducēra, lat., öppna o. besiktiga (lik).
obduktion, lat., lagligt öppnande o. besikt, af lik.
obelisk, gr., 4-sid., smal, uppåt afsmalnande, m. en stympad pyramid slutande pelare. Minnesmärke.
Oberammergau, bai. by vid Ammer. Passionsspel.
Oberhausen, ty. st. i Rhenprov., 52,096 inv.
Oberon, älfkonung, Titanias gemål. Poet. behandlad af Shakespeare o. Wieland.
Obi, se Ob.
obiit, lat., han l. hon dog (i grafskrifter o. d.).
objekt', lat., föremål, föremålsord. -īv, s. grundar sig på sakförhållande; fys., i opt. instrument den mot föremålet vända linsen. -ivitēt, betraktelse l. framställn. af ngt i o. för sig.
oblāt, lat., eg. »det framsatta», brödet i nattvarden; munlack. -ion, erbjudande.
obligāt, lat., tonk., ackompanjemangsstämma, s. ej kan utelämnas.
obligation, lat., förbindelse; skuldsedel, utställd af stat l. kommun, kreditanstalt l. aktiebolag o. löpande med ränta.
obligatorisk, lat., hvartill man är tvungen, förpliktigad.
obli|gence (-schangs'), fr., förbindlighet, höflighet. -geant (-schangt'), förbindlig, höflig.
obligera (-schēra), fr., göra förbunden, is. gm höflighet.
ob'ligo, it., hand., förbindelse.
oblong, lat., aflång.
oboe, fr. hautbois, träblåsinstrum. med munstycke fr. 2 intill haa liggande rör. Omfattar c' till g"". 9/14 klaffar.
oboist, en. s. blåser oboe.
obol, forngrek. mynt, 1/6 drakme.
obotrīter, vendisk folkstam, underkuf. af Henrik Lejonet 1170.
Obrenovitsch, 1) Milosch, furste af Serbien, f. 1780 Dobrinje, 1801 deltagare i o. 15 anf. för serb. frihetsstriden, furste 17, störtad 39, återkallad 58, d. 60. — Dennes son 2) Michael, f. 1823, furste 39, fördrifven 42, återkallad 60, mörd. 68. — Dennes brorson 3) Milan, se Milan I.
obrogation, lat., förslag till upphäfvande l. förändr. af en lag.
obscēn, lat., otuktig, slipprig.
obsekration, lat., besvärjelse.
observ|anda, lat., hvad s. bör iakttagas. -andum, ngt s. bör iakttagas. -vans', iakttagande af klosterregler. -ation, iakttagelse. -ātor, iakttagare. -atorium, byggnad f. astronom. l. meteorol. iakttagelser. -era, lat., iakttaga, bemärka; gifva akt på, anmärka; fullgöra.
obsidiān, glasart., vanl. svart lava; finns på Lipariska öarna, Teneriffa, Island m. fl. st.
obskūr, lat., mörk, otydlig, ringa. -ant', en, s. söker motarbeta upplysn. -antism', hat till upplysn. -itēt, subst. af obskur.
obsolēt, lat., föråldrad.
obstākel, lat., hinder.
obstetrīk, lat., barnförlossningskonst.
obstināt, lat., hårdnackad, halsstarrig.
obstruen'tia, lat., läk., stoppande medel.
obstruktion, lat., läk., förstoppning; parl., fördröjande (af en frågas afgörande).
obstruktionister, irländare i brit. parlam., hka söka draga ut på förhandlingarna gm långa tal o. anföranden.
Ocaña (okan'ja), sp. st., 6,616 inv. Sl. 19/11 1809.
ocarīna, musikinstrum. af lera med ren flöjtton.
Occam, Wilh. v., skolastiker, f. 1280 Occam (Engld), d. 49 München. Munk, uppträdde mot påfven, därför bannlyst.
occa|sion, lat., tillfälle. -alism', åsikt, enl. hkn Gud öfverallt verkar omedelbart o. begagnar sig af mskans vilja och djurens instinkt ss. medel för sin verksamhet. -ell', tillfällig.
occident'en, lat., västerlandet.
occitāniska språket, provençalska språket.
occultation, lat., fördöljande, is. en himlakropps af månen.
oceān, lat., världshaf.
Oceānien, smfattningen af d. austral. övärlden i Stilla haf., 3 del.: 1) Melanesien: Nya Guinea, Papua, Dampier, Nya Britann., Amiralitetsöarna, Salomonsöarna, Drottn. Charlottas ö., Nya Hebriderna, Nya Kaledonien, Loyalty, Nya Zeeland; 2) Mikronesien: Gilbertsöarna, Marshallsö., Karolinerna, Ladronerna, Bonin; 3) Polynesien: Sandwichsö., Marquesasö., Samoa- l. Skeppar-ö., Vänskaps- l. Tonga-ö., Cooks öar, Sällskaps-ö., Låga öarna. Talrika korallbildn., ref. Klimat.: trop. Flora o. fauna samma s. på Ind. öarna. Inv.: melanesier, mikronesier, polynesier. Hufvudnäringar: landtbruk, fiske o. jakt. Kristendomen vinner allt större utbredning. På enstaka öar ännu hedningar o. kannibaler.
ockra, gul till brungul jordfärg, består af stundom lerhalt. järnoxidhydrat.
ockupation, lat., besittningstagande; intagning, bemäktigande.
ockupēra, lat., intaga, besätta ett fientl. land.
O'Connell (-kånn'-) Dan., irl. agitator, f. 1775 Carhen, 98 advokat i Dublin, 30 parlam.-ledam., sökte gm tal och bildande af föreningar skilja Irland fr. unionen, 42 lordmayor i Dublin, d. 47 Genua.
Octaviānus, se Augustus.
od, enl. K. v. Reichenbach naturkraft, hvars tillvaro skulle erfaras gm de sensitiva nerverna; teorien har dock visat sig som en villfarelse.
odal, nord. fornk., fri jord. -bonde, fri man, boende på ärfd jord.
odalisk, turk., haremsslafvinna.
Odd Fellows (ådd fell'ås), eng., filantrop. sällskap, stift. i Liverpool omkr. 1760. Loger i Malmö, Trelleborg, Sthm, Borås o. Göteb.
ōde, gr., högstämd, lyr. dikt af relig. l. världsl. innehåll.
Odel, And., förf., f. 1718, d. 73. Skr. den ryktbara Malcolm Sinclairs visa, statsekonom. uppsatser m. m.
odelsting, 2:a afdeln. af nor. stortinget.
Oden l. Odin (ty. Wodan), nord. myt., gudars o. mskors fader, allfader, solens o. himmelens gud. Gemål Frigg, högsäte Lidskälf.
Oden'se, dan. st. på Fyen vid O.-ån, 41,000 inv. Bisk., slott.
Odensjön, liten källsjö i Malmöh. l., möjligen en igenrasad krater.
Odenwald, berg i Hessen mel. Main o. Neckar, 75 km. l.
Odēon, gr., l. Odeum, förlustelseställe; hos grek. lokal för musikal. täflingar.
Oder, fl. i Preuss. o. Österr., uppr. i Mähren, utf. i Stettiner Haff (Ö.-sjön) med 3 armar: Peene, Swine, Divenow. 907 km. l.
od'erint, dum met'uant, lat., må de hata, blott de fiukta.
Odess'a, ry. st. vid Svarta haf., 450,000 inv. Hamn, handel, katedral, börs, univ., bibliot., teat., handelsskola.
Odēum, lat., se Odeon.
