Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 110

←  Cap. Om Vägar och Tullar.

Stockholm, Tredje delen av Johan Elers Cap. Om Kyrkor och Capeller.

Cap. Om Allmänna Byggnader och Inrättningar.  →

X. CAPITLET.
Om Kyrkor och Capeller på Södermalm.

I.
Mariae Magdalenae Kyrka.

1. §.

Mariae Magdalenae Kyrka på Södermalm, emellan nu varande Hornsgatan och S:t Paulsgatan, uppbyggdes först af Riks-Föreståndaren Sten Sture den Älldre, 1489. Man har i häfderne nästan ingen ting mera derom funnit anteknat, än dess anläggning och förstörelse. K. Gustaf I. befalte 1527, att denna Kyrka skulle nederrifvas, förmodeligen af samma orsak, som angående Clarae Klosters och Jacobi Kyrkas afrödjande, på Norremalm, blifvit anfört.

Att församlingen i sin början icke varit stor eller folkrik, kan nogsamt intagas af hvad förut är berättat om Malmens bebyggande och invånarnes antal, under den korta tid af 38 år, som utgjorde denna Kyrkas första ållder.

Dess första utseende kan af kopperstycket öfver Christierns tyranni vid Stockholms intagande 1520, någorlunda intagas; varandes Kyrkan som den der föreställes, prydd med ett fyrkantigt spetsigt torn.

Ett utfall omtalas, som en behjertad Krigsman, K. Gustafs Fält-Öfverste, vid namn Pett. Fredag, skall med en liten Trouppe af 500 Svenska Soldater gjordt, ifrån Mariae Kyrka, der de hållit sig förborgade, att falla Danskarne i ryggen, då de ur Stadan under Hen. Slaghök och Gorius Holstes anförande, angrepo det af Gustaf I. ifrån Sätra till Södermalm flyttade läger, till Stockholms Stads inspärrande, vid belägringen 1522^[1]. Detta Peder Fredags utfall utur Mariae Magdalenae Kyrka, hvarigenom Danskarne blefvo till större delen slagne, och Södermalmsboernes trohet, som icke förrådde denna anstalt, samt deras täflan, att fäckta under en så älskad hjelte som Gustaf Ericsson var; anses som en orsak, och bevekande anledning, till de Privilegier, som församlingen sedan af K. Gustaf Adolph 1626 erhållit. (Jacob Svedéns, 13 årig Lärare vid Mariae skola, bifogade Hist. anmärk., Privileg. och andre bilagor, vid en af honom utgifven Pred., som af Nådårs Predikant, Carl J. Wallin, blifvit hållen i Mariae Kyrka 1763, Annandag Pingst, som var nästa dagen, efter Kyrkans nya invigning. Stockh. 1763. 4:o).

2. §.

Den nu varande Mariae Magdalenae Kyrka, lätt K. Johan III efter våra häfdeteknares enstämmiga berättelser, 1576 grundlägga, på samma ställe der förenämnde Kyrka förut stått. Denna byggnad blef under Hans tid icke fortskyndad och vid Hans timade död 1592 afstannade den alldeles. Konung Gustaf Adolph befalte väl d. 1 Sept. 1626, att Mariae Kyrka skulle förfärdigas, och församlingen med vissa Privilegier hugnas. Dermed torde väl en början blifvit gjord; men arbetet kom dock kort derefter å nyo att inställas; till dess Konung Gustaf Adolphs efterlefvande Gemål, Drottning Maria Eleonora ömt besörjde, att detta Herrans Tempel, blef med allt alfvar, till fullbordande företagit.

Ändteligen blef ock denna Kyrka, 58 år efter dess anläggning, så färdig, att den till allmän Gudstjenst, kunde invigas år 1634. Den fordrade sedan den tiden, flere tillbyggnader, att gifva den ett mera utrymme och ett värdigare anseende. Åren 1658 och 1659 tillbyggdes Hög-choret; 1675 Norra och Södra flyglarne; efter Rådmannens och Architectens, Nicod. Tessins gifne ritning; 1673 lades grunden till Tornet, som blef färdigt 1682 och tillika med Kyrkan täckt med koppar år 1733. K. Carl XI skall dertill skänkt d. 8 Dec. 1673, 10 Skep:d. Koppar, som dock alldrig kommit Kyrkan till godo, enligt Kyrkans Prot. af år 1677. (Svedén l. c.).

