Blanckamäreta/Tredje akten
| ← Andra akten |
|
Fjärde akten → |
Actus III. Scena I.
Konungen / Biskop Niels / H. Erich och H. Waldemar.
ALdrigh hade iagh kunnat tro
J sådant buller och oro
Moot edhert rätta foster landh
Thet anfächta medh wäpnat hand!
Wij ha ey ment i skulle toort
Oss bådhe Landflychtige giort:
Thär til omslaget wår arffzrätt /
Ähr wäl handlat på sådant sätt?
Medh sådan ordh haffuer fördragh /
Låter all ting komma i lagh:
Förlijkes som Bröder kiäre /
Hwar annan älske och ähre /
Sökie ey hwar annars fördärff /
Uthan hwars annars gagn och wärff.
Jagh låter migh wäl förlijka /
Men iagh fruchtar the migh swijka.
Jngen ha wij bedraget ähn /
Loffuen hållet som trogne män.
Godh förlijkningh på thenne slätt
Skal sökias / och ey högsta rätt:
Ty förklare sigh Edhers Nådh
På sin mening / och godhe rådh.
Mine Bröder / om i som iagh
Welen / giörom förbundh i dagh?
Thär på ställes breff och Edher /
Som är i all handel sedher /
Edhert arff giffuer och igen /
Aldrigh tilfogar något meen:
Thär på räcker edher min Handh /
Wedh min Christeligh tro och san
Håller alt hwadh uthloffuat är /
Om thet är så edhert begär.
Här på sträckes wår hand ochså /
Doch the wilkor skal man förstå:
At i Torkil ey bruken meer /
Elliest uproor i landet skeer /
Och bekräfftes fast thetta pacht /
Om han kommer under wår macht /
Hwadh ondt han har mällan oß fördt /
Skal i sanning bliffua förhördt:
Sedan må han och stå sin rätt /
Som Lagh förmäler wedh thet sätt.
Skee skall effter edhert begiär /
Förskingrer nu edher Krigzhär /
Thet iagh och strax wil göra wist /
Förbundet håller uthan list.
Thet må så skee i Härrans nampn /
Tagom hwar annan nu i famn.
Ähra skee Gudh i himmelshögdh /
Hwilken giffuit har sådan frögdh /
Then iagh önskar stadigh och fast /
Freden hålles uthan all last:
Nu resom hem lustigh och gladh /
Medh frögd gönom hwar by och Stadh.
Actus III. Scena II.
K. Byrger / H. Erich / H. Waldemar / och Torkil.
HÄr Torkil / wij haffuom förstått
Sandt wara thet länge är spått /
Att i uthi wårt gagn och Wärff
Skolen oss wara til fördärff:
Hälst aff egen förfarenhet
Weet iagh wäl hwadh oenighet
J haffuen fördt emällan migh /
Och mine Bröder falskeligh /
Uppäggiat til stort perlement /
Them offra för oss myckit skämt:
Nu kommer sådant til förhör /
Straffet skal föllia som sigh bör.
Nådighe Kong / Förstar ochså /
Ett rätwijst swar icke försmå:
Jagh haffuer nu i månge Åhr /
Sedan edher Herfar på bår
Lades / edher och landet styrt /
J thet förhop min möda dyrt
Skulle betalas / Sweriges landh
Förwijdgat har thenne min hand:
Såsom och infördt mångh godh seedh
J thetta landh thär brede wedh:
Altijdh mällan tree Eldar stått /
Doch giordt hward iag haffuer förmått:
Ty när iagh Kongen gaff gott rådh /
Förtröt Försterne bådhe twå /
Kongen sammaledes förtröt
Då iagh Försterne rådh inskiöt:
När iagh landet något betee
Gott wille / förtröt alla tree:
Förtröt ochså thet hela Landh
Då iagh hölt på the Herrars handh.
Thet giorde ondt hwar iagh migh skaar /
Alles förmyndare iagh war.
Doch effter alt gick Kongen ahn /
Men uthan the Försters skade /
Migh altijdh emällan lade:
Hwem sig emällan trä och barck
Lägger / han är aldrigh så starck
Han klämmes doch / som sägz gement /
Så at han thet förglömmer sendt:
När Herren har trätt längst han wil /
Sätter tiänaren håret til /
Så går med migh: iagh bedher nådh /
Uptänker något bättre rådh.
Du har bekändt / du får och lön /
Här hiälper digh slätt ingen bön:
Krijgzmän / förer honom medh flijt
Til Stocholm / när wij komme dijt
Skal han uthan något miskundh
För sin last see then sista stundh:
Låthom oss nu fast hädan gå /
The rådh medh honom finna på.
Actus III. Scena III.
Her Torkill / och Ulff Krigz Profoß.