Odhner, Klas Jon. Teod., hist. förf., f. 1836, 71/87 prof. i Lund, 85 ledarn, af sv. akad., 87 riksarkiv., d. 04. Skr. de viktiga läroböckerna: Lärob. i Sveriges, Norges o. Danmarks hist. (som utkommit i mångf. uppl.) och Lärob. i fäderneslandets hist. (70; sed. mnga uppl.), vidare Gust. III:s hist. (1:a bdt 85, 2:a 96, 3:e bandets 1:a häfte 05 (posthumt) samt en mängd andra hist. arb.
Odillon-Barrot, (ådilång'-barrå), se Barrot.
Odin, se Oden.
odisputābel, lat.oomtvistlig, obestridlig.
odium, lat., hat.
odiös, lat., förhatlig.
Odoāker, rugierfurste, störtade västrom. riket 476, antog kon.-titel, slagen af östgot, kon. Teoderik 89, 90 o. 93, stup. sistn. å.
O'Donnell (-dånn'-), Leop., gref., hert. af Tetuan, af irl. ätt, f. 1809 Teneriffa, sed. 33 i span. tjänst mot carlisterna, 44/48 guv. på Cuba, 54 krigs-, 56 o. 58 prem.-min., 60 anf. mot Marokko, 66 störtad af Narvaez, d. 67 Bayonne.
odontīn, gr., medel mot tandvärk.
Odyssēen, hjältedikt af Homeros, handlar om Odysseus' irrfärder.
Odysseus (-evs'), lat. Ulysses, trojansk sagohjälte, irrade omkring 10 år på hafvet, innan han återsåg sitt land o. sin gemål Penelope.
odör, fr., lukt, vällukt.
odört, se Conium.
Oedenburg (öd-), ung. st. vid Ilva, 33,478 inv.
Oedipus (e'dip-), se Oidipus.
Oehlenschläger (öl-), Adam Gottlob, dan. skald, f. 1779 Köpenh., sed. 10 prof. i estetik där, d. 50. Skr. tragedier (Hakon Jarl, Palnatoke, Axel og Valborg, Hagbarth o. Signe m. fl.); episka dikter (Nordens guder, Hrolf Krake, Helge); skr. dessutom den dramat. sagan Aladdin, konstnärsdram. Correggio, idyllen Den lille Hyrdedreng m. m.
Oersted (ör-), Hans Krist., dan. naturf., f. 1777 Rudkjöbing, d. 51 Köpenh. Uppt. elektromagnetismen.
Oeta (eta), g. geogr., berg i Grekld mel. Pindos o. Maliska viken.
Ofen, se Budapest.
Offenbachs, st. i Hessen vid Main, 59,806 inv. Fabr.
Offenbach, Jacq., fr. mus., f. 1822 Köln, d. 80 Paris. Komp. en mängd operetter ss. Orfeus i underjorden, Sköna Helena, Pariserlif, Storhertiginnan, Blåskägg (i allt öfver 50).
offensīv, lat., anfallande. -allians, se allians.
offerēra, lat., erbjuda.
offert', fr., anbud.
offertorium, lat., första hufvuddelen af katol. mässan.
officēr, fr., högre milit. befälhafv. fr. o. m. underlöjtnant.
officīn, lat., verkstad, is. på boktryckeri o. apotek. -ell, s. användes till läkemedel.
offi'ci|um, lat., plikt, ämbete. -ant, en som tjänstgör. -ell, utgående fr. en regering l. myndighet. -era, tjänstgöra. -ös, tjänstaktig, härrörande från myndighet, ehuru ej direkt därifrån utgången.
Ofīr, enl. G. T. ett guldrikt, af Salomos skepp besökt land, förlagdt någonstädes i Ost-Afrika.
Ofoten, nor. fjord i Nordlands amt. Ändpkt på Luleå-O.-banan.
Ofra, se Edessa.
oftalmiatrīk, gr., ögonläkekonst.
oftalmoskop, gr., ögonspegel.
ogenerad (-sche-), fr., otvungen.
ogivāl, fr., spetsbågformig.
Oglio (ål'jå), bifl. till Po t. v., uppr. på Monte Gavio, bildar Iseo-sjön, 224 km. l.
Ogové l. Ogovai, fl. i v. Afrika omkr. ekvatorn, öfre lopp ännu okändt, utf. med delta i Atlanten. 850 km. l.
Ohio (åhaj'å), bifl. till Mississippi t. v., uppstår vid Pittsburg gm förening af Alleghany o. Monongahela, 1,650 km. l.
Ohio, (~), förk. O., n.-amer. fristat mel. fl. O. o. Eriesjön, 106,240 kv.km., 4,157,545 inv. Fl.: Ohio, Miami, Scioto. Sundt klimat. Näringar : bosk.-skötsel, bergsbruk. Hst.: Columbus.
Ohm, Geo. Sim., ty. fys., f. 1787 Erlangen, d. 54 ss. prof. i München. O:s lag: galvan. strömmens styrka är direkt proportionell med elektromotor. kraften o. omvändt proport. m. ledningsmotståndet.
Ohnet (ånē), Georges, fr. romanförf., f. 1848 i Paris, bor där, mnga af hans romaner öfvers. på svenska.
Oidipus (ojdī-; lat. Oedipus), myt. kon. i Tebe, s. i enligh. m. ett orakelsvar utan att veta det dödade sin far, Laios, o. gifte sig med sin mor, Iokaste, stack ut sina ögon efter upptäckten o. gick i landsflykt.
Oise (åās), bifl. till Seine t. h., uppr. i Belgien; 302 km. l.
Ojibways (ådjibb'wäs), se Chippeways.
Oka, bifl. till Volga t. h., 1547 km. l.
Oke'anos, gr. myt., titan, Tetys' broder o. gemål, stamfar till de 3,000 okeaniderna.
Oken, Lor., ty. naturf., f. 1779, d 51 Zürich, grund. den moderna naturfilosofien.
Oklahōma, (förk. Okla.), stat i n.-amer. unionen (s. 1907), 100,897 kv.km., 398,331 inv.; sed. fören. med Indianterritoriet till en ny stat O., 181,583 kv.km., 1,109,435 inv. Hst. Guthrie.
oklokratī, gr., pöbelvälde.
Okotsk, sibir. st. vid N. ishaf., 400 inv.
Okïrida, turk. st. i Albanien vid O.-sjön, 12,000 inv.
Ok'sanen, det fin. namnet för A. E. Ahlqvist.
oktaēder, gr., af 8 liksidiga trianglar begräns. solid figur.
oktant', gr., astron. mätningsinstrument, innehållande 8:e-delen af en cirkel.
oktāv, lat., bokformat med 16-sid. ark; mus., 8:e tonen fr. grundtonen.
oktett', lat., 8-stämmigt tonstycke.
oktober, »slaktmånad», årets 10:e månad, hos rom. d. 8:e.
oktodēs, gr., bokformat m. 36-sid. ark.
oktogon, gr., 8-sid. figur.
oktroj', fr., af regering f. ensk. person l. bolag utfärdadt privilegium. -era, meddela oktroj.
okulār, lat., den lins i kikare l. mikroskop, s. är vänd mot ögat.
okulēra, lat., ympa.
okulist', lat., ögonläkare.
Olaf, se Olof.
Olafsorden, S:t, Norges enda (d. af Oskar II 1904 stiftade orden Norske Löve, 1 kl., har efter stiftarens död ej utdelats), riddarorden, stift. 1847. 4 kl.
