Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber/Några nyttiga Saker i Hushållningen

←  Några Sorter Brenwin, at distillera

Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber av Cajsa Warg Några nyttiga Saker i Hushållningen

Några slags Färgningar  →

Femte upplaganOmvandlare till nutida måttenheter

slås med 2 stop Franskt Brenwin i en glasflaska, som ställes i Solen eller et warmt rum 6 weckor eller något mer. Sedan silas Tincturen genom en Blecktratt, med Swamp i bottn.

Af ofwannämde droppar, slås ungefärligen et litet skedblad uti et halft stop Franskt Brenwin, hwilket ock göres sött, med Såcker-Sirap, och sedan filtereras genom grått Papper, så at det blifwer klart, då det strax kan nyttjas.

---

Några nyttiga Saker i Hushållningen.

At göra god Handtwål.

Twå Skålpund Swensk twål, skäres i tunna skifwor, lägges några dagar i wattn; men ömses med friskt wattn, til dess sältan är wäl utdragen, då alt wattnet hälles utaf honom: Sedan lägges dertil, 2 lod bittermandel och 8 lod söt mandel, skållade och fint stötta: Arbeta detta så wäl tilhopa, at det blifwer som en smidig deg, hwilken sedan slås uti en burk.

Säkraste sättet, at göra elak Talg klar och wacker til Ljus. Förbättrad.

När man ej är säker at Talgen är fri från miöl, eller eljest ser illa ut af mögel, så skrapas han först wäl ren utanuppå, och styckes sedan sönder i små stycken: Derefter lägges han uti en stor gryta eller kjettel, hwarest han har ganska godt rum: Slå strax dertil ungefärligen en kanna wattn, eller något mera, til hwarje Lispund Talg, medan han ännu är kall: Lät honom dermed stå på swag kåleld, at litet koka; Men observera noga, at ingen eld ligger utomkring grytan, och rör flitigt, med en trästicka, i talgen: När han då är wäl smält, silas han genom hårsil, uti kjettlar, låter honom deruti stå, til dess han wäl stelnat: Då är han ren til stöpning.

När talg på detta sättet blifwer omskirad, så kan man få wackra ljus, fast han warit aldrig så ful förut; Ty at slå wattnet i Talgen, medan han ännu är osmält, har mindre fara med sig, än at slå watten uti, sedan han blifwit warm, hwilket egen erfarenhet wisat.

Krydd-Ätticka.

Härtil tages nedanstående kryddor: neml. 1⁄2 skålpund Lüneburger salt, som förut måste torkas på eld, 4 lod swart Peppar, som lemnas hel, 4 stycken muskotter, som ock, til lika wigt, neglickor, men allenast hälften så mycket Ingefära: Desse Kryddor krossas groft sönder, uti en mortel: 2 lod Senap, som groft males, 1 fierdedel af et Pommerants-skal, som skäres sönder, 10 Charlotter eller Roqvenboll, skalas och skäres sönder, 12 Lagerbärsblad, en njupa Timian och litet Canel, i stycken bruten: Detta altsammans lägges uti et brunnskrus, hwaruppå slås et stop ättika, hwilket sedan korkas wäl, at det blifwer wäl täppt, ställes sedan på en warm kakelugn eller i wärmen 10 à 12 dagar. Denna Ättickan kan hålla sig hela året, och gör en god smak i stek-saucer och bruna Ragouer, när något litet deraf tages.

At färga Rött på Träd.

Man tager äkta Fernbåck, efter behag, alt efter som arbetet är stort til, 1 à 2 skålpund, hwilket lägges i dricka at blötas twättas 3 dagar uti et Stenkäril: Derefter slås altsammans uti en förtent kopparkjettel, samt något mera starkt dricka til, och låter det koka, til dess all musten är wäl utur spånorna, då först silas spånorna ifrån drickat, hwilket slås sedan tilbakars i kjetteln, som förut bör wara wäl skölgder, och lägges sönderstött Alun deruti.

Til hwart skålpund färg, tages et halft skålpund Alun, detta röres wäl omkring, til dess det smälter, och sedan det kokt en liten stund, så strykes det warmt på Trä, med en pänsel, och när det är wäl intorkat, strykes det åter warmt uppå: Således continueres 4 à 5 gånger, men det observeres noga, at det blifwer wäl torrt emellan hwarje gång, och förr än man wil bona det, måste färgen wara ganska wäl intorkad.

Fransysk Ost.