HEr Torkil / effter wårt behagh
Skolen i oss föllia i dagh:
Jagh märcker wäl thet skal thär til /
Thärföre iagh hwar rådha wil
Som brukas uthi höga kall /
Han sigh wachtar för sådant fall:
När han i kallet står som bäst /
Han skyndar sigh thär från som mäst:
Så och giffuer sådan anslagh /
Som ingen ähre til mishagh:
Kan han intet medh gott förmå /
Han låthe altsammans bestå:
Före ingen up eller nedh /
Som här til haffuer warit seedh:
Sådane få wäl theras lön /
Thär til förhiälper mångens bön /
Som the haffua fördt uthi nödh /
Och önskat sigh fast offta dödh.
Thet händer wäl en lithen tijdh /
Att lyckan är them godh och blijdh:
Doch på sijsta går annorlundh /
Hon trycker them neder i grundh:
Jagh hadhe och fast aldrig tänckt.
Hon skulle få för migh i skänckt.
Jagh giffuer min saak i Gudz skiön /
Aff then onde wärld annor lön
Kan iagh ey wänta / och är wäl
Till fredz här medh / intet migh qwäl.
Nogh är talat / låt oss gå fordt /
Sådant taal icke båthar stort.
Actus III. Scena IV.
Kongh Byrger och D. Märeta.
LUstigh är iagh aff hiärtans grundh /
At thet är kommet til förbundh
Mällan migh och mine bröder /
Jngen iagh medh krijgh bemödher:
Wil nu leffua medh fredh och roo /
Hos tigh mitt hiärta medh frögd boo.
Jagh haffuer intet frögdas åth /
Större orsaak har iagh til gråt:
Ty til skada / som iagh har sport /
Ähr freden medh bröderne giord:
The ha driffuit så thetta speel /
Theras är landzens bästa deel /
Thär til medh list så wijdt omgåt /
J edher tro man ha förrådt
Torkil Knutzson / som nu blef dömd
Til dödz aff them / och i iordh gömd.
Then som Kungar wil förråda /
Honom warder först til råda
Theras trogne Män beliugha /
Folk / landh och län til sigh suga:
Edhra bröder speela then leek
Moot oss bådhe medh mycket sweek.
Ty säger iagh / och haffuer sagt /
Edhra saaker har i godh acht.
Hwadh edhert rådh är / säger fort /
Thär effter skal alt blijffua giort.
Förrasker them när the minst tro
På theras Säthegårdh Bielbo /
Sätter them fångne någre Åhr /
Achter hwadh taal i landet går /
Är ingen them i landet godh?
Hemligan giuther theras blodh /
Säger them wara dödh aff soot /
Therföre giffz slätt ingen boot.
Sådant rådh migh wäl behagar /
Thär effter mina saak lagar:
Jnnan kort tijdh skal alt gå fort /
Jagh tror wårt råd blijffuer ey sport.
Til Håtuna wil iagh fahra /
Förlusta migh i then snara
Medh edher på wår Tröijenborgh /
Förgätandes förtreet och sorgh.
Migh täckies och then gröna ordt /
Giffuom oss på then reesa fordt.
Actus III. Scena V.
H. Erich / H. Waldemar och Ebbe Lurant.
I Thet må wara en Faners gångh /
Hwar har du warit en tijdh lång?
Herre / iag war uppå en ordt /
Thär iagh underlig ting har sport.
Segh Ebbe / hwadh har du förståt /
Är thet ondt / eller något gott?
Min Herre / iagh stodh i en wrå /
Drotningens taal iagh hörde på /
Medh hwilket hon gaff Kungen rådh /
Huru han skulle Edhers Nådh
Förrådha plat om lijff och lem /
Moot edher är hon häsk och slem.
Kiäre / hwadh war hennes mening /
Hwad bruchte hon moot oss för sting?
Hon sade / han edher båda
Skulle låtha lithet rådha /
Fånga och medh första tilfäll /
Effter i nu tro dem fulwäl:
Sedan gönom hemligh möda
Låtha edher halszbeen blöda.
Hon tacka som en from Syster /
Äth sådant badh oss ey lyster:
Thet är skarp qwast / och wärre luut /
Jag har siälen aff Krppen uth.
Uthan skämpt / haffuom oss i acht /
Här på ligger ey lijten macht:
Wij förekomme then wåde /
Tage wij them fångne bådhe
J Mårgon på Håtuna huusz /
Thär the leffua i störste suusz /
På Nyköpingh them förwara
Så äre wij uthan fahra.
Thet rådh tyckes migh wara bäst /
Ryckom strax dijt til foot och häst /
Jagh menar medh tuhundra Man
Then handel wäl uthrättas kan.
Ja wäl / Kongen är intet starck /
Ligger och så i öpen mark:
När han medh frögd leeker som bäst /
Wil iagh hålla ett annat fäst.
J tystheet ryckom nu wår koosz /
För uthan buller eller roodz.
Actus III. Scena VI.
K. Byrger. D. Märeta / J. Anna / J. Sigridh / H. Magnus / Biörn / Ulff och Arffuedh Smålendinge.
PÅ thenne ordt lustigt och gröndt /
Här hwijla en stund är fast skiönt.
Min Drotningh om thenne här ordt
Går i landet ett rychte stort.
Jagh hörde och här om ett taal
Senast i Edhers Nådes saal.