Olāi, 1) Ericus, hist. förf., 1477 teol. prof. i Uppsala, 79 domprost, d. 86. Skr.: Cronica regnigothorum (den 1:a sv. hist.). — 2) Nic. O. Bothniensis, teol. prof. i Upps., 1593 ordf. vid Upps. möte, ställde sig i spetsen för det s. k. korftåget 98, ärkeb. 1600, d. s. å.
Olāus Petri (Olof Petersson, mäster Olof), reform., f. 1497 Örebro, Luthers lärj., 31/33 kansler, 39 kyrkoh. i Sthms storkyrka, s. å. anklagad, 40 dömd t. döden, men benåd., 43 åter kyrkoh., d. 52. Förf.
Olde, Em. Mattias, lärob.-förf., f. 1802, d. 85 ss. f. d. prof. i Lund. Skr. mycket använda eng. o. franska lärob.
Oldenbarneveldt, Joh. van, nederl. patriot, f. 1547 Amersfoort, 86 rådspensionär i prov. Holland, republ. motståndare till oranier, arminianer, fördenskull lifdömd 18, afrätt. 19.
Oldenburg, 1) ty. storhertigd.; 3 del.: hertigd. O. vid N.-sjön, furstend. Lübeck i Holstein o. furstend. Birkenfeld i Rhenprov. 6,423 kv.km., 438,856 inv. Fl.: Weser. Huf.-näring: landtbruk. Hst. O. Hist.: gref. af O. Elimar I 1088/1108; senare strid med Bremen o. Danm., 1774 O. hertigd., 29 storhertigd. Nuv. storhertig: August, sed. 1900. — 2) Hst. i storhertigd. O., vid Hunte, 28,600 inv. Bibliot., slott, park.
Oleander, se Nerium.
oleīn, se elain.
oleomargarin, kem., d. flytande del, som erhålles gm pressning af renad talg vid en temp. af omkr. 30°; viktigaste råprodukt, för tillverkn. af margarin.
Oléron (-rang'), fr. ö i Biscayaviken vid Charentes mynning.
Oliaros, se Antiparos.
oligarkī, gr., statsskick, enl. hkt makten utöfvas af få.
oligoklās, gr., min., natronkalkfältspat.
Oliphant (åll'ifant), Margaret, eng. rom.-förf., f. 1818 Liverpool., d. 97 London. Skr.: The chronicles of Carlingford m. m.
olīv, frukten af olivträdet.
Oliva, kloster i Preussen nära Danzig. Fred. 23/4 1660.
Olivecrona, Sam. Rud. Detl. Knut, jur., f. 1817, 52 prof. i Uppsala, 68/89 justitieråd, d. 05. Skr.: Om makars giftorätt i bo (5:e uppl. 82), Om dödsstraffet (66), Om orsakerna till återfall i brott etc. (72) m. m.
olivett', olivform. korall.
olivin, grönt min., kiselsyrad magnesia.
olivolja l. bomolja, fet olja, s. erhålles gm pressn. af oliver, lättlösl. i eter, föga lösl. i alkoh. Eg. v. 0,915/0,920. Den ljusgula o. till mat. Användes för öfrigt till salvor, hårolja, tvål m. m.
olivträdet, Olea R. Br., Oleaceæ. Äkta O., O. europæa L., asiat. buske o. träd, förvildad i Medelh.-länderna och n. Afrika, lämnar virke o. ätliga frukter, ur hka pressas olivolja.
oljebaggen, majbaggen, Meloë proscarabæus, af skalbaggarnas ordning. Larverna lefva parasitiskt hos bin. Den fullv. insekten utsvettar vid beröring en saft, som förr användes i medicinen.
Oljeberget, berg vid Jerusalem, 830 m. h. Kristi himmelsfärd.
oljekakor, resterna af prässade, oljehalt. frön, till kreatursfoder.
oljor, gmskinliga, i vatten olösliga vätskor. 1) Feta o. äro vid vanlig temp. flytande o. erhållas ur oljehalt. frön. 2) Flyktiga o. förekomma mycket utbredda i växtriket o. utgöra förnämsta orsaken t. blommornas doft. De framställas vanligast gm växtdelarnas destillat. med vatten, lättlösl. i alkoh. o. eter, med gmträngande lukt, användas i medicinen, till parfymer, likörer m. m.
olla podrīda (olja-), sp. nationalrätt af en mängd köttsorter o. grönsaker; hvarjehanda.
Ollendorf, Heinr. Gottfr., filol., f. 1805 Rawitsch, d. 65 Paris, grund, den O:ska metoden för själfstud. af moderna språk.
Ollivier (-vjē), Émile, fr. statsman, f. 1825 Marseille, 47 advokat i Paris, 57 i opposit. mot Napol. III, 70 hans minister o. delakt, i krigsförklar. mot Tyskld, störtad s. å. Förf.
ollonborren, se ållonborren.
Olmütz, mähr. befäst st. vid March. 21,707 inv. Ärkebisk., slott.
Olof, sv. kgr. 1) O. Skötkonung, son af Erik Segersäll o. Sigrid Storråda, kon. omkr. 994, slog jämte Sven Tveskägg nor. kon. Olof Tryggvesson vid Svolder omkr. 1,000, lät döpa sig 1008, d. 22. — 2) O. Trätälja, enl. sagan Ingjald Illrådes son, upprättade ett rike i Värmland.
Olof (Olaf), nor. kgr. 1) O. Tryggvesson, kon. 995, sökte utbreda kristendomen, i landet, stupade vid Svolder omkr. 1,000. — 2) O. d. hel., kon. 1015, stadfäste kristend., stupade vid Stiklastad 30. Blef Norges nationalhelgon. — 3) O. Kyrre, son af Harald Hårdråde, kon. 1066, anlade städer, d. 93.
Olustra, ford. gård i Södermanld, där Erik XI 1229 blef slagen af Knut Långe.
Olymp'ia, g. geogr., gr. st. i eliska landsk. Pisatis, ej långt fr. Medelh., midt emot Zante. Spel, offer, altar, orakel. 1875/81 viktiga utgräfningar.
olympiād, hos grekerna tidrymd mel. 2 olymp. festspel, omfattande 4 år, enl. hkn tiden beräknades fr. 776 f. K. till 394 e. K.
Olym'pias, Alex. d. stores mor, dot. af kon. Neoptolemos i Epeiros, härsklysten, 315 afrättad på Kassandros' befalln.
olympiska spel, vid Olympia i Elis hvart 5:e år firade täflingar, bestående af kapplöpning, kämpalek, diskoskastning, knytnäfskamp m. m. Förnyade och moderniserade 1896; i Athen 06, London 08, Sthm 12.
Olym'pos, g. geogr., berg mel. Makedonien o. Tessalien, 2,973 m. h. Berömdt ss. gudarnes boning. Nu Elimbo.
Olyn'tos, g. geogr., gr. koloni vid sydkusten af Makedonien.
omagra, gr., läk., gikt i skuldrorna.
Omaha, st. i Nebraska (N.-Amer.) vid Missouri, 113,361 inv. Fabr.
omajjaderna, kalifdynasti 661/1031.
Omān, landsk., se Maskat.
Omar, 2:e kalifen, reg. sed. 634, eröfr. Syrien, Persien, Egypten, mörd. 44.
Omberg, bergshöjd ö. om Vättern, 262 m. h.
ombrēra (ång-), fr., skugga; ombreradt tyg, ylletyg med ränder, s. äro mörkast i midten.
ombromēter, gr., regnmätare.