Det vackra utseende Kyrkan hade, innan den afbrände 1759 d. 19 Julii, visar Kopparstycket i Gr. Dahlbergs verk. Igenom frikostige understöd, och med församlingens kostnad, blef Kyrkans upprättande med den drift företagen och fortsatt, att den å nyo, innom 4:de året efter branden kunde invigas d. 22 Maji 1763. — Den är nu med Altare och Predikstol, ett stort orgelverk, dubbla läcktare på Norra och Södra sidorne i fullkomligt stånd. Till Kyrkan äro trenne stora portar; kyrkogården rymlig med alléer ifrån 5 ingångsportar, så städad och vacker, att den af kringboende ofta nyttjas till en promenad. Vid stenmuren, som omgifver kyrkogården, äro murade grafvar med sina järndörrar, byggde, som hafva sina serskildte ägare, så väl innom, som utom Församlingen. På Tillaei Charta 1733, finnes i qvarteret Brinkan och i ändan af Staffans eller gamla Prästegårdsgatan bredevid Jungens trägård, en Mariae församling tillhörig begrafningsplats, utmärkt.

Till tornbyggnaden är väl en upprättad dessein faststäld; men verkställigheten deraf upskuten, och emedlertid den gamla tornmuren med en öfverbyggnad försedd och med koppar täckt. På en perspectiv Charta öfver Stockholm, på 1760-talet, visar sig väl Mariae Kyrkotorn, annorlunda än det då var; men denna prydnad gifven åt taflan, är dock alltid på sanningens bekostnad.

Kyrkoherdar vid denna församling ifrån Johannes Laurentii, som under namn af Södermalms Pastor, bevistat Upsala möte 1593, till Magnus Petri Aurivillius, som 1719 blifvit installerad, finnas i Grundels Academiska afhandling p. 57 upräknade.

Det bör här anföras, att Konung Gustaf Adolph d. 1 Sept. 1626 ibland andra förmåner, jemväl förunte denna Församling, att sjelf välja sig Predikanter; så att ingen skulle dem med våld eller list påträngd varda; hvilket privilegium K. Friedrich I. den 25 Nov. 1720, sålunda stadfästadt: att när öpningar ske, församlingen sjelf, lagligen och efter förut brukelig sedvana, äger välja sig Kyrkoherdar, hvilka sedan med Kongl. fullmagter komma att förses^[2]. Vid Kyrkoherde-ledigheten 1749, gaf Församlingen på tillfrågan af en deputerad Consistorii ledamot, om några berömmelige män voro utsedde, som Församlingen åstundade höra? det svar: att de som vilja komma under omröstning till Kyrkoherde ledigheten, skulle anmäla sig i Consistorio; utan att Församlingen sjelf ville nämna någon. Detta hade vid nästa vacance den oförsedde påfölgd, att Consistorium, utan att inhämta Församlingens yttrande, sände Församlingen missiver för 6 Profpredikanter; ytterligare för 5 andra, och ändteligen för ännu 3:ne Profpredikanter. En af de Präster som sig tillika anmält, men Consistorium nekat missive, besvärade sig deröfver hos K., och Församlingen råkade härigenom uti en obehagelig tvist, och hämtade deraf den erfarenhet, att den minsta eftergift, kan blifva ett äfventyrligt prejudicat, till kränkande af förunte privilegier.

Hos Rudling finner man en förtekning, på flere, som i denna Kyrka blifvit begrafne och der haft sina vapen upsatte, hvilka delat ett lika öde med Kyrkan, vid den öfvergångne vådelden. Af dem anmärkes här Residentens ifrån Holland Christian Constantin Rumpfs, som nära 30 år, varit vid Svenska Hofvet; född i Haag 1633 och död i Stockholm 1706.

Ibland de Minnesvårdar, som sedan branden blifvit här i Kyrkan uppsatte, är en öfver framledne Presidenten i Cammar-Revisionen, Joh. Julius Vult von Steijern, född 1695, död 1767, som Församlingens invånare påkostad, till betygande af deras tacksamhet, för hans ådagalagde nit och möda vid Kyrkans åter upprättande och till försvarande af Församlingens nådigst förlänte rättigheter.