Jagh sådant intet weeta kan /
För fem Åhr iagh som först här an:
Anna / Du har här först omrördt /
Kiäre sägh hwadh har du hördt?
Håtuna hether thenne Borgh /
Här fick Signil stor hiärtans sorgh:
War thet icke för Habors skul /
Hwilken hon war i döden hul?
Habor han war en Härtigh skiön /
Om Fröken Signil war hans bön:
Hennes Härfar stodh thär emoot /
Til then Kärleek war ingen boot.
Han war förrådt på hennes arm /
Bleff hengdt sedan medh stort alarm:
Signil brände sigh sielff til glödh:
Så stor war thenne Kärleekz nödh!
Ach / thet giör wee sådant höra /
Thwij den kärleek wil förstöra.
Thet wore oss til stor lijsa /
Täcktes Edhers Nåd then wijsa
Siunga om Kärlighetens macht /
Som har mången i iorden lagt.
Til sångh är mächta tungt wårt bröst /
Hiälper under medh edher röst.
Wijsan.
1.
EN gröön skogh ligger på wår öö /
Thär wäxer up en lustigh lindh /
Hart hoos möttes kärleek och nödh /
Kärleken war fast bleek om Kind.
2.
Liten stundh huijlthe thär hoos /
För än the begynte ett kijff /
Thet händhe för en lijthen rooz /
Nödhen hadhe brackt om sitt lijff.
3.
Medh tigh är iagh illa i strijdh /
Du twinger migh ingalunda /
Jagh fruchtar ey om du är blijdh /
Min mackt kan du ey begrundha.
4.
Swärdh frucktar iagh ey mehr än strå /
Ey giöra migh pijlar skadha /
Jagh bäffuar ey i eldhen gå /
Och ey öffuer böllian wadha.
5.
Alle Wildiur j skoghen boo
Kunne migh ey öffuerwinna /
Försööckt har biörn och grijpa kloo /
Nödhen kan thedh ey besinna.
6.
Bindher du migh wedh leyons mund /
FÖr orm och drake tillijke /
Jagh sehr thär förr min sista stundh /
Ähn iagh för nödhen skal wijka.
7.
Eldens krafft är mächtigh och stor /
Doch låther han sigh wäl dämpa /
Min mackt hon är fast mehr i ftor /
Jagh släckies sällan medh lämpa.
8.
Att eldh har lagt mångt Slott i brandh /
Orsaak har warit min bråne /
Thet och förstört är offta landh /
Nödhen moot migh är en fåne.
9.
Kan iagh först i hiärtat en root
Uptenna medh hemliget Sweek /
Til then siukdom wedh ingen boot /
Han giör en om kinderna bleek.
10.
Dock när then ört finnes igen
Blandh lillier och rooser rödhe /
Som hiärtadh haffuer giordt thet meen /
Siukan fördriffz uthan mödhe.
11.
Jfrån migh wijck medh skammen nödh /
Låt migh oanfäcktat blijffua /
Jagh är beredd til lijff och dödh /
Wil lyckan migh Örten giffua.
12.
Mitt blandh tijstell och törne green /
Hon hämptas en uthan quijdha /
Jagh söier henne icke seen /
Hon skal läggias wedh min sidha.
Är iagh then roosz / min bäste wen
Som wäxer på then törne green?
Då wore iagh aff hiärtat gladh;
Men sehr / hwadh kommer där för raadh!
Edhers Nådh sigh fången giffue /
Welen j blijfua i lijffue.
Nådige Drotning / i ochså
Oss ledeswäner ey försmå.
J hwars nampn kommen i så brått?
Haffuer iagh thet ey länge spått?
När i komme til Nyköpingh
Kunnogt blijffua edher all ting:
Til thetta fall är edhert hoot /
Listige sweek then störste root.
Hwij stå wij här / tijden är kort /
Resom effter Försterne fordt?
Hwär är Härfar? hwar är Frumor?
Effter them iagh har tränchtan stor.
Herre / thet står fast illa till /
Såsom olyckan haffua will:
Gudh bättre / fast illa gånget /
Edhra Farbröder them fånget.
Arrwedh / iag giffuer tigh thet brödh /
Hiälp migh om du kan / aff den nödh:
Bär migh hädan til min Frumoor /
Migh är lijka hwarest hon boor.
Herre / i ähren thär ey trygg /
Jagh bär edher uppå min rygh
Til Danmark / til edher Morfar
Kong Erich / thär ha i förswar.
O iagh arm och eländigh pilt /
Nu är iagh weedh min Frumor skild:
The haffua mist Land och Rijke /
Fattigh Mans barn är min lijke /
Ty wandrar iagh för nöden skul
Til min Morfar / han är migh hull /
Migh och min Härfar til sin rätt
Förhiälper han på bästa sätt:
Tagh migh Arffwedh uppå din baak /
Bär migh där hän i full gott maak.
Then store wägh torsz iagh ey gå /
Uthan skogledz the stijgar små:
Ey skal iagh soffua någon natt /
För ähn iagh edher haffuer satt
Uthi edher Morfaders skiöt /
Thär sittien i medh fredh fast blött.