O'Meara (omära), Barry Edw., Napoleons läk. på S:t Helena, f. 1786 Irland, d. 36 London. Utg. Napoléon en exile (22).
o'mega, o, sista bokst. i grek. alfabetet.
omelette (åmlätt), fr., äggpannkaka.
ōmen, lat., järtecken., förebud.
Omer Pascha, turk. gen., kroat, renegat, f. 1806 Plaski, hette ursprl. Michael Latas, 53 och 55 framstående vid Donau och på Krim, 57 gen.-guv. i Bagdad, 62 mot Montenegro, 67 på Kreta, d. 71 Konstpl.
Om'fale, lydisk drottn., s. förmådde Herakles att anlägga kvinnl. dräkt o. spinna.
ominös, lat., förebådande.
omission, lat., uraktlåtande.
omittēra, lat., underlåta.
omla'dina, serb. (»ungdom»), förbund i Serbien (1866/71) till nationens enhet och själfständighet.
om'ni|bus, lat., »för alla», sällskapsvagn, s. gör bestämda turer på bestämd tid. -potens', allmakt. -presens', allestädes närvaro. -sciens', allvetenhet. '-vorus, allätare.
Omptēda, Geo., frih. v., ty. förf., f. 1863 Hannover, 83/91 officer, bor i Meran. Har skrifvit noveller o. romaner, af hka många äro öfvers. på svenska.
Omsk, st. i v. Sibirien vid Om o. Irtisch, 53,050 inv.
omskärelse, operation, s. hos flere folk, is. egypt, hebréer, araber, utföres på gossar ss. symbol af deras upptagande i Guds förbund.
omyndig är i Sverige man, s. ej fyllt 21 år, mö, s. ej fyllt 21 år, l. den, s. af vansinne l. dyl. ej kan sköta sin egendom.
onanī, själfbefläckelse, onaturligt tillfredsställande af könsdriften, uppkallad efter Onan (1:a Mos. 38: 9); vanlig hos själssjuka. Behandling: hård, sval bädd, lätt kvällsvard, kroppsligt arbete, kalla bad.
Onātas, gr. bildh. fr. Egina, omkr. 460 f. K.
onça, port. o. brasil. vikt, omkr. 29 gr.
on dit (ång dī), fr., »man säger», rykte.
Onēga, ry. insjö, ö. om Ladoga, 9,751 kv.km.
ōnera, lat., börda, utskylder.
Onkel Adam, pseud. för K. A. Wetterbergh.
onomatīk, gr., uppställning af ett språks ord i etymol. ordning.
onomatopo|ī, gr., ett ords bildning eft. naturljud, ex. surra, hväsa. -ētiska, kallas ord med sådan egenskap.
Ontario (-tēriå), den minsta o. östligaste af Canad. sjöarna, 19,645 kv.km.
ontologī, gr., läran om tingens väsen. Ontologiska beviset, enl. hkt man fr. begreppet om Gud sluter sig till hans existens.
ōnus, lat., börda, last.
ōnyx, gr., min., i rödt l. svart randad hvit kvarts.
oolitformationen, se juraformationen.
opāk, lat., ogenomskinlig.
opāl, gr., min., består af kiselsyra med vatten, amorf. Varietet.: 1) ädel o., mjölkhvit, visar färgspel, 2) eld-o., gul, grönt färgspel, 3) hydrofan, hvit, visar färgspel eft. upptagande af vatten l. olja, 4) mjölk-o., mjölkhvit, 5) hyalit, vattenklar o. färglös, njurformig, 6) trä-o., gulakt., visar trädartad struktur.
opartisk, oväldig.
ōpera, lat., verk.
ōpera, it., urspr. musikverk, komposition öfver hufvud, nu musikaliskt drama. O. i dess nuv. betydelse skapades af Gluck i 18:e årh. samt utbildades af Mozart, Weber, Wagner m. fl. -buffa, lågt komisk o. -sēria, allvarsam o.
operat|ion, lat., företag; kir., användn. af kir. instrum. för botande af någon åkomma. -īv, verksam. -ör, läkare, s. företager en. o.
operēra, lat., verka, företaga en operation.
operett', it., mindre opera.
operment', se auripigment.
opiāt, opiumpreparat.
opiniōn, lat., mening, is. den offentliga meningen.
opinionsnämnden, af lika många ledamöter från 1:a o. 2:a kammaren (tills. 48) utsedd nämnd. s. gm omröstn. afgör, huruvida högsta domstolens ledamöter skola vid sina ämbeten bibehållas.
Opitz, Martin, ty. skald, f. 1597 Bunzlau, d. 39 Danzig. Förtjänt om språk o. prosodi.
ōpium, gr., den torkade mjölksaften ur fruktkapslarna af vallmo. Innehåller: morfin, nikotin, codeïn, narceïn m. m. Besk, giftig. Läke- o. bedöfningsmedel (i piller l. rökadt i pipa). Fabriceras förnämligast i O.-Ind., konsumeras i största mängd i Kina.
opodel'dok, ett halfflytande läkemedel till utvärtes bruk, mot reumatism m. m.
opolitisk, oklok.
opopo'nax, gr., en välluktande essens.
Opor'to, port. Porto, port. st. vid Douro o. Atlanten, 168,000 inv. Hamn, handel, bisk., katedr., opera, akad., bibliot., bot. trädg.
oposs'um, af pungdjurens ordning. Didelphys virginiana Shaw, 50 cm. l., i N.-Amer., blodtörstigt rofdjur, lämnar pälsverk och ätbart kött.
Oppeln, ty. st. i Schlesien vid Oder, 30,769 inv. Fabr.
Oppenheim, st. i Rhenhessen vid Rhen, 3,696 inv. Vin.
Oppert, Jul., orientalist, f. 1825 Hamburg, sed. 57 prof. i Paris, d. där 05. Tolkade fornpers. och assyr. kilskrifter. Förf.
oppidān, lat., stadsbo.
oppon|ent', lat., motståndare. -era, motsäga.
opportūn, lat., läglig. -itēt, läglighet. -ist', person, s. vet att begagna sig af tillfället.
opposition, motstånd; polit., motparti mot regeringen; astron., en planets ställn. midt emot en annan.
opprimēra, lat., undertrycka.
oprioriterad fordran, hand., fordran utan förmånsrätt.
Ops, rom. myt., fruktbarhetens gudinna.
optatīv, se modus.
optīk, gr., läran om ljuset. I inskr. bemärkelse sysselsätter sig o. med ljusets rätlin. rörelse, under det den öfriga delen sönderfaller i dioptrik (ljusets brytning) o. katoptrik (reflexion o. spegling).
op'tiker, gr., opt. instr.-makare.
optimāter, i forna Rom de förnämas o. rikas parti.
op'time, lat., ypperligt.
optimism', lat., åsikt, att denna världen är den tänkbart bästa; grundad af Leibniz.
op'timus max'imus, lat., den bäste o. störste, Jupiters tillnamn.
option, lat., val. -s valrätt, is. vid fråga om att öfvertaga en annans anbud på egendom o. d.
opul|ens', lat., öfverflöd. -ent', rik.
Opun'tia Tourn. et Haw., fikontistel, Cacteæ. O. vulgaris Mill., i S.-Amer., S.-Europ. o. N.-Afr., lämnar välsmakande frukter. O. coccinellifera L., fr. Mexico, användes vid kochenillodling.
o'pus, lat., verk.
ōra, lat., bed! o. et labōra, bed o. arbeta! o. pro nobis, bed för oss!
orākel, lat., gudarnes utsago om det tillkommande; tempel, där svar meddelades.