Till vänster om Altaret är äfven en minnesvård i muren under fenstret upsatt, öfver framledne Cancellie-Rådet Carl Reinh. Berch, af hans arfvingar; der man ser hans antagna vapen i Mosaiqve, gjordt i Italien; föreställande en Sphinx och trenne penningar.

Följande eldsvådor skola öfvergått Mariae Magdalenae församling: (Se p. 26, 27).

År 1454 afbrann Södermalm, så bebyggd den då var.

1457 lät K. Carl VIII. för vigtiga orsaker afbränna hela S. malm, som då någorlunda igen uppkommit efter 1454 års brand.

1491 blefvo en myckenhet hus på S. malm af Danske Ryttare brände.

1495 blefvo åter flere hus afbrände.

1502 lät R:s Förest. Sten Sture, för de Danskes antågande, sätta de mästa husen på S. malm i brand.

1554 afbrände mäst hela Malmen.

1640 afbrände mäst hela Mariae Församling.

1644 likaledes största delen omkring Kyrkan.

1657 öfver 50 gårdar.

1664 dito 150 hus. Härom förmäler Gröndaal, l. c. att större delen af Södermalm, kring om S. Mariae Kyrka afbrunnit, på Petri Pauli dag 1664, och som den tracten på Västra sidan om Kyrkan, stod många år obebyggd, kallades den allmänt, Brända tompten.

År 1713 afbrann Skinnarviken.

1719 många hus vid Hornsgatan och Skinnarviken.

1721 äfven många hus vid Hornsgatan.

1723 den 1 Maji uppkom vådeld i S. Mariae församling och ödelade en stor del af den samma; men ännu större skada tillfogade denna branden S. Catharinae Kyrka och Församling.

1729 afbrann ett stort Bryggeriverk på Högbergsgatan.

1730 svår eldsvåda vid Hornsgatan, hvarvid Mariae Kyrka var i vådeligaste belägenhet.

S. å. brunno några hus vid Högbergsgatan. Äfven å nyo 12 hus vid Hornsgatan, då Kyrkan åter stod i fara.

1735 afbrände några gårdar i Skinnarviken.

1736 åter 10 hus vid Hornsgatan.

1751 fördes elden med vädret ifrån Clarae Församl. och gjorde stor skada i Skinnarviken och Mariae Församlings Västra del.

1759 den 19 Julii, var den olyckeliga dagen då Mariae Kyrka tillika med 300 egendomar i Församlingen lades i aska^[3].

II.
Om Sture Capellet och Catharinae Kyrka.

1. §.

Der Christiern Tyran lät uppbränna, de i blodbadet d. 7 Nov. 1520 mördade Svenske Herrar och mäns döda kroppar; der befallte K. Johan III, femtiofex år derefter, eller 1576, att ett litet träd-Capell skulle uppbyggas, för att åt Sturens aska, så medelst uppresa en grifte-vård; som dock var mera afpassad, efter K. Johans tankesätt, än Sturens förtjenst, som hjeltemodigt uppoffrade sitt lif, till Fäderneslandets försvar. Af denna anledning, har detta Capell blifvit kalladt Sturens Capell. K. Gustaf Adolph skall der 1625 låtit uppsätta en koppartafla, med en berättelse om Tyrannens mordiska framfarande och till en åminnelse af sina anförvandters olyckelige och oförtjente öde. Den finnes i Messenii Scondia beskrifven; innehållande: att utom de 94 afdagatagne Svenske Herrar och Män, hvilkas döda kroppar, Tyrannen låtit uppbränna, på samma ställe, der Capellet af K. Johan blifvit upprest, var ock Sten Stures lik, som i slaget vid Bogesund blifvit blesserad och deraf död, samt d. 9 Febr. 1520 i Riddarholms Kyrkan begrafven; och jemte sin unga sons döda lekamen, ifrån deras hvilorum uptagne. Af de mördade nämnes i synnerhet, Biskoparne i Strängnäs och Skara, Mathias och Vincentius, Eric Abrahamsson till Loholm, Eric Johansson till Ridboholm (Gustaf I:s Fader), Eric Nilsson Riddare, Eric Knutsson, Eschil Nilsson, Eric Rynning, Magnus Gren, R:s Råd, Joach. Brahe, Bengt Gylta, med flere, som blefvo uppräknade.