Denne Ost göres i Augusti Månad, då Komjölken är som bäst: Han ystes med löpe, som annan Ost, men när mjölken är lupnad, lyftes grytan af elden, och Osten öses upp med en slef, uti et kläde, och wasslan wrides då utur, så mycket som möjeligit är: Sedan lägges et tunt kläde i Ost-karet, och Osten deruti, som krammas och wändes med klädet i Ost-karet 2 à 3 gånger, samt emellan hwarje gång krammas, så at wasslan kommer wäl bort. När man således fått bort så mycket wassla som möjeligit är, och någorlunda form på Osten, fast han ändock står öfwer bräddarna, så siunker han wäl ned: Sedan klädet blifwit lagdt omkring honom helt nätt, så låter man honom stå öfwer natten i Ost-karet, til andra dagen; dock bör han wändas om eftermiddagen, så at han får sin form; Men dagen efter sedan han blef gjord, slås han utur Ost-karet, på et slätt bräde, och klädet tages bort, hwarefter Osten gnides wäl på alla sidor med Lüneburger salt, och ställes sedan uti et rum, där solen ej kommer på honom: Den tredje dagen twättas han med salt-laka rundt omkring, hwarmed continueres en gång hwarje dag, til dess skårpan börjar blifwa brun och Osten något stadig, så at han wäl kan handteras, då lägges litet otröskad halm under honom på brädet, som sättes i et luftigt rum, på det han ej må för hastigt hårdna: Under denne tiden twättes Osten, med swagdricka, först, hwar tredje eller fierde dag, alt som man ser han hårdnar och behöfwer twättas, sedan en gång i weckan samt sist ännu något längre, alt som man sielf finner at det är nödigt.

NB. Denne Ost bör ej wara så hård och stadig, som annan Ost, men skulle man tycka, at han af twättningen mister sin sälta, så lägges litet salt i drickat: Blifwer halmen murken, så ömses med annan i dess ställe. När nu Osten är stadig, men ej hård, så bäres han i källaren, derest han bör stå; Dock försummes ej, at ibland twätta honom med dricka. Om man ser han wil hårdna eller eljest möglas på något sätt; Men skulle han blifwa för mjuk i källaren, så sättes han i et annat rum, och lägges där på ren halm. På detta sättet kan han conserveras rätt länge, och blifwer ju äldre ju bättre, och blifwer således ej rätt god förr än til Jul.

Til et Ostkar, som är et qwarter bredt, et och et halft qwarter långt samt en twär hand högt, tages 6 kannor rätt god mjölk.

Fransyska Pepparkakor.

Til 1 ℔ rifwit och sicktat Såcker, tages 1 ℔ fint godt hwetemjöl, detta blandas wäl tilhopa på et bord, tillika med 2 lod groft stött Canel, 2 stycken rifna muskot, 1⁄2 lod stötta Cardemummor, samt något fint skurna Pommerants- och Citron-skal, med 5 wäl wispade ägg: Detta arbetas wäl tilsammans med händerna: Sedan lägges dertil 4 lod sönderskuren skalad mandel, äfwen 4 lod Sucade: När det då är inknodat, kaflas degen tunt ut, och skäres eller uttages i hwad façon som behagas, sättes sedan på mjölat papper och bakas uti lagom warm ugn eller ock i en tort-panna med eld öfwer och under.

Pepparkakor på annat sätt.

Til et stop Honung, tages 1 ℔ rifwit Såcker, som blandas tilsammans och kokas up med Honungen, då det tages af elden och blifwer något ståendes, til dess skummen får sättja sig, hwilken med en sked aftages: Sedan röres det om, til dess det blifwer Sommar-ljumt, då deruti wispas 20 stycken äggegulor jemte hälften af hwitan, och röres om med en kräckla eller styf wisp, en timmes tid: Sedan lägges deruti 8 lod helt smått skuren skalad mandel, jemte följande Kryddor: 11⁄2 lod Cardemummor groft stötta, 1 lod små skuren Canel, 1⁄2 lod Muskotblomma, et litet muskot, smått skurit, 1⁄2 lod hwit skalad Ingefära, 1⁄2 lod hwit stött Peppar, 1⁄2 lod Anis, som litet sönderkrossas, 1⁄2 lod Fenkål, et quintin Cobeber, sönderstötta, samt et quintin Lavendel-blommor, som skäras smått: Til detta tages skalet af en färsk Citron, som skäres i små strimlor, då degen sedan röres om, så at alt detta blifwer tilhopa blandat, hwarefter 21⁄2 ℔ fint och godt hwetemjöl tilkommer, som med en slef röres sackta om; men på samma led som förr.