Oran, befäst st. i Algeriet vid O.-viken, 89,253 inv. Hamn.
orange (-angsch'), fr., frukten af o.-trädet. Se Citrus.
orangelogen (årr'endschlåschen), eng.-protestant. fören. i Irld, riktad mot katolicismen; stift. 1795, formligen upplöst 1836, dock ännu kvarlefvor.
orangeri (-scherī), fr., drifhus.
orangist', medlem af orangelogen (se d. o.).
orang-utāng, »skogsmänniska», Simia satyrus L., apa af den mskolika afdeln., på Borneo o. Sumatra, 1,35 m. h.
Orānien, eft. furstend. Orange i s. Frankr. uppkallad linje af huset Nassau, s. gaf Nederländerna deras arfståthållare o. kgr 1581. 1702 o. sed. 1747. Kronprinsen af Nederl. bär titeln prins af O.
Oranjefloden l. Garib, fl. i S.Afrika, uppstår af Nu- o. Gei-Garib, källor i Katlambabergen; den fören. floden bildar norra gränsen till Kaplandet; utf. i Atlant. 2,013 km. l.
Oranje-republiken, förr fristat i S.-Afrika mel. Oranje-floden, Kapldt, Vaal-fl. o. Transvaalstaten. 125,200 kv.km., 447,088 inv. Hufvudrelig.: reformert. Hst.: Bloemfontein, omkr. 35,000 inv. O. grundades af från Kapldt utvandrade boers. 1902 britt. koloni und. namn af Oranjeflodskolonien; sed. 1909 und. namn af Orange Free State Province tillh. den då bild. federativa sammanslutn. af S.-Afr:s själfstyr. britt. kolonier.
ora'tio, lat., tal, bön; o. obli'qua indirekt anföring; o. rec'ta, direkt anföring.
oration, lat., tal.
orātor, lat., talare. -isk, ang. talkonsten. -ium, bönsal; tonk., kompositionsform af dels dramat., dels episk och lyr.-kontemplativ karaktär, mestadels med biblisk text.
Oravais, by i v. Finld. Slag 14/9 1808.
Orb, st. i Hessen-Nassau vid fl. O., 3,942 inv. Koksaltkällor.
or'bis pic'tus, lat., den målade världen, namn på barnbilderböcker, den 1:a utg. af Comenius 1657.
Orcagna (-kanja), Andrea, eg. Cione, florentin. mål., bildh., arkit., d. 1376. Tabernaklet i Or San Michele i Florens.
Orchis L., yxne, nyckelblomster, Orchideæ. Flere arter i Europa o. främre Asien. Prydnadsväxter.
Orcus, rom. myt., underjorden, dödsriket.
ordālier, med.-lat., gudsdom und. medeltiden, hvarvid tvekamp, eld-o. vattenprof m. m. skulle bevisa ngns skuld l. oskuld.
orden, lat., förening af personer för ett gm vissa regler bestämdt mål. Andlig o. smnhålles is. gm löfte om armod, kyskhet o. lydnad; andl. o. världsl. riddar-o. och eft. mönster af de senare talrika sällsk. för olika ändamål. Från de sed. 14:e årh. talrikt stiftade världsl. riddar-o. öfverfördes namnet o. äfven på de yttre tecknen däraf (stjärna, kors o. band), s. utdelas på grund af civil l. militär förtjänst. Svenska o. äro: serafimer-, svärds-, nordstjärne-o. vasa-o. samt för frimurare Karl XIII:s o.
order, fr., befalln., förordn., uppdrag.
ordin|ālia, lat., ordningstal. -ārie, vanlig; på stat anställd (om tjänstemän). -āta, mat., afst. fr. en pkt på en kroklinje t. abscissaxeln. -ation, föreskrift; prästvigning. -ēra, föreskrifva. -är, vanlig, medelmåttig.
ordonnans, fr., militär, kommenderad att tjänstgöra hos högre befälhafvare.
ordres (-der), fr., hand., rättsinnehafvare.
oreād, gr. myt., bergnymf.
O'regon (förk. Ore.), n.-amer. frist. v. Stilla haf., 250,000 kv.km., 413,536 inv. Berg: Cascade Range. Topp: Mountshood 3,421 m. h. Prärier. Mildt klimat. Näringar: åker- o. bergsbruk. Hst.: Salem.
Orel (arjåll'), ry. st. v. Oka, 70,075 inv.
Orenburg, befäst ry. st. v. Ural-fl., 72,425 inv.
Ores'tes, Agamemnons son, hämnades mordet på denne gm att döda sin mor Klytaimnestra, förföljdes af eumeniderna, gick med sin vän Pylādes till Taurien för att hämta Artemis' bild, försonades till sist med gudarne.
Orfeus (-fevs'), myt. grek. sångare, som utöfvade en oemotståndlig trollmakt med sin musik och lyckades därigm rädda sin gemål Eurydike från underjorden. Sönderslets af bakkantinnor.
orfèvrerie (-fävrerī), fr., guldsmedskonst.
Orfīla, Matth. Joh. Bonnav., läk., f. 1787 Mahon på Minorca, d. 53 Paris. Utmärkt toxikolog o. kännare af rättsmedicin.
orgān, gr., verktyg; till bestämdt ändamål tjänande del af en växt l. djurkropp; människans stämma; person l. skrift (is. tidning) ss. målsman för ngn bestämd åsikt. -isation, sätt, hvarpå särsk. o. äro förenade. -isera, upprätta ett organiskt helt. -isk, försedd med o. -ism', lefvande kropp l. väsen.
organist' l. orgelnist, pers., anställd som orgelspelare.
orgel, lat. is. för kyrkor användt större musikal. blåsinstrum. Gm bälgen införes luft i tenn- l. träpipor, hvarvid såväl manualen (klaviatur för händerna) s. pedalen (klav. för fötterna) äro verksamma. O.-piporna äro gruppvis ordnade; hvarje grupp kallas register, hvartill registerdrag reglera luftens tillträde. Hufvudstämmorna ange den anslagna tonen, hjälp- l. fyllnadsstämmorna ters l. kvint, de blandade olika toner från flere pipor.
or'gier, gr., mysterier, is. vilda Bakkosfester, sed. utsväfningar öf. hufvud.
orientaliska frågan, frågan om lösning. af de gm förhållandena i orienten, is. på Balkanhalfön framkallade svårigheterna, har flere gånger framkastats ss. under grek. upproret 1821/29, Krimkriget 53/ 56 samt 75/78.
orien't|en, lat., österlandet. -ālisk, österländsk. -alist', kännare af österl. spr. o. lit. -era sig, göra sig hemmastadd.
oriflamme (-flamm'), fr., kyrkfana i S:t Denis; sed. fr. riksfana und. medeltiden.
Ori'ganum L., Labiatæ. O. majorana L., i Grekld, Asien, hos oss kökskrydda (mejram), lämnar officinell, eter. olja.
Ori'genes, lärd kyrkofader, f. 185 Alexandria, d. 254 und. Decianska förföljelserna. Skr. den 1:a dogmatiken.
origināl, lat., ngt ursprungligt, urbild, urskrift; egendoml. mska. -itēt, ursprunglighet, egendomlighet.
originell', lat., ursprunglig, egendomlig.
Orinōco, fl. i S.-Amer., uppr. på Sierra Parime, utf. med delta i Atlanten, 2,225 km. l. Omr.: 944,000 kv.km.