På 1640 års Charta, som förut blifvit åberopad, står Sturens Capell utmärkt.

2. §.

Der åfvan:de Capell stått, lät K. Carl Gustaf den 2 Maji 1656, lägga grundvalen till Catharinae Kyrka, och befallte att den skyndesamt skulle uppbyggas, och nödige medel dertill anordnas.

Verkställigheten deraf, befrämjades ock med den drift, att första Predikan, i denna så vida färdiga Kyrkan, kunde hållas den 8 Octob. samma år 1656, ehuru den icke förr än 1658 blifvit alldeles fullbordad. Så berättar väl Grundell derom (p. 57, 58); men af Öfverståthållaren Baron Rosenhanes Relation, om Stockholms Stad, 1663, intages: att denna Kyrka då ännu stod under byggnad, och att om K. M. och flere ville understödja detta verket, skulle den blifva den skönaste i Riket^[4].

K. Carl Gustaf skall gifvit Kyrkan namnet Catharina, efter sin moder (K. Carl IX:s Dotter): af denna sin anläggare fick ock Kyrkan 3:ne stora klockor, som ifrån Polen, der de blifvit eröfrade, hitsändes.

På gjord anhållan, har Församlingen den 14 Oct. 1690 fått K:s tillstånd att flytta Altaret i Kyrkan, ifrån det stället det då innehade, och att uppsättas uti Östra Korsset; hvar vid påmintes att foten af Altaret, måtte blifva så hög, att Prästen kunde ses öfverallt i Kyrkan^[5].

Dess första utseende efter J. de la Vallées ritning innan hon i stora vådelden 1723 ödelades, visar kopparstycket i Svecie verket, Tom. 1, tab. 25. — Le Clerc i Frankrike har ock på anmodan graverat denna Kyrka; men om han för sin arbetslön eller af annan orsak, blifvit oense med Gr. Dahlberg, vet man icke; men plåten blef supprimerad. När några af prof-trycken komma på auctioner i Paris, betalas de ogement dyrt af dem, som vilja hafva bemälte mästares arbete complet. Fransoserne kalla estampen Le Mausolée des Rois de Svede, emedan ingen skrift derpå finnes som säger, att det är en Kyrka^[6].

Uti 1723 års vådeld räknade församlingen förlusten af sin Kyrka minst till en tunna guld. Utom K. M:s nåd, Riksens Ständers och enskiltes understöd och frikostighet, hade den icke så snart, blifvit ur sitt grus upprättatt och i stånd satt. Innom halft annat år, eller d. 18 Nov. 1724 (Grundel har d. 18 Octob.), blef Kyrkan, å nyo förbättrad, färdig och högtideligen invigd. Medlersta tornet blef förvandlat till en Dome, efter den ritning, Borgmästaren Adelcrantz dertill författat. Kyrkan är en rundel med sina 4 flyglar och å hvardera gafveln en ingångsport, äfven bakom Altaret. På Södra sidan är en hög och vacker stentrappa, förfärdigad i K. Carl XII:s tid; enligt de, å upståndarne för ledstängerne, inhuggne versar.

”När Carl XII. Kronan bar,
”Man denna trappa upbyggt har.”

Mästaren har ock i en Tysk vers gifvit sitt namn tillkänna. Han hette Benjamin Roth och var född i Sachsen: hans arbete har blifvit renoverat af Carl Roth: 1776.

På högden af Södra bergen är denna Kyrka anlagd, som ock från alla håll, är den första man ser vid ankomsten till Stockholm, land- eller sjövägen. Ifrån dess torn, hafva ock de första Telegraphiska försök blifvit gjorde åt skärgårdssidan.

Angående Kyrkans prydnader finnes anteknat: att nya Altaret blifvit invigdt Pingsdagen 1734 af Biskopen i Calmar, Herman Schröder, som förut varit Församlingens Kyrkoherde; att Kyrkotornet blifvit med koppar täkt 1736; och att lilla Urverket upp i hvalfvet blifvit upsatt 1738.

Kyrkogården är innom sin mur rymlig och stor, samt gångarne deröfver med träd-planteringar, å ömse sidor utsirade. Att Kyrkan uplåtit och afstått en igenstängd gränd; till befrämjande af en gatuöpning, är ang:de Malmens gatureglering, i det föregående redan nämt.