Formerna til detta äro gemenligen af Koppar; men böra wara utan bottn, derföre beklädas de inuti med Cardus- eller blått Såcker-papper, som räcker öfwer brädden, hwilket smörjes wäl med smält smör, genom en fiäder, med hwilken pappers-formen bestrykes inuti, hwarpå strax litet hwetemjöl strös, då degen sedermera slås deruti; men icke mer än halfwa, efter som wid gräddningen det eljest går öfwer; Men när degen slås uti formerna, så lägges warftals med sönderskuren Sucat samt insyltade Pommerants- och Citron-skal, til 8 lod af hwardera slaget, då deraf ock lägges ofwan uppå efter egit Behag. Det observeres, at til gräddningen skall ugnen wäl eldas up, och när det är kringslagit, så ligger elden til dess det är utfalnat, då skall han sopas och med mjöl proberas. Blifwer det brunt, så släckes ugnen med litet wattn, til dess mjölet ej blifwer brunt, då är han lagom.

De mäst brukliga Former til denna Pepparkaka, äro ungefär litet längre än 1⁄2 aln, och mäst 2 finger mindre än et qwarter i bredden. Wid denne storlek af Former, så blifwer det 6 stycken efter denna sats. Det torde ock härtil kunna nyttjas Former af Bleck, med de böra altid wara utan bottn, och innantil betäckas med papper, som förr är sagt.

Pepparkakor med Smör.

Twätta saltet wäl utur färskt smör, formera det i små kakor, hwilka klappas i kläde, så at wattnet kommer wäl bort. Tag deraf et halft skålpund, som arbetas med så mycket godt hwetemjöl, at smöret blifwer som et mjöl. Dertil tages et qwarter mellan-sirap, hwaruti läggas efterföljande Kryddor, neml. et litet Thé-skedblad stötta Cardemummor, stött Ingefära litet mindre, och torra Pommerants-skal, som aftonen förut hafwa legat i wattn, det hwita bortskurit och sedan helt smått skurna, deraf tages en liten matsked. Dessa kryddor röres uti Sirapen, och sedan arbetas det sammanblandade smöret med mjölet deruti rätt wäl, och derefter kaflas degen ut på et bord, allenast med så mycket rent hwetemjöl, at han intet fastnar wid kaflan och bordet. Degen kaflas då ut, ungefär af en dubbel slants tjocklek, och tages sedan ut med små former, eller skäres i snibbiga rutor, som tort-bakelser. Dessa sättas på papper och bakas i så warm ugn som til hwetebröd, och när de blifwa som litet gulbruna, äro de färdiga. NB. Den som behagar kan ock lägga skållade och i strimlor skurna mandlar ofwan uppå dem, förr än de sättas i ugnen, eller ock uti degen, äfwen ock Sucat i små tärningar, gör dem wälsmakande. Den som behagar, kan bruka dessa Pepparkakor til decér, men då kunna de glaceras på efterföljande sätt: Wispa äggehwitor til et hårdt skum, och lägg deruti litet rifwit fint siktat såcker, stryk tunt öfwer kakorna sedan de äro gräddade och kalla, och sedan med en liten fiäder som doppas i Barbarits-saft, som är blandad med wäl såcker, och rita med fiädren hwad façon som behagas: Sedan sättas de på et Bleckfat och ställas i ugnen, allenast så länge de få wäl torka ofwan uppå.

Waxljus at stöpa.

Tag hälften blekt lingarn och hälften bomullsgarn til wekar, och när de snos tilhopa, så gnidas de med wax, trädas sedan på stickor och doppas uti smält wax, samt göras raka, som wanligit är med Talgljus. Emedlertid skrapa waxet och hugg det uti små stycken. Lät det sedan smälta och blifwa wäl hett, men ej koka. Gör äfwen dricka wäl hett, slå det först på bottn i ljus-kärnan, men lät ingendera delen få koka; Ty då spraka ljusen. Sila sedan waxet uti kjärnan, genom et kläde, och doppa deruti, som wanligit är, wekarna, tils de blifwit ungefärligen så tjocka som det minsta fingret. Sedan de då litet fått kallna, tagas de af stickorna, läggas på et slätt bort, och kaflas med et slätt bräde. Sedan trädas de åter straxt på stickorna igen och doppas åter, til dess de blifwa så tjocka som det åstundas. Då skola de åter kallna och sedan kaflas på lika sätt, men med dricka som är litet såcker uti, hwarmed bordet och brädet wäl wätes. Så snart nu det är gjordt, läggas ljusen på lakarn, emellan sängkläder, til dess de blifwa helt kalla: då gnidas de med släta sidan af en klippings-handske.