Orīon, 1) gr. myt., jägare, upptagen bland stjärnorna; 2) astron., stjärnbild m. omkr. 2,000 stjärnor.
Orizāba, mexic. st. vid foten af vulkanen O. 32,894 inv.
orkān (på Haitispr. urakan), häftigaste stormvind.
Orkenöarna, eng. Orkneys, brit. ögrupp i Atlanten vid n. spetsen af Skottland, 973 kv.km., 28,968 inv. Mildt klimat.
orkes'ter, gr., plats på teatrar o. konsertsalar för musikanterna; äfv. smnfattn. af dessa.
orkes'trion, gr., själfspelande instr., ersättande en orkester.
orkidēer, bot., monokotyledon växtfamilj med oregelbundna, praktfulla blommor. Omkr. 2,000 arter, mest fr. trop. Amer. o. Ind. arkipel. Dyrbara prydnadsväxter för drifhus.
Orkneys (årknes), se Orkenöarna.
Orko'menos g. geogr., st. i Boiotien vid Kefisos o. Kopaissjön. Sl. 367 o. 85 f. K.
Orlamünde, st. i Sachs.-Altenburg, 1,650 inv. Till 1342 stamort för grefvarne af O.
Orlan'do furioso, it., »rasande Roland», epos af Ariosto.
orleāna, orangegult färgämne, s. erhålles af frukten af Bixa orellana i Guyana o. Brasilien.
Orléans (-ang), fr. st. vid Loire, 68,614 inv. Ford. befäst. Katedral, bisk., bibliot., museum, börs. Betydl. hand. o. industri.
Orléans (-ang), Jungfrun af, se Jeanne d'Arc.
Orléans (-ang), namn på flere grenar af fr. kon.-huset. Den nuv. ätten O. härstammar från Ludv. XIV:s bror Filip (1640/01). Hans son 1) Fil. II, f. 1674, 15/23 regent i Frankr., beryktad f. sedeslöshet, d. 23. — Dennes sonsonsson 2) Ludv. Fil. Jos., f. 1747, kallade sig und. revolut. »Égalité», giljot. 1793. — Dennes sonson 3) Ferd., son af Ludv. Fil. (se d. o.), f. 1810, d. 42 gm fall fr. en vagn. — Dennes söner 4) Ludv. Fil., gref. af Paris (se Ludv. Fil.). — 5) Rob. Fil., hert. af Chartres, f. 40. Öfr. söner äro Nemours, Joinville, Aumale o. Montpensier. O:s egendomar indrogos und. Nap. III, men återskänktes 1872; däremot förbjödos 83 O. anställn. i armén.
Orleanska jungfrun, se Jeanne d'Arc.
Orlov', ry. fam. 1) Grigorij, Katar. II:s gunstl., upphofsman till Pet. III:s mord, d. 1783 Moskva. — Dennes bror 2) Alexei, Pet III:s mördare, 68 storamiral, förintade turk. flottan vid Tschesme 70, d. 08 Moskva. — Dennes brorson 3) Alexei, f. 1788, min.-president under Nik. I, d. 61 Petersburg.
ormar, Ohpidia, ordn. bland kräldjuren med långsträckt, fotlös kropp, betäckt m. fjäll o. sköldar; underkäksgrenarna löst förenade; ögonlock o. bröstben saknas; buken med skenor. I Sverige två familjer: snokar, Colubridæ, utan gifttänder, huggormar, Viperidæ, med gifttänder.
ormbunkar l. bräknar, Filices, Cryptogamæ, mestadels ört-, men äfven träd-artade växter. Stambladen ha på baksidan sporgömmen. Öfver 3,000 arter, utbredda öfver hela jorden.
ormslån, se kopparormen.
Ormusd, högsta väsendet hos parserna, motarbetar Ahriman ss. det ondas Gud.
ormvråken, Buteo vulgaris Bechst., af roffåglarnas ordn., allm. i s. o. mel. Sverige, 52 cm. l,. Öfvervägande nyttig. Flyttfågel.
ornament', lat., prydnad. -īk, läran om den rätta användn. af o.
ornāt, lat., prydnad, ämbetsdräkt.
ornēra, lat., pryda, smycka.
ornitologī, gr., läran om fåglarna.
Ornön, ö i Ö.-sjön nära Dalarön. Bildar jämte några smärre öar Ornö kapellförsamling.
oro, svänghjul, s. i fickur ersätter pendeln.
Oron'tes, fl. i Syrien, uppr. på Antilibanon, utf. i Medelh.
Oroust (Orust), ö i Kattegatt tillhörande Bohuslän, 336 kv.-km., omkr. 21,000 inv. Bildar O. östra o. O. västra härad.
Orphei drängar (O. D.), en sångförening i Uppsala, stift. 1853.
orren, Tetrao tetrix L., af hönsfåglarnas ordn., 48/54 cm. l., i Europas o. Asiens skogar. Stannfågel. Utm. villebråd.
orselj', fr., degartad, purpurröd massa af malda lafvar. Användes till färgning.
Orsīni, Fel., it. gref., f. 1819 Meldona, delakt. i it. revolut. före o. eft. 48, försökte döda Nap. III 14/1 58 medelst ett slags bomb (O.-bomb), giljot. 13/3 s. å.
Orsova (år'schåva), namn på 2 fästn. vid Donau, 1) Nya O. i Serbien, 3,000 inv., midt emot 2) Gamla O., i Ungarn, 4,610 inv. Rom. fornlämningar.
ort, vikt, 1/100 skålp. l. 4,25 gr.
Ortleralperna, alpgrupp i s. Tyrolen o. Lombardiet. Högsta topp Ortler, 3,906 m.
orto|dox', gr., renlärig. -doxī, jfr heterodox.
ortoëpi, gr., läran om ords rätta uttal.
ortogonāl, gr., rätvinklig.
ortografī, gr., rättskrifning.
ortolānsparfven, Emberiza hortulana L., af tättingarnas ordn., allm. öfver hela landet, 16 cm. l. Flyttfågel.
ortopedī, gr., läk., konsten att bota snedheter i ryggraden, benen, fötterna o. s. v.
Orūro, st. i Bolivia, 3,680 m. öf. haf., 13,575 inv. Silfvergrufvor.
Orust, se Oroust.
Orvar Odd, pseud. för O. P. Sturzen-Becker.
Orviēto, it. st., 18,543 inv. Got. katedral.
Orzeskōwa (orscheschko-), Eliza, pol. förf:a, f. Pavlovska 1842, Grodno, d. 10. Polens förnämsta förf:a, skr. rom. om pol. o. jud. förh.
osāger, indianstam i N.-Amer., omkr. 1,700.
Osāka, st. på s. kusten af Nippon, 996,000 inv. Hamn.
Osborne (ass'börn), lustslott nära Cowes på ön Wight, sedan 1902 hvilohem för eng. officerare.
Oscar Fredrik, se Oskar (II).
oscill|ation, lat., svängn. fram och tillbaka m. en pendel. -era, svänga fram o. tillbaka.
Osian'der, Andr., ty. teol., f. 1498, d. 52 ss. prof. i Königsberg. Angreps häft. för sin lära om rättfärdiggörelsen.
Osīris, fornegypt. gud. Isis' gemål o. broder, åkerbrukets grundl., dödades af Tyfon. Personifierade solens och ljusets välgörande och alstrande kraft.