Vid Kyrkans Södra flygel har Commerce-Rådet Lilljenhoff låtit uppbygga en egen graf.

Konung Carl Gustaf förordnade, den 4 Oct. 1654, att Södra Malmen skulle delas uti tvänne Församlingar, och dess Västra del, läggas till Maria och den Östra till Catharinae Kyrka. Skillnaden dem emellan är vid torget, i hörnet af Göthgatan, till hörnet af Högbergsgatan, hvarifrån linien vidare går tvärs öfver Fateburs sjön, till Södra stora Stadsdiket, samt följer Fateburs tvärgatan fram till vägen till Grinds Tegelbruk och Skants tull; som den på Tillaei Charta finnes utprickad.

Vid denna Församling hafva flere berömmelige män varit Pastorer. En Arensbeckius som redan 1654 dertill utnämndes; Malmberg, utsedd till Biskop i Västerås, men afled i Bender 1710; en Caméen, sedan Biskop i Västerås; Herman Schröder, Biskop i Calmar, med flere, hvaribland en Doctor Pougets märkeliga öden, här förtjena att korteligen anteknas. Hans Far var Drottn. Ulricae Eleonorae Hof-Skomakare; men af Påfviska Religion: hvarföre han, med samtelige här varande Catholiker förvistes Riket, 1696. Han begaf sig med hustru och barn till Köpenhamn; sonen skickade han 1698 till Lintz i Österrike, att studera, hvarifrån han i samma ändamål for till Rom, blef Präst 1709, och 1712 i Påfven Clementis närvaro, creerad till Theol. Doctor. Vardt sedan Missionarius i Tyskland, Canonicus Collegii Ecclesiae Hospitalensis ad montem Pyrrhum, Predikant vid Cathol. församlingen i Utrecht, sedan hos Kejserliga Minist. i Hamburg och sist hos Kejserliga Envoijen i Köpenhanm. Der blef han af Dr. Dürkopp öfvertygad om Evangeliska lärans sanning, for 1719 till Lybeck, och bekände sig offenteligen till Lutherska läran. År 1724 kallades han af Tyska Församlingen i Malmö till vice Pastor, 1729 till Fransyska Lutherska Kyrkan i Stockholm, och 1731 till Pastor i Catharina, der han afsomnade 1735 och vardt i samma Kyrka begrafven. Hans moder var af evangeliska religionen och förmodeligen född i Sverige^[7].

III.
Helga Korss Capell.

Om Helga Korss Capell på Södermalm, har blott några strödde underrättelser kunnat erhållas; som dock här böra anföras, att icke lämna detta ämnet alldeles ovidrördt.

Det är till och med osäkert hvar det varit belägit. Man tror att det bör sökas, ytterst på S:t Paulsgatan, nedanför berget eller fisk-Köparebacken, hvarest uppå en qvarstående gråstensmur, tecken synes till igänmurade portar. Deromkring hafva ock i en trägård, människoben blifvit fundne, som vittna om en gammal begrafningsplats. Litet nedanföre uti Bryggaren Boltenhagens gård, är en kulle, som af ållder burit namn af Capellbacken ^[8].

Uti Örnhjelms Diplomatarier finnes ett indulgentsbref, för Helga Korss-Capellet på löthen på Södermalm, gifvit af Erke-Biskopen samt 2:ne Biskopar 1488.

Uppå Tillaei Charta står på Pelarebacken utmärkt, Christi crucifix med 2:ne smärre Korss och en gränd under namn af Capellgränden; men detta angår antingen Sture Capellet, som är förut omförmält; eller de till syndabot, af Hättebröderne upreste stenar, och som omtalas, under namn af det Helga Korss som stod vid vägen, då man for till och ifrån Stockholm.

I öfrigt torde detta Capell icke varit af mycken betydenhet, på en tid då Södra Malmen, var nästan intet, eller föga bebyggd, och då Sten Sture den älldre 1489 först lät anlägga derstädes, den älldste Mariae Magdalenae Kyrka.