NB. Ljus-kjärnan bör stå i kokhett watten, och wäl omkring betäckas med grofwa lakarn, så håller hon bättre wärmen.

Waxljus tåla ock at stöpas uti et rum som är warmt, emedan Waxet eljest snart stelnar.

Will man hafwa dem lika tjocka up och neder, så göres weken med ögla på båda ändarna, så at stickan kan trädas på andra ändan, när man will wända up och neder på dem, men när de då doppas i waxet, så wikes en liten pappers-lapp wäl hårdt om den nedersta ändan, hwilken tages bort när man wil wända dem up och ned igen.

Om Mjölke-Kor.

1:o

En Ko bör ej stå högre med framdelen än bakdelen, ty deraf kan hon taga skada wid kalfningen, i synnerhet om hon är gammal.

2:o Ingen Ko bör släppas ut på bete om mårnarna, förr än hon fått litet sammanblandat salt och mjöl, ty daggen skämmer lungorna, om de ej med salt blifwa præserverade.

3:o När en nyburen Ko mjölkas första gången, måste hon få et qwarter af sin egen mjölk.

4:o Aldrig bör en Ko få drank, den ökar wäl mjölken, men hon blifwer i det stället elak, och gifwer än wärre grädda.

Goda Hushållerskor hafwa funnit nyttan af enris och nässlor tilsammans kokat samt sedan utblandat med wattn, för desse kreaturen, men twertom skada af dranken.

5:o När en Ko går med Kalf, så måste hon granneligen aktas, at ej wara länge utan wattn, på det hon ej må dricka för hastigt, ty det förorsakar henne många olägenheter, både på lungor och wid kalfningen.

6:o När en Ko har burit, så måste hon straxt få litet ljumt wattn med mjöl, salt, fenkol och hwitlök uti, dock ej för mycket den första gången. NB. Fenkoln skall kokas i wattnet, et godt half stop i sänder, men ej gifwas för warmt.

Med denna dryck kan continueras några dagar, hwilket gör Kon ren samt öpnar mjölkådrorna.

7:o Aldrig bör man gifwa någon Ko dricka warmt, utan endast kölden afslagen, ty det förorsakar tändernas lossande och slapphet uti inälfworna.

8:o Skulle något rödt wisa sig i Kons urin, så doppas en liten Sill uti tjära, och gifwes henne in, men intet wattn straxt derpå.

9:o Hwar Höst och Wår måste Kon ränsas i munnen, af någon som det förstår. De hwita taggar, som sitta wid tänderna, måste klippas bort, hwilka förhindra dem at äta.

10:o Så mycket nässlor som om sommaren kan samlas, är nyttigt at torka och om wintren koka tillika med Höfrö. Lagen blandas med litet salt, som gifwes dem ibland at dricka, och de kokade nässlorna kan blandas i fodret, til at äta, hwilket bidrager til mjölkens förökande.

Förbättring på Swinens gödande.

1:o

Huset eller Stigan, hwarest de inställas til gödande, bör wara torrt och hafwa frisk luft.

2:o Tages noga i akt, at man gifwer många gånger äta om dygnet, men litet hwarje gång, och rättar man proportion alt som man ser at det gifna åter förtäres.

Dessa Kreatur kunna först bespisas med sönderskurna rofwor, som äro sönderkokade til mos, så mycket möjeligt är; Men när de börja at ledsna wid bara rofmoset, så strös derpå något gröpad hafra, och när man finner at de ej wilja äta flitigt deraf, så göres en deg af det samma, på det sätt, som i Hjelpredan finnes beskrifwit, at göda Swin. När de då upätit hwar sin tunna Hafra, så böra de wara fullgödda, om de ej förut warit för magra.

Påminnelse öfwer Såp-kokningen, som är beskrifwen i den förra Boken.

Wid Såp-kokningen är allenast at märka, det måttet på wattnet bör tagas en god del drygare, så at man derigenom kan få någon tilräckeligare lut, dock så, at hon håller det profwet enär hon blifwer kokad, som förr omförmäldt och anfördt är: nemligen, at en fiäder löper af när hon doppas deruti, så är luten aldeles ricktig.