Oskar, sv.-nor. furstar. 1) O. I, son af Karl XIV Joh., f. 4/7 1799 Paris, hert. af Södermanl. 10, kronprins 18, kon. 44, reg. liberalt, d. 8/7 59. Var äfv. mål., komposit. o. förf. Skr.: Om straff och straffanstalter (41). Sed. 23 g. m. Josefina af Leuchtenberg. — Hans son 2) O. II (Oscar Fredrik), f. 21/1 1829, hert. af Östergötl., kon. 72, har utöfvat stort inflytande på Sveriges utveckl. Sed. 57 g. m. Sofia af Nassau, måste 05 afstå från Norges tron, d. 8/12 07. Skr.: Ur Svenska flottans minnen (58) m. m. — Dennes 2:e son 3) O. Karl August, se Bernadotte.
Oskarshamn, st. i Kalmar l. vid Ö.-sjön, 7,916 inv. (08). Skeppsvarf. Lifl. handel o. sjöfart. Stadsprivil. 1856. Var förut köping und. namnet Döderhultsvik.
osker, fornitaliskt folk i s. Italien.
oskiska spel, se atellaner.
Oslo, till 1624 Norges hst., nu förstad till Kristiania.
Osman, de turk. sultanernas stamfar, reg. i Mindre Asien 1288/26.
Osmaniska riket, se Turkiet.
Osman Pascha, turk. gen., f. 1837 Mindre Asien, försvarade Plevna 77, 78/85 krigs-min, o. palatsmarsk., d. 00 Konstantinopel.
os'mium, kem., metalliskt grundämne, s. i små mängder förekommer i förening m. platina o. iridium. -ljus, ett 1900 af K. Auer uppf. elektr. ljus, där osmium tjänar som glödkropp.
osmos (-mås), gr., diffusionsförfarande vid sockerberedn.
Osnabrück, st. i Hannover vid Haase, 59,580 inv. En af de platser, där Westfal. fred. slöts 1648.
Ossa, g. geogr., nu Kissovo, bergkedja i Tessalien, 1,953 m. h.
ossēter, indogerman. folk i Kaukasien.
Oss'ian, kelt. bard i 3:e årh. Hans stridssånger utg. på engelska af Macpherson.
Ossian-Nilsson, Karl Gust., skald, f. 1875 Lund, har uppträdt i samhällsspörsmål, skr. Hedningar (01), Barbarskogen (09), dramat Tigerhuden (09) m. m.
Ossip Schubin, pseud. för Lula Kirschner.
ost, består af i mjölken förekommande ostämne (kasein), utfälles ur mjölken gm tillsats af löpe, alun l. ättika. Huf.-produktionsländ.: Frankrike, Holland, Engld, Schweiz, Italien, Förenta staterna. — Af den eft. tillverkn. af ost kvarblifna vasslan beredes missost l. mesost, s. hufvudsakl. består af mjölksocker.
Ostāde, Adrian van, nederl. genremål., f. 1610 Haarlem, d. där 85.
Osten'de, belg. st. v. N.-sjön, 41,181 inv. Kanaler, hamn, badort, ostronodling.
osten|sībel, lat., sevärd, framträdande. -siv, i ögonen fallande, prålande. -tation, skryt, prål.
osteologī, gr., anat., läran om benen.
osterīa, it., värdshus.
Ostermann, Heinr., ry. statsman, f. 1686 Bockum, sed. 04 i ry. marinens tjänst, riksvicekansler o. 30 gref., 41 förvist till Sibir., d. 47 Beresov.
Ostfranken, und. medelt. detsma s. Austrasien, 843/911 själfst. rike. Ur O. framgick ty. riket.
Os'tia, g. geogr., Roms hamnst. v. Tiberns mynning. Nu i ruiner.
ostināto, it., tonk., fortsatt återupprepande af ett tema med städse ändrade kontrapunkteringar.
Ostindien, se Indien.
ostindiska kompanier, handelskompanier, s. bildats af europ. sjömakter för drifvande af handel på Indien. Det eng. o., grund. 1600, gjorde landvinningar, is. i Bengalen, spelade viktig polit. roll, upplöstes 1858; dan. grund. 1618, uppl. 1729; franska grund. 1664, uppl. 1769. Det svenska o. upprättades 1713, verkade till en början m. ofantl. vinst o. uppl. 1814.
ostjāker, finskt folk i Sibir. mel. Jenisej o. Uralbergen.
Ostkap, Asiens östspets vid Berings sund, 208 1/4° ö. l.
Ostpreussen, östra hälften af forna prov. Preussen, 36,981 kv.km., 2,034,593 inv. Hst.: Königsberg. Hist: 1015/1161 und. pol. öfverhöghet; i början af 13:e årh. stred ty. orden mot de hedn. preussarne o. underkufvade O. 1283; 1466 kom O. und. pol. öf.-höghet. 1525 upprättades hertigd. Preuss., 1618 tillföll Preuss. Brandenburg, 1701 blef Preuss. kon.-rike.
ostracism', gr., form för landsförvisn. af misshagl. män i Athen gm att skrifva deras namn på stenskärfvor.
Ostrolen'ka, ry.-pol. st. vid Narev, 12,949 inv. Sl. 16/12 1807 o. 26/6 1831.
ostron, Ostrea L., blötdjur af musslornas klass. Vanl. o., O. edulis L., vid Europas kuster (ej i Ö.-sjön), föder årl. of. 1 mill. ungar, s. samla sig i o.-bankar. De eng. o. anses bäst. I Frankr. har o:s uppfödande i s. k. parker länge utöfvats.
Ostwald, Vilh., ty. kem., f. 1853 Riga, sed. 82 prof. där, sed. 87 i Leipzig, berömd på den fys. kemiens omr. Nobelpristagare 09.
Osvieczim (-vjäsim), st., se Auschwitz.
Otaheiti, se Tahiti.
Otell'o, moren i Venedig, hjälten i ett sorgesp. af Shakespeare; äfven en af Rossinis operor.
o tem'pora, o mōres, lat., o tider!, o seder! Eft. Cicero.
Otho, Marc. Salv., rom. kejs. und. 3 mån., d. 69 e. K.
otiatrī, gr., öronläkekonst.
ōtium, lat., ledighet fr. bestyr.
otoskōp, gr., öronspegel.
Otran'to, it. st. v. O.-sundet, 2,400 inv. Ärkeb., sl. 811.
Otrys, g. geogr., berg i Tessalien.
Ott'awa, 1) bifl. till St. Lawrence, 1,300 km. l., 2) sed. 1858 hst. i Dominion of Canada vid O.-fl.. 59,928 inv.
ottāve rime, it. o. sp. episkt versmått; 8-rad. stanser, i lika 1, 3, 5, vidare 2, 4, 6, samt 7 o. 8 rimma med haa.
Ott'ensen, förr stad, sed. 1889 förenad med Altona.
Otto, 1) O. I, rom.-ty. kejs., f. 912, son af Henr. I, underkuf. vender, dan., kon. i Italien 951, slog 55 magyarerna på Lechfältet, kejs. 62, d. 73 Memleben. — Dennes son 2) O. II, f. 955, kejs. 67, efterträdde s. far 73, segr. öf. Danmark, Frankr. o. Byzant., d. 83 Rom. — Dennes son 3) O. III, f. 980, kejs. 96, d. 1002 Paterno. — 4) O. IV, f. 1174, son af Henr. Lejonet, 98 motkon. till staufern Filip, 08 ensam, 09 kejs., 10 bannlyst, hade Fredr. II mot sig 12, slagen af fransm. vid Bouvines 14, d. 18 Harzburg. — 5) O. af Wittelsbach, stamfar för bai. furstehuset, f. omkr. 1120, d. 83. — 6) O. I, kon. af Baiern, son t. Maximil. II, f. 1848, kon. 86, vansinnig. — 7) O. I, kon. af Grekld, f. 1815 Salzburg, son af Ludv. I af Baiern, kallad till Grekld 33, afsatt 62, d. 67 Bamberg.