IV.
Ryska Kyrkan på Södermalm.

De i Stockholm varande Handlande af Ryske nationen, hafva af ållder både bott och haft sin handelsrörelse, i synnerhet på Södermalm. Der hafva de ock haft sin Kyrka, eller egenteligen ett Capell under Ryska legationens protection. Dertill hade länge Södra flygeln i Ryssgården varit nyttjad; men då den råkade i ett förfallet och obrukbart tillstånd, befallte K. uti bref till Öfverståthållaren Baron Fuchs, d. 11 Feb. 1748, att till dess den kunde komma att förbättras, skulle tjenlige rum inredas för Ryska handlande, till deras Gudstjensts förrättande. Dertill inrymdes dem då ett stort rum i Södra Stadshuset, hvarest förut Anatomiske Sectioner förrättades, hvilket på Stadens kostnad till Kyrka inrättades.

På den af K. M. 1758 gillade dessein, till byggnaden omkring Ryssgården, hade ej något rum till Kyrka blifvit utsett.

Kongl. Cancellie-Collegium gaf uti skrifvelse d. 6 Maji 1761, Magistraten tillkänna, att Kejserlige Ryske Ministern Grefve Osterman, efter erhållit tillstånd af Hännes Maj:t Kejsarinnan i Ryssland, voro sinnad att uti den i Stadshuset varande Kyrka, göra hvarjehanda reparationer och förbättringar, till befrämjande af Kyrkans bättre invärtes anseende och prydnad, samt att han i den afsigt begärt handräkning, att undfå ritning och förslag på samma byggnad. I anledning af Cancellie-Collegii tillika gjorde anmodan härom, förordnade Magistraten Capit. och Stads-Architecten Carlberg, att derutinnan gå Ministern tillhanda. Carlberg, Stadens Byggnings-Collegio ovetterligen, öfverlämnade Ministern en plan, till Kyrkorummets utvidgande, hvarefter hela flygeln skulle genombrytas, skilljemurar borttagas, m. m. Men detta fants betänkeligt att tillstyrka; och som ingen vidare påminnelse derom skedde, så hades dermed anstånd.

Ett annat förslag uppgafs sedermera, till en mindre kostsam ändring, af det rum Ryska nationen, till Kyrka innehade, hvarmed Grefve Osterman förklarade sig nögd; hvilket ock till verkställighet hemstältes och gillades^[9].

Efter den 1779 påbudne Religionsfriheten, blef offentelig Gudstjenst hållen i Ryska Legations-Capellet; men vid Gr. Rasumofskis bortresa 1788, blef Kyrkan tillsluten, då de Ryske Handlande äfven måste i anseende till kriget begifva sig ur Riket. Grekiska Prästen som betjent Församlingen, begaf sig då till Dannemark; men återkom efter slutad fred emellan Sverige och Ryssland.

Den 5 Decemb. eller efter Grekiska Calendern d. 24 Nov. 1793, då Ryska Församlingen firade, icke allenast den heliga Catharinas högtid; utan ock Kejsarinnans namsdag, såsom en Kyrkofest, blef den tillförne på Stadshuset inrättade Ryska Kyrkan å nyo invigd, och med högtidelig Gudstjenst åter öppnad^[10].

V.
Catholska Kyrkan på Södermalm.

Om Catholska Församlingens öde i Sverige, efter reformationen; i K. Johan III tid och under K. Sigismundi korta vistande härstädes; bör underrättelse sökas i Svenska Kyrko-historien.

Förgäfves böd Drott. Christina till, vid sin återkomst ifrån Rom, under ett kort besök; att innom Konungaborgen, offenteligen låta hålla Catholsk Gudstjenst; hvarföre ock hon då denna af Hänne yrkade rätt, af R. Ständer bestriddes, åter begaf sig ur Riket. — K. Carl XI. förviste ur sitt Rike 1696 alle af Påfviske religionen, som stodo under Hans lydned och befallning.

Catholikerne hade i Stockholm således ingen priviligerad Kyrka, eller annat tillfälle till sin Gudstjensts utöfvande, än i de här residerande Ministrars hus, från Catholske hof, innan Toleranceplacatet på R. St. tillstyrkande utfärdades. Att njuta detta Privilegium till godo, skickade Påfven Pius VI. till Stockh. Th. Doct. Paschalis Oster, såsom Vicarius Apostolicus, med bref ifrån Påfven till K., som för honom lät utfärda d. 15 Sept. 1783, dess Ö. bref, att hafva öfverinseende, öfver alla Catholske Kyrkoärender i hela Sverige, och att hos K. M. alla dermed gemenskap hafvande angelägenheter, anmäla. Den 8 Febr. 1784 sammankallades de här varande Catholiker, då 4 Kyrkoråd utvaldes. K. hade till deras Gudstjenst uplåtit ett rum i Norra flygeln af Stadshuset, till dess deras Kyrka kunde hinna att upbyggas. Första Gudstjensten hölls Påskdagen d. 11 Apr. 1784, då Capellet invigdes, med mycken högtidelighet: hvarom en närmare underrättelse kan inhämtas af Upps. Sällsk. Tidn. för år 1784, p. 227.

Att Paschalis Oster här sökte gjöra proselyter, eller i någor måtto, för vida sträckte sin Ämbetes åtgjärd, och icke med nog varsamhet utöfvade sin myndighet; var förmodeligen icke ibland de orsaker, hvarföre han sedermera återreste här ifrån. År 1784 hitkom, såsom den nyligen inrättade Catholske församlingens Pastor, Abbé d'Ossary, hvilken förut beklädt samma Ämbete i Stralsund. Efter bemälte Abbé Osters bortresa blef han 1790 d. 22 Nov. till Vicarius Apostolicus utnämd, först genom förordnande af congregationen de propagande fide i Rom, och sedan genom Påfvens egit Diplome af den 7 Junii 1791, Abbé D'Ossary, var då redan af Påfven till det bästa recommenderad hos K. Gustaf III, uti bref af d. 27 Apr. 1791. Konungens Öpne bref för honom, att vara styresman i Religionsmål, för K. M:ts Catholske undersåter i Sverige, blef dock icke utfärdat förr än d. 31 Aug. 1792, under vår nu regerande Konungs minderårighet^[11]. Catholske Församlingen i Stockholm, skall bestå af något mer än 1500 personer (1793), hvaraf en stor del Fabriqves-arbetare, bo på Barnängen och Kungsholmen. Gudstjensten bestrides jämte Abbé d'Ossary af Pastor Moretti, hvilken år 1792 blifvit ifrån Rom hitsänd, och af Pastor Efferts, som ifrån Stralsund ankommit^[12].

Församlingen hafver i början haft sin Kyrka uti en särskild byggnad på Rothsteinske tomten i Stadsgården; men har nu i Södra Stadshuset en därtill inredd sal, med sitt altar, predikstol och lilla orgelverk.

Efter Ludvic XVI hölls här en högtidelig själamessa d. 21 Febr. 1793, och efter hans Gemål Dr. Maria Antonette d. 16 Nov. samma år; som bivistades af K. M, Hertiginnan och de härvarande utrikes sändebud, samt en stor folksamling.

---

1. Grundel, l. c. p. 55. Dalin S. R. H. 3 Tom. 1 Del. p. 66.
2. Dessa Privileg. m. m. finnes tryckte uti Svedéns förenämde utgifne Pred. 1763.
3. Svedén l. c. Nästföregående VII Cap. 3 §. p. 26, 27.
4. Det hände Håf-Cancelleren Nils Tungel, den lilla olägenheten, att han efter fäld dom den 1 April 1661, måste för en nära bekantskap med Elisabeth Cygnea, böta till S:t Catharinae Kyrka i Stockholm 3000 D. S:mt eller 2000 R:d. (Gezelii B. Lexic. art. Tungel).
5. Regist. s. å. p. 272.
6. Berch l. c.
7. Gezelii Biogr. Lexicon.
8. B. Ekerman l. c.
9. Magistratens skrifvelse till Öfverståth. d. 19, Oct. 1764.
10. Ext. Post d. 11 Sept. 1793.
11. På förfrågan ifrån Barthelemij om rättigheten att dispensera i lagen, om Syskonabarns giftermål; resolverades 1792, att hvad Catholikerne angå, skulle under oordningarne på Franska öarne, Prästen på Barthelemij, genom Vicarius Apostolicus i Stockholm d'Ossary, förskaffas en sådan dispensations-rätt; beträffande åter Lutheranerne, skulle högsta Domstolens yttrande deröfver inhämtas.
12. Ext. Posten 1793. N. 12.