Ottokar, böhm. kon., 1251 hert., 53 kon., 73 förklarad i akt af kon. Rudolf, stup. 78 på March-fältet.
otto|mān, turk. hvilobädd. -mānsk, turkisk.
Otway (ott'we), Thom., eng. dram., f. 1651 Trotton, d. 85. Skr.: Venice preserved m. m.
oubliette (ubliätt'), fr., fängelsehåla med en fallucka, hvari fångar fordom nedstörtades o. öfverlämnades åt glömskan.
Oudenaarde (audenārde), belg. st. v. Schelde, 6,572 inv. Sl. 11/7 1708.
Oudh, se Audh.
Oudinot (udinå), 1) Nicol. Charl., hert. af Reggio, fr. mar sk., f. 1767 Bar le Duc, deltog i Nap. I:s krig, förde 23 1:a armékåren till Span., 42 guv. för Invalidhuset, d. 47. — Hans son 2) Nic. Charl. Vict., f. 1791, sed. 09 i Nap. I:s fälttåg, 35 gen. i Algeriet, anförde 49 expedit, mot rom. republ., 51 befälh. för nat.-gardet, d. 63.
Ouessant (uesang'), fr. ö vid Bretagne. Sl. 27/6 1779.
où est la femme (û ä la famm), fr., »hvar är kvinnan?» Ordspr., söker eft. kvinnan ss. anstifterska till intriger, brott o. d.
Ouida (uīda), se Ramée.
Ouro-Prēto (ojru-), ford. Villarica, brasiliansk st., 59,249 inv. Guld.
Ouse (ūs), fl. i Engld, förenar sig med Trent t. Humber, 240 km. l.
out|rigger (aut'riggör), eng., sport., utriggare, kapproddbåt med årklykorna utanför relingen. -sider (-saj'dör), kapplöpningshäst utan utsikt att vinna.
ouvertyre (uvertyr), öppning, inledn. till en opera, ett oratorium o. s. v.
ovāl, lat., äggrund.
ovambo, negerfolk i v. S.-Afrika.
ovārium, lat., äggstock; äggsamling.
ovation, lat., hos romarne mindre triumf; hyllning.
Owen (åen), 1) Rob., eng. socialist, f. 1771, sökte 23/27 stifta ett kommunist. samfund i Amer., d. 58. — 2) Samuel, mek., f. 1774 Engld, 04 till Sverige, byggde den 1:a passagerarångbåt där, d. 54. — 3) Sir Rich., eng. naturf., f. 1804, förest. för nat.-hist. afdeln. af Brit. museum, d. 92. Paleontolog. Förf.
Overbeck, 1) Friedr., ty. mål., f, 1789 Lübeck, d. 69 Rom. — Hans brorson 2) Joh., arkeol., f. 1826 Antwerpen, sed. 53 prof. i Leipzig, d. 95.
Overweg, Ad., ty. afrikares., f. 1822 Hamburg, 49/55 i Sahara, d. 52 Maduari vid Tsad.
Ovīdius Naso, Publius, rom. skald, f. 43 f. K., d. 17 e. K. Tomi. Skr.: Metamorphoses, Ars amandi, Tristia, Fasti, Epistolce ex Ponto m. m.
Oviēdo, sp. st. i Asturien 48,103 inv.
ōvum, lat., ägg.
oxalīt, min., oxalsyrad järnoxidul i brunkol.
oxālsyra, H2O2C2O2, en i förening med baser i växtriket mycket utbredd syra. Framst. i stort gm sågspåns upphettn. m. en blandn. kaustikt kali o. natron. Färg- o. luktlös, mycket sur, löslig i vatten, giftig. Användes i kattuntryckerier m. m.
oxel, se Sorbus.
Oxen, stjärnbild o. 2:a tecknet i djurkretsen.
Oxenstjerna, gammal sv. ätt, som härstammar från Bengt Nilsson, riksråd und. kon. Albrekt. 1) Bengt Jönsson var en af de mest inflytelserika männen und. kon. Kristoffer, riksförest. jämte s. bror Nils 1448, d. omkr. 50. — Hans son 2) Jöns Bengtsson, f. 1417, blef 48 ärkeb. i Upps., var Karl Knutssons itrige motstånd., fördref denne 57 och styrde Sverige s. riksförestånd., till Krist. I 63 förde honom fången till Danmark. Frigafs 65, fördref ånyo Karl Knutsson o. valdes till riksförest., men måste fly 67, d. s. å. — Dennes brorson 3) Sten Kristersson, riksråd, var en våldsam man, låg i ständig fejd med Svante o. Sten Sture, d. 1516 i fängelse. — 4) Axel (Gustafsson), grefve, statsm., f. 1583, riksråd 08, rikskansler 12 o. var sedan Sveriges ledande statsm. Slöt freden i Knäred 13, förf. riksdagsordn. 17, 26/31 gen.-guv., i Preussen, blef evang. förbundets ledare 33, medlem af förmyndarereg. 36, slöt 45 fred i Brömsebro, 48 Westfal. freden, drog sig sedan tillbaka, d. 54. O. ansågs af sin samtid för en af Europas yppersta statsmän. — Dennes son 5) Johan, grefve, statsm., f. 1611, var 41/48 en af fredsunderhandlarne i Osnabrück, d. 57. — Dennes syssling 6) Bengt (Gabrielsson), gref., statsm., f. 1623, riksråd 54, användes vid fredssluten i Oliva (60) och Nijmegen (79), kanslipresid. 80 o. utrikespolitikens ledare, d. 02. — Dennes brorsonsson 7) Joh. Gabr., gref., skald, f. 1750, 86/89 riksråd, 92/01 riksmarsk., 86 ledarn, af sv. akad., d. 18. Var en af gustavian. tidens största skalder. Skr.: lärodikterna Skördarne och Dagens stunder samt Skaldebref, öfvers. Miltons Det förlorade paradiset m. m.
Oxford, grefsk. i mel. England. 1,957 kv.km., 182,768 inv. Hst. O., vid Isis o. Cherwell, 49,336 inv. Univ. (grund. 1249), bibliot. (500,000 bd, 22,000 manuskr.), observat., museum, bot. trädg.
oxhufvud, ford. sv. våtvarumått = 90 kan. = 235,6 l.
oxīd, kem., förening mel. en radikal o. syre.
oxidation, kem., syrsättning.
oxidūl, kem., syrefattigare oxid.
Oxus, se Amudarja.
oxygēnium, kem., syre (se d. o.).
oxymōron, gr., retor. figur, smnställn. af 2 ord, s. skenbart motsäga haa, ex. ung gubbe.
ozæna, gr., stinknäsa, läk., kronisk katarr i näshålan med stinkande slemafsöndring.
Ozārk, bergskedja i Missouri, 425/ 460 m. h.
ozokerīt l. bergvax, af paraffin bestående min., vid Kasp. haf., i Galizien m. fl. st.
ozōn, allotrop. modifikat. af syre, s. förekommer i ringa mängd i atmosfären, bildas vid elektr. urladdn., gm oxidat. af fosfor etc., har en egendoml. gmträngande lukt och verkar mycket starkare oxiderande än syre. Uppt. 